I dagsläget ärvs ett barn per automatik vid en bortgång lika av bägge sina föräldrar, och det finns ingen möjlighet för en icke-myndig att via testamente skriva bort en eller bägge föräldrarna från arv.
2 kap. 2 § ärvdabalken:
Finns det inga bröstarvingar, tar arvlåtarens föräldrar hälften var av arvet.
Är någon av föräldrarna död, delar arvlåtarens syskon den förälderns lott. I ett avlidet syskons ställe träder dess avkomlingar, och varje gren tar lika lott. Finns det inga syskon eller avkomlingar till dem, men lever någon av arvlåtarens föräldrar, tar den föräldern hela arvet.
Finns det halvsyskon efter arvlåtaren, tar de tillsammans med helsyskon eller deras avkomlingar del i lott, som skulle ha tillfallit deras förälder. Finns det inga helsyskon, och är båda föräldrarna döda, tar arvlåtarens halvsyskon hela arvet. I ett avlidet halvsyskons ställe träder dess avkomlingar. Lag (2005:435).
De allra flesta barn har inga större tillgångar, är försörjda av sina föräldrar och känner inget behov av ett testamente. Men det finns också barn med väsentliga tillgångar, till exempel genom arv, som helt saknar kontakt med sina arvtagare. I vissa särskilda fall saknas en naturlig kontakt med föräldrar, och en eventuell arvtagare kan vara en person man valt att ta avstånd ifrån. För dessa särskilda fall bör en översyn göras av möjligheterna att upprätta ett testamente med hjälp av en god man, så att barnet tillåts att själv bestämma om sin kvarlåtenskap.
|
Erik Bengtzboe (M) |
|