Det är dags för minknäringen att leva upp till minkarnas rätt till naturligt beteende. Minkar ska ha t.ex. tillgång till vatten att simma i.
För mer än tio år sedan, 2003, kom Pälsdjursutredningen som rekommenderade minknäringen att helt eller delvis läggas ner om man inte senast 2010 lyckades leva upp till djurskyddslagens krav.
År 2010 presenterade Jordbruksverket en sammanställning av djurskyddsinspektioner på minkfarmar. Den visade stora brister bland annat vad gäller sysselsättning för minkarna i burarna, skadade och sjuka djur på farmerna som många gånger inte fick behandling. Journaler över dödsfall saknades på drygt 41 procent av farmerna.
En del har hänt sedan dess vad gäller minkarnas situation. År 2013 trädde Jordbruksverkets nya föreskrifter om bl.a. miljöberikning för minkfarmer i kraft.
Föreskrifterna säger att minkar ska ha miljöberikning men att vattenbad endast är ett exempel bland andra saker som minkar behöver, och vattenbadet väljs säkert bort till förmån för andra billigare och enklare grejer. Exemplet vattenbad finns bara som icke-bindande allmänt råd. Då minkar i naturen lever nära vattendrag och söker sin föda där, bör det övervägas om inte tillgång till vatten är en nödvändighet för att minkarna ska kunna utöva sitt naturliga beteende.
Det här är också i enlighet med de vetenskapligt baserade minimikraven för att hålla minkar i djurparker i Sverige. Det är svårt att se att minkar, och andra djur, ska ha rätt till olika saker beroende på vad människans syfte med djurhållningen är.
Sveriges Veterinärförbund har genom åren slagit fast att minkar på pälsdjursfarmer inte kan få utlopp för sina naturliga beteenden och att det medför ett stort lidande för djuren.
Lagen är inkonsekvent. Och även om det har blivit bättre så uppfyller inte dagens minkfarmar djurskyddslagens intention. Johan Beck-Friis, talesperson för Sveriges Veterinärförbund
|
Elin Lundgren (S) |
|