Sverige borde bli bättre på att främja användandet av cykel som ett naturligt transportmedel för människor att ta sig till och från sina arbeten med. Ju fler människor som väljer cykel istället för bil eller buss för att ta sig till jobbet desto bättre för såväl den enskildes hälsa som miljön och klimatet. Samtidigt som staten har infört goda möjligheter till avdrag för andra typer av kostnader för pendling så är avdragsnivån för cykel begränsad till 250 kronor per år. Avdrag för cykel medges endast om den sammanlagda kostnaden för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen överstiger 10 000 kronor per år, det gör att inte särskilt många skattebetalare får möjlighet att använda detta avdrag på ett meningsfullt sätt.
Flera andra länder, som exempelvis Storbritannien, har under de senaste åren infört olika former av ekonomiska incitament för att öka cyklandet, vilket det borde finnas utrymme för även i Sverige. Detta kan man göra på olika sätt. Vägar som kan vara värda att pröva är exempelvis att ge arbetsgivare möjlighet att förse sina anställda med cyklar och göra avdrag för detta utan att det ska behöva förmånsbeskattas. En annan väg kan vara att se över nivån på hur stort ekonomiskt skatteavdrag den enskilde kan få göra om man regelbundet cyklar till jobbet och då samtidigt se över vilka möjligheter som finns att detta avdrag kan få ske utanför den kostnadsnivå som krävs för att få göra avdrag för andra typer av pendlingskostnader. Oavsett vilken väg man väljer så behöver Sverige bli bättre på att uppmuntra cykeln som transportmedel särskilt som alternativ till bil och buss.
|
Edward Riedl (M) |
Lotta Finstorp (M) |