Arbetslösheten i Sverige är mycket hög samtidigt som många företag har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Allt fler unga förstår att det är omöjligt att få ett jobb utan att ha minst gymnasiekompetens.
Utöver kommunerna finns det en stor mängd privata aktörer som anordnar olika gymnasieutbildningar. Det har etablerats en marknad, där ungdomarna kan välja den utbildning som de tror bäst passar deras intressen och som samtidigt kan ge dem en fast anställning.
Dessa utbildningar finansieras via skattemedel, men det saknas styrning av vilka utbildningar som erbjuds. Det finns inte någon koppling till vilka behov som arbetsmarknaden efterfrågar. Utsikter att få ett arbete är inte det primära när utbildningarna marknadsförs, utan eleverna lockas till utbildningarna med bärbara datorer, attraktiva utlandsresor med mera. Eftersom flera skolor erbjuder utbildningar, som inte efterfrågas på arbetsmarknaden, så riskerar ungdomarna att utbilda sig till arbetslöshet i stället för till arbete. Kopplingen mellan de behov som finns på arbetsmarknaden och utbudet av utbildningar måste därför bli tydligare.
Redan idag saknas det arbetskraft i Sverige inom vissa branscher, såväl inom offentlig sektor som i näringslivet, och prognoser pekar mot att matchningsproblematiken kommer att öka de kommande decennierna. Därför är det viktigt att styra gymnasieutbildningen så att både ungdomar och samhället har större nytta av den.
Regeringen bör överväga att se över behovet av att uppnå en bättre styrning av vilka gymnasieutbildningar som erbjuds i förhållande till den kommande efterfrågan av arbetskraft på arbetsmarknaden.
|
Jasenko Omanovic (S) |
|
|
Eva Sonidsson (S) |
Ingemar Nilsson (S) |
|
Kristina Nilsson (S) |
Susanne Eberstein (S) |