Av förordningen (2007:1181) med instruktion för Institutet för språk och folkminnen framgår det att Institutet för språk och folkminnen har till uppdrag att
bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och immateriella kulturarv i Sverige.
samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta samt sprida kunskap och material om det svenska språket, de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli och romani chib, det svenska teckenspråket samt dialekter, folkminnen, folkmusik och namn i Sverige.
samla kunskap om och följa användningen även av andra språk i Sverige.
Vi anser att det för en kulturarvsbevarande svensk myndighet borde vara mer prioriterat att bevara och levandegöra hela den svenska nationens kulturarv än att samla kunskap om användningen av invandrarspråk inom den svenska statens gränser.
Vi anser också att det borde vara lika prioriterat att sprida kunskap om den svenska nationens samtliga språkvarianter som det är att sprida kunskap om de nationella minoriteternas språk.
Till den svenska nationen räknar vi de finlandssvenska och estlandssvenska minoriteterna.
Vi föreslår därför att förordning (2007:1181) ses över i syfte att ge Institutet för språk och folkminnen ett uttalat uppdrag att bevara, levandegöra och samla kunskap om även finlandssvenskarnas och estlandssvenskarnas dialekter och kulturarv.
|
Aron Emilsson (SD) |
|
|
Angelika Bengtsson (SD) |
Cassandra Sundin (SD) |
|
Sara-Lena Bjälkö (SD) |
Runar Filper (SD) |