Bakgrund
Åldersdiskriminering fortsätter att vara ett problem för det svenska samhället. Detta trots att den numer samlade diskrimineringslagstiftningen redan vid införandet den 1 januari 2009 tydliggjorde att ålder utgör en diskrimineringsgrund.
Efter lagens tillkomst mottog Diskrimineringsombudsmannen (DO) många anmälningar som dock alltför ofta omedelbart lagts ned då de saknade lagskydd i den då gällande diskrimineringslagstiftningen. Huvudorsaken var att i lag reglerad åldersdiskriminering inledningsvis begränsade sig till arbetsliv och utbildning, det vill säga de som är äldre än pensionsålder eller över en ålder för möjligheten att påbörja en utbildning fortsatt kunde diskrimineras hur som helst utan att DO kunde något göra.
Alliansregeringen vidtog därför ett förbättrat lagskydd mot åldersdiskriminering i sin proposition 211/2012:159 som antogs den 2 november 2012. Här utvidgades antalet samhällssektorer som berör åldersdiskriminering till betydligt flera, vilket i grunden har varit väldigt bra.
Men verkligheten visar att kontraproduktiv åldersfixering fortfarande 2015 föreligger i vårt samhälle. Det är därför av stort värde att regeringen skyndsamt följer upp diskrimineringslagens tillämpning vad gäller åldersdiskriminering. Skulle det visa sig att så är fallet bör regeringen lika skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag på hur detta förhållande kan åtgärdas. Sverige är nämligen ett land med en snabbt åldrande befolkning.
Den naturliga konsekvensen av en fortsatt åldersdiskriminering som inte kan kraftfullt beivras medför att vi redan idag kan förutse att fler äldre än tidigare inte kommer att kunna vara engagerade i samhällsproduktionen så att välfärden och annan viktig samhällsservice kan tryggas på längre sikt. I detta perspektiv blir en fortsatt negativ åldersfixering till direkt skada för landets välmående.
När denna frågeställning väcktes i en motion under föregående riksmöte avstyrkte emellertid utskottet densamma. Motivationen för ett avstyrkande var att skärpningen i diskrimineringslagen den 1 januari 2013 för att omfatta fler områden mot åldersdiskriminering var både välkommen och behövlig, men att det då var för tidigt att utvärdera effekten av lagskärpningen.
Nåväl, nu har det gått ytterligare ett år sedan lagskärpningen varit i bruk och enligt mig finns inga tydliga tecken på att de många årsrika i vårt land fått en förhöjd status såsom den förmodade effekten av lagen om den vore framgångsrik skulle ha inneburit.
Jag anser därför att det är hög tid att regeringen nu i en riktad process väljer att utvärdera om lagändringen till stöd för att bättre motverka åldersdiskriminering i det svenska samhället verkligen har haft avsedd effekt. Utan en sådan riktad analys vet vi inte om även andra åtgärder bör insättas till stöd för en åldrad befolknings rätt att inte bli åsidosatt på otillbörliga grunder. Jag vill att riksdagen med bifall till denna motion ger regeringen detta tillkänna.
|
Finn Bengtsson (M) |
|