Sverige bör alltjämt vara ett öppet land med ett av västvärldens mest generösa asylmottaganden. För detta har vi ett moraliskt ansvar. Inte minst är Sverige i stort behov av en ökad migration för att möta framtida demografiska utmaningar. Upprätthållandet av samma ordning förutsätter dock en reglerad och ordnad migrationspolitik. När asylmottagandet sätts på prov i samband med flyktingkriser kommer allmänhetens stöd för en generös linje kräva detta.
En av de mest märkliga och paradoxala orättvisorna i vårt samhällssystem är hur vi påstår oss stå för en humanitär asylpolitik samtidigt som vi på alla sätt försvårar för människor som flyr att komma till Sverige på lagliga vägar. Transportörsansvaret som innebär att flygbolag kan stämmas på stora summor om de släpper ombord människor som saknar visum och avsaknaden av humanitära visum gör att det enda sättet för en flykting att söka asyl här är att ta sig hit på olagliga vägar. Ofta i osäkra båtar över Medelhavet med livet som insats. De som får en chans att komma hit är ofta unga män som klarar den tuffa resan hit och de som har råd att betala flyktingsmugglare. Kvinnor och barn blir i stor utsträckning kvar i närområdet. Denna ordning är djupt olycklig och omoralisk.
Samtidigt skulle ett avvecklande av transportörsansvaret och införandet av humanitära visum skapa en ohållbar situation av närmast oreglerad invandring här i Sverige. Inriktningen bör istället vara att öka kvotflyktingmottagandet och samtidigt strama åt och göra det mindre attraktivt att ta sig hit med illegala medel.
Signalen till världens flyktingar bör vara att vägen till Sverige går via flyktingläger i närområdena. Inriktningen ska som ovan nämnts fortfarande vara ett av västvärldens mest generösa asylmottagande, men tillämpningen måste bli mer rationellt, solidariskt och ges under mer ordnade former.
|
Fredrik Schulte (M) |
|