Det finns en stor politisk enighet om hur viktig kvinnojourernas verksamhet är för att minska och lindra våld i nära relationer, för kvinnor med och utan barn.
Samhällets sätt att stödja verksamheten ser olika ut: Statligt stöd ges dels till riksorganisationerna Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) och Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige (ROKS) för deras verksamhet mestadels i olika projekt. Därutöver så ser stödet från kommunerna ut på olika sätt, såsom bidrag till verksamheten, hyresbidrag och/eller olika projekt.
Det kommunala stödet varierar och ger därmed olika förutsättningar för att kvinnojourerna att bedriva ett bra arbete. Gemensamt är att verksamheten bedrivs av ideella föreningar där volontärer utgör huvudsaklig grund.
Stödet till våldsutsatta kvinnor och barn behöver öka och bli mer robust och jämlikt över landet. Möjligheten till stöd för utsatta kvinnor och barn kan inte vara avgörande för vilken kommun man befinner sig i.
Regeringen har beslutat att öka det statliga stödet till landets ideella tjej- och kvinnojourer som utgör ett viktigt komplement till kommunernas arbete för att ge dessa kvinnor stöd och hjälp. Detta är bra! Att stärka skyddet för våldsutsatta kvinnor och deras barn är en viktig del av vår gemensamma välfärd.
Den tidigare regeringens ambition att privatisera välfärden och upphandla kvinnojourernas verksamhet är däremot ett steg i helt fel riktning. Det finns idéburna organisationer med stor andel ideella arbetsinsatser vars verksamhet drastiskt kommer att förändras om detta blir verklighet. Det kan till och med gå så långt att ideell verksamhet säljs ut till stora vinstdrivande företag där den viktigaste prioriteringen är att har en hög avkastning och inte hjälpa utsatta kvinnor och barn.
De senaste åren finns flertalet olyckliga exempel på hur kvinnojourerna utesluts/utestängs ur kommunernas upphandlingsförfarande. Härvid måste regeringen sätta stopp för den utveckling som nu sker. Stödet till kvinnojourernas verksamhet bör stärkas, främjas och förbättras, upphandling av verksamheten är inte svaret på detta.
Dessutom behöver kvinnojourernas ekonomiska förutsättningar ses över. Tillexempel skulle fleråriga anslag bidra till effektivitet och ge förutsättningar för bättre strategiskt arbete och stabilitet i verksamheten.
|
Teres Lindberg (S) |
|
|
Arhe Hamednaca (S) |
Börje Vestlund (S) |
|
Emanuel Öz (S) |
Lawen Redar (S) |
|
Anders Österberg (S) |
|