Ett levande Sverige är viktigt, människor ska kunna bo och leva i hela Sverige.
Strandskyddet har en viktig betydelse när det gäller att trygga förutsättningar för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda villkor för djur- och växtliv. Det finns tyvärr exempel ifrån halländska kommuner där strandskyddet och det utökade strandskyddet utgör hinder för utveckling av bostadsbyggande vid attraktiva strandnära lägen.
De nu gällande strandskyddsbestämmelserna är desamma i hela landet, oavsett hur tät- eller glesbebyggt området är, hur gott det är om sjöar och vattendrag eller vilka naturtyper, biotoper eller arter som finns i området. Den skyddade strandzonen omfattar både land och vatten, inklusive miljön under vattenytan, och sträcker sig vanligtvis 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet. Länsstyrelsen kan dessutom utvidga zonen upp till 300 meter.
När alliansregeringen ändrade strandskyddsreglerna 2009 och 2010 var syftet att främja utvecklingen i landsbygdsområden med god tillgång till stränder, men också att öka det lokala och regionala inflytandet. I den nya lagstiftningen ingick flera delar. LIS-områden skulle kunna pekas ut där utveckling kan ske. En översyn av det utökade skyddet skulle göras och där ställdes detaljerade krav på vad som krävdes för att besluta om ett utökat skydd.
Reglerna har dock inte fått det genomslag som det var tänkt – tvärtom så hindras stora delar av Halland och andra delar av vårt land från bebyggelse. Bland annat har de regionala länsstyrelserna tolkat reglerna olika, vilket har inneburit svårigheter för kommuner som vill tillåta byggande och markägare som vill investera i ett hem.
En mer förbättrad tillämpning av strandskyddslagstiftningen behövs och detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Jenny Petersson (M) |
|