Under kalla krigets dagar var Sveriges kontakter med Nato få och de som togs var ytterst hemliga. Det var känsligt att ens antyda att Sverige på något sätt hade verksamhet som kunde förknippas med organisationen. Idag ser vi att förutsättningarna är helt annorlunda. Nato har genomgått en enorm utveckling under de sista tio åren.
Också omvärlden har genomgått stora förändringar vilket naturligtvis har inneburit att försvarssamarbetet har utvecklats över tid. Inte minst har också Sveriges roll i förhållande till Nato successivt stärkts. Som exempel genomförs två av tre svenska militära övningar nu tillsammans med Nato-länder.
Sverige har alltså ett intensivt samarbete med Nato utan att för den skull innefattas av några försvarsgarantier. Vi har ett stort utbyte och utvecklar vår egen förmåga utan att egentligen dra nytta av de möjligheter som gäller för fullvärdiga medlemmar. Det är inte optimalt. Med ett medlemskap skulle våra möjligheter att påverka Natos politiska och strategiska inriktning öka avsevärt.
Det ökade svenska samarbetet med försvarsorganisationen har under senare tid visat ett växande stöd i folkopinionen, inte minst på grund av det ökade aggressiva uppträdandet av ryska marin- och luftstridskrafter på och över Östersjön, som i det närmaste fört oss tillbaka till ett säkerhetspolitiskt läge som det under kalla kriget. Detta tillsammans med Rysslands annektering av delar av Ukraina och den allmänna oro detta skapar även i vårt omedelbara närområde, inte minst Finland, ökar anledningen för Sverige att på allvar inleda processen för att ansöka om ett svenskt Nato-medlemskap.
Skillnaden nu från då är att Sverige idag har en betydligt mer nedskalad försvarsförmåga för att enbart kunna lita till den forna doktrinen om neutralitet i fred för alliansfrihet i krig. Av de val som står till buds är en anslutning till den västliga försvarsorganisationen Nato den enda rimliga för att ytterligare trygga vårt lands säkerhet i händelse av att den oroande säkerhetsutvecklingen vi nu ser fortsätter. Detta kan på inget sätt uteslutas.
Att Natos ledarskap under de senare perioderna ansvarats för av först Danmark och nu Norge borgar ytterligare för att en anslutning även för Sverige till denna organisation knappast kan ses som ett vågspel i dagens säkerhetspolitiska läge, snarast tvärtom. Genom att Sverige dessutom genomfört en stor omorganisation av försvaret är det än mer påkallat att denna nya organisation kan ges tid till omställning under skydd av den trygghet som en Nato-anslutning kan medföra.
Vi vill därför att riksdagen ger regeringen tillkänna vad som i motionen anförs om möjligheten för Sverige att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato.
|
Annicka Engblom (M) |
|
|
Finn Bengtsson (M) |
Jörgen Warborn (M) |