Mobbning i skolor är ett stort problem som dessutom hanteras olika i olika skolor,
trots en i övrigt enhetlig lagstiftning i frågan om kränkning inom skolans verksamhet.
Trots åratal av diskussioner och försök att mota problemet med mobbning finns därmed
fenomenet, till förtret för alla drabbade, i en hög grad fortfarande kvar. Slutsatsen man
måste dra är därför att samhällets insatser hittills varit för svaga, varför insatserna
rimligen måste stärkas. Som en del av detta bör nuvarande inställning, att det är möjligt
att den mobbade byter skola, helt bytas ut mot att det är mobbaren som är den som bör
flytta på sig vid de fall där ingenting annat hjälper.
Idag har rektorer möjligheten att flytta/omplacera elever i regel upp till fyra veckor
inom och mellan skolenheter. Dessvärre utnyttjas inte denna möjlighet tillräckligt ofta,
vilket ibland får till följd att det är de mobbade eleverna som flyttar istället för de som
mobbar. För de elever som mobbas kan dessa upplevelser hänga med långt in i det
vuxna livet. Vissa kommer aldrig över tiden i skolan då de utsattes för mobbning, vilket
inte bara orsakar stora kostnader för sjukvården i samhället, utan som även innebär att
dessa individer inte ges den frihet att leva sina liv som de annars skulle ha haft
möjlighet att göra. De utsatta eleverna möter således en framtid där de hämmas av de
negativa upplevelserna och i kontakter med andra människor eller samhället som helhet.
I absolut värsta fall finns risk att den mobbade tar sitt eget liv.
Det är därför av största vikt att samhället tar det här problemet på allvar genom att
ändra ordningen så att skolorna inte bara har en möjlighet, utan istället en lagstadgad
skyldighet, att flytta de mobbande eleverna. Jämte 5 kap. 12 § i skollagen finns en
möjlighet att flytta en elev till en annan klass och enligt 5 kap. 13 § finns möjlighet att
flytta eleven till en annan skola. Båda dessa tvångsmedel får tillämpas i upp till fyra
veckor. I grova fall finns i 5 kap. 14 och 15 §§ även möjligheten att stänga av en elev
från undervisningen i maximalt en vecka två gånger per termin. En rimlig ordning borde
vara att vid misstanke, eller en befogad anmälan, om mobbning så bör den elev eller de
elever som mobbat omedelbart stängas av från undervisningen fram till dess att en
utredning genomförts, oavsett hur lång tid det tar.
Till saken hör att utredningar av detta slag måste ske skyndsamt för den eller de
utsattas skull. För det fall utredningen finner att det finns fog för anmälan eller
misstanken om mobbning bör den mobbande eleven i första hand flyttas till en annan
skolenhet. Det är inte rimligt att kräva att en mobbad elev återigen ska tvingas möta
mobbare i korridorerna, varken i skolan eller på skolgården. Som jämförelse kan
konstateras att en anställd som blivit utsatt för våld, hot, kränkande behandling, sexuella
trakasserier näppeligen skulle finna sig i att förövaren arbetar kvar på samma
arbetsplats. Det är inte troligt att samhället i övrigt, media eller folkvalda skulle tolerera
det heller.
Flytt inom skolan bör således ändras så att det endast tillämpas i mindre allvarliga
fall eller fall tillsammans med samarbetssamtal och konfrontation av särskild utbildad
personal i konflikthantering och under en övervakningsperiod. Samarbetssamtalen bör
ske tillsammans med lärare, föräldrar, skyddsombud, polis, socialtjänst och skolledning.
I förekommande fall skulle även nätverk liknande barnahus anmodas att delta.
Som framgår ovan bör lagen ändras så att ingen bortre tidsgräns specificeras för vad
som från början bedöms vara en tillfällig omplacering. Först när det kan anses klarlagt
att någon upprepning av kränkande beteenden eller ofredanden inte kommer att ske bör
den mobbande eleven komma ifråga för en återflytt.
Det som anförs i motionen bör ges regeringen tillkänna.
|
Johnny Skalin (SD) |
|