Emellanåt uppmärksammas attacker mot asylboenden runtom i landet. Det kan röra sig om allt från brinnande kors till bombhot och brandattacker. Dessvärre saknas idag en samlad bild av omfattningen eftersom det inte förs någon specifik statistik hos varken Migrationsverket eller polisen över attacker mot asylboenden – något som däremot görs i Tyskland.
Visserligen ingår brott mot flyktingförläggningar i Brottsförebyggande rådets hatbrottsstatistik, men de särredovisas inte. Bristen på information om omfattningen försvårar polisens arbete mot hatbrott och försämrar möjligheten att reagera mot det våld vi vet förekommer mot våra asylboenden runtom i Sverige.
Statens invandrarverk förde på 1990-talet statistik över olika händelser kring flyktingförläggningar, och samhällstrender kunde då studeras. I början av 1990-talet ökade till exempel antalet attentat mot flyktingförläggningar och enskilda invandrare. Under 1991 och 1992 begicks 117 attentat mot flyktingförläggningar och 151 attentat mot invandrare utanför flyktingförläggningarna.
På 90-talet var det vanligare med stora förläggningar som låg enskilt vilket kan ha påverkat förutsättningarna att angripa boendena. Idag är det vanligare att flyktingar bor i eget boende. Även om statistik börjar insamlas idag skulle därför inte siffrorna gå att jämföra rakt av men samhället skulle få betydligt bättre förutsättningar att agera mot våldet. Till exempel vore det av intresse att studera huruvida våldet mot asylboenden ökar i samband med att främlingsfientliga partier ökar i opinionen och när rasistisk propaganda ökar i omfattning.
Miljöpartiet vill åtgärda bristen på statistik och föreslår att statistik samlas in kring händelser kring/mot asylboenden.
|
Magda Rasmusson (MP) |
|