I rovdjurspropositionen, som riksdagen antagit våren 2014, uttalades att målsättningarna för rovdjursstammarna inte får innebära att tamdjurshållningen påtagligt försvåras och att socioekonomisk hänsyn ska tas.
En mycket snabb ökning av antalet vargar i Sverige har skett från ca 80 vargar 2004 till ca 415 vargar vintern 2014/2015. Från 1995 till 2004 var vargstammen mellan 35 och 80 vargar.
Det av regeringen föreslagna och av riksdagen våren 2014 beslutade referensvärdet för varg i Sverige är 170–270 vargar. Den senaste inventeringen visade på att vargstammen uppgick till ca 415 vargar vintern 2014/2015 med ett osäkerhetsintervall på 328 till 539 vargar.
Mot bakgrund av riksdagens beslut framstår det som anmärkningsvärt att Naturvårdsverket beslutat att vi i Sverige ska ha minst 270 vargar och att länsstyrelserna i landet av verket fått i uppdrag att i sin planering utgå från denna målsättning. Länsstyrelserna i södra Sverige har, med Naturvårdsverkets målsättning om minst 270 vargar i Sverige, fått i uppdrag att planera för en fast vargstam i södra Sverige. Något som inte funnits på ca 150 år och som inte rimmar med riksdagens beslut om en totalt något minskad vargstam i Sverige och som inte rimmar med riksdagens beslut att tamdjurshållningen inte påtagligt ska försvåras. För att tamdjurshållningen inte ska försvåras i fårskötselsområden finns behov av att införa rätt till skyddsjakt på varg redan efter första tillfället då en varg rivit får.
|
Per-Ingvar Johnsson (C) |
Staffan Danielsson (C) |