När man blir sjuk, ibland mitt i livet, ibland när man blir gammal, kan man bli så funktionsnedsatt att man inte klarar sina dagliga göromål. Eller drabbas man av akuta besvär som för allmänheten kan missuppfattas eller misstros. Flera av de personerna lider av demens, diabetes, epilepsi med mera. Flera av de drabbade kan ha stor hjälp av assistanshund. Idag finns det flera lyckade exempel där till exempel en epilepsihund kan larma anhöriga, sjukvården och hålla andningsvägar fria med mera – om den som har epilepsi får ett anfall. Motsvarande gäller också vid diabetes med flera diagnoser. Men det kan också handla om en person som har till exempel reumatism som behöver hjälp att ta upp saker från golvet, hämta saker med mera. En assistanshund kan göra det billigare och minska behovet av akuta vårdinsatser.
För att utbilda dessa hundar krävs både tid och pengar. Vad gäller ledarhundar så tilldelas SRF, Synskadades Riksförbund, ett årligt anslag för att utbilda, tillhandahålla och ha tillsyn över ledarhundar. Något liknande finns inte för assistanshundar. Idag finns det en arbetsgrupp inom Svenska Kennelklubben som arbetar med frågan. Det finns även andra organisationer som utbildar assistanshundar men där får den funktionsnedsatte själv betala. Detta är inte rimligt. Behovet för synskadade att ha ledarhund kan inte nog betonas, men då hunden kan vara behjälplig vid många fler sjukdomar och nedsättningar av funktioner så är det inte rimligt att bidrag endast går till den gruppen. Regeringen bör se över möjligheterna för att även utbildning, tillhandahållning och tillsyn av assistanshundar till övriga individer med funktionsnedsättningar får möjlighet att ta del av anslagen.
|
Börje Vestlund (S) |
|