För att undkomma misstanke om rattfylleri hävdar vissa bilförare att de druckit alltihop efter bilkörningen. Att skylla på ”eftersupning” har blivit en allt vanligare ursäkt. Detta medför ofta mycket extraarbete för polisen i sitt bevisarbete och i brist på bevis leder det alltför ofta till att åtal läggs ner eller till friande domar.
Norge har haft en lag mot eftersupning i över 50 år. Erfarenheterna därifrån är att lagen inte skapat några problem under alla dessa år. Fordonsförarna vet vad som gäller och numera är det sällsynt att någon hävdar eftersupning i Norge. Lagen är överhuvudtaget inte ifrågasatt.
Våren 2013 presenterade regeringens utredare sitt förslag (Ds2013:28). Utredningen framhöll att en lag mot eftersupning strider mot svensk rättspraxis eftersom det i Sverige inte är straffbart att dölja egen brottslighet. I mars 2015 meddelade regeringen att man inte har för avsikt att lagstifta mot eftersupning utan följer utredarens rekommendation. Ett sådant ställningstagande är både olyckligt och det öppnar upp för att fler kommer att hävda eftersupning.
På polisstationen i Alingsås har det däremot blivit en vana att alltid ta två urintest på den som misstänks för rattfylleri eftersom man menar att urinprov visar vad som fanns i blodet två timmar tidigare. Enligt rättskemist Fredrik Kugelberg påvisar promillehalten i urin, till skillnad mot ett blodprov, vad personen hade i blodet för ungefär två timmar sen, och inte vad hon eller han har för tillfället. Dessa metoder borde därför utredas för att på så sätt undvika att vi får fler som hävdar eftersupning vid rattonykterhet och olyckor.
|
Mikael Cederbratt (M) |
Thomas Finnborg (M) |