Användningen av djur i vård för psykiska besvär går tillbaka till 1790-talet, och under senare halvan av 1900-talet har hundar rekommenderats av psykologer. Tanken att använda djur i vård och omsorg väcktes på 1800-talet av Florence Nightingale. Genomgång av litteratur främst från utomnordiska länder visar att den troliga nyttan med sällskapsdjur är ansenlig, även om det finns vissa motsägande resultat.
I Sverige ser vi en ökande användning främst av hundar inom vård och omsorg men utbredningen är okänd. Rapporter kommer om positiva erfarenheter men de är inte baserade på vetenskapliga studier. Det finns flera varianter av hur man använder djuren. Socialstyrelsen har gått igenom tillgänglig litteratur på området och ser fördelar med hundar i äldreomsorgen men framhåller att det också finns risker med att ha en hund i särskilda boenden, både för boende, personal, besökare och för hunden. Riskerna består i allergier och överföring av infektioner.
Socialstyrelsen drar slutsatsen av den dokumentation som finns att det behövs fler välgjorda studier för att kunna belägga effekterna. Eftersom dagens hälso- och sjukvård samt vård och omsorg idag ska bygga på evidensbaserad dokumentation anser vi att det i Sverige bör dels genomföras en kartläggning av hur djur används i äldreomsorgen, dels forskning kring djurs värde i äldreomsorgen men också inom andra verksamheter som kriminalvården från vilken det också kommit rapporter om djurs positiva inverkan på de intagna.
|
Birgitta Ohlsson (FP) |
Barbro Westerholm (FP) |