Att bli utsatt för ett brott är en stor kränkning. I den bästa av världar får brottsoffret det stöd det behöver till dess att processen är avslutad. Så fungerar det dock ej i dag. Med rådande lagstiftning upphör stödet från målsägandebiträdet efter det att dom vunnit laga kraft. Inte sällan är då processen långt ifrån avslutad.
I många fall utdöms det skadestånd för sveda och värk samt lyte och men. Det är en ekonomisk ersättning som kan vara till hjälp vid rehabilitering och den svåra vägen tillbaks, för att åter bli en hel människa.
Efter det att gärningsmannen tilldömts ett straff lämnas brottsoffret och eventuella anhöriga att klara sig på egen hand. Att få ut ett eventuellt skadestånd är ofta svårt, speciellt om gärningsmannen har betalningssvårigheter. Att då driva process för att få skadeståndet utbetalt kan upplevas som komplicerat för den enskilde.
Att få ett skadestånd utbetalt då gärningsmannen ej betalar självmant efter avkunnad dom kan dra ut på tiden. Gärningsmannens ekonomiska status ska prövas, Brottsoffermyndigheten ska blandas in och kanske även offrets försäkringsbolag. Denna process tar utan stöd mycket lång tid och kan ibland föra med sig att målsäganden och eventuella anhöriga inte orkar ta det i mål och skadeståndet aldrig utbetalas.
Att ha tillgång till ett målsägandebiträde även efter avkunnad dom skulle underlätta för brottsoffret och dess anhöriga och ge stöd under en ofta fortsatt jobbig process. Det bör tillsättas en utredning för att se över möjligheten att förlänga att få stöd från målsägandebiträde även efter avkunnad dom vid vissa brott mot person som är att anse som särskilt kränkande.
|
Michael Svensson (M) |
|