Uppbyggnaden av våra trygghetssystem medför markanta skillnader när det gäller regler, avgifter och förmåner om man jämför egenföretagare med anställda. Det faktum att trygghetssystemet inte anses lika heltäckande för företagare som för anställda (trots lika höga avgiftskrav) gör att företagande förknippas mer med risker än anställningsförhållanden. Detta uppfattas som ett hinder som motverkar ökat företagande.
Utredningen SOU 2008:89 Trygghetssystemen för företagare har uppmärksammat de nyss nämnda problemen och föreslagit ett antal åtgärder i syfte att stärka villkoren för företagare. Bland annat föreslås att grunden för den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska baseras på genomsnittet av de två högsta av de tre senaste taxeringsårens inkomster av eget arbete.
Rättvisa socialförsäkringar för företagare är ett område som väsentligen kan bidra till förbättrade villkor för små företag.
Mot bakgrund av ovanstående bör följande övervägas:
Sjukpenning och pensionsavsättningar bör frikopplas från lönen för små företagare. Det ska vara möjligt att betala en avgift för grundsjukpenning och grundpension utan att behöva ta ut motsvarande lön.
Samtliga företagare som bedriver näringsverksamhet i olika företagsformer, såväl enskilda näringsidkare som företagare som bedriver sin verksamhet genom en juridisk person, bör bedömas från samma utgångspunkter när det gäller sjukförsäkring.
Grunden för den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör baseras på genomsnittet av de två högsta av de tre senaste taxeringsårens inkomster av eget arbete. Detta bör även gälla för beräkningen av dagsförtjänst i samband med att arbetslöshetsersättning utges.
Tillfällig föräldrapenning ska kunna utges om en förälder ordnar vård av sjukt barn genom köp av en hushållsnära tjänst.
En företagare bör i regel anses som arbetslös när det inte vidtas några åtgärder i företagarens näringsverksamhet. Det ska i princip inte göras någon skillnad mellan att verksamheten upphört definitivt eller tillfälligt.
|
Anti Avsan (M) |
|