Under 2011 har Europarådet antagit resolution 1829 om könsselektiva aborter. Där lyfts fram att diskrimineringen av kvinnor är så utbredd i världen att miljoner kvinnor väljer att inte föda sina döttrar för att de skulle innebära en börda för familjen. Könsselektiva aborter lyfts fram som ett fenomen som har sina rötter i ett klimat av diskriminering av kvinnor som strider mot de värderingar av jämställdhet som råder i Europarådet. Europarådet varnar också för att det kan skapa obalans i antalet flickar och pojkar i de länder könsselektion är vanligt förekommande. I utrikesutskottets betänkande 2011/12:UU17 som behandlar en skrivelse från Europarådet lyfter utskottet fram att regeringen vid flera tillfällen gett uttryck för en kritisk hållning till könsselektion och könsselektiva aborter. Ett tidigare uttalande från utrikesutskottet från betänkande 1993/94:UU1 som säger följande tas också upp:
”Förekomsten av prenatal könsdiskriminering, dvs. abort av flickfoster, är ett utslag av patriarkaliska och sociala strukturer och därmed följande ojämlikhet mellan könen som råder i stora delar av världen.”
Riksdagen har alltså erkänt att könsselektiva aborter är en form av könsdiskriminering.
Europarådet uppmuntrar till olika åtgärder för att minska antalet könsselektiva aborter där flickor är särskilt drabbade bland annat genom att verka för ökad status hos kvinnor. Europarådet uppmanar också alla medlemsstater att införa lagstiftning som förbjuder val av kön i samband med provrörsbefruktning och legal abort, förutom när det är motiverat för att undvika en allvarlig ärftlig sjukdom. Värt att påpeka är att samtliga av våra svenska parlamentariker som sitter i Europarådet röstade för denna resolution 1829 om könsselektiva aborter.
Även i Sverige förekommer det att abort genomförts på grund av att det inte var det kön som var mest önskat. På grund av att Sverige har den mest liberala abortlagstiftningen i Europa är det möjligt att få reda på kön vid det rutinmässiga ultraljudet och sedan fritt göra abort fram till vecka 18. Det har även kommit rapporter om att kvinnor från andra länder kommer till Sverige just för att göra abort på grund av kön.
I enlighet med att nämnda betänkanden ovan som framhållit att könsselektiva aborter är en form av könsdiskriminering och i enlighet med resolution 1829 som samtliga svenska parlamentariker i Europarådet har uttryckt sitt stöd för bör därför regelverk införas i Sverige som försvårar för könsselektiva aborter. Ett steg i rätt riktning bör vara att föräldrar inte informeras om kön på barnet förrän efter vecka 22 då abort inte längre är lagligt, förutom när det är motiverat för att undvika en allvarlig ärftlig sjukdom. Flera landsting i Sverige har redan en uttalad policy om att inte fastställa kön vid ultraljudet. För att i enlighet med resolution 1829 försvåra för könsselektiva aborter borde detta vara en policy över hela landet som bör skrivas in i svensk hälso- och sjukvårdslag. Det är möjligt att föräldrarna på annat sätt i alla fall kan ta reda på barnets kön men det bör vara en tydlig policy att landstingen inte medverkar till könsselektiva aborter.
|
Julia Kronlid (SD) |
|