Utbildningsutskottets betänkande

2015/16:UbU5

 

Internationella skolor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2015/16:17 Internationella skolor samt en motion som har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionen med de ändringar som framgår av bilaga 3 och avstyrker motionen.

I propositionen föreslås ändringar i skollagen (2010:800) i fråga om internationella skolor.

En internationell skola ska enligt förslaget definieras som en skola där utbildningen, i stället för att följa en svensk läroplan, bedrivs enligt ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, och som i första hand riktar sig till elever som är bosatta i Sverige för en begränsad tid.

Det föreslås också tydligare bestämmelser om vilka elever med svensk skolplikt som har möjlighet att fullgöra skolplikten i en internationell skola på grundskolenivå med enskild huvudman. Systemet för godkännande av en internationell skola med enskild huvudman på grundskolenivå föreslås utformas på ett sätt som i huvudsak motsvarar systemet för fristående skolor. Detta innebär att ett godkännande medför en rätt till bidrag. Internationella skolor på gymnasienivå med enskild huvudman behöver enligt gällande rätt inte godkännas. När det gäller sådana skolor görs bedömningen att systemet med en förklaring om bidragsrätt bör kvarstå. Ett nytt krav för att en enskild huvudman ska få ett godkännande på grundskolenivå eller en förklaring om bidragsrätt på gymnasienivå föreslås vara att det kan antas att det kommer att finnas ett tillräckligt elevunderlag för att driva en stabil verksamhet.

Propositionen innehåller vidare förslag om att kommuner efter med­givande från Skolinspektionen ska få vara huvudmän för internationella skolor på grundskolenivå, om utbildningen följer en internationell läroplan och det finns behov av sådan utbildning. Det föreslås också bestämmelser om vilka elever som ska ha möjlighet att fullgöra skolplikten i en internationell skola på grundskolenivå med en kommunal huvudman.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

I betänkandet finns en reservation (V).

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Internationella skolor

Avgifter vid internationella skolor

Reservationen

Avgifter vid internationella skolor, punkt 2 (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

1.

Internationella skolor

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) med de ändringarna att 28 kap. 2 § och 29 kap. 17 § får de lydelser som utskottet föreslår i bilaga 3.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2015/16:17.

2.

Avgifter vid internationella skolor

Riksdagen avslår motion

2015/16:399 av Daniel Riazat m.fl. (V).

Reservation (V)

Stockholm den 19 november 2015

På utbildningsutskottets vägnar

Lena Hallengren

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Lena Hallengren (S), Christer Nylander (FP), Camilla Waltersson Grönvall (M), Thomas Strand (S), Betty Malmberg (M), Caroline Helmersson Olsson (S), Stefan Jakobsson (SD), Michael Svensson (M), Håkan Bergman (S), Ulrika Carlsson i Skövde (C), Jabar Amin (MP), Erik Bengtzboe (M), Gunilla Svantorp (S), Robert Stenkvist (SD), Daniel Riazat (V), Annika Eclund (KD) och Roza Güclü Hedin (S).

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlar utskottet regeringens proposition 2015/16:17 Internationella skolor och en följdmotion. En redovisning av förslaget i motionen finns i bilaga 1. Regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) återges i bilaga 2. I 28 kap. 2 § är ordettill” i den föreslagna lydelsen felaktigt och ersätts av ordethos”. I 29 kap. 17 § saknas ett tredje stycke enligt bestämmelsens gällande lydelse (SFS 2015:73). I bilaga 3 återfinns utskottets lagförslag som avser ändringar i 28 kap. 2 § och 29 kap. 17 § i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

Bakgrund

Den 3 juli 2012 uppdrog Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) åt en arbetsgrupp att biträda departementet med att utreda och utarbeta förslag om internationella skolor, utlandsskolor, Europaskolor, riksinternatskolor, internationell gymnasial utbildning (IB-utbildning) och svensk gymnasie­utbildning på engelska (U2012/3777/SAM). Förslagen om internationella skolor redovisades i promemorian Internationella skolor (U2014/5177/S). Promemorian har remissbehandlats.

Lagrådet har yttrat sig i ärendet. Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i skollagen (2010:800) i fråga om internationella skolor.

En internationell skola ska enligt förslaget definieras som en skola där utbildningen, i stället för att följa en svensk läroplan, bedrivs enligt ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, och som i första hand riktar sig till elever som är bosatta i Sverige för en begränsad tid.

Det föreslås också tydligare bestämmelser om vilka elever med svensk skolplikt som har möjlighet att fullgöra skolplikten i en internationell skola på grundskolenivå med enskild huvudman. Systemet för godkännande av en internationell skola med enskild huvudman på grundskolenivå föreslås utformas på ett sätt som i huvudsak motsvarar systemet för fristående skolor. Detta innebär att ett godkännande medför en rätt till bidrag. Internationella skolor på gymnasienivå med enskild huvudman behöver enligt gällande rätt inte godkännas. När det gäller sådana skolor görs bedömningen att systemet med en förklaring om bidragsrätt bör kvarstå. Ett nytt krav för att en enskild huvudman ska få ett godkännande på grundskolenivå eller en förklaring om bidragsrätt på gymnasienivå föreslås vara att det kan antas att det kommer att finnas ett tillräckligt elevunderlag för att driva en stabil verksamhet.

Propositionen innehåller vidare förslag om att kommuner efter med-givande från Skolinspektionen ska få vara huvudmän för internationella skolor på grundskolenivå, om utbildningen följer en internationell läroplan och det finns behov av sådan utbildning. Det föreslås också bestämmelser om vilka elever som ska ha möjlighet att fullgöra skolplikten i en internationell skola på grundskolenivå med en kommunal huvudman.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

 

 

 

 

 

Utskottets överväganden

Internationella skolor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) med de ändringarna att 28 kap. 2 § och 29 kap. 17 § får de lydelser som utskottet föreslår i bilaga 3. Förslaget innebär ändringar i fråga om internationella skolor, bl.a. att kommuner ska få vara huvudmän för internationella skolor på grundskolenivå.

Propositionen

Problembild – internationella skolor finns inte i den utsträckning som efterfrågas

Det är enligt regeringen angeläget att skapa förutsättningar för att Sverige ska kunna attrahera kvalificerad utländsk personal inom t.ex. forskning och utveckling och i näringslivet samt inom den diplomatiska kåren. Sveriges internationella konkurrenskraft och internationella relationer är beroende av möjligheten att rekrytera internationella nyckelmedarbetare inom akademin, näringslivet och diplomatin och av att utländska företag uppmuntras att etablera verksamheter i Sverige.

För att det ska bli lättare att välja att flytta till Sverige är det viktigt att det finns utbildning att tillgå i den utsträckning som efterfrågas för medföljande barn och ungdomar. För dessa är det ofta skolor med en internationell inriktning som efterfrågas. Erfarenheten visar dock att sådana utbildningar inte alltid erbjuds i den utsträckning som behövs.

Rätten att starta och driva internationella skolor på grundskolenivå och gymnasienivå är enligt den nuvarande regleringen förbehållen enskilda huvudmän. Det finns således ingen möjlighet för en kommun att driva en internationell skola i de fall en internationell skola med enskild huvudman inte har etablerat sig på orten. För att möjliggöra att utbildning på internationella skolor kan komma till stånd i större utsträckning än i dag och även med en kommunal huvudman behöver regelverket för internationella skolor ändras. Det finns även skäl att förenkla och förtydliga regleringen av internationella skolor.

En ny definition av internationella skolor

Nuvarande definition av en internationell skola

Internationella skolor utgör en särskild utbildningsform utanför skolväsendet och regleras i 24 kap. 2−7 §§ skollagen (2010:800). En internationell skola definieras på grundskolenivå som en skola med enskild huvudman som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i grundskolan. En internationell skola på gymnasienivå definieras som en skola som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i gymnasieskolan eller som anordnar utbildning som leder fram till International Baccalaureate (IB).

Internationella skolor följer antingen ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan. Exempel på internationella läroplaner är International Baccalaureate Organizations (IBO) program Primary Years Programme (PYP), Middle Years Programme (MYP) och Diploma Programme (DP). Det sistnämnda programmet leder fram till International Baccalaureate (IB).

I förarbetena till skollagen framgår att förutom elever som för en kortare tid är bosatta i landet ska endast elever som har andra särskilda skäl få fullgöra sin skolplikt i en internationell skola (prop. 2009/10:165 s. 517).

Gemensamt för internationella skolor på grundskole- och gymnasienivå är således att de inte tillämpar svenska läroplaner (åtminstone inte i deras helhet) utan följer antingen ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, och att den primära målgruppen är elever som är bosatta i Sverige för en kortare tid.

I Sverige fanns enligt denna definition nio internationella skolor 2013, av vilka sex anordnade utbildning på grundskolenivå och tre anordnade utbildning både på grundskole- och gymnasienivå. Vid de internationella skolorna fanns totalt 3 103 elever.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att en internationell skola i skollagen ska definieras som en skola där utbildningen inte följer den svenska läroplanen utan ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, och som i första hand riktar sig till elever som är bosatta i Sverige för en begränsad tid.

Regeringen anger som skäl för sitt förslag att regleringen av internationella skolor utgår från att sådana skolor ska bedrivas av enskilda huvudmän men att det har visat sig att det finns behov av utbildning i internationella skolor utöver vad enskilda huvudmän erbjuder. Enligt regeringen bör därför kretsen av huvudmän som får bedriva internationella skolor utvidgas. Definitionen av en internationell skola bör således inte längre enbart ta sikte på enskilda huvud­män. När det gäller den primära målgruppen elever för internationella skolor konstaterar regeringen att det kan vara fråga om elever som är bosatta här under några år och att det därför framstår som mindre adekvat att beskriva gruppen som elever som endast för en kortare tid är bosatta i Sverige. Regeringen konstaterar att begreppet ”begränsad tid” redan används i 9 kap. 14 § skolförordningen (2011:185) för att definiera denna elevgrupp, och det centrala i definitionen är att det finns en startpunkt och en slutpunkt för elevens vistelse i landet. Regeringen anser att en sådan definition är lämplig med hänsyn till att de berörda vårdnadshavarna ofta har tidsbegränsade kontrakt eller förordnanden.

Syftet med en internationell skola är enligt regeringen att säkerställa att en elev ska kunna fullfölja sin skolgång vid en tillfällig flytt till Sverige från ett annat land.

Målgrupper för internationella skolor

Nuvarande reglering

Skolplikt

Av skollagen (2010:800) följer att barn som enligt folkbokföringslagen (1991:481) ska vara folkbokförda i Sverige har skolplikt, under förutsättning att de inte varaktigt vistas utomlands eller att deras förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att de ska gå i skola (7 kap. 2 § och 29 kap. 2 § skollagen).

Rätt till utbildning

Det finns barn som inte har svensk skolplikt men som enligt skollagen ändå har samma rätt till utbildning som barn som har skolplikt. Till denna kategori hör barn som har rätt till utbildning eller annan verksamhet till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (7 kap. 2 § tredje stycket och 29 kap. 2 § andra stycket 3 skollagen). Även barn till personer som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall har samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn (7 kap. 2 § tredje stycket och 29 kap. 2 § andra stycket 4 skollagen).

Målgruppen för internationella skolor som har en enskild huvudman

Elever som har skolplikt och som hör till målgruppen för internationella skolor kan fullgöra skolplikten i internationella skolor på grundskolenivå under förutsättning att skolan har godkänts av Skolinspektionen. Den primära målgruppen för internationella skolor är elever som är bosatta i Sverige för en kortare tid. Även elever som inte är bosatta i Sverige endast för en kortare tid men som har andra särskilda skäl att gå i en internationell skola hör till målgruppen (24 kap. 2 § första stycket och 6 § första stycket 2 skollagen). Av förarbetena till bestämmelsen framgår att ett förhållandevis stort antal elever kan anses ha särskilda skäl att gå i en internationell skola och därmed tillhöra skolornas målgrupp. Som exempel nämns elever som tidigare gått i skola utomlands och som vill fullfölja sin utbildning i Sverige samt familjer som planerar att lämna Sverige för gott eller för åtskilliga år. Ett annat exempel är familjer där båda föräldrarna eller någon annan familjemedlem kommer från ett annat land och där eleven hemma regelbundet använder det språk som är undervisningsspråk i den internationella skolan (prop. 2009/10:165 s. 876). Efter medgivande från regeringen kan en internationell skola på grund­skolenivå även ta emot andra skolpliktiga elever (24 kap. 2 § tredje stycket skollagen). Sådana medgivanden har lämnats till Tyska skolan och Lycée Français Saint Louis och omfattar högst 20 respektive 10 procent av det totala antalet elever som fullgör sin skolplikt vid skolan.

När det gäller målgruppen för internationella skolor på gymnasienivå gäller följande. Hemkommunen lämnar bidrag till en huvudman för en sådan skola för en elev om eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får särskilt statsbidrag för eleven, eleven antingen för en kortare tid är bosatt i Sverige eller har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på gymnasienivå och hemkommunen var skyldig att erbjuda eleven gymnasie­utbildning vid den tidpunkt då utbildningen började (24 kap. 6 § skollagen).

Regeringens förslag

Målgrupper för internationella skolor på grundskolenivå

Regeringen föreslår att den som är bosatt i Sverige för en begränsad tid och som har skolplikt enligt skollagen ska få fullgöra skolplikten i en internationell skola på grundskolenivå som har en enskild huvudman om huvudmannen har godkänts av Skolinspektionen. Regeringen föreslår vidare att även andra elever som har skolplikt ska få fullgöra skolplikten i en sådan skola om

  1. eleven har gått i skola utomlands under en längre tid och vill avsluta sin utbildning i Sverige
  2. det finns grundad anledning att anta att eleven kommer att lämna Sverige för en längre tid eller
  3. eleven har skolans undervisningsspråk som dagligt umgängesspråk med en eller båda sina vårdnadshavare och tillräckliga kunskaper i språket för att kunna följa undervisningen.

Regeringen gör också bedömningen att en internationell skola på grund­skolenivå som har en enskild huvudman, liksom i dag, bör kunna få ett med­givande från regeringen att ta emot också andra elever som har skolplikt.

Regeringen föreslår även att motsvarande elevkategorier som föreslås få fullgöra sin skolplikt i internationella skolor på grundskolenivå med en enskild huvudman ska få fullgöra sin skolplikt i motsvarande skolor med kommunal huvudman.

I regeringens skäl för förslaget framgår bl.a. att flera internationella skolor definierar sin målgrupp på andra sätt än vad som beskrivs i förarbetena. Det finns skolor som har en stor grupp elever som möjligen skulle kunna definieras som elever med andra särskilda skäl än att de är bosatta i Sverige endast för en kortare tid. Skolornas egen kategorisering av sina elever tydliggör dock inte dessa särskilda skäl. Regeringen anser mot bakgrund av ovanstående att mål­grupperna för en internationell skola på grundskolenivå som har en enskild huvudman bör preciseras i skollagen.

Regeringen anger motsvarande skäl när det gäller målgruppen för internationella skolor på grundskolenivå med en kommunal huvudman.

Målgruppen för internationella skolor på gymnasienivå

Regeringen föreslår en ändring i en del av villkoren för när en elevs hem­kommun ska lämna bidrag till huvudmannen för en internationell skola på gymnasienivå. Det ska anges att eleven antingen ska vara bosatt i Sverige för en begränsad tid eller ha andra särskilda skäl att få sin utbildning i en sådan skola.

I regeringens skäl för förslaget framgår inledningsvis att gymnasie­utbildning är en frivillig skolform och att en internationell skola på gymnasie­nivå inte behöver godkännas av Skolinspektionen för att elever ska kunna gå där. Enligt skollagen ska dock hemkommunen lämna bidrag till en huvudman för en internationell skola på gymnasienivå för en elev om eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får särskilt statsbidrag för eleven, eleven antingen för en kortare tid är bosatt i Sverige eller har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på gymnasienivå och hem­kommunen var skyldig att erbjuda eleven gymnasieutbildning vid den tidpunkt då utbildningen började (24 kap. 6 § skollagen).

Regeringen konstaterar att den i avsnittet om en ny definition av inter­nationella skolor föreslagit att en internationell skola ska definieras som en skola där utbildningen inte följer den svenska läroplanen, utan ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan och som i första hand riktas mot elever som är bosatta i Sverige för en begränsad tid. Definitionen omfattar internationella skolor på både grundskole- och gymnasienivå. Förslaget leder enligt regeringen till att målgruppen på gymnasienivå, så som den är beskriven i bestämmelserna om hemkommunens skyldighet att lämna bidrag, måste anpassas för att överensstämma med den föreslagna definitionen.

Regeringen anser att formuleringen ”en kortare tid” ska ersättas av formuleringen ”en begränsad tid” (se s. 7), av skäl som motsvarar dem som anförts i fråga om grundskoleelever i avsnittet om en ny definition av internationella skolor, dvs. att det finns en startpunkt och en slutpunkt för elevernas vistelse i landet. När det gäller den andra elevkategorin, dvs. elever som har andra särskilda skäl, ska det beaktas att elever som fullgör sin utbildning i gymnasieskolan inte omfattas av skolplikt. Regleringen av vilka elever som hör till målgruppen för en internationell skola på gymnasienivå som har en enskild huvudman behöver därför inte vara lika strikt som när det är fråga om elever på grundskolenivå. Utöver de målgrupper som enligt förslaget ska anges i skollagen för internationella skolor på grundskolenivå tillkommer på gymnasienivå t.ex. elever som har fått utbildning i en internationell skola på grundskolenivå men som av olika anledningar inte längre tillhör målgruppen för grundskolan och som önskar fortsätta med utbildning motsvarande gymnasieskolan vid en internationell skola. Den gällande formuleringen särskilda skäl möjliggör en mer flexibel bedömning av tänkbara målgrupper för internationella skolor på gymnasienivå.

Godkännande respektive förklaring om bidragsrätt när det gäller internationella skolor med enskilda huvudmän

Nuvarande reglering

Internationella skolor på grundskolenivå

För att elever ska få fullgöra sin skolplikt i en internationell skola på grundskolenivå krävs det att skolan är godkänd av Skolinspektionen (24 kap. 2 § första stycket skollagen [2010:800]). För godkännande krävs att ett antal villkor är uppfyllda (24 kap. 2 § andra stycket skollagen). För att huvudmannen för den internationella skolan ska få bidrag från elevernas hem­kommuner krävs därutöver att Skolinspektionen förklarar huvudmannen berättigad till sådant bidrag. För förklaring om bidragsrätt krävs att ytterligare ett antal villkor är uppfyllda (24 kap. 3 § första stycket skollagen).

Internationella skolor på gymnasienivå

För internationella skolor på gymnasienivå finns inget system för god­kännande. I likhet med vad som gäller för internationella skolor på grundskole­nivå krävs dock en förklaring om bidragsrätt för att elevernas hemkommuner ska vara skyldiga att lämna bidrag till skolans huvudman. Villkoren för förklaring om bidragsrätt motsvarar i princip de villkor som gäller för godkännande av en internationell skola på grundskolenivå och för att huvud­mannen för en sådan skola ska förklaras berättigad till bidrag (24 kap. 5 § första stycket skollagen).

Regeringens förslag

Internationella skolor på grundskolenivå

Regeringen föreslår att Skolinspektionen ska pröva om en enskild ska god­kännas som huvudman för en internationell skola på grundskolenivå. För godkännande ska det krävas att det kan antas att det kommer att finnas ett tillräckligt elevunderlag för att driva en stabil verksamhet. Regeringen föreslår ett bemyndigande som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter dels om vad som krävs i fråga om utbildningen för att en huvudman ska godkännas, dels om utbildningen vid en skola vars huvudman fått ett sådant godkännande.

Regeringen föreslår vidare att det på samma sätt som för fristående skolor inte längre ska fattas något särskilt beslut om rätt till bidrag för internationella skolor på grundskolenivå som har en enskild huvudman. I stället för ett sådant beslut ska ett godkännande av Skolinspektionen medföra rätt till bidrag. Skolinspektionen ska inte längre fatta beslut om det högsta antalet folkbokförda elever i Sverige som omfattas av huvudmannens bidragsrätt.

I skälen för regeringens förslag framgår att det är lämpligt att förenkla regelverket för internationella skolor på grundskolenivå som har en enskild huvudman på samma sätt som tidigare har gjorts för fristående skolor på grundskolenivå. Regeringen anser således att det är önskvärt att besluts­förfarandet förenklas så att ett godkännande av en internationell skola på grundskolenivå som har en enskild huvudman innebär en rätt till bidrag från elevernas hemkommuner.

Regeringen anser även att det finns skäl att ställa liknande krav på elevunderlag vid prövningen av godkännande av enskilda som huvudmän för internationella skolor eftersom även elever som fullgör sin skolgång i en internationell skola har behov av en stabil verksamhet och eftersom liknande system förenklar för såväl sökande huvudmän som för Skolinspektionen.

Vidare framgår att genom det föreslagna bemyndigandet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter dels om vad som enligt den nuvarande regleringen i 24 kap. 2 § andra stycket och 24 kap. 3 § första stycket skollagen (2010:800) krävs i fråga om utbildningen vid en internationell skola på grundskolenivå för att ett godkännande ska lämnas, dels om utbildningen vid en internationell skola på grundskolenivå vars huvudman har fått ett godkännande. För att undvika en alltför detaljerad reglering i skollagen föreslås således att dessa krav inte regleras i lag utan i förordning.

Internationella skolor på gymnasienivå

Regeringen föreslår att systemet med förklaring om bidragsrätt kvarstår för enskilda huvudmän för internationella skolor på gymnasienivå. För en förklaring om bidragsrätt ska det krävas att det kan antas att det kommer att finnas ett tillräckligt elevunderlag för att driva en stabil verksamhet. I skollagen ska det tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter dels om vad som krävs i fråga om utbildningen för att en enskild huvudman ska förklaras berättigad till bidrag, dels om utbildningen vid en skola vars huvudman har fått en sådan förklaring om rätt till bidrag.

I skälen för förslaget anser regeringen att ett beslut om god­kännande för internationella skolor på gymnasienivå inte är nödvändigt eftersom utbildningen på gymnasienivå är frivillig och internationella skolor inte utgör en del av skolväsendet. Det framstår vidare inte som en förenkling av systemet att en enskild huvudman på gymnasienivå ska ansöka om ett godkännande. När det gäller kravet att det ska finnas ett tillräckligt elevunderlag för att driva en stabil verksamhet finns det enligt regeringen inga skäl att göra skillnad mellan internationella skolor på grundskolenivå och gymnasienivå.

Vidare framgår det att förslaget om en upplysning om föreskriftsrätt inne­bär att bestämmelser enligt den nuvarande regleringen i 24 kap. 5 § skollagen om vad som krävs för att få en förklaring om bidragsrätt för en internationell skola på gymnasienivå samt bestämmelser om utbildningen vid en sådan skola som har beviljats en förklaring om bidragsrätt inte ska regleras i lag utan i förordning.

Bestämmelser om utbildningen i internationella skolor med enskilda huvudmän regleras på förordningsnivå, exempelvis elevavgifter och utbildningens allmänna mål och värdegrund

Regeringen gör bedömningen att de principer som kommer till uttryck i de nuvarande bestämmelserna i skollagen om utbildningen i internationella skolor, med vissa undantag, i fortsättningen bör komma till uttryck i bestäm­melser på förordningsnivå.

Regeringen har i avsnittet om godkännande respektive förklaring om bidragsrätt när det gäller internationella skolor med enskilda huvudmän föreslagit att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter dels om vad som ska krävas i fråga om utbildningen vid en internationell skola som har en enskild huvudman för att godkännande ska lämnas, dels om utbildningen vid internationella skolor vars huvudmän har fått ett sådant godkännande.

Av propositionen framgår bl.a. att regeringen föreslår vissa förändringar när det gäller möjligheterna att ta ut elevavgifter vid internationella skolor med enskild huvudman och avser att reglera detta på förordningsnivå. Regeringen gör bedömningen att inte bara rimliga merkostnader som är hänförliga till att den internationella skolan följer en annan läroplan än den svenska, utan även sådana merkostnader som är hänförliga till att internationella skolor riktar sig till en annan målgrupp än skolor inom skolväsendet, kan ligga till grund för skäliga elevavgifter (se avsnittet nedan om avgifter vid internationella skolor samt s. 38 och 67 i propositionen).

De principer som enligt regeringens bedömning bör komma till uttryck i bestämmelser på förordningsnivå återfinns i 24 kap. skollagen (2010:800). Där sägs bl.a. att utbildningen i en internationell skola som helhet ska vara likvärdig med utbildningen i grund- respektive gymnasieskolan (24 kap. 2 § andra stycket och 5 § första stycket 2 skollagen). Vidare ska utbildningens allmänna mål och värdegrund inte strida mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det svenska skolväsendet. Det finns även bestämmelser om bl.a. särskilt stöd och elevhälsa, mottagande och urval samt informationsplikt.

När det gäller bestämmelserna om att utbildningen som helhet i en inter­nationell skola vara likvärdig med utbildningen i grund- respektive gymnasie­skolan har det i förarbetena uttalats att det i detta krav ligger att undervisningen i en internationell skola ska följa de allmänna principer om demokrati, tolerans, jämlikhet, saklighet, allsidighet m.m. på vilka grundskolan bygger. För att den internationella skolan ska få sin särskilda inriktning kan och måste kunskaper och färdigheter avse delvis andra sakområden, men den allmänna nivån bör inte vara lägre än grundskolans (prop. 1982/83:1 s. 74). Detta krav bör enligt regeringens mening innebära att kvaliteten i den internationella skolans verksamhet som helhet ska vara så hög att de mål som gäller för den internationella skolan är jämförbara med de mål som gäller för grundskolan respektive gymnasieskolan. Regeringen anser att det är viktigt att detta krav gäller även fortsättningsvis för att säkerställa att utbildningen håller en hög kvalitet. Det sägs också i propositionen att den utbildning som ges på internationella skolor inte behöver utgå från samma formuleringar om allmänna mål och värdegrund som gäller för utbildning inom skolväsendet. Det är dock viktigt att utbildningen i internationella skolor som bekostas av allmänna medel inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller inom det offentliga skolväsendet. Regeringen bedömer därför att ett sådant krav även i fortsättningen bör gälla för ett godkännande på grund­skolenivå och för att en förklaring om bidragsrätt på gymnasienivå ska lämnas.

Kommuner får vara huvudmän för internationella skolor på grundskolenivå

Nuvarande reglering

I dag kan internationella skolor endast drivas av enskilda huvudmän. Kommuner kan emellertid anordna huvuddelen av undervisningen i grund­skolan på engelska för elever som vistas i Sverige under en begränsad tid och har tillräckliga kunskaper i engelska för att kunna delta i undervisningen (9 kap. 14 § skolförordningen [2011:185]). För sådana elever kan kommuner som så önskar tillämpa en internationell läroplan i form av International Baccalaureate Organizations (IBO) program, Primary Years Programme (PYP) eller Middle Years Programme (MYP), parallellt med den svenska läroplanen för grundskolan. Det följer av skollagen att en kommunal huvud­man som vill tillämpa PYP och MYP i grundskolan är skyldig att även tillämpa den svenska läroplanen. Detta innebär således att denna elevkategori får utbildning enligt två läroplaner.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att en kommun efter medgivande från Skolinspektionen ska få vara huvudman för en internationell skola på grundskolenivå, om utbildningen följer en internationell läroplan och om det finns behov av utbildningen. Ett sådant medgivande ska kunna återkallas om kommunen inte följer ett föreläggande om att fullgöra sina skyldigheter och missförhållandet är allvarligt.

Beslut i fråga om medgivande för en kommun att vara huvudman för en internationell skola på grundskolenivå samt beslut i fråga om återkallelse av ett sådant medgivande ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Regeringen gör även bedömningen att kommuner även fortsättningsvis ska kunna bedriva utbildning enligt en internationell läroplan på gymnasienivå utan att kommunen är att betrakta som en huvudman för en internationell skola i skollagens mening, under förutsättning att utbildningen inte i första hand riktar sig till elever som är bosatta i Sverige för en begränsad tid.

I skälen för regeringens förslag anger regeringen att den primära mål­gruppen, elever som vistas i landet för en begränsad tid, inte har behov av att läsa enligt dubbla läroplaner utan att det snarare är till hinder för denna grupp. Den reglering som finns tillgodoser därför, enligt regeringens mening, inte det behov av utbildning som den primära målgruppen efterfrågar. Det är regeringens övertygelse att det är av yttersta vikt för att skapa förutsättningar för företag, lärosäten och andra arbetsgivare att attrahera kvalificerad arbetskraft från utlandet att det finns adekvat utbildning för medföljande barn. För att säkerställa att elever som är bosatta i Sverige under en begränsad tid får tillgång till efterfrågad utbildning, särskilt i de fall då en enskild huvudman inte har etablerat en internationell skola på orten, anser regeringen att en kommun bör få möjlighet att vara huvudman för en internationell skola på grundskolenivå.

När det gäller frågan om huruvida kommuner även ska ges möjlighet att driva internationella skolor på gymnasienivå konstaterar regeringen att kommuner kan bedriva IB-utbildning på gymnasienivå och att utbildningen inte ingår i skolväsendet och inte riktar sig till någon särskild elevkategori. Regeringen anser att det inte behöver införas en möjlighet för kommuner att bedriva internationella skolor på gymnasienivå med hänsyn till att elever som är bosatta i Sverige under en begränsad tid redan i dag har möjlighet att få utbildning enligt en internationell läroplan av en kommunal huvudman.

Övriga förslag, ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringen lämnar även förslag som rör bl.a. bidrag för utbildningen som leder fram till International Baccalaureate (IB).

Regeringen föreslår att lagen om ändring i skollagen ska träda i kraft den 1 januari 2016. I lagförslaget finns även övergångsbestämmelser.

Utskottets ställningstagande

Sveriges internationella konkurrenskraft och internationella relationer är beroende av möjligheten att rekrytera internationella nyckelmedarbetare inom akademin, näringslivet och diplomatin och av att utländska företag uppmuntras att etablera verksamheter i Sverige. För att det ska bli lättare att välja att flytta till Sverige är det viktigt att det finns utbildning att tillgå för medföljande barn och ungdomar i den utsträckning som efterfrågas. Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns behov av att ändra regelverket för internationella skolor att utbildning på en internationell skola kan komma till stånd i större utsträckning än i dag och även med en kommunal huvudman. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag och bedömningar i fråga om inter­nationella skolor. Utskottet vill med anledning av regeringens förslag anföra följande.

Utskottet ställer sig positivt till den föreslagna definitionen av interna­tionella skolor som bl.a. anger att den primära målgruppen för internationella skolor är elever som är bosatta i Sverige för en begränsad tid, vilket innebär att det finns en startpunkt och en slutpunkt för elevens vistelse i landet. Utskottet anser även att det är viktigt att kretsen av huvudmän som får bedriva internationella skolor utvidgas och att definitionen av en internationell skola således inte längre enbart tar sikte på enskilda huvudmän. Det innebär att regleringen i skollagen (2010.800) enligt förslaget ändras så att även kommuner, efter medgivande från Skolinspektionen, får vara huvudmän för internationella skolor på grundskolenivå.

Utskottet anser att regeringens förslag om de ytterligare elevkategorier som utöver den primära målgruppen ska få fullgöra sin skolplikt i internationella skolor på grundskolenivå med antingen en enskild eller kommunal huvudman är väl avvägd. Målgruppen har sin utgångspunkt i vad som sägs i förarbetena om elever som har särskilda skäl att gå i en internationell skola (prop. 2009/10:165 s. 876). Enligt regeringens förslag ska således en elev få fullgöra sin skolplikt i en internationell skola på grundskolenivå med såväl en enskild som en kommunal huvudman om eleven har gått i skola utomlands under en längre tid och vill avsluta sin utbildning i Sverige, det finns grundad anledning att anta att eleven kommer att lämna Sverige för en längre tid, eller eleven har skolans undervisningsspråk som dagligt umgängesspråk med en eller båda sina vårdnadshavare och tillräckliga kunskaper i språket för att kunna följa undervisningen. Även när det gäller målgruppen elever i en internationell skola på gymnasienivå ställer sig utskottet bakom regeringens överväganden.

Utskottet anser att det är motiverat att förenkla regelverket om godkän­nande av en internationell skola på grundskolenivå så att Skolinspektionens godkännande även medför en rätt till bidrag. När det gäller enskilda huvudmän för internationella skolor på gymnasienivå anser utskottet i likhet med regeringen att det mot bakgrund av att gymnasieutbildningen är frivillig varken är nödvändigt eller en förenkling av systemet att införa ett god­kännandeförfarande.

Utskottet instämmer även i regeringens övriga förslag och bedömningar och hänvisar när det gäller regeringens bedömning om avgifter i inter­nationella skolor till sitt ställningstagande i avsnittet nedan.

Utskottet har under ärendets beredning uppmärksammat att riksdagen behöver göra ett par mindre justeringar i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen. I lagförslaget har i 28 kap. 2 § ordet ”hos” allmän förvaltnings­domstol av misstag bytts ut till ordet ”till” allmän förvaltnings­domstol i den föreslagna lydelsen. Utskottet föreslår därför en ändring i 28 kap. 2 § så att ordet ”till” ändras till ordet ”hos”, se utskottets lagförslag i bilaga 3. Utskottet kan även konstatera att tredje stycket i 29 kap. 17 § i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen har utelämnats av förbiseende. Utskottet föreslår en justering som innebär att det uteblivna stycket finns med i utskottets lagförslag, se bilaga 3.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) med de ändringarna att 28 kap. 2 § och 29 kap. 17 § får de lydelser som utskottet föreslår i bilaga 3.

Avgifter vid internationella skolor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om avgifter vid internationella skolor.

Jämför reservation (V).

 

Nuvarande reglering

Utbildning inom grund- och gymnasieskolan ska enligt skollagen (2010:800) vara avgiftsfri. Endast enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna får förekomma. I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det i enstaka fall under ett läsår förekomma kostnader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever, och ersättningen får inte överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten. För grundskolan och motsvarande skolformer gäller därutöver att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning, erbjudas näringsriktiga skolmåltider samt att avgifter i samband med ansökan om plats inte får tas ut. För gymnasieskolan gäller att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning, men att huvud­mannen får besluta att eleverna ska hålla sig med enstaka egna hjälpmedel. Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut. (Se 10 kap. 10 och 11 §§ och 15 kap. 17 och 18 §§ skollagen.)

Eftersom internationella skolor utgör en särskild utbildningsform utanför skolväsendet har huvudmän som anordnar sådan utbildning möjlighet att ta ut avgifter för utbildningen. För att Skolinspektionen ska förklara huvudmannen berättigad till bidrag från elevernas hemkommuner krävs bl.a. att avgiften är skälig med hänsyn till rimliga kostnader för verksamheten, bidrag och omständigheterna i övrigt (24 kap. 3 § första stycket 5 och 5 § första stycket 8 skollagen). Skälet till att skolorna får ta ut avgifter är enligt förarbetena förmodat högre kostnader för material och lärarfortbildning, att skolorna har hög elevomsättning och att många elever varken kan svenska eller det undervisningsspråk som talas i skolan i tillräcklig omfattning (se prop. 2006/07:1 utg.omr. 16 s. 81 f.).

Propositionen

Elevavgifter vid internationella skolor med enskild huvudman

Regeringen gör bedömningen att en förutsättning för att en internationell skola med enskild huvudman på grundskolenivå ska kunna bli godkänd, och därmed få bidrag, och att en internationell skola med enskild huvudman på gymnasienivå ska kunna förklaras berättigad till bidrag, bör vara att elevavgifter för utbildningen bara tas ut för rimliga merkostnader som är hänförliga till att utbildningen följer ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, inklusive merkostnader för ackreditering eller auktorisation och avgifter till relevanta organisationer, eller att den primära målgruppen som skolan riktar sig till inte är densamma som inom skolväsendet.

Avgifterna bör enligt regeringen vara skäliga med hänsyn till de kostnader de är avsedda att täcka, de bidrag skolorna får och omständigheterna i övrigt.

Regeringen anser att det är befogat att göra åtskillnad på kostnader som även övriga offentligfinansierade skolor har och sådana kostnader som är specifika för just internationella skolor. Regeringen anser att en avgift bör få tas ut för rimliga merkostnader som är hänförliga till att utbildningen följer ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan. Detta inkluderar enligt regeringens uppfattning samtliga merkostnader för ackreditering eller auktorisation och avgifter till International Baccalaureate Organization (IBO) eller andra liknande organisationer. Regeringen bedömer vidare att hänsyn därutöver också bör få tas till en annan typ av kostnad. I förarbetena till de nu gällande bestämmelserna om elevavgifter anges att skälen till att skolorna får ta ut avgifter är förmodat högre kostnader bl.a. därför att skolorna har hög elevomsättning och att många elever varken kan svenska eller det undervisningsspråk som talas i skolan i tillräcklig omfattning (prop. 2006/07:1 utg.omr. 16 s. 81 f.). Sådana kostnader uppfattar regeringen snarare är hänförliga till den målgrupp elever som internationella skolor vänder sig till än den läroplan som internationella skolor följer.

Elevavgifter vid internationella skolor på grundskolenivå med kommunal huvudman

Regeringen gör bedömningen att utbildningen för elever i en internationell skola på grundskolenivå med kommunal huvudman bör vara avgiftsfri.

Motionen

I kommittémotion 2015/16:399 av Daniel Riazat m.fl. (V) begärs att utbildning vid internationella skolor i Sverige ska vara avgiftsfri.

Motionärerna framhåller att de avgifter som i dag förekommer vid inter­nationella skolor i Sverige varierar kraftigt och pekar på att läsåret 2012/13 var Tyska skolans avgift 600 kronor medan British Primary School och Stockholm International School tog ut avgifter på närmare eller över 100 000 kronor per år. Motionärerna lyfter även fram att det råder avgiftsfrihet inom det svenska skolväsendet eftersom alla ska ha samma rätt till kunskap och utbildning. Motionärerna anser att detta krav bör ställas på all utbildning som anordnas på grundskole- och gymnasienivå i Sverige, även när det gäller internationella skolor.

Utskottets ställningstagande

Internationella skolor med enskild huvudman

Utskottet kan konstatera att enligt de nuvarande bestämmelserna om elevavgifter vid internationella skolor med enskild huvudman har en internationell skola som enligt nuvarande regler endast kan drivas av en enskild huvudman rätt att ta ut elevavgifter för utbildningen om dessa är skäliga med hänsyn till rimliga kostnader för verksamheten, bidrag och omständigheterna i övrigt (24 kap. 3 § första stycket 5 och 5 § första stycket 8 skollagen). Skälet till att skolorna får ta ut avgifter är enligt förarbetena förmodat högre kostnader för material och lärarfortbildning, att skolorna har hög elevomsättning och att många elever varken kan svenska eller det under­visningsspråk som talas i skolan i tillräcklig omfattning (se prop. 2006/07:1 utg.omr. 16 s. 81 f.). Av propositionen framgår att sådana kostnader enligt regeringens uppfattning är hänförliga till den målgrupp elever som inter­nationella skolor vänder sig till.

Av propositionen framgår även att det kan medföra vissa extra kostnader att bedriva undervisning enligt ett annat lands läroplan i stället för den svenska. Sådana kostnader kan avse exempelvis inköp av läromedel från utlandet, personalkostnader inklusive fortbildning av lärare utomlands och avgifter till IBO eller andra liknande organisationer.

Utskottet kan konstatera att elever kan fullgöra sin skolplikt och genomgå en utbildning på gymnasienivå i internationella skolor och att de internationella skolorna får bidrag från elevernas hemkommuner på i princip samma sätt som fristående skolor inom skolväsendet. Utskottet anser i likhet med regeringen att det är befogat att göra åtskillnad på kostnader som även övriga offentligfinansierade skolor har och sådana kostnader som är specifika för just internationella skolor. Utskottet delar även regeringens bedömning att elevavgifter bör få tas ut, inte bara för merkostnader som är hänförliga till att utbildningen följer ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, inklusive samtliga merkostnader för ackreditering eller auktorisation och avgifter till IBO eller liknande organisationer, utan också för kostnader hänförliga till den målgrupp elever som internationella skolor tar emot. Regeringens bedömning är att avgifterna bör vara skäliga med hänsyn till de kostnader de är avsedda att täcka, de bidrag skolorna får och omständigheterna i övrigt.

Utskottet kan således konstatera att en elevs hemkommun inte kan bli skyldig att ersätta en huvudman för en internationell skola för de merkostnader som beskrivs ovan utan att det är den internationella skolan som kan ta ut elevavgifter för de aktuella merkostnaderna. Utskottet vill i sammanhanget även framhålla att regleringen av tillåtet avgiftsuttag, när det gäller undervisning i en internationell skola på gymnasienivå, endast gäller under förutsättning att huvudmannen har ansökt om och förklarats ha rätt till bidrag från elevens hemkommun. Om huvudmannen inte ansöker om sådant bidrag står det huvudmannen fritt att avgöra vilka avgifter huvudmannen vill ta ut.

Internationella skolor på grundskolenivå med kommunal huvudman

När det sedan gäller elevavgifter vid internationella skolor på grundskolenivå med kommunal huvudman kan utskottet konstatera att regeringen anser att det är rimligt att förutsätta att kommuner på samma sätt som enskilda huvudmän har kostnader som är specifikt relaterade till att de tillämpar en internationell läroplan eller till att den internationella skolan i första hand riktar sig till elever som är bosatta i Sverige under en begränsad tid. Av propositionen framgår exempelvis att en kommunal huvudman som anordnar Primary Years Programme (PYP) eller Middle Years Programme (MYP) inom grundskolan omfattas av betydligt högre kostnader än en grundskola som endast bedriver undervisning enligt den svenska läroplanen.

Regeringen konstaterar dock i propositionen att principen om avgiftsfrihet måste anses grundläggande för kommunal utbildningsverksamhet, även när det gäller internationella skolor på grundskolenivå. Regeringen framhåller också att många universitetsstuderande och stipendiater som kommer till Sverige har begränsade ekonomiska möjligheter, varför en avgift för de medföljande barnens skolgång skulle kunna försvåra familjesituationen eller omöjliggöra rekrytering. Detta visar enligt regeringen att föräldrarna till målgruppen elever som vistas begränsad tid i landet är en heterogen grupp, och att det kan finnas behov av utbildning för dessa elever som inte självklart kan tillgodoses av enskilda huvudmän. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att skollagens bestämmelser om avgifter i grundskolan ska gälla även för internationella skolor på grundskolenivå med kommunal huvudman.

Sammanfattning

Utskottet anser att regeringens bedömningar i propositionen i fråga om avgifter vid internationella skolor är väl avvägda och avslår med det anförda motion 2015/16:399 (V).

Reservationen

 

Avgifter vid internationella skolor, punkt 2 (V)

av Daniel Riazat (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:399 av Daniel Riazat m.fl. (V).

 

Ställningstagande

I propositionen bedömer regeringen att internationella skolors rätt att ta ut elevavgifter för elever vars skolkostnad täcks av offentliga bidrag ska skärpas. Enligt regeringens bedömning ska avgifter nu endast få tas ut för ”rimliga merkostnader som är hänförliga till att utbildningen följer ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, inklusive merkostnader för ackreditering eller auktorisation och avgifter till relevanta organisationer, eller att den primära målgruppen som skolan riktar sig till inte är densamma som inom skolväsendet”. Regeringen anger också att avgifterna ”bör vara skäliga med hänsyn till de kostnader de är avsedda att täcka, de bidrag skolorna får och omständigheterna i övrigt”.

Att regeringen väljer att skärpa reglerna är välkommet. Jag anser dock att detta inte är tillräckligt. För att alla ska ha samma rätt till kunskap och utbildning råder avgiftsfrihet inom det svenska skolväsendet. Detta krav bör ställas på all utbildning som anordnas på grundskole- och gymnasienivå i Sverige, även i de fall det finns behov av att placera barnen vid en internationell skola. Dessa skolor ska inte vara förbehållna en välbärgad elit.

Jag anser således att regeringen bör vidta de åtgärder som behövs för att utbildning vid internationella skolor i Sverige ska vara avgiftsfri.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2015/16:17 Internationella skolor:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

Följdmotionen

2015/16:399 av Daniel Riazat m.fl. (V):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att utbildning vid internationella skolor i Sverige ska vara avgiftsfri och tillkännager detta för regeringen.

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

 


Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

 

Regeringens förslag

Utskottets förslag

 

28 kap.

2 §

Beslut av Statens skolinspektion får överklagas till allmän förvalt­ningsdomstol i fråga om

Beslut av Statens skolinspektion får överklagas hos allmän förvalt­ningsdomstol i fråga om

1. godkännande enligt 2 kap. 5 § eller 24 kap. 3 a § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 26 kap. 13 eller 14 §,

2. medgivande enligt 24 kap. 4 a § eller återkallelse av sådant medgivande enligt 26 kap. 13 §,

3. förklaring om rätt till bidrag enligt 24 kap. 6 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13 §,

4. statliga åtgärder för rättelse enligt 26 kap. 17 §,

5. tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller

6. vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.

 

29 kap.

17 §

En elevs hemkommun är skyldig att betala ersättning för kostnader för elevens utbildning till anordnare av utbildning som leder fram till International Baccalaureate (IB). Skyldigheten gäller dock endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då IB-utbildningen påbörjades och endast om utbildningsanordnarens avgifter till International Baccalaureate Office betalas av staten.

Om parterna inte kommer överens om annat ska ersättning betalas med ett belopp som Statens skolverk beslutar.

 

Första stycket gäller inte om stats­bidrag lämnas för en elevs utbildning på grund av att eleven är utlands­svensk.

Första och andra styckena gäller inte utbildning som anordnas av internationella skolor på gymnasienivå vars huvudmän har förklarats berättigade till bidrag enligt 24 kap. 6 §. För sådana skolor finns särskilda be-stämmelser om bidrag för IB-utbildning i 24 kap. 6 a §.