De senaste åren har det blivit allt vanligare med människor från EU-länder, i synnerhet Rumänien och Bulgarien, som tigger runtom i Sverige. Det är en beklaglig och oroväckande utveckling som ofta innebär svåra förhållanden för de människor som det handlar om. Skälen till att många söker sig till Sverige varierar, men för de flesta handlar det om utsatthet och svår fattigdom. Grundproblemen finns i hemländerna där diskriminering är vanligt förekommande. Lösningen på problemen är dock inte att stå passiva inför ett ökat tiggeri på Sveriges gator. Tvärtom riskerar det att låsa fast människor i utanförskap.
Det finns inga bekräftade siffror på hur många människor från EU-området som kommer till Sverige i syfte att tigga, men uppskattningar säger att det kan handla om 4 000–6 000 personer. Antalet har ökat och förväntas öka än mer framöver.
Många av dessa EU-medborgare bor under ovärdiga levnadsförhållanden på gatan, i läger eller i det som närmast kan beskrivas som kåkstäder. Bosättningarna, som ofta är olagliga, medför sanitära olägenheter och nedskräpning. Utvecklingen innebär många gånger oacceptabla boendemiljöer med risker för de enskilda i form av miljö- och hälsoproblem. Det är en ohållbar utveckling. Vår uppfattning är att något måste göras för att komma tillrätta med problemen.
Svenska kommuner måste ges verktyg att kunna möta dessa utmaningar. Det finns redan i dag regler för hur man får bo, både på kommunal och privat mark. Dessa lagar måste gälla för alla. Svårigheterna ligger i tolkningar av reglerna och brister när det gäller möjligheterna till avhysning av illegala bosättningar. Detta måste förtydligas.
Landets kommuner måste få bättre möjligheter att kunna säkerställa att illegala boplatser inte uppkommer eller permanentas. Därför vill vi bland annat göra det möjligt att låta kommunerna anställa personal som upprätthåller ordningsföreskrifterna. I dag är det bara polisen som har den befogenheten. Bakgrunden är att insatserna är mycket resurskrävande, vilket inte bara gäller polisen, utan också sociala myndigheter och Kronofogdemyndigheten som kopplas in.
Utöver översynen av regelverket för kommunerna vill vi även att regelverket för bosättningar på privat mark och avhysning ses över. Många markägare känner oro och frustration då det är markägarens sak att själv hantera ett avlägsnande av en grupp personer som olovligen bosatt sig på en fastighet, ofta med stora kostnader som följd. Vi vill att reglerna för så kallad särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten förenklas och ses över, eftersom de i dag är administrativt betungande.
I maj öppnade regeringen för en lagändring som skulle göra det enklare att avhysa personer som ockuperar privat mark. Det är bra, men läget är akut. Det ser vi inte minst i området Norra Sorgenfri i Malmö. Det vi ser där och på andra håll är inhumant. Men det skapar också problem vad gäller miljö, hälsa, trygghet. lag och ordning, rättssäkerhet m m.
Mot denna bakgrund bör en lagstiftning som tillåter avhysning av bosättningar på privat mark påskyndas och prioriteras.
|
Mikael Cederbratt (M) |
Annicka Engblom (M) |