Allting har sin tid, så även lagstiftningen på spelmarknaden. På en alltmer globaliserad marknad ter sig nuvarande lagstiftning inte enbart principiellt felaktig utan även omöjlig att upprätthålla. En allt större del av spelmarknaden sker på internet på webbplatser som är registrerade i andra länder än Sverige. Resultatet av den svenska lagstiftningen förhindrar inte spel, den förhindrar däremot spelföretag att etablera sig på den svenska marknaden.
Ett av de argument som varit viktigast i debatten för att spelverksamheten ska ombesörjas av ett statligt monopol är att man anser att det är viktigt att det finns ett socialt ansvar och att staten är en garant för detta. Det blir då en konstig dubbelmoral när de statliga bolagen Svenska Spel och ATG med sin massiva marknadsföring gör allt de kan för att locka till sig flera spelare. Samtidigt ska de se till att detta spelande inte leder till missbruk. Det är viktigt att inte negligera de problem som kan uppstå i spelandets kölvatten i form av spelmissbruk, men lösningen på detta är inte ett spelmonopol.
Principiellt är monopoldrift felaktigt på alla områden, så också på spelmarknaden. Det är också viktigt att poängtera att socialt ansvar och statliga monopol inte är synonyma med varandra, liksom att privata spelbolag inte innebär att det sociala ansvaret undanröjs. Privata spelbolag samarbetar redan i dag med idrotts- och föreningslivet och visar stor vilja att påta sig ett stort socialt ansvar. Inte sällan överstiger dessa ambitioner det statliga ansvarstagandet som lämnar mycket övrigt att önska.
|
Christian Holm Barenfeld (M) |
|