Handel och utbyte med andra länder är avgörande för svensk tillväxt och sysselsättning.
För att näringslivet ska kunna göra fler affärer, förbättra rörligheten och öka sysselsättningen är det viktigt att ta bort formella och informella gränshinder mellan länder.
Formella och informella gränshinder kan man stöta på när man tar jobb eller gör affärer över gränsen. Formella gränshinder är skillnader i lagar och regelverk mellan två länder, medan informella är till exempel brist på information, komplicerade rutiner eller brist på kunskap.
Sverige–Danmark, och Öresundsregionen, lyfts ofta fram i diskussionerna gällande gränshinder och framförallt gällande arbetspendling mellan länder. Idag är det ca 20 000 som pendlar från Sverige och har sin huvudsakliga inkomst i Danmark. Det kan jämföras med att fler än 28 000 svenska pendlare har sin huvudsakliga inkomst i Norge, sedan tillkommer även 27 500 deltidspendlare. Pendlingen mellan Sverige och Norge är alltså störst i Norden.
Pendlingen är viktig för att öka rörligheten och få större arbetsmarknadsregioner, men för att öka sysselsättning och tillväxt är det än viktigare att näringslivets gränshinder prioriteras.
Sverige–Norge är vid EU:s yttre gräns. Det gör att företagen som ska passera Sverige–Norge-gränsen tydligare drabbas av gränshinder som hindrar affärerna eftersom Norge inte är med i EU:s tullsamverkan. Norge är Sveriges viktigaste handelspartner ihop med Tyskland. Flera undersökningar visar att företagen stöter på hinder inom främst tre områden: tull och moms, olikheter i regelverk och standarder samt brist på information. Dessa gränshinder drabbar framförallt små och medelstora företag som har mindre resurser för att övervinna dessa hinder.
Det svenska gränshindersarbetet måste därför stärkas, informationen förbättras framförallt till små och medelstora företag samt att svenska myndigheters gränshindersuppdrag förtydligas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Fredrik Christensson (C) |
Daniel Bäckström (C) |