Ett antal frågor kring det lokala politiska arbetet utreddes i samband med SOU 2012:30 ”Vital kommunal demokrati”. Efter en proposition och beslut i kammaren har en del saker genomförts. Det är glädjande.
En del områden blev i och med utredningen aldrig fullt ut granskande eller endast rapsodiskt berörda.
För egen del tycker jag att det finns anledning att granska vad som sker på andra sidan Öresund. Vi kan lära oss av varandra. I Danmark är de kommunala församlingarna mycket mindre än i Sverige. I praktiken blir det mer av en direktvald kommunstyrelse snarare än de kommunfullmäktigeförsamlingar vi känner hos oss.
Fördelen med färre förtroendevalda är att de lättare kan bli identifierbara för medborgarna och därmed kan det politiska ansvarsutkrävandet stärkas. Förankringen och företrädarskapet är av mycket stor vikt för den som söker ett politiskt mandat.
Samtidigt finns ibland en rädsla för att pröva olika lösningar. Att ersätta dagens form med relativt stora fullmäktigeförsamlingar med mindre direktvalda kommunstyrelser skulle bli att gå från en enhetslösning till en annan. Det som kan uppfattas som bra på ett håll kan kännas dåligt någon annanstans. Därför borde kommunerna tillåtas utveckla olika former av politiska traditioner. Ett sätt skulle vara att i lagstiftningen tillåta en kommun välja huruvida man vill att medborgarna ska utse en fullmäktigeförsamling med antal ledamöter enligt dagens lagstiftning eller istället välja att ha en direktvald mindre kommunstyrelse som därmed i tillämpliga delar också skulle överta fullmäktigeförsamlingens alla ansvarsområden.
|
Hans Wallmark (M) |
|