|
|
Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna och avslår motionsyrkandena.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer när det gäller statens stöd till vårdgivarna inom patientsäkerhetsområdet. Liksom regeringen anser utskottet att det finns ett behov av att utveckla statens stöd inom patientsäkerhetsområdet. Det är därför positivt att regeringen bl.a. har gett Socialstyrelsen ett uppdrag som rör ett samlat stöd för hälso- och sjukvården inom detta område.
I betänkandet finns två reservationer (M, SD).
Behandlade förslag
Skrivelse 2015/16:53 Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet.
Nio yrkanden i en följdmotion.
Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2015/16.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet
1.Patientsäkerhet, punkt 1 (M)
2.Patientsäkerhet, punkt 1 (SD)
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden 2015/16
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Patientsäkerhet |
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:3226 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkande 27 och
2015/16:3305 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkandena 1–9.
Reservation 1 (M)
Reservation 2 (SD)
|
2. |
Regeringens skrivelse |
Riksdagen lägger skrivelse 2015/16:53 till handlingarna.
Stockholm den 23 februari 2016
På socialutskottets vägnar
Emma Henriksson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Emma Henriksson (KD), Anna-Lena Sörenson (S), Cecilia Widegren (M), Lennart Axelsson (S), Per Ramhorn (SD), Amir Adan (M), Jenny Petersson (M), Kristina Nilsson (S), Carina Herrstedt (SD), Barbro Westerholm (L), Karin Rågsjö (V), Hans Hoff (S), Yasmine Larsson (S), Sofia Fölster (M), Roza Güclü Hedin (S), Staffan Danielsson (C) och Stefan Nilsson (MP).
Riksdagen överlämnade Riksrevisionens rapport Patientsäkerhet – har staten gett tillräckliga förutsättningar för en hög patientsäkerhet? (RiR 2015:12) till regeringen den 10 juni 2015. Regeringen återkom till riksdagen den 8 december 2015 med skrivelse 2015/16:53 Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet.
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse och tio motionsyrkanden, varav ett från den allmänna motionstiden 2015/16. En förteckning över de förslag som har behandlats finns i bilagan.
Riksrevisor Margareta Åberg med medarbetare informerade utskottet om granskningsrapporten (RiR 2015:12) den 20 oktober 2015.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger skrivelse 2015/16:53 till handlingarna och avslår motionsyrkanden om bl.a. behovet av en nationell strategi för ökad patientsäkerhet.
Jämför reservationerna 1 (M) och 2 (SD).
Riksrevisionens granskningsrapport
Riksrevisionen har granskat om staten har gett vårdgivarna tillräckliga förutsättningar att främja en hög patientsäkerhet. Med begreppet staten avser Riksrevisionen regeringen, Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och Socialstyrelsen.
Utgångspunkten för granskningen har varit att det trots en rad insatser kvarstår problem på patientsäkerhetsområdet. Syftet med granskningen har varit att, utifrån brister och problem inom patientsäkerhetsområdet, granska om staten gett vårdgivarna tillräckliga förutsättningar att främja en hög patientsäkerhet.
Riksrevisionen bedömer att patientsäkerhetslagen (2010:659) är en god grund för att främja en hög patientsäkerhet, men att lagstiftningen förutsätter att såväl vårdgivare som staten har kommit relativt långt i sitt förhållningssätt till patientsäkerhet. Riksrevisionen pekar också på att landstingen i dag inte förmår att fullt ut uppfylla patientsäkerhetslagens syfte och krav, särskilt när det gäller lärandet och förmågan att arbeta förebyggande.
Vidare anser Riksrevisionen att de statliga myndigheterna inte heller har klarat av att leva upp till lagens ambitioner och att regeringen inte har styrt myndigheterna tillräckligt. Riksrevisionen anser att myndigheternas stöd till vårdgivarna är bristfälligt och att det saknas tillräckligt tydliga definitioner av centrala begrepp och vägledning om hur lagen ska tillämpas i fråga om patienters medverkan. Dessutom anser Riksrevisionen att den statliga tillsynen brister. Handläggningstiderna ökar och den egeninitierade tillsynsverksamheten är begränsad. Riksrevisionen anser även att patientsäkerhetsfrågorna inte synliggörs i vårdutbildningarna och att innehållet i hälso- och sjukvårdsutbildningarna inom högskolan har betydelse för det långsiktiga patientsäkerhetsarbetet.
Med anledning av vad Riksrevisionen identifierat när det gäller statens stöd till vårdgivarna inom patientsäkerhetsområdet riktar Riksrevisionen följande rekommendationer till regeringen:
• Se till att rätt förutsättningar finns för en verkningsfull tillsyn.
• Se till att Socialstyrelsen är ett stöd för vårdgivarna i tillämpningen av regelverket för patientsäkerhet.
• Ge Socialstyrelsen i uppdrag att ansvara för en långsiktig nationell styrning och samordning av patientsäkerhetsarbetet.
• Genomför fördjupade utredningar av principiellt viktiga vårdhändelser.
• Ange betydelsen av patientsäkerhetskunskaper i examensordningen i högskoleförordningen.
Regeringens skrivelse
När det gäller Riksrevisionens rekommendation om att regeringens ska se till att rätt förutsättningar finns för en verkningsfull tillsyn, bedömer regeringen att den formella regleringen av Ivos tillsynsansvar i instruktionen och patientsäkerhetslagen är tillräcklig. Regeringen anför att den noga följer Ivos verksamhet och att flera uppdrag har getts till Statskontoret att följa utvecklingen inom myndigheten. Mot bakgrund av detta har Ivo vidtagit flera åtgärder för att effektivisera handläggningen och utveckla den riskbaserade tillsynen. Ivo arbetar också kontinuerligt med att utveckla metoder för kunskapsåterföring till vårdgivare och landsting.
Regeringens samlade bedömning är att Ivo befinner sig i en utvecklingsfas. Regeringen anför vidare att den har tagit flera initiativ för att ytterligare förtydliga Ivos uppdrag och för att skapa bättre förutsättningar att utveckla en tillsyn som bygger på riskanalyser. Bland annat har regeringen tillsatt Klagomålsutredningen (S2014:15) med uppdrag att se över ansvarsfördelningen mellan de aktörer som hanterar klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal.[1]
Enligt regeringen har den allmänna samhällsutvecklingen gjort att det finns ett stort behov av och efterfrågan på tillsyn inom olika områden. Tillsynen ses som en viktig del av lösningen på en rad olika problem. Regeringen vill i detta sammanhang lyfta fram att Ivo har en central roll att genom tillsyn och kunskapsåterföring från tillsynen peka på problemområden och bidra till lärande inom hälso- och sjukvården. Regeringen anför samtidigt att det yttersta ansvaret för att befolkningen erbjuds god vård emellertid ligger på vårdgivarna.
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se till att Socialstyrelsen är ett stöd för vårdgivarna i tillämpningen av regelverket för patientsäkerhet. Regeringen bedömer att Socialstyrelsen inom ramen för sin instruktion redan har ett ansvar att utgöra ett stöd för vården inom patientsäkerhetsområdet och att Socialstyrelsen i dag arbetar systematiskt med patientsäkerhetsfrågor. De normerande delar som Riksrevisionen påtalar i sin granskning är påbörjade eller planerade av Socialstyrelsen.
Enligt regeringen finns det ett behov av att utveckla statens stöd till vården på patientsäkerhetsområdet. Regeringen har därför under hösten 2015 gett Socialstyrelsen, i samverkan och samråd med flera andra berörda myndigheter, ett uppdrag som rör ett samlat stöd för hälso- och sjukvården inom patientsäkerhetsområdet (S2015/07802/FS).
Regeringen anför att den har för avsikt att, i linje med de riktlinjer som finns för regeringens styrning av myndigheter, vid dialoger fortsatt följa Socialstyrelsens arbete på patientsäkerhetsområdet samt arbetet inom ramen för förordningen om att styra med kunskap.
När det gäller rekommendationen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ansvara för en långsiktig nationell styrning och samordning av patientsäkerhetsarbetet anför regeringen att den för närvarande arbetar med flera initiativ med bäring på patientsäkerhetsområdet, t.ex. inom e-hälsa, den nationella läkemedelsstrategin, strategin mot antibiotikaresistens och en satsning på att förbättra vården för personer med kroniska sjukdomar. I den satsning som avser kroniska sjukdomar ingår patientcentrerad vård som ett viktigt utvecklingsområde. Regeringen ser att det kan finnas ett behov av att effektivisera och utveckla statens stöd till vården inom patientsäkerhetsområdet.
Enligt regeringen finns det även ett fortsatt behov av att vidmakthålla viss nationell infrastruktur. Regeringen avser att se över hur dessa funktioner, som är viktiga för det fortsatta patientsäkerhetsarbetet, i fortsättningen kan förvaltas och vidareutvecklas.
Riksrevisionen rekommenderar vidare regeringen att se till att det genomförs fördjupade utredningar av principiellt viktiga vårdhändelser. Regeringen anför i denna fråga att en central del i det systematiska patientsäkerhetsarbetet enligt patientsäkerhetslagen är att vårdgivaren planerar, leder och kontrollerar verksamhet på ett sätt som leder till att kravet på god vård i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) upprätthålls.
Vårdgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. Vårdgivaren ska vidare utreda och anmäla händelser till Ivo som medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Vårdgivaren ska även anmäla om det finns anledning att befara att legitimerad personal kan utgöra en fara för patientsäkerheten. I sin tillsyn ska Ivo granska att vårdgivarna uppfyller lagens krav. Med stöd av de iakttagelser som framkommit i tillsynen och i klagomålshantering m.m. ska Ivo också förmedla kunskap och erfarenheter till utförare och huvudmän för att bidra till ett successivt lärande.
Regeringen bedömer att det är viktigt att vårdgivaren utreder allvarliga händelser så att åtgärder kan vidtas i nära anslutning till det som inträffat. Regeringen bedömer vidare att det redan ingår i Ivos uppdrag att ta ställning till hur tillsynen och kunskapsåterföringen ska genomföras för att ge bästa resultat. Tillsyn bör ske med utgångspunkt från risk och väsentlighet och på så sätt vara en naturlig del av myndighetens prioriteringsarbete.
Slutligen rekommenderar Riksrevisionen regeringen att tydligt formulera vikten av patientsäkerhetskunskaper i de krav som ska uppfyllas för respektive examen enligt bilaga 2 till examensordningen i högskoleförordningen (1993:100). Regeringen anser att det i nuvarande examensbeskrivningar och för framför allt sjuksköterskeexamen finns flera kunskapskrav som behandlar vikten av patientsäkerhet i utbildningen. Till exempel finns för sjuksköterskeexamen krav på att visa kunskap i planering, ledning och samordning av vård- och hälsoarbetet, kunskap om relevanta författningar, förmåga att hantera läkemedel på ett adekvat sätt och förmåga att initiera metodförbättring och kvalitetssäkring.
Riksdagen har godtagit det som regeringen anförde i propositionen Ny värld – Ny högskola om att den princip som gällt sedan 1993 års högskole-reform, nämligen att mål och övriga krav som formuleras i examens-beskrivningarna kan uppnås på olika sätt och med olika utbildningsuppdrag och att universitet och högskolor bör ha både frihet till och ansvar för valet av olika vägar till dessa mål, alltjämt ska gälla för samtliga examina (prop. 2004/05:162, bet. 2005/06:UbU3, rskr. 2005/06:160).
Under våren 2015 remitterades Läkarutbildningsutredningens betänkande För framtidens hälsa – en ny läkarutbildning (SOU 2013:15). I betänkandet föreslås bl.a. nya mål i examensbeskrivningen för läkarexamen. Ett av de föreslagna målen in-begriper kunskap och förståelse om patientsäkerhet. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Regeringen anser slutligen att Riksrevisionens granskning kan utgöra ett viktigt underlag i en fortsatt dialog med universitet och högskolor och andra berörda aktörer i fråga om hälso- och sjukvårdsutbildningarna.
Motionerna
I motion 2015/16:3305 av Cecilia Widgren m.fl. (M) begärs att tillsynen och uppföljningen av städningen i vården ska skärpas (yrkande 1). Vidare anser motionärerna att det finns ett behov av en nationell strategi för ökad patientsäkerhet i vården (yrkande 2) och att jämförelsetjänster och information om vårdens olika verksamheter ska utvecklas och tillgängliggöras så att patienter kan göra väl grundade val (yrkande 3). Enligt motionärerna bör en ny digital miljö etableras som kan förändra och underlätta i vården med fokus på mötet med patienten (yrkande 4), och Socialdepartementet bör i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting hålla samman arbetet med vassare e‑hälsotjänster för att alla patienter bättre än i dag ska kunna följa sitt vårdförlopp (yrkande 5). I motionen framförs att det är viktigt att se till att det finns rätt förutsättningar för en verkningsfull och aktiv tillsyn av bl.a. patientsäkerhet inom vården och om att styra och följa upp myndigheternas arbete med att stödja vårdgivarna, såsom Riksrevisionen föreslår (yrkandena 6 och 7). Motionärerna vill dessutom se fördjupade utredningar av principiellt viktiga vårdhändelser (yrkande 8). Slutligen understryker motionärerna betydelsen av patientsäkerhetskunskaper i examensordningen i högskoleförordningen (yrkande 9).
I motion 2015/16:3226 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkande 27 begärs ett tillkännagivande om att under valperioden utveckla patientsäkerheten ytterligare genom att ta fram en förstärkt och utvidgad patientsäkerhetslag 2.0 med förstärkt fokus på att minimera antalet vårdskador och onödigt lidande.
Kompletterande information
E-hälsa
E-hälsokommittén presenterade sitt slutbetänkande Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU 2015:32) i mars 2015. I betänkandet föreslår utredningen bl.a. att det byggs upp en nationell samverkansorganisation, att det tillsätts en nationell samordnare och att E-hälsomyndigheten ges en central roll i arbetet med att uppnå en ändamålsenlig och säker informationshantering. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Av budgetpropositionen för 2016 (2015/16:1 utg.omr. 9 s. 57) framgår att regeringen för närvarande ser över utformningen av det framtida arbetet inom e-hälsoområdet. Regeringen konstaterar att svensk hälso- och sjukvård har goda förutsättningar att arbeta strategiskt med it-frågor, men att det fortfarande finns brister. Regeringen anför vidare att olika aktörer tillsammans behöver verka för att bättre utnyttja den potential som finns inom e-hälsoområdet och att regeringen även fortsatt kommer att verka för samarbete och samordning mellan de olika aktörernas insatser. Enligt uppgift från Socialdepartementet arbetar man nu med dessa delar.
E-hälsomyndigheten, som inrättades den 1 januari 2014, har i uppdrag att bl.a. ansvara för uppföljning och samordning inom e-hälsoområdet. Inom myndigheten pågår ett arbete med att utveckla en elektronisk tjänst i form av ett personligt hälsokonto, kallat Hälsa För Mig.
Klagomålsutredningen
Klagomålsutredningen lämnade sitt slutbetänkande Fråga patienten – nya perspektiv i klagomål och tillsyn (SOU 2015:102) i december 2015. Utredningen har haft i uppdrag att ge förslag på hur hanteringen av klagomål mot hälso- och sjukvården kan bli mer ändamålsenlig, i meningen att klagomålshanteringen utgår från patienternas behov, bidrar till ökad patientsäkerhet och är resurseffektiv. Utredningens kartläggning visar att de olika funktionerna i dagens klagomålssystem är otydliga för patienterna och att det inte är klart vart man ska vända sig för olika ändamål. För att skapa ett ändamålsenligt klagomålssystem konstaterar utredningen att det krävs tre typer av åtgärder: förändrad och förtydligad ansvarsfördelning, förändrad resursfördelning samt kulturförändringar för en mer patientcentrerad vård. Utredningen föreslår bl.a. att regeringen ger Ivo i uppdrag att utveckla en patientcentrerad tillsyn som är riskbaserad och förebyggande på ett sätt som bidrar till att förhindra vårdskador.
Betänkandet har remitterats, och remissvaren ska ha inkommit till Socialdepartementet senast den 15 april 2016.
Interpellation och svar på skriftlig fråga
I november 2015 besvarade statsrådet Gabriel Wikström (S) en interpellation och en skriftlig fråga om bl.a. brister i städningen inom vården och om vilka nationella strategier för ökad patientsäkerhet som regeringen avser att införa (ip. 2015/16:86, fr. 2015/16:149). I sina svar anförde statsrådet bl.a. att enligt patientsäkerhetslagen är landstingen och vårdgivarna skyldiga att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, vilket bl.a. handlar om att förebygga vårdskador. Statsrådet anförde vidare att Socialstyrelsen har gett ut föreskrifter om basal hygien inom hälso- och sjukvården m.m. och att Svensk förening för vårdhygien har publicerat riktlinjer och rekommendationer för städ- och vårdpersonal.
Enligt statsrådet är patientsäkerhet en prioriterad fråga för regeringen och berörda myndigheter. Ett flertal satsningar pågår med bäring på patientsäkerhet. Vidare anförde statsrådet att staten ökar landstingens förutsättningar att förbättra vården – däribland patientsäkerhetsarbetet – genom satsningen på 1 extra miljard kronor 2016, följt av en höjning av det generella statsbidraget med 500 miljoner kronor årligen fr.o.m. 2017. Statsrådet anförde även att Socialstyrelsen har ett ansvar för patientsäkerhetsfrågor inom ramen för sin instruktion. Slutligen hänvisade statsrådet till Klagomålsutredningens arbete.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att patientsäkerhet är ett mycket viktigt kvalitetsområde inom hälso- och sjukvården. Bristande patientsäkerhet orsakar vårdskador som medför lidande för enskilda och höga kostnader för samhället.
Utskottet delar regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer som redovisas i skrivelsen (2015/16:53). Liksom regeringen anser utskottet att det finns ett behov av att utveckla statens stöd inom patientsäkerhetsområdet. Det är därför positivt att regeringen bl.a. har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla ett samlat stöd för hälso- och sjukvården inom detta område.
Utskottet konstaterar även att Klagomålsutredningen nyligen har lämnat sitt slutbetänkande med förslag på hur hanteringen av klagomål mot hälso- och sjukvården kan bli mer ändamålsenlig och bl.a. bidra till ökad patientsäkerhet (SOU 2015:102). Utskottet noterar även att regeringen för närvarande ser över utformningen av det framtida arbetet inom e-hälsoområdet.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå motionsyrkandena. Skrivelsen bör läggas till handlingarna.
|
1. |
Patientsäkerhet, punkt 1 (M) |
|
|
av Cecilia Widegren (M), Amir Adan (M), Jenny Petersson (M) och Sofia Fölster (M). |
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2015/16:3226 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkande 27 och
2015/16:3305 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkandena 1–9.
Vi anser att det är beklagligt att regeringen inte verkar ta Riksrevisionens rekommendationer på större allvar. Det gäller inte minst regeringens svar i skrivelsen om Ivos tillsynsansvar och om att patientsäkerhetslagen är tillräcklig. Enligt vår mening är utmaningarna inom patientsäkerhetsområdet fortsatt många, komplexa och långsiktiga.
Vi föreslår därför att patientsäkerheten ska utvecklas genom en förstärkt och utvecklad patientsäkerhetslag. Vi anser även att förslagen i slutbetänkandet Fråga patienten! Nya perspektiv i klagomål och tillsyn (SOU 2015:102) är värda att analysera och överväga noggrant.
Vi vill stärka och utveckla patienternas säkerhet i vården. Våra förslag tar sin utgångspunkt i dels de omfattande utmaningarna som finns på området, dels Riksrevisionens rekommendationer. Nedan presenteras våra förslag till regeringen.
• Skärp tillsynen och uppföljningen av städningen i vården.
• Ta fram en nationell strategi för ökad patientsäkerhet i vården.
• Se över möjligheten att utveckla och tillgängliggöra jämförelsetjänster och information om vårdens olika verksamheter så att patienterna kan göra väl grundade val.
• Etablera en ny digital miljö med fokus på mötet med patienten som kan förändra och underlätta i vården.
• Ge Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting i uppdrag att hålla samman arbetet med vassare e-hälsotjänster så att alla patienter lättare än i dag ska kunna följa sina vårdförlopp.
• Se till att rätt förutsättningar finns för en verkningsfull och aktiv tillsyn av bl.a. patientsäkerhet inom vården.
• Tillgodose Riksrevisionens rekommendation att styra och följa upp myndigheternas arbete med att stödja vårdgivarna.
• Genomför fördjupade utredningar av principiellt viktiga vårdhändelser.
• Ange betydelsen av patientsäkerhetskunskaper i examensordningen i högskoleförordningen.
Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
2. |
Patientsäkerhet, punkt 1 (SD) |
|
|
av Per Ramhorn (SD) och Carina Herrstedt (SD). |
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3305 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkandena 2, 6 och 7 samt
avslår motionerna
2015/16:3226 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkande 27 och
2015/16:3305 av Cecilia Widegren m.fl. (M) yrkandena 1, 3–5, 8 och 9.
Vi välkomnar Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet och anser att regeringen borde ta Riksrevisionens rekommendationer på större allvar. Vi anser att regeringen bör tillgodose Riksrevisionens rekommendation att styra och följa upp myndigheternas arbete med att stödja vårdgivarna. Det är även viktigt att regeringen ser till att rätt förutsättningar finns för en verkningsfull och aktiv tillsyn och uppföljning av bl.a. patientsäkerhet inom vården. Vi anser även att det finns ett behov av en nationell strategi för att öka patientsäkerheten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta.
Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Regeringens skrivelse 2015/16:53 Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet
Följdmotionen
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa tillsynen och uppföljningen av städningen i vården och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en nationell strategi för att öka patientsäkerheten i vården och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jämförelsetjänster och information om vårdens olika verksamheter bör utvecklas och tillgängliggöras så att patienter kan göra väl grundade val och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny digital miljö bör etableras som kan förändra och underlätta i vården med fokus på mötet med patienten och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Socialdepartementet i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting bör få i uppdrag att hålla samman arbetet med vassare e-hälsotjänster så att alla patienter bättre än i dag ska kunna följa sitt vårdförlopp, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se till att det finns rätt förutsättningar för en verkningsfull och aktiv tillsyn och tillkännager detta för regeringen.
7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att styra och följa upp myndigheternas arbete med att stödja vårdgivarna och tillkännager detta för regeringen.
8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra fördjupade utredningar av principiellt viktiga vårdhändelser och tillkännager detta för regeringen.
9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om betydelsen av patientsäkerhetskunskaper i examensordningen i högskoleförordningen och tillkännager detta för regeringen.
Motion från allmänna motionstiden 2015/16
27.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under mandatperioden utveckla patientsäkerheten ytterligare genom att ta fram en förstärkt och utvidgad patientsäkerhetslag 2.0 med förstärkt fokus på att minimera antalet vårdskador och onödigt lidande och tillkännager detta för regeringen.
[1] Regeringen anför att den avvaktar utredningens slutbetänkande och att den därefter kommer att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas för att ytterligare effektivisera och utveckla handläggningen av ärenden och tillsynen. Utredningen lämnade sitt slutbetänkande i december 2015 (se nedan).