1989 la OECD fram sin rapport Towards an enterprising culture – a challenge for education and training, om entreprenörskap kopplat till utbildning. Där den snäva tolkningen är att man bl.a. lär sig om att starta företag och där det breda förhållningssättet innefattar att utveckla och stimulera kompetenser med fokus på personlig utveckling. Inom utbildningsområdet ligger fokus på den breda definitionen. Begreppet entreprenörskap i skolan i dess breda definition är en del av svensk skola/förskola i arbetet för en likvärdig utbildning inom EU.
Europeiska kommissionen och medlemsstaterna har inom arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” arbetat fram en rekommendation på åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande. Av dessa åtta kompetenser är initiativförmåga och företagsanda en, men de entreprenöriella kompetenserna finns i ytterligare fem. Två kompetenser med fokus på kommunikation, en med utgångspunkt i den digitala kompetensen, en med namnet ”Lära att lära” och den sjätte som tar upp vikten av att besitta en socialkompetens.
Vidare kan man i (Entreprenörskapets avtryck i klassrummet, Svedberg 2007) läsa att studier visar, genom att arbeta utifrån ett entreprenöriellt förhållningssätt, stimuleras förmågor hos våra barn som t.ex. kreativitet och nyfikenhet. Detta slog också alliansregeringen fast i ”Strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet (2009)”.
Det som är utmärkande för ett entreprenöriellt lärande är att pedagogerna, och egentligen all skolpersonal inom skolan arbetar för att stimulera elevernas entreprenöriella kompetenser eller förmågor. De entreprenöriella förmågorna hos eleverna ska inte bara stimuleras i klassrummen utan under hela skoldagen. Förhållningssättet till lärandet ändras genom att pedagogen försöker se hela eleven, det vill säga inte bara eleven som skolelev, utan eleven utifrån hela dess livssituation, och utgå från elevens intresse för att på detta sätt stimulera elevens inre motivation.
Det entreprenöriella lärandet bygger på att det sker ett samarbete pedagog och elev emellan. Där pedagogen handleder istället för att ge instruktioner och organisera helheten. I detta samarbete sker både lärande och stimulans av elevens entreprenöriella kompetenser. Enligt Falk-Lundqvist, Hallberg, Leffler & Svedberg (2011) är det när pedagogen ser eleven som medarbetare som det har en positiv effekt på elevens självförtroende och kunskapsutveckling. Författarna menar att ”Skolan ska stärka elevernas tro på sig själva och på framtiden”. Med anledning av ovanstående och med tanke på hur vår omvärld ser ut, är det viktigt att ta tillvara det entreprenöriella lärandet som ett brett mindset inom hela utbildningsområdet. Ska Sverige vara ett land på framkant i den globala värld vi befinner oss i och som ställer allt högre krav på den egna individen, då måste vi också tillåta oss att följa med tiden samt ge våra unga de förutsättningar de behöver för att klara konkurrensen.
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
|