Ska vi nå det jämställda samhälle vi eftersträvar är en av de viktigaste utmaningarna de kommande åren att stärka utrikes födda kvinnors villkor i samhället. Det är givetvis ingen homogen grupp, utan individer med olika förutsättningar och behov. Samtidigt finns det stora strukturella utmaningar, inte minst på arbetsmarknaden, som politiken inte får blunda för. I dag ligger sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor på endast omkring 55 procent.
Utmaningen är särskilt stor i våra storstäder där många kvinnor lever i utanförskap. Den främsta orsaken hittas i låg utbildning, men också i omständigheter som språk- och kultursvårigheter, diskriminering, krigs- och tortyrupplevelser. Dessa kvinnor riskerar att bli isolerade och många lider av både psykisk och fysisk ohälsa.
Problematiken drabbar också barnen i dessa familjer. Brister i språk och kommunikation skapar svårigheter i kontakter med skolan och andra myndigheter. Många barn isoleras med sina mödrar och hämmas i sin utveckling. Utanförskapet riskerar då att drabba även nästa generation. Det finns också tydliga paralleller till den växande barnfattigdomen i Sverige. Enligt Rädda Barnens siffror från 2012 var barnfattigdomen i Rosengård i Malmö 62,8 procent, mer än fem gånger så hög som i riket i stort.
Genom flera års arbete på Fryshuset i Stockholm och i landet i övrigt har jag personligen fått dagliga inblickar i hur många utrikes födda kvinnor som hålls utanför samhället. Denna utveckling är oacceptabel. Min övertygelse är att det behövs nya grepp i politiken som inkluderar – inte exkluderar – dessa kvinnor.
Det är motiverat att se över behovet av riktade insatser för att bryta många utrikes födda kvinnors isolering. Dessa insatser bör i första hand handla om förbättrade möjligheter till utbildningsinsatser som matchar arbetsmarknadens behov. Det är också viktigt med en fungerande barnomsorg, så att människor inte behöver tacka nej till arbete. Även andra åtgärder kan diskuteras såsom mentorsprogram och insatser för att stödja kvinnor och män att bryta mot könsspecifika normer. Inte minst måste samhällets attityder i bemötandet av många invandrade kvinnor förändras. Lyckas vi med detta tas stora steg i såväl jämställdhetsarbetet och integrationsarbetet som i kampen mot arbetslöshet och barnfattigdom.
Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är tydligt: kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. Det är hög tid att på allvar börja diskutera hur vi når detta mål – även för utrikes födda kvinnor. Utgångspunkten måste alltid vara att alla människor, såväl kvinnor som män och av olika bakgrund, vill och kan försörja sig med ett eget arbete.
|
Arhe Hamednaca (S) |
|