Normalt sett ska en person vara skriven på den adress där personen i fråga tillbringar sin regelmässiga dygnsvila. Folkbokföringslagen (1991:481) reglerar den saken men medger också en rad undantag för alltifrån statsråd och riksdagsledamöter till personer som befinner sig på vårdinstitutioner.
Däremot kan inte undantag göras för den som bor på kommunalt särskilt boende. För livskamrater kan det vara påfrestande nog att inte längre kunna leva tillsammans när vårdbehovet för den ene maken blivit alltför stort och särskilt boende för en av makarna krävs. Att därutöver även i juridisk mening tvingas isär ter sig poänglöst. Effekten av den nuvarande lagstiftningen blir nämligen att människor som levt skrivna på samma adress hela livet tvingas bli särbo på äldre dagar.
Dessvärre ingick inte nämnda problematik i uppdraget för SOU 2009:75 Folkbokföringen. Men frågan är viktig för dem som berörs, och att se över möjligheterna till ytterligare undantag i folkbokföringslagen är därmed angeläget.
Detta har även uppmärksammats av Lagrådet som i utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-03-05 om Folkbokföring i framtiden belyser detta med folkbokföring för äldre där en av makarna hamnat på äldreboende. Där de bl a lyfter upp följande:
”Lagrådet konstaterar att förslaget innebär att äldre personer som under i övrigt likartade yttre förhållanden nödgas flytta till äldreboende kommer att behandlas olika i folkbokföringshänseende beroende på i vilken kommun äldreboendet råkar vara beläget.”
Att även ge dessa människor möjlighet till undantag beträffande vilken adress man är skriven på ställer också krav på förändring av andra lagar och regler. Det är exempelvis viktigt att möjligheterna för maken som bor på det särskilda boendet att erhålla bostadstillägg eller andra understöd inte försvåras i och med att undantag görs i folkbokföringslagen.
[Motionärernas namn]
|
Mikael Cederbratt (M) |
|