Motion till riksdagen
2015/16:1591
av Rasmus Ling m.fl. (MP)

Minkarnas rätt till naturligt beteende

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att införa en ny paragraf, 4 a §, i djurskyddslagen (1988:534), med följande lydelse: ”Minkar som föds upp för pälsproduktion ska hållas på ett sådant sätt att deras behov av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Minkar ska dessutom ha tillgång till vatten att simma i. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för hållande av mink för pälsproduktion.”

Motivering

I djurskyddslagen (1988:534) stadgas i fjärde kapitlet att ”Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt”. Detta är en formulering som borde få konsekvenser. Exempelvis borde det innebära att minkar, som föds upp i syfte att producera klädespälsar, skulle ha tillgång till vatten att simma i, då detta är ett naturligt beteende för minkar.

Det finns de senaste åren en rad studier som stärker argumenten att tillgång till simvatten är nödvändigt för att nå djurskyddslagens krav. Studier utförda vid Veterinärmedicinska institutionen vid Münchens universitet har visat hur viktigt det är för minkarna att ha tillgång till simvatten samt hur vattenhygien påverkar djuren. Ett krav på pälsbranschen att tillhandahålla simvatten infördes i Tyskland 2006 och efter en 10-års övergångsperiod kommer det från december 2016 bli lagstadgat obligatorium.

Sverige har länge ansetts vara en föregångare inom djurskyddet men på senare år har vi hamnat på efterkälken, i flera europeiska och icke-europeiska länder växer motståndet mot pälsdjursfarmning. Några har förbjudit näringen (Storbritannien, Österrike, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Nederländerna, Makedonien, regionen Vallonien i Belgien) och andra har förbättrat sina djurskyddsregler (Danmark, Tyskland, Italien och Schweiz). Ett dåligt rykte kring svenskt djurskydd skulle negativt kunna påverka hela jordbruksnäringen och orsaka större kostnader än en reform av minkarnas villkor.

Att införa detta som ett krav för minkindustrin, skulle troligtvis innebära fördyringar för produktionen. Kanske så dyra att produktionen inte längre skulle vara ekonomiskt lönsam. Detta är förstås ett problem för det 70-tal pälsdjursfarmar som finns i Sverige. Men det är åtgärder som i alla tänkbara opinionsmätningar visat sig ha väldigt stor acceptans.

Mot bakgrund av detta, föreslår vi att djurskyddslagen förtydligas, så att uppfödda minkars rätt till naturligt beteende tillgodoses.

Rasmus Ling (MP)
Anders Schröder (MP)	Carl Schlyter (MP)