Näringsutskottets betänkande

2015/16:NU14

 

Mineralpolitik

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om mineral-politik. Yrkandena rör bl.a. den svenska mineralstrategin, minerallagen och mil­jöbalken, avgifter och ersättningar, uranbrytning och utvinning av skiffer­gas och andra kolväten. Utskottet hänvisar bl.a. till det pågående arbetet med att genomföra den svenska mineralstrategin och till att flera av förslagen be­handlades av riksdagen under det förra riksmötet.

I betänkandet finns tio reservationer (M, SD, C, V, L, KD).

 

Behandlade förslag

Cirka 30 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2015/16.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Inledning

Allmänt om bestämmelser på mineralpolitikens område

Undersökningstillstånd och gruvor

Regeringen om mineralpolitiken

Sveriges geologiska undersökning

Metallprisernas utveckling

Den svenska mineralstrategin

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Minerallagen och miljöbalken

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Avgifter och ersättningar

Inledning

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Uranbrytning

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Skiffergas och andra kolväten

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Gruvdrift och samhällsutmaningar

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1.Den svenska mineralstrategin, punkt 1 (M, C, L, KD)

2.Minerallagen och miljöbalken, punkt 2 (SD)

3.Minerallagen och miljöbalken, punkt 2 (V)

4.Avgifter och ersättningar, punkt 3 (M)

5.Avgifter och ersättningar, punkt 3 (SD)

6.Avgifter och ersättningar, punkt 3 (V)

7.Uranbrytning, punkt 4 (C)

8.Uranbrytning, punkt 4 (V)

9.Skiffergas och andra kolväten, punkt 5 (V)

10.Gruvdrift och samhällsutmaningar, punkt 6 (V)

Särskilda yttranden

Avgifter och ersättningar, punkt 3 (KD)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2015/16

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

1.

Den svenska mineralstrategin

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:1189 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, FP, KD) yrkande 6 och

2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 10.

Reservation 1 (M, C, L, KD)

2.

Minerallagen och miljöbalken

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 17,

2015/16:1331 av Margareta Cederfelt och Finn Bengtsson (båda M),

2015/16:2167 av Emilia Töyrä m.fl. (S) yrkande 5,

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 3 och

2015/16:3003 av Anders Åkesson och Göran Lindell (båda C) yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (SD)

Reservation 3 (V)

3.

Avgifter och ersättningar

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 19 och 20,

2015/16:866 av Penilla Gunther (KD),

2015/16:1765 av Mats Green (M),

2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 11,

2015/16:2807 av Jabar Amin (MP) och

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1.

Reservation 4 (M)

Reservation 5 (SD)

Reservation 6 (V)

4.

Uranbrytning

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:153 av Edward Riedl (M),

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 18,

2015/16:1027 av Matilda Ernkrans (S),

2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 20,

2015/16:2477 av Stina Bergström (MP) och

2015/16:2962 av Jan R Andersson (M).

Reservation 7 (C)

Reservation 8 (V)

5.

Skiffergas och andra kolväten

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:187 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 14 och 15 samt

2015/16:3004 av Anders Åkesson och Per-Ingvar Johnsson (båda C).

Reservation 9 (V)

6.

Gruvdrift och samhällsutmaningar

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 21 och

2015/16:1926 av Krister Hammarbergh (M) yrkandena 1 och 2.

Reservation 10 (V)

Stockholm den 7 april 2016

På näringsutskottets vägnar

Jennie Nilsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jennie Nilsson (S), Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Ingemar Nilsson (S), Josef Fransson (SD), Helena Lindahl (C), Lise Nordin (MP), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Mattias Bäckström Johansson (SD), Birger Lahti (V), Penilla Gunther (KD), Anna-Caren Sätherberg (S), Jörgen Warborn (M), Hanna Westerén (S), Isak From (S), Maria Weimer (L) och Krister Örnfjäder (S).

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 18 motioner (27 yrkanden) om mineralpolitik från den all­män­na motionstiden 2015/16.

 

Utskottets överväganden

Inledning

Allmänt om bestämmelser på mineralpolitikens område

Ur ett mineralpolitiskt perspektiv kan den svenska berggrunden sägas bestå av två typer av mineraler: markägarmineral och koncessionsmineral. Mark­ägar­mineral utgör mer än 99 procent av berggrunden. Som beteckningen indi­kerar tillhör dessa mineral markägaren. De flesta markägarmineraler är relativt lätta att finna, och vid utvinning upplåts marken av markägaren genom avtal. Ex­em­pel på markägarmineral är kalksten och kvarts. Själva utvinningen re­gle­ras ge­nom miljöbalken (1998:808).

Minerallagen (1991:45) omfattar s.k. koncessionsmineral, dvs. mineraler som är industriellt intressanta, som förekommer i Sverige i en sådan om­fatt­ning att utvinningen är meningsfull och som kräver systematisk under­sökning för att kunna påvisas. Bland de mineraliska ämnen som betecknas som kon­ces­sions­mineral, och som alltså omfattas av bestämmelserna i mineral­lagen, in­går även olja, gasformiga kolväten (exempelvis naturgas och därmed även den under senare år alltmer omtalade skiffergasen) och diamant. Bestäm­mel­ser­na när det gäller koncessionsmineral utgår från ett gemensamt nationellt intres­se av gruvhantering och mineralindustri. Syftet med minerallagen är att re­glera tillståndsgivningen så att en från allmän synpunkt ändamålsenlig un­der­sök­ning och utvinning kan genomföras. Samtidigt ska konkurrerande mark­an­vänd­ning och andra motstående intressen prövas.

Enligt minerallagen krävs tillstånd dels för ensamrätt till undersökningar (prospektering), dels för bearbetning. Den som beviljar undersökningstillstånd och bearbetningskoncession samt utövar tillsyn enligt lagen är bergmästaren. Bergmästaren utses av regeringen och leder Bergsstaten som är en myndighet med lång historia. Sedan 2013 är Bergsstaten en organisatorisk enhet inom myn­digheten Sveriges geologiska undersökning (SGU).

För undersökningsarbeten och gruvdrift gäller särskilda processer och pröv­ningar enligt både minerallagen och andra lagar, främst miljöbalken. Mi­ne­rallagen och miljöbalken gäller parallellt. Genom införandet av miljö­balken 1999 måste miljöhänsyn tas mer tydligt inom ett antal olika områ­den.

Målet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling och att tillför­säkra nu levande samt kommande generationer en hälsosam och god livsmiljö. För­siktighetsprincipen ska gälla. Skärpta och utökade krav på miljökonse­kvens­beskrivningar har införts.

Lagstiftningen på det mineralpolitiska området speglar att flera olika intres­sen ska tillgodoses samtidigt, även om de kan ha olika tyngd vid olika tidpunk­ter. Avvägningen gäller bl.a. markägarens intressen, statens i vissa fall motstå­ende intressen av dels sysselsättning och skatteinkomster, dels miljöhänsyn, samt näringslivets egna intressen. Även aktörer med särskild rätt knuten till vis­sa markområden berörs, t.ex. rennäringen.

Samhällsintresset av att mineral kan brytas och tas till vara har bedömts vara ett så starkt allmänt intresse att grundlagens förutsättningar för ingrepp i markägarnas rätt är upp­fyllda. Vid ingrepp i markägares rättigheter med stöd av minerallagen är markägaren dock garanterad ersättning. Skada eller intrång som orsakas av undersökningsarbete ska ersättas av den som har ett undersök­ningstillstånd eller en koncession med vars stöd arbetet bedrivs. Ofta bestäms er­sättningens storlek genom frivilliga uppgörelser mellan koncessions­inne­ha­va­ren och markägaren. Kan inte sådana uppgörelser nås bestäms ersätt­ning­en en­ligt expropriationsrättsliga principer. Ägare av den mark som omfat­tas av en bearbet­ningskoncession erhåller även en särskild ersättning baserad på vär­det av den malm som bryts, s.k. mineralersättning. Bestämmelserna om mi­ne­ral­ersättning gäller alla koncessioner som har beviljats sedan maj 2005 och där gruvdrift pågår.

Undersökningstillstånd och gruvor

Behovet av metaller och mineral är stort och växande. I Sverige finns en mängd mineraliseringar med värdefulla ämnen, och den svenska gruvindustrin är mycket betydelsefull för EU. Sverige svarar bl.a. för ca 90 procent av unio­nens järnmalmsproduktion, 30 procent av blymalmsproduktionen, 25 pro­cent av zinkproduktionen, 20 procent av silverproduktionen och 10 procent av kop­par­produktionen.

Av SGU:s årsredovisning för 2015 framgår att under 2013 skedde ett trend­brott på prospekteringsmarknaden. Antalet nyansökningar om undersök­nings­tillstånd gick ned med 38 procent från årsskiftet 2012/13 till års­skiftet 2013/14 medan antalet ansökningar om förlängning av undersök­ningstillstånd mins­ka­de med 21 procent. Antalet ansökningar har sedan legat kvar på en låg nivå under både 2014 och 2015. Det har i sin tur lett till att antalet gällande under­sökningstillstånd har sjunkit kontinuerligt under de fyra senaste åren, från 1 139 vid årsskiftet 2011/12 till 665 vid årsskiftet 2015/16. Av de ansökningar som beviljades under 2015 avsåg flest koppar, tätt följt av guld. Därnäst kom­mer zink, silver, bly, molybden, järn och uran. De nya tillstånden är liksom ti­digare år koncentrerade till de tre malmregio­nerna i landet: Malm­fälten i Norr­bottens län, Skelleftefältet och guldlinjen i Västerbottens län samt Bergs­lagen.

Under 2015 beviljade Bergsstaten två bearbetningskoncessioner. Vid års­skif­tet 2015/16 fanns 18 gruvor med koncession och brytning i Sverige, varav 15 var metallgruvor. Åtta av metallgruvorna är underjordsgruvor och i sex av dem bedrivs brytningen i dagbrott. En gruva har både underjords­brytning och brytning i dagbrott. Vilken brytningsmetod som används har stor betydelse för graden av landskapspåverkan. Bolidens dagbrott i Aitik utanför Gällivare upp­tar ungefär lika mycket plats som Stockholms innerstad. Lovisa­gruvan i Lin­des­bergs kommun, som är en underjordsgruva, kan däremot knappt ur­skiljas från annan industri som drivs på markytan.

Regeringen om mineralpolitiken

Hösten 2014 slöt Socialdemokraterna och Miljöpartiet en överenskommelse om vissa fundamenta för deras gemensamma regerande. I överenskommelsen be­rördes även gruvnäringen (vilket också återspeglades i finansplanen i bud­get­propositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 s. 46). Följande sades i överens­kom­melsen:

Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindu­strin, som är viktig för Sverige. Vi vill skapa nya modeller för att ut­veckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de inves­teringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och sam­hälls­utveckling. Mil­jökraven vid prospektering och provborrning ska skär­pas. Turist­­ring­ens och andra lokala näringars intresse ska beaktas. En analys av fram­komliga vägar ska göras inom Regeringskansliet. Sve­rige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas.

I budgetpropositionen för 2016 konstaterar regeringen att Sverige är EU:s le­dande gruvnation och att en stor del av den teknologi som används av näringen är utvecklad av svenska bolag. För att Sverige ska fortsätta stå starkt som gruvnation är det enligt regeringen viktigt att skapa gynnsamma förut­sätt­ningar så att gruv- och mineralnäringen kan växa på ett hållbart sätt och öka sin del­aktighet på den internationella arenan. Här konstaterar regeringen att det krävs dialog och samverkan med näringen, lärosäten och andra aktörer som bidrar till eller berörs av gruvnäringens verksamhet. Regeringen fram­hål­ler att Sve­rige ska vara ett föregångsland för en hållbar utveckling inom gruv­in­du­strin.

Sveriges geologiska undersökning

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har i uppdrag att bedriva behovs­styrd insamling av och att tillgängliggöra geologisk information samt att svara för frågor om Sveriges geologiska beskaffenhet och mineral­han­te­ring. Det in­går i myndighetens verksamhet att bidra till att skapa goda förut­sättningar för ett hållbart nyttjande av landets mineralresurser.

SGU har under de senaste åren förskjutit verksamhetens inriktning från att samla in uppgifter till att anpassa den information som redan finns tillgänglig i myndighetens databaser till användarnas behov.

Metallprisernas utveckling

Av budgetpropositionen för 2016 framgår att priserna sjönk för de flesta me­taller under 2014. Bäst klarade sig nickel, zink och aluminium för vilka priser­na ökade något under året. Järn­malmspriserna svarade för den största ned­gång­en då de halverades. De sjunkande priserna på järn och bas­me­tal­ler anses bero en på minskad efterfrågan från Kina, där stålkon­sum­tionen sjönk för första gången sedan 2000. Prisökningen på nickel, zink och alu­mi­nium beror troligen på en ökad efterfrågan på specialstål och andra mer kvalifi­cerade metall­pro­duk­ter i Asien.

Till följd av de kraftigt fallande järnmalmspriserna begärde sig den nystar­ta­de gruvan i Pajala i konkurs i december 2014. Konkursen var den störs­ta i Sverige genom tiderna. Järnmalmsutvinningen i uppländska Danne­mora upp­hörde då även Dannemora mineral AB försattes i konkurs i mars 2015.

Enligt SGU kännetecknades 2015 av prisfall på samtliga viktiga metaller, där basmetallpriserna föll mer än ädelmetallerna. Priserna har till stor del styrts av utvecklingen på den kinesiska marknaden. I februari 2016 noterade SGU dock stigande metallpriser och en viss återhämtning i järn­malms­priset. Från en mycket låg nivå steg priset på järnmalm med 25 procent under det första kvartalet 2016.

Under 2014 bröts 81,4 miljoner ton malm i Sverige, vilket var en ökning med 2,9 procent jämfört med föregående år. Vid årsskiftet 2014/15 var drygt 6 500 personer anställda direkt i gruvnäringen (exkl. underentreprenader).

Den svenska mineralstrategin

 

Utskottets förslag i korthet

Riks­dagen avslår motionsyrkanden om ett fortsatt genomförande av den svenska mi­ne­ral­stra­tegin med hänvisning till att genomförandet går enligt planerna.

Jämför reservation 1 (M, C, L, KD).

 

 

Motionerna

År 2013 enades alliansregeringen om en mineralstrategi som syftade till att säk­ra inte bara gruvornas framtid, utan som även ska se till att gruvindustrin kan sam­existera med övriga delar av samhället. Enligt vad som anförs i kom­mitté­mo­tion 2015/16:1189 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, FP, KD) iden­tifie­rar strate­gin områden för en långsiktig och hållbar mineralanvändning och pe­kar ut en riktning för en fortsatt aktiv och konkurrenskraftig gruvnäring i Sve­ri­ge som bedrivs i samklang med både miljön och de omgivande näring­arna. Mo­tio­närerna redovisar att Alliansens ambition handlar om att skapa de bästa för­ut­sätt­ning­arna för en mineralpolitik som ska stärka konkurrenskraften i svensk gruv- och mineralnäring. På så sätt kan Sverige behålla och förstärka sin posi­tion som EU:s ledande gruvland. Sveriges mineraltillgångar ska nyttjas på ett lång­sik­tigt hållbart sätt, med beaktande av ekologiska, sociala och kul­turella dimen­sioner så att natur- och kulturmiljöer bevaras och utvecklas.

Motionärerna anser att det behövs flera steg för att Sverige ska kunna full­följa mineralstrategin och begär därför ett tillkännagivande om att reger­ingen ska fortsätta det viktiga arbetet med den nationella mineralstrategin (yrkan­de 6).

Även i Moderaternas kommittémotion 2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. framhålls att den svenska gruvindustrin skapar arbete och tillväxt och bi­drar till den gemensamma välfärden och att det är viktigt att arbetet med den nationella mineralstrategin fortsätter (yrkande 10).

Vissa kompletterande uppgifter

Genomförandet av mineralstrategin

I februari 2013 beslutade den förra regeringen om en svensk mineralstrategi. Syftet med strategin var att Sverige genom att använda sina styrkeområden ska kunna anta utmaningar och ta till vara de möjligheter som ges så att Sverige fortsätter att utvecklas som EU:s ledande gruvnation. I strategin identifierades fem strategiska områden för en långsiktigt hållbar mineral­använd­ning. Under vart och ett av dessa områden nämndes ett antal åtgärdsom­råden med mål­bil­der och konkreta förslag till åtgärder.

För att genomföra strategin har en åtgärdsplan upprättats för de totalt 19 åt­gär­der som föreslås inom ramen för strategin. SGU har ansvar för att följa upp genomförandet av mineralstrategin.

Huvuddelen av åtgärderna i mineralstrategin har lämnats som uppdrag till berörda myndigheter. För genomförandet av mineralstrategin avsatte den förra regeringen 50 miljoner kronor under 2014–2016.

I december 2015 presenterade SGU en sammanställning över hur långt ar­be­tet inom respektive åtgärd hunnit. Vid tidpunkten för sammanställningen var läget följande:

       Sex uppdrag hade avslutats eller kommer att slutrapporteras innan års­skiftet 2015/16 (varav ett har resulterat i ett fortsättningsuppdrag).

       Tio uppdrag pågår även under 2016 och 2017.

       Två åtgärder har genomförts eller genomförs inom ramen för myndig­heternas ordinarie verksamhet.

       En åtgärd (Mineralforum) påbörjades 2014 men har sedan inte fortsatt.

Åtgärderna ska vara genomförda och avrapporterade senast den sista mars 2017.

Regeringen om mineralstrategin

I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 24 Näringsliv) kon­staterar regeringen att det pekas ut ett antal områden som arbetet inom strate­gin fokuseras på. Bland dessa märks att främja dialog och samver­kan mellan ak­­rer som berörs av eller bidrar till gruvnäringens verksamhet, ökad resurs­ef­fek­tivitet, utreda vad som hindrar ökad bostadsproduktion på gruvor­ter, främ­ja kunskapen om geologins betydelse för tillväxt, främja gruv­samhäl­len med attraktiva natur- och kulturmiljöer m.m.

En central del i arbetet med genomförandet av mineralstrategin är att skapa platser för dialog, kunskapsutbyte och möjligheter till samverkan. Regeringen konstaterar dock att det är för tidigt att redovisa något samlat resultat av de aktiviteter och satsningar som har genomförts eller påbörjats inom strate­gins ram.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan pågår arbetet med att genomföra den mineralstrategi som den förra regeringen beslutade i januari 2013. Hela arbetet med genomförandet av åtgärderna planeras vara färdigt och avrapporterat under våren 2017. Med hänvis­ning till detta anser utskottet inte att det finns någon anledning för utskottet att till­styrka förslagen i motionerna 2015/16:1189 (M, C, L, KD) och 2015/16:2455 (M) om att riksdagen genom ett tillkännagivande ska påpeka vikten av att regeringen fortsätter arbetet med mineralstrategin. De båda mo­tio­nerna avstyrks så­le­des i de aktuella delarna.

Minerallagen och miljöbalken

 

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som på olika sätt rör mine­ral­lagen och miljöbalken. Utskottet hänvisar bl.a. till det arbete som pågår med att effektivisera olika miljötillståndsprocesser och till re­geringens beredning av Riksrevisionens rapport om gruvavfall.

Jämför reservationerna 2 (SD) och 3 (V).

 

 

Motionerna

Sveriges unika geologi har historiskt inneburit att företag och sedermera hela samhällen har vuxit fram kring rika fyndigheter av järn och andra metaller som t.ex. koppar sägs det i motion 2015/16:2167 av Emilia Töyrä m.fl. (S). Motio­närerna konstaterar att det vid ansökan om tillstånd för gruvverksamhet sker en omfattande prövning enligt minerallagen och miljöbalkens regler. Bå­de näringslivet och de fackliga organisationerna har påtalat vikten av tydli­gare väg­ledning om vilka underlag som kommer att krävas för pröv­ningen. En bätt­re vägledning gör att ett mer komplett beslutsunderlag kan lämnas till pröv­nings­myndigheten och att handläggningstiderna kan kortas då behovet av kom­pletteringar minskar. Genom kunskapsöverföring och bättre samarbete mel­lan länsstyrelserna ökar förutsägbarheten och likabehandlingen i hante­ringen av dessa ärenden. Motionärerna efterfrågar därför ett tillkännagivande om kor­ta­re handläggningstider (yrkande 5).

Äganderätten är stark i Sverige, slås det fast i motion 2015/16:1331 av Mar­gareta Cederfelt och Finn Bengtsson (båda M). Samtidigt konstaterar mo­tio­­närerna att den som finner mineral på sin mark inte kan vara säker på att bli ägare till en eventuell mineralfyndighet då den person eller det företag som har beviljats undersökningstillstånd har ensamrätt till att leta efter mineral och företräde till en eventuell fyndighet. En markägare som vill prioritera annan verksamhet än mineralbrytning på sina ägor eller rent av lämna marken orörd kan inte neka tillstånd för brytning. Motionärerna framhåller att det inte utgår någon ersättning för förlorade intäkter från jordbruk, turism eller skogsbruk utan bara för skada och intrång vid undersökningsarbetet. Marken blir dess­utom osäljbar till någon annan än den som erhållit tillståndet. Den s.k. mi­ne­ralersättningen är låg.

Minerallagen har ändrats vid ett flertal tillfällen men markägarens ställning är enligt motionärerna fortfarande svag. Minerallagstiftningen bör därför änd­ras så att lagstiftningen slår fast att mineraler ingår i mark­äga­rens egen­dom. Motionärerna anser det vara rimligt att undersök­nings­till­stånd och utvinning av alla mineraler, inklusive koncessionsmineraler, beslu­tas av mark­ägaren och ingen annan.

I Sverigedemokraternas kommittémotion 2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. föreslås en ändring av lagstiftningen om gruvbolagens ansvar för och fi­nansiering av den sanering av naturen som är nödvändig när ett gruv­pro­jekt har avslutats (yrkande 3). Gruvbolagen måste deponera resurser för åter­ställ­ningen, i paritet med vad den de facto kostar, redan innan ett bryt­nings­tillstånd utfärdas.

Sverige har en lång och framgångsrik historia som gruvnation, konstateras det i motion 2015/16:3003 av Anders Åkesson och Göran Lindell (båda C). En fortsatt framgångsrik utveckling inom den svenska gruvnäringen kräver en­ligt motionärerna dock att markägarnas och lokalbefolkningens perspektiv uppmärksammas mer, och att de lokala och regionala demokratiska nivåerna ges en rimlig delaktighet i den undersökningsprocess som pågår i deras närmil­jö (yrkande 1). Motionärerna pekar på att det är relativt enkelt att muta in ett om­råde med en påverkan av närmiljön som kraftigt berör markägare och när­boende. De menar att det behövs en översyn av regelverket så att berördas per­spektiv stärks. En process liknande den som används i samband med vind­krafts­etableringar efterfrågas, dvs. en mer översiktsplaneliknande process till gagn för ökad delaktighet i beslutsfattandet. Även tiden för de tillstånd för un­dersökningar och provbrytning som ges bör ses över i syfte att förkorta den oro och handlingsförlamning i närområdet som ofta uppstår. Vidare anser mo­tio­närerna att den samlade samhällsekonomiska effekten av gruvnäringen bör analyseras liksom näringens kostnader i Sverige relativt andra länder (yrkan­de 2).

Gruvindustrin är en strategiskt viktig näring för Sverige, sägs det inled­ningsvis i kommittémotion 2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V). Mo­tio­närer­na menar att en modernisering av det svenska samhället, som möter olika miljö- och klimatutmaningar, dock måste innebära att även gruvnäringen utvecklas i samklang med övriga delar av samhället.

Motionärerna anser att den tidigare regeringens mineralstrategi är otill­räcklig för att skapa en hållbar mineralbrytning. Lokalbefolkning och miljöen­gagerade ifrågasätter allt oftare gruv- och prospekteringsbolagens pla­ner på ökad gruvbrytning. Motionärerna vill att de som berörs ska få stärkta möj­lig­heter att påverka och att skydd av unika natur-, turist- eller ren­betesom­råden garan­teras. Bergsstaten ska inte kunna bevilja undersök­nings­tillstånd i om­­den som är klassade som naturreservat, Natura 2000-om­­den eller världs­arvsområde (yrkande 17).

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2015 tog utskottet ställning till frågor om minerallagens förhållande till miljöbalken och de prövningar som sker med stöd av balken (bet. 2014/15:NU14). Utskottet konstaterade inledningsvis att Sverige är ett land med långa traditioner inom gruvnäringen. Många svenska regioner har påver­kats starkt av bergsbruk, och flera områden präglas alltjämt av gruv­näringens aktiva närvaro. Samtidigt medför gruvnäringen och dess kring­verk­samheter in­te sällan betydande miljöpåkänningar och utmaningar för såväl naturen, när­boende och markägare som de med särskild rätt, exempelvis rennäringen.

Utskottet gjorde bedömningen att de insatser som har genomförts inom ra­men för mineralstrategin och de som kommer att slutföras under det när­maste året ger en god grund för regeringens fortsatta överväganden kring vilka ytter­ligare insatser som krävs för att Sverige ska kunna bli ett föregångsland när det gäller hållbar utveckling inom den för Sverige så viktiga gruvnäringen.

När det gäller frågor om efterbehandling av mark hänvisade utskottet bl.a. till att miljöbalken har skärpts för att undvika fall där företag inte kan ta sitt lag­stadgade ansvar att återställa miljön. Ett tillstånd för gruvverksamhet ska inne­hålla villkor om att ekonomisk säkerhet ska lämnas för att säkerställa att till­räck­liga resurser finns tillgängliga för efterbehandling om företaget inte har ekonomiska möjligheter att genomföra efterbehandlingen som planerat. Där­ut­över noterade utskottet att regeringen har aviserat en ökad satsning på efter­be­handling av förorenade områden.

Regeringen om en miljömässigt hållbar gruvnäring

Som har nämnts ovan anser regeringen att Sverige ska vara ett föregångsland för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. Av budgetpropositionen för 2016 framgår att regeringen har för avsikt att skapa nya modeller för att ut­veck­­la en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling, där gruv­näringen tar sitt finansiella ansvar. Vid prospektering och gruvdrift är det vik­tigt att höga naturvärden inte blir oåterkalleligt förlorade. Vidare redovisar re­ger­­ingen att miljökraven ska ses över och vid behov skärpas.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet i mitten av mars 2016 har det inletts ett arbete inom Regeringskansliet med att gå igenom processen från pros­pektering till gruvdrift för att se hur Sverige på ett än bättre sätt kan vara ett föregångsland för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. En del förslag, som ligger i linje med det som har anförts i budgetpropositionen, kan också väntas i den skrivelse som regeringen kommer att lämna senare i vår med an­ledning av Riksrevisionens granskning om gruvavfall (se vidare nedan).

Ändringar i minerallagen våren 2014

Våren 2014 överlämnade den dåvarande regeringen proposition 2013/14:159 Bättre information och tydligare ansvar vid mineralprospektering till riks­da­gen. I propositionen konstaterade regeringen att de enskildas ställning vid pros­pek­tering efter mineraltillgångar behöver stärkas. Regeringen föreslog där­för ändringar i minerallagen som bl.a. innebar att kraven på vad en ar­bets­plan ska innehålla skärptes och förtydligades. Ändringarna innebar också att de myndig­heter som ska bevaka allmänna intressen vid prospektering efter mine­ral­till­gångar hålls informerade om hur arbetena kommer att bedrivas och vil­ka konsekvenser de kan antas medföra. Riksdagen beslu­tade i enlighet med regeringens förslag och lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2014 (bet. 2013/14:NU20).

Anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken

Utöver de tillstånd som utfärdas av Bergsstaten för prospektering eller bear­betning (se ovan) är flera av de verksamheter som är aktuella även tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöbalken.

Enligt 9 kap. 6 § miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om att det ska vara förbjudet att anlägga eller driva miljöfarlig verksamhet utan tillstånd eller innan en anmälan har gjorts. Även om det inte krävs något tillstånd får tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människor, hälsan eller miljön. I miljö­pröv­ningsförordningen (2013:251) listas vilka verk­sam­heter som kräver till­stånd från miljödomstolen eller länsstyrelsen eller där en anmälan ska göras till tillsynsmyndigheten.

För gruvdrift eller gruvanläggning för brytning av malm, mineral eller kol krävs vanligen tillstånd från miljödomstolen (4 kap. förordningen). En väsent­lig del av tillståndsprövningen handlar om hantering och deponering av avfall från gruvverksamheten. Så kallad provbrytning kräver tillstånd från länsstyrel­sen. Brytning av uran ska tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. 1 § mil­­balken (se vidare nedan).

Branschspecifik vägledning för prövning av gruvverksamhet

I regleringsbrevet för 2012 fick SGU i uppdrag att ta fram en branschspecifik vägledning för prövning av gruvverksamhet. Uppdraget var ett led i den natio­nella mineralstrategin och avsikten var att vägledningen skulle vara ett stöd för företag och myndigheter som är verksamma inom området. I maj 2013 pre­senterade SGU rapporten Vägledning för prövning av gruvverksamhet.

Under hösten 2014 fick SGU i uppdrag från regeringen att i samråd med Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västerbottens län (bl.a. mot bakgrund av det uppdrag på temat miljöprövning som Länsstyrelsen i Västerbottens län har haft och som redovisas nedan) vidareutveckla och uppdatera den nyssnämnda väg­led­ningen. Under 2015 har vägledningen setts över och analyserats för att identi­fiera vad som kan eller bör uppdateras, utvecklas eller förändras. Slut­rappor­tering kommer att ske under första halvåret 2016.

En reformerad miljöprövning

Den förra regeringen arbetade under ett antal år med att få till stånd en enk­lare och mer öppen miljöprövning. Arbetet syftade bl.a. till att åstadkomma en mer effektiv prövning och kortare handläggningstider. Hösten 2012 fick Läns­sty­relsen i Västerbottens län i uppdrag av regeringen att utveckla meto­der, mät­ningar och samverkansformer i syfte att effektivisera miljö­prövningen för vis­sa verksamheter samt att identifiera orsaker till att tillstånds­prövningen i vissa fall drar ut på tiden. Arbetet slutredovisades till Regerings­kansliet i juni 2015 i rapporten Effektivare miljöprövning – metoder, mät­ning­ar och samver­kans­former.

I mars 2015 redovisade även Miljömyndighetsutredningen sitt slutbe­tän­kande Vägar till ett effektivare miljöarbete (SOU 2015:43). Utred­ningens upp­gift var att göra en översyn av myndigheterna inom miljöområdet (dir. 2013:101). Av budgetpropositionen för 2016 framgår att slutbetänkandet har skick­ats ut på remiss.

Översyn av prövningen av vissa miljöfarliga verksamheter

I maj 2013 gav regeringen Naturvårdsverket ett uppdrag om prövningen av miljöfarliga verksamheter och om kraven på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Översynen syftade bl.a. till att åtgärda problem och förändringsbehov som hade identifierats när det gäller frågor om bl.a. borrning, bergkrossar, täk­ter och viss avfallshan­tering.

Den del av uppdraget som avsåg MKB redovisades till regeringen i början av februari 2014. Naturvårdsverkets förslag innebär bl.a. att av de knappt 6 300 verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöprövnings­för­ord­ningen kommer ca 20 procent att omfattas av lägre MKB-krav.

Uppdraget slutredovisades i slutet av juni 2015 i skrivelsen Redovisning av regeringsuppdrag ”Prövning av miljöfarliga verksamheter och krav på bl.a. upprättande av miljökonsekvensbeskrivning”. I skrivelsen förs bl.a. ett resone­mang om vilka krav som ska ställas i miljöprövningsförordningen när det gäl­ler anmälningsplikt och krav på MKB på sådan s.k. djupborrning som före­kom­mer i samband med mineralprospektering och gasutvinning. För­slagen innebär bl.a. en lättnad i prövningskraven eftersom anmälnings­plikten, med un­dan­tag för uran, olja och gas, inte längre ska omfatta borrning som sker inom ramen för ett undersökningstillstånd enligt minerallagen.

Skrivelsen har skickats ut på remiss. Remisstiden gick ut den 1 februari 2016.

Kortare ledtider vid miljötill­stånds­pro­cesser

Som en del av mineralstrategin har Myndigheten för tillväxtpolitiska utvär­de­ringar och analyser (Tillväxtanalys) fått i uppdrag att utvärdera de satsningar som har gjorts för att korta ledtider vid miljötillståndsprocesser. Inom ramen för uppdraget genomförs en internationell studie som omfattar en jämförelse av regelverk, ledtider och processer för miljöprövningen i några relevanta län­der. Vidare görs en nationell studie som inkluderar en under­sök­ning av led­tider vid miljöprövning av gruv- och täktverksamhet samt en jäm­förelse av dessa med några andra relevanta verksamheter.

Arbetet delrapporterades i slutet av mars 2016 i promemorian Tillstånd och miljöprövning för att öppna gruvor – en internationell utblick (PM 2016:05). I promemorian granskar Tillväxtanalys vilka formella tillstånd som behövs för att öppna gruvor i Sverige och i fem andra ledande gruvregioner: Finland, Po­len, Ontario (Kanada), Western Australia (Australien) och Minas Gerais (Bra­si­lien). Vi­dare be­skrivs hur miljöfrågor hanteras i tillståndsprocessen. En slut­rapport ska pre­senteras i december 2016.

Översyn av bestämmelserna om riksintressen

I december 2013 beslutade den dåvarande regeringen om direktiv för en över­syn av bestämmelserna om riksintressen (dir. 2013:126) och i januari 2014 ut­sågs Elisabet Falemo (Elsäkerhetsverkets generaldirektör och tidigare stats­sek­re­terare vid Miljödepartementet) till särskild utredare.

I december 2015 slutredovisades uppdraget i betänkandet Planering och be­slut för hållbar utveckling – Miljöbalkens hushållningsbestämmelser (SOU 2015:99). Utredningen föreslår bl.a. att alla områden av riksintresse en­ligt 3 kap. miljöbalken ska omprövas i dialog med berörda kommuner sedan re­ger­ingen har fastställt kriterier för riksintresseområden. Tydliga beslut om riks­intressen ska därefter fattas av utpekade myndigheter. Riksintresse­områ­dena och beskrivningar av vilka värden som ska tillgodoses ska sedan doku­menteras i ett nationellt digitalt riksintresseregister under Boverkets ansvar. Med för­slaget förväntas utbredningen av områden av riksintresse enligt 3 kap. miljö­bal­ken minska, vilket ger större utrymme för kommunerna att självstän­digt göra bedömningar om tillämpningen av miljöbalkens hushåll­nings­be­stäm­mel­ser.

Utredningsbetänkandet har ännu inte skickats ut på remiss.

Efterbehandlingsansvar

I 10 kap. miljöbalken finns de bestämmelser som reglerar vem som är ansvarig för att utreda och efterbehandla områden som är så pass förorenade att de kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt huvud­re­geln är det den som bedriver eller har bedrivit verksamhet eller har vid­tagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen, den s.k. verksamhets­ut­öva­ren, som är utrednings- och efterbehandlingsansvarig. Även en fastig­hets­ägare kan bli ansvarig.

Enligt 16 kap. 3 § miljöbalken kan tillstånd etc. som har meddelats enligt bal­ken göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer sä­ker­het för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra åter­ställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. En säkerhet ska god­tas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av en säkerhet. Säkerheten ska prövas av tillståndsmyndigheten.

Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall endast meddelas om verksamhetsutövaren ställer en sä­ker­het enligt 16 kap. 3 § miljöbalken.

I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 20) konstaterar regeringen att det fortfarande finns många områden i Sverige som har föro­renats av tidigare verksamheter och som behöver åtgärdas. Vidare betona­r re­geringen att takten i saneringsarbetet måste öka. En höjning av anslags­nivån anses därför vara nödvändig. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att ytter­ligare 50 miljoner kronor tillförs anslaget för sanering. Vidare införs ett eko­nomiskt stöd till kommuner för sanering av mark för bostadsbyggande fr.o.m. 2016.

Här kan också nämnas att närings- och innovationsminister Mikael Dam­berg i ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2015/16:511) från Birger Lahti (V) i janu­ari 2016 framförde att Sverige ska ha en gruvnäring som tar sitt finansiella ansvar och att ekonomiska säkerheter i tillräcklig mån ska ställas för att efter­be­handling ska kunna utföras. Ministern hänvisade även till att Riksrevisionen nyligen har presenterat sina slutsatser och rekommendationer i rapporten Gruv­av­fall – ekonomiska risker för staten, och att denna ska tas om hand inom Regeringskansliet (se vidare nedan).

Förordningen om utvinningsavfall

Ett tillstånd för gruvverksamhet enligt miljöbalken ska bl.a. innehålla en av­fallshanteringsplan och en plan för hur efterbehandling ska göras efter att verk­samheten har upphört. Tillståndet innehåller också bestämmelser om att eko­nomisk säkerhet ska lämnas för att säkerställa att tillräckliga resurser finns tillgängliga för efterbehandling om företaget inte har ekonomiska möjligheter att genomföra efterbehandlingen som planerat.

Den 1 juli 2013 trädde förordningen (2013:319) om utvinningsavfall i kraft. Utvinningsavfall är det avfall som uppkommer som en direkt följd av utvin­ningsindustrins verksamhet. Gruvor, men även grus- och bergtäkter, ingår i ut­vin­ningsindustrin. Förordningen innebär i huvudsak att det blir tydligare vad en avfallshanteringsplan ska innehålla, att denna plan alltid ska skickas till tillsynsmyndigheten och att det alltid ska prövas om den uppfyller kraven i förordningen.

Frågesvar om kontrollen av gruvbolagen

I juli 2015 besvarade närings- och innovationsminister Mikael Damberg en fråga från Jens Holm (V) om ministern hade för avsikt att vidta några åtgärder för att stärka kontrollen av gruvbolagen (fr. 2014/15:657). Ministern konsta­terade bl.a. att Riksrevisionen vid den tidpunkten hade inlett en granskning för att se om systemet med ekonomiska säkerheter respektive tillsyn över gruv­när­ingens avfall fungerar på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Vidare kon­sta­terade Damberg att gruvnäringen är viktig för Sverige och att Sverige ska vara ett föregångsland för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. Han fram­höll vidare att regeringen därför kommer att se över samhällets och gruv­näringens ansvar för en hållbar gruvnäring. En analys av framkomliga vägar ska, enligt ministern, göras inom Regeringskansliet.

Riksrevisionen om gruvavfall och efterbehandling av mark

Riksrevisionen har granskat om det nuvarande systemet med ekonomiska sä­ker­heter för gruvverksamhet minimerar risken för att staten ska behöva be­kos­ta efterbehandling av gruvor. I rapporten Gruvavfall – Ekonomiska ris­ker för staten (RiR 2015:20) konstaterar myndigheten att systemet med ekono­miska säkerheter för gruvverksamhet inte i tillräcklig utsträckning mini­me­rar risker­na för att staten och därmed skattebetalarna ska behöva bekosta nödvän­dig ef­ter­behandling av nedlagda gruvor.

Riksrevisionen rekommenderar att regeringen utreder en långsiktig bransch­finansiering av efterbehandling, kontroll och tillsyn av nedlagda gru­vor när ställda ekonomiska säkerheter inte räcker till. Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att ta fram en långsiktig strategi för hantering av gruvavfall och bedömning av åtgärder för efterbehandling med beaktande av alternativ an­vändning av gruvavfall. Regeringen bör också överväga om miljöbalkens re­gler om att ställa ekonomisk säkerhet behöver förtydligas.

Härutöver anser Riksrevisionen att en lönsam gruvverksamhet förutsätter att fyndigheten även kan bära kostnader för avfallshantering och efter­behand­ling av området. Detta prövas inte i samband med Bergssta­tens prövning av an­sökan om bearbetningskoncession. För att minska risken för att staten och där­igenom skattebetalarna ska tvingas bekosta utgifter för efter­behand­ling, an­ser Riksrevisionen att regeringen bör överväga författningsändringar för att förtydliga att Bergsstatens prövning av en bearbetningskoncession även ska inne­fatta kostna­der för avfallshantering och efterbehandling.

Regeringen kommer att redovisa sin syn på Riksrevisionens rapport i en skrivelse till riksdagen senast den 15 april 2016.

Mineralprospektering i vissa områden

Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste åren behandlat motioner om att Bergsstaten inte ska kunna be­vil­ja undersökningstillstånd i områden som är klassade som naturreservat, Na­tura 2000-områden eller världsarvsområden. Vid det senaste till­fället re­do­visade utskottet bl.a. att bergmästaren inte gör nå­gon prövning av mot­stå­ende intressen i samband med att ställning tas till en an­sökan om under­sök­ningstillstånd (bet. 2014/15:NU14). Det bergmästaren tar ställning till är dels om det finns anledning att anta att en undersökning i om­rådet kan leda till fynd av koncessionsmineraler, dels sökandens lämplighet att utföra sådana under­sökningar. Å andra sidan tillämpas miljöbalkens be­stäm­melser om områ­des­skydd av de myndigheter som svarar för miljöpröv­ningen av själ­va undersök­ningsarbetet.

I nyssnämnda betänkande finns även en utförlig beskrivning av de bestäm­mel­ser som gäller för olika områdesskyddsformer enligt 7 kap. miljö­balken (bl.a. naturreservat och nationalparker). Det framgår vidare att enligt 3 kap. 6 § första stycket minerallagen får undersökningsarbete inte bedrivas i strid med ett naturreservats föreskrifter. Därutöver redovisade utskottet vad som gäl­ler för prospektering i Natura 2000-områden och i världsarvsområden. För en närmare beskrivning av dessa bestämmelser hänvisas till förra årets mine­ral­politiska betänkande (2014/15:NU14).

Här kan också nämnas att ett i sammanhanget intressant domstolsavgörande kom i slutet av februari 2016. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) genom­för­de då en s.k. rättsprövning av regeringens beslut från januari 2014 som rör­de överklaganden av bergmästarens beslut om bearbetningskoncession för om­­det Norra Kärr K nr 1 i Jönköpings kommun. HFD konstaterade bl.a. föl­jande:

Genom den begränsning som skett i koncessionsärendet har prövningen inte omfattat en tillämpning av 3 och 4 kap. miljöbalken beträffande mark­an­vänd­ning för driftsanläggningar. Det innebär att inte heller den prövning av påverkan på Natura 2000-områden som föreskrivs i 4 kap. 8 § miljö­bal­ken har kommit till stånd. Bergmästarens och därmed också regeringens beslut innefattar således inte en sådan prövning som avses i 4 kap. 2 § mi­ne­ral­lagen. Det är inte uppenbart att felet saknat betydelse för av­göran­det. Regeringens beslut ska därför upphävas.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet analyseras hur detta domstols­av­göran­de påverkar den fortsatta behandlingen av aktuella ansökningar om bear­bet­nings­koncessioner.

Utskottets ställningstagande

Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. Prospektering efter och utvinning av mineral måste ske i samklang med såväl na­turmiljön som det omgivande samhället. Näringen måste präglas av ett age­rande som har såväl social och ekonomisk som miljömässig bärkraft. Mineral­lag­en ska säkerställa ett effektivt nyttjande av landets mineralresurser samti­digt som miljöbalken och de miljöprövningar som fastställs i balken och i un­der­liggande för­fattningar ska garantera att utvinning och prospektering sker på ett sätt som är förenligt med en ambitiös miljöpolitik.

När det gäller det som anförs i motion 2015/16:2167 (S) om en tydligare väg­ledning för ansökan om tillstånd för gruvverksamhet och att därigenom ku­nna min­ska handläggningstiderna hänvisar utskottet till att det för när­varan­de pågår ett arbete med att uppdatera den vägledning som finns och som bl.a. har tagits fram för att göra tillståndsförfarandet mer effektivt. Vidare utvär­de­rar Till­växtanalys för närvarande de satsningar som har gjorts för att korta led­tiderna i samband med miljötillståndsprocesser. Även Länsstyrelsen i Väs­ter­bottens län har haft i uppdrag att utveckla metoder, mätningar och sam­ver­kans­former i syfte att effektivisera miljöprövningen för vissa verksam­heter samt att identifiera orsaker till att tillståndsprövningen i vissa fall drar ut på ti­den.

Utskottet konstaterar sammantaget att regeringen under det senaste året har fått och kommer att få ytterligare underlag som kan ligga till grund för fortsatta insatser till gagn för en effektivare handläggning av olika miljötillstånd eller andra prövningar med koppling till gruv- och mineralnäringen. Enligt utskottet saknas det därför skäl för riksdagen att uttala sig i linje med vad som efter­frågas i motionen om kortare handläggningstider. Motionsyrkandet avstyrks.

I Sverigedemokraternas kommittémotion 2015/16:2850 tas frågor om efter­behandling av mark upp. Här vill utskottet inledningsvis hänvisa till det ut­skottet anförde när motsvarande förslag behandlades av utskottet våren 2015, dvs. att ett tillstånd för gruvverksamhet ska innehålla villkor om att ekonomisk säkerhet ska lämnas för att säkerställa att tillräckliga resurser finns tillgängliga för efterbehandling om företaget inte har eko­nomiska möjligheter att genom­föra efterbehandlingen som planerat. Där­utöver noterade utskottet att reger­ingen har aviserat en ökad satsning på efterbehandling av förorenade områden. Utöver detta konstaterar utskottet att Riksrevisionen har granskat frågor om gruvavfall och efterbehandling och riktat kritik mot hur det nuvarande syste­met är utformat. Riksdagen inväntar för närvarande den skri­velse i vilken re­ger­ingen kommer att redogöra för hur den ser på Riksrevi­sio­nens slutsatser och rekommendationer. Mot bakgrund av detta förefaller det min­dre ända­målsenligt av riksdagen att hörsamma önskemålet i motionen om ett till­känna­givande på temat sanering och åter­ställning av mark i samband med gruv­verksamhet. Utskottet avstyrker därför motionen i den ak­tu­el­la delen.

I motion 2015/16:377 (V) begärs ett tillkännagivande om att Bergsstaten inte ska kunna bevilja undersökningstillstånd i vissa områden. Utskottet note­rar inledningsvis att det har behandlat detta förslag vid flera tillfällen under de senaste åren och då bl.a. redovisat att det finns bestämmelser om olika hinder mot undersökningsarbete. Utskottet erinrade om att det exem­pel­vis inte är tillå­tet att utföra undersökningsarbete i en nationalpark och att det i vissa andra områden krävs ett medgivande från den som berörs eller från olika myndig­he­ter. Undersökningsarbete får inte äga rum i strid med föreskrif­ter för natur- el­ler kulturreservat, och det krävs tillstånd för arbeten som på ett betydande sätt påverkar miljön inom bl.a. Natura 2000-områden. I sammanhanget kan ock­så nämnas att det pågår beredning inom Regeringskansliet av för­slag som har lämnats av Riksintresseutredningen och som kan ha betydelse för markan­vändningen i vissa områden. Sammantaget an­ser utskottet att riksda­gen bör av­slå motionen i den aktuella delen.

Även förslagen i motion 2015/16:3003 (C) har varit föremål för behandling av utskottet tidigare, senast våren 2015 (bet. 2014/15:NU14). Utskottet anser in­te att något nytt har till­kommit i frågan utan avstyrker motionen med hän­vis­ning till det som då anför­des.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det inte har ändrat uppfattning när det gäller det som anförs i motion 2015/16:1331 (M) om förstärkta mark­ägar­rättigheter och som utskottet har tagit ställning till vid flera tidigare till­fällen. Sålunda anser utskottet alltjämt att riksdagen inte bör ta några initiativ för att radikalt förändra mine­ral­lag­stiftningen så att alla mine­raler ska be­trak­tas som s.k. markägarmineral i linje med vad som föreslås i motionen. Motio­nen avstyrks därför även denna gång.

Avgifter och ersättningar

 

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om mineralersättning och olika avgifter. Utskottet hänvisar till att det pågår en översyn av de avgifter som gruvnäringen måste betala. Översynen omfattar även den s.k. mineralersättningen.

Jämför reservationerna 4 (M), 5 (SD) och 6 (V) samt särskilt yttrande (KD).

 

 

Inledning

Minerallagen och äganderätten

Enligt grundlagen (2 kap. 18 § regeringsformen) är varje medborgares egen­dom tryggad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intres­sen. Att mineral kan tas till vara och brytas och att trygg försörjning ska­pas inom mineralbranschen har ansetts vara av sådant allmänt intresse. Grund­­la­gens förutsättningar för ingrepp i markägarnas rätt har, som redan nämnts, där­r ansetts vara uppfyllda. I början av 2005 beslutade riksdagen om omfat­tande ändringar i minerallagen (prop. 2004/05:40, bet. 2004/05:NU8). Då in­för­des också en s.k. mineralersättning.

Mineralersättning och andra avgifter

Mineralersättning från koncessionshavaren till markägarna syftar till att uppnå en bättre balans mellan exploatörer och markägare (7 kap. 7 § minerallagen). Er­sättningen ska motsvara 2 promille av värdet av de mineral som omfattas av koncessionen och som har brutits under året. Av ersättningen ska tre fjärde­delar tillfalla fastighetsägarna inom koncessionsområdet och en fjärde­del sta­ten. Bestämmelserna om mineralersättning gäller alla konces­sioner som har beviljats sedan maj 2005 och där gruvdrift pågår.

Enligt 14 kap. minerallagen ska sökande i ärenden enligt minerallagen be­tala en ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver (1 §). Inne­havare av undersökningstillstånd ska dessutom betala en avgift till staten (2 §). Avgiften ska bestämmas med beaktande av undersökningsområdets stor­lek och arten av de mineral som omfattas av tillståndet enligt vad regeringen när­mare föreskriver. Hur avgifternas storlek m.m. bestäms framgår av 10–13 §§ mi­neralförordningen.

Av SGU:s årsredovisning för 2015 framgår det att för brytningsåret 2015 var reglerna om mineralersättning till staten och markägarna tillämpliga på sammanlagt 16 bearbetningskoncessioner. För den gruvbrytning som skedde under 2014 beslutade bergmästaren om mineralersättningar i början av 2015. Totalt uppgick ersättningen till ca 7,4 miljoner kronor med fördelningen ca 1,8 miljoner kronor till staten och ca 5,5 miljoner kronor till markägarna.

Motionerna

I motion 2015/16:1765 av Mats Green (M) slås det fast att det inte finns någon särskild gruvskatt i Sverige men däremot en s.k. mineral­ersätt­ning som uppgår till 2 promille av värdet på den brutna malmen. Motio­nären anser att denna kan betraktas som obetydlig eftersom de som främst drabbas och får hantera konsekvenser, kostnader och miljöförstöring av detta – berörda kom­muner och regioner – inte får någon del av ersättningen. Motionären refererar sedan till bestämmelser som nyligen har införts i den australiska gruv­regionen Western Australia, där kommuner och berörda inom delstatliga re­gio­ner kommer i åtnjutande av mineralavgifter. På detta sätt har man enligt motionären fått en stark lokal nytta och uppslutning kring en viktig näring, man har stimulerat företagande, arbetstillfällen, entreprenörskap, utbyggd ser­vice och infrastruk­tur­investeringar som skapat språngbrädor för tillväxt och utveckling i dessa ofta mindre samhällen, kommuner och regioner i avfolk­ningsbygd. Motio­nären föreslår att en liknande modell – royalties for regions – i tillämpliga delar införs i den svenska gruvlagstiftningen.

I Moderaternas kommittémotion 2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. kon­sta­teras det att den svenska gruvindustrin skapar arbete och tillväxt och bidrar till den gemensamma välfärden. De anser dock att regeringen bör se över markägarnas rättigheter som fordringsägare gällande sin del av mineral­ersättningen vid en konkurs.

Sverigedemokraterna vill stimulera och bidra till gruvnäringens tillväxt på flera sätt, sägs det i kommittémotion 2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. Motionärerna anser att det är rimligt att värdet av mineraltillgångarna ska komma medborgarna till del och vill därför reformera mineralersättningen. Deras uppfattning är att om staten inte erhåller någon direkt ersättning för det värde som bryts ur en gruva kan det heller inte förväntas att staten ska finan­siera t.ex. järnvägsutbyggnad. En reformerad mineralersättning skulle, enligt dem, möjliggöra en mer aktiv gruvpolitik (yrkande 1). Mineralersättningen bör tas ut med totalt 5 procent, att jämföra med dagens 2 promille. Mark­ägarens andel bör kvarstå på dagens nivå medan resterande del ska tillfalla staten. Statens andel bör placeras i en fond, vars syfte ska vara att stimulera utveckling och sysselsättning på landsbygden. På så vis garanteras att det offentliga får avkastning på sina investeringar i form av exempelvis infra­struktur som kom­mer landsbygden och medborgarna till del.

Gruvorna i Sverige är viktiga men kan också orsaka miljöförstöring, sägs det i motion 2015/16:2807 av Jabar Amin (MP). Vidare påpekar motionären att gruv­verksamhet kan påverka andra näringar som exempelvis rennäringen, turismen och friluftslivet negativt. Motionären konstaterar att den s.k. mine­ral­ersätt­ningen på 2 promille är låg jämfört med i andra länder och att det finns flera skäl till att införa en gruvskatt. Ett skäl är, enligt motionären, att en större del av de pengar som gruvbolagen tjänar ska gå tillbaka till samhället och lo­kal­samhällena och därigenom bidra till en jämnare fördelning. Ett annat skäl är för att ersätta samhället för de kostnader för vägar och annan infrastruktur som driften innebär. Kostnader och miljöförstöring drabbar lo­kal­samhället me­dan intäkterna i många fall nästan helt uteblir. Motionären menar att en av­se­värd höjning av mineralavgiften är nödvändig och begär ett tillkänna­gi­van­de från riksdagen om detta. Pengarna kan fonderas och delar av den inbe­talda skatten ska sedan återgå till lokalsamhället. Den andra delen ska reser­ve­ras för utvecklig och omställningen till ett miljövänligt och klimatsmart sam­häl­le och kommande generationer. Hur stor respektive del ska vara bör bli föremål för en utredning.

Gruvindustrin är en strategiskt viktig näring för Sverige, sägs det inled­nings­vis i kommittémotion 2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V). Mo­tio­närerna konstaterar vidare att Sverige är ett mycket attraktivt land för mine­ral­pros­pektörer. Ersättningen till staten och fastighetsägare vid eventuell gruv­drift är i internationell jämförelse dock mycket liten. Gruvnäringen i Sve­rige är dess­utom den lägst beskattade gruvnäringen i världen. Motio­närer­na an­ser att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över regelverket för gruv­­ringen, inklusive frågan om nivån på mineraler­sätt­ningen, i syfte att ska­pa en långsiktigt hållbar näring som främjar landsbygdsutvecklingen (yr­kan­de 19). Enligt motionärerna bör utredningen särskilt beakta hur en refor­merad mine­ralersättning ska kunna komma de berörda bygderna till del på ett bättre sätt (yrkande 20).

I motion 2015/16:866 av Penilla Gunther (KD) konstateras det att i många länder regleras prospek­tering och gruvbrytning inte bara genom lagstiftning utan även genom skatter, avgifter och royaltyer/mineralersättningar till staten. I vissa fall förpliktigas prospektören att använda en viss summa för undersök­ningsverksamhet inom en bestämd tid. I Sverige tas det ut en s.k. mineral­ersättning för de mineral som bryts. Motionären anser att Sverige har en i för­hållande till andra länder låg mineral­ersätt­ning som inte heller omfattar even­tu­ella kostnader för sanering. Hon menar att det därför är ganska enkelt för före­tag att verka på ett område under en tid, för att sedan lämna det i ett skick där få andra verksam­heter kan gå in direkt utan erforderliga åtgärder på mar­ken. Motionären föreslår ett tillkännagivande om att det behövs en översyn av mine­ralersättningen så att även kostnader för framtida saneringsåtgärder räk­nas in.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har behandlat motionsyrkanden om ändringar av mineralersätt­ningen och dess fördelning mel­lan olika mottagare eller om att införa någon form av ”gruvskatt” vid flera tillfällen de senaste åren. Våren 2015 av­styrk­te utskottet de då aktuella motionerna och anförde följande (bet. 2014/15:NU14):

Riksdagen har vid flera tillfällen under de senaste åren behandlat motioner om mineralersättningens storlek och fördelning och om de andra avgifter som innehavare av prospekteringstillstånd eller bearbetningskoncessioner är skyldiga att erlägga enligt minerallagen. När liknande motionsförslag nu på nytt ligger på riksdagens bord konstaterar utskottet att regeringen har aviserat en översyn av det man betecknar mineralavgiften. Även om be­greppet mineralavgift kan uppfattas som något svårtolkat har utskottet erfarit att denna översyn kommer att ha ett brett anslag och omfatta såväl mineralersättningen, de avgifter som regleras i 14 kap. minerallagen och andra avgifter som belastar gruvnäringen. Utskottet ser ingen anledning att i detta läge föregripa denna översyn genom ett uttalande till stöd för någon av de nu aktuella motionerna. Samtliga motioner i avsnittet avstyrks såle­des i de berörda delarna.

I en reservation (SD) framfördes andra uppfattningar än utskottets majoritet kring dessa frågor.

När det gäller s.k. royalties for regions kan nämnas att utskottet årligen bru­kar behandla motioner som på olika sätt gäller återföring av medel från vat­ten- och vindkraft samt vissa andra naturresurser till de regioner där utvin­ning­en sker. Senast skedde detta våren 2015 (bet. 2014/15:NU7). Utskottet anförde då – liksom det gjort vid flera tidigare till­fäl­len bl.a. att principerna för sta­tens budgethantering ska gälla, dvs. att stat­liga inkomster från ett geo­grafiskt om­råde eller från en produktions­anlägg­ning ba­serade på natur­resurser inte ska kopp­las till statliga utgifter inom sam­ma om­råde. Införandet av sådana kopp­lingar skulle kräva korrigeringar till dessa kom­muner via ett nytt kommu­nalt utjäm­ningssystem eller via andra statliga bud­getposter. Utskottets bedöm­ning var alltjämt att detta sammantaget skulle leda till en svårgenom­tränglig bud­get­­hantering. Vidare konstaterade ut­skottet att liknande yrkanden vid flera tillfällen har avstyrkts av skatte­ut­skottet som har delat närings­ut­skottets be­döm­ning.

Motioner med liknande inriktning kommer att behandlas av utskottet senare under innevarande vår (se bet. 2015/16:NU17 Regional tillväxtpolitik).

Regeringen avser att se över mineralavgiften

I budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 Finansplanen s. 46) angav re­geringen att den har för avsikt att medverka till att nya modeller skapas för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de inves­teringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsut­veck­ling. Regeringen avsåg i detta sammanhang att göra en översyn av mine­ral­avgiften och återkomma till riksdagen med förslag.

Översyn av mineralersättningen och vissa andra avgifter

Inom ramen för regeringens mineralstrategi fick Tillväxtanalys i juli 2015 i uppdrag att kartlägga Sveriges attraktivitet som gruvland och vilka faktorer som påverkar detta. I en delrapport ska Tillväxtanalys redovisa hur nivån på mineral­ersättningen och andra avgifter enligt minerallagen påverkar Sveriges attrak­ti­vitet som gruvland.

I uppdragsbeslutet återgav regeringen sitt ovan refererade uttalande i fi­nans­planen och angav att uppdraget till Tillväxtanalys är en del i den över­synen. Den del av uppdraget som avser mineralersättningen och andra avgifter redovisades i promemorian Tillstånd och miljöpröv­ning för att öppna gruvor – en internationell utblick (PM 2016:05) i slutet av mars 2016. I prome­morian konstateras det bl.a. att den svenska och den finska lagstiftningen, som ger markägaren rätt till mineralersättning, är unika då markägarens rättig­heter till mineralerna som regleras i gruvlagarna inte kan sägas vara helt klar. I prak­tiken har reglerna inneburit att marken där en gruva eventuellt kan eta­bleras nästan alltid förvärvas av gruvbolaget. Vidare noteras det att det i flera länder förekommer system för att fördela de skatteintäkter och de avgifter som beta­las för prospektering och gruvdrift på flera nivåer lokalt, regionalt och natio­nellt.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har behandlat motionsyrkanden om ändringar av mineral­ersätt­ningen och dess fördelning mellan olika mottagare eller om avgifter som regle­ras i minerallagen vid flera tillfällen de senaste åren. Våren 2015 avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna och konstaterade bl.a. att reger­ingen har avi­serat en översyn av det man betecknade mineralavgiften. Till­växt­analys har sedermera – som en del av denna översyn – fått i uppdrag att kartlägga Sve­riges attraktivitet som gruvland och ska inom ramen för det uppdraget även redo­­visa hur nivån på mine­ral­ersättningen och andra avgifter enligt mine­ral­lagen påverkar detta. Den del av uppdra­get som gäller mine­ral­ersätt­ningen och andra avgifter redo­visa­des till reger­ingen i slutet av mars 2016.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att föregripa regeringens fort­satta beredning av det nyss omnämnda underlag som nyligen har presen­terats av Tillväxtanalys. Samtliga yrkanden som på något sätt gäller mineral­ersätt­ningen eller avgifter som regleras i minerallagstiftningen bör där­för av­slås av riks­dagen.

När det gäller förslaget i motion 2015/16:1765 (M) om att införa det som beteck­nas royalties for regions hänvisar utskottet till den syn på geografiskt betingad återföring av medel från statsbudgeten som utskottet har redovisat vid ett fler­tal tillfällen när det har behandlat förslag med liknande innebörd men som då i första hand har gällt skatteintäkter från vind- eller vatten­krafts­produk­tion. Utskottet anser således att en konstruktion av det slag som efter­frågas skul­le kräva korrigeringar via ett nytt kom­munalt utjämningssystem eller via andra statliga budgetposter, vilket skulle kunna resultera i en svår­genom­träng­lig budgethantering. Motionen avstyrks.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker motionerna 2015/16:377 (V), 2015/16:866 (KD), 2015/16:1765 (M), 2015/16:2455 (M), 2015/16:2807 (MP) och 2015/16:2850 (SD) i de aktuella delarna.

Uranbrytning

 

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om ett förbud mot uran­bryt­ning. Utskottet hänvisar bl.a. till att regeringspartierna i en ge­mensam överenskommelse har deklarerat att de inte har för avsikt att öppna upp för utvinning av uran i Sverige.

Jämför reservationerna 7 (C) och 8 (V).

 

 

Motionerna

Till följd av Sveriges extremt exploateringsvänliga minerallagstiftning står nu en rad prospekteringsföretag i kö för att få påbörja utvinning av bl.a. uran och fossilgas ur alunskiffer, konstateras det i motion 2015/16:1027 av Matilda Ern­krans (S). Detta skapar stor oro i delar av Örebro län där det finns mycket ne­ga­tiva erfarenheter från tidigare brytning av alunskiffer. Motståndet och det folkliga engagemanget mot brytning är starkt. Därför anser motionären att riksdagen genom ett tillkännagivande bör framföra till regeringen att Sve­rige bör säga nej till uranbrytning.

I motion 2015/16:153 av Edvard Riedl (M) slås det fast att Sverige är det land i Europa som bedöms ha de största tillgångarna på uran. Detta gör uran­prospektering och brytning intressant för både nationella och interna­tio­nella före­tag. Eftersom staten står för de långvariga miljökonsekvenserna av en eventuell uranbrytning bör vinsterna av uranbrytningen gå till staten. Detta hindrar inte att privata bolag kan stå för själva driften. Regeringen bör under­söka möjlig­heten för att de huvudsakliga vinsterna av uranbrytning kom­mer sta­ten till del i form av en statlig uranfond.

Det pågår för närvarande prospektering efter uran på flera håll runt om i lan­det, sägs det i motion 2015/16:2962 av Jan R Andersson (M). Motionären slår även fast att liksom all gruvbrytning innebär uran­bryt­ning omfattande mil­­påverkan. Vad som dessutom kan vara problema­tiskt vid uranbrytning är den urlakningsprocess som innebär att radioaktiva äm­nen kan spridas och där gruv­rester kan avge radioaktiv strålning. Motio­­ren efterfrågar ett tillkänna­gi­vande om att eventuella miljö­konsekvenser av uran­brytning i Sverige ska ses över.

I motion 2015/16:2477 av Stina Bergström (MP) konstateras det inled­ningsvis att Sverige inte har haft någon uranbrytning sedan Ranstadverket utan­för Skövde lades ned 1969. Även om det i dagsläget inte finns någon ansökan om att få bryta uran finns det en ständig debatt och oro i de områden av landet som ligger vid uranfyndigheter, bl.a. Jämtland, Skaraborg och Närke. Motio­nären konstaterar att ingen vill ha uranbrytning i närheten av sin bostad, sitt fritidshus eller sina ströv-, jakt- eller fiskeområden. Vidare menar motio­nären att hotet om uranbrytning även kan hämma annan utveckling på orter där pros­pektering pågår. Genom att säkerställa att uranbrytning inte kan ske i Sve­rige frias bygderna från oron. Motionären föreslår därför ett tillkänna­gi­van­de om ett förbud mot uranbrytning eller något annat sätt som säkerställer att uran inte kan brytas i Sverige.

Även i Centerpartiets partimotion 2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. föreslås ett tillkännagivande om ett nationellt förbud mot uranbrytning (yrkan­de 20). Motionärerna vill påskynda omställningen till det klimatneutrala sam­hället och anser att det är viktigt att Sverige tydligt profilerar sig som ett före­gångsland när det gäller utveckling och användning av förnybar energi. Ett viktigt steg på vägen är, enligt motionärerna, att tydligt ta avstånd från utvin­ning av fossil energi i Sverige. Detta inkluderar alltså även ett nationellt förbud mot uranbrytning.

Gruvindustrin är en strategiskt viktig näring för Sverige, sägs det inled­nings­vis i kommittémotion 2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V). Mo­tio­närerna menar dock att en modernisering av det svenska samhället, som mö­ter olika miljö- och klimatutmaningar, måste innebära att även gruv­när­ingen utvecklas i samklang med övriga delar av samhället. Motionärerna anser att den tidigare regeringens mineralstrategi är otill­räck­lig för att skapa en håll­bar mineralbrytning. De vill att riksdagen genom ett till­kännagivande ska upp­ma­na regeringen att utreda hur ett lagstiftat förbud mot uranbrytning kan in­föras (yrkande 18).

Vissa kompletterande uppgifter

Uranfyndigheter m.m.

Uran förekommer i jordskorpan och är ofta associerat med andra metaller, såsom järn, koppar, guld och s.k. sällsynta jordartsmetaller. Strål­nings­egen­skaperna i berggrunden används i samband med prospektering. Uran kan sägas visa vägen till andra fyndigheter. I Sverige förekommer uran i många om­den, såväl i urberg som i yngre bergarter. Mineraliseringar med uran har iakt­tagits i bl.a. Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Skåne och Östergöt­lands län samt på Öland, i Västergötland och i Närke. I Ranstad vid Billingen i Väs­tergötland utvanns totalt ca 200 ton naturligt uran under perioden 1965–1969.

Jämfört med länder som har stora uranreserver (exempelvis Australien, Ka­zakstan och Ryssland) är urantillgången i Sverige begränsad. Halterna av uran i den svenska berggrunden är dessutom väsentligt lägre än i de stora uran­pro­ducerande länderna. Generellt sett är de kända svenska tillgångarna därför eko­nomiskt mindre brytvärda. Världsmarknadspriserna på uran, säkerhets­­get, infrastruktursituationen och det aktuella opinionsläget är utöver uranhal­ten dock faktorer som också kan påverka företags intresse för att prospektera efter uran. Även förutsättningarna för att utvinna andra värdefulla mineraler sam­tidigt med eventuell uranutvinning kan påverka intresset.

Priset på uran är för närvarande ca 35 dollar per pund (454 gram). Priset har pendlat mellan 30–50 dollar under de senaste fyra åren. En kort period under 2007 låg priset över 140 dollar per pund. En dansk studie från 2015 visar att uran­mark­na­den kommer att kännetecknas av stora förändringar under 2016. När det gäller konsumtionen är länder som Tyskland och Japan på väg bort från kärnkraften, medan Kina och Ryssland har ambitiösa utbyggnads­program som gör att efterfrågan förväntas öka.

I februari 2016 kom den danska regeringen och Grönlands självstyre över­ens om regler för export av uran från Grönland. Avtalet innebär att mark­naden har fått en ny global spelare. Uranfyndigheter finns på flera platser på Grön­land.

Uranprospektering i Sverige

Vid ingången av 2016 fanns det enligt mineralrättsregistret 21 undersök­nings­tillstånd där uran har angetts som ett av de mineral som eftersöks. Ett under­sök­nings­tillstånd som har beviljats för ett mineral gäller emellertid även för övriga mineraler, med undantag för olja, gasformiga kolväten och diamant där tillståndet bara gäller för det ämne som har angetts i ansökan. Det mineral som anges i en ansökan avspeglar därför inte nödvän­digtvis den faktiska verksam­heten.

Eftersom ingen motion i år avser uranprospektering beskrivs inte de regler som gäller för sådan prospektering i detta betänkande. Det bör dock nämnas att liksom för all prospektering efter koncessionsmineral krävs tillstånd enligt mineral­lagen. Beroende på vilka prospekteringsmetoder som används behövs också tillstånd enligt andra lagar, däribland miljöbalken. För en närmare be­skrivning av de aktuella bestämmelserna hänvisas till utskottets mineral­poli­tiska betän­kande från våren 2015 (bet. 2014/15:NU14).

Lagstiftning kring uranbrytning

I Sverige får uran inte brytas utan att tillstånd har utfärdats enligt minerallagen, miljöbalken och kärntekniklagen. En miljökonsekvensbeskrivning ska bifogas en ansökan enligt samtliga tre lagar. I ärenden om beviljande av koncession ska 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas. I dessa kapitel finns bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden, bl.a. områden av riksintresse. Reg­lerna innebär att områden som har ett särskilt nationellt intresse inte ska tas i anspråk för andra ändamål innan frågan om den långsiktiga lämpligheten har klarlagts. Områden av riksintresse för ett antal angivna ändamål ska enligt be­stämmelserna skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra eller skada än­damålen. Utskottet noterar även den pågående översyn av bestämmelserna om riksin­tres­sen som har nämnts tidigare.

Tillstånd enligt minerallagen att få bearbeta en uranfyndighet (bearbet­nings­koncession) meddelas av bergmästaren. Enligt 8 kap. 2 § minerallagen ska ärenden om beviljande av bearbetningskoncession hän­skjutas till reger­ingen för prövning, om bergmästaren bedömer att frågan om koncession är sär­skilt betydelsefull ur allmän synpunkt. Bergmästaren ska även hänskjuta ären­det till regeringen om han eller hon finner det motiverat att frångå det läns­styrelsen har föreslagit när det gäller hushållning med mark- och vatten­om­råden enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken. Bergmästaren utreder frågan och bi­fo­gar ett eget yttrande i de ärenden som hänskjuts till regeringen för pröv­ning.

Enligt miljöprövningsförordningen krävs det vanligen tillstånd från mark- och miljödomstolen för gruvdrift eller gruvanläggning för brytning av malm, mineral eller kol. Enligt 17 kap. 1 § miljöbalken ska anläggningar för brytning, bearbetning eller anrikning av uranhaltigt material dessutom tillåtlighets­prö­vas av regeringen.

Tillåtlighetsprövningen gäller övergripande frågor om lokalisering, art och omfattning samt frågor om verksamhetens effekter på markanvändning och miljö, energi, transporter m.m. De bedömningar som ska göras är ytterst att be­trakta som politiska ställningstaganden där det framstår som naturligt att regeringen har det avgörande inflytandet över huruvida verksamheten ska få komma till stånd eller inte. I samband med prövningen kan regeringen besluta om särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.

Regeringens beslut är bindande för den ordinarie tillståndsmyndigheten. Den­na kan alltså inte avslå en ansökan om tillstånd till en verksamhet som re­geringen vid prövning enligt 17 kap. miljöbalken har funnit tillåtlig. Den kan inte heller bifalla en ansökan om tillstånd som regeringen vid prövningen har funnit otillåten. Regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan omfattas av lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut, vilket innebär att Hög­sta förvaltningsdomstolen efter ansökan om rättsprövning prövar om reger­ingens avgörande strider mot någon rättsregel.

Enligt 17 kap. 6 § miljöbalken får regeringen tillåta verksamheten endast om kommunfullmäktige i den kommun där en uranfyndighet ska bearbetas har tillstyrkt detta. Någon möjlighet för regeringen att tillåta uranbrytning mot kom­munens vilja finns därmed inte. Kommuner har alltså en lagfäst vetorätt mot uranbrytning inom den egna kommunen.

För drift av en anläggning för utvinning av ett kärntekniskt ämne krävs till­stånd enligt kärntekniklagen. Frågan om tillstånd enligt kärntekniklagen för uranbrytning prövas också av regeringen. Denna prövning görs parallellt och samordnat med tillåtlighetsprövningen enligt miljöbalken. Strålsäkerhetsmyn­digheten bereder ärendet och överlämnar med ett eget yttrande handlingarna i ärendet till regeringen.

Ansökningar om koncession för uranbrytning i Sverige

Varken Bergsstaten, miljödomstolarna eller regeringen har tagit ställning till någon ansökan om tillstånd för att bryta uran då ingen sådan ansökan har in­kommit sedan brytningen i Ranstad på 1960-talet. Den kommunala vetorät­ten har således inte heller utnyttjats.

Uranfrågan i mineralstrategin

Den svenska mineralstrategin är avgränsad till sådana mineral som inte är att betrakta som energitillgångar. Frågor om prospektering efter eller brytning av uran berörs därmed endast indirekt av de åtgärder som strategin omfattar.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om uranbrytning behandlades av utskottet senast våren 2015 (bet. 2014/15:NU14). Samtliga motioner avstyrktes. Utskottet anförde bl.a. föl­jan­­de:

Utskottet konstaterar att regeringspartierna i en gemensam överenskom­melse har deklarerat att de inte har för avsikt att öppna för utvinning av uran i Sverige. Denna utfästelse anser utskottet vara en tillräcklig grund för att avstyrka de mo­tionsyrkanden som gäller införande av ett förbud mot uranbrytning i Sve­rige.

– –

Förslaget [] om att det bör inrättas en statlig uranfond avstyrks ock­så – liksom utskottet har gjort vid åtskilliga tidigare tillfällen.

I en reservation (C) framfördes uppfattningen att det borde utredas hur ett lag­stiftat förbud mot uranbrytning kan införas i Sverige och att den kom­muna­la vetorätten mot uranbrytning bör utvidgas till att även omfatta uran­pros­pek­te­ring i alunskiffer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under flera års tid avstyrkt motioner om ett förbud mot uran­brytning i Sverige. Utskottet har bl.a. hänvisat till att den gällande kom­munala vetorätten mot uranbrytning har varit tillräcklig och att det är regeringen som genom sin tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken avgör huruvida eventuell brytning av uran ska komma till stånd. Vid det senast tillfäl­let erin­rade utskottet också om att regeringspartierna i en gemensam överenskom­mel­se har deklarerat att de inte har för avsikt att öppna för utvin­ning av uran i Sve­rige.

Eftersom utskottet inte anser att det har tillkommit något nytt i frågan om uran­brytning i Sverige avstyrks återigen samtliga förslag om att införa ett för­bud mot så­dan brytning. Eftersom intresset för uranutvinning i Sve­rige dess­utom tycks vara svalt anser utskottet inte att det finns något skäl att ge­nom­föra en allmän miljökonsekvensanalys av en eventuell brytning av uran i linje med vad som föreslås i motion 2015/16:2962 (M). Krav på sådana ana­lyser kom­mer att stäl­las med stöd av miljöbalken på den som ansöker om till­stånd för uranbrytning. Förslaget i motion 2015/16:153 (M) om att det bör in­rättas en statlig uranfond avstyrks också – liksom utskottet har gjort vid åt­skilliga tidi­gare tillfällen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 2015/16:153 (M), 2015/16:377 (V), 2015/16:1027 (S), 2015/16:2369 (C), 2015/16:2477 (MP) och 2015/16:2962 (M). Motionerna 2015/16:377 (V) och 2015/16:2369 (C) av­styrks i de här aktuella delarna.

Skiffergas och andra kolväten

 

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att införa ett förbud mot utvinning av fossila energikällor. Utskottet hänvisar till de strikta svens­ka miljöreglerna för utvinning av olja, gas och andra kolväten och de begränsade geologiska för­utsättningarna att bedriva skiffer­gas­utvinning genom s.k. frack­ning i Sverige. Utskottet påminner även om att regeringspartierna i en gemensam överenskommelse har uttalat att Sverige inte ska öppna upp för utvinning av olja eller gas.

Jämför reservation 9 (V).

 

 

Motionerna

I motion 2015/16:3004 av Anders Åkesson och Per-Ingvar Johnsson (båda C) framhålls det att nya fossila bränsletillgångar som t.ex. skiffergas riskerar att försena omställningen till för­nybar energi. Miljöpåverkan och metangas­ut­släpp vid gas- och oljeut­vin­ning ur skif­fer är ytterligare osäkerhetsfaktorer i den globala pågåen­de energi­omställ­ningen. Motionärerna anser att det enda rim­liga förhållnings­sättet är att all ut­vin­­ning av fossil energi fullt ut står för sina miljökost­nader. Att ut­vin­na gas och olja ur skiffer genom hydraulisk spräck­ning (s.k. frack­ning) är också förenat med påtag­liga och oöversiktliga mil­jörisker. Med hän­visning till försiktighets­prin­cipen bör Sve­rige, enligt mo­tio­närernas uppfatt­ning, därför införa ett för­bud mot gas- och oljeutvinning ur skiffer.

För att Sverige ska vara ett föregångsland i klimatomställningen krävs poli­tisk handlingskraft, sägs det i Vänsterpartiets partimotion 2015/16:187 av Jonas Sjöstedt m.fl. Bolag söker efter både skiffergas och skifferolja på Öland, Got­land och i Östergötland. Utvinning av ännu mer fossil energi skulle mot­ver­ka den nödvändiga energiomställningen och dessutom riskera stora negati­va miljöeffekter. Ett nationellt förbud mot utvinning av fossil energi bör infö­ras (yrkande 14).

Om riksdagen inte antar det ovannämnda förslaget om ett nationellt förbud måste kommunernas självbestämmande värnas. En kommunal vetorätt mot ut­vinning av fossil energi bör därför enligt motionärerna införas (yrkande 15).

Vissa kompletterande uppgifter

Skiffergas

Skiffergas är naturgas som bildas och binds i berggrund som består av skiffer. Skiffer på stora djup är relativt tät, vilket tidigare har gjort det mycket svårt att producera gas ur den. Ny teknik har dock skapat förutsättningar för lönsamhet inom detta segment. För att öka tillströmningen av gas till borrhålen spräcker man skiffern med hjälp av högt vattentryck i borrhålet, och skapar därigenom sprickor kring borrhålet där gasen kan strömma till. Denna metod kallas hy­drau­lisk spräckning (frackning). I samband med spräckningen injekteras kvarts­sand som håller sprickorna öppna. Förutom sand och vatten tillförs ke­miska tillsatser för att minska friktionen i sprickorna. De hål som borras för skiffergasutvinning är ofta mer eller mindre horisontella i den gasförande skiffern.

Skiffergas i Sverige

I Sverige förekommer alunskiffer i delar av Skåne, Västergötland, Öster­göt­land, Närke, Öland, fjällkedjan och södra Östersjön. Lokalt kan den gas som på­träffas inom alunskifferområdena i Östergötland, Västergötland, Närke och på Öland innehålla utvinningsbara mängder gas. Lokalt i centrala och sydväst­ligaste Skåne förekommer alunskiffern på större djup, vilket innebär att det skul­le kunna förekomma termiskt bildad skiffergas där.

Av en rapport från SGU som publicerades i juni 2014 framgår det att frack­ning endast kan tillämpas inom mycket begränsade områden i Sverige. De om­råden där det kan finnas termiskt bildad gas och där frackning skulle kunna vara teoretiskt möjlig att använda finns i delar av Skåne. Skiffer­gasutvinning be­döms dock vara olämplig på dessa platser, bl.a. på grund av läget i en tät­befolkad region, begränsade skiffervolymer och – framför allt – att den skiffer som finns inte innehåller någon större mängd gas. I Östergötland finns lokala ansamlingar av s.k. biogent bildad och därmed mer ytligt före­kom­man­de gas. Volymen och värdet av gasen i dessa områden är ur ett internationellt per­spek­tiv dock mycket liten, och utvinning bedöms enligt den nyssnämnda SGU-rap­porten endast vara möjlig i mindre skala. Man skulle i så fall använda mer konventionell utvinningsteknik och alltså inte frackning.

Bestämmelser om prospektering efter eller utvinning av naturgas

Utöver de tillstånd som utfärdas av Bergsstaten för prospektering eller utvin­ning är flera av de verksamheter som är aktuella för naturgas även tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 9 kap. miljöbalken. Bestämmelserna har redo­vi­sats närmare i utskottets betänkande 2014/15:NU14.

Här bör noteras att Naturvårdsverket i sin översyn av prövningen av miljö­farlig verksamhet har presenterat ett antal förslag som tar sikte på vilka reg­ler som ska gälla för s.k. djupborrning. För­slagen var utskickade på remiss t.o.m. den sista februari 2016.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2015 avstyrkte utskottet förslag om skiffergas och annan fossil energi, varav några var desamma som de nu aktuella (bet. 2014/15:NU14). Utskottet anförde följande:

Gasutvinning förekommer i dagsläget endast i mycket begränsad utsträck­ning i Sverige. De svenska miljöbestämmelser som reglerar utvin­ning av gas, olja eller andra kolväten kan betraktas som strikta. Förut­sättningarna för utvinning av gas eller olja ur skiffer i Sverige är, enligt SGU:s bedöm­ningar, dessutom begränsade som en följd av Sveriges geologiska för­hål­landen. Tillgången till gas som kan utvinnas genom s.k. hydraulisk spräck­ning är både för liten och lokaliserad till områden där denna utvin­nings­metod är olämplig att använda. Till detta ska även fogas att re­ger­ings­par­tierna i en gemensam överenskommelse har uttalat att Sverige inte ska öpp­na för utvinning av olja eller gas.

Sammantaget anser utskottet att det anförda kan fungera som en grund för riksdagen att avslå de motioner i vilka det efterfrågas ett förbud mot gas- och oljeutvinning ur skiffer i Sverige, ett mer allmänt förbud eller en kommunal vetorätt mot utvinning av fossil energi.

I en reservation (V) förordades ett förbud mot utvinning av fossil energi alter­nativt en kommunal vetorätt mot sådan utvinning.

Genomförande av offshoredirektivet

I maj 2015 tog riksdagen ställning till regeringens proposition 2014/15:64 Ge­nomförande av offshoredirektivet. I propositionen lämnade regeringen för­slag som syftade till att genomföra EU:s s.k. offshoredirektiv i de delar som krävs av en medlemsstat som inte har prospektering eller utvinning av olja eller gas till havs och som inte heller planerar att ge tillstånd till detta inom sin juris­diktion.

I propositionen redovisas en kunskapssammanställning från SGU där de geo­logiska förutsättningarna för förekomsten av olja och gas be­skrivs. Enligt SGU bedöms berggrunden i Bottenviken och Botten­havet sakna förutsätt­ning­ar för att det ska finnas olja och gas. När det gäller Öland, Gotland och södra Öster­sjön framkommer det att volymerna av utvin­ningsbar olja är be­gränsade och att utvinningen endast har bedrivits i liten skala. Även Skåne­om­rådet och södra Katte­gatt bedöms sakna förutsättningar för utvinning av olja och gas.

Regeringen föreslog att tillstånd inte ska få lämnas till olje- eller gasverk­samhet. I propositionen angavs därför att undersökningstillstånd och bearbet­ningskoncessioner enligt kontinentalsockellagen (1966:314) och mi­ne­ral­lagen inte ska få meddelas i fråga om olje- eller gasverksamhet till havs.

Försvarsutskottet föreslog att riksdagen skulle bifalla regeringens förslag i proposi­tionen och att bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli 2015 (bet. 2014/15:FöU9). Riksdagen biföll utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att förutsättningarna för att utvinna gas ur skiffer genom s.k. frackning kan betraktas som så gott som obefintliga i Sve­­rige. Gasutvinning genom mer konventionella metoder kan möjligen ske på vissa platser, men då endast i mindre skala. Det bör även understrykas att de miljöregler som kringgärdar utvinning av fossil energi i Sverige kan be­trak­tas som strikta och att det pågår en översyn och ett förtydligande av de regler som gäller för s.k. djupborrning.

Noterbart i sammanhanget är också att som en följd av genomförandet av offshoredirektivet i Sverige kommer inte under­sökningstillstånd och bear­bet­ningskoncessioner enligt kontinental­sockellagen och mi­ne­ral­lagen att kunna meddelas i fråga om olje- eller gasverksamhet till havs. Av­slut­ningsvis konsta­terar utskottet att re­ger­ingspartierna i en gemensam över­enskommelse har ut­talat att Sverige inte ska öppna för utvinning av olja eller gas.

Liksom förra året då motioner om förbud mot utvin­ning av fossil energi behandlades, är utskottets sammantagna bedömning att det anför­da kan funge­ra som en grund för riksdagen att avslå de motioner i vilka det efterfrågas ett för­bud mot gas- och oljeutvinning ur skiffer i Sverige, ett mer all­mänt förbud eller en kommunal vetorätt mot utvinning av fossil energi. Förslagen i motio­nerna 2015/16:187 (V) och 2015/16:3004 (C) med den innebörden av­styrks därför.

Gruvdrift och samhällsutmaningar

 

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner som på olika sätt rör de samhälls­utma­ningar som följer i spåren av en expanderande gruvnäring. Utskottet hän­visar bl.a. till att några av förslagen har behandlats av riksdagen flera gånger tidigare och till att flera av de frågor som tas upp även upp­märk­sammas inom ramen för genomförandet av mine­ralstra­te­gin.

Jämför reservation 10 (V).

 

 

Motionerna

Det är viktigt att trygga en fortsatt gruvbrytning i Sverige, framhålls det i motion 2015/16:1926 av Krister Hammarbergh (M). Dagens situation i Malm­fälten där enskilda gör en förmögenhetsförlust utan möjlighet till kom­pen­sa­tion enligt minerallagen är dock enligt motionären inte till­freds­stäl­lande. Det gäller även i de fall när människor som tvingas lämna sitt gamla hem er­bjuds ersätt­ningsbostäder som innebär kraftigt ökade bostads­kost­nader.

Minerallagen tar ingen hänsyn till att en fastighetsägare strax utanför kon­cessionsområdet och där det saknas markanvisning kan lida skada om egen­domen blir omöjlig att sälja och därmed tappar sitt värde. De människor som i dag inte kan avyttra sina fastigheter och därmed lider en förmögen­hets­skada på grund av gruvdriften bör enligt motionären därför omfattas av mineral­lagens regler om inlösen och ersättning för uppkommen skada (yrkande 1).

Motionären framhåller även att kompensationen vid inlösen av bostäder många gånger understiger produktionspriset för en ny fastighet. Många äld­re som bor i en hyresrätt riskerar att få en kraftigt ökad hyreskostnad på grund av att bo­stadshuset blivit inlöst och nyproduktionskostnaden för ersätt­nings­bo­sta­den överstiger ersättningen för inlösen. Motionären anser därför att om mark­nads­värdet för den gam­la bostaden är lägre än för en motsvarande bostad bör inlösensumman kun­na grundas på nyproduktionskostnaden (yrkande 2).

Gruvindustrin är en strategiskt viktig näring för Sverige, sägs det inled­ningsvis i kommittémotion 2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V). Mo­tio­närerna menar dock att en modernisering av det svenska samhället, som mö­ter olika miljö- och klimatutmaningar, måste innebära att även gruv­när­ingen utvecklas i samklang med övriga delar av samhället. Motionärerna vill se ett integrerat jämställdhetsarbete i allt utvecklings­arbete kring gruv- och mi­ne­ralindustrin och anser därför att de berörda länsstyrelserna bör ges ett förstärkt uppdrag att verka för en allsidig utveckling av gruvsamhällena så att de attra­herar både kvinnor och män (yrkande 21).

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid åtskilliga tillfällen under de senaste åren behandlat likaly­dande eller snarlika motioner om samhällsomvandlingarna i Malmfälten. En mo­tion som helt överensstämmer med motion 2015/16:1926 (M) har exem­pel­vis avstyrkts ett antal gånger tidigare, se­nast våren 2015. Vid det senaste tillfället anförde utskottet bl.a. följande (bet. 2014/15:NU14):

De samhällsutmaningar som följer av gruvbranschens cykliska karaktär har uppmärksammats inom ramen för den förra regeringens mine­ral­strate­gi. Ett antal åtgärder som har koppling till dessa frågor har an­tingen ge­nomförts eller finns utlagda som uppdrag till olika myn­dig­heter. Bland dessa märks insatser för att förbättra dialogen mellan ren- och gruv­när­ingarna, arbete med att ta fram en handbok som ska underlätta för de kom­muner som står inför gruvetableringar och ett natio­nellt pro­gram för att kommuner och aktörer med regionalt utveck­lings­ansvar lättare ska kunna tillvarata utvecklingspotentialen i samband med exempelvis en gruv­eta­blering. Ett underlag till stöd för kom­munernas fysiska planering i sam­band med dylika etableringar håller också på att tas fram.

Utskottet noterar vidare att den gruvsamordnare som den förra reger­ingen tillsatte kommer att slutrapportera sitt uppdrag inom de närmas­te må­naderna. Gruvsamordnarens erfarenheter kan väntas utgöra en värde­full del av underlaget för de fortsatt angelägna diskussionerna om hur gruv­­ringen på bästa sätt ska samexistera med den omgivande natur­miljön och lokalsamhället.

När det gäller frågor om gruvnäringens expansion i Kiruna och Malm­berget [] noterar utskottet att de ersätt­ningsfrågor som har uppkom­mit i samband med att boende har tvingats lämna sina hem hittills har kunnat lösas genom frivilliga avtal. Det har alltså inte varit nödvändigt att tillämpa de ersättningsprinciper som är reglerade i expropriationslagen. Möjligen blir utmaningarna större på detta område när LKAB nu på allvar har inlett förhandlingarna med den inte obetydliga mängd enskilda och företag som tvingas flytta sin verksamhet som en följd av att Kirunas stads­kärna ska omlokaliseras. Här förutsätter utskottet att LKAB som ett hel­statligt före­tag tar det betydande sociala ansvar som vilar på dem i enlighet med de rikt­linjer som styr bolagets verksamhet.

[…] Utskottet har vidare förståelse för de olägenheter som kan drabba enskilda i de samhällen där gruvexpansion pågår och inser att de ersätt­ningsfrågor som uppkommer när fastigheter måste tas i anspråk kan inne­bära påfrestningar för dem som berörs. Utskottet finner det dock mindre ända­målsenligt att, som motionären efterfrågar, göra ändringar i mine­ral­lagen för att komma till rätta med eventuella problem på detta område. Snarare är det ersättningsreglerna i expropriationslagen – till vilka mine­rallagen hänvisar – som i första hand bör justeras. Vissa sådana justeringar gjor­des emellertid så sent som 2010 i syfte att stärka fastig­­hetsägarnas ställ­ning i ersättningshänseende och att därigenom stärka äganderätten.

Våren 2014 behandlade utskottet ett yrkande på temat jämställdhet inom gruv­bran­schen som var likalydande med det i den nu aktuella mo­tionen 2015/16:377 (V) (bet. 2013/14:NU14). Utskottet påpekade då att kom­pe­tens­försörjning som möter näringens och regionernas behov är ett av de åtgärds­områden som tas upp i mineralstrategin. Ökad jämställdhet inom när­ingen nämns som en nyckelfråga för att öka rekryteringsbasen och för att stär­ka näringens attraktivitet. Vidare anförde utskottet att gruvin­dustri­sek­torn har ta­git fram en forsknings- och innovationsagenda där man har iden­tifie­rat jäm­ställ­dhet i gruvdriften som ett strategisk viktigt delom­råde. Det sägs i sam­man­hanget bl.a. att strukturella krafttag för jämställdhet i gruv­sektorn är en av de viktigaste insatserna för att kunna uppfylla visionen.

Ersättningsregler vid ingrepp med stöd av minerallagen

Som har nämnts tidigare i betänkandet är markägaren garanterad ersättning vid ingrepp i mar­kägares rättigheter med stöd av minerallagen. Skada eller in­trång som föran­leds av undersökningsarbete ska ersättas av den som har ett un­dersök­ningstillstånd eller en koncession med vars stöd arbetet bedrivs. Ofta be­stäms ersätt­ningens storlek genom frivilliga uppgörelser mellan konces­sions­inne­havaren och markägaren. Om sådana uppgörelser inte kan nås be­stäms ersätt­ningen vid intrång med stöd av minerallagen enligt expropria­tions­rättsliga principer (4 kap. expropriationslagen [1972:719]).

En utgångspunkt för att kunna beräkna ersättningens storlek är att fastig­hets­ägaren ska hål­las skadeslös för den förmögenhetsminskning som markav­ståendet medför. Om en hel fastighet tas i anspråk ska löseskilling betalas med ett belopp som mot­svarar fastighetens marknadsvärde. Vid expropriation av en del av en fas­tighet ska intrångsersättning betalas för den minskning av fas­tig­hetens mark­nads­värde som uppkommer genom expropriationen. Fastig­hets­ägaren har där­utöver rätt till ersättning för annan skada av ekonomisk art, t.ex. kost­nader för att flytta eller för att avveckla en rörelse.

Den 1 augusti 2010 infördes vissa ändringar i reglerna om ersättning i ex­pro­priationslagen. Numera betalas, i form av ytterligare löseskilling eller in­trångs­er­sätt­ning, ett schabloniserat påslag om 25 procent på ersättningen för en fastig­hets marknadsvärde eller marknadsvärdesminskning. Vidare avskaf­fa­des en be­gräns­ningsregel för ersättningen (den s.k. presumtionsregeln) och möj­lig­heten att göra avdrag från ersättningen (s.k. toleransavdrag). En grund­läggan­de avsikt med ändringarna var att stärka fastighetsägarnas ställning i ersätt­ningshänseende och att därigenom stärka äganderätten.

Beredningsunderlaget för lagändringarna utgjordes av bl.a. slutbetänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99) från Utredningen om expropriationsersättning. Enligt utredningen förekommer s.k. frivilliga uppgörelser om överlåtelse och upplåtelse av egendom i mycket stor omfattning och då utan att reglerna om tvångsförfogande direkt tillämpas. En­ligt utredningen är ersättningarna generellt sett högre i de frivilliga uppgörel­ser­na.

Expropriationsrättsliga frågor bereds av civilutskottet.

Samhällsomvandlingarna i Kiruna och Malmberget

Utskottet har redogjort för historiken bakom samhällsomvandlingen i Malm­fälten ett flertal gånger senast våren 2015 liksom för de principer som LKAB följer i samband med att gruvornas expansion påverkar det omgivande samhällena (se bet. 2014/15:NU14). Här kan upprepas att LKAB hittills har löst fastighetsfrågor genom frivilliga förvärv. Bolaget säger sig agera i linje med expropriationslagens lydelse om att ersättningen ska mot­svara marknads­värdet för ett likvärdigt boende på orten. Om den kon­cession som har lett till mark­anvisningen har meddelats efter den 31 juli 2010 ska dessutom ett tillägg om 25 procent utgå. Av förra årets mineral­politiska betänkande framgår också att LKAB har slutit samarbetsavtal med Kiruna respektive Gällivare kom­mu­n som gäller hur bolaget ska kompen­sera förlusten av en sådan kommunal in­frastruktur som måste ersättas som en följd av gruvornas expansion.

I januari 2016 presenterade LKAB fler detaljer för samhällsomvandlingen i Malmberget. De nya planerna följer den etappindelning som beslutades ge­men­samt med Gällivare kommun redan 2012. På grund av kommande mark­rörelser orsakade av gruvbrytningen ska stora delar av Malmberget vara ut­flyt­tade under 2019.

Knappt 1 800 bostäder omfattas av den detaljerade tidplanen i Malmberget. Fram till 2019 ska de boende ha blivit kompenserade och flyttat till nya bostä­der. Tidsplanen för köp gäller alla kategorier av fastighetsägare i de be­rörda områdena, medan planen för flytt framför allt gäller bostäder.

Ersättningsmodeller fastställda

Under 2015 tog LKAB:s styrelse beslut om hur bolaget i fortsättningen ska ersätta fastighetsägare, boende och näringsidkare som påverkas av gruvbryt­ningen. Villaägare och fastighetsägare som äger hyreshus kommer att erbjudas två valmöjligheter, antingen ett ersättningshus som är likvärdigt med det nuvarande el­ler en summa pengar som motsvarar marknadsvärdet plus 25 pro­cent. De som äger en bostadsrätt ersätts med en summa pengar. LKAB:s erbju­dande ba­seras på två grunder. Ersättningen utgörs av ett belopp per kvadrat­meter bo­yta, som motsvarar kvadratmeterpriset för en nyproducerad bostads­rätt i Malm­fälten, samt ett tillägg som baseras på en individuell bedöm­ning av skick och standard på nuvarande bostadsrätt.

Hänsyn kommer att tas till skick och standard på bostaden eller fastigheten. Det innebär att den som har renoverat och byggt om sin villa, sin bostadsrätt eller sitt hyreshus och med det har fått en högre standard får en högre värdering än den som inte har gjort detta.

Hyresgäster som inte äger en fastighet får förtur till både äldre och nya hy­resrätter. Den som flyttar till en nyproduktion ersätts med en hyres­trapp­ning, vil­­ket innebär att hyresgästen behåller sin nuvarande hyresnivå under det för­sta året och sedan ökar hyran successivt under sju år. LKAB har därmed utökat tidsramen för trappning, som tidigare har gällt under fem år. Oavsett hyres­värd omfattas alla hyresgäster som måste flytta av LKAB:s hyrestrapp­ning.

Näringsidkare som omlokaliseras kompenseras i flera delar. De som äger sin fastighet får ett erbjudande om en ersättningsfastighet, och näringsidkare som hyr blir erbjudna en ny lokal med en hyrestrappning upp till fem år. Ut­över det står LKAB för omlokaliseringskostnader och resultatbortfall i sam­band med flytten.

Statlig gruvsamordnare och Malmfältsgruppen

I september 2012 utsåg den dåvarande näringsministern Annie Lööf Till­växt­verkets förra generaldirektör Christina Lugnet till samordnare för insatser i sam­band med gruvnäringens expansion i Norrbottens län, Väster­bot­tens län, Gävleborgs län, Västmanlands län, Uppsala län, Örebro län och Dalar­­nas län.

I gruvsamordnarens uppdrag ingick att sammanföra och underlätta dialogen mellan aktörer vars verksamhetsområden berörs av frågor som uppkommer med anledning av gruvindustrins expansion i Sverige.

Gruvsamordnaren slutrapporterade sitt uppdrag i mars 2015 (Hållbar gruv­näring kräver en klimatsmart industristrategi och en helhetssyn på Sve­riges natur­resurser – Förslag till Industri 5.0). Eftersom jämställd­hets­frågor tas upp i motion 2015/16:377 (V) kan det nämnas att gruvsamordnaren fram­håller att en bredare arbetsmarknad och ökad attraktivitet för både kvinnor och män som bor i en gruv­kom­mu­n är av avgörande betydelse för en posi­tiv ut­veckling i en sådan kommun.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet finns det en del förslag i gruv­sam­ord­narens rapport som eventuellt kommer att undersökas närmare. Detta kom­mer emellertid mest troligt ske först sedan övriga åtgärder inom ramen för mi­neralstrategin har avrapporterats.

Sedan 2005 finns den s.k. Malmfältsgruppen. Gruppen är ett högnivåforum för dialog i övergripande frågor som rör gruvnäringens tillväxt i Malmfälten och består av företrädare för Regeringskansliet samt representanter från Kiru­na och Gällivare kommuner, länsstyrelsen i Norrbottens län och LKAB. Grup­pens senaste möte hölls i januari 2016 under ledning av närings- och inno­vationsminister Mikael Damberg.

Samhällsomvandlingsfrågor i mineralstrategin

Ett av de fem strategiska områden som identifieras i mineralstrategin är dialog och samverkan som främjar innovation och tillväxt. Inom ramen för detta om­råde listas bl.a. åtgärdsområdet Tydligare ansvarsfördelning och bät­t­re in­for­ma­tionsflöde mellan näringens aktörer. Den målbild som målas upp är att dialogen mellan de aktörer som berörs av och bidrar till gruv- och mine­ral­näringens verksamhet ska främjas i syfte att förbättra informa­tionsutbyte, möj­liggöra proaktivt planeringsarbete och minska poten­tiel­la kon­flikt­situa­tio­ner.

Som ett led i genomförandet av mineralstrategin gav den förra regeringen i september 2013 Tillväxtverket i uppdrag att ta fram en handbok för kommuner som står inför gruvetableringar. Syftet med handboken är bl.a. att belysa vilka åtgärder som kan behöva vidtas av kommunen för att få en effektiv och ända­målsenlig beslutsprocess. Handboken levererades till Näringsdepartementet i juni 2015 och gavs då även ut till kommuner och andra myndigheter. Därefter har det genomförts ett arbete med att utvärdera och identifiera hur handboken kan utvecklas. I slutet av mars 2016 presenterade Tillväxtverket slutrapporten Handbok för kommuner som står inför stora gruvetableringar, eller expansion av befintliga gruv- och täktverksamheter.

En mer jämställd gruvnäring

När det gäller det som sägs i motion 2015/16:377 (V) om vikten av ökad jäm­ställdhet inom gruv- och mineralnäringen kan nämnas att Vinnova har tagit fram en s.k. strategisk innovationsagenda med titeln Genusmedveten gruv­­ring. Agendan ska inte bara underlätta för mer jämställda personal­struk­turer i gruvindustrin utan också skapa en föregångsmodell för en socialt håll­bar och internationellt attraktiv arbetsplatskultur.

Inom projektet Nordic mining and the search for women undersöker fors­ka­re jämställdhetsambitionerna och jämställdhetsarbetet i den nordiska gruv­bran­schen. De ska kartlägga andelen kvinnor som arbetar i produktionen och un­dersöka branschens jämställdhetssatsningar för att hitta goda exempel som kan vägleda det framtida arbetet. Enligt de som arbetar i projektet är gruv­bran­schen väl medveten om problemet med den manliga dominansen i yrket och har jobbat aktivt med frågan under en lång tid. Enligt forskarna finns viljan att förändra men det saknas verktyg och kunskap för att överföra den ambi­tionen till praktisk hand­ling. Projektet löper under perioden 2014–2016 och har finan­sierats av Nor­diska ministerrådets expertnätverk Nordmin, som ver­kar för en hållbar mineral- och gruvindustri.

I sammanhanget kan också nämnas att det har tagits fram en regional mine­ralstrategi för Norrbottens och Västerbottens län i samverkan mellan de båda länsstyrelserna, Region Västerbotten, Norrbottens läns landsting, Umeå uni­ver­sitet och Luleå tekniska universitet. I strategin lyfts jämställdhet fram som en viktig hållbarhetsfaktor och det sägs att jämställdhet och metoder för jäm­ställd­hetsintegrering ska genomsyra alla förslag i strategin. Att verka för ökad jämställdhet pekas också ut som en prioritering under rubriken Kompe­tens­för­sörjning. Det påpekas att jämställdhet är en förutsättning och strategi för ut­veck­ling av en hållbar och konkurrenskraftig svensk gruvindustri och att det där­för viktigt att den regionala mineralstrategin även inkluderar dessa frå­gor.

Avslutningsvis bör det påminnas om att länsstyrelserna enligt 2 § i sin in­struk­tion (2007:825) redan har i uppgift att samordna regionala aktörer i arbe­tet med att göra verksamheterna mer jämställda. Därutöver kan nämnas att på regeringens uppdrag har aktörer med regionalt utvecklingsansvar i länen tagit fram regionala handlingsplaner för jämställd regional tillväxt. Dessa har tyd­lig­gjort ansvaret för jämställdhet i det regionala tillväxtarbetet och skapat struk­turer för ett fortsatt arbete med jämställdhetsintegrering i samtliga län.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid åtskilliga tillfällen under de senaste åren avstyrkt samma förslag som i år finns i motion 2015/16:1926 (M). Utskottet hänvisar nu i första hand till det som då har redovisats och som till viss del har refererats ovan. Utöver detta konstaterar ut­skottet att sedan våren 2015 då utskottet senast be­handlade förslagen, har LKAB:s styrelse fastställt modeller för hur bolaget ska ersätta de fastig­hets­äga­re, boende och näringsidkare som påverkas av gruv­bryt­ningen i Malm­fäl­ten. Utskottet ser positivt på att bolaget och de berörda i möjligaste mån kan nå frivilliga överens­kommelser i ersätt­nings­frågorna och ser ingen anledning att heller denna gång ställa sig bakom för­slagen i den nyss­nämnda motionen. Motionen avstyrks således även denna gång.

När det gäller det som sägs i motion 2015/16:377 (V) om ett förstärkt upp­drag till länsstyrelserna konstaterar utskottet inledningsvis att utskottet be­hand­lade ett likalydande yrkande våren 2014 (bet. 2013/14:NU14). Av det ut­skot­tet då anförde finns skäl att upprepa att kompetensförsörjning som möter näring­ens och regionernas behov är ett av de åtgärdsområden som tas upp i den nationella mineral­strategin och att ökad jämställdhet inom näringen nämns som en nyckel­fråga för att öka rekryteringsbasen och för att stärka näringens attrak­tivitet. Ut­över detta noterar utskottet att det pågår forskning med inrikt­ning på att ta fram de verktyg och den kunskap som behövs för att kunna över­föra en ökad med­vetenhet inom branschen om betydelsen av större jäm­ställd­het till prak­tisk handling.

Utskottet konstaterar att det pågår ett viktigt arbete som har förutsättning att fungera som en grund för bl.a. läns­styrel­sernas ar­bete med att öka jäm­ställd­heten inom gruvsektorn. I några län i norra Sverige där gruvnäringen har stor betydelse för samhällsutvecklingen har jämställdhetsfrågorna för övrigt redan lyfts fram som centrala inom ramen för en regional mineralstrategi. Er­faren­heterna från genom­förandet av de åtgärder som listas i denna regionala strate­gi bör kunna resultera i värdefull kunskap som även kan komma andra aktörer med re­gio­nalt utvecklingsansvar till gagn. Att som föreslås i motionen peka ut just läns­styrelserna som uppdragstagare förefaller enligt utskottets uppfattning för övrigt vara mindre ända­måls­enligt då det i många delar av lan­det är andra aktörer som har huvud­ansvaret för det regionala utveck­lings­ar­betet. Ut­skottets sammantagna bedöm­ning är att ett tillkänna­givande från riks­­dag­en om ett förstärkt uppdrag till läns­styrel­serna i linje med vad som före­slås i motionen i dagsläget inte är ­kal­lat.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker motionerna 2015/16:377 (V) och 2015/16:1926 (M). Den förstnämnda motionen avstyrks i den aktuella delen.

Reservationer

 

1.

Den svenska mineralstrategin, punkt 1 (M, C, L, KD)

 

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Helena Lindahl (C), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Penilla Gunther (KD), Jörgen Warborn (M) och Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2015/16:1189 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, FP, KD) yrkande 6 och

2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 10.

 

 

Ställningstagande

Alliansregeringen tog ett ambitiöst samlat strategiskt grepp om den svenska gruv- och mineralnäringen i syfte att ta till vara de möjligheter som ges och för att Sverige ska fortsätta att utvecklas som EU:s ledande gruvnation. Strate­gis­ka områden för en långsiktigt hållbar mineral­användning identifierades, ett be­­tydan­de antal konkreta åtgärder pre­sen­terades och medel avsattes för att fi­nansiera de olika insatserna. Strategin är en viktig vägledning för en fortsatt ak­­tiv och konkurrenskraftig gruvnäring i Sverige som bedrivs i samklang med bå­de miljö och omgivande näringar. Strategin ska skapa de bästa förut­sätt­ningarna för en mineralpolitik som ska stärka konkurrenskraften i svensk gruv- och mineralnäring. På så sätt kan Sverige behålla och förstärka sin position som EU:s ledande gruvland. Sveriges mineraltillgångar ska nyttjas på ett lång­siktigt hållbart sätt, med beaktande av ekologiska, sociala och kulturella di­men­sioner så att natur- och kulturmiljöer bevaras och utvecklas.

Dessvärre upplever vi inte att den nuvarande regeringen har samma intres­se för gruv- och mineralnäringsfrågorna som den förra. Visserligen pågår ett ar­be­te med att genomföra återstående åtgärder inom ramen för mineral­strate­gin, men engagemanget i genomförandet lämnar en hel del i övrigt att önska. Det finns, enligt vår uppfattning, dessutom anledning att befara att de hittills­varan­de erfarenheterna inte tas till vara på ett effektivt sätt, vilket vi be­klagar.

I likhet med vad som sägs i motionerna 2015/16:1189 (M, C, L, KD) och 2015/16:2455 (M) anser vi att flera steg måste tas för att Sverige ska kunna full­följa mineralstrategin. Riksdagen bör därför genom ett tillkännagivande till regeringen påtala vikten av att arbetet med den nationella mineralstrategin fort­sätter. Därmed tillstyrker vi de båda nyssnämnda motionerna i de aktuella delarna.

 

 

2.

Minerallagen och miljöbalken, punkt 2 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 3 och

avslår motionerna

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 17,

2015/16:1331 av Margareta Cederfelt och Finn Bengtsson (båda M),

2015/16:2167 av Emilia Töyrä m.fl. (S) yrkande 5 och

2015/16:3003 av Anders Åkesson och Göran Lindell (båda C) yrkandena 1 och 2.

 

 

Ställningstagande

Den svenska gruvnäringen har långa anor och är alltjämt en mycket bety­delsefull arbetsgivare i vissa regioner. Gruvnäringen har under många år svarat för ett ansenligt tillskott till statskassan och bidragit med en betydande export till gagn för den svenska ekonomin. Vi och Sverigedemokraterna vill stimulera och bidra till gruvnäringens tillväxt på flera sätt.

Samtidigt är vi medvetna om att mineralutvinning oundvikligen innebär vis­sa ingrepp i den svenska naturen. Dylika ingrepp måste i möjligaste mån åter­ställas när gruvbrytningen har upphört, vilket bl.a. kan medföra kostsamma marksaneringsinsatser. Vi anser inte att det är skattebetalarna som ska behöva stå för den efterbehandling som kan behövas i områden som har förorenats eller vanställts på något annat sätt av gruvindustrin. Enligt vår uppfattning be­hövs det en lagändring som på ett bättre sätt än i dag säkerställer att verksam­hets­utövarna kan finansiera återställningen av ett gruvområde. En variant som vi förordar är att bearbetningskoncessionen villkoras med att kon­cessions­inne­havaren lö­pan­de avsätter medel som ska kunna täcka de sane­rings- och åter­ställnings­kost­nader som bedöms återstå då verksamheten är av­slu­tad. Denna håll­ning överens­stämmer i huvudsak med det som anförs i mo­tion 2015/16:2850 (SD) på detta tema. Motionen tillstyrks delvis i den aktuella de­len.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

 

3.

Minerallagen och miljöbalken, punkt 2 (V)

 

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 17 och

avslår motionerna

2015/16:1331 av Margareta Cederfelt och Finn Bengtsson (båda M),

2015/16:2167 av Emilia Töyrä m.fl. (S) yrkande 5,

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 3 och

2015/16:3003 av Anders Åkesson och Göran Lindell (båda C) yrkandena 1 och 2.

 

 

Ställningstagande

De regionala skillnaderna i Sverige ökar på ett alarmerande sätt. Livsvillkoren försämras och det blir allt svårare att bo och verka på landsbygden. Nya gruv­etableringar kan skapa framtidstro i regioner som tidigare har drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning. Samtidigt har gruvbrytning en stor påverkan på om­­givningen, vilket kan förvärras av att minerallagen är exceptionellt för­mån­lig för gruv- och prospekteringsbolagen utan att på ett godtagbart sätt vär­na den natur och de människor som påverkas negativt av verksamheten.

För min del är det en självklarhet att gruv- eller prospekteringsverksamhet inte ska få bedrivas i vissa områden. Ett lagstiftat förbud mot sådan verk­sam­het i naturreservat, Natura 2000-områden och världsarvsområden skulle inte bara rädda känsliga natur- och kulturmiljöer utan även underlätta hand­lägg­ningen av ärenden som berör sådana områden. Med det anförda tillstyrker jag för­slaget i motion 2015/16:377 (V) om ett tillkännagivande om att Bergsstaten inte ska kunna bevilja un­dersökningstillstånd i de tre ovan uppräknande områ­des­typerna. Övriga mo­tioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

 

4.

Avgifter och ersättningar, punkt 3 (M)

 

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) och Jörgen Warborn (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 11 och

avslår motionerna

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 19 och 20,

2015/16:866 av Penilla Gunther (KD),

2015/16:1765 av Mats Green (M),

2015/16:2807 av Jabar Amin (MP) och

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

Vi har inte några avgörande invändningar mot den nuvarande mine­ralersätt­ningens konstruktion. Däremot anser vi att det bör övervägas hur mark­ägarnas rättigheter kan stärkas när ett gruvbolag går i konkurs och då inte längre kan betala ut mineralersättning. Gruvbolagens konkurser i Pajala och Dannemora under de senaste åren har bidragit till att detta problem har kommit fram i ljuset samtidigt som konkursförvaltarna i de båda omnämnda fallen har påpekat att rättsläget är oklart när det gäller om mineralersättningen ska betraktas som en prioriterad fordran. Bergmästaren har å andra sidan drivit på för markägarnas rätt till mineralersättning och flaggat för att dra in bear­bet­ningskoncessionen om inte mineralersättningen betalas ut. Både vi och berg­mästaren ser det som principiellt viktigt att få klarhet i om markägare ska ha en prioriterad ställning efter en gruvkonkurs och därmed större chans att få ut sin mineralersättning.

Mot den bakgrunden anser vi att regeringen bör se över markägarnas rättig­heter som fordringsägare gällande sin del av mineralersättningen. Detta över­ens­stämmer med det som efterfrågas i motion 2015/16:2455 (M). Motionen tillstyrks där­för i den aktuella delen. Övriga motioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delar­na.

 

 

 

5.

Avgifter och ersättningar, punkt 3 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1 och

avslår motionerna

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 19 och 20,

2015/16:866 av Penilla Gunther (KD),

2015/16:1765 av Mats Green (M),

2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 11 och

2015/16:2807 av Jabar Amin (MP).

 

 

Ställningstagande

Sverige har rikliga förekomster av mineraler, och gruvnäringen är mycket be­tydelsefull såväl för vissa regioner som för nationen som helhet. Vi och Sve­rigedemokraterna ser landets mineralresurser som det svenska folkets till­gång­ar och anser därför att det är rimligt att det värde som dessa tillgångar ge­ne­rerar ska komma medborgarna till del.

Mot den bakgrunden står vi bakom förslaget i motion 2015/16:2850 (SD) om att reformera mineralersättningen. Genom mineralersättningens nuvarande kon­struktion erhåller staten en alldeles för liten andel av det värde som gruv­näringen genererar samtidigt som staten tvingas stå för tunga investeringar i bl.a. infrastruktur. Vi anser att det finns ett ömsesidigt intresse mellan staten och gruvnäringen i dessa frågor och att en reformerad mineralersättning skulle kunna göra det enklare för staten att bedriva en aktiv gruv- och mineralpolitik. Vi föreslår därför att mineralersättningen höjs från nuvarande 2 promille till totalt 5 procent. Markägarens andel bör kvarstå på den nuvarande nivån medan resterande del ska tillfalla staten. Vi anser också att statens andel ska placeras i en fond och öronmärkas för satsningar på att stimulera utveckling och syssel­sättning på landsbygden.

Sammantaget innebär det sagda att vi tillstyrker den här aktuella delen i mo­tion 2015/16:2850 (SD). Övriga motioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

 

6.

Avgifter och ersättningar, punkt 3 (V)

 

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 19 och 20 samt

avslår motionerna

2015/16:866 av Penilla Gunther (KD),

2015/16:1765 av Mats Green (M),

2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 11,

2015/16:2807 av Jabar Amin (MP) och

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

Sedan 2005 finns det en s.k. mineralersättning som regleras i minerallagen. Be­stäm­melserna om mineralersättning syftar bl.a. till att uppnå en bättre ba­lans mellan exploatörer och markägare. Ersättningen ska motsvara 2 pro­mille av vär­det av de mineral som omfattas av koncessionen och som har bru­tits un­der året. Av ersättningen ska tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägarna in­om kon­ces­sions­om­rådet och en fjärdedel staten.

Gruvnäringen i Sverige är den lägst beskattade gruvnäringen av samt­liga i världen, vil­ket bidrar till att Sverige är ett mycket attraktivt land för mineral­prospek­törer. En annan förklaring till detta är att den mineralersättning som konces­sionsinnehavarna måste betala till staten och markägarna är mycket liten i en inter­na­tionell jämförelse. Risken är att det gällande regelverket lockar hit ose­riö­sa aktörer som ställer till oåterkalleliga miljöskador och som inte vill eller har möjlighet att göra rätt för sig när gruvkonjunkturen viker nedåt. Mineral­utvinning står ofta mot andra intressen, vilket ställer stora krav på att gruv­näringen tar till vara och värnar gemensamma miljöutrymmen, ligger i fram­kant när det gäller att använda miljövänlig teknik och tar ansvar för det lo­kala och regionala samhället. Lycksökare svarar knappast upp mot dessa krav.

I likhet med vad som sägs i motion 2015/16:377 (V) anser jag att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över regelverket för gruv­näringen – inklusive frågan om nivån på mineralersättningen – i syfte att skapa en lång­siktigt håll­bar näring som främjar utvecklingen på landsbygden. Utredningen bör sär­skilt beakta hur en reformerad mineralersättning ska kunna komma de berörda byg­derna till del på ett bättre sätt. Med det an­förda tillstyrks motionen i de berörda delarna. De övriga motionerna i av­snit­tet av­styrks i de aktuella delarna.

 

 

 

7.

Uranbrytning, punkt 4 (C)

 

av Helena Lindahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 20 och

avslår motionerna

2015/16:153 av Edward Riedl (M),

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 18,

2015/16:1027 av Matilda Ernkrans (S),

2015/16:2477 av Stina Bergström (MP) och

2015/16:2962 av Jan R Andersson (M).

 

 

Ställningstagande

Jag och Centerpartiet vill påskynda omställningen till det klimatneutrala sam­hället och anser att det är viktigt att Sverige tydligt profilerar sig som ett före­gångsland när det gäller utveckling och användning av förnybar energi. Cen­terpartiet har under alliansregeringens två mandatperioder agerat kraftfullt för att ställa om Sveriges energisystem i hållbar riktning. Utvecklingen har varit mycket positiv. Det är vidare allmänt känt att Centerpartiet hyser en betydande skepsis mot kärnkraftens roll i det svenska energisystemet. Den energipolitiska överenskommelse som 2009 slöts mellan allianspartierna inne­bar också tyd­liga begränsningar av en fortsatt utbyggnad av den svenska kärn­kraften. Kraf­tigt sjunkande elpriser har dessutom bidragit till att de ekono­miska förutsätt­ningarna för investeringar i ny kärnkraft eller fortsatt drift av de befintliga reak­torerna har försäm­rats drastiskt.

Med ett hållbart energisystem och ett klimatneutralt samhälle i sikte är vår vision att Sverige inom en generation ska vara ett samhälle som är fritt från kärnkraft och i stället drivs av energi som till 100 procent är förnybar. Mitt och Cen­ter­partiets mål är att Sveriges energisystem ska vara helt förnybart 2040. I det samhället finns ingen plats för kärnkraften och det bör därför inte heller ut­vinnas uran i Sverige.

Utöver uranets centrala roll som insatsvara vid produktion av kärnenergi innebär brytning av uran i sig avsevärda direkta miljörisker. Sår i landskapet, förgiftat grundvatten och strålningsrisker är bara några exempel på vad en uran­gruva kan åsamka regioner som kanske främst vill profilera sig genom orörd natur, satsningar på turism och de gröna näringarna. Med instämmande i vad som sägs i motion 2015/16:2369 (C) anser jag därför att riksdagen ska stäl­la sig bakom ett tillkännagivande om att det ska införas ett nationellt förbud mot uranbrytning Sverige.

Sammantaget innebär det sagda att jag tillstyrker den nyssnämnda motio­nen i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de här ak­tu­ella delarna.

 

 

 

8.

Uranbrytning, punkt 4 (V)

 

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 18 och

avslår motionerna

2015/16:153 av Edward Riedl (M),

2015/16:1027 av Matilda Ernkrans (S),

2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 20,

2015/16:2477 av Stina Bergström (MP) och

2015/16:2962 av Jan R Andersson (M).

 

 

Ställningstagande

Jag och Vänsterpartiet anser att regeringen bör utreda hur ett lagstiftat förbud mot uranbrytning kan införas i Sverige. Gruvbrytning innebär alltid negativ mil­­påverkan, men när det gäller just utvinning av uran blir miljöbe­last­ning­arna så allvarliga att ett allmänt brytningsförbud är höggradigt motiverat. Den riksdagsmajoritet som inte väljer att lagstifta mot uranbrytning måste ock­så vara beredd att ta ansvar för den skadade naturmiljön, det radioaktiva avfal­let och de giftiga tungmetaller som frigörs vid uranbrytning. Sam­ma riksdags­ma­jo­ritet måste också möta människorna i de bygder där redan själva pros­pek­teringen efter uran sprider oro och hämmar utvecklingen – människor vars livs­miljöer, ströv-, jakt- eller fiskeområden riskerar att förstöras under över­skåd­lig tid.

För mig är det en självklarhet att lokala och regionala aktörer tillåts utöva be­tydande inflytande över beslut om uranbrytning. Det kommunala vetot mot uranbrytning är, enligt min uppfattning, således ett centralt inslag vid pröv­ningen av tillstånd för sådan brytning. För att avlasta kommunerna denna svåra fråga och för att värna nationella intressen genom att säkerställa att uran­bryt­ning inte kommer till stånd är ett lagstiftat nationellt förbud dock den bästa vä­gen.

I likhet med vad som föreslås i motion 2015/16:377 (V) anser jag att reger­ingen därför bör utreda hur ett sådant förbud mot uranbrytning kan införas. Riks­dagen bör således bifalla motionen i den aktuella delen. De övriga motio­nerna i avsnittet avstyrks i de här aktuella delarna.

 

 

 

9.

Skiffergas och andra kolväten, punkt 5 (V)

 

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:187 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 14 och 15 samt

avslår motion

2015/16:3004 av Anders Åkesson och Per-Ingvar Johnsson (båda C).

 

 

Ställningstagande

Hotet mot klimatet måste tas på allra största allvar. Om Sverige ska kunna vara ett föregångsland i klimatomställningen krävs det enligt min och Vänsterpar­tiets uppfattning en politisk handlingskraft som baseras på en tydlig målsätt­ning att ställa om energi­sys­te­met till att helt baseras på förnybara energikällor. Denna grund­läggande hållning är oförenlig med prospektering efter eller ut­vinning av fossi­la bräns­len i Sverige. För att Sverige ska ha en konsekvent lin­je i klimatfrågan bör det enligt min och Vänsterpartiets uppfattning därför införas ett förbud mot utvin­ning av fossil energi i Sverige. Detta överensstäm­mer med det som före­slås i motion 2015/16:187 (V) och jag tillstyrker därför den motionen i den aktuella delen.

Med det föreslagna förbudet sätter Sverige kampen mot klimatför­änd­ring­arna före kortsiktiga ekonomiska nationella intressen. Därutöver moti­ve­ras ett förbud av att själva utvinningen av fossila bränslen har stora negativa miljö­effekter. I avvaktan på att ett nationellt utvinningsförbud kan komma på plats kan en kommunal vetorätt mot sådan utvinning vara ett alternativ. Den ovan­nämnda motionen tillstyrks därmed även i denna del. Om riksdagen väl­jer att ställa sig bakom dessa förslag blir det överflödigt med ett tillkännagivande om ett förbud mot gas- och oljeutvinning ur skiffer i linje med vad som efterfrågas i motion 2015/16:3004 (C). Den motionen kan därför avslås av riksdagen.

 

 

 

10.

Gruvdrift och samhällsutmaningar, punkt 6 (V)

 

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 21 och

avslår motion

2015/16:1926 av Krister Hammarbergh (M) yrkandena 1 och 2.

 

 

Ställningstagande

Gruvindustrin är en strategiskt viktig näring för Sverige. Den globala efter­frågan på mineraler och metaller innebär att den svenska gruvnäringen har en betydelsefull roll att spela för den svenska ekonomin och som grund för ut­vecklingen i vissa delar av landet där utbudet av arbetstillfällen annars kan va­ra begränsat.

För gruvnäringens del är det också viktigt att den framtida kompe­tens­för­sörjningen säkerställs. Det handlar då inte bara om att försörja själva gruv­när­ingen med personal utan även om att de lokala samhällena ska kunna utveck­las. Jämställdhet mellan män och kvinnor är viktigt i alla delar av sam­hället. Såväl företag som regioner måste kunna attrahera både män och kvinnor för att förbli livskraftiga. Liksom Vänsterpartiet vill jag se ett integrerat jäm­ställd­­hets­arbete i allt utvecklingsarbete kring gruv- och mineralindustrin. Jag in­stäm­­mer således i vad som sägs i motion 2015/16:377 (V) om att berörda läns­styrelser därför bör ges ett förstärkt uppdrag att verka för en allsidig ut­veck­ling av samhällena så att de attraherar både kvinnor och män. Med det anförda till­styrks den nyssnämnda motionen i den aktuella delen. Motion 2015/16:1926 (M) avstyrks.

 

Särskilda yttranden

Avgifter och ersättningar, punkt 3 (KD)

Penilla Gunther (KD) anför:

 

 

Jag har valt att inte tillstyrka förslaget i motion 2015/16:866 (KD) om mine­ralersättningen och dess koppling till frågor om finansiering av mark- och vattensa­ne­rings­åtgärder efter gruvbrytning. Motivet till detta är att Riksrevi­sionen i en gransk­ning har kommit fram till att systemet med ekono­miska sä­ker­heter för gruvverk­samhet inte i tillräcklig utsträckning mini­merar risker­na för att staten och därmed skattebetalarna ska behöva bekosta nödvän­dig efter­behandling av ned­lagda gruvor. Riksrevisionen re­kom­menderar reger­ingen bl.a. att utreda en långsiktig branschfinansiering av efterbe­hand­ling, kon­troll och tillsyn av ned­lag­da gruvor när ställda ekono­miska säkerheter inte räcker till.

Regeringen kommer att redovisa sin syn på Riksrevisionens granskning i en skrivelse till riksdagen sena­re i vår och dessa frågor kommer då således återigen bli föremål för be­hand­ling. Beroende på vad regeringen anför i skri­velsen kan det fin­nas anled­ning för mig att på nytt väcka det förslag som finns i den ovan om­nämnda motio­nen.

 

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2015/16

2015/16:153 av Edward Riedl (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att låta vinsterna av uranbrytning till stor del komma staten till godo i form av en statlig uranfond och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:187 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

14.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nationellt förbud mot utvinning av fossil energi bör införas och tillkännager detta för regeringen.

15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunal vetorätt mot utvinning av fossil energi bör införas och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:377 av Håkan Svenneling m.fl. (V):

17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Bergsstaten inte ska kunna bevilja undersökningstillstånd i områden som är klassade som naturreservat, Natura 2000-områden eller världsarvsområden och tillkännager detta för regeringen.

18.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur ett lagstiftat förbud mot uranbrytning kan införas och tillkännager detta för regeringen.

19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över regelverket rörande gruvnäringen, inklusive frågan om nivån på mineralersättningen, i syfte att skapa en långsiktigt hållbar näring som främjar landsbygdsutvecklingen, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredning om gruvnäringen särskilt ska beakta hur en reformerad mineralersättning på ett bättre sätt ska kunna komma de berörda bygderna till del och tillkännager detta för regeringen.

21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att berörda länsstyrelser bör ges ett förstärkt uppdrag att verka för en allsidig utveckling av gruvsamhällena så att de attraherar både kvinnor och män och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:866 av Penilla Gunther (KD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs en översyn av mineralersättningen så att också kostnader för framtida saneringsåtgärder räknas in och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1027 av Matilda Ernkrans (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säga nej till uranbrytning och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1189 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, FP, KD):

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta det viktiga arbetet med den nationella mineralstrategin och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1331 av Margareta Cederfelt och Finn Bengtsson (båda M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt äganderätt i minerallagen och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1765 av Mats Green (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om införande av s.k. Royalties for Regions vid gruvverksamhet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1926 av Krister Hammarbergh (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att enskilda fastighetsägare som lider förmögenhetsskada på grund av närliggande gruvdrift ska omfattas av minerallagens regler för inlösen av fastighet och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera en förändring av minerallagen så att bostäder som blir inlösta på grund av gruvdrift ska kunna kompenseras med ett nyproduktionsvärde i det fall marknadsvärdet skulle vara lägre och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2167 av Emilia Töyrä m.fl. (S):

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kortare handläggningstider och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2369 av Anders W Jonsson m.fl. (C):

20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nationellt förbud mot uranbrytning och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2455 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta det viktiga arbetet med den nationella mineralstrategin och tillkännager detta för regeringen.

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över markägarens rättigheter som fordringsägare när det gäller dennes del av mineralersättningen vid en konkurs och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2477 av Stina Bergström (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda uranbrytning eller på annat sätt säkerställa att uranbrytning inte kan ske i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2807 av Jabar Amin (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en avsevärd höjning av mineralavgiften och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2850 av Josef Fransson m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera mineralersättningen och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera minerallagen för att garantera bolagens ansvar för sanering och återställning av mark i samband med gruvverksamhet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2962 av Jan R Andersson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över eventuella miljökonsekvenser av uranbrytning i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:3003 av Anders Åkesson och Göran Lindell (båda C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn över hur de lokala och regionala demokratiska nivåerna samt berörda markägare långt tidigare än i dag görs realt delaktiga och ges ett inflytande över kommande mineralprospekteringar, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en samhällsekonomisk analys liksom en konkurrensanalys med andra länder bör göras för att ge ett bättre underlag för bedömningar om gruvbrytningens ekonomiska förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:3004 av Anders Åkesson och Per-Ingvar Johnsson (båda C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att med hänvisning till försiktighetsprincipen bör Sverige införa ett förbud mot gas- och oljeutvinning ur skiffer och tillkännager detta för regeringen.