RUT-avdraget har sedan det infördes av alliansregeringen 2009 blivit ständigt populärare. Till en början möttes avdraget av kritik och de som först använde sig av avdraget var också höginkomsttagare i storstadsregionerna.
Så är det inte längre. Statistik från Skatteverket visar att 7 av 10 som använder sig av avdraget tjänar mindre än 32 000 kronor i månaden, och att vi ser en ökning av rut-tjänster i hela landet.
Motiven för att införa RUT-avdraget var dels att underlätta för jäktade barnfamiljer, dels som ett verktyg för att tvätta svarta jobb vita. Det fanns innan 2009 en stor svart marknad för hushållsnära tjänster. En marknad där de som utförde tjänsterna saknade alla de rättigheter som ett riktigt jobb ger Dig. Införandet av RUT gjorde att vita jobb växte fram. Kvinnor som tidigare hade jobbat svart med en mycket osäker framtid fick riktiga jobb. Ofta var det kvinnor som stod långt från arbetsmarknaden som fick en väg in.
RUT har med andra ord visat sig vara en del av lösningen på flera av de samhällsutmaningar vi har.
Konjunkturinstitutet har även tagit fram siffror som visar att RUT-avdraget är självfinansierande, då ökning av skatteinkomster från nya som kommit in på arbetsmarknaden och från svarta jobb som blivit vita balanserar statens utgifter.
Nu finns ett förslag i regeringens budget för 2016 om en halvering av avdragsrätten för RUT-tjänster från 50 000 till 25 000. Finansminister Magdalena Andersson motiverar beslutet med att det inte ska vara möjligt att ha ett heltidsanställt hembiträde.
En minskning av den övre gränsen för RUT-avdraget skulle minska den vita arbetsmarknaden för hushållsnära tjänster och de som i dag arbetar där, minska incitamenten för att starta nya företag inom sektorn och försvåra för de familjer som genom att se sig ha råd med hushållsnära tjänster fått en högre livskvalitet.
Fram tills i juli i år fanns också möjlighet att dra av 50 % av kostnaden för läxhjälp. Detta var en välkommen möjlighet för elever som behövde extra stöd och det var en välkommen möjlighet för förälder som inte själva har ämneskunskap att ge sina barn den läxhjälp de behöver. Flertalet av läxcoacherna är också unga, som här får sin första anställning. Regeringens argument för att avskaffa läx-RUT var att inte bara rika barn ska ha rätt till läxhjälp. Detta är ett påstående som regeringen inte har belägg för, utan ett antagande den gör. Den tar inga hänsyn till barnet som är i behov av stödet, inte heller till den möjlighet dessa företag erbjuder unga att få sin första fot på arbetsmarknaden.
Inte heller har regeringen några konkreta förslag på hur dessa barn som här och nu är i behov av extra individuell läxhjälp ska kompenseras för den möjlighet den rödgröna regeringen har berövat dem.
Behovet av läxhjälp till barn, kan för några familjer vara lika viktigt som behovet av att få hjälp med städning och tvätt. Det bör vara upp till den enskilda familjen att avgöra vilket behov som är störst och hur de vill utnyttja möjligheten att underlätta vardagen och stärka sina barn genom att utnyttja RUT-tjänster och RUT-avdrag.
Med tanke på de positiva effekter införandet av RUT-avdraget har resulterat i bör regeringen inte sänka nivån från 50 000 till 25 000 kronor. Regeringen bör också tillåta att RUT-avdraget används för att ge barn den läxhjälp de behöver.
|
Cecilie Tenfjord-Toftby (M) |
|