|
Utbildningsutskottets betänkande
|
Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer och förslag till ändringar i åtta olika lagar.
Den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer gäller reglerade yrken i Sverige och ersätter bestämmelser i ett antal författningar genom vilka Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer tidigare har genomförts för vissa reglerade yrken. Den nya lagen syftar också till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen). Den konsoliderade versionen av de båda direktiven benämns yrkeskvalifikationsdirektivet.
I de fall yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller bestämmelser som endast avser ett yrke eller ett begränsat antal yrken bedöms sådana bestämmelser även fortsättningsvis genomföras i de författningar som gäller just dessa yrken. Regeringen föreslår ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659), skollagen (2010:800), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det föreslås även en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Utskottet föreslår att den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 15 april 2016, vilket är ett senare datum än vad regeringen har föreslagit.
Utskottet föreslår också en ändring i socialtjänstlagen av lagtekniska skäl.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena, bl.a. med hänvisning till EU-rätten och regeringens bedömningar.
I betänkandet finns två reservationer (SD, V).
Behandlade förslag
Proposition 2015/16:44 Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.
Två yrkanden i följdmotioner.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet
1.Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, punkt 1 (SD)
2.Tillfällig yrkesutövning, punkt 2 (V)
Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, punkt 1 (V)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om erkännande av yrkeskvalifikationer,
2. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) med den ändringen att 3 kap. 3 a § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
4. lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,
5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
6. lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),
7. lag om ändring i skollagen (2010:800),
8. lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211),
9. lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
med den ändringen att lagarna ska träda i kraft den 15 april 2016.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2015/16:44 punkterna 1–9 och avslår motion
2015/16:3273 av Robert Stenkvist och Stefan Jakobsson (båda SD).
Reservation 1 (SD)
|
2. |
Tillfällig yrkesutövning |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3270 av Daniel Riazat m.fl. (V).
Reservation 2 (V)
Stockholm den 26 januari 2016
På utbildningsutskottets vägnar
Lena Hallengren
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Lena Hallengren (S), Christer Nylander (L), Thomas Strand (S), Caroline Helmersson Olsson (S), Stefan Jakobsson (SD), Håkan Bergman (S), Ulrika Carlsson i Skövde (C), Jabar Amin (MP), Erik Bengtzboe (M), Gunilla Svantorp (S), Robert Stenkvist (SD), Daniel Riazat (V), Annika Eclund (KD), Lena Emilsson (S), Maria Stockhaus (M), Ida Drougge (M) och Hanif Bali (M).
Ärendet och dess beredning
I detta ärende behandlar utskottet regeringens proposition 2015/16:44 Genomförande av yrkeskvalifikationsdirektivet och två följdmotioner. En redovisning av förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer och förslag till ändringar i åtta olika lagar – lagen (1974:191) om bevakningsföretag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659), skollagen (2010:800), taxitrafiklagen (2012:211), lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) – finns i bilaga 2.
En särskild utredare har lämnat förslag till hur det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska genomföras i svensk rätt och förvaltning. Betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19) har remissbehandlats. En promemoria som tagits fram inom Regeringskansliet med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikationsdirektivet har remitterats (U2014/02885/UH).
Regeringen har begärt Lagrådets yttrande över lagförslagen. Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i propositionen. Bestämmelserna har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag.
Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammat att regeringen i proposition 2015/16:43 Stödboende – en ny placeringsform för barn och unga föreslog en ändring i 3 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2001:453) som trädde i kraft den 1 januari 2016 och publicerades i SFS 2015:982 (prop. 2015/16:43, bet. 2015/16:SoU5, rskr. 2015/16:101). Ändringen innebar att ordet ”ungdom” ersattes av ordet ”unga” i paragrafens första respektive andra stycke. Denna ändring saknas i det nu aktuella förslaget. Utskottet föreslår därför att denna ändring nu införs. Utskottets förslag till en sådan ändring finns i bilaga 3.
Under ärendets beredning har Regeringskansliet också informerat utskottet om att visst författningsarbete återstår innan den nya lagen och lagändringarna bör träda i kraft, och utskottet föreslår därför att ikraftträdandet av samtliga lagförslag senareläggs till den 15 april 2016.
Tidigare behandling i riksdagen av förslag till ändringsdirektiv
Europeiska kommissionen samlade under hösten 2010 och våren 2011 in synpunkter på yrkeskvalifikationsdirektivet och presenterade i juni 2011 en s.k. grönbok om modernisering av direktivet (KOM(2011) 367). Med anledning av grönboken överlämnade regeringen i juli 2011 en faktapromemoria till riksdagen (2010/11:FPM135). Utbildningsutskottet justerade den 22 september 2011 sitt utlåtande 2011/12:UbU3 över grönboken om en modernisering av yrkeskvalifikationsdirektivet. Utskottet framhöll då bl.a. att det såg positivt på en modernisering av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Kommissionen presenterade i december 2011 ett förslag till ändring av yrkeskvalifikationsdirektivet. Med anledning av detta överlämnade regeringen den 23 januari 2012 ytterligare en faktapromemoria till riksdagen (2011/12:FPM94). Utbildningsutskottet subsidiaritetsprövade den 31 januari 2012 ett EU-förslag om modernisering av yrkeskvalifikationsdirektivet (KOM(2011) 833). Utskottet ansåg att förslaget inte stred mot subsidiaritetsprincipen.
Yrkeskvalifikationsdirektivet omförhandlades under 2012 och 2013. Utbildningsutskottet hade tre överläggningar med regeringen om direktivet (den 20 mars 2012, den 22 maj 2012 och den 27 november 2012). I samtliga fall fanns majoritet för regeringens ståndpunkt. Regeringskansliet informerade utskottet om direktivet den 19 september 2013.
Vid EU-nämndens sammanträde den 25 maj 2012 konstaterade ordföranden att det fanns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna (EUN prot. 2011/12:36). Regeringen informerade om förhandlingarna vid EU-nämndens sammanträde den 7 december 2012 (EUN prot. 2012/13:14).
Ett ändringsdirektiv som moderniserar det ursprungliga direktivet antogs i december 2013 – Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen).
Bakgrund
Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer.
I artikel 53.1 i EUF-fördraget föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. I enlighet med detta har ett stort antal direktiv antagits under de senaste 40 åren. Flertalet av dessa direktiv ersattes 2005 av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, det s.k. yrkeskvalifikationsdirektivet. Direktivet genomfördes i svensk rätt genom justeringar i befintlig reglering i de författningar som rör respektive yrke.
Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som vill utöva ett s.k. reglerat yrke i ett annat land än sitt hemland inom EU. Med reglerat yrke menas i korthet att det ställs krav på t.ex. en viss utbildning eller viss yrkeserfarenhet för att få utöva yrket. Direktivet gäller för alla EU-medborgare och omfattar både egenföretagare och anställda som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Direktivet innehåller alltså regler för hur yrkeskvalifikationer som förvärvats i ett land inom EU ska erkännas i ett annat. Direktivet föreskriver dels ett automatiskt erkännande av behörighetsbevis för ett begränsat antal yrken inom framför allt hälso- och sjukvården som utgår från harmoniserade minimikrav för utbildningen, dels en generell ordning för erkännande av behörighetsbevis för andra yrken. I direktivet finns också en ordning för tillfällig utövning av ett reglerat yrke.
I Sverige finns de flesta reglerade yrkena inom hälso- och sjukvården. Generellt sett är betydligt färre yrken reglerade i Sverige än i de flesta andra medlemsstater. Den som har en utländsk yrkeskvalifikation och vill arbeta inom ett yrke som är reglerat i Sverige ska ansöka om rätt att utöva yrket hos den myndighet som är s.k. behörig myndighet för yrket (t.ex. Socialstyrelsen för yrken inom hälso- och sjukvården, Skolverket för läraryrket och Fastighetsmäklarinspektionen för fastighetsmäklaryrket). I samtliga medlemsstater finns det en s.k. kontaktpunkt som ger information om direktivet och hänvisar till rätt behörig myndighet. I Sverige har Universitets- och högskolerådet utsetts till kontaktpunkt.
Förhållandet till tjänstedirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden, det s.k. tjänstedirektivet, antogs året efter yrkeskvalifikationsdirektivet. Syftet med direktivet är att stimulera tjänstesektorn genom att förenkla etablering och fri rörlighet inom EES och stärka tjänstemottagarnas intressen. Direktivet genomfördes genom lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden som bl.a. innehåller bestämmelser om förfarandet vid tillståndsprövning.
När det gäller reglerade yrken enligt yrkeskvalifikationsdirektivet regleras själva erkännandet av yrkeskvalifikationer, som oftast är en del av tillståndsförfarandet, av yrkeskvalifikationsdirektivets regler. Övriga delar av tillståndsförfarandet omfattas av tjänstedirektivets regler. Exempelvis krävs det för att registreras som fastighetsmäklare att den sökande inte är underårig, försatt i konkurs m.m., har viss försäkring för skadeståndsskyldighet, har tillfredsställande utbildning, har för avsikt att vara yrkesverksam som fastighetsmäklare samt är redbar och i övrigt lämplig som fastighetsmäklare (6 § fastighetsmäklarlagen, 2011:666). Av dessa villkor är det endast kravet på tillfredsställande utbildning som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser. Övriga villkor och själva tillståndsförfarandet när det gäller dessa villkor ska prövas enligt tjänstedirektivet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen en ny generell lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som gäller reglerade yrken i Sverige. Den nya lagen ersätter bestämmelser i ett antal författningar genom vilka Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer tidigare har genomförts för vissa reglerade yrken. Den nya lagen syftar också till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen). Den konsoliderade versionen av de båda direktiven benämns yrkeskvalifikationsdirektivet.
I de fall yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller bestämmelser som endast avser ett yrke eller ett begränsat antal yrken bedöms sådana bestämmelser även fortsättningsvis genomföras i de författningar som gäller just dessa yrken. Regeringen föreslår ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659), skollagen (2010:800), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det föreslås även en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Regeringen föreslår i propositionen att den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 18 januari 2016.
Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar en ny lag, lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, och lagar om ändring i åtta olika lagar. Därigenom införlivas det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet i svensk rätt. Den nya lagen är en sektorsövergripande, horisontell författning som genomför de artiklar i direktivet som är av generell karaktär. Vissa av artiklarna är nya, andra finns sedan tidigare och har tidigare införlivats i de författningar som rör respektive yrke, dvs. sektorsspecifika författningar. Det medför vissa följdändringar i sju sektorsspecifika lagar. En ny bestämmelse införs också i offentlighets- och sekretesslagen. Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 15 april 2016. Riksdagen avslår en motion om avslag på propositionen.
Jämför reservation 1 (SD) och särskilt yttrande (V).
Propositionen
En ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer
Unionslagstiftningen om erkännande av yrkeskvalifikationer har hittills genomförts i svensk rätt genom sektorsspecifika författningar, dvs. i de författningar som rör respektive yrke. Det finns alltså ingen horisontell nationell reglering, dvs. ingen övergripande generell reglering som gäller samtliga reglerade yrken. Denna omständighet är sannolikt en naturlig följd av att harmoniseringen av erkännandet av yrkeskvalifikationer har skett gradvis genom genomförandet av ett stort antal sektorsspecifika rättsakter sedan 1992, när Sverige undertecknade EES-avtalet. När det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet antogs 2005 fanns det således redan reglering i respektive sektorsförfattning på plats i svensk rätt. Det generella direktivet kunde därför i stora stycken genomföras genom justeringar i denna sektorsreglering.
För att säkerställa ett korrekt och enhetligt genomförande anser regeringen att denna regleringsteknik nu bör överges i fråga om direktivets generella bestämmelser. De delar av direktivet som är av generell karaktär och inte endast tar sikte på en viss sektor bör därför genomföras genom en sektorsövergripande, horisontell författning. Regeringen föreslår därför en ny lag, lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Nedan följer en genomgång av den nya lagens bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i Sverige, etablering i Sverige, yrkespraktik och Europeiskt yrkeskort.[1]
Eftersom ändringsdirektivet innehåller dels nya artiklar, dels artiklar som finns sedan tidigare direktiv innehåller den nya lagen såväl nya som tidigare bestämmelser. Till exempel infördes artiklarna om tillfällig yrkesutövning redan genom 2005 års direktiv (6 och 7 § i den nya lagen). När det gäller tillfällig yrkesutövning i Sverige finns det redan bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder i de författningar där utövandet av yrket regleras i dag. Frågan om tillfällig yrkesutövning behandlas närmare i nästa avsnitt.
Artiklarna om etablering finns sedan länge och rör den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer (9–11 § i den nya lagen) respektive automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfarenhet (12 § i den nya lagen) och automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbildning (13 och 14 § i den nya lagen). En nyhet som införs genom ändringsdirektivet är automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper som har fastställts i en delegerad akt (15 och 16 § i den nya lagen).[2]
Bestämmelserna om språkkunskaper finns sedan tidigare men har förtydligats genom ändringsdirektivet (17 § i den nya lagen). De ändringar som har införts klargör att nationella krav på språkkunskaper inte får påverka rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer. Detta innebär bl.a. att en språkkontroll inte får göras under pågående handläggning av ett ärende om erkännande av yrkeskvalifikationer, utan först efter det att beslut om erkännande har fattats. I vissa fall kan dock språkkunskaper utgöra yrkeskvalifikationer, t.ex. för yrkena tolkar och lärare i ämnet svenska. I sådana fall bör språkkunskaperna kontrolleras inom ramen för den prövning som görs vid erkännande av yrkeskvalifikationer. Detta framgår även av den nya lagen.
Krav på språkkunskaper ska vara anpassade och proportionerliga i förhållande till det faktiska behov av sådana kunskaper som finns inom respektive yrke. Av den nya lagens bestämmelse om språkkontroller framgår det också att allvarliga och konkreta tvivel om språkkunskaper ska avse nödvändiga språkkunskaper. Enligt huvudregeln får språkkontroller endast utföras om det finns allvarliga och konkreta tvivel på språkkunskaper i det enskilda fallet. Direktivet ger emellertid medlemsstaterna en möjlighet att införa regelmässiga språkkontroller, dvs. kontroller även i fall när det inte finns allvarliga och konkreta tvivel, när det gäller yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten. Regeringen anser att det finns skäl som talar för att Sverige ska använda sig av denna möjlighet och överväger frågan. Eftersom sådana språkkontroller inte får införas för samtliga yrken utan bara för yrken inom en viss sektor bör kontrollerna inte regleras i den nya generella lagen. Ett sådant eventuellt undantag från huvudregeln om kontroller vid allvarliga och konkreta tvivel på kunskaper i det svenska språket bör i stället regleras genom föreskrifter i sektorslagstiftningen som antas med stöd av det bemyndigande som finns i den nya lagen (21 §).
Ytterligare en nyhet som införs genom ändringsdirektivet är erkännande av yrkespraktik (18 § i den nya lagen). Erkännande av yrkespraktik kommer enligt regeringen endast att aktualiseras för ett begränsat antal yrken, och bland dessa yrken kommer kraven på hur yrkespraktiken ska vara utformad att variera. Regeringen anser därför att de förutsättningar som yrkespraktiken ska uppfylla bör anges i sektorsspecifika författningar och inte i den generella lagen eller förordningen.
Det europeiska yrkeskortet är en annan nyhet på området som införs genom ändringsdirektivet (19 § i den nya lagen). Yrkeskortet är ett elektroniskt bevis som styrker att innehavaren antingen uppfyller alla villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat, eller att innehavarens yrkeskvalifikationer erkänts för etablering i en mottagande medlemsstat. Till skillnad från den sedvanliga erkännandeprocessen görs ansökan om yrkeskort som regel hos den behöriga myndigheten för yrket i den yrkesverksammes etableringsstat, som kontrollerar att ansökan är komplett och att intygen är äkta. Ett giltigt yrkeskort har samma verkan som ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt sedvanlig ordning. De som i svensk lagstiftning ges rätt att ansöka om yrkeskort är personer som är etablerade i Sverige eller som har förvärvat yrkeskvalifikationer här i landet. Eftersom möjligheten att ansöka om yrkeskort enligt direktivet förutsätter att kommissionen har antagit en genomförandeakt som omfattar yrket förutsätter också den rätt att ansöka om yrkeskort som anges i den nya lagen att en genomförandeakt har antagits för yrket i fråga.[3] Vidare får enligt den nya lagen regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, genom ett bemyndigande möjlighet att utfärda ytterligare föreskrifter om ett europeiskt yrkeskort i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antar om yrkeskortet.[4]
Enligt direktivet ska de yrkesgrupper för vilka yrkeskort kan införas uppfylla följande kriterier:
• Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för betydande rörlighet för yrket i fråga.
• De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse.
• Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke ska vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.
Kommissionen har utifrån dessa kriterier föreslagit att yrkeskortet införs för ett antal yrkesgrupper. Det har resulterat i antagandet av en genomförandeakt som fastslår att yrkena sjuksköterska, apotekare, fysioterapeut/sjukgymnast, bergsguide och fastighetsmäklare kommer att omfattas av yrkeskortet i ett första skede.
Följdändringar i befintliga lagar
Införandet av en horisontell lag om erkännande av yrkeskvalifikationer, liksom den horisontella förordning som regeringen avser att besluta om, medför vissa följdändringar i sektorsförfattningar. I propositionen föreslår regeringen därför ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659) och lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet (SOU 2014:19) anser att den nuvarande regleringen av taxiföraryrket uppfyller definitionen av reglerat yrke i direktivet. Regeringen delar utredningens uppfattning och föreslår därför även ändringar i taxitrafiklagen (2012:211).
Genom ändringsdirektivet införs en ny varningsmekanism för beslut som begränsar en yrkesutövares rätt att utöva yrket inom vissa sektorer eller förbjuder honom eller henne att utöva yrket inom vissa sektorer. Nya bestämmelser införs därför i patientsäkerhetslagen, skollagen (2010:800) och lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.
Det ska införas en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) om att sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Lagrådet
Lagrådet har haft synpunkter på bl.a. författningsstrukturen. Lagrådet har ansett att den nuvarande strukturen med enbart sektorsvis reglering är tydligare än den nya föreslagna strukturen och att tekniken med parallella regelverk gör regleringen svåröverskådlig och i vissa fall motsägelsefull. Regeringen har ansett att fördelarna med en horisontell reglering väger tyngre än de nackdelar som Lagrådet har uppmärksammat och att direktivet därmed bör genomföras i enlighet med den struktur som föreslås i lagrådsremissen. Regeringen avser dock att följa hur den nya strukturen kommer att fungera i praktiken och vid behov återkomma i frågan.
Lagrådet har även haft synpunkter på bemyndigandet i den nya lagen. Lagrådet har ifrågasatt om det är lämpligt att det i de författningar som rör respektive yrke kommer att utfärdas föreskrifter med stöd av bemyndigandet i den nya lagen, och inte med stöd av bemyndiganden i dessa författningar. När det gäller regleringen av föreskriftsrätten är det regeringens uppfattning att det är bemyndigandet i den horisontella lagen som ska användas när föreskrifter utfärdas i de frågor som omfattas av lagen och som därmed genomför yrkeskvalifikationsdirektivet. Regeringen har inte sett det som problematiskt att de föreskrifter som utfärdas med stöd av bemyndigandet i den horisontella lagen kan placeras i olika förordningar. Mot bakgrund av Lagrådets synpunkter har regeringen dock justerat de bemyndiganden i de författningar som rör olika yrken som behandlas i denna proposition så att det tydligare framgår att föreskrifter i frågor som rör yrkeskvalifikationsdirektivet utfärdas med stöd av bemyndigandet i den nya lagen. Regeringen bedömer det inte som möjligt att inom ramen för den nu aktuella propositionen även inventera all sektorslagstiftning för att identifiera eventuella ytterligare bemyndiganden som skulle kunna användas för att utfärda föreskrifter i samma frågor som bemyndigandet i den horisontella lagen. Regeringen avser dock att följa hur ordningen med det nya bemyndigandet kommer att fungera i praktiken och vid behov återkomma om behovet av att justera eventuella ytterligare bemyndiganden.
Motionen
I motion 2015/16:3273 av Robert Stenkvist och Stefan Jakobsson (båda SD) föreslår motionärerna att riksdagen ska avslå propositionen. Motionärerna menar att direktivet är ett tvingande rörlighetsdirektiv. Vidare anser motionärerna att det finns stora tveksamheter när det gäller de kontroller av språkkunskaper som aviseras. Motionärerna påpekar att kontrollerna bara får utföras när annan prövning redan har gjorts och att regelbundna språktester ska få utföras när patientsäkerhet är relevant. Hur kontrollerna ska utföras och vilka krav de ska innehålla är enligt motionärerna inte klart uttalat. Enligt motionärerna framgår det av direktivet att ett yrkeskort kommer att utfärdas om inte den aktuella myndigheten hinner behandla ett ärende inom utsatt tid. Motionärerna anser att det är ett märkligt förfarande.
Motionärerna konstaterar att Lagrådet har riktat skarp kritik mot regeringens förslag när det gäller vissa lagkollisioner samt otydligheter och tveksamheter när det gäller normeringsmakten och på vilken grund föreskriftsrätten vilar. Regeringen har inte heller gjort någon fullständig inventering av befintliga bemyndiganden för varje reglerat yrke, som Lagrådet efterfrågade.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis kan utskottet konstatera att ett av Europeiska unionens mål är att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. Den inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital är en grundbult i EU-samarbetet. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som vill utöva ett s.k. reglerat yrke i ett annat land än sitt hemland inom EU. Yrkeskvalifikationsdirektivet ökar på så vis möjligheterna till fri rörlighet över nationsgränserna och är därmed en viktig del av den inre marknaden. Utskottet ser liksom regeringen positivt på intentionerna med yrkeskvalifikationsdirektivet och de ansträngningar som görs för att underlätta rörligheten för personer och tjänster inom EU. I förlängningen kan yrkeskvalifikationsdirektivet bidra till ökad sysselsättning och tillväxt inom EU.
Vidare kan utskottet konstatera att medlemsstaterna är skyldiga att omsätta unionsrätt som antagits i form av ett direktiv till nationell rätt. Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, direktiv 2005/36/EG, införlivades t.ex. i svensk rätt genom justeringar i de författningar där utövandet av respektive yrke regleras. Utskottet kan också konstatera att de nationella parlamenten har en roll i EU. Genomförandet av det nu aktuella direktivet har föregåtts av en process där utskottet först har behandlat kommissionens grönbok i ett utlåtande, därefter har utskottet subsidiaritetsprövat kommissionens lagförslag och slutligen har utskottet överlagt med regeringen när direktivet förhandlades.
När det gäller frågan om kontroll av språkkunskaper, som motionärerna lyfter, kan utskottet konstatera att bestämmelserna om språkkunskaper inte är nya utan infördes genom det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Utskottet anser att det är bra att dessa bestämmelser nu har förtydligats i flera avseenden. Motionärerna saknar en beskrivning av de regelmässiga språkkontrollerna. Utskottet noterar att regeringen överväger möjligheten att införa sådana kontroller för vissa yrken och att dessa i sådana fall enligt regeringen kommer att föreskrivas i de författningar där utövandet av yrket regleras och inte i den nya generella lagen. Utskottet konstaterar att det därmed inte finns skäl att behandla frågan ingående i den nu aktuella propositionen. I sammanhanget vill utskottet också understryka att varken direktivet eller den nya lagen ger några rättigheter i fråga om att bli anställd.
Motionärerna lyfter också frågan om ett europeiskt yrkeskort. Utskottet kan konstatera att det är en nyhet som införs genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. För att yrkeskortet ska införas för en yrkesgrupp ska vissa kriterier vara uppfyllda. I dagsläget omfattas fem yrken av yrkeskortet. Yrkeskortet utfärdas som regel i det land där yrkesutövaren är etablerad och har samma verkan som ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt sedvanlig ordning. Yrkeskortet är ett alternativt sätt att få sina yrkeskvalifikationer erkända i ett annat land. Det finns alltså inte någon uttrycklig bestämmelse som reglerar att ett yrkeskort ska utfärdas när den behöriga myndigheten inte hinner behandla ett ärende inom utsatt tid.
Slutligen lyfter motionärerna fram Lagrådets synpunkter på bl.a. den nya författningsstruktur som regeringen föreslår och utformningen av bemyndiganden. Utskottet kan här konstatera att regeringen har tillmötesgått Lagrådets synpunkter i vissa delar och att regeringen i övriga delar har redovisat sina bedömningar och överväganden. Utskottet noterar att regeringen avser att vid behov återkomma om såväl den nya strukturen som eventuella justeringar av bemyndiganden.
Lagteknisk samordning med proposition 2015/16:43
Regeringen föreslår en ändring i 3 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2001:453). Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammat att regeringen i proposition 2015/16:43 Stödboende – en ny placeringsform för barn och unga föreslog en ändring i denna paragraf som trädde i kraft den 1 januari 2016 och publicerades i SFS 2015:982 (prop. 2015/16:43, bet. 2015/16:SoU5, rskr. 2015/16:101). Ändringen innebar att ordet ”ungdom” ersattes av ordet ”unga” i paragrafens första respektive andra stycke. Denna ändring saknas i det nu aktuella förslaget. Utskottet föreslår därför att denna ändring nu införs. Utskottets förslag till en sådan ändring finns i bilaga 3.
Senare ikraftträdande
Under ärendets beredning har Regeringskansliet också informerat utskottet om att visst författningsarbete återstår innan den nya lagen och lagändringarna bör träda i kraft, och utskottet föreslår därför att ikraftträdandet av samtliga lagförslag senareläggs till den 15 april 2016.
Sammanfattande ställningstagande
Med hänvisning till det som anförs ovan avstyrker utskottet motion 2015/16:3273 (SD). Utskottet tillstyrker därmed proposition 2015/16:44 med den ändringen att 3 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2001:453) får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 och att lagarna träder i kraft den 15 april 2016.
Tillfällig yrkesutövning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår en motion om att förtydliga regelverket om tillfällig yrkesutövning.
Jämför reservation 2 (V).
Propositionen
Regeringen kan konstatera att det följer av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och EU-domstolens praxis att det inom EU-rätten görs en åtskillnad mellan tillfälligt tillhandahållande av tjänster och den s.k. etableringsfriheten. Generellt sett har medlemsstaterna större möjlighet att ställa krav på företag från andra länder om de avser att etablera sig än vad som är fallet om de endast tillfälligt avser att erbjuda sina tjänster. Denna åtskillnad återspeglas även i yrkeskvalifikationsdirektivet. Grundregeln i direktivet är alltså att medlemsstaterna vid etablering kan kräva ett nationellt godkännande av yrkesutövaren, medan det vid tillfällig yrkesutövning endast krävs att yrkesutövaren lagligen utövar samma yrke i sitt ursprungsland. Direktivet ger alltså inte möjlighet att kräva att utländska yrkesutövare som tillfälligt utövar sitt yrke i Sverige ska ha en svensk legitimation eller liknande.
Artiklarna 5–9 om tillfällig yrkesutövning infördes genom det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet från 2005. Artiklarna 5 och 6 ger aktiva yrkesutövare, både egenföretagare och anställda, en vidsträckt rätt att tillfälligt utöva sina yrken inom en annan stats territorium utan hinder av de krav på yrkeskvalifikationer som den staten annars ställer för utövande av yrket. Denna rätt gäller under förutsättning att yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed utövar samma reglerade yrke i den staten. Rätten gäller även om yrket inte är reglerat i etableringsstaten, men då förutsätts att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år (tidigare två år enligt det ursprungliga direktivet) i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de senaste tio åren eller att utbildningen för yrket är reglerad.
Artikel 7 i direktivet ger emellertid staterna möjlighet att kräva att en yrkesutövare som har för avsikt att utnyttja rätten till tillfällig yrkesutövning ska underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande staten. När det gäller yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet får den behöriga myndigheten dessutom göra en förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Det gäller däremot inte de yrken som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning, dvs. läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt.
EU-domstolen har i ett flertal fall uttalat sig i frågan om vilka faktorer som ska bedömas när man måste avgöra om fördragets regler om frihet att tillhandahålla tjänster eller reglerna om den fria etableringsrätten ska tillämpas. Bestämmelsen i artikel 5.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet kodifierar delar av denna praxis (se dom Reinhard Gebhard mot Consiglio dell’Ordine degli Avvocati e Procuratori di Milano, C-55/94, EU:C:1995:411, punkt 27). Enligt artikel 5.2 ska direktivets regler om tillhandahållande av tjänster endast tillämpas om tjänstetillhandahållaren tillfälligt och temporärt utövar yrket i den mottagande medlemsstaten. Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt ska, enligt den aktuella artikeln, bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.
När det gäller befintlig praxis i fråga om fri rörlighet för tjänster och företagsetablering konstaterar regeringen att det inte är självklart i vilken utsträckning den är tillämplig på de förhållanden som regleras genom yrkeskvalifikationsdirektivet. Direktivet är tillämpligt på yrkesutövare som vill utöva ett yrke som anställda eller som egenföretagare medan fördragets regler om fri rörlighet för tjänster och etablering endast är tillämpliga på företag och inte på enskilda som får lön som anställda i mottagarlandet (se dom Petersen mot Finanzamt Ludwigshafen, C-544/11, EU:C:2013:124, punkt 31 samt dom Ritter-Coulais mot Finanzamt Germersheim, C-152/03, EU:C:2006:123, punkt 19). För de senare är det fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare som är tillämpliga. Av detta följer att det i EU-domstolens praxis i fråga om fri rörlighet för tjänster och etablering saknas domar som kan ge ledning när det gäller att avgöra om en person som är anställd i annat land ska anses erbjuda en tjänst eller ska anses ha etablerat sig. Än så länge har, såvitt regeringen känner till, EU-domstolen inte heller uttalat sig om hur yrkeskvalifikationsdirektivet ska tolkas i detta avseende. I avsaknad av sådana uttalanden är det regeringens uppfattning att det är EU-domstolens praxis i fråga om fri rörlighet för tjänster och företagsetablering som bör vara vägledande även vid bedömningen av om en enskild yrkesutövare som är anställd i Sverige inom ramen för yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser ska anses tillfälligt utföra tjänster eller anses vara etablerad. Skälet för detta är att det är denna praxis som varit vägledande vid utformningen av artikel 5 i yrkeskvalifikationsdirektivet.
Regeringen konstaterar också att EU-domstolens praxis i fråga om fri rörlighet för tjänster och etablering inte alltid kan appliceras på ett anställningsförhållande. Enligt regeringen finns det t.ex. inget rättsfall som berör längden på ett anställningskontrakt eller vilken betydelse som ska läggas vid att det rör sig om en praktiktjänst, tillfällig anställning eller tillsvidareanställning.
EU-domstolen har även konstaterat att bestämmelserna i fördraget inte ger någon ledning när det gäller att rent abstrakt bestämma efter vilken tid eller med vilken frekvens som tillhandahållandet av en tjänst eller en viss typ av tjänster i en annan medlemsstat inte längre kan anses som tillhandahållandet av en tjänst (dom Schnitzer, C-215/01, EU:C:2003:662, punkt 31). Begreppet tjänster i fördragets mening kan till och med omfatta tjänster som tillhandahålls under flera år (samma dom, punkt 30). Dessutom har domstolen konstaterat att längden på perioden under vilken en tjänst tillhandahålls i ett annat land inte i sig kan vara avgörande för att fastställa om det är fördragets regler om fri rörlighet för tjänster eller etablering som ska tillämpas (se dom Kommissionen mot Portugal, C-171/02, EU:C:2004:270, punkt 27). I linje med dessa avgöranden följer dessutom uttryckligen av artikel 5.2 andra stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet att bedömningen av om tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt ska göras från fall till fall. Enligt regeringen är det därför inte möjligt att tillmötesgå önskemål om fastställande av en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering.
Enligt regeringen finns det däremot anledning att beröra delar av EU-domstolens praxis som kan vara vägledande för beslut i enskilda fall. Till att börja med står det klart att i de fall en medborgare från ett annat land stadigvarande bosätter sig i Sverige för att tillhandahålla tjänster där under en obestämd tidsperiod är fördragets regler om fri rörlighet för tjänster inte tillämpliga (se dom Udo Steymann mot Staatssecretaris van Justitie, C-196/87, EU:C:1988:475, punkt 17). Enligt regeringens uppfattning skulle en tolkning av fallet rimligen kunna innebära att yrkesutövare som får en tillsvidareanställning i Sverige ska anses ha etablerat sig i landet.
Motsatsvis bör enligt regeringen en rimlig utgångspunkt vara att en yrkesutövare med en tidsbegränsad anställning ska anses tillfälligt utöva sitt yrke. Det förekommer dock på varandra följande tidsbegränsade anställningar under lång tid hos en och samma arbetsgivare, vilket får tas i beaktande i enskilda fall. När det gäller yrkesutövare som hyrs ut av bemanningsföretag som är etablerade i andra länder har EU-domstolen fastställt att det rör sig om tjänster i fördragets mening (se dom Webb, C-279/80, EU:C:1981:314, punkt 9). När det gäller bemanningsföretag avser regeringen att särskilt följa utvecklingen av EU-domstolens praxis. Även i övriga situationer blir det enligt regeringen slutligen EU-domstolen som i sin uttolkning av EU-rätten får ge ledning i fråga om vad som är tillfällig yrkesutövning respektive etablering.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att det inte entydigt går att dra en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering. Det finns därför skäl att noga följa den framtida tillämpningen av yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om tillfällig yrkesutövning.
Motionen
I kommittémotion 2015/16:3270 av Daniel Riazat m.fl. (V) vill motionärerna att lagstiftningen om tillfällig yrkesutövning ska förtydligas så att utövande utöver en tid på tre månader alltid ska betraktas som en etablering och inte som en tillfällig yrkesutövning. Motionärerna hänvisar till att flera remissinstanser har efterlyst klargöranden om vad som ska räknas som tillfällig yrkesutövning så att det inte blir fråga om en faktisk etablering. Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening har t.ex. föreslagit en tidsgräns på tre månader.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att artiklarna 5–9 om tillfällig yrkesutövning infördes genom det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet från 2005. Frågan om var gränsen mellan tillfällig yrkesutövning och etablering ska dras är således inte ny. Motionärerna vill att en tidsgräns på tre månader ska införas i den nya lag som föreslås. Regeringen pekar på att det av yrkeskvalifikationsdirektivet uttryckligen följer att bedömningen av om tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt ska göras från fall till fall (artikel 5.2 andra stycket). Enligt regeringen är det därför inte möjligt att tillmötesgå önskemål om fastställande av en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering.
Dessutom konstaterar regeringen efter en genomgång i propositionen av EU-domstolens praxis att det inte entydigt går att dra en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering. Regeringen menar att det därför finns skäl att noga följa den framtida tillämpningen av yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om tillfällig yrkesutövning. Det blir enligt regeringen slutligen EU-domstolen som i sin uttolkning av EU-rätten får ge ledning i fråga om vad som är tillfällig yrkesutövning respektive etablering.
Utskottet ser inte något skäl att göra en annan bedömning än regeringen i denna fråga och avstyrker därmed motion 2015/16:3270 (V).
|
1. |
Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, punkt 1 (SD) |
|
|
av Stefan Jakobsson (SD) och Robert Stenkvist (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3273 av Robert Stenkvist och Stefan Jakobsson (båda SD) och
avslår proposition 2015/16:44 punkterna 1–9.
Ställningstagande
Den sektorsbaserade lagstiftning som yrkeskvalifikationsdirektivet vilar på i dag ska delvis ersättas med en horisontell lagstiftning som avser samtliga sektorer. Vi har tidigare yrkat avslag på detta direktiv, vilket inte påverkas av att lagstiftningen nu föreslås bli horisontell. En sådan ändring innebär sannolikt både för- och nackdelar.
Vår tidigare motivering var i huvudsak att direktivet är ett tvingande rörlighetsdirektiv där kraven sannolikt kommer att sänkas i förhållande till svenska kravnivåer. Det finns också stora tveksamheter när det gäller de språkkontroller som aviseras och som bara får utföras när annan prövning redan gjorts. Dessutom ska regelbundna språktester utföras när patientsäkerheten är relevant. Hur dessa kontroller ska utföras och vilka krav de ska innehålla är dock höljt i dunkel. Enligt direktivet kommer ett yrkeskort att utfärdas om den aktuella myndigheten inte hinner behandla ett ärende inom utsatt tid. Det är ett märkligt förfarande.
Vi konstaterar, inte utan viss förvåning, att Lagrådet riktar skarp kritik mot förslaget. Lagrådets yttrande innehåller anmärkningar om kolliderande lagstiftning när det gäller den nationella lagstiftningen och direktivet samt kolliderande direktivlagstiftning. Vidare kritiseras otydligheter i förslaget, och tveksamhet uttrycks när det gäller normeringsmakten och på vilken grund föreskriftsrätten vilar. Regeringen har inte heller gjort någon fullständig inventering av befintliga bemyndiganden för varje reglerat yrke, som Lagrådet efterfrågade.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör avslå propositionen.
|
2. |
|
|
|
av Daniel Riazat (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3270 av Daniel Riazat m.fl. (V).
Ställningstagande
I propositionen föreslås lagstiftning som reglerar direktivets bestämmelser om att en yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige om hen är lagligen etablerad i ett annat land inom EES eller Schweiz. Flera remissinstanser har efterlyst klargöranden om vad som ska räknas som tillfällig yrkesutövning så att det inte blir fråga om en faktisk etablering. Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening har t.ex. föreslagit en tidsgräns på tre månader. Regeringens svar är att det finns kopplingar mellan yrkeskvalifikationsdirektivet och tjänstedirektivet. När det gäller tjänstedirektivet har EU-domstolen uttalat att det inte får sättas upp några fasta tidsgränser. Huruvida tillhandahållandet av en tjänst är temporärt eller tillfälligt ska alltid avgöras från fall till fall. Detta bör enligt regeringen vara vägledande även när det gäller yrkeskvalifikationsdirektivet. Men regeringen erkänner samtidigt att det inte är självklart att en sådan koppling mellan de olika direktiven finns och att EU-domstolen ännu inte har uttalat sig om tillämpningen av yrkeskvalifikationsdirektivet.
Det finns anledning att framöver vara restriktiv och sätta en tydlig gräns för vad som får räknas som tillfällig yrkesutövning inom reglerade yrken. Jag vill att riksdagen tillkännager för regeringen att den ska återkomma med ett förtydligande av lagstiftningen om tillfällig yrkesutövning så att ett utövande utöver en tid på tre månader ska betraktas som en etablering och inte som en tillfällig yrkesutövning.
|
Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, punkt 1 (V) |
|
Daniel Riazat (V) anför: |
Jag är i grunden positiv till att människor kan röra sig över gränserna och arbeta i andra länder. I Sverige är flera av de reglerade yrkena bristyrken, och det är bra om yrkeskunniga från andra länder kan ta arbete här för att bidra till en positiv utveckling av verksamheterna och samhällsekonomin. När förändringar görs för att underlätta sådan rörlighet måste de dock göras utan att försvaga arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden. När det gäller just frågan om reglerade yrken får rörligheten inte heller undergräva den reglering av yrkena som setts som nödvändig av framför allt skäl som rör säkerhet och trovärdighet.
Direktivet har en rad brister och oklarheter i dessa delar. Regeringens förslag har därför kritiserats av många remissinstanser på olika punkter. Det handlar t.ex. om förslaget till lagstiftning om att en yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige om hen är lagligen etablerad i ett annat EU-land. Det innebär att det i Sverige kan förekomma utövare inom reglerade yrken som inte har en svensk yrkeslegitimation. Detta har kritiserats av bl.a. Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Jag kan instämma i den kritik och i den oro som många av remissinstanserna har gett uttryck för. Vänsterpartiets EU-parlamentariker röstade också nej till direktivet när det togs fram. Jag kan dock samtidigt konstatera att Sverige är skyldigt att följa ett beslutat EU-direktiv och stöder därför regeringens förslag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2015/16:44 Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211).
9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2015/16:3270 av Daniel Riazat m.fl. (V):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den föreslagna lagstiftningen om tillfällig yrkesutövning bör förtydligas med att utövande utöver en tid på tre månader alltid ska betraktas som etablering och inte tillfällig yrkesutövning, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3273 av Robert Stenkvist och Stefan Jakobsson (båda SD):
Riksdagen avslår proposition 2015/16:44 Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.
Bilaga 2
Bilaga 3
Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
|
Lydelse enligt SFS 2015:982 |
Utskottets förslag |
3 kap.
3 a §
Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och unga.
|
Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § andra stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar |
Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar
|
1. bedömning av om utredning ska inledas,
2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller
3. uppföljning av beslutade insatser.
Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.