Den s.k. sjuklövern (samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna) beslutade unisont den 22 maj 2013 att utlänningar som vistas illegalt i Sverige, s.k. tillståndslösa, fr.o.m den 1 juli 2013 har rätt till vård på samma villkor som asylsökande. Beslutet innebär att barn, som vistas illegalt i landet, skall få rätt till fullständig vård, tandvård och läkemedel. Vuxna får rätt till ”vård som inte kan anstå” och mödrahälsovård.
Sverige har idag Europas mest liberala migrationslagar. Regeringen har tillsammans med Miljöpartiet under denna mandatperiod fortsatt liberalisera migrationspolitiken, i syfte att öka massinvandringen till Sverige. Det är alltså idag ännu lättare än tidigare att få uppehållstillstånd i Sverige. Trots de extremt liberala migrationslagarna finns det människor som har fått avvisningsbeslut eftersom man anser att de inte har tillräckliga skäl att stanna i landet. Det finns också människor som tagit sig in i landet utan att ens bemöda sig om att söka uppehållstillstånd.
Det handlar alltså om människor som bryter mot svensk lagstiftning genom att inte respektera våra lagar då de uppehåller sig illegalt i vårt land. Det är dessa människor som övriga riksdagspartier nu premierat med privilegier, som en sorts uppmuntran om att de gör rätt i att stanna kvar i landet.
Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att bristande betalningsförmåga självklart inte skall leda till att människor dör. Liv skall givetvis räddas oavsett om man kan betala eller ej. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ger alla rätt till akut sjukvård. Dock står det där ingenting om hur denna vård skall finansieras.
Genom att ge utlänningar som vistas illegalt i Sverige får privilegier som inte ens landets egen befolkning har, skapar det incitament för att stanna kvar i landet och bygga upp ett parallellt skuggsamhälle. Ingen vet idag hur många som uppehåller sig illegalt i landet. Siffror i beslutsunderlaget talade om att man antar att 10 000–35 000 personer vistas i Sverige illegalt. Man antar.
Riksdagens beslut skickar givetvis också signaler till vår omvärld. Kan man bara ta sig över gränsen till Sverige så har man kostnadsfri tillgång till svensk sjukvård, tandvård och mediciner. Man kan med säkerhet räkna med att personer som vistas illegalt i Europa och även utanför Europa kommer att försöka ta sig till Sverige. Här väntar avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner. I underlaget till beslutet skriver man att det förvisso skulle kunna innebära att fler personer lockas att söka sig till landet utan att ha tillstånd men att det inte finns något säkerställt samband mellan ökad rätt att ta del av sociala förmåner, t.ex. hälso- och sjukvård, och antalet som vistas i landet utan tillstånd. Man antar helt enkelt att inga skall söka sig till Sverige på grund av detta. Man antar.
Genom att nu ge ekonomiska fördelar för människor som vistas här illegalt riskerar man skapa en situation där den inhemska befolkningen inte kan få den vård som ställs upp i hälso- och sjukvårdslagen. Belastningen på svensk sjukvård kan komma att öka och de redan långa köerna kan komma att bli längre. Detta drabbar den svenska befolkningen och alla andra som befinner sig lagligt i landet, genom att de får sämre tillgänglighet till sjukvård. Men i underlaget till beslutet antar man att vårdkonsumtionen inte skall öka drastiskt. Man antar.
Beslutet innebär att dessa illegala personer förvisso skall betala en mindre patientavgift eller en mindre avgift för medicinen. De skall enligt beslutet betala samma avgifter som gäller för asylsökande, vilket innebär att avgiften för läkarvård och tandvård blir 50 kronor och för vård hos andra vårdkategorier 25 kronor. Läkemedel på apotek kostar dem inte mer än 50 kronor och en sjukresa kostar högst 40 kronor.
Men eftersom dessa personer vistas illegalt i landet har de inga personuppgifter eller adresser. De behöver alltså inte identifiera sig. Detta innebär att den faktura som medföljer personen efter vård inte behöver betalas eftersom det ändå inte är någon som kan söka upp personen för att begära in pengarna. Nästa gång de behöver vård upprepas proceduren. Det blir således kostnadsfri sjukvård, tandvård och mediciner för dessa personer.
De som vistas illegalt i landet och erhåller akutsjukvård bör betala full ersättning för vården genom att antingen vårdtagaren eller vårdtagarens hemland betalar. Regeringen bör därför utreda olika möjligheter för att kunna utkräva full ersättning för given vård.
Utlänningar som vistas illegalt i landet kan också söka sig till både offentliga och privata vård- och tandvårdsaktörer. Eftersom ingen kan verifiera de som ”erhållit” vården kan detta bli lukrativt för de aktörer som vill fylla ut tid då de inte tar emot patienter eller ge bort vård avgiftsfritt för vissa patienter då aktörerna ändå erhåller ersättning.
I beslutsunderlaget antar man en merkostnad för landstingen på 210–300 miljoner kronor årligen, och staten skall därför avsätta 750 miljoner kronor under 2014 och 2015 för att täcka dessa kostnader. Men kostnaden är beräknad på en massa antaganden.
Underlaget inför beslutet bestod endast av en massa antaganden. Någon ordentlig utredning var inte gjord inför beslutet. Först i februari nästa år skall Socialstyrelsens utredning om dels vad som skall omfattas av begreppet ”vård som inte kan anstå”, dels dokumentation och uppföljning av vård till ”papperslösa” läggas fram. Man skall då också ha tagit fram rutiner för vårdens identifiering av patienterna.
Det är inte bara skattebetalarnas kostnader som man skall väga in i detta. Det handlar också om rättviseaspekten. För samtidigt som sjuklövern i riksdagen nu har beslutat om dessa privilegier framkommer dagligen uppgifter som gör gällande att svenskar inte har råd att erhålla den vård de behöver. De har inte råd att betala patientavgifter. De har inte råd att betala för den medicin som de behöver. Regeringen har nämligen höjt högkostnadsskydden från 900 kronor till 1 100 kronor för läkarbesök och från 1 800 kronor till 2 200 kronor för mediciner.
Enligt riksdagens utredningstjänst avstod under 2009 77 000 svenskar från medicinering, 48 000 svenskar från sjukvård och 490 000 svenskar från tandvård. Detta på grund av att de inte hade råd.
Ett exempel på den orättvisa politik som sjuklövern i riksdagen ställt sig bakom:
Under en 12-månaders period nyttjar en svensk pensionär och en illegal utlänning av samma ålder och vårdbehov den svenska sjukvården. Låt oss säga att de söker kontinuerlig vård för vanligt förekommande hjärt- och astmabesvär.
Båda besöker sjukvården 12 gånger – en gång per månad – under ett år för besvär med astma och hjärta. Båda personerna tar sjukhustaxi till mottagningen vid 12 tillfällen. Båda hämtar ut mediciner 12 gånger – en gång per månad. Båda ligger inlagda på sjukhus i 7 dygn under året.
Under året söker de också akut tandvård för tandvärk och för att laga två hål – 1 undersökning plus 2 återbesök med reparativ åtgärd.
Av detta exempel framgår att en pensionär som har levt hela sitt liv i Sverige kommer att betala 7 490 kronor om året för den vård som personen behöver. För en s.k. tillståndslös utlänning som uppehåller sig illegalt i Sverige uppgår kostnaden till 1 830 kronor. Den svenska pensionären tvingas således betala 5 660 kronor mer.
Man ger alltså privilegier till människor som aldrig bidragit till vårt gemensamma välfärdssamhälle och som bryter mot svenska lagar.
Med anledning av detta bör riksdagen tillkännage för regeringen att en utredning skall göras för att utreda möjligheterna för att svenskar som är bosatta i Sverige inte skall behöva betala mer för sjukvård, tandvård och mediciner än asylsökande. Likaså bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening att utlänningar som vistas illegalt i landet inte skall ges rätt till vård på samma villkor som asylsökande.
|
Björn Söder (SD) |
Per Ramhorn (SD) |