Strandskyddet har en viktig betydelse när det gäller att trygga förutsättningar för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Detta är vi alla överens om. Det finns dock exempel på ett flertal kommuner där strandskyddet och det utökade strandskyddet utgör hinder för utveckling av bostadsbyggande vid attraktiva strandnära lägen.
Det är olyckligt om den används som en förbudslagstiftning där utgångspunkten är ett förbud mot alla åtgärder inom strandskyddat område. Det mest naturliga vore att det i denna lag, precis som i plan- och bygglagen, görs en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Då skulle exploatering av stränder kunna stoppas där det verkligen finns skäl, men inte överallt och till vilket pris som helst. Det visar att tillämpningen av lagstiftningen behöver ses över för att inte uppfattas som godtycklig eller utgöra hinder.
Strandskyddsdispens får ges om det finns ett angeläget intresse för allmänheten som inte kan tillgodoses utanför strandskyddat område. I Stockholmsområdet och andra storstadsområden är behovet av nya bostäder stort. Många kommuner vittnar om stora svårigheter att klara behovet av bostäder och uppger också att länsstyrelsernas hantering av strandskyddet i allmänhet och det utökade strandskyddet i synnerhet ställer till stora problem.
Landsbygdsområden har fått särskilda möjligheter till strandskyddsdispens för att kunna utveckla strandnära områden. Det vore rimligt med en översyn av strandskyddsregler för att möjliggöra bostadsbyggnation i storstadsområdena där bostadsbristen är stor.
Utifrån förda resonemang bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att skyndsamt se över lagstiftningen om strandskydd i syfte att förenkla för bostadsbyggande i storstadsregionerna.
|
Maria Stockhaus (M) |
|