I dag är ett problem att många vattenverksamheter, som t.ex. vattenkraftverk, dammar och bortledning av vatten, har tillstånd som beslutats med stöd av äldre och omodern lagstiftning, som inte uppfyller dagens krav. Ibland saknas tillstånd helt. Det bland annat därför regeringen i april 2012 beslöt att miljöbalkens regler inom detta område skulle ses över.
Hösten 2013 kom delbetänkandet ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69) som bland annat föreslår att all vattenkraft ska prövas enligt miljöbalken. I juni 2014 överlämnades slutbetänkandet till regeringen, ”I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2014:35).”
Det är nu angeläget att skyndsamt skapa effektiva och relevanta tillståndsprocesser med fokus på miljönytta. Målet måste naturligtvis vara att all vattenverksamhet har tillstånd enligt miljöbalken. För att detta ska uppnås på ett bra och effektivt sätt är det en förutsättning att tillståndsprocesserna är så flexibla att de kan anpassas, så att t.ex. den småskaliga vattenkraften inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.
Risken är annars uppenbar att verksamheter tvingas lägga ner, trots att det i grunden finns goda förutsättningar att vidta effektiva miljöåtgärder. Inte minst gäller det skapandet av fiskvandringsvägar. Med andra ord måste fokus ligga på att lägga de begränsade ekonomiska resurser, som oftast gäller den småskaliga vattenkraften, på konkreta miljöåtgärder och inte på orimliga kostnader för själva nyprövningen.
Detta kräver en bra och omfattande dialog mellan myndighet och berörd verksamhet och ett flexibelt regelverk som kan anpassas till verksamhetens omfattning. Det är orimligt att pröva storskalig- och småskalig vattenkraft efter samma mall.
|
Lars Tysklind (FP) |
|