Bostadsbristen i Sveriges storstäder är idag värre än på mycket länge. Boverket uppskattar att behovet är nästan dubbelt så stort som antalet påbörjade byggen per år. Icke oväntat drabbas unga och nyanlända hårdast. Utan en plånbok som matchar de höga kapitalinsatserna som krävs för att köpa en lägenhet eller kontakter för att gå runt kösystemet är valmöjligheterna få.
Bilden speglas av alarmerande rapporter från Bostadsförmedlingen. Bara i Stockholm står över en halv miljon människor idag i bostadskön. Genomsnittstiden för att få en trea i ytterstaden utan presumtionshyra är 10 år. I de mer attraktiva stadsdelarna i innerstan finns ingen estimerad kötid för att så få bostäder förmedlas. Illusionen att hyresregleringen skulle motverka segregation går helt upp i rök. Istället cementeras klyftorna mellan de som kan ta sig runt systemet och som tvingas hitta ett otryggt hyreskontrakt på svarta marknaden.
Problemet med bruksvärdesprincipen är att det inte lönar sig att bygga och förvalta hyresrätter. Om hyran är förutbestämd och byggbolaget dessutom ska förhålla sig till de hundratals byggregler som finns för nyproduktion går kalkylen omöjligt ihop.
Istället för att ytterligare detaljstyra symptomen av hyresregleringen är det dags att på allvar ta tag i problemet. Det måste bli lönsamt att bygga hyresrätter om vi inte vill se bostadsbristen övergå i en akut bostadskris. Då fri hyressättning är enda sättet att göra det lönsamt att bygga hyresrätter är detta en nödvändig reform. Eftersom förslaget är begränsat till nyproduktion behöver dessutom ingen befintlig hyresgäst oroa sig för höjningar.
|
Sofia Fölster (M) |
|