Fattiga och utsatta EU-migranter som sitter utanför butiker och på gator och torg har blivit allt vanligare under senare år. Bakgrunden är fattigdom och arbetslöshet och att deras hemländer många gånger inte tar sitt ansvar och hjälper sina medborgare. Många av dessa människor möts dessutom av diskriminering och korruption med mera. En av följderna är ett ökat antal olagliga bosättningar i Sverige.
Den fria rörligheten inom EU är en grundprincip som garanteras av EU – varje EU-medborgare har som huvudregel rätt att bo, arbeta eller tillhandahålla tjänster i varje annan medlemsstat. EU-medborgare har också rätt att vistas i EU:s medlemsländer i tre månader utan krav på att kunna försörja sig.
Tiggeri är inte förbjudet enligt svensk lag.
Fastighetsägares äganderätt och rätt att fritt förfoga över sin fastighet är reglerad i svensk lag. Olovliga bosättningar omfattas inte av allemansrätten och betecknas i lag som egenmäktigt förfarande. Lagar och tillämpning av regler kan idag skapa ”moment 22” och medför i en del fall byråkrati och segdragna rättsprocesser. Lagar och regler tillämpas dessutom olika i olika delar av landet. Det är dock inte acceptabelt att äganderätten urholkas i vissa av dessa fall.
Den självklara principen om alla människors lika värde innebär även att alla människor är lika inför lagen. Det finns exempel där kommunens miljöförvaltning anser att bosättningar innebär ett brott mot miljö- och hälsolagstiftningen och därför vill utrymma en bosättning men där det har uppstått problem.
Det går inte ställa krav på kommunen då den inte äger marken. Man kan inte ställa ut containrar, toaletter med mera för då bryter man mot lagen och understödjer en olaglig ockupation av mark. Man kan inte avkräva åtgärder av den private fastighetsägaren som redan fått sin äganderätt inskränkt.
Kronofogden anser sig inte kunna besluta om avhysning utan att samtliga av de boende är identifierade och polisen ansåg sig inte ha laglig rätt att identifiera personerna för kronofogdens räkning – således ett ”moment 22”.
Planering av stängning av boplatser stoppas i en del fall av överklagan till länsstyrelsen som då kräver att samtliga personer ska identifieras, vilket kan vara svårt och polismedverkan ser olika ut i landet. En segdragen rättsprocess tar vid och bosättningen blir kvar. Reglerna för avhysning måste förenklas, reglerna för identifikation lättas upp och avseende polismedverkan med mera måste man tillämpa samma regler på samma sätt i hela landet.
Det är också viktigt att Sverige samarbetar med myndigheter i dessa människors hemländer och att information ges om regelverket kring den fria rörligheten.
Svensk lag ska gälla lika för alla och tillämpas lika i hela landet och äganderätten ska värnas.
|
Gunilla Nordgren (M) |
|