Den svenska bredbandsmarknaden är i mångt och mycket unik. Sverige har inte bara hög andel anslutningar utan de priser som konsumenterna erbjuds är de tredje lägsta i världen. Stadsnäten har haft en stor roll i denna utveckling. De var tidigt ute med att bygga ut det svenska fibernätet och i dag ägs över hälften av all bredbandsinfrastruktur av stadsnäten. Resterande del ägs av privatägda marknadsaktörer där Telia och EQT-ägda IP-Only är störst.
Den konkurrenssituation som råder på marknaden där ett fåtal stora aktörer konkurrerar med ett stort antal mindre har framförallt gynnat prisbilden. Detta menar bland annat PTS som i en rapport från 2012 konstaterar att stadsnäten skapat en bra konkurrens med lägre priser.
Så väl hushållen, näringslivet som det offentliga använder bredbandet i allt större utsträckning för varje år som går. Det innebär att vårt behov av en väl fungerande uppkoppling kommer att växa ytterligare. Just därför är det viktigt att värna om den marknadssituation som råder i dag och som varit så framgångsrik för Sverige.
Trots att stadsnäten tillsammans äger över hälften av all fiberinfrastruktur har de fortfarande inte samma marknadsförutsättningar som sina konkurrenter. I dag hämmas de av lokaliseringsprincipen som säger att kommunala bolag inte får verka utanför kommungränserna. Konsekvensen av detta blir att stadsnäten får svårt att utvecklas och att hushåll och företag på andra sidan kommungränsen nekas möjligheten att ansluta sig till stadsnätets bredbandsinfrastruktur.
2 av 3 kommuner menar att den så kallade lokaliseringsprincipen hämmar stadsnätens bredbandsutbyggnad. Över 30 procent uppger att de tvingats säga nej till konsumenter på grund av nuvarande lagstiftning.
Det är därför hög tid att ge stadsnäten runt om i Sverige en konkurrensneutral roll och undanta dem från lokaliseringsprincipen för att värna konkurrensen på marknaden och bibehålla de låga priserna.
|
Monica Green (S) |
|