Det är dags att se över hur stödet utformas efter den sökandes behov.
65 000 personer får insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. En kartläggning från Socialstyrelsen visar att insatserna inte är likvärdiga. Möjligheten att hälsa på vänner och utöva fritidsaktiviteter varierar betydligt, och på vissa håll i landet medför insatserna extra kostnader för den enskilde. Särskilt svårt kan det vara för de som har barn när man som förälder inte beviljas stöd för att lagen inte ser till barnets behov. För att illustrera ett exempel där lagen inte tillämpas rätt. En synskadad person som vill ta sitt barn till ett lekland beviljas inte ledsagning för detta ändamål enligt LSS och hänvisas till socialtjänstlagen. Problemet som uppstår är att LSS garanterar personen ”en god levnadsnivå” till skillnad från socialtjänstlagen som ger rätt till ”en skälig levnadsnivå”. Beroende på vem som sitter på beslutet så kan alltså en synskadad person nekas stöd för att göra aktiviteter med sitt barn.
LSS infördes för drygt 20 år sedan för att undanröja svårigheter i vardagen för personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar. En av insatserna som kommunen kan bevilja är just ledsagarservice, som ges för att motverka isolering. Det kan exempelvis handla om hjälp att komma ut bland andra människor för att delta i kultur- och fritidsaktiviteter.
Kartläggningen som Socialstyrelsen har gjort visar att omkring hälften av landets kommuner har begränsningar som rör inom vilket geografiskt område ledsagarservice beviljas. Vissa ger endast insatsen i den egna kommunen eller närliggande kommuner. Socialstyrelsen har påtalat risker med att ha riktlinjer som innehåller begränsningar. Risken är att de kan vara styrande och att man inte bedömer den enskildes behov. För att motverka denna typ av risker kan man stötta personal med bland annat fortbildning och kompetenslyft. I somliga kommuner får personer med en funktionsnedsättning stå för extrakostnader i samband med ledsagarservicen, medan andra kommuner beviljar sådan ersättning. Detta medför också att likvärdigheten i landet varierar.
Vi tycker att regeringen bör se över utformningen av LSS-insatserna för att säkerställa att det bedöms likvärdigt över hela landet. I översynen bör man även säkerställa att stor vikt läggs på att se den enskildes behov och rätt att vara en del av samhället liksom rätten att vara en bra förälder.
|
Roza Güclü Hedin (S) |
|
|
Hans Unander (S) |
Maria Strömkvist (S) |
|
Patrik Engström (S) |
|