Det är viktigt att myndigheters avgifter och andra pålagor upplevs som relevanta av allmänheten och, framför allt, av de som utnyttjar myndigheternas tjänster. Det finns idag en mängd olika myndigheter som tar ut avgifter av olika slag och det förekommer en mängd olika principer för hur avgifterna beräknas. Det finns två typer av avgiftssituationer som allmänt upplevs som stötande och irrelevanta, dels kopplat till att avgifterna blir ologiskt höga, till exempel vissa avgifter för lantmäteri och bygglov, och dels att avgifter tas ut trots att inga tjänster utförs, till exempel avgifter för livsmedelskontroller och kontroller för utskänkningstillstånd.
Dessa avgifter beslutas av kommunerna och varierar stort mellan kommunerna, vilket också utgör en kraftigt störande faktor för värderingen att alla skall behandlas lika i rättshänseende i hela landet utifrån en given situation. Dessa diskrepanser bort från en normal rättsuppfattning är orsakade av det kommunala självstyret, som har många fördelar och öppnar många möjligheter i övrigt. Det bör därför vara en statlig angelägenhet att stävja de effekter som av vanliga människor uppfattas som stötande och orättvisa i det kommunala självstyrets spår, dock utan att undanröja självstyret i sig.
Man skulle kunna likna dagens situation vid att man skulle bli ålagd att betala en oxfilé i matbutiken om man går in och köper en liter mjölk, oavsett om man har någon oxfilé med sig ut ur butiken eller ej. Det är en helt absurd situation som inte passar in i en rättsstat. Regeringen bör därför, med hög prioritet, utreda och fastställa en princip som sätter stopp för möjligheten för en kommun att ta ut avgifter som skall täcka kostnader för olika tjänster, om dessa tjänster inte utförs.
|
Olle Felten (SD) |
|