För många av oss är idrott och friluftsliv en stor del av vardagen och många av oss är nog med i både en och två föreningar. Vi skjutsar barnen till simträning, ställer upp som funktionärer vid knattefotboll, tränar kampsport, vandrar i fjällen och paddlar kajak. Det är en del av vår fritid och jag tror få av oss kan säga var skiljelinjen mellan idrott och friluftsliv går. Faktum är att flera utredningar, propositioner och regeringsrätt har fastslagit att det inte går att dra någon fast gräns mellan idrott och friluftsliv. Trots det är de olika inför lagen.
Medlemsorganisationer i Riksidrottsförbundet är befriade från att betala in socialavgifter för ersättningar upp till ett halvt prisbasbelopp medan friluftsorganisationer som är medlemmar i paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv måste göra det.
I socialavgiftslagen (200:980) 2 kap. 19 § står att ”En ersättning till en idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7–13 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2010:1282).”
Om Friluftsfrämjandet anordnar simundervisning och vill kunna ge ledaren en viss ersättning så måste de betala in sociala avgifter så fort beloppet överstiger 999 kr. Men om samma simundervisning anordnas av det lokala simsällskapet så behöver de inte betala in sociala avgifter förrän de överstiger ett halvt prisbasbelopp.
Jag anser att detta är en oskälig skillnad och därför finner jag det angeläget att regeringen ser över socialavgiftslagen (200:980) 2 kap. 19 § så att det tydligt framgår att även friluftslivets organisationer omfattas av undantaget i Socialavgiftslagen.
|
Emma Nohrén (MP) |
|