I Sverige avviker varje år ett antal personer som är dömda till att sitta på anstalt eller i fängelse. Trots att dessa rymningar ofta innebär en fara för det omkringliggande samhället och att de så starkt strider mot den allmänna rättsuppfattning som säger att den som är dömd till ett straff också skall avtjäna det så är det idag inte ett brott i sig för dömda fångar att rymma.
En av kriminalvårdens viktigaste uppgifter är att återanpassa de intagna till ett liv utanför fängelsemurarna där den enskilde efter att han eller hon avtjänat sitt straff kan leva ett liv fritt från kriminalitet. Ett sätt att göra detta är att belöna ett gott uppförande men också bestraffa ett dåligt. Just därför är det viktigt att såväl rymning från anstalt som avvikelse från permission blir kriminaliserat. Straffpåföljden vid rymning bör vara känd och reglerad i lag.
Vi skall ha en human och resultatinriktad kriminalvård i Sverige, men det skall inte innebära att samhället ser mellan fingrarna på så allvarliga händelser som rymningar. Visst skall systemet arbeta för att förbättra den enskilde internen men då ska också dessa känna en respekt för systemet. Därför bör regeringen överväga att se över möjligheten till att kriminalisera rymningar från våra svenska anstalter och fängelser.
|
Edward Riedl (M) |
|