Strandskyddet är ett generellt skydd för att värna allmänhetens intresse vid vatten i hela landet. Det ska säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och tillgodose god livsmiljö för den biologiska mångfalden.
Det gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag. Skyddat området är oftast 100 meter från strandkant, både på land och i vattenområdet. Länsstyrelsen kan dock utöka strandskyddet upp till 300 meter. Syftet skulle i sådana fall vara att säkerställa skydd av mark. Detta syfte är dock lite luddigt och används oregelbundet.
Västmanland är ett av Sveriges minsta län med tio kommuner. Trots att vi är få så finns det fler sjöar, diken och andra vattendrag än det finns människor i länet. Västmanland domineras av en centralort och det är inte helt lätt att få människor att etablera sig i länet utanför tätbebyggda områden. Ett litet län har möjlighet för pendling och då måste två saker fungera, infrastruktur och boende.
Attraktiva boendemiljöer finns det många av i Västmanland, särskilt i våra glesbefolkade delar som Skinnskatteberg, Norberg och Fagersta. Här skulle det kunna byggas mycket mer än det gör idag om det inte vore så att strandskyddet var ett hinder.
De godtyckliga besluten fattade av länsstyrelser över hela Sverige blir ett hinder för den svenska boendemarknaden vilket inte var lagstiftarens syfte när strandskyddsreglerna ändrades under förra mandatperioden.
Nu krävs det en genomlysning av lagstiftningen för att främja landsbygdsboende. Det behöver göras lättnader för byggnationer utanför tätbebyggda områden där syftet är fler bostäder och fler arbetstillfällen.
Det ska självklart finnas ett regelverk som värnar naturvärden och allemansrätt men ett land måste kunna utvecklas och enskilda markägare måste få bestämma över sin egen mark.
|
Åsa Coenraads (M) |
|