Vårt land står inför stora utmaningar att i konkurrens med andra kunna producera värden som innebär att förutsättningar för att kunna bibehålla och utveckla vårt välfärdssamhälle stärks. Ekonomisk tillväxt är regional till sin karaktär och gynnas av tillgång till kompetens. Det är därför viktigt att forsknings- och utbildningspolitik kopplas samman med regional- och näringspolitiska målsättningar. Vi har tre storstadsregioner i landet som växer, men en stor del av svenskt näringsliv och offentliga verksamheter finns i andra regioner runt medelstora kommuner – såsom i Sveriges tionde största kommun Jönköping. Det är väsentligt att ha hög kvalitet i forskning, och det finns inget som talar för att forskning får lägre kvalitet för att den bedrivs vid en ung högskola. Där forskningsanslagen finns, dit flyttar också duktiga forskare. Hittillsvarande fördelning av ökade forskningsanslag har främst gynnat etablerad forskning vid universiteten. Incitament och resurser för nysatsningar i form av kapacitetsuppbyggnad i samarbete med näringslivet har varit begränsad och den regionalekonomiska dimensionen av kompetenstillgångens betydelse för tillväxt har inte beaktats. Därmed har näringslivet i vissa regioner gynnats kraftigt, medan andra har missgynnats.
Jönköpings län är Sveriges femte största län och domineras av tillverkningsindustrin där 40 procent av arbetskraften i länet jobbar. Den långsiktiga uppbyggnaden av forskningskapaciteten vid Högskolan i Jönköping, särskilt inom teknik och it för små och medelstora företag, är därför en nationell angelägenhet.
Andelen högutbildad arbetskraft i privat sektor i Jönköpings län ligger långt under det nationella genomsnittet. Detta gäller särskilt inom ekonomi, juridik, it och teknik. I Jönköpings arbetsmarknadsregion behövs rejäla investeringar i uppbyggnad av näringslivsorienterad forsknings- och lärarkompetens vid högskolan. Sådana satsningar är nödvändiga för att på lång sikt säkra tillverkningsindustrins fortsatta internationella konkurrenskraft genom att öka tillgången på högutbildad arbetskraft och innovationskapacitet.
Högskolan i Jönköping har ett högt söktryck och antalet helårsstuderande är 20,6 per 1 000 invånare i jämförelse med rikets 30,4 per 1 000 invånare. Det behövs således en ökning med 40 procent. Enligt Arbetskraftsbarometern finns stor brist på lärare, sjuksköterskor och ingenjörer i regionen. I sammanhanget vill vi även påpeka näringslivets stora engagemang för Högskolan i Jönköping. Enligt SCB:s statistisk lägger företagen i Sverige i snitt drygt fem gånger så mycket pengar på egen FOU som vad staten ger forskningsanslagen direkt till universitet och högskolor i landet. I Jönköpings län lägger företagen ner drygt 16 gånger så mycket pengar på FOU som vad staten ger i forskningsanslag till Högskolan i Jönköping. Som jämförelse lägger företagen i storstadslänen ner knappt 6,5 gånger så mycket pengar på FOU som vad staten ger i forskningsanslag till universitet och högskolor i dessa regioner. 0,2 procent av bruttoregionalprodukten i Jönköpingsregion utgörs av statligt finansierad forskning, medan det för riket ligger närmre 1 procent. Här framgår att företagen i Jönköpings län är kraftigt missgynnade vad gäller statens satsningar på kompetensinfrastruktur i länet.
Forskningsanslaget till universitet och högskolor är en regionalt fördelad infrastruktur för näringslivets forsknings- och innovationskapacitet. Vidare är forskningsanslaget en förutsättning för den regionala tillgången till högutbildad arbetskraft. Den nuvarande regionala fördelningen av forskningsanslagen motsvarar inte näringslivets struktur och behov. Jönköpingsregionens näringsliv är därmed kraftigt missgynnat i nationell jämförelse.
|
Peter Persson (S) |
|
|
Helene Petersson i Stockaryd (S) |
Johanna Haraldsson (S) |