Av de olika främmande arter som når Sverige blir ett begränsat antal invasiva, d.v.s. de sprider sig och hotar biologisk mångfald och ekosystemtjänster. En främmande art (underart, population eller proveniens) har inte förekommit i Sverige under historisk tid, utan etablerats utanför sitt naturliga utbredningsområde genom någon form av mänsklig assistans. Ökad global handel, fler och snabbare transporter i kombination med klimatförändringarna bidrar till att risken för introduktion och spridning av nya invasiva arter ökar.
I Sverige uppskattas ca 350 av de kända främmande arterna vara invasiva, dvs. de hotar biologisk mångfald och ekosystemtjänster, men de kan även ha påtagliga negativa effekter för människors och djurs hälsa. Till exempel riskerar mördarsnigelns utbredning att höbalar kan vålla sjukdom och död för de djur som utfodras med dem. Kostnaderna för kontroll och skador för tolv redan etablerade invasiva främmande arter i Sverige uppskattas till 1,1–4,5 miljarder kronor per år. En europeisk undersökning har uppskattat kostnaden för invasiva arter i Europa till 9,6 miljarder euro per år.
Efter att ha konstaterat att importerade pollineringsbin som rymmer från växthus sprider sjukdomar och att lupiner som tar över hela växtekosystem vållar skador i miljardklassen, införs i Norge ett förbud av import, spridning och utplantering av 31 olika växter samt import av pollineringsbin för växthusodlingar från årsskiftet 2015/2016.
Vägverket utvecklade och implementerade planer för att värna om biologisk mångfald, men nuvarande skötsel av vägrenar och andra områden längs vägarna bidrar till en stor spridning av bl.a. blomsterlupin som är ett allvarligt hot med den mångfald av växter som naturligt förekommer i landskapet. Med tanke på hur stora områden det rör sig om är det särskilt viktigt att Trafikverket följer rekommendationer från Naturvårdsverket och andra instanser kring hur naturlig biologisk mångfald ska värnas i samband med markskötsel.
Karin Svensson Smith (MP) |
|