Att ta sig in på arbetsmarknaden kan vara svårt nog för en person utan funktionsnedsättning. För de 900 000 människor (SCB, Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden 2009) som har en funktionsnedsättning kan det vara än svårare, kanske nästan omöjligt. 500 000 av dessa har nedsatt arbetsförmåga. Endast hälften av dem som har en arbetsnedsättning har ett arbete, vilket kan jämföras med personer som har funktionsnedsättning som inte medför nedsatt arbetsförmåga, där ändå långt fler än genomsnittet saknar sysselsättning.
Definitionen av funktionsnedsättning grundar sig på en definition som tagits fram i FN. Människor kan ha funktionsnedsättning på grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar, syn- eller hörselskador eller -sjukdomar, medicinska tillstånd eller mentalsjukdomar.
Ibland är funktionsnedsättningen synlig, men många gånger är den osynlig, vilket kan skapa ett än svårare läge för personen att ta sig in på arbetsmarknaden. För vissa syns handikappet mer på utsidan än att det kanske är ett problem i arbetet.
Idag måste arbetsgivaren som anställer en person med lönebidrag ha kollektivavtal eller motsvarande. Många mindre företag kan vara benägna att anställa någon med lönebidrag men har många gånger inget kollektivavtal. Det är viktigt att tillvarata alla personers kompetens, och därför är det viktigt att skapa möjligheter och incitament för att så många som möjligt i Sverige ska delta på arbetsmarknaden. Av den anledningen vill jag informera regeringen om möjligheten att se över situationen med lönebidragsanställningar för företag som inte har kollektivavtal.
Funktionsnedsatta ska precis som alla andra ha en chans att själva försörja sig. Staten har idag dessutom en stor kostnad för människor som inte får ett jobb på grund av funktionsnedsättning. Det är ett utanförskap som riskerar att bita sig fast. Därför är det viktigt att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för människor med funktionsnedsättningar.
|
Helena Bouveng (M) |
|