Näringsutskottets betänkande

2015/16:NU10

 

Energipolitik

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om ener­gi­poli­tik. Yrkandena rör bl.a. energipolitikens övergripande inriktning, kärn­kraft, olika typer av förnybar energi och energieffektivisering. I flera fall hän­visar ut­skot­tet till att de frågor som tas upp i motionerna diskuteras inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Energikommissionens pågående arbete. Det gäller exempelvis frågor om kärnkraftens roll i det framtida energi­system­et.

I betänkandet finns 21 reservationer (M, SD, C, L, KD).

Behandlade förslag

Cirka 70 yrkanden i motioner från den allmänna motionstiden 2015.

 

 

 

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Energipolitikens inriktning

Kärnkraft

Förnybar energi

Vissa gasfrågor

Energieffektivisering

Vissa övriga frågor

Reservationer

1.Energipolitikens övergripande inriktning, punkt 1 (M, C, L, KD)

2.Energipolitikens övergripande inriktning, punkt 1 (SD)

3.Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (M)

4.Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (SD)

5.Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (L)

6.Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (KD)

7.Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 – motiveringen (C)

8.Kärnkraft, punkt 3 (M)

9.Kärnkraft, punkt 3 (SD)

10.Kärnkraft, punkt 3 (L)

11.Kärnkraft, punkt 3 (KD)

12.Förnybar energi, punkt 4 (SD)

13.Förnybar energi, punkt 4 (C)

14.Förnybar energi, punkt 4 (L)

15.Förnybar energi, punkt 4 (KD)

16.Vissa gasfrågor, punkt 5 (SD)

17.Vissa gasfrågor, punkt 5 (KD)

18.Energieffektivisering, punkt 6 (SD)

19.Energieffektivisering, punkt 6 (KD)

20.Vissa övriga frågor, punkt 7 (SD)

21.Vissa övriga frågor, punkt 7 (C)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2015/16

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

1.

Energipolitikens övergripande inriktning

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1,

2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S) yrkande 1,

2015/16:1362 av Kristina Yngwe m.fl. (C, M, FP, KD) yrkande 6,

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 10.

Reservation 1 (M, C, L, KD)

Reservation 2 (SD)

2.

Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 19, 34 och 37,

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkandena 3, 4, 10 och 12,

2015/16:2261 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5,

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1,

2015/16:2451 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3 och

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7.

Reservation 3 (M)

Reservation 4 (SD)

Reservation 5 (L)

Reservation 6 (KD)

Reservation 7 (C) – motiveringen

3.

Kärnkraft

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 9 och 11,

2015/16:798 av Erik Ottoson (M) yrkande 1,

2015/16:902 av Betty Malmberg (M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1223 av Katarina Brännström (M),

2015/16:1225 av Jenny Petersson m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:1365 av Ola Johansson (C) yrkande 1,

2015/16:1539 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) yrkande 1,

2015/16:1579 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2085 av Michael Svensson (M),

2015/16:2153 av Lars Eriksson (S),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 7,

2015/16:2444 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 6,

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 10 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6–8 och 12.

Reservation 8 (M)

Reservation 9 (SD)

Reservation 10 (L)

Reservation 11 (KD)

4.

Förnybar energi

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 4, 5, 13 och 16,

2015/16:488 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1321 av Sara-Lena Bjälkö (SD),

2015/16:1530 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2015/16:1537 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 11,

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkandena 11, 12 och 17 samt

2015/16:2655 av Cecilia Widegren (M) yrkande 1.

Reservation 12 (SD)

Reservation 13 (C)

Reservation 14 (L)

Reservation 15 (KD)

5.

Vissa gasfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 15,

2015/16:950 av Gunilla Nordgren (M),

2015/16:1390 av Monica Green (S),

2015/16:2058 av Josef Fransson (SD) yrkande 2 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 21 och 27.

Reservation 16 (SD)

Reservation 17 (KD)

6.

Energieffektivisering

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 24,

2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S) yrkande 2,

2015/16:2019 av Markus Wiechel (SD) yrkande 15 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 34.

Reservation 18 (SD)

Reservation 19 (KD)

7.

Vissa övriga frågor

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 25,

2015/16:721 av Jan Lindholm (MP),

2015/16:1073 av Betty Malmberg (M) yrkande 3,

2015/16:1097 av Jan R Andersson (M),

2015/16:1425 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S),

2015/16:1567 av Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda M) och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 28.

Reservation 20 (SD)

Reservation 21 (C)

Stockholm den 11 februari 2016

På näringsutskottets vägnar

Jennie Nilsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jennie Nilsson (S), Hans Rothenberg (M), Ingemar Nilsson (S), Josef Fransson (SD), Ulf Berg (M), Per-Arne Håkansson (S), Helena Lindahl (C), Lise Nordin (MP), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Mattias Bäckström Johansson (SD), Birger Lahti (V), Penilla Gunther (KD), Anna-Caren Sätherberg (S), Hanna Westerén (S), Jessika Roswall (M), Maria Weimer (L) och Anders Lönnberg (S).

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet 68 motionsyrkanden om energipolitik från den allmänna motionstiden 2015.

 

 

Utskottets överväganden

Energipolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner dels om energipolitikens övergripande in­riktning, dels om vissa specifika delar av denna inriktning. Ut­skot­tet hänvisar bl.a. till det pågående arbetet inom ramen för den par­lamentariskt sammansatta Energikommissionen.

Jämför reservationerna 1 (M, C, L, KD), 2 (SD), 3 (M), 4 (SD), 5 (L), 6 (KD) och 7 (C).

Inledning

Energipolitikens mål

Enligt vad som anfördes i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 21 Energi) är det övergripande målet för energipolitiken att på kort och lång sikt trygga tillgången till el och annan energi på villkor som är kon­kur­renskraftiga med omvärlden. Energipolitiken ska skapa villkor för en effek­tiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energi­för­sörj­ning med låg inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta om­ställ­ningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god eko­no­misk och social utveckling i hela Sverige. Regeringen angav att detta och öv­riga relevanta mål för energipolitiken framgår av riksdagens beslut från juni 2002 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17).

Av budgetpropositionen framgick vidare att det i enlighet med propo­sitio­nen En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi har beslutats om ”ett antal energipolitiska mål” (prop. 2008/09:163, bet. 2008/09:NU25). Där­efter redovisades följande tre mål:

      Andelen förnybar energi ska 2020 utgöra minst 50 procent av den totala energianvändningen.

      Andelen förnybar energi i transportsektorn ska 2020 vara minst 10 procent.

      20 procent effektivare energianvändning till 2020. Målet uttrycks som ett sektorsövergripande mål om minskad energiintensitet med 20 procent mel­lan 2008 och 2020.

Vidare angavs det mål som finns inom Sveriges och Norges gemensamma el­certifikatssystem, dvs. att det ska tillkomma 26,4 terawattimmar (TWh) ny för­nybar elproduktion på den gemensamma elcertifikatsmarknaden till 2020. Där­utöver angav regeringen att riksdagen vid tidpunkten fortfarande beredde re­geringens förslag om ett nytt finansieringsmål inom elcertifikatssystemet (prop. 2014/15:123). Avslutningsvis redovisades att i enlighet med proposi­tionen Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energi­system (prop. 2012/13:21, bet. 2012/13:NU6) ska insatser för forskning och innova­tion på energiområdet inriktas så att de kan bidra till uppfyllandet av uppställda ener­gi- och klimatmål, den långsiktiga energi- och klimatpolitiken och rele­van­ta energirelaterade miljökvalitetsmål.

Energipolitikens inriktning

I budgetpropositionen för 2016 angav regeringen att energipolitiken syftar till att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Den är central i arbetet med att bygga ett hållbart samhälle, och sysselsättningen i Sverige är beroende av att det finns en god och tillförlitlig tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. Regeringen framhöll att svenska företag och konsu­menter måste kunna lita på att det finns en trygg energiförsörjning. Det förut­sätter att företagen inom energisektorn får långsiktiga spelregler och sta­bila villkor för sin verksamhet, vilket skapar förutsättningar för de inves­tering­ar som är nödvändiga för omställningen av energisektorn.

Eftersom det långsiktiga perspektivet enligt regeringens mening sträcker sig längre än några mandatperioder är det angeläget att få till stånd en block­överskridande överenskommelse. Regeringen har därför tillsatt en energikom­mis­sion som ska lämna underlag till en bred politisk överens­kommelse om den långsiktiga energipolitiken. Regeringens ingång i dessa samtal är bl.a. att Sverige på sikt ska ha 100 procent förnybar energi.

Regeringen anser att klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Om temperaturen fortsätter att stiga i den takt som forskarna ser och förutspår kommer det att få mycket allvarliga konsekvenser för livet på jorden. I Sverige kommer de störs­ta utsläppen av växthusgaser från transporter och industrier. Genom sats­ningar på förnybar energi, som ersätter fossila bränslen, skapar regeringen förutsätt­ningar för minskade utsläpp och en utveckling mot ett hållbart energi- och transportsystem. Regeringens ambition är att Sverige på sikt ska ha ett energi­system som baseras på 100 procent förnybar energi. Elcertifi­kats­system­et är ett effektivt styrmedel för att få en ökad andel förnybar el. Regeringen föreslog därför under 2015 att målet för elcertifikatssystemet skulle höjas till 2020 (se vidare nedan).

Solceller är en förnybar energiteknik som är gynnsam i ett klimat­per­spek­tiv. För att stimulera utbyggnaden av solceller satsar regeringen totalt 1 395 mil­joner kronor under perioden 2016–2019 för detta ändamål. Därutöver har Energimyndigheten fått i uppdrag att ta fram ett förslag till strategi för ökad användning av solel i Sverige. Förslaget till strategi ska redovisas den 28 mars 2016.

För att stödja dagens positiva utveckling när det gäller vindkraft satsar regeringen totalt 60 miljoner kronor på samordnings- och informationsinsatser för att främja vindkraftsutbyggnad under perioden 2016–2019. I budgetpropo­sitionen för 2015 aviserade regeringen att stödet för havsbaserad vindkraft ska stärkas. På uppdrag av regeringen har Energimyndigheten utrett hur ett sådant stöd bör utformas.

Transporterna är den sektor inom energisystemet som ännu är till största delen fossilberoende. Enligt regeringen är en omställning av transportsektorn för att bryta fossilberoendet därför nödvändig och förutsätter, utöver en effek­tivisering och elektrifiering av transportarbetet, även en ökad andel biodriv­medel. Sverige har redan Europas högsta andel förnybar energi i transport­sek­torn, men arbetet med att fasa ut de fossila drivmedlen behöver inten­sifie­ras. Energimyndigheten tillförs resurser för att kunna ta en mer aktiv roll och sam­ordna detta arbete.

Enligt regeringens uppfattning är ett effektivt utnyttjande av resurser (in­klu­sive energi) grunden för ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Att ef­fek­tivisera användningen av energi är ett viktigt medel för att minska belast­ningen på klimat, miljö och hälsa. Det kan även bidra till ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv och en tryggare energiförsörjning. Närings­departe­men­tet lät under 2014 en extern konsult göra en fördjupad analys av energi­effek­tiviseringspotentialen. En slutsats var att styrmedels­port­följen för energi­effek­ti­vi­sering behöver utvecklas för att potentialen till 2030 ska realiseras. Vidare redovisar regeringen att den har låtit Energimyndigheten utreda behovet av att införa ett kvotpliktssystem för energi­effektivisering (s.k. vita certifikat).

Regeringen konstaterade vidare att forskning och innovation inom energi­om­rådet är en viktig och integrerad del av energipolitiken. Utveckling av ny tek­nik och nya tjänster ökar möjligheterna väsentligt att minska kostnaderna för att uppnå klimat-, energi- och miljöpolitiska mål. Insatserna fokuseras på områden inom vilka Sverige har en nationell styrkeposition i form av natur­re­sur­ser och kompetens samt goda förutsättningar för export av teknik eller kun­nande.

En viktig del av utvecklingen av energipolitiken är enligt regeringens upp­fattning att stärka den enskilda individens makt över sin användning av energi. Regeringen anser att en åtgärd som har förbättrat medborgarnas möj­lig­heter att påverka utvecklingen av energisystemet är det nyligen införda systemet med skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el, vilket underlättar för de som vill producera el för egen användning. Regeringen avser att undersöka om förfarandet kan förenklas och om mikroproduktion av förny­bar el ytter­liga­re kan underlättas samt om fler (t.ex. s.k. andelsägd pro­duktion av förnybar el) kan få del av skattereduktionen.

Regeringen anser att det är angeläget att kunderna på ett enkelt sätt får vä­sent­lig information på sin faktura som kan vara viktig för att kunderna ska kunna vara aktiva på elmarknaden, och regeringen avser att inom en snar fram­tid åter­komma i frågan med förslag till en skarpare reglering.

För att elkunderna ska kunna få enklare fakturor och smidigare byten av elleve­rantör och för att förbättra hanteringen av kundens förbrukningsdata har regeringen gett Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utveckla en ny modell för informationshantering på slutkundsmarknaden. En ny informationsmodell är en viktig förutsättning för utvecklingen av nya pro­duk­ter och tjänster på både den svenska och den nordiska elmarknaden.

Smarta elnät är enligt regeringen inte ett mål i sig utan en möjliggörare inom en rad olika områden och ett verktyg för att kunderna ska få ökad makt över sina kostnader. Regeringen säger sig ha för avsikt att tillsätta ett forum för smarta elnät med fokus på att främja och utveckla dialogen om smarta el­näts möjligheter.

Regeringen anser att energilagring kan bidra till ökad effektivitet i energi­systemet. För att bidra till att öka enskilda kunders möjlighet att lagra sin egen­producerade el avsätter regeringen medel för bidrag till anläggningar för ener­gi­lagring i hushåll. Därtill får Energimyndigheten medel att genomföra en sats­ning på kommersialisering och utveckling av teknik för energi­lag­ring.

Samhällets beroende av el ökar alltmer. Samtidigt förändras elsystemet ge­nom en förändrad produktionsmix med en ökande andel förnybar energi. Kun­der ges även bättre möjligheter att styra sin elanvändning. Det nordiska elnätet knyts alltmer samman med kontinenten och mot en integrerad euro­peisk ener­gi­marknad. Därmed förändras överföringsmönstren, och stam­nät­et behöver an­passas till framtidens behov. Svenska kraftnät planerar investe­ring­ar i nätet som uppgår till knappt 11,8 miljarder kronor under perioden 2016–2018, varav 3,4 miljarder kronor under 2016. Det är en kraftig ök­ning av ut­bygg­nadstakten jämfört med historiska nivåer.

För att ta ett helhetsgrepp på energi- och klimatfrågor har EU-kommission­en presenterat ett förslag om en europeisk energiunion som bl.a. inkluderar en mål­ttning om att EU ska bli världsledande inom förnybar energi, vilket re­ger­­ingen välkomnar. I diskussionerna om prioriteringarna inom energi­uni­on­en har regeringen argumenterat för att unionen ska bidra till uppfyllelsen av EU:s mål om att minska utsläppen med 80–95 procent till 2050. Regeringen under­stryker även vikten av en väl fungerande inre marknad eftersom detta är en för­utsättning för att EU ska kunna uppnå sina klimat- och energimål på ett kost­nadseffektivt sätt.

Motionerna

I motion 2015/16:1362 av Kristina Yngwe m.fl. (C, M, FP, KD) slås det inled­ningsvis fast att den långsiktiga vision som Alliansen har antagit är att Sverige 2050 ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan netto­utsläpp av växthusgaser i atmosfären. Inriktningen vilar på Allian­sens energi­överens­kom­melse, som ger konsumenter och industri en trygg energi­för­sörj­ning samt ekologisk hållbarhet och god konkurrenskraft. Motio­närerna vill att riksdagen genom ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att säker­ställa lång­siktiga spelregler i energipolitiken genom att bygga ut den förny­bara energipro­duk­tionen, fasa ut fossila bränslen och ge förutsättningar för kon­trol­lerade genera­tionsskiften i den svenska kärnkraften (yrkande 6).

I motion 2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S) konstateras det att det globala samhället står inför stora utmaningar när det gäller ett allt oroligare och varmare klimat. Motionärerna betonar vikten av att genom politiska initia­tiv till grön omställning skapa förutsättningar för klimatsmarta arbeten som gör det möjligt att uppnå de uppsatta miljömålen. Ett antal goda exempel från Värm­land med denna inriktning redovisas sedan i motionen, och ett till­känna­givande begärs om att regeringen ska beakta möjligheten till fortsatt stimulans av grön omställning som skapar arbete (yrkande 1).

Sveriges välfärd, jobb och konkurrenskraft är beroende av en energipolitik som lever upp till behoven och förväntningarna från en omvärld i ständig för­änd­ring, sägs det inledningsvis i kommittémotion 2015/16:2447 av Lars Hjäl­me­red m.fl. (M). Motionärerna anser att den svenska energi­politiken ska värna klimatet, vara ekologiskt hållbar, säkra tillgången till el till konkurrenskraftiga priser och garantera att el finns när vi behöver den. Alliansens energiöverens­kommelse som antogs av riksdagen 2009 ligger fast, och motionärerna efter­frågar ett tillkännagivande i linje med denna överens­kommelse med innebör­den att Sverige ska ha ett robust energisystem som står på de tre benen vatten­kraft, kärnkraft och ny, förnybar energi (yrkande 1).

Även i Moderaternas kommittémotion 2015/16:2451 av Lars Hjälmered m.fl. framhålls att den svenska industrin behöver en trygg energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Sverige kommer att möta utmaningar inom de närmaste tio åren, framför allt när det gäller att klara effektbehovet när en ansenlig del av elproduktionen har tagits ur drift av tekniska, ekono­miska och po­li­tiska orsaker. För att klara en trygg energiförsörjning krävs en långsiktig energipolitik där kärnkraften används och värnas, där vat­ten­kraftens roll inte minskar och där de möjligheter som kommer med ny, förnybar energi välkom­nas (yrkande 3).

Sveriges och Europas fokus måste inriktas energiforskning där målet är att nya energislag ska bli så billiga att de konkurrerar ut fossila bränslen, sägs det i kommittémotion 2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD). Vidare anser motionärerna att utsläppsminskningar utan koppling till kommersiellt bär­kraftiga innovationer är kostsamma och påverkar jobben och välfärden i Sverige och Europa negativt. Sverige och Europa måste enligt motionärerna därför inrikta sin energiforskning mot att nya energislag ska bli så billiga att de konkurrerar ut fossila bränslen. Dagens förnybara energislag klarar sällan ekonomiska, tekniska eller miljömässiga hållbarhetsmål, vilket gör att fossilt bränsle kommer att vara det dominerande energislaget i världen. Motio­närer­na vill ha ett tillkännagivande om att regeringen i både Sverige och EU bör foku­sera klimatpolitiken energiforskning och på nästa generations grö­na energi (yrkande 7).

I Sverigedemokraternas kommittémotion 2015/16:2854 av Mattias Bäck­ström Johansson m.fl. sägs det att partiet vill föra en energipolitik som säker­stäl­ler en prisvärd och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushåll som närings­liv, vilket gör att Sverige kan upprätthålla en hög internationell kon­kur­renskraft och levnadsstandard. Motionärerna anser att det är viktigt för en nation att ha kontroll över sin egen energiförsörjning, vilket dock inte utesluter att energisystem kan delas och utvecklas genom samarbete mellan nationer i Sveriges närområde.

En hög grad av självförsörjning är dock att föredra för att säkerställa att de energipolitiska målen ska kunna uppnås. Motionärerna framhåller att Sverige­demokraterna därför strävar efter att bibehålla och utveckla det svenska ener­gi­systemet, med fokus på leveranssäkerhet och miljöansvar. Ett tillkänna­givan­de om energipolitikens inriktning efterfrågas (yrkande 1).

I partimotion 2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) slås det fast att Sverige är och ska vara ett grönt föregångsland där bättre miljö och minskade utsläpp går hand i hand med ekonomisk tillväxt. Motionärerna betonar värdet av fossilfri energiproduktion och påpekar att Sverige tack vare vattenkraften, kärnkraften och investeringar i förnybar el har en säker, effektiv elproduktion till konkurrenskraftiga priser och med mycket små utsläpp av växthusgaser. De begär ett tillkännagivande från riksdagen med denna innebörd (yrkande 3).

I ett EU-perspektiv är det svenska fossilbränsleberoendet lågt, och Sverige kan genom att exportera klimatsmart el till närområdet spela en roll som före­gångs­land när det gäller att ställa om från ett fossilberoende. Genom sådan elex­port kan Sverige även bidra till att göra EU mer energisäkert och våra grann­länder mindre beroende av rysk gas. Motionärerna vill att riksdagen ska göra ett tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 4).

Motionärerna anser också att riksdagen genom ett tillkännagivande till re­ger­ingen ska uttala att Alliansens energiöverenskommelse ska ligga till grund för en blocköverskridande energiöverenskommelse (yrkande 5). De an­ser att det är bekymmersamt att regeringen på flera punkter föregår Energi­kommis­sionens arbete och därmed minskar dess betydelse.

Motionärerna vill rikta fokus på att minska Sveriges beroende av fossila ener­gi­källor i stället för att straffa koldioxidfri produktion. De anser att Sverige behöver en mer likvärdig beskattning inom energisektorn och en liberalisering av energipolitiken som sätter klimathänsyn, långsiktiga spelregler och konkur­rensneutrala villkor i första rummet. Att låta kärnkraften, vattenkraften, vind­kraften och solkraften konkurrera på egna meriter är grunden för en liberal och fungerande energimarknad. Ett tillkännagivande med denna innebörd efter­frå­gas (yrkande 10).

Motionärerna konstaterar att den största utmaningen när det gäller att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen är transportsektorn. De ser positivt på den elektrifiering av transportsektorn som pågår. I det sammanhanget efter­frågar de ett tillkännagivande från riksdagen om vikten av en stabil och kol­dioxidsnål energiproduktion som levererar ren el till eldrivna fordon (yr­kan­de 12). Motionärerna anser att vattenkraft, kärnkraft och förnybar el har en viktig del i detta.

I partimotion 2015/16:2261 av Jan Björklund m.fl. (FP) konstateras det att energi­frågorna i högsta grad är gränsöverskridande och att ett starkare EU-sam­arbete därför är eftersträvansvärt. I tider av ökad konflikt i vårt när­område och där bl.a. gasleveranser används som politiskt påtrycknings­me­del be­hövs en trygg energiförsörjning på europeisk nivå. Motionärerna anser att Sverige kan spela en viktig roll på en integrerad europeisk energi­marknad och betonar att Sverige måste delta aktivt i arbetet med EU-kommissionens för­slag till energiunion (yrkande 5).

En trygg och säker energiförsörjning är en viktig motor i den svenska eko­no­min och avgörande för välfärden sägs det i kommittémotion 2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Motionärerna framhåller att svenska företag och konsu­menter ska kunna lita på att det finns en stabil och pålitlig elför­sörj­ning. Lång­siktiga spelregler och stabila villkor på elmarknaden är också av stor vikt för de svenska jobben och den svenska konkurrenskraften. Energi­poli­tiken ska därför möj­lig­göra för kommande generationer att leva och verka i ett hållbart sam­hälle. Motio­närerna vill se en mångfald av förnybar energi inom industrin, energi­effektiviseringar och mer investeringar i långsiktiga och håll­bara energi­slag.

Vidare slår motionärerna fast att Kristdemokraterna fortfarande står bakom Alliansens energiöverenskommelse från 2009. Denna ger konsumenter och indu­stri en trygg energiförsörjning, ekologisk hållbarhet och god konkur­renskraft. Kristdemokraterna värnar målet om att Sverige ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i at­mos­fären 2050. Motionärerna begär ett tillkännagivande från riksdagen om att arbetet med klimat- och energifrågorna ska intensifieras på såväl nationell som internationell nivå för att de klimat- och energipolitiska målen ska kunna uppnås (yrkande 2).

Motionärerna framhåller vidare att Kristdemokraterna vill verka för en bred block­överskridande överenskommelse om energipolitiken inom den parla­men­tariska Energikommissionen. De anser emellertid att en sådan uppgörelse bör bygga vidare på Alliansens energiuppgörelse från 2009 och vill att riks­dagen genom ett tillkännagivande framför detta till regeringen (yrkande 10).

När det gäller förnybar elproduktion anser motionärerna att elcertifikats­systemet har varit framgångsrikt men menar att på längre sikt ska subven­tio­nerna riktas till introduktion av ny teknologi och inte i evighet underhålla re­dan färdigutvecklad teknik. Därför bör det redan nu föras en diskussion om hur en nedtrappning av subventioner för elproduktion bör se ut efter 2020 (yr­kan­de 19). Generellt sett anser motionärerna att subventioner bör riktas om från elbranschen till de sektorer som har de högsta klimatutsläppen. För Sve­riges del handlar det i första hand om satsningar för lägre utsläpp i transport­sektorn.

Motionärerna vill att EU:s energipolitik ska vara tillväxtfrämjande och lång­siktigt hållbar. Därför måste energiförbrukningen i unionen effektiviseras och moderniseras. De anser att medlemsstaterna själva bär ansvaret för att trygga sin energiförsörjning, liksom för att effektivisera och modernisera sitt energiutnyttjande. EU:s standarder och målsättningar spelar dock en viktig roll för att underlätta och uppmuntra frihandel med energi och bör därför utveck­las. Motionärerna ser mycket positivt på utvecklingen av energiunionen för att uppnå målen för en säker, hållbar, konkurrenskraftig och ekonomiskt över­kom­lig energi för EU och dess medborgare. De förordar ett riks­dagsuttalande med den innebörden (yrkande 34). Vidare påpekar motionärerna att det har blivit tydligt hur sårbar den europeiska energisäkerheten är. En beroende­ställ­ning i förhållande till exempelvis Ryssland äventyrar inte enbart energi­försörj­ningen och energisäkerheten utan också EU:s säkerhetspolitiska intres­sen. Motio­närerna anser att EU ska uppmuntra medlemsstaternas egen ut­vin­ning, förädling och produktion av råvaror och förnybara energislag för att und­vika en sådan beroendeställning. Detta anser de att riksdagen bör till­kännage för regeringen (yrkande 37).

Vissa kompletterande uppgifter

Energikommissionen

I budgetpropositionen för 2015 aviserade regeringen att den har för avsikt att tillsätta en energikommission för blocköverskridande samtal om energipoli­tiken. Energikommissionen tillsattes sedan under våren 2015 under ledning av energiminister Ibrahim Baylan. Enligt sina direktiv (dir. 2015:25) ska Energi­kommissionen vara parlamentariskt sammansatt med uppgift att lämna under­lag till en bred politisk överenskommelse om den långsiktiga energipoli­tiken. Sär­skild tonvikt ska läggas på den framtida elförsörjningen. Kommis­sionen ska bl.a.

      ta del av och närmare analysera tillgängliga bedömningar av hur det fram­tida behovet av energi förväntas mötas enligt olika prognoser och scenarier och ställa samman två eller flera scenarier för tillförsel, överföring, an­vänd­ning och lagring av energi på längre sikt

      identifiera vilka förändringar i regelverken som kan komma att krävas för en samhällsekonomiskt effektiv utveckling av energisystemet och lägga särskild vikt vid försörjningen med el

      ta fram underlag för en bred överenskommelse om energipolitiken med särskilt fokus på förhållandena för elförsörjningen efter 2025–2030.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 januari 2017.

Kontrollstation 2015

I februari 2016 överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen med titeln Kontrollstation för de klimat- och energipolitiska målen till 2020 samt klimat­anpassning (skr. 2015/16:87). I skrivelsen gjorde regeringen bedöm­ningen att de två målen för andelen förnybar energianvändning kommer att nås med dag­ens styrmedel och att målet om energi­effektivisering också kommer att ­nås med befintliga styrmedel och åtgärder. Samtidigt angav regeringen att mål­upp­fyll­elsen är mer svårbedömd när det gäller energieffektivisering, men att effekterna av be­fint­liga styrmedel och de åtgärder som beslutades i vår­änd­rings­budgeten för 2015 och budgetpropositionen för 2016 förväntas samman­taget leda till att målet upp­nås. Flera av de åtgärder som bidrar till att reducera utsläppen av växt­hus­gaser bidrar också till en ökad andel förnybar energi och till en effek­tivare energianvändning.

Regeringen konstaterade också att eftersom Energikommissionen främst fo­ku­serar på förhållandena för elförsörjningen efter perioden 2025–2030 kom­mer resultatet av Energikommissionens arbete inte att påverka uppfyllel­sen av de energi­politiska målen till 2020.

Klimatpolitiskt ramverk

I januari 2015 gav regeringen den parlamentariskt sammansatta Miljömåls­bered­ningen i uppdrag att utreda hur ett klimatpolitiskt ramverk för en långsik­tig klimatpolitik ska kunna utformas i en bred politisk dialog. Syftet är att skapa stabilitet och tydlighet på vägen mot ett långsiktigt klimatmål.

I uppdraget till beredningen ingår att föreslå ett nytt långsiktigt klimatmål för Sveriges minskning av nationella utsläpp av växthusgaser till 2050. För att klimatmålen ska uppnås ska beredningen lämna förslag till en strategi med förändrade eller nya kostnadseffektiva och långsiktigt verkande styrmedel och åtgärder för olika delar av samhället. Beredningen ska också utreda om det bör införas en klimatlag, dvs. ett utvecklat regelverk för politiska beslut om ut­släpps­minskningar.

Uppdraget om ett förslag till ett klimatpolitiskt ramverk inklusive klimat­mål ska redovisas senast den 1 mars 2016. En strategi med styrmedel och åt­gär­der för en samlad och långsiktig klimatpolitik ska lämnas senast den 1 juni 2016.

Energimyndighetens utredning om energisystemet efter 2020

Våren 2013 beslutade Energimyndigheten att påbörja en egeninitierad utred­ning: Energisystemet efter 2020. Inom ramen för utredningen undersöker och beskriver myndigheten olika tänkbara utvecklingar av energisystemet un­der perioden 2020–2050. Syftet är att skapa en dialog om energisystemets fram­tid och om vägval kopplade till det. Utredningen ska också ge underlag för beslut om energisystemets framtid.

I den första delen av utredningen har ett antal knäckfrågor och utmaningar för energisystemets långsiktiga utveckling identifierats. Det handlar om frågor där det finns olika uppfattningar om vilka vägval Sverige bör göra, eller där det finns svårlösta utmaningar på vägen mot ett hållbart energisystem.

Den första delen av utredningen redovisades i en rapport i februari 2015: Vägval och utmaningar för energisystemet efter 2020. Utredningens andra fas är att ta fram explorativa framtidsscenarier över samhället och Sveriges energi­system bortom 2020 och framåt 2050. I dessa undersöks ett brett spektrum av tänkbara utvecklingar av energisystemet. Scenarioarbetet inled­des 2014 men pausades av myndigheten under en stor del av 2015 på grund av minskade resurser i vårbudgeten 2015. Scenarioarbetet är emellertid igång nu igen, och resultaten ska enligt myndighetens plan publiceras i april 2016.

EU:s klimat- och energiramverk samt energiunion

I oktober 2014 enades EU:s stats- och regeringschefer om ett klimat- och ener­gi­ramverk till 2030. Målen i överenskommelsen innebär att EU ska min­ska ut­släp­pen av växthusgaser med minst 40 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Målen innebär också att energieffektiviseringen ska uppgå till 27 pro­cent och att andelen förnybar energi ska vara 27 procent till 2030. Målet för minskningen av växthusgaser är bindande.

I februari 2015 presenterade kommissionen en ”ramstrategi för en mot­ståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik”. Strate­gin består av fem ömsesidigt förstärkande dimensioner:

      försörjnings­trygghet

      inre marknad

      energieffektivitet

      minskade klimatut­släpp

      forskning, innovation och konkurrenskraft.

Kommissionen lyfter fram 15 konkreta åtgärder för att få till stånd energi­unionen, och i en bilaga listas 43 nya initiativ och lagförslag för de närmaste fem åren. Europeiska rådet betonade vid sitt möte i mars 2015 att EU är fast beslutet att bygga en energiunion med en framåtsyftande klimatpolitik på basis av kommissionens meddelande.

Under hösten 2015 enades energiministrarna om slutsatser om styrningen av energiunionen.

Utvärdering av forskning och innovation på energiområdet

I regleringsbrevet för 2015 fick Myndigheten för tillväxtpolitiska utvär­der­ing­ar och analyser (Tillväxtanalys) i uppdrag att utvärdera forskning och inno­va­tion på energiområdet. Utvärderingen skulle beskriva måluppfyllelsen, re­dovi­sa resultat av olika insatser, och i den mån det var möjligt diskutera effekter av olika insatser.

Uppdraget redovisades i december 2015 i rapporten Forskning och inno­va­tion för omställning av energisystemet – en analys av Energimyn­dig­hetens FoI-verk­samhet (Rapport 2015:08). Tillväxtanalys gör bedömningen att Ener­gi­myndighetens verksamhet som utgår från statsbudgetens energi­forsk­­nings­anslag (anslaget 1:4 utg.omr. 21 Energi) överlag fungerar väl, givet de för­ut­sätt­ningar som ges.

Tillväxtanalys anser dock att energiforskningen borde fokusera mer på om­ställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem. Detta innebär att delar av forsknings- och innovationsverksamheten bör inriktas några få insatser som bedöms komma att behövas om några decennier och som i dag ligger relativt långt ifrån kommersialisering på marknaden. Den inriktning som Till­växt­analys förordar skulle innebära att regeringen förväntas peka ut några få områ­den av särskild vikt för den långsiktiga energiomställningen. I en sådan pro­cess behöver regeringen även ta fram strategier för hur efterfrågan på ny tek­nik och nya tjänster ska stimuleras.

Innovations- och forskningsbehovet 2017–2020

I oktober 2015 överlämnade Energimyndigheten rapporten Bråttom med insat­ser för en hållbar energiomställning – Redovisning av uppdrag att utarbeta un­der­­lag inför kommande beslut om forskning och innovation till regeringen. I rapporten pekade myndigheten ut fem övergripande utmaningar för att nå ett hållbart energi­system. Dessa var att

      skapa ett helt förnybart energisystem

      säkerställa ett flexibelt och robust energisystem

      skapa ett resurseffektivt samhälle

      öka insatserna för innovationer för jobb och klimat

      möjliggöra samspel i energisystemet.

I december 2015 presenterade Energimyndigheten rapporten Helhetssyn är nyc­keln som beskriver myndighetens syn på forsknings- och innovations­be­hovet för perioden 2017–2020. I rapporten identifieras de utmaningar som sam­hället behöver möta inför omställningen till ett hållbart energisystem. Dess­utom presenterades de verktyg och arbetssätt som Energimyndigheten för­or­dar. Myndigheten föreslog bl.a. att energiforskningsanslaget ökas från dag­ens 1,3 miljarder kronor till 1,76 miljarder kronor per år.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet tar inledningsvis ställning till ett antal motioner om energi­politikens övergripande inriktning. Därefter behandlas några motionsyrkanden som på olika sätt berör vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning.

Energipolitikens övergripande inriktning

Energipolitiken syftar till att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Den är central i arbetet med att bygga ett hållbart sam­hälle, och sysselsättningen i Sverige är beroende av att det finns en god och till­förlitlig tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. Liksom regeringen an­ser utskottet att svenska företag och konsumenter måste kunna lita på att det finns en trygg energiförsörjning. Det förutsätter att företagen inom energi­sek­torn får långsiktiga spelregler och stabila villkor för sin verk­samhet, vilket ska­par förutsättningar för de investeringar som är nödvän­diga för omställ­ning­en av energisektorn.

Utskottet instämmer också i regeringens uppfattning att klimatfrågan är vår tids stora ödesfråga. Genom satsningar på förnybar energi som ersätter fossila bränslen skapas förutsättningar för minskade utsläpp och en utveckling mot ett hållbart energi- och transportsystem. Sverige ska på sikt ha 100 procent för­ny­bar energi.

Det långsiktiga perspektiv som präglar både klimatfrågan och målsätt­ning­en att uppnå ett långsiktigt hållbart energisystem gör att utskottet – liksom regeringen – betonar värdet av att få till stånd en blocköverskridande överens­kommelse om den framtida energipolitiken. Utskottet välkomnar därför det ar­be­te som regeringen har initierat i form av en energikommission som ska läm­na underlag till en bred politisk överenskommelse om den långsiktiga ener­gipoli­tiken.

Mot bakgrund av det anförda och med särskild hänvisning till det arbete som pågår inom Energikommissionen vore det enligt utskottets uppfattning inte ändamålsenligt av riksdagen att låsa Energi­kom­missionens arbete genom ett uttalande till förmån för den energiöverenskommelse som allians­partierna slöt 2009. De yrkanden som har den inriktningen i mot­ionerna 2015/16:1362 (C, M, FP, KD), 2015/16:2249 (FP) och 2015/16:3149 (KD) bör därför avslås av riksdagen. Vidare konstaterar utskottet att den energi­politiska grundsyn som genomsyrar motion 2015/16:2854 (SD) till stor del står i kontrast till den ovan redovisade hållning som utskottet förespråkar. Motionen bör därför av­slås av riksdagen i den aktuella delen. Även motion 2015/16:820 (S) bör avslås i den ak­tuella delen. Förslaget kan anses vara tillgodosett genom den energi­politik som förs och som utskottet står bakom.

Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning

Utskottet har i det föregående redogjort för sin övergripande syn på energi­po­li­tiken. De motionsyrkanden som är aktuella i detta avsnitt kan antingen an­ses helt eller delvis omfattas av den förda politiken eller vara så allmänt håll­na att det vore mindre meningsfullt för riksdagen att bifalla dem. Med det anförda av­styrks motionerna 2015/16:2249 (FP), 2015/16:2261 (FP), 2015/16:2447 (M), 2015/16:2451 (M), 2015/16:2542 (SD) och 2015/16:3149 (KD). Samt­liga motioner avstyrks i de här aktuella delarna.

Kärnkraft

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till bl.a. Energikommissionens pågående arbete av­slår riksdagen motioner om kärnkraft.

Jämför reservationerna 8 (M), 9 (SD), 10 (L) och 11 (KD).

 

Motionerna

Svenskt näringsliv är beroende av en fungerande energiförsörjning med inter­nationellt konkurrenskraftiga villkor, konstateras det i motion 2015/16:2153 av Lars Eriksson (S). Samtidigt redovisar motionären en oro för att händelser i vår omvärld hotar den svenska energiförsörjningstryggheten. Han noterar att EU har en strategi som går ut på att minska EU:s beroende av rysk energi och att eventuella sanktioner mot Ryssland skulle kunna äventyra de svenska ener­gi­bolagens kärnbränslestrategi. Motionären anser att man mot bakgrund av hän­delserna i Europa bör överväga möjligheterna att eftersträva minsta möj­liga sårbarhet för den svenska energiförsörjningen.

Sveriges välfärd, jobb och konkurrenskraft är beroende av en energipolitik som lever upp till behoven och förväntningarna från en omvärld i ständig för­ändring, sägs det i de båda kommittémotionerna 2015/16:2444 och 2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M). Motionärerna pekar på att många av morgondagens utmaningar kan mötas med morgon­dagens teknik. När det gäller energiteknik ligger Sverige i framkant på många områden, och genom sina historiskt höga anslag till energiforskning mar­kerade alliansregeringen att denna är en viktig del för att hitta svaren på framtidens energiutmaningar.

Energimyndigheten är den myndighet som fördelar statens forsknings­re­sur­ser. Motionärerna konstaterar att myndigheten dock inte har någon möj­lig­het att stödja forskning inom kärnkraftsområdet. Om Sverige ska kunna han­te­ra be­fintliga reaktorer, ha möjlighet att bygga nya och avveckla äldre reak­torer krävs det en bibehållen kompetensnivå och forsknings­kompetens. Mo­tio­n­ärerna anser att det är av yttersta vikt att Energi­myndig­heten tillåts satsa på energiforskning med en inriktning som bidrar till alla relevanta kraft­slag och delar av energiområdet. Ett tillkännagivande med denna inne­börd efter­frågas (mot. 2015/16:2444 yrkande 2 och 2015/16:2447 yrkande 6).

I motion 2015/16:798 av Erik Ottoson (M) konstateras det att den tekniska utvecklingen inom kärnkraftsområdet har lett fram till säkrare och mer effek­ti­va reaktorer som på ett ännu bättre sätt bidrar till att möta vårt ständiga energi­behov. Enligt motionären har regeringen genom sin kärnkraftspolitik dock visat att de anser det vara icke önskvärt att kärnkraft finns med i planen för Sveriges framtida energiförsörjning. Motionären anser att Sverige behöver kunna stå på egna ben och därtill har potential att vara en nettoexportör av elenergi på den inter­nationella mark­naden. Mot den bakgrunden begär motio­nären ett tillkännagivande om att kärn­kraften kommer att behövas för Sveriges framtida energiförsörjning (yrkande 1).

Kärnkraften är basen i den svenska elproduktionen och står för närmare hälften av den el vi använder under ett år, slås det inledningsvis fast i motion 2015/16:902 av Betty Malmberg (M). Kärnkraften är också vik­tig för klimatet. Alla länder måste bidra till att minska hotet mot klimatet, och motionären ser det som djupt allvarligt att regeringen genom skattehöjningar tvingar kärn­kraft­verk till en förtida stängning. Enligt motionären skadar denna politik kli­mat­arbetet, och hon vill att riksdagen genom ett tillkännagivande ska fram­föra till regeringen att kärnkraftsproduktion inte bidrar till växthus­effekten (yrkan­de 1). Därutöver efterfrågas ett tillkännagivande om att Sverige inte ska fasa ut befintliga, säkra och uppgraderade kärnkraftsreaktorer i förtid (yr­kande 2).

I motion 2015/16:1223 av Katarina Brännström (M) konstateras det att fyra av Sveriges tio kärn­kraftsreaktorer hotas av förtida stängning bl.a. som en följd av att en höjning av effektskatten hotar kärnkraftens lönsamhet. Motionären påpekar att koldioxidfri el bidrar till en stabil och konkur­rens­kraftig elför­sörj­ning för svensk industri och att kärnkraften är nödvändig för den energi­krävan­de basindustrin i Sverige. En framtida utveckling för basindustrin kräv­er en fort­satt tillgång till miljö­vänlig och kostnadseffektiv energi, och motion­ären anser att kärnkraft därför behöver vara en del i energimixen även i fortsätt­ningen. Vidare redovisar hon uppfattningen att regeringen måste ge be­sked till de kärnkraftsintressenter som verkar i Sverige om vad som ska gälla för svensk kärn­kraft under överskådlig tid. Ett tillkännagivande om svensk kärnkraft efter­frågas.

Det finns inga tecken på att behovet av el kommer att minska, konstateras det inledningsvis i motion 2015/16:1225 av Jenny Petersson m.fl. (M). Sam­ti­digt påpekar motionärerna att höjd effektskatt och höjda säkerhetskrav har bi­dragit till att öka kostnaderna för kärnkraftsleverantörerna, vilket bl.a. helt har stoppat Vattenfalls förberedande analyser för att eventuellt bygga nya reak­torer. Beslut om nedläggning riskerar dessutom att försvaga den svenska kon­kurrenskraften och energiförsörjningen. Motionärerna framhåller att bas­indu­strin sysselsätter många i Sverige och att tillgången till en stabil och trygg ener­giförsörjning är direkt avgörande för dessa företag och deras anställda.

Motionärerna anser att framtidens energimarknad ska vila på olika pelare med bl.a. förnybar energiproduktion. De anser dock att det är ofrånkomligt att kärnkraften kommer att förbli betydelsefull under överskådlig framtid. Motio­närerna begär ett tillkännagivande från riksdagen om att värna Sveriges fram­tida energiförsörjning (yrkande 2).

Kärnkraften står i dag för ungefär 40 procent av den svenska elförsörj­ningen, slås det fast i motion 2015/16:1539 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M). Den rödgröna regeringen har emellertid skickat signaler om att kärnkraften inte är önskvärd i det svenska elsystemet, och flera besked har kommit om att ett antal reaktorer ska avvecklas. Detta ger i sin tur reaktioner hos de lärosäten som utbildar kärnkraftskompetens, och forskning inom kärnkraftsområdet blir mindre intressant. Motionären anser att staten bör ta ett större ansvar för att tillgodose utbildning och stödja relevant forskning till förmån för kärn­krafts­säkerheten. Hon efterfrågar därför ett tillkännagivande om att Ener­gi­myn­dig­heten bör få i uppdrag att stödja relevant forskning inom kärn­krafts­området (yr­kande 1).

I motion 2015/16:1579 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) efterfrågas ett till­känna­givande om be­hov­et av en beskrivning av konsekvenserna för den svens­ka indu­strins kon­kurrenskraft vid en förhastad stängning av svenska kärn­krafts­reaktorer. Motio­nären påminner om att alliansregeringens historiska en­er­gi­uppgörelse har gett Sveriges elproducenter tydliga förutsättningar och kon­sumenterna en säker elproduktion till konkurrenskraftiga priser.

Det råder nu ett mycket osäkert läge för den viktiga basproduktionen av el eftersom låga elpriser, en höjning av effektskatten och aviserade politiskt mo­ti­verade höjda säkerhetskrav gör att fyra av de tio svenska kärnkrafts­reak­to­rerna kommer att stängas inom några få år. Motionären anser att reger­ingen bör ta fram en konsekvensbeskrivning av hur en förhastad stängning av kärn­kraften kommer att påverka den svenska industrins konkur­renskraft och med det även jobben i Sverige.

I motion 2015/16:2085 av Michael Svensson (M) slås det fast att kärn­kraf­ten kommer att vara en stark, viktig och realistisk grundpelare i den svenska energiproduktionen under överskådlig framtid. Ett fortsatt lagande och lap­pande av alla åldrande befintliga reaktorer kommer dock att orsaka allt större pro­blem de kommande åren. Energibolagen bör enligt motionärens upp­fatt­ning påbörja arbetet med att ersätta gamla kärnkraftsreaktorer med nya. Riks­dagen bör genom ett tillkännagivande framhålla kärnkraftens bety­del­se för svensk energiförsörjning.

En omställning till s.k. förnybar energi leder i realiteten till höjda utsläpp av klimatgaser, sägs det i kommittémotion 2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD). Tyskland är enligt motionärerna ett tydligt exempel på detta, där kolkraften byggs ut kraftfullt trots att landet även har världens mest ambitiösa satsningar på sol- och vindkraft. Motionärerna anser att det slår oerhört fel när kärnkraften, som är att betrakta som klimatneutral, ställs vid sidan av det som kallas ”förnybart”. Sverigedemokraterna anser att regeringen ska verka för att kärnkraft ska likställas med s.k. förnybar energi och efterfrågar därför ett till­kännagivande om att regeringen i förhandlingar inom den klimat- och ener­gi­politiska ramen ska verka för att likställa kärnkraft med förnybar energi (yrkande 10).

Kärnkraften står i dag för nästan hälften av Sveriges elproduktion och kom­mer inom överskådlig framtid att utgöra grunden för svensk energi­försörjning, konstateras det inledningsvis i Sverigedemokraternas kommitté­motion 2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. Motionärerna menar att en nedläggning av svensk kärnkraft skulle vara ett direkt hot mot den svenska bas­industrin och mot den svenska ekonomin. Därutöver skulle hushållen riske­ra att drab­bas av än högre elpriser och ökad import av fossilbränslebaserad el. Motio­närerna vill att riksdagen ska ställa sig bakom ett tillkännagivande om en lång­siktig satsning på kärnkraft (yrkande 6).

I motionen redovisas också tveksamheter om kärnkraftsbranschens kon­kurrenssituation, och ett tillkännagivande om detta efterfrågas (yrkande 7). Mo­tio­närerna ser positivt på en satsning i form av forskning om och utveckling av svensk kärnkraft i den omfattning som krävs för att upprätthålla och säker­ställa en trygg elförsörjningssituation för i första hand Sverige. De vill att riks­dagen ska uttala sig i linje med denna uppfattning genom ett tillkänna­givande (yrkande 8).

Vidare anser motionärerna att man bör avskaffa den bestämmelse i miljö­balken (17 kap. 6 a §) som hindrar utbyggnaden av kärnkraften i Sverige. Där­med skulle antalet reaktorer inte längre begränsas till dagens tio, och nya reak­torer skulle inte enbart få uppföras på en plats där det i dag finns andra kärn­kraftsreaktorer (yrkande 12).

Det finns ingen framtid längre för ny kärnkraft, anförs det i motion 2015/16:1365 av Ola Johansson (C). Mot bakgrund av besluten om att avveck­la reaktorerna Ringhals 1 och 2 av ekonomiska skäl bör det satsas på att göra Hal­land och Göteborg till ett centrum för energifrågan i Skandinavien. Motio­nären begär ett tillkännagivande om att regeringen ska verka för att Ringhals blir ett forsk­nings- och kompetenscentrum för förnybar elkraft, transmission och distri­bution (yrkande 1).

I partimotion 2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) framhålls det att re­ger­ingen straffar ut svensk kärnkraft genom en höjd effektskatt. Motio­närer­na anser att det behövs en konsekvensanalys av vad stängningar av reak­torer betyder för förlorad baskraft och ökad energiimport liksom för klimatet, vilket är ett upp­drag som bör läggas på Energimyndigheten (yrkande 7).

Kärnkraften är en viktig del av basen i Sveriges elproduktion och svarar för lite mer än 40 procent av Sveriges totala elproduktion, konstateras det i kom­mittémotion 2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Motionärerna anser att nya, säkrare kärnkraftsreaktorer är en förutsättning för att behålla den elin­tensiva industrins konkurrenskraft, och därmed Sveriges välfärd, utan att er­sätta dagens elproduktion med fossilbaserad produktion. Mot den bak­grun­den ser de det som extra viktigt att satsa på forskning inom såväl förnybar energi som kärnteknik för att trygga den framtida energiförsörjningen och där­med ge goda förutsättningar att möta Sveriges framtida energibehov (yr­kande 9).

Motionärerna begär även ett tillkännagivande om vikten av att trygga ener­gi­försörjningen genom förnybara energikällor innan politiska beslut tas som kan få omfattande konsekvenser för kärnkraf­tens framtid och Sveriges energi­försörjning (yrkande 11).

Vissa kompletterande uppgifter

Kärnkraftsproduktionen 2014 och 2015

Under 2014 producerades ca 62,2 TWh kärnkraft i de tio svenska kärn­krafts­reaktorerna, vilket motsvarade ca 41,5 procent av den totala svenska elproduk­tionen det året. Enligt uppgifter från Svensk Energi i slutet av 2015 gav kärn­kraften drygt 54 TWh under 2015, dvs. ca 13 procent lägre än 2014 bl.a. till följd av att det utfördes extra långa revisioner på några av reaktorerna. Varia­tionerna i kärnkraftsproduktionen kan vara betydande över åren. Långa stopp till följd av moderniserings- och säkerhetsarbeten eller oplanerade hän­del­ser har gett en lägsta årsproduktion på 50 TWh ett år och en topp­notering på 75 TWh ett annat år.

Energimyndigheten har i scenarier för energisystemets utveckling tidigare antagit att effekthöjningar inom befintliga kärnkraftverk kommer att öka el­pro­duktionen till 2020.[1] Mellan 2020 och 2030 antas sedan de tre äldsta reak­torerna tas ur drift, vilket gör att produktionen väntas minska till 57 TWh 2030. Dessa scenarier togs dock fram före de besked om förtida avveckling som re­ak­tor­ägarna gav under 2015 och att Energimyn­digheten kommer att redo­visa nya scenarier under våren 2016.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om att riksdagen bör uttala sig om kärnkraftens fördelar eller om att kärnkraften bör utvecklas ytterligare behandlades av utskottet våren 2015 (bet. 2014/15:NU9). Utskottet redovisade då den grundläggande inställningen att kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering och att Sverige på sikt ska ha 100 procent förnybar energi. Vidare konstaterade utskot­tet att kärnkraftens framtida roll ofrånkomligen kommer att vara en central fråga inom ramen för den då aviserade energikommissionens arbete. Utskot­tet ansåg inte det vara nödvändigt eller lämpligt att riksdagen genom ett uttalande om kärnkraftens utveckling skulle föregripa Energikommissionens arbete. Mo­tio­nerna avstyrktes således i de berörda delarna.

När det gällde ett motionsyrkande om att avveckla kärnkraften konstaterade utskottet att det råder delade meningar bland riksdagens partier om kärnkraf­tens framtid i Sverige. Utskottet ansåg inte att det fanns tillräckligt underlag eller vore lämpligt av riksdagen att uttala sig i detaljerade termer om när och hur en avveckling av kärnkraften bör inledas, som det efterfrågades i en mo­tion.

Aviserad avveckling av fyra reaktorer

Under hösten 2015 beslutade ägarna av Ringhals att stänga två reaktorer under 2019–2020. Ägarna av kärnkraftverket i Oskarshamn har i sin tur med­delat att de avser att stänga Oskarshamn 1, och att Oskarshamn 2 – som har varit av­stängd sedan 2013 – inte kommer att startas igen.

I januari 2016 varnade Tor­björn Wahlborg, chef för Vattenfalls kärnkrafts­verk­samhet, för att bristande lönsamhet i kärnkraftsproduktionen kan inne­bära att ytterligare reaktorer måste avvecklas i förtid.

Kärnbränslet i de svenska reaktorerna

I motion 2015/16:2153 (S) berörs frågan om kärnbränslet (uran) i de svenska reaktorerna, och det redovisas en viss oro för att tillgången till dylikt bränsle eventuellt kan hotas som en konsekvens av EU:s sanktioner mot Ryssland.

I en underlagsrapport från Energimyndigheten till Energikommissionen i de­cember 2015 (Energianvändning och energitillförsel – Underlag till Energi­kom­mis­sionen) framgår det att kärnbränslemarknaden är global och väl kon­kur­rensutsatt. Dels finns gruvor i många länder fördelat på alla världsdelar, dels finns tillverkning av färdigt bränsle i ett flertal anläggningar runt om i värl­den. I Västerås tillverkar Westinghouse Electric Sweden AB kärnbränsle för världsmarknaden och till viss del även för de svenska kärnkraftverken.

I rapporten konstateras det vidare att kraftverken upphandlar råvara och pro­duktion av bränsleelement separat. På så sätt har de svenska kraftverken kon­troll över råvaruförsörjningen oavsett var bränslet tillverkas. Det framgår också att de svenska kärnkraftverken har lite olika strategier för sin bränsle­för­sörjning men att bränsleförsörjningen baseras helt på affärsmässiga grunder och att kraftverken därmed har ett naturligt incita­ment att minska risken i sin brän­sleportfölj. Oaktat om risken är ekono­misk eller geopolitisk innebär det att riskspridning blir en naturlig företags­logik. Det framgår vidare att mark­nad­en för samtliga steg i bränsleprocessen är global och välfun­gerande, och både Vattenfall och OKG anger att beroendet av enskilda leveran­­törer eller regioner är mycket svagt.

Energiförsörjningens sårbarhet

Med anledning av vad som sägs i den nyss refererade motion 2015/16:2153 (S) kan det även nämnas att Energimyndigheten enligt för­ordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap årligen ska ana­lysera om det finns sådan sårbarhet eller sådana hot och risker inom myn­dighetens ansvars­område (energiförsörjningen) som synnerligen allvarligt kan försämra förmå­gan till verksamhet inom området.

I rapporten Risk- och sårbarhetsanalys över energiförsörjningen i Sverige år 2015 (ER2015:22) finns en sammanfattning av kunskapsinhämtning, om­världs­bevakning, analyser, samverkan m.m. som Energimyndigheten be­dri­ver inom området trygg energiförsörjning.

Här kan också nämnas att Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) analy­serar energisystem med inriktning mot försörjningstrygghet, säker­hets­politik och klimataspekter. Institutet arbetar såväl med omvärldsanalys inom energi­området på global nivå som med enskilda aktörers försörjningstrygghet, vilket berör såväl dagens energiberoenden som den framtida utvecklingen av energi­systemet. I de framtidsinriktade studierna studeras bl.a. energifrågans säker­hets­politiska dimensioner (t.ex. energi som maktmedel), svensk och europeisk försörjningstrygghet och krisberedskap samt kopplingen mellan klimatpolitik och energisäkerhet.

Regeringen om kärnkraften

I budgetpropositionen för 2016 konstaterade regeringen att det finns behov av att förstå hur energisystemet behöver anpassas när befintliga kärnkrafts­reak­torer börjar fasas ut. Regeringen hänvisade i det sammanhanget till Energi­kom­missionens pågående arbete. Energikommissionen ska finna lösningar på de ut­ma­ningar som beskrivs ovan och ta fram underlag till en bred politisk över­ens­kommelse om den långsiktiga energipolitiken. Vidare konstaterar re­ger­ingen att fyra kärn­krafts­reaktorer kan komma att stänga inom de närmaste tio åren. Eftersom alla de svenska kärnkraftverken är lokaliserade till södra Sverige, där det i dag råder ett konsumtionsöverskott, har regeringen inlett en översyn av effekt­reserven. Effektfrågan är, enligt vad som sas i budget­propo­sitionen, även en av de viktigaste frågorna som ska behandlas av Energi­kom­mis­sionen.

Under hösten 2015 besvarade energiminister Ibrahim Baylan ett antal frå­gor i riksdagen som på olika sätt gällde regeringens syn på kärnkraftens fram­tid i Sverige. I ett svar på en fråga från Betty Malmberg (M) om kärnkraft och elintensiv industri (fr. 2015/16:104) i mitten av oktober konstaterade ministern att de besked om stängning av de äldsta kärnkraftsreaktorerna som har getts av både Vattenfall och Eon inte var oväntade.[2] Ministern påpekade att mark­nadspriserna på el har varit låga under en tid och förväntas vara så en lång tid framöver. Vidare framhöll han att prisnivån baseras på att det finns ett över­skott av el på marknaden och att det naturliga i en sådan situation är att de pro­duk­tionsenheter som har svårast att täcka sina kostnader – oftast de äldsta – tas bort från marknaden. Med hänvisning till ett uttalande från Vattenfalls koncernchef menade ministern att beskedet om stängning främst förklarades av den sammantagna effekten av ett halverat elpris sedan 2010 och behovet av investeringar för att öka säkerheten i kärnkraften. Höjningen av effektskatten ansåg ministern inte vara orsaken till att Vattenfall vill stänga Ringhals 1 och 2 i förtid. Energiministern framhöll också att regeringen tidigt gjorde bedöm­ningen att denna situation skulle kunna uppstå, vilket var en av anledningarna till att Energikommissionen tillsattes. Vidare framhöll minis­tern att regeringen vill säkerställa att alla Sveriges elkunder ska ha tillgång till el även när behovet är som störst och att regeringen därför har aviserat en förlängning av den s.k. effektreserven till 2025.

I början av december 2015 besvarade energiminister Ibrahim Baylan en fråga av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) om vad regeringen vill med kärnkraften och om regeringen anser att byggandet av ny kärnkraft bör förbjudas (fr. 2015/16:377). Ministern hänvisade till gällande regler för uppförande av nya reaktorer (se följande avsnitt) som beslutades av riksdagen våren 2010 och till pågående arbete inom Energikommissionen. Ministern konstaterade avslut­nings­vis att regeringen inte bedriver något arbete som är inriktat på att förbjuda byggandet av ny kärnkraft.

Den 28 januari 2016 bevarade statsminister Stefan Löfven (S) en fråga från Jan Björklund (L) om kärnkraftens utveckling (prot. 2015/16:60). Stats­minis­tern hänvisade i sitt svar till att flera aktörer har efterfrågat en långsiktig lös­ning på energifrågan och att Energikommissionen jobbar med precis detta. Vidare konstaterade statsministern att det gällande regelverket för kärn­krafts­utbyggnad tillkom under alliansregeringen men att det låga energipriset gör att det inte tillkommer några nya kärnkraftverk. Statsministern påminde också om att regeringens ingång i de samtal som ska föras inom ramen för Energi­kom­missionen är att Sverige ska ha 100 procent förnybar energi.

Kärnkraft och vissa bestämmelser i miljöbalken

I motion 2015/16:2854 (SD) omnämns bestämmelsen i 17 kap. 6 a § miljö­balken (1998:808). Denna bestämmelse beslutades av riksdagen våren 2010 som ett led i den förra regeringens strävan att skapa förutsättningar för ett ge­ne­rationsskifte i det svenska kärnkraftsbeståndet (prop. 2009/10:172, bet. 2009/10:NU26). Be­stäm­melsen innebär att regeringen vid sin prövning av en ny kärnreaktors tillåtlighet enligt 17 kap. miljöbalken endast får tillåta denna reaktor om den är avsedd att

  1. ersätta en kärnkraftsreaktor som efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärnenergi och som kommer att vara permanent avstängd när den nya reaktorn tas i kommersiell drift
  2. uppföras på en plats där en kärnkraftsreaktor efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärnenergi.

Höjd kärnavfallsavgift

Den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnteknisk anläggning som ger eller har gett upphov till restprodukter ska betala en kärnavfallsavgift och stäl­la säkerheter. Syftet är att skapa ett stabilt finan­sie­ringssystem för en säker han­tering av kärnavfallet och för kostnader som uppkommer när reaktorerna inte längre är i drift. Avgifterna finansierar också forskning och utveck­lings­verk­samhet inom området.

I december 2014 beslutade regeringen att höja kärnavfallsavgiften för perio­den 2015–2017 från 2,2 öre till 4 öre/kWh producerad kärnkraftsel. Av­gifts­höjningen motiverades i huvudsak med att de förväntade kostnaderna för avveckling och slutförvar har ökat, att Kärnavfalls­fondens framtida avkast­ning förväntades bli låg och att inbetalade avgifter blir lägre än vad de tidigare prognoserna hade visat.

I regeringens propositionsförteckning från januari 2015 angavs att en pro­position om reglerna för finansiering av kärnavfallshanteringen skulle läm­nas till riksdagen i maj 2015. Någon sådan proposition lämnades emellertid inte, och enligt uppgift bereds frågan alltjämt inom Regeringskansliet.

Höjd skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer

När riksdagen i december 2014 ställde sig bakom allianspartiernas budget­för­slag för 2015 innebar det att regeringens förslag om att höja skatten på ter­misk effekt i kärnkraftsreaktorer inte vann gehör. I propositionen Vår­ändrings­­bud­get för 2015 presenterade regeringen emellertid förslag till förändringar inom skatteområdet, varav ett rörde höjd skatt på termisk effekt i kärn­krafts­reaktorer (prop. 2014/15:99). Regeringen angav att höjningen görs dels för att beakta för­ändringar i den allmänna prisutvecklingen och realvärdesäkra skat­te­intäk­terna, dels för att skapa ytterligare finansiellt utrym­me.

Enligt lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt tas skatt ut på den högsta tillåtna termiska effekten i kärnkraftsreaktorer. Skatten kan likställas med en extra skatt som lagts på vissa företag och är därmed att betrakta som en skatte­sanktion. Den 1 augusti 2015 höjdes skatten från 12 648 kronor till 14 770 kro­nor per MW och kalendermånad.

Forskning och utveckling med inriktning på kärnkraft

Av budgetpropositionen för 2016 framgår att det övergripande målet för forsk­ning och innovation på energiområdet är att insatser ska inriktas så att de kan bidra till uppfyllandet av uppställda energi- och klimatmål, den långsiktiga ener­gi- och klimatpolitiken samt energirelaterade miljöpolitiska mål.

I enlighet med vad som angavs i propositionen Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem (prop. 2012/13:21) är verksamheten in­delad i sex temaområden varav ett betecknas Kraftsystemet. Detta tema­område innefattar elproduktion från de förnybara energikällorna vatten, hav, vind och sol samt teknik för kraftöverföring och distribution av el. Verk­sam­heten inom kraftområdet vägleds av en vision för kraftsystemet 2050 som bl.a. ser Sverige som internationellt erkänt för ett 100 procent hållbart kraft­system och effektivt energiutnyttjande och som en nettoexportör av el.

Av detta följer också att utvecklingsinsatser inom kärnkraftsområdet inte kan finansieras med medel från energiforskningsanslaget inom statsbud­getens utgifts­område 21 Energi. Dylik forskning och utveckling (FoU) ligger därför inte heller inom Energi­myn­dighetens ansvarsområde. Däremot finansierar Ve­ten­skaps­rådet forsk­ning om fusion och fission. Vissa forskningsinsatser om kärn­kraft stöds även av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM).

Energiforsk arbetar tillsammans med svensk och finsk kärnkraftsindustri samt SSM.[3] Forskningen syftar framför allt till att bibehålla eller stärka säker­hets­mar­ginaler men även till att utveckla en kostnadseffektiv drift av de befint­liga kärnkraftverken. Energiforsks program North European Power Per­spec­tives (NEPP) genomför systemanalyser av energisystemets och energi­an­vänd­ningens utveck­ling; bl.a. studeras kärnkraftens roll i energisys­tem­et.

Svenskt Kärntekniskt Centrum (SKC) stöder utbildning, forskning och ut­veck­ling inom kärntekniska tillämpningar vid högskolor och universitet i Sve­rige. Syftet är att attrahera, utveckla, och behålla den kärntekniska kompe­tens som krävs för en fortsatt säker och effektiv drift av de befintliga kärn­kraft­verken och för att kunna delta i den fortsatta utvecklingen på det kärntek­nis­ka området.

SKC finansieras av Forsmarks Kraftgrupp AB, Ringhals AB, OKG AB och Westinghouse Electric Sweden AB. SKC:s verksamhet styrs av ett treårigt avtal mellan de finansierande parterna och de tre universiteten Kungliga Tek­nis­ka högskolan (KTH), Chalmers tekniska högskola och Uppsala univer­sitet.

Centrum för hållbar kärnenergi – Sustainable Nuclear Energy Centre (Snec) – är ett interdisciplinärt forum för aktörer inom nukleär energi med syftet att utbyta idéer och inspirera till nya innovativa möjligheter. Centret är knutet till Chal­mers tekniska högskola.

Utskottets ställningstagande

Kärnkraften svarar för en betydande andel av den el som produceras i Sverige. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att kärnkraften produceras på af­färs­mässiga grunder, och utskottets grundläggande inställning är att den ska pro­duceras utan statliga subventioner. När det råder elöverskott sjunker elpris­erna och därmed även lönsamheten för de som producerar el. Detta gäller även kärn­kraftsbolagen. Prognoser om elprisets utveckling och bedömningar av den fram­tida lönsamheten i produktionen är att betrakta som fundamenta när kärn­kraftsbolagen tar ställning till hur de ser på sin framtida produk­tionskapacitet. Under den förra mandatperioden beslutade riksdagen om vissa lagändringar som har gjort det möjligt för bolagen att fatta beslut om att ersätta gamla reak­to­rer med nya. Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att agera för att ändra dessa bestämmelser i enlighet med vad som anförs i motion 2015/16:2854 (SD). Utskottet noterar i sammanhanget att de nyssnämnda lag­ändringarna inte har inneburit att ett generationsskifte har kommit igång i den svenska kärnkraften. Huvudförklaringen till detta torde vara att de affärs­mäs­siga grunderna för dylika investeringar inte har varit tillräckligt goda.

Utskottet vill påminna om det arbete som bedrivs inom ramen för Energi­kommis­sionen och som syftar till att nå en bred blocköverskridande över­ens­kommelse om hur energipolitiken ska utformas efter 2025. Kärnkraftens bety­delse för den svenska kraftproduktionen gör att det är nödvändigt för Energi­kom­missionen att noga följa utvecklingen när det gäller detta kraftslag. Ut­skottet förut­sätter också att regeringen agerar om de sammantagna förut­sätt­ningarna förändras på ett sådant sätt som får konsekvenser för Energi­kom­missionens möj­ligheter att nå en bred överenskommelse eller som riskerar att påverka den svenska effektbalansen. Affärsmässigt baserade beslut av kärn­kraftsbolagen om att avveckla eller bygga ut kärn­kraften kan vara av det slaget. Åtgär­der som regeringen kan vidta bör kunna inkludera sådana konse­kvens­ana­lyser som efterfrågas i några av de motioner som är aktuella i detta avsnitt men även för­slag med anknytning till den s.k. effektreservens framtida utform­ning.

 Sammantaget anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra några allmänna tillkännagivanden om kärnkraftens betydelse för det svenska energisystemet i linje med vad som föreslås i ett antal av de motioner som är aktuella i detta avsnitt. I sammanhanget vill utskottet också erinra om att för­slag om den s.k. effektskatten, som berörs i flera av motionerna, behandlas i skat­teutskottet. Effektskattens energipolitiska koppling gör dock att det finns skäl för näringsutskottet att bevaka eventuella initiativ från regeringen eller skatte­utskottet på området. Innan sådana initiativ eventuellt tas saknas det dock skäl och formella möjligheter för utskottet att agera i frågan.

Beträffande de mer specifikt inriktade motionerna med kärnkrafts­an­knyt­ning anser utskottet för det första att Energimyndighetens prioriteringar i fråga om fördelningen av energiforskningsanslaget är ändamålsenliga. Det innebär att fokus ska ligga på forskning och utveckling av förnybar energi­produktion och på att Sverige 2050 ska ha ett 100 procent hållbart kraftsystem och ett ef­fek­tivt energi­utnyttjande och vara en nettoexportör av el. Utskottet har inga in­vändningar mot att medel från andra finansieringskällor används för FoU på kärn­energi­området men vill samtidigt poängtera att det är upp till dessa fi­nansiärer att göra nödvändiga prioriteringar inom de ramar som har dragits upp av statsmakterna. I sammanhanget vill utskottet också erinra om att reger­ingen för närvarande förbereder en forskningspolitisk proposition som är pla­nerad till hösten 2016. Vidare kan nämnas att utbildningsutskottet senare un­der våren 2016 kommer att behandla ett antal forsk­ningsrelaterade motions­yrkanden med kärnenergianknytning. Dessa gäller bl.a. förslag om satsningar på utveckling av den s.k. fjärde generationens kärnkraft. Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga motionsyrkanden i detta avsnitt som på olika sätt gäller kärnenergiforskning. De yrkanden som avses återfinns i motionerna 2015/16:1539 (M), 2015/16:2444 (M), 2015/16:2447 (M), 2015/16:2854 (SD), 2015/16:1365 (C) och 2015/16:3149 (KD).

Avslutningsvis avstyrker utskottet motion 2015/16:2542 (SD) i den del som gäller att regeringen ska agera inom EU för att likställa kärnkraft med förnybar energi. Utskottet anser inte att kärnkraft är en förnybar energikälla och ser där­för inga skäl för riksdagen att hörsamma förslaget.

Förnybar energi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om förnybar energi. Utskottet hänvisar i sitt ställningstagande bl.a. till att satsningar som på olika sätt gynnar pro­duktion, distribution och användning av förnybar energi redan upp­fattas som viktiga för att kunna ställa om energisystemet i en mer håll­bar riktning. När det gäller vissa specifika förnybara energislag som tas upp i en del motioner hänvisar utskottet till bl.a. pågående utred­ningsarbete och till att beredning pågår inom Reger­ings­kansliet av olika förslag som har relevans för de frågor som tas upp i mo­tio­nerna.

Jämför reservationerna 12 (SD), 13 (C), 14 (L) och 15 (KD).

 

Motionerna

Allmänt om förnybar energi

Centerpartiets miljöpolitik grundar sig i den sociala, ekologiska och ekono­miska hållbarheten, sägs det i partimotion 2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. Centerpartiet anser att Sverige bör bli fritt från fossila bränslen och nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter samt att Sverige ska nå ett 100 procent förnybart energisystem till 2040. Till 2050 har Sverige som mål att ha ett klimatneutralt samhälle utan nettoutsläpp. Centerpartiet har dessutom satt upp delmålet att inom en generation ha 100 procent förnybar energi. För att nå det­ta behöver den fossila energin ersättas med förnybar (yrkande 11), sam­tidigt som energin behöver användas mer effektivt.

Motionärerna konstaterar att Sverige tack vare Centerpartiets arbete i regeringsställning har högst andel förnybar energi i EU. Sveriges unika förut­sättningar för att producera förnybar energi syns inte minst med den växande sol- och vindkraften, som tillsammans med vattenkraft och biokraft utgör basen i ett robust och helt förnybart energisystem. Med ökad över­förings­kapa­citet har Sverige och hela Norden dessutom stor potential att fungera som Eu­ro­pas gröna batteri. Ett tillkännagivande om att på detta sätt främja Sverige som Europas gröna batteri begärs i motionen (yrkande 12).

Solenergi

I partimotion 2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) konstateras det att riks­dagen har antagit ett mål för utbyggnaden av vindkraften till 2020, i form av en planeringsram. Planeringsramen markerar behovet av att kommuner, lands­ting och berörda myndigheter bidrar till att skapa förutsättningar för ut­byggnaden av en långsiktigt hållbar och förnybar energiproduktion. Center­par­ti­et ser samma behov av en planeringsram för solenergi och vill därför att regeringen ska verka för att införa en planeringsram till 2030 om 4 TWh sol­värme och 4 TWh solel (yrkande 17).

Regeringen väljer en rad kortsiktiga bidrag för att stimulera förnybar ener­gi, sägs det i partimotion 2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) Motio­när­er­na anser att det inte behövs kortsiktiga och oförutsägbara bi­drag utan i stäl­let långsiktiga och teknikneutrala styrmedel. Avskaffad skatte­be­friel­se för bl.a. små­skalig solenergi visar enligt motionärerna på en otydlig och kortsiktig poli­tik. För att underlätta introduktionen av solenergi på mark­naden föreslår mo­tio­närerna dessutom att fastighetsskatten tas bort helt på produk­tionsan­lägg­ningar för solenergi. Ett annat problem är att skatt tas ut per juri­disk person i stället för per anläggning. Systemet drabbar fastig­hetsägare och andra med ett diversifierat fastighetsbestånd och hämmar där­med utbygg­naden av sol­energi på platser med småskalig energiutvinning och energian­vänd­ning i sam­ma punkt. Motionärerna begär mot denna bak­grund ett till­känna­givande om eko­nomiska styrmedel för solenergi (yrkande 11).

Solenergi är en viktig klimatsmart del i vårt energisystem, anförs det i kom­mittémotion 2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Motionärerna kon­sta­terar att begreppet solenergi omfattar de tre delarna värme, el och kyla. Samt­liga delar finns dock inte med i det uppdrag som regeringen har gett till Energimyndigheten om att utveckla en strategi för solenergi i Sverige. Motio­närerna efterfrågar ett tillkännagivande från riksdagen om att de tre delarna – värme, el och kyla – bör tas med i det nyssnämnda regerings­uppdraget (yr­kan­de 13).

Vindkraft

I motion 2015/16:488 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) slås det inledningsvis fast att Sverige har en mycket klimatvänlig elproduktion i form av vattenkraft, kärnkraft och förnybara energislag som vindkraft och bio­bränslen. Motionärerna är därför tveksamma till höga planeringsmål för vind­kraften, när Sverige snarare behöver mer stabil än oregelbunden elpro­duk­tion. De betraktar det också som underligt att det inte finns några exakta siffror på vad den planerade vindkraftsutbyggnaden kommer att kosta skatte­betalarna eller vad den har kostat hittills. Enligt motionärerna saknas det en helhetssyn på vindkraftsutbyggnadens samhällsnytta, och de efterfrågar ett till­kännagivande från riksdagen om möjligheten att utvärdera samhällsnyttan och kostnaderna för vindkraftsutbyggnaden i Sverige (yrkande 1). Vidare vill de ha ett tillkännagivande om möjligheten att redovisa kostnaderna för den vindkraftsutbyggnad som hittills har gjorts och totalkostnaden när det är fär­dig­utbyggt (yrkande 2).

I motion 2015/16:1537 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) konstateras det att vindkraft är den förnybara elproduktion som växer snabbast och som har po­ten­tial att utgöra en än större del av den svenska energimixen. Motionären an­ser dock att det finns ett behov av kunskap om hur vindkraft påverkar män­niskor, landskap och djur. Det saknas enligt henne i mångt och mycket en hel­hets­bild av de samlade effekterna. Motionären anser att det måste tas fram vetenskapliga un­der­lag om vindkraftens påverkan på människor, natur och djurliv, och hon begär därför ett tillkännagivande med den innebörden. Hon be­tonar också vikten av att forskningsresultaten inte har avsändare som kan upp­fattas som jäviga. För vindkraftens framtid är det viktigt att den inte bara upp­fattas som klimatmässigt hållbar utan även ses som hållbar ur ett socialt perspektiv.

Vattenkraft

I motion 2015/16:2655 av Cecilia Widegren (M) redovisas en stark oro för den småskaliga vattenkraftens utveckling. Motionären påpekar att krav på nya till­stånd för anläggningar som funnits på plats mycket länge inte bidrar till en bättre miljö utan till mer krångel, byråkrati och onödiga kostnader. Motionären anser att det är av yttersta vikt att den småskali­ga vattenkraften värnas, bl.a. ge­nom att en konkret dialog inleds (yrkande 1).

I motion 2015/16:1321 av Sara-Lena Bjälkö (SD) begärs ett tillkänna­gi­vande om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten resurser att ut­veck­la och förnya den befintliga tekniken i de svenska vattenkraftverken. Mo­tionären menar att många vattenkraftverk bygger på ålderdomlig teknik. Det sägs vidare att förslaget lämpligen kan finansieras genom att medel om­dispo­neras från vindkraftsområdet.

Sverige är en av de nationer som använder och producerar mest vattenkraft i världen, och vattenkraften är en förnybar energikälla som spelar en avgöran­de roll för stabiliteten i elsystemet, anförs det i kommittémotion 2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Trots att vattenkraften räknas som ett av de bäs­ta och mest stabila kraftslagen forskas det enligt motionärerna ganska lite kring vattenkraftens utvecklingspotential i Sverige. Motionärerna vill att riks­dagen genom ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att ge Svenskt vat­ten­kraftcentrum i uppdrag att utreda utvecklingspotentialen för den svenska vat­tenkraften genom ny miljövänlig teknik (yrkande 4).

Vidare efterfrågar motionärerna en utredning om den småskaliga vatten­kraftens miljöpåverkan och om dess kultur- och näringsvärde på lands­bygden (yrkande 5). De framhåller att Kristdemokraterna värnar de små före­tagens rätt att fortsätta driva och underhålla småskaliga vattenkraftverk. Dessa kraftverk är ofta till för egenförbrukning och eventuell försäljning av över­skottselen, men ägarna till den småskaliga vattenkraften har fått det allt käm­pigare under de senaste åren. Motionärerna ser bl.a. med oro på de förslag om ompröv­ningar av tillstånd och ökade krav på miljömässiga förbättringar som har före­slagits av Vattenverksamhetsutredningen.

Marin energiteknik och geoenergi

Behovet av förnybar energi är stort och växande, konstateras det i motion 2015/16:1530 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S). Motio­närer­na framhåller sedan att den marina energitekniken är tämligen outnyttjad i dag, dvs. sådan energiutvinningsteknik som bl.a. använder vågor, ström­mar, tid­vat­ten och temperaturskillnader. De under­stryker vikten av att staten tar an­svar för att samordna de insatser som görs för att klara den gröna energi­om­ställ­ningen och för att ta vara på den potential som finns till jobb och ut­veck­ling inom området marin energi. Motionärerna menar att Energi­myn­dig­heten kan stötta FoU och kommer­sialisering av de svenska små och medel­stora före­ta­gens marina energi­tekniker. Vidare bör man se över vad som krävs för att göra våg­krafts­utbyggnad i Sverige mer attraktivt och för att stötta svensk ex­port på området.

Geoenergi levererar ca 12 TWh förnybar energi årligen. Geotermisk energi är värme som hämtas från jordens inre och bildas vid radioaktivt sönderfall av vissa tyngre grundämnen, sägs det i kommittémotion 2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Motionärerna konstaterar att förnybar geoenergi är en myc­ket lämplig energiform på våra breddgrader eftersom uppvärmning utgör en stor del av behovet. Motionärerna vill föra fram geoenergin som en del i utvecklingen av ett än mer hållbart energisystem (yrkande 16).

Vissa kompletterande uppgifter

Allmänt om förnybar energi

Genom riksdagens beslut om propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi (prop. 2008/09:163, bet. 2008/09:NU25) har en rad mål för förnybar energi satts upp för Sverige. Andelen förnybar energi 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen, och inom trans­port­sek­torn ska andelen förnybar energi samma år vara minst 10 procent. Båda des­sa mål utgår från de krav som ställs på Sverige i EU:s s.k. förnybar­tdi­rek­tiv.[4] Noteras bör även att regeringen har uppfattningen att Sverige på sikt ska ha ett energisystem som baseras på 100 procent förnybar energi.

Hösten 2015 beslutade riksdagen enligt regeringens förslag i proposition 2014/15:123 Ambitionshöjning för förnybar el och kontrollstation för elcerti­fikatssystemet 2015 (bet. 2015/16:NU6). Beslutet innebar att riksdagen god­kände ett nytt nationellt finansieringsmål för den förnybara elpro­duk­tionen inom det svensk-norska elcertifikatssystemet. Därutöver gjordes en justering av kvotkurvan i lagen (2011:1200) om elcerti­fikat (elcertifikatslagen) med an­led­ning av den ambitionshöjning för den förnybara elproduk­tionen till 2020 som det nya fi­nans­i­eringsmålet innebär. Senare godkände riksdagen även de änd­ringar i avtalet mellan Sverige och Norge som krävdes för att lag­änd­ring­ar­na skulle kunna träda i kraft (prop. 2015/16:1, bet. 2015/16:FiU1). De änd­ring­ar som besluta­des i el­certifikatslagen och den höjda ambitionsnivån inom det svensk-norska el­certi­fikatssystemet började gälla den 1 januari 2016.

I budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1) före­slog reger­ingen att det ska vara möjligt att få en skattereduktion för mikro­pro­duk­tion av förnybar el (exempelvis via solceller). Motsvarande förslag fanns i det budget­förslag från allianspartierna som sedan fick majoritet i riks­dagen. Bestäm­melserna om skattereduktion trädde i kraft den 1 januari 2015.

Solenergi i Sverige

I december 2015 redovisade Energimyndigheten sin senaste uppföljning av ut­veck­lingen när det gäller solenergi i Sverige (Uppföljning av utvecklingen för investeringar i solenergi, ER2015:29). Av rapporten framgår att installa­tionstakten för solceller fortsatte att öka i Sverige under 2014 och att den svenska solcellsmarknaden därmed fördubblades för fjärde året i rad. Vid års­skiftet 2014/15 fanns det 69,9 MW nätuppkopplad solcellskapacitet i Sve­rige. Vidare noterades att priset solcells­modu­ler sjönk med 87 procent mellan 2008 och 2014.

När det gäller solvärme konstaterades att det totala antalet sålda kvadrat­meter glasade solfångare under 2014 minskade för tredje året i följd. Solvärme genererar drygt 130 GWh per år.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner om solenergi

Motioner om solenergi behandlades av utskottet våren 2015 (bet. 2014/15:NU9). Utskottet konstaterade att Energimyndigheten har slagit fast att installationstakten för solceller ökar, att kostnaderna för solcellsanlägg­ning­arna minskar och att den då nyligen införda skattereduk­tionen för förnybar små­skalig elproduktion kommer att gynna produktionen av solel. Vidare an­för­­de utskottet att solenergins framtida roll i det svenska energisystemet kan vän­tas bli en fråga för den kommande energikommis­sionen att ta ställning till. Utskottet ansåg det därför inte vara påkallat med ett särskilt uttalande från riks­dagen om Sverige som ett solenerg­iland. Utskottet avstyrkte den då aktuel­la motionen liksom ett motionsyr­kan­de om ett nationellt planeringsmål för ut­bygg­naden av solel och solvärme.

Stöd till installation av solceller

Sedan 2009 finns ett statligt stöd för installation av solceller. Stödet riktas till alla typer av aktörer, såväl företag och offentliga organisationer som privat­per­soner. Stöd kan fås för installation av alla typer av nätanslutna sol­cells­sy­stem och solels–/solvärmehybridsystem. Installationen ska vara slut­förd se­nast den 31 december 2016.

Sedan den 1 januari 2015 är stödnivån maximalt 30 procent till företag och högst 20 procent till övriga. Stödnivån beräknas utifrån de stödberättigade in­stallationskostnaderna. Högsta möjliga stöd per solcellssys­tem är 1,2 mil­joner kronor, och de stödberättigande kostnaderna får maximalt uppgå till 37 000 kro­nor plus moms per installerad kilowatt elektrisk topp­effekt. Stödet är ram­be­gränsat, vilket innebär att det bara kan ges så länge de avsatta pengarna räc­ker.

För att stimulera utbyggnaden av solceller satsar regeringen totalt 1 395 miljoner kronor under perioden 2016–2019 för detta ändamål.

I oktober 2015 presenterade Energimyndigheten rapporten Underlag till re­vi­dering av förordning om solcellsstöd – En delrapportering med konkreta för­slag till revidering av förordningen (2009:689) om statligt stöd till solceller. Myn­digheten föreslog att investeringsstödet till villor och bostadsrätts­före­ning­ar tas bort eftersom det redan finns flera styrmedel för den som vill satsa på solel. ROT-avdraget går att använda vid installation, och sedan den 1 janu­ari 2015 finns en skattereduktion för den el man säljer till nätet. Myndigheten konstaterade också att priserna på solceller har sjunkit kraftigt på senare år och att det med förslaget skulle bli mer pengar att fördela till andra målgrupper som exempelvis företag och lantbruk. Enligt myndigheten behöver dessa fort­farande stöd för att investeringen ska löna sig under solcellernas livstid.

I regleringsbrevet för 2016 har Energimyndigheten fått i uppdrag att följa upp utvecklingen när det gäller investeringar i solceller och solvärme. Upp­draget ska redovisas senast den 12 december 2016. En delrapportering med konkreta förslag till revidering av förordningen (2009:689) om statligt stöd till solceller ska lämnas till Regeringskansliet senast den 10 oktober 2016.

Strategi för ökad användning av solel i Sverige

I juli 2015 beslutade regeringen att ge Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en strategi för ökad användning av solel i Sverige. Strategin ska peka på insat­ser för att underlätta en utbyggnad på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt, samt identifiera hinder och möjligheter för den fortsatta introduktionen av sol­el. Energimyndigheten ska också föreslå hur en heltäckande statistik för instal­lation av solceller och tillförsel av el från solceller ska kunna tas fram.

Förslaget till strategi ska delredovisas senast den 28 mars 2016. Komplet­terande analyser och förslag till heltäckande statistik för solel ska redovisas senast den 17 oktober 2016.

Vindkraftsproduktion 2013–2015

Vindkraftsproduktionen fortsatte att öka kraftigt under 2014 och blev 11,5 TWh, vilket var en ökning med 17 procent jämfört med 2013. Antalet vind­kraft­verk uppgick vid utgången av 2014 till 2 961 med en total installerad effekt på 5 097 MW.

Enligt uppgifter från Svensk Energi i slutet av 2015 slogs ett nytt rekord för svensk vindkraftsproduktion under 2015 med 16,5 TWh, vilket var en ökning med 43 procent jämfört med 2014. I sammanhanget bör dock även noteras att investeringarna i ny vindkraft avtog kraftigt under 2015. Låga elpriser och ett lågt pris på elcertifikat har nämnts som förklaringar till detta men även att in­ves­terare avvaktade det tidigare beskrivna riksdagsbeslutet om att höja ambi­tionsnivån inom ramen för elcertifikats­systemet.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner om vindkraft

Våren 2015 behandlade utskottet en motion med samma innehåll som i den nu ak­tu­ella motion 2015/16:488 (M) av samma motionärer (bet. 2014/15:NU9). Båda yr­kandena i motionen avstyrktes eftersom utskottet inte ansåg det vara mo­ti­verat att uppmana regeringen att se över möjligheten att redovisa dels kost­nader­na för hittillsvarande vindkraftsutbyggnad, dels totalkostnaden för den färdigut­byggda vindkraften. Liksom utskottet gjorde när ett motsvarande yr­kande beh­andlades våren 2014 hänvisade utskottet till en kommande kon­troll­­station för klimat- och energipolitiken.

Forskning om vindkraftens samhällsnytta m.m.

Vindval är ett kunskapsprogram med forskning om vindkraftens påverkan på människors intressen, naturen och miljön. Programmet är ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket. I en syntesrapport från 2012 har Vind­val sammanställt då tillgängliga kunskaper om vindkraftens påverkan på människors intressen (Rapport 6497). Energimyndigheten har avsatt 27 mil­joner kronor för genomförande av Vindvalprogrammets tredje etapp, vilket inne­bär att programmet löper till den 30 juni 2018.

Under hösten 2015 beslutade Vindval att stödja två nya projekt om hur be­greppet samhällsnytta hanteras i tillståndsprocessen kring ny vindkraft. Pro­jek­tet Beslutsstödsmodeller för bedömning av samhällsnyttan av vind­krafts­eta­blering ska utveckla beslutsstödsmodeller för tillståndsprövning av vind­kraft. Projektet bedrivs av forskare vid Högskolan i Gävle.

Forskare vid Luleå tekniska universitet har beviljats stöd för att bl.a. ana­lysera i vilken utsträckning tillståndsprövningen har bidragit till ett effek­tivt resursutnyttjande ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Båda de nu nämn­da projek­ten kommer att slutrapporteras under hösten 2016.

Vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning (Sve­riges lantbruksuniversitet, SLU) genomförs för närvarande en kunskaps­sam­manställning av socioekonomiska konsekvenser av vindkraftseta­blering­ar. Pro­jek­tet finansieras av Energimyndigheten och kommer att slutrapporteras i mars 2016.

För att öka kunskapen och erfarenhetsutbytet om vindkraften driver Energi­myndigheten sedan 2008 Nätverket för vindbruk. När det gäller vindkraftens ekonomiska effekter regionalt har bl.a. flera sysselsättningsstudier tagits fram inom nätverkets ram.

Vattenkraften i Sverige

Under 2014 stod vattenkraften och kärnkraften för drygt 80 procent av elpro­duktionen i Sverige. Vattenkraften producerade 64,2 TWh, vilket var något lägre än under ett normalår, men 5 procent högre än året innan. Pro­duktionen är starkt beroende av vattentillgången och har varierat mellan drygt 50 TWh ett torrt år till närmare 80 TWh ett s.k. våtår. Skillnaden är så stor som 27 TWh mellan lägsta och högsta produktion. Enligt uppgifter från Svensk Ener­gi i slutet av 2015 var vattenkraftsproduktionen under 2015 nästan 75 TWh.

I Energimyndighetens långsiktiga scenarier över Sveriges energisystem an­tas att 1 TWh ny vattenkraft kan tillkomma i Sverige utöver det som finns i dag. Tre fjärdedelar av denna potential utgörs av sådana effekthöjningar i exi­ster­ande storskalig vattenkraft som möjliggör elcertifikatsintäkter. Den åter­stående delen består av ny småskalig vattenkraft. Genom­snitts­produk­tionen var 68 TWh mellan 1990 och 2007, vilket ger en antagen årlig pro­duktion på 69 TWh fram till 2030.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner om vattenkraft

Några av de nu aktuella motionsyrkandena om vattenkraft av samma motio­närer avstyrktes av utskottet så sent som våren 2015 (bet. 2014/15:NU9). I sitt ställnings­tagande framhöll utskottet inledningsvis att såväl den nuvaran­de som den förra regeringen tydligt har uttalat att vattenkraften är en värdefull tillgång för produktionen av förnybar el och som reglerkraft, och kommer även i fram­tiden att spela en central roll för Sveriges elförsörjning. Utskottet erin­rade ock­så om att Vattenverksamhetsutredningens arbete kan ha betydelse för ut­veck­lingen inom såväl den storskaliga som den småskaliga vattenkraften. Utskottet redovisade även den nationella strategi som har tagits fram gemen­samt av Energi­myndigheten och Havs- och vatten­myn­dig­heten och som syftar till att se hur vattenkraften kan användas på bästa sätt till minsta möjliga miljö­­verkan.

Beträffande den tekniska utvecklingen på vattenkraftsområdet, som då lik­som nu togs upp i en motion (SD), hänvisade utskottet till den FoU som bl.a. bedrivs av Svenskt vattenkraftcentrum. Vidare konstaterade utskot­tet att stat­liga Vattenfall, som är en stor aktör på vattenkraftsområdet, inve­sterar när­mare 13 miljarder kronor i att modernisera sina vattenkraftverk och kraft­verks­dam­mar under perioden 2012–2023.

Vattenverksamhetsutredningen

I juni 2014 överlämnade Vattenverksamhetsutredningen sitt slutbetänkande (I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler [SOU 2014:35]) till den dåvarande miljöministern Lena Ek. Utredningen hade bl.a. i uppdrag att före­slå ändringar som ska säkerställa att alla tillståndspliktiga vattenverk­sam­heter har tillstånd som överensstämmer med miljöbalken och EU-rätten sam­tidigt som en hög regler- och produktionskapacitet i den svenska vatten­krafts­produktionen eftersträvas även i fortsättningen.

I utredningens slutbetänkande föreslogs ett stort antal förändringar i miljö­balken, och ett avsnitt ägnades åt att beskriva de föreslagna regelän­d­ringarnas påverkan på den svenska vattenkraftsproduktionen (s. 311 f.). Slut­be­tänkandet var ute på remiss under hösten 2014.

I budgetpropositionen för 2016 (utg.omr. 20 Allmän miljö- och natur­vård) konstaterade regeringen att vattenkraften spelar en central roll för Sveriges el­för­rjning, både som enskild produktionskraft och som regler- och balans­kraft. Vattenkraftens fysiska påverkan på vattendragen medför dock stora kon­se­­kvenser för ekosystemen och den biologiska mångfalden. Flödes­regler­ande vat­ten­verksamheter kan samtidigt utgöra viktiga delar i kulturhistoriska miljö­er. Regeringen konstaterade att den fortsatta hanteringen av vattenkraften till­sam­mans med andra former av fysisk påverkan på sjöar och vattendrag är av stor vikt för Sveriges möjligheter att leva upp till EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). När det gäller Vattenverksamhetsutredningen an­gav re­ger­ingen att den har för avsikt att återkomma till riksdagen i frågan.

Av den propositionsförteckning som regeringen lämnade till riksdagen i januari 2016 framgår det att en proposition med titeln Prövningen av vatten­verk­samheter kommer att lämnas till riksdagen i september 2016.

Nationell strategi för åtgärder i vattenkraftverk

Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten beslutade 2013 att ta fram en gemensam nationell strategi för åtgärder i vattenkraftverk där både energi- och miljöintressen tas till vara. Syftet med strategin är att se hur vatten­kraften kan användas på bästa sätt till minsta möjliga miljöpåverkan. Målet är att strategin ska bli ett underlag för vägledning och styrning för myndigheter, länsstyrelser och regeringen inför kommande politiska beslut. Strategin pre­sen­terades i juli 2014 (Nationell strategi för hållbar vattenkraft).

Efter omfattande diskussioner med olika intressenter presenterade de båda myndigheterna i december 2015 ett förslag med inriktning på att nå en samsyn om de miljöåtgärder som behövs inom vattenkraftsområdet. Förslaget syftar till att en långsiktig lösning som innebär att ramvattendirektivets krav ska kunna uppnås liksom även miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Av­sik­ten är vidare att energimålen ska kunna uppfyllas och att vattenkraften ska kunna ut­veck­las som en fortsatt mycket viktig del i energisystemet.

Förslaget omfattar de tre sammanlänkade delarna prövning, finansiering och strategi för åtgärder i vattenkraften. Det ska ses som ett inspel i det pågåen­de arbetet inom Regeringskansliet med att ta fram en tydlig, effektiv och lång­siktig lösning som rör vattenkraften i relation till biologisk mång­fald i rinnan­de vatten.

Den tekniska utvecklingen på vattenkraftsområdet

När det gäller den tekniska utvecklingen på vattenkraftsområdet kan det näm­nas att de förnybara kraftproduktionstekniker som baseras på flödande energi – däribland vattenkraft – ingår i Energimyndighetens temaområde Kraft­system­et. Insatserna är inriktade på miljö- och kostnadseffektiv produk­tions­teknik som på ett fördelaktigt sätt kan integreras i kraftsystemet. I samman­hanget kan även forskningsprogrammet Kraft och liv i vatten (Kliv) nämnas. Programmet syftar till att ta fram samhällsekonomiska kostnadsnytto­analyser av vattenkraftsrelaterade miljöåtgärder, presentera en arbetsgång för att priori­tera vattenkraftsrelaterade miljöåtgärder och utvärdera effekter av genomförda miljöåtgärder relaterade till vattenkraft. Programmet ska genomföra satsningar i samklang med miljödirektiv för att kunna behålla och öka effekt- och regler­förmågan i de befintliga och nya vattenkraftverken.

När det gäller en modernisering av de befintliga vattenkraftverken bör det på nytt nämnas att det statliga bolaget Vattenfall kommer att investera omkring 13 miljarder kronor under perioden 2012–2023 bl.a. för att modernisera och upp­gradera sina vattenkraftverk. Turbiner, generatorer och transformatorer byts ut mot ny utrustning med högre verkningsgrad, vilket gör att kapaciteten ökar och att kraftverken oftast kan producera mer el. Enligt bolaget gör ny tek­nik det också möjligt att minska användningen av olja i anläggningarna, vilket innebär förbättringar för miljön.

Svenskt vattenkraftcentrum (SVC) svarar för utbildning och forskning inom vattenkraft och gruvdammar. Syftet med SVC är bl.a. att säkerställa Sve­riges kunskaps- och kompetensförsörjning för en effektiv och tillförlitlig vat­ten­­kraftproduktion. SVC utvecklar bl.a. verktyg och metoder för nybygg­nad, förnyelse, drift och underhåll av vattenkraftsanläggningar.

Regeringen om vattenkraft

Under hösten 2015 besvarade klimat- och miljöminister Åsa Romson ett antal riksdagsfrågor om den småskaliga vattenkraften i Sverige. I ett svar på en fråga om länsstyrelsernas tillsyn av vattenverksamheten (fr. 2015/16:2) från Patrik Björck (S) meddelade ministern bl.a. att regeringen inte har någon avsikt att fatta beslut som innebär införande av generella förbud mot varken småskalig eller storskalig vattenkraft i Sverige. Vidare framhöll ministern att vatten­kraf­ten som helhet utgör en stor andel av Sveriges förnybara energi­produktion och att vattenkraften när det gäller stora och medelstora kraftverk har en avgörande roll i kraftsystemet som regler- och balanskraft. I en framtida lagreglering måste takten ökas för att anpassa vattenkraften till miljökraven och för de miljö­kvalitetsmål som riksdagen har fastställt samt de mål som finns inom ener­gi- och klimatpolitiken kan nås. Ministern avslutade med att konstatera att avväg­ningar måste göras i det fortsatta arbetet mellan olika intressen som t.ex. fiskvandring, kraftsystemets behov och värnande av kulturmiljöintressen.

I ett annat frågesvar från november 2015 på en fråga från Cecilia Widegren (M) om småskalig vattenkraft (fr. 2015/16:280) hänvisade ministern till Vat­ten­verksamhetsutredningen och att regeringen avser att återkomma till riks­dagen i frågan. Dessförinnan avsåg ministern inte att ta några nya initiativ.

Som svar på en fråga (fr. 2015/16:411) från Cecilie Tenfjord-Toftby (M) i december 2015 redovisade klimat- och miljöministern att det pågår beredning av Vattenverksamhetsutredningens betänkanden samt att det har förts en kon­ti­nu­erlig dialog om vattenkraften mellan branschföreträdare och olika intresse­organisationer under ledning av Havs- och vattenmyndigheten och Energi­myn­digheten. Dialogen har haft som mål att nå en samsyn om vilka åtgärder som behövs inom området.

Motioner om småskalig vattenkraft som behandlas i civilutskottet

Ett antal motionsyrkanden med koppling till småskalig vattenkraft i de delar som mer specifikt gäller miljöprövningar och vattendomar bereds av civil­ut­skottet. Justering av civilutskottets betänkande 2015/16:CU13 är pla­ner­ad till mars.

Geoenergi

Med anledning av att det efterfrågas ett tillkännagivande om geoenergi i mo­tion 2015/16:3149 (KD) kan följande vara värt att notera: Geoenergi är sam­lings­namnet för teknik där värme och kyla från markens översta 400 meter tas till vara.[5] Det finns ett flertal sådana tekniker, och i Sverige finns det ca 450 000 geoenergianläggningar av olika slag. Majoriteten är bergvärme­pum­par för vil­lor.

Energimyndigheten har beviljat Svenskt Geoenergicentrum och SP Sver­iges Tekniska Forskningsinstitut 400 000 kronor för att utveckla en strategisk inno­vationsagenda för geoenergi. Arbetet syftar till att ta fram mål för geo­ener­gins utveckling, inklusive att identifiera forsknings- och utveck­lings­behov för att nå målen. Arbetet avslutas i december 2016.

I juni 2015 presenterade Sveriges geologiska undersökning (SGU) en rap­port om förnybar geoenergi (Rapport 2015:24). Rapporten omfattar dels en del­redovisning av råd och riktlinjer för bedömning av design, tillsyn och miljö­påverkan i samband med geoenergi, dels en utgångspunkt för ett utökat sam­arbete mellan olika myndigheter och organisationer på området geoenergi. I rapporten föreslås även att SGU kan ha en samordnande nationell funktion för arbetet med geoenergi. Rapporten har varit utskickad för synpunkter, och enligt uppgift från SGU kommer en uppdaterad version av rapporten att pre­sen­teras senare under våren 2016.

Marin energiomvandling

I november 2014 beslutade Energimyndigheten att avsätta 53 miljoner kronor till forskningsprogrammet Marin energiomvandling. Programmet löper fr.o.m. den 1 januari 2015 till utgången av 2018. Programmet omfattar energiom­vand­lingssystem som använder energi från havet som resurs, dvs. vågkraft, ström­kraft samt salt- och tempera­turgradientkraft. Tyngdpunkten ligger dock på de två första teknik­erna, eftersom de är prioriterade i Energimyndighetens energi­forsk­nings­stra­tegi.

Här kan även nämnas att Sverige som ett av 21 länder sedan 2008 deltar i Ocean Energy Systems (OES) som är en del av Internationella energiorganet (IEA). Samarbetet rör forsknings- och utvecklingsfrågor inom havsenergi. Energi­myndigheten deltar också i flera andra internationella program och pro­jekt som ska stärka utvecklingen inom havsenergiområdet.

I augusti 2015 antog regeringen en samlad maritim strategi. Strategin ska främja de maritima näringarna, och marin energiproduktion är en av de delar som lyfts fram. Det konstateras bl.a. att havsbaserad energitillförsel befinner sig i tillväxt och under utveck­ling. Ett stort antal utvecklings- och demon­stra­tionsprojekt pågår runt om i Europa för att utveckla ny teknik relaterad till vind-, ström- och vågkraft. Regeringen anser att det finns behov av fortsatta sats­ningar inom området för att nå målen om ökad andel förnybar elproduk­tion. Vidare slår regeringen fast att en utbyggnad av energitillförsel i havsom­rådena för med sig utvecklingsmöjligheter för andra maritima näringar – exem­pelvis tillverkare av maritim utrustning, som producerar kom­po­nenter eller hela system för geotekniska konsultföretag, samt anläggnings­företag. Det gäller även företag som tillhandahåller transporter under byggen eller företag som tillhan­dahåller service och underhåll.

Avslutningsvis kan också nämnas att i slutet av januari 2016 kopplades el från vågkraft för första gången in på det svenska elnätet. Än så länge rör det sig dock blott om ett fåtal vågkraftbojar som driver generatorer på havsbottnen utanför Lysekil.

Utskottets ställningstagande

Satsningar som på olika sätt gynnar produktion, distribution och användning av förnybar energi är enligt utskottets uppfattning viktiga för att kunna ställa om energisystemet i en mer hållbar riktning. Utskottet konstaterar att såväl den nuvarande som den förra regeringen har intagit en hållning som i stort över­ensstämmer med utskottets i detta avseende och noterar samtidigt att de över­gripande mål som finns för andelen förnybar energi i energisystemet till 2020 kommer att kunna uppnås. Mot den bakgrunden anser utskottet inte att det finns något behov av några tillkännagivanden från riksdagens sida med den all­mänt hållna innebörden. Riksdagen bör därför avslå yrkandena 11 och 12 i motion 2015/16:2371 (C).

I flera av de motioner som är aktuella i detta avsnitt framförs önskemål om och synpunkter på flera olika förnybara energislag. Det handlar bl.a. om sol­energi, vattenkraft, vågkraft, geoenergi och vindkraft‍.

Beträffande de tre motioner som tar upp frågor om vattenkraftenmotio­nerna 2015/16:2655 (M), 2015/16:1321 (SD) och 2015/16:3149 (KD) – hän­visar utskottet i första hand till det som anfördes när liknande förslag behand­las våren 2015 och som har redovisats ovan. Utöver detta noterar utskottet att regeringen har för avsikt att överlämna en proposition till riksdagen under hös­ten 2016 som kan väntas bygga på Vattenverksam­hets­utredningens förslag och de remissynpunkter som har inkommit på detta förslag samt det arbete som Energimyndigheten och Havs- och vattenmyn­digheten har bedrivit för att ta fram en nationell strategi för åtgärder i vatten­kraftverk. I sammanhanget vill utskottet också påminna om att flera motioner med betydelse för vattenkraften behandlas av civilutskottet senare under innevarande vår. Mot denna bakgrund är det enligt utskottet därmed inte påkallat med några åtgärder från riksdagens sida med anledning av de här aktuella förslagen.

De två motioner som tar upp frågor om vindkraft är inriktade på vind­kraftens totala kostnader i förhållande till samhällsnyttan och att det bör bedri­vas mer forskning om vindkraftens påverkan på människor och miljömo­tionerna 2015/16:488 (M) och 2015/16:1537 (M). Utskottet vill här hänvisa till det ovan beskrivna arbetet som bedrivs med stöd av forskningsprogrammet Vindval. Programmet belyser just frågor om vindkraftens påverkan på männi­skors intressen, naturen och miljön. Vidare noterar utskottet att det nyligen har startats två vindkraftsrelaterade forskningsprojekt med inriktning på frågor om ett effektivt resursutnyttjande ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Utskottet anser att motionerna med det anförda kan anses vara tillgodosedda och att de således bör avslås av riksdagen.

När det gäller det som sägs i motion 2015/16:2371 (C) om en planeringsram för utbyggnaden av solenergin i Sverige vill utskottet hänvisa till Energi­myn­dighetens pågående arbete med att ta fram ett förslag till en solelstrategi för Sverige. Enligt utskottets uppfattning bör det förslaget avvaktas innan det finns skäl för riksdagen att uttala sig i linje med vad som sägs i motionen. Ut­skottet anser inte heller att det behövs något tillkännagivande om ekono­mis­ka styrmedel för solenergi i linje med det som föreslås i motion 2015/16:2249 (FP) eller att Energimyndighetens nyssnämnda uppdrag bör ut­vid­­gas ytter­ligare i enlighet med förslaget i motion 2015/16:3149 (KD). Samt­­liga de för­slag som omnämns i stycket avstyrks av utskottet.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att det pågår arbete med att ta fram en strategisk innovationsagenda för geoenergi som ska redovisas i slutet av inne­varande år och att SGU under 2015 tog fram en rapport om förnybar geoenergi. Geoenergifrågorna har således fått ökad uppmärksamhet på senare tid, och det saknas enligt utskottets uppfattning därför skäl för riksdagen att vidta några åtgär­der med anledning av vad som föreslås om geoenergi i motion 2015/16:3149 (KD). Detsamma gäller önskemålet i motion 2015/16:1530 (S) om förbättrade förutsättningar för marin energiomvandling. Utskottet har här bl.a. redovisat att Energimyndigheten finansierar ett forskningsprogram med inrik­tning på just sådan energiomvandling.

Sammantaget innebär detta således att utskottet avstyrker samtliga de för­slag som behandlas i avsnittet.

Vissa gasfrågor

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om en utbyggnad av det svenska gasstamnätet av­slås av riksdagen med hänvisning bl.a. till att det inte är stats­mak­terna som avgör dessa frågor. Beträffande motioner om biogas anger utskottet bl.a. att den nuvarande regeringen, i likhet med den förra, har avi­serat att den även fortsättningsvis kommer att främja utveck­lingen av biogas genom att stödja ny teknik och innovativa lösningar som stärker biogasteknikens konkurrenskraft och ökar biogaspro­duktionen.

Jämför reservationerna 16 (SD) och 17 (KD).

 

Motionerna

För att nå målet med en fossiloberoende fordonsflotta måste fossilfria bränslen få större möjligheter att utvecklas, anförs det i motion 2015/16:1390 av Monica Green (S). Fördelarna med biogas är enligt motionären många och uppenbara. Gasen är kostnadseffektiv men riskerar ändå att slås ut om inget görs. Efterfrågan på biogas borde stimuleras så att mindre kvantiteter naturgas används. Framför allt borde biogasen ges möjlighet att expandera av egen kraft. Genom satsningar kan Sverige enligt motionären behålla en tätposition när det gäller biogas. Ett tillkännagivande om biogas efterfrågas.

I motion 2015/16:950 av Gunilla Nordgren (M) slås det inledningsvis fast att Sverige ligger långt fram i arbetet med att minska växthusgasutsläppen. Motio­nären påpekar att en ökad användning av biogas som fordonsbränsle kan minska utsläppen av koldioxid kraftigt liksom även av andra hälsofarliga äm­nen såsom kväve och partiklar. Biogasen är förnybar, bidrar till effektiv av­falls­hantering och kan produceras lokalt och skapa viktiga arbetstillfällen. Mo­tionären anser att det är av stor vikt att regeringen på olika sätt uppmuntrar bygg­andet av fler biogasanläggningar så att produktionen och konsumtionen av biogas/fordonsgas i Sverige kan öka. Ett tillkännagivande med den inne­bör­den efterfrågas av motionären.

Sverige har en outnyttjad potential för framställning av metangas av olika avfallsprodukter, såsom avloppsslam, matrester, slaktavfall, stallgödsel och annan biomassa, slås det fast i kommittémotion 2015/16:2854 av Mattias Bäck­ström Johansson m.fl. (SD). Metangas går att använda till både el- och värme­produktion men eftersom den också går utmärkt att använda som for­dons­bränsle är den enligt motionärerna extra intressant.

För att stimulera utbyggnaden av biogasproduktionen är det viktigt att pro­ducenterna kan koppla in sig på gasnätet. Eftersom det svenska gasnätet emel­lertid är begränsat till kuststäderna i sydvästra Sverige finns skäl att verka för att det byggs ut. Motionärerna anser att den primära målsättningen bör vara att nätet når ut i landets jordbruksintensiva regioner, t.ex. Skåne och Västra Göta­land, där potentialen att nyttja stallgödsel är stor (yrkande 21). Vidare anser motionärerna att det behövs ett nationellt samordnande av kompetens som drar upp riktlinjerna för en nationell gasstrategi (yrkande 27).

I motion 2015/16:2058 av Josef Fransson (SD) begärs ett tillkännagivande från riksdagen om att regeringen ska tillsätta en utredning om en utbyggnad av gasstamnätet från Göteborg och upp genom Västra Götaland (yrkande 2). Motionären menar att en central del i att stimulera utvecklingen av biogas­produktion är att producenterna kan koppla in sig på gasstamnätet. Eftersom stam­nätet för gas dock är begränsat till kuststäderna i sydvästra Sverige är en ut­­bygg­nad önskvärd, i första hand så att nätet når ut i jordbruksintensiva regio­ner i t.ex. Skåne och Västra Götaland. Motionären anser att utbyggnaden kan göras i anslutning till att E20 byggs ut till en fyrfältsväg.

Naturgas är den största energigasen i Sverige, konstateras det i Krist­demo­kraternas kommittémotion 2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. Natur­gas­nätet är dock tämligen begränsat, vilket gör att gas inte svarar för mer än ca 3 pro­cent av energitillförseln i landet. Motionärerna anser att poten­tialen för en utökad marknad för naturgas i Sverige huvudsakligen ligger utef­ter en tänkt stamledning från Göteborg till Stockholm, med grenledningar till Mälar­dalen och Bergslagen som kan nyttjas för både naturgas och biogas. För att också biogasen ska kunna utvecklas krävs en infrastruktur för lagring och distribution. Motionärerna begär ett tillkännagivande från riksdagen med den­na inriktning (yrkande 15).

Vissa kompletterande uppgifter

Naturgas i Sverige

Naturgas introducerades i Sverige 1985 genom en utbyggnad av det danska naturgassystemet till södra Sverige. Handeln med naturgas i det svenska sys­tem­et har varit helt konkurrensutsatt sedan 2007.

Det sydvästsvenska naturgasnät som kan betraktas som det svenska gas­stam­nätet sträcker sig från Trelleborg i söder till Stenungssund i norr, med en förgrening in i Småland. I juni 2013 tog Swedegas AB över rollen som system­balansansvarig för det västsvenska naturgasnätet efter Svenska kraft­nät.[6]

I de 30 kommuner där naturgasnätet är utbyggt står naturgasen för drygt 20 procent av den slutliga energianvändningen, vilket är i linje med genomsnittet i övriga EU. Sverige har ingen egen utvinning av naturgas utan all tillförsel sker från Danmark. År 2014 användes 10,2 TWh naturgas i Sverige, vilket föl­jer en nedåtgående trend som har varat i ett antal år. Trenden beror i huvud­sak på ökad användning av andra energislag än naturgas.

Produktion av biogas

Biogas bildas när organiskt material bryts ned av mikroorganismer utan till­gång till syre och består i huvudsak av metan och koldioxid samt små mängder svavelväte och vattenånga. Den kan bildas naturligt där det finns tillräckliga mängder organiskt material och där syre inte har tillträde, exempelvis i våtmar­ker. Biogas kan även framställas via rötning, förgasning och s.k. el-till-gas-teknik (power to gas). Rötning är i dag den vanligaste och mest utvecklade tek­niken.

Biogas produceras dels i biogasanläggningar, där i första hand olika typer av organiskt avfall rötas, dels på deponier (soptippar). Enligt statistik från Energi­myndigheten fortsätter produktionen av biogas att öka (Produktion och användning av biogas och rötrester år 2014, ES2015:03). Dessutom används alltmer biogas i fordon. År 2014 fanns det 277 biogasanläggningar i Sverige, som producerade totalt ca 1,8 TWh. Motsvarande siffra för 2013 var ca 1,6 TWh. Omkring hälften av gasen producerades i avloppsreningsverk. Mer än hälften av biogasen gick till fordonsgas – 1 TWh (57 procent). Andelen biogas i den sålda fordonsgasen var under 2015 över 70 procent.

Under 2014 startade ett tiotal nya biogasanläggningar inklusive Göteborg Energi AB:s demonstrationsanläggning Gobigas. År 2010 fick projektet 222 miljoner kronor i demonstrationsstöd av Energimyndigheten – det största en­skil­da stöd som har betalats ut sedan Sverige gick med i EU. Anlägg­ningen är den första i sitt slag som producerar biogas med hjälp av restprodukter från skogsbruket.

Gasens roll i det framtida energisystemet

Hösten 2015 presenterade Energiforsk rapporten Gasens roll i det framtida energisystemet (Rapport 2015:183). Rapporten pekar på att gas 2050 kommer att kunna spela en mycket viktig roll för effektbalansen i första hand i södra Sverige. Detta gäller alltså vid en tid när kärnkraften är avvecklad och energi­förbrukningen i samhället i stort är kvar på dagens nivå. Om gasen finns med som en komponent i energi­systemet innebär detta också att gasen bidrar med ett antal andra s.k. energi­systemtjänster som att fungera som energilager och med god reglerbarhet i elproduktionen som kan balansera mer väderbe­roen­de elproduktion.

Om gasnätsutbyggnad slås det fast i rapporten att det inte finns några planer på att bygga ut det befintliga stamnätet, och att en eventuell utökad mängd fossil gas i stället förväntas tillkomma via nya hamnar för flytande naturgas (LNG), sammankopplade med befintliga och nya regionala och loka­la gasnät. Det konstateras vidare att en stor del av utvecklingen inom gaslogi­stik­området har fokuserat på transporten av gas i mobila enheter snara­re än i en fast infra­struktur. Det noteras att teknikutvecklingen på det sättet påminner om den som tele­fonin har genomgått, där steget varit att gå från den fasta infrastrukturen till förmån för en mer flexibel mobil dito.

Rapportförfattarna gör bedömningen att det 2050 finns flera regionala gas­nät i framför allt södra och mellersta Sverige och att effektbalansen i elom­råde­na 3 och 4 (dvs. södra Sverige) hanteras med gaskraft. Gasen bedöms till stör­sta andelen vara av förnybart ursprung. I normalfallet förväntas de regio­nala gasnäten inte ha någon direkt koppling till dagens stamnät.

Om gas i budgetpropositionen för 2016

I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 21 Energi) konsta­terade regeringen att det stöd för investeringar i biogasanläggningar som inför­des 2009 har varit betydelsefullt för utvecklingen av biogassektorn i Sverige. En utvärdering har också visat att det har bidragit till kompetens­upp­byggnad hos projektägarna, förbättrad miljöprestanda och ny tek­nik. Stödet har varit av­görande för att flera projekt har kunnat genomföras, framför allt för de delar som gäller framtagande av ny teknik.

Inom utgiftsområde 23 Areella näringar redovisar regeringen att Jordbruks­verket under 2015 öppnade ett pilotprojekt för s.k. metanredu­cerings­ersätt­ning. Syftet är att öka produktionen av biogas ur stallgödsel och på så vis min­ska utsläppen av växthusgaser samtidigt som förnybar energi produceras. In­om ramen för projektet ska biogasproducenter under perioden 2015–2023 er­sät­tas med upp till 20 öre/kWh, för den dubbla miljönytta som uppstår när bio­gas produceras från gödsel. Regeringen föreslog en ökning av budgeten för metanreduceringsersättningen med 30 miljoner kronor 2016 och beräknade att stödet ökar med motsvarande belopp 2017–2019.

När det gäller den svenska naturgasmarknadspolitiken är målet att vidare­utveckla gasmarknaden i linje med EU:s krav så att en effektiv naturgas­mark­nad med effektiv konkurrens kan uppnås.

Tidigare riksdagsbehandling

I februari 2015 behandlade utskottet motioner om biogas, varav några yrkan­den överensstämmer med de nu aktuella (bet. 2014/15:NU9). Utskottet redo­visa­de uppfattningen att biogas är en intressant förnybar energikälla som kan användas både som transportbränsle och för produktion av el och värme. Vida­re konstaterade utskottet att den nuvarande regeringen, i likhet med den förra, har aviserat att den även fortsättningsvis kommer att främja utveck­lingen av bio­gas genom att stödja ny teknik och innovativa lösningar som stärker biogas­teknikens konkurrenskraft och som ökar biogasproduk­tionen. Ut­skottet var dock tveksamt till att uppmana regeringen att verka för en utbyggnad av det svenska stamnätet för gas på det sätt som då, liksom nu, förordades i en motion från Sverigedemokraterna. Utskottet hänvisa­de till att stats­makterna har över­låtit åt marknaden att avgöra om och när en sådan ut­byggnad kan anses vara motiverad och då självfallet inom de ramar som har lagts fast av regeringen och riksdagen. Utskottet noterade också att marknads­förutsätt­ningarna vid den tidpunkten inte var sådana att det var aktuellt med en utbyggnad av stamnätet till de delar av landet som hade nämnts. Det fanns enligt utskottet inte heller något skäl att ställa sig bakom ett yrkande om att det behövs ett na­tionellt sam­ordnande av kompetens som drar upp riktlinjerna för en natio­nell gas­strate­gi. Utskottet avstyrkte även ett förslag från Centerpartiet om att riks­dagen skulle upp­mana regeringen att ytterligare stimulera byggandet av bio­gas­anlägg­ning­ar.

Utbyggnad av gasstamnätet

Det svenska naturgasnätet består av 62 mil transmissionsledning och ca 272 mil distributionsledning. Jämfört med andra europeiska länder är det svenska nätet relativt begränsat. I de regioner där distributionssystemen har byggts ut, som i Skåne, längs västkusten, i Öster­götland och i Stockholm, är använd­ningen av biogas mer utbredd än i resten av landet. Eftersom naturgas och bio­gas är energigaser med mycket lika egenskaper samdistribueras de i den existerande gasinfrastrukturen. Transport av flytande gas via lastbilar och tåg kan också medge sådan samdistri­bution.

I utskottets betänkande 2014/15:NU9 refererades bl.a. Swedegas tekniska chef som ansåg att det sak­nades marknadsförutsättningar för att bygga ut gas­stamnätet till jordbruksintensiva regioner som t.ex. Skåne och Västra Göta­land, i enlighet med vad som även då efterfrågades i en motion. Under­laget av gas­näts­kunder (t.ex. biogasproducenter eller tyngre basin­du­stri som kan efter­fråga biogas och naturgas) ansågs vara för litet för att en sådan utbyggnad kun­­de anses vara ekonomiskt försvarbar. Däremot sågs vissa möjligheter i att investera i regionala gasnät och intresset ansågs växa för LNG inklusive nöd­vän­diga infrastruktursatsningar.

I september 2015 tecknades en avsiktsförklaring mellan Eon, Swedegas och Åhus hamn om att bygga ett regionalt gasnät i nordöstra Skåne inklusive ett lager för LNG i Åhus hamn.

En branschinitierad nationell biogasstrategi

Swedegas, Energigas Sverige och Region Skåne presenterade i december 2015 ett gemensamt förslag till en nationell strategi för hur biogasen kan bidra till de energi- och klimatpolitiska målen, till att skapa nya jobb och till att utveckla ny teknik. Strategin ska bidra till att Sveriges mål inom flertalet prioriterade po­li­tikområden uppnås genom en ökad användning av biogas inom transport-­, in­du­stri- och kraftvärmesektorerna. Förslaget omfattar mål och konkreta för­slag på åtgärder och styrmedel utifrån biogasens hela värdekedja: produktiondis­tri­bution–användning.

Nationell handlingsplan för utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen

EU:s direktiv om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (2014/94/EU) syftar till att minimera transporternas oljeberoende och minska deras inverkan på miljön. Direktivet ställer krav på att varje medlemsstat ska anta ett nationellt handlingsprogram för utvecklingen av marknaden för alter­nativa bränslen inom transportsektorn och utbyggnaden av den tillhörande in­fra­strukturen. Handlingsprogrammet ska bl.a. innehålla nationella mål för ut­bygg­naden av tankstationer för LNG och för komprimerad naturgas (CNG). Om medlemsstaterna så väljer kan även tankstationer för vätgas inkluderas. Handlingsprogrammet ska överlämnas till kommissionen senast den 18 no­vember 2016.

Enligt vad som anfördes av infrastrukturminister Anna Johansson i en inter­pellationsdebatt med Rickard Nordin (C) i mitten av november 2015 har Nä­rings­departementet, i samarbete med andra berörda departement, påbörjat ar­betet med att ta fram ett handlingsprogram som överensstämmer med EU:s krav.

Enligt den propositionsförteckning som regeringen lämnade till riksdagen i januari 2016 kommer regeringen i april 2016 att lämna en proposition till riks­dagen med förslag till en lag om infrastruktur för alternativa bränslen för transporter.

Lokala klimatinvesteringar

I regeringens vårbudget 2015 aviserades ett stöd till lokala klimatinve­ste­ringar, Klimatklivet. Riksdagen beslutade om stödet i juni 2015. Nivån på in­vesteringsstödet var 125 miljoner kronor 2015 och 600 miljoner kronor per år 2016–2018. Naturvårdsverket beslutade under hösten 2015 om finansiering inom den första omgången, och bland besluten finns förbehand­lingsan­lägg­ningar för matavfall, uppförande av lantbruksbaserad biogasproduktion samt gas­tankstationer. Totalt beviljades drygt 93 miljoner kronor till investeringar inom biogasområdet.

EU:s energiinfrastrukturvision

Under 2013 beslutade EU om nya gemensamma regler för utbyggnaden av el- och gasledningar mellan länderna (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer). Re­gel­verket innehåller en procedur för att vartannat år bestämma vilka ener­giin­frastrukturprojekt inom EU som det finns ett gemensamt europeiskt intres­se (s.k. PCI-projekt) av att de genomförs. Förordningen ger också pro­jekt­ägar­na möj­lighet att söka särskilda EU-medel för att underlätta finan­sie­ringen av PCI-projekt. För perioden 2014–2020 finns 5,85 miljarder euro i den s.k. CEF-fonden som projektägarna kan söka.

Inom Sverige finns två PCI-projekt utpekade, däribland en planerad LNG-terminal i Göte­borg. Terminalen ingår i ett samarbete för att utveckla effektiva transportleder till havs från Rotterdam till Göteborg. Från terminalen kan LNG transporteras vidare med tåg och lastbil till de delar av Sverige som hittills har haft begränsad tillgång till naturgas. Projektet är förberett på detaljnivå, och investeringsbeslut kan tas så snart ett tillräckligt marknadsunderlag har säker­ställts. Terminalen kan på sikt också anslutas till stamnätet för gas.

Utskottets ställningstagande

Jämfört med situationen i många andra europeiska länder har naturgas en be­gränsad betydelse som energikälla i Sverige. Det svenska gasstamnätet har dess­utom en utsträckning som är be­gränsad till de sydvästra delarna av landet, och staten har överlåtit till den kommersiella aktören Swedegas att svara för drift och underhåll av nätet. Därutöver är det upp till Swedegas att – inom ramen för gällande regler och på basis av en bedömning av de ekonomiska för­ut­sätt­ningarna – ta even­tuella beslut om att investera i en utbyggnad av gas­stamnätet. Utskottet kon­sta­terar att det i dagsläget tycks saknas ekono­miska förut­sätt­ningar för en sådan utbyggnad, och utskottet ser bl.a. av det skälet ingen anledning för riksdagen att uttala sig i frågan i linje med vad som efterfrågas i motionerna 2015/16:2058 (SD) och 2015/16:2854 (SD). Ut­skottet ser heller inget behov av en nationell gasstrategi med den inriktning som efter­frågas i den förstnämnda motionen. De båda motionerna avstyrks så­ledes i de aktuella delarna.

När det gäller förslag som på olika sätt gäller satsningar på produktion, distribution, lagring och användning av biogas är utskottets övergripande upp­fatt­ning densamma som den utskottet framförde i samband med motions­be­hand­lingen våren 2015, dvs. att biogas är en intressant förnybar energikälla som kan användas både som transportbränsle och för produktion av el och vär­me. Utskottet påminner också om att den nuvarande regeringen, i likhet med den förra, har aviserat att den även fortsättningsvis kommer att främja ut­vecklingen av biogas genom att stödja ny teknik och innovativa lösningar som stärker biogasteknikens konkurrenskraft och ökar biogasproduktionen. Ut­över detta noterar utskottet att det nyligen har tagits fram en branschinitierad nationell biogasstrategi som kan fungera som ett värdefullt underlag i fortsatta överväganden om biogasens framtida utveckling i Sverige.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla biogasens roll som ett betydelsefullt hållbart alternativ till dagens dominerande fossila fordonsbränslen. I linje med bestämmelserna i EU:s direktiv om utbyggnad av infrastrukturen för alterna­tiva bränslen (2014/94/EU) kommer Sverige under 2016 att ta fram ett hand­lingsprogram för utvecklingen av marknaden för alternativa bränslen inom transportsektorn och den utbyggnad av den tillhörande infrastrukturen som kan bli nödvändig.

Därmed avstyrks motionerna 2015/16:950 (M), 2015/16:1390 (S) och 2015/16:3149 (KD). Den sistnämnda motionen avstyrks i den aktuella delen.

Energieffektivisering

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att det råder en bred politisk enighet om att en effektiv användning av energi inom alla samhällssektorer är av godo avslås ett motionsyrkande om ökad energi­effek­tivi­sering. Motions­yrkanden om energieffektiviserings- eller ener­gi­­spar­lån avslås ock­så av riksdagen. Här hänvisar utskottet till att Bo­ver­ket och Ener­gi­myndigheten nyligen har redovisat tveksam­het­er in­för en sådan lös­ning.

Jämför reservationerna 18 (SD) och 19 (KD).

 

Motionerna

Det är viktigt att den svenska industrins konkurrenskraft säkras genom en trygg tillgång till el, sägs det i motion 2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S). Eftersom den totala energiförbrukningen behöver minska krävs en effek­tivare energianvändning inom industrin liksom en fortsatt omställning av transport- och bostadssektorerna. Motionärerna begär mot den bakgrunden ett till­kännagivande om att regeringen ska verka för ökad energieffektivisering som leder till minskad energiförbrukning (yrkande 2).

I Sverigedemokraternas kommittémotion 2015/16:2854 av Mattias Bäck­ström Johansson m.fl. tas energieffektiviseringsfrågor upp, och ett till­känna­givande på detta tema efterfrågas (yrkande 34). Motionärerna framhåller att energieffektivisering har en betydande potential inom både transport, indu­stri och den offentliga sektorn. Insatser av detta slag är ofta samhälls­ekono­miskt lönsamma, och det borde ur ett resurs- och konkurrens­per­spektiv vara själv­klart att använda resurserna på ett så effektivt sätt som möjligt.

Motionärerna betonar vidare att för den energiintensiva svenska basindu­strin är just energieffektivisering en stor potential för betydande kost­nads­be­sparingar. Genom att använda mindre energi per producerad enhet stärks indu­strins konkurrenskraft. För den offentliga sektorn är det viktigt att sträva efter en energieffektiv verksamhet genom upphandling av ny och inno­vativ, energi­effektiv teknik inom alla led, från produktion till slutanvändning.

Energieffektiviseringen går alltför långsamt, slås det fast i motion 2015/16:2019 av Markus Wiechel (SD). Motionären anser att processen kan underlättas om det införs ett särskilt energisparlån med fokus på de smutsi­gaste kilowattimmarna. Motionären menar att finansiering av viktiga kli­mat­investeringar genom energieffektiviseringslån kan skapa både fler arbets­till­fällen och energieffektiva bostäder, och motionären föreslår därför att riks­dagen ska uttala sig till förmån för energieffektiviserings- och energi­spar­lån (yrkande 15).

I kommittémotion 2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD) konstateras det att regeringen ska fördela 1 miljard kronor per år för energieffektivisering och renovering av flerbostadshus samt ett stöd för förnyelse av utomhus­mil­jön. Kristdemokraterna anser att subventioner är fel väg att gå. Trots vissa invändningar anser motionärerna att det kan finnas skäl för staten att medverka till att sänka kostnaderna för sådana energieffektiviseringar som inte är tydligt företagsekonomiskt lönsamma på kort sikt. Motionärerna anser att den tyska modellen med energisparlån bör studeras närmare och begär därför ett tillkän­na­givande med den inriktningen (yrkande 24). Modellen innebär i korthet att staten tillhandahåller förmånliga lån till fastighetsägare för energi­investeringar i bostäder.

Vissa kompletterande uppgifter

Mål för en effektivare energianvändning

År 2009 beslutade riksdagen om följande två mål för effektivare energi­användning:

      Ett mål till 2020 som uttrycks som ett sektorsövergripande mål om min­skad energiintensitet om 20 procent mellan 2008 och 2020.[7]

      Ett mål till 2016 om att åstadkomma en energibesparing i fråga om slut­an­vänd energi till 2016 om minst 9 procent av det årliga genomsnittet 2001–2005.

I sin nyligen presenterade skrivelse Kontrollstation för de klimat- och energi­politiska målen till 2020 samt klimatanpassning (skr. 2015/16:87) gör reger­ingen bedömningen att målet om energieffektivisering uppnås med befintliga styrmedel och åtgärder. Måluppfyllelsen anges visserligen vara svårbedömd, men effekterna av befintliga styrmedel och de åtgärder som har beslutats i vår­ändringsbudgeten för 2015 och budgetpropositionen för 2016 förväntas sam­mantaget leda till att målet uppnås. Regeringen har tidigare angivit att bespa­r­ingen i fråga om slutanvänd energi beräknas uppgå till motsvarande 13 pro­cent jämfört med basåren. Sverige kommer således att överträffa detta mål med mar­ginal.

Energieffektivisering i budgetpropositionen för 2016

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen 2016 att ett effektivt utnyttjande av resurser, inklusive ener­gi, är grunden för ekonomisk tillväxt och hållbar ut­veckling. Att effek­tivi­sera an­vänd­ningen av energi är ett viktigt medel för att minska belastningen på kli­mat, miljö och hälsa. Det kan även bidra till ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv och en tryggare energiförsörjning.

Näringsdepartementet lät under 2014 en extern konsult göra en fördjupad analys av energieffektiviseringspotentialen samt förekomsten och omfatt­ning­en av olika marknadsmisslyckanden och hinder för energieffektivi­sering i oli­ka sektorer. Enligt konsultens analys finns det stora outnyttjade samhälls­eko­no­miska potentialer för ytterligare energieffektivi­sering fram till 2030. Kon­sul­ten bedömde vidare att styrmedelsportföljen för energieffek­tivisering be­­ver utvecklas för att potentialen till 2030 ska realiseras.

EU och energieffektivisering

I december 2012 trädde EU:s s.k. energieffektiviseringsdirektiv (EED) i kraft.[8] I direktivet ställs krav på medlemsstaterna att sätta ett vägledande, nationellt mål för energieffektivisering som bidrar till EU:s mål om 20 procents energi­effektivisering till 2020. Sverige anmälde i april 2013 till kommissionen att det ovannämnda energiintensitetsmålet är Sveriges vägledande mål.

Våren 2014 behandlade riksdagen proposition 2013/14:174 Genomförande av energieffektiviseringsdirektivet. I propositionen föreslogs tre nya lagar som gäller bl.a. energikartläggningar i stora företag och energimätning i byggnader. Därutöver föreslogs ändringar i åtta befintliga lagar, däribland i ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403) och fjärrvärmelagen (2008:263). Be­stäm­melserna trädde i huvudsak i kraft den 1 juni 2014.

Utöver EED syftar direktiven om ekodesign[9] och energimärkning[10] till att stärka incitamenten för resurseffektiva energirelaterade produkter på mark­na­d­en. Direktivet om byggnaders energiprestanda innefattar också bestäm­mel­ser som ska bidra till en effektivare användning av energi. Bestämmelser om bygg­naders utformning etc. bereds av civilutskottet.

Våren 2014 presenterade kommissionen ett meddelande om energieffek­ti­vitet, om hur energieffektivitet kan trygga energiförsörjningen och om 2030-ramen för klimat- och energipolitiken (KOM(2014) 520).

Europeiska rådet tog ställning till förslaget och kom i oktober 2014 överens om en ram för EU:s klimatmål fram till 2030. Det beslutades bl.a. att energi­effektiviteten ska öka med minst 27 procent. Målet är vägledande och ska ses över senast 2020, med ambitionen att nå ett mål på 30 procent på EU-nivå.

Här kan även nämnas att kommissionen inom ramen för EU:s energiunion avser att se över all lagstiftning som gäller energieffektivitet och att underlätta för att byggnader och transporter ska kunna göras mer energieffektiva.

Industrins energianvändning och PFE

Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE) syftade till effektivare energianvändning i energiintensiva företag och genomfördes under perioden 2004–2014. Programmet gav energiintensiva industriföretag som använder el i tillverkningsprocessen möjlighet att delta i ett program för energieffektivisering i utbyte mot befrielse från energiskatt på el. Programmets utformning ifrågasattes emellertid av EU ur ett statsstöds­perspektiv och avslu­tades i och med utgången av den senaste femårsperioden.

I december 2015 besvarade energiminister Ibrahim Baylan en fråga (fr. 2015/16:414) från Cecilie Tenfjord-Toftby (M) om vilka åtgärder minis­tern och regeringen har för avsikt att vidta för att säkerställa att det införs en upp­följare till PFE-programmet. Ministern hänvisade i sitt svar till bl.a. att re­ger­ingen har genomfört flera större satsningar inom energieffektivi­serings­om­rådet, inte minst satsningen på energieffektivisering och renovering av fler­bo­stadshus samt till att ett kvotpliktssystem för energieffektivisering (s.k. vita cer­tifikat) har utretts. Vidare påpekade ministern att en central del av reger­ing­ens energieffektiviseringsarbete bedrivs inom EU och att regeringen där har drivit på för att det ramverk för styrning av energiunionen som nu tas fram ska säkerställa uppfyllandet av EU:s 2030-mål för förnybar energi och energi­effektivisering. Vidare framhöll Ibrahim Baylan att regeringen i det samman­hanget även har drivit att medlemsstaterna ska formulera nationella bidrag till de EU-övergripande målen och att regeringen stöder en höjning av EU:s ener­gieffektiviseringsmål till 30 procent till 2030. Härutöver påpekade minis­tern att EED ska ses över under 2016 och att regeringen avser att delta aktivt i den processen.

Forskningsprogram om industrins energianvändning

I december 2014 beslutade Energimyndigheten att avsätta 72 miljoner kronor till ett nytt forskningsprogram (Industrins energianvändning – forskning och ut­veckling), som en fortsatt satsning på energieffektivisering inom industrin. Syftet med programmet är att främja energirelevant industriforskning som möj­liggör omställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem. Programmet kom­mer bl.a. att stödja forskningsprojekt som bidrar till effektivare energi­an­vänd­ning och resursutnyttjande och som leder till en minskad användning av fossila bränslen. Avsikten är att programmet ska pågå 2014–2019.

Energikartläggning inom industrin

Bestämmelserna i den omnämnda lagen (2014:266) om energikartläggningar i stora företag genomförs för närvarande i Sverige. Vid utgången av januari 2016 hade ca 1 100 företag anmält att de omfattas av lagkraven och att de där­för ska genomföra en energikartläggning som sedan ska upprepas vart fjär­de år.

Nationell strategi för energieffektiviserande renovering

Enligt artikel 4 i EED ska medlemsstaterna fastställa en långsiktig strategi för att få till stånd investeringar i renovering av det nationella beståndet av bo­stads­hus och kommersiella byggnader, både offentliga och privata.

I december 2015 presenterade Boverket och Energimyndigheten den ge­men­samma rapporten Förslag till utvecklad nationell strategi för energi­effek­tiviserande renovering – Utredning av två styrmedel 2015. Utredningens över­gripande slutsats var att kreditgarantier och statligt finansierade lån med nu­varande marknadsförutsättningar endast kan bidra marginellt till att öka re­no­veringstakten. Utredningen visar att det största problemet generellt är att få re­no­veringsinvesteringen att bli lönsam, vilket statliga lån och kreditgaran­tier har små förutsättningar att göra. Utredningen konstaterade att ett system med statligt finansierade lån i teorin ger förutsättningar för att öka reno­verings­tak­ten. Eftersom dagens räntenivå är låg och det största problemet är att få en reno­veringsinvestering att bli lönsam blir effekterna dock marginella. En så­dan modell kräver också en ny organisation som kan administrera lånen och en lånestock – uppskattad till uppemot 30 miljarder kronor årligen – för att säker­ställa tillgången på kapital.

I regleringsbreven för 2016 fick Energimyndigheten och Boverket i upp­drag att uppdatera och komplettera det tidigare lämnade underlaget till en na­tionell strategi för energieffektiviserande renovering. Myndigheterna ska bl.a. göra en uppdatering av byggnadsbeståndets energianvändning, genom­föra sam­hälls­ekonomiska analyser av relevanta styrmedel och vid behov läm­na för­slag olika möjligheter till ökad vägledning för aktörer vid inve­sterings­be­slut. Den sistnämnda punkten om möjligheter till ökad vägledning ska redo­vi­sas till Regeringskansliet senast den 29 april 2016. I övrigt ska upp­draget redo­visas senast den 30 november 2016.

Kvotpliktssystem för energieffektivisering

Mot bakgrund av bestämmelser i artikel 7 i EED har Energimyndigheten på re­geringens uppdrag utrett behovet av att införa ett kvotpliktssystem för ener­gi­effektivitet (s.k. vita certifikat). Uppdraget redovisades i rapporten Aspekter på vita certifikat – mot bakgrund av nya förut­sätt­ningar och erfaren­heter (ER 2015:11).

I rapporten drogs den huvudsakliga slutsatsen att syfte, mål och design för ett kvotpliktssystem är avgörande för vad det kan leverera. Det är ytterst en politisk fråga att först bestämma syftet med ett eventuellt kvotpliktssystem och be­sluta om dess ramar. Energimyndigheten har på grund av antalet möjliga alter­nativ och snäva tidsramar inte haft möjlighet att i detalj utreda villkoren för flera olika tänkbara tillvägagångssätt, men bedömer att man i ett nytt upp­drag skulle kunna detaljgranska alternativa utformningar.

I budgetpropositionen för 2016 gjorde regeringen sedan bedömningen att ett kvotpliktssystem inte hinner införas i tid för att kunna bidra till mål­upp­fyllelse 2020. Vidare ansåg regeringen att det är för tidigt att nu ta ställning till styrmedel för energieffektivisering med tidshorisonten 2030. I sammanhanget framhöll regeringen även att frågan har beröringspunkter med Energi­kommis­sionens arbete. 

Underlag till den svenska handlingsplanen för energieffektivisering

Enligt EED ska medlemsstaterna senast den 30 april 2017 lämna en nationell handlingsplan för energieffektivisering till kommissionen. I regleringsbrevet för 2016 har Energimyndigheten fått i uppdrag att ta fram underlag till Sve­riges fjärde nationella handlingsplan. Underlaget ska redovisas till Reger­ings­kansliet senast den 30 november 2016.

Sveriges tredje nationella handlingsplan för energieffektivisering antogs av regeringen våren 2014.

Utskottets ställningstagande

Det råder en bred politisk enighet om att en effektiv användning av energi in­om alla samhällssektorer är av godo. Ofta finns betydande både samhälls- och företagsekonomiska fördelar med en klok energianvändning. Med hän­vis­ning till denna inställning anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra några allmänna uttalanden om vikten av fortsatta energi­effektivi­se­rings­insatser i linje med vad som föreslås i motionerna 2015/16:820 (S) och 2015/16:2854 (SD).

När det gäller förslagen i motionerna 2015/16:2019 (SD) och 2015/16:1938 (KD) om att införa någon form av statligt finansierade energispar- eller energi­effektiviseringslån inom bostadssektorn konstaterar utskottet att Boverket och Energimyndigheten nyligen har redovisat tveksamheter inför en sådan lösning. De båda myndigheterna kommer dock under innevarande år att komplettera det nyss refererade underlaget med bl.a. samhällsekono­mis­ka analyser av rele­vanta styrmedel på området. Innan denna komplettering är genomförd och re­geringen har tagit ställning till det uppdaterade underlaget anser utskottet inte att riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning av vad som efter­frågas i dessa motioner.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2015/16:820 (S), 2015/16:1938 (KD), 2015/16:2019 (SD) och 2015/16:2854 (SD) i de aktuella delarna.

Vissa övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Bland annat med hänvisning till tidigare riksdagsbehandling avslås motionsyrkanden om användning av spillvärme från kärnkraftverk och om direktverkande el för uppvärmningsändamål. Motionsyrk­anden om torv som energikälla avslås också liksom ett yrkande om energideklaration av bilar. När det gäller torven hänvisar utskottet dels till att dessa frågor kommer att behandlas i anslutning till nästa kontrollstation för elcertifikatssystemet 2017, dels till en pågående ut­red­ning om torvutvinningens klimat- och miljöpåverkan. Beträf­fan­de energideklarationer av bilar påminner utskottet om att frågor på detta tema kan förväntas bli föremål för överväganden av den­gående Bonus–malus-utredningen.

Jämför reservationerna 20 (SD) och 21 (C).

 

Motionerna

Uppvärmning av bostäder slukar mycket el, konstateras det inledningsvis i motion 2015/16:1425 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S). Motionärerna anser att riksdagen bör uppmana regeringen att överväga åt­gärder så att direktverkande el som uppvärmningsform för permanent­bostä­der kan vara borta senast 2025.

Den stora andelen torvmark i vårt land läcker växthusgaser till atmosfären, sägs det i motion 2015/16:1073 av Betty Malmberg (M). Utsläppen av växt­hus­gaser från dikad torvmark är t.o.m. större än utsläppen från all inrikes trafik i Sverige. Ett sätt att komma till rätta med detta problem är ökad torvtäkt, bl.a. för energiändamål. Därför är det enligt motionären viktigt att de styrmedel och regler som utformas gynnar ett hållbart torvbruk och torv­näringens långsiktiga överlevnad. Hon efterfrågar ett tillkännagivande från riksdagen om att reger­ingen ska vidta åtgärder för att öka produktionen av energitorv (yrkande 3).

Motion 2015/16:1097 av Jan R Andersson (M) gäller möjligheterna att utnyttja spillvärme från kärnkraftverken. Motionären vill att det satsas FoU-re­surser på vidareutveckling av ett högre resursutnyttjande av kärnkraften och att förbudet att nyttja spillvärmen från kärnkraftverk hävs. Vidare bör en alter­nativ användning av nämnda spillvärme beaktas. Bästa sättet att höja effek­ti­vi­teten i sektorn för bostadsuppvärmning är enligt motionären att ta till vara spillvärmen från kärn­kraftverken och använda den till fjärrvärme.

Även i motion 2015/16:1567 av Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda M) lyfts torven fram som en resurs i det svenska energisystemet. Motionärerna pekar också på att Sveriges torvmarker är en betydande ut­släpps­källa för växthusgaser, inte minst de som är dikade. Ett sätt att komma till rätta med detta problem är att förbränna torven för energiändamål.

Torv ingår i elcertifikatssystemet och nyttjas redan i dag som energikälla, kon­staterar motionärerna. Det finns emellertid många goda skäl att ta till vara torven som energiresurs i större utsträckning än i dagsläget. Regeringen har dock signalerat att torvanvändningen för elproduktion inom elcertifikats­sy­ste­m­et inte bör öka jämfört med dagens nivå och att regeringen har för avsikt att återkomma i frågan i samband med nästa kontrollstation för elcerti­fikats­sys­temet 2017. Motionärerna menar att detta skapar osäkerhet om torvens fram­tid som energikälla och riskerar att mängder av koldioxidutsläpp fortsätter att flö­da ut okontrollerat. Motionärerna anser att riksdagen genom ett till­kän­na­givan­de bör uppmana regeringen att redan nu ge tydliga indikationer om ett lång­sik­tigt nyttjande av torv som en resurs i det svenska energisystemet.

Torvmark utgör ca 25 procent av Sveriges landyta, men torvutvinning be­drivs på mindre än 1 procent av denna areal, sägs det inledningsvis i kom­mitté­motion 2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD). Den på­verkade och torrlagda torven läcker stora mängder växthusgaser. Tor­ven är ett inhemskt långsamt förnybart bränsle eftersom den nybildas kon­ti­nuerligt, till skillnad från de fossila bränslena. Torv som används vid kraft­produktion är berättigad till elcertifikat, medan den vid värmeproduktion om­fattas av EU:s han­del med utsläppsrätter eftersom den betraktas som ett fossilt bränsle. Mo­tio­närerna vill att riksdagen genom ett tillkännagivande ska upp­mana reger­ingen att inom EU verka för att torv från påverkade torvmarker ska behandlas på samma sätt som biobränslen (yrkande 28).

Elanvändning som är temperatur- och klimatberoende bör undvikas, sägs det i motion 2015/16:721 av Jan Lindholm (MP). Motionären ger en utförlig motivering till detta och konstaterar också att el för uppvärmning och kylning ur ett systemperspektiv alltid är mycket sårbar och därför fel val. Motionären förordar en övergång till ett större antal mindre anläggningar för produktion av vind-, våg-, bio- och solkraft. Om kärnkraften avvecklas och ersätts med de upp­räk­nade alternativen får man en tryggare och säkrare elproduktion som är mindre beroende av fossil el. Motionären framför även synpunkter på Bo­ver­kets för­slag om energikrav på byggnader och betonar att regler för energi­för­bruk­ning i byggnader bör utgå från energiegenskaper och inte från mängden köpt energi. Regler bör även utformas så att fjärrkyla och fjärrvärme blir det giv­na valet för de flesta. Att el för uppvärmning och kylning bör förekomma så sparsamt som möjligt är enligt motionären självklart ur ett sy­stem­per­spektiv. Reger­ingen bör även ha ett ökat fokus på såväl sårbarhets- som sy­stem­perspektivet när den utformar framtida energilös­ningar.

Centerpartiets miljöpolitik grundar sig i den sociala, ekologiska och ekono­miska hållbarheten, sägs det i partimotion 2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C). Motionärerna konstaterar att utsläppen från transportsektorn är den största klimatutmaningen i Sverige, och de redovisar flera förslag till åtgärder för att uppnå målet om en fossiloberoende fordonsflotta. Bland annat begärs ett tillkännagivande från riksdagen om att regeringen ska verka inom EU för att varje ny bil som säljs ska energideklareras (yrkande 25). Därigenom syn­liggörs bilens klimatprestanda för konsumenten. Förslagsvis kan systemet ut­for­mas på ett liknande sätt som det system som finns för vitvaror.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner identiska med eller snarlika motion 2015/16:1425 (S) om en avveck­ling av uppvärmningsformen direktverkande el för permanentbostäder har av­styrkts av utskottet åtskilliga gånger de senaste åren, senast våren 2015 (bet. 2014/15:NU9). Vid det senaste tillfället påminde utskottet – utöver att hänvisa till tidigare ställningstaganden – om att både uppvärmning av perma­nent­bo­städer med direktverkande el – i betydelsen uppvärmning med elradia­torer – och med fossila bränslen (företrädesvis oljeeldning) kan betrak­tas som rela­tivt marginella företeelser i Sverige. Utskottet gjorde bedömningen att dessa upp­värm­ningsformer kommer att minska ytterligare som en följd av de befint­liga styrmedlen och svårigheten att konkurrera med andra billigare och mer miljö­riktiga alternativ.

Motioner liknande den nu aktuella 2015/16:1097 (M) om kärnkraftens spill­värme har också behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen, senast våren 2015 (bet. 2014/15:NU9). Vid det senaste tillfället hänvisade utskottet bl.a. till att den lågvärdiga värme som kylvattnet utgör inte lämpar sig för fjärr­värmeändamål och att kärnkraftverken ligger för långt ifrån orter av sådan storlek för att det skulle vara lönsamt att uppgradera värmen och sedan trans­portera den långa sträckor via rörledningar. Vidare konstaterade utskottet att de svenska kärnkraftverken inte är konstruerade för att leverera både hög­kva­litativ värme och el. Samtidigt sa sig utskottet se positivt på att kyl­vattnets värme­egenskaper används för andra ändamål än just uppvärmning, t.ex. i vissa innovativa energi- och miljötekniska sammanhang som omnämn­des i be­tänk­andet. Avslutningsvis konstaterade utskottet att Energimyn­dig­heten i sin på­gåen­de utredning om energisystemet efter 2020 har pekat ut rest­värmens roll i ett hållbart energisystem som ett område av särskilt intresse.

Beträffande det som sägs i motion 2015/16:721 (MP) kan nämnas att en snarlik motion har behandlats av utskottet vid åtskilliga tidigare tillfällen. Vid det senaste tillfället (våren 2015) avstyrkte utskottet motionen och anförde bl.a. att det inte såg värdet i att genom ett tillkännagivande informera reger­ingen om att el för uppvärmning innebär ett systemfel och även medför en ökad sårbarhet (bet. 2014/15:NU12). Utskottet sa sig vara för en utfasning av sådan direktverkande eluppvärmning som sker med hjälp av elradiatorer. Där­emot ansåg utskottet att elen fyller en viktig funktion när den används i värme­pumpar i områden där det av olika skäl – däribland ekono­miska – är svårt att etablera exempelvis biobränsleeldad fjärrvärme­produktion, där det är olämp­ligt med småskalig vedeldning eller där solvärme inte räcker för att täcka efter­frågan när värmebehovet är som störst.

FoU om fjärrvärme och diffusa energikällor

Inom ramen för det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Fjärrsyn som har pågått sedan 2006 studeras bl.a. möjligheterna att använda mer diffusa energi­källor för fjärrvärmeändamål. I programbeskrivningen konstateras det bl.a. att fjärrvärmen har utvecklats från att ursprungligen ha varit system med ånga, via högtempererade hetvattensystem, till dagens varmvattensystem, men att det pågår teknikutveckling mot en mer diversifierad produktionslösning med många olika värmekällor – solvärme, spillvärme från industrier och att, med hjälp av värmepumpar ta till vara överskottsvärme från bebyggelse och annan låg­värdig restvärme i t.ex. avloppsvatten. Fjärrsyn ska bidra med ny kun­skap om de komponenter och den systemutveckling som krävs för att förverk­liga ett framtida systemkoncept med bättre förutsättningar att ta till vara sådan vär­me­energi som i dag kyls bort.

I oktober 2015 inledde Sveriges tekniska forskningsinstitut (SP) arbetet med att ta fram en strategisk innovationsagenda för lågvärdig värme. Syftet med agendan är främst att belysa vilka hinder som begränsar användningen av lågvärdig värme och att identifiera vilka möjligheter som finns att överbrygga dessa hinder. Projektet har stöd från bl.a. Verket för innovationssystem (Vin­nova), Energimyndigheten och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) inom ramen för s.k. strategiska innova­tions­om­­den och löper från oktober 2015 till april 2016.

Torvnäringen i Sverige

I Sverige produceras torv för bränsleändamål (energitorv), jordförbättring (od­lingstorv) och strö (stallströ). Energitorven svarar för ca 64 procent av den to­tala volymen. Torvbruket sysselsätter ca 1 200 personer i Sverige, jämnt för­delat mellan energi- och odlingstorvssektorn.

Under 2013 svarade torven för 0,3 procent av Sveriges totala energi­tillför­sel. Som energislag har torven nästintill halverats sedan den högsta noteringen på ca 4,3 TWh (2004). Den största delen av energitorven används i ett fåtal kraft­värmeanläggningar. Torvanvändningen i rena fjärr­värme­anläggningar har successivt minskat och utgör i dag endast en liten del av den totala fjärr­värmeproduktionen.

Torven i elcertifikatssystemet

Av lagen (2011:1200) om elcertifikat framgår att torv inte klassificeras som en förnybar energikälla. Däremot definieras elproduktion baserad på torv som förnybar elproduktion i lagen.

I maj 2015 överlämnade regeringen proposition 2014/15:123 Ambitions­höjning för förnybar el och kontrollstation för elcertifikatssystemet 2015 till riksdagen. I propositionen redogjorde regeringen också för sin syn på torv för elproduktionsändamål. Regeringen konstaterade att förutsättningarna för så­dan produktion inom ramen för elcertifikatssystemet inte bör ändras i dags­läget. Den torvbaserade elproduktionen ska därmed även i fortsättningen vara berättigad till tilldelning av elcertifikat. Samtidigt underströk regeringen att den avser att följa utvecklingen noga och närmare analysera torvan­vänd­ning­ens fortsatta roll i elcertifikatssystemet, bl.a. utifrån torvannd­ningens sam­lade klimat- och miljöpåverkan och med utgångspunkt i att torv­an­vänd­ning för elproduktion inom elcertifikatssystemet inte bör öka jäm­fört med dag­ens nivå. Regeringen sa sig även ha för avsikt att återkomma i frågan 2017 i sam­band med nästa kontrollstation för elcertifi­kats­systemet.

Riksdagen ställde sig under hösten 2015 bakom regeringens förslag i den nyssnämnda propositionen och avstyrkte samtidigt ett motions­yrkande (V) om att torven borde fasas ut ur elcertifikatssystemet (bet. 2015/16:NU6). Utskottet ansåg att den analys som regeringen hade aviserat om tor­­vens framtida roll bor­de avvaktas innan det fanns skäl för riksdagen att ut­tala sig om torvens roll.

Förslag om en samlad prövning av torvtäkter

Energitorv omfattas av ett koncessionssystem, vilket innebär att fastighets­äga­re som opponerar sig mot att deras fastighet tas i anspråk för undersökning eller bearbetning av energitorv har små möjligheter att påverka ianspråk­tagan­det eftersom den som ansöker om koncession kan få tillgång till marken genom markanvisning. I en departementspromemoria (Ds 2015:54 En samlad torv­pröv­ning) konstateras det att samhällets reglering av energisystemet och synen på torv dock har förändrats sedan man på 1970-talet beslutade att reglera ener­gitorvutvinning inom ramen för ett konces­sionssystem. I dag bygger den lång­­­siktiga energipolitiken på generella ekono­miska styrmedel, och konces­sions­systemet för energitorv är, enligt vad som anförs i promemorian, därför inte läng­re motiverat med hänsyn till energipolitiken. Om kon­cessions­rätten för torv tas bort får fastighetsägare möjlighet att avgöra om energitorv ska utvin­nas på fastigheten och vem som ska utvinna torven.

Departementspromemorian har skickats ut på remiss till den 15 februari 2016. Av den propositionsförteckning som regeringen lämnade till riksdagen i januari 2016 framgår att en proposition med titeln En samlad torvprövning kommer att lämnas till riksdagen i juni 2016.

Analys av torvutvinningens klimat- och miljöpåverkan

I oktober 2015 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att analysera och re­do­visa den svenska torvutvinningens klimat- och miljöpåverkan samt att före­slå hur torvutvinningens negativa inverkan kan minska.

Analysen ska omfatta klimat- och miljöpåverkan från såväl pågående som av­slutade stor- och småskaliga torvtäkter för bränsleändamål (energitorv), jord­förbättring (odlingstorv) och strö (stallströ). Fokus ska vara på samlad på­verkan på klimatet i form av tillförsel av växthusgaser till atmosfären, för­änd­ring av markens förmåga att ta upp och lagra växthusgaser samt påver­kan på biologisk mångfald och ekosystemtjänster inklusive sociala och kultur­ella vär­den. Verket ska särskilt redovisa vilka krav som bör ställas på under­sök­ningar av klimatpåverkan vid torvutvinning samt lämna förslag på hur detta kan re­gle­ras i miljöbalken.

Uppdraget ska redovisas till Miljö- och energidepartementet senast den 30 juni 2016.

Energimärkning av bilar

Konsumentinformation om nya personbilar styrs av direktiv 1999/94/EG samt av Konsumentverkets allmänna råd (KOVFS 2010:3) vid marknads­föring av nya personbilar. Det övergripande syftet med direktivet är ”att se till att infor­mation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp när det gäller nya per­son­bilar som utbjuds till försäljning eller uthyrning inom gemenskapen görs tillgänglig för konsumenterna så att dessa kan göra väl underbyggda val”.

År 2010 presenterade EU-kommissionen ett meddelande om en EU-strategi för rena och energieffektiva fordon (KOM(2010) 186). I meddelandet redo­vi­sa­de kommissionen avsikten att lägga fram ett förslag om ändring av direktiv 1999/94/EG när det gäller märkning av bilar (bilmärkningsdirektivet). För när­varande genomför kommissionen en utvärdering av genomförandet av bil­märk­nings­direktivet och direktivets effekter.

I maj 2015 tillsatte regeringen en särskild utredare (kammarrättsrådet Petter Classon) med uppgift att föreslå hur ett s.k. bonus–malus-system för nya lätta fordon kan utformas, där miljöanpassade fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid premieras vid inköpstillfället genom en bonus (bonus betyder bra på latin) medan fordon med relativt höga utsläpp av koldioxid belastas med högre skatt (malus betyder dålig på latin). Av utredningens direktiv framgår bl.a. att utredaren för att öka transparensen och därmed den styrande effekten ska läm­na förslag på hur bonus respektive malus för enskilda fordon kan synlig­göras. I direktiven sägs det att detta exempelvis skulle kunna ske genom någon form av märk­nings- eller klassificeringssystem (dir. 2015:59). Förslaget på ett bo­nus–malus-system ska göra det enklare för enskilda konsumenter att välja energi­effek­tiva och mer miljöanpassade fordon.

Den s.k. Bonus–malus-utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 29 april 2016.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att regeringen har för avsikt att följa ut­vecklingen på torvområdet noga och närmare analysera torvanvändningens fort­satta roll i elcertifikatssystemet, bl.a. utifrån torvanvändningens samlade klimat- och miljöpåverkan. Regeringen har även deklarerat avsikten att åter­komma i frågan 2017 i samband med nästa kontrollstation för elcerti­fikats­sy­stemet. I samman­hanget noterar utskottet även att Naturvårds­verket har fått i upp­drag att analysera och redovisa den svenska torvut­vinningens klimat- och miljöpåverkan samt att föreslå hur man kan minska ut­vinningens negativa in­verkan. Därutöver konstaterar utskottet att det pågår en översyn av det gällan­de koncessionssystemet för utvinning av energitorv. Sammantaget ser utskot­tet inget skäl för riksdagen att agera med anledning av det som sägs om torv i motionerna 2015/16:1073 (M), 2015/16:1567 (M) och 2015/16:2854 (SD). Motionerna avstyrks således. Den sistnämnda motionen avstyrks i den aktuella delen.

Utskottet avstyrker även motion 2015/16:2371 (C) i den del som gäller ett ener­gideklarationssystem för bilar. Här hänvisar utskottet för det första till att den pågående utredningen av ett s.k. bonus–malus-system för nya lätta fordon kommer att beröra frågar med tydlig koppling till det som efterfrågas i motion­en. För det andra vill utskottet nämna att det pågår en utvärdering av EU:s s.k. bilmärkningsdirektiv som kan resultera i ett värdefullt underlag för fortsatta överväganden om för- och nackdelar med ett konsumentinriktat system för ener­gi­deklarationer och märkningar av bilar. Sammantaget saknas det enligt ut­skottets uppfattning skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anled­ning av vad som begärs i motionen.

När det avslutningsvis gäller motionerna 2015/16:1425 (S), 2015/16:1567 (M) och 2015/16:721 (MP) konstaterar utskottet att de i lika­lydande eller snarlik skepnad har behandlats av utskottet vid åtskilliga tidi­gare tillfällen, se­nast våren 2015. Beträffande det som sägs i motion 2015/16:1097 (M) om en ökad användning av låg­vär­dig värme hän­visar utskottet till den pågående forsk­ningen på detta område som bedrivs inom forskningsprogrammet Fjärr­syn och till ovan redovisat arbe­te med att ta fram en strategisk innova­tions­agenda för lågvärdig värme. I övrigt anser ut­skot­tet inte att något nytt har till­kom­mit i de frågor som tas upp i de uppräknade motionerna som motiverar ett annat ställ­ningstagande än när dessa förslag behandlades sist. Med hänvis­ning till det då anförda avstyrks där­för de fyra motionerna ännu en gång.

Reservationer

 

 

 

1.

Energipolitikens övergripande inriktning, punkt 1 (M, C, L, KD)

 

av Hans Rothenberg (M), Ulf Berg (M), Helena Lindahl (C), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Penilla Gunther (KD), Jessika Roswall (M) och Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2015/16:1362 av Kristina Yngwe m.fl. (C, M, FP, KD) yrkande 6,

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 10 och

avslår motionerna

2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S) yrkande 1 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1.

 

Ställningstagande

Genom den historiska energiöverenskommelse som allians­partierna slöt 2009 och som låg till grund för den energipolitiska proposition som riksdagen sedan ställde sig bakom samma år skapades en solid, långsiktigt bärkraftig energi­politisk grund till gagn för såväl företags konkurrenskraft och försörj­nings­trygg­heten som klimatet och miljön. Vår gemensamma syn på energipolitiken bygger fortfarandedenna överenskommelse som på en övergripande nivå omfattar en fortsatt utbyggnad av den förnybara energi­produktionen, att fossila brän­slen fasas ut och att det ges förutsättningar för kontrollerade genera­tionsskiften i den svenska kärnkraften. Vi står också bakom den långsiktiga visionen att Sverige 2050 ska ha en hållbar och resurseffektiv energi­för­sörj­ning utan nettoutsläpp av växthusgaser i atmos­fären. Detta ger konsumenter och industri en trygg energiförsörjning samt ekologisk hållbarhet och god kon­kur­renskraft.

Vi har varit positiva till regeringens ambition att försöka nå en bred ener­gi­politisk överenskommelse över blockgränsen. Hittillsvarande arbete inom Ener­gi­kommissionen och vissa åtgärder med tydliga energipolitiska konse­kvenser som regeringen har vidtagit har emellertid inte bidragit till att öka för­utsättningarna för att det ska gå att nå en sådan överenskommelse.

För att säkerställa att energipolitiken får en utformning som vi kan stå bak­om vill vi att riksdagen genom ett uttalande tar ställning för den över­gri­pan­de inriktning som finns i allianspartiernas energiöverenskommelse. Så­le­des sluter vi upp bakom yrkandet i motion 2015/16:1362 (C, M, FP, KD) om att riks­dagen ska tillkännage för regeringen att den bör säkerställa långsiktiga spel­reg­ler i energipolitiken genom att bygga ut den förnybara energipro­duk­tionen, fasa ut fossila bränslen och ge förutsättningar för kontrollerade genera­tionsskiften i den svenska kärnkraften. Vi tillstyrker även de yrkanden som finns i motion­erna 2015/16:2249 (FP) och 2015/16:3149 (KD) med inne­bör­den att allians­partiernas energiöverenskommelse ska utgöra grunden för en block­över­skridande energiöverenskommelse. Motionerna 2015/16:820 (S) och 2015/16:2854 (SD) avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

2.

Energipolitikens övergripande inriktning, punkt 1 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1 och

avslår motionerna

2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S) yrkande 1,

2015/16:1362 av Kristina Yngwe m.fl. (C, M, FP, KD) yrkande 6,

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 10.

 

Ställningstagande

Vår grundläggande inställning är att energipolitiken ska vara inriktad på att säkerställa en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushåll som näringsliv. Den politik vi står bakom syftar till att göra det möjligt för Sverige att upprätthålla en hög internationell konkurrenskraft och levnadsstan­dard.

I likhet med vad som sägs i Sverigedemokraternas motion 2015/16:2854 an­ser vi att det är viktigt för en nation att ha kontroll över sin energiförsörjning. Vi förespråkar mot den bakgrunden att en hög grad av självförsörjning priori­teras i arbetet med att uppnå energipolitikens mål. Denna inställning utesluter emellertid inte att energisystem kan delas över nationsgränser, men då företrä­desvis med nationer i Sveriges närområde. Sverigedemokraterna strävar därför efter att bibehålla och utveckla landets energisystem, med fokus på leverans­säkerhet, effektivitet och miljöansvar.

Enligt vår uppfattning måste vattenkraften och kärnkraften förbli basen i den svenska elproduktionen även framöver. Politiska beslut som hämmar ut­veck­lingen av dessa kraftslag eller som på ett ineffektivt sätt stöttar olönsam pro­duktion av förnybar el måste undvikas. Exemplen är många på skatter och regler som gravt missgynnar produktion av koldioxidneutral vatten- och kärn­kraft samtidigt som svårintegrerad förnybar elproduktion som vind- och sol­kraft åtnjuter vidlyftiga subventioner. I den ovan omnämnda motionen ges flera exempel på dylika missförhållanden. Subventioner till vind- och solkraft ökar dessutom kraven på reglerkraft, och en snabb utbyggnad av väder­be­roen­de kraftkällor av nyssnämnda slag medför betydande utmaningar för elnät­et och för möjligheterna att kontrollera den så viktiga effektbalansen.

Vi befarar således att den rådande, inte sällan oreflekterade, tilltron till för­ny­bara energikällor som vi ofta möter kan ge upphov till svårhanterliga nega­tiva konsekvenser. När en högst beklaglig förtida och effektskatteorsakad av­veck­ling av den välfungerande svenska kärnkraften dessutom nu står för dör­ren kommer dessa problem att bli än mer påtagliga. En avvecklad kärnkraft in­ne­bär också en avveckling av den baskraft som utgör fundamentet i det svens­ka kraftsystemet. Några realistiska alternativ till denna baskraft har re­ger­ingen inte presenterat. Risken är påtaglig att det är fossilbränslebaserade alternativ som kommer att ersätta den koldioxidfria kärnkraften.

I motsats till regeringspartierna ser vi alltså kärnkraften som ett centralt in­slag i den svenska energimixen under överskådlig framtid och att den kom­mer att vara en nödvändig del i strävan efter att bromsa klimatför­änd­ring­arna, för att säkra den svenska elförsörjningen och för att kunna upprätt­hålla den sven­ska basindustrins konkurrenskraft.

Vi vill också påtala den uppenbara risken med regeringens ambitioner att agera som föregångsland på klimatområdet. Genom att man tar på sig bety­dande åtaganden om utsläppsminskningar eller pålagor som höjer energi­priser är risken påtaglig att den klimatmässiga effekten blir någon helt annan än den som eftersträvas. Vi anser därför att det är av största vikt att konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin inte försämras i en sådan ut­sträckning att koldioxidgenererande produktion flyttas till länder med en mind­re ambitiös klimatpolitik eller där andra miljöhänsyn, arbetsrätt och mänsk­liga rättigheter är åsidosatta.

Sverigedemokraterna ingår liksom övriga åtta riksdagspartier i Energi­kom­missionen som regeringen har tillsatt. Ambitionen att nå en bred energi­politisk uppgörelse kan ses som vällovlig. Hittillsvarande arbete inom kom­mis­sionen och regeringens agerande på flera olika områden med betydande konsekvenser för Energikommissionens handlingsutrymme är emellertid ett pro­blem. Ovil­jan från regeringens sida att i brett samråd hantera akuta energi­poli­tiska spörs­mål, inte minst kärnkraftens och vattenkraftens sviktande lönsam­het, ser vi exem­pelvis som mycket bekymmersam. Att vifta bort dessa problem från Ener­gi­kom­missionens agenda med hänvisning till att kommis­sionens uppdrag är att forma energipolitiken efter 2025 anser vi är ansvars­löst. Utan lösningar på de akuta problemen finns heller inga möjligheter att for­ma en energipolitik som ska vara bärkraftig på längre sikt.

I motion 2015/16:2854 (SD) återfinns ett stort antal konkreta förslag till åt­gär­der med energipolitisk anknytning, varav vi i detta sammanhang till­styr­ker det övergripande yrkandet om energipolitikens inriktning (yrkande 1). En del av de övriga förslagen i motionen faller inte inom utskottets bered­nings­område och behandlas därför av andra utskott. Det gäller exem­pelvis viktiga förslag på skatteområdet. Vissa andra förslag kommer att be­hand­las av utskot­tet senare under detta riksmöte. Vi ser fram emot att få möj­lighet att föra fram vår syn på den svenska energipolitiken vid flera kommande tillfällen.

Övriga motioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

3.

Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (M)

 

av Hans Rothenberg (M), Ulf Berg (M), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) och Jessika Roswall (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1 och

2015/16:2451 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3 och

avslår motionerna

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkandena 3, 4, 10 och 12,

2015/16:2261 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5,

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 19, 34 och 37.

 

Ställningstagande

Som har framgått i den föregående alliansgemensamma reservationen står vi och Moderaterna fortfarande bakom allianspartiernas energiöverenskommelse från 2009 som på en övergripande nivå omfattar en fortsatt utbyggnad av den för­nybara energiproduktionen, att fossila bränslen fasas ut och att det har ska­pats förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den svenska kärn­kraf­ten. Vi tillstyrker därför motion 2015/16:2447 (M) i den del där det be­gärs ett tillkännagivande från riksdagen om att Sverige ska ha ett robust energi­system på tre ben med vattenkraft, kärnkraft och ny, förnybar energi.

Utöver detta vill vi framhålla betydelsen av en stabil energipolitik för den svenska industrins konkurrenskraft. I likhet med vad som anförs i motion 2015/16:2451 (M) anser vi att den svenska industrin har kunnat utvecklas på ett positivt sätt mycket tack vare en trygg energiförsörjning till konkurrens­kraftiga priser. Denna trygghet är nu hotad bl.a. på grund av en tilltagande risk för effektbrist som en följd av att en ansenlig del av elproduktionen kommer att tas ur drift av tekniska, ekonomiska och politiska orsaker. Vi instämmer i det som sägs i motionen om att en trygg energiförsörjning kräver en långsiktig energipolitik där kärnkraften värnas och används, vatten­kraften används och inte hotas och där de möjligheter som kommer med ny, förnybar energi väl­komnas.

Med det anförda tillstyrks således motionerna 2015/16:2447 (M) och 2015/16:2451 (M) i de berörda delarna. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

4.

Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7 och

avslår motionerna

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkandena 3, 4, 10 och 12,

2015/16:2261 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5,

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1,

2015/16:2451 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 19, 34 och 37.

 

Ställningstagande

Vi har i det föregående redovisat vår och Sverigedemokraternas syn på energi­poli­tiken. Utöver vad som anfördes där vill vi här betona att det är mycket kostsamt att sänka utsläpp av klimatgaser utan en tydlig koppling till nya inno­vationer som kan överleva på en konkurrensutsatt marknad. Utan fram­gångs­rik teknikutveckling kan klimatgasjakten medföra negativa konse­kvenser för jobben och välfärden i Sverige och Europa.

I likhet med vad som sägs i motion 2015/16:2542 (SD) menar vi därför att Sverige och Europa måste fokusera på sådan energiforskning som leder till att nya energislag blir så billiga att de kan konkurrera ut de fossila bränslena. Vi anser att dagens förnybara energislag sällan håller måttet när det gäller att bidra till att olika hållbarhetsmål uppnås. Så länge sådan energiproduktion är alldeles för dyr kommer fossila bränslen att dominera och då inte minst i länder som försöker lyfta sig från fattigdom till förhållanden som mer liknar de i väst­världen. Den globala klimatvinsten uteblir, och hållbarheten kan även ifrå­ga­­sät­tas ur ett socialt perspektiv.

Med det anförda tillstyrks den nämnda motionen i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

5.

Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (L)

 

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkandena 3, 4, 10 och 12 samt

2015/16:2261 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5 och

avslår motionerna

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1,

2015/16:2451 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3,

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 19, 34 och 37.

 

Ställningstagande

Som har framgått i den föregående alliansgemensamma reservationen står jag och Liberalerna fortfarande bakom allianspartiernas energiöverenskommelse från 2009 som på en övergripande nivå omfattar en fortsatt utbyggnad av den för­ny­bara energiproduktionen, att fossila bränslen fasas ut och att det har ska­pats förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den svenska kärn­kraf­ten. Enligt min uppfattning kan det finnas skäl för riksdagen att tydligt ut­tala att det är tack vare vattenkraften, kärnkraften och investeringar i förny­bar el som Sverige har en säker, effektiv elproduktion med mycket små utsläpp av växthusgaser till konkurrenskraftiga priser. Ett sådant uttalande överens­stämmer med vad som begärs i motion 2015/16:2249 (FP), vilken jag således tillstyrker i den aktuella delen.

Utöver detta instämmer jag även i det som anförs i den nyssnämnda mo­tionen om värdet av det ur europeiskt perspektiv mycket låga svenska fos­sil­­bränsleberoendet där bl.a. nästan all elproduktion är koldioxidfri. Sverige har mot den bakgrunden mycket goda förutsättningar att agera som ett före­gångs­land när det gäller omställningen från ett fossilberoende och även expor­tera kli­mat­smart el till närområdet. Genom sådan export kan Sverige inte bara bidra till att ersätta fossilbränslebaserad elproduktion, inte minst kol­baserad så­dan, utan också göra EU mindre beroende av rysk gas. Det anförda innebär att jag står bakom den del av motionen där ett tillkännagivande med denna innebörd begärs. Beträffande EU:s roll på det energi­politiska området anser jag därut­över att riksdagen bör uttala sig i linje med vad som anförs i motion 2015/16:2261 (FP). Eftersom energifrågorna i högsta grad är gräns­över­skridande är ett starkare EU-samarbete eftersträvans­värt. I tider av ökad kon­flikt i Europas närområde, och där bl.a. gasleveranser används som ett poli­tiskt på­tryckningsmedel, behövs en trygg energi­för­sörjning på europeisk nivå. I linje med vad som sägs i den nyss­nämnda motionen anser jag att Sve­rige kan spela en viktig roll på en inte­grerad europeisk energimarknad, och Sve­rige måste därför delta aktivt i arbetet med att utforma och genomföra åtgär­derna inom ramen för EU:s energiunion.

Vidare anser jag att det finns en betydande potential för att liberalisera energipolitiken ytterligare. Utöver en mer likvärdig beskattning inom energi­sektorn innebär ett liberalt synsätt att klimathänsyn, långsiktiga spelreg­ler och konkurrensneutrala villkor sätts i första rummet. Jag instämmer i den uppfatt­ning som förs fram i motion 2015/16:2249 (FP) om att grunden för en liberal och funge­rande energimarknad innebär att kärnkraft, vattenkraft, vindkraft och solkraft kon­kurrerar på egna meriter. Motionen tillstyrks således i den aktuella delen.

Avslutningsvis vill jag även understryka nödvändigheten i att fordons­sek­torns fossilbränsleberoende bryts. Transportsektorns miljöpåver­kan måste min­s­ka, och åtgärder krävs för att nå det långsiktiga målet om en fossilfri for­dons­flotta. Jag och Liberalerna ser positivt på den elektrifiering av trans­port­sektorn som pågår. I det sammanhanget är det, enligt min och Liberalernas upp­­fattning, dock viktigt att inse betydelsen av att det finns till­gång till stabil, ren och koldioxidsnål el. Om fordon drivs av fossilbränsle­baserad el är inte mycket vunnet med en elektrifiering. Det är vattenkraft, kärn­kraft och förnybar el som krävs i sammanhanget och jag instämmer i det som sägs med denna innebörd i motion 2015/16:2249 (FP).

Med det anförda tillstyrks motionerna 2015/16:2249 (FP) och 2015/16:2261 (FP) i de aktuella delarna. De övriga motionerna i avsnittet av­styrks i de aktuella delarna.

 

 

6.

Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 (KD)

 

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 19, 34 och 37 samt

avslår motionerna

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkandena 3, 4, 10 och 12,

2015/16:2261 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 5,

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1,

2015/16:2451 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3 och

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7.

 

Ställningstagande

Som har framgått i den föregående alliansgemensamma reservationen står jag och Kristdemokraterna fortfarande bakom allianspartiernas energiöverens­kom­mel­se från 2009 som på en övergripande nivå omfattar en fortsatt utbygg­nad av den förnybara energiproduktionen, att fossila bränslen fasas ut och att det har skapats förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den sven­ska kärnkraften.

Utöver denna övergripande hållning vill jag framhålla att min och Krist­de­mo­kraternas syn på hur energipolitiken ska bedrivas bygger på för­valtar­skaps­tanken. De ändliga resurserna ska förvaltas och inte förbrukas. Energi­politiken ska därför möjliggöra för kommande generationer att leva och verka i ett håll­bart samhälle. Jag vill se en mångfald av förnybar energi inom indu­strin, ener­gi­­effektiviseringar och mer investeringar i långsiktiga och håll­bara energi­slag.

I likhet med vad som sägs i motion 2015/16:3149 (KD) värnar jag och Krist­demokraterna målet om att Sverige ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären 2050. För att nå dit anser jag att arbetet med klimat- och energifrågorna måste inten­sifieras på såväl nationell som internationell nivå. Detta synsätt bör riksdagen genom ett tillkännagivande framföra till regeringen, vilket också begärs i den nyssnämnda motionen. Motionen tillstyrks således i denna del.

Energipolitik har inte sällan nationsgränsöverskridande inslag, vilket jag och Kristdemokraterna tycker är viktigt att komma ihåg. Jag ser mot den bakgrunden mycket positivt på det arbete som har inletts inom ramen för EU:s energiunion för att uppnå målen för en säker, hållbar, konkurrenskraftig och ekonomiskt överkomlig energi för EU och dess medborgare. EU:s energi­poli­tik ska vara tillväxtfrämjande och långsiktigt hållbar. För att uppnå detta måste energiförbrukningen i unionen effektiviseras och moderniseras. Därut­över är det viktigt att uppmärksamma hur sårbar den europeiska energi­säkerheten är som en följd av att Ryssland försvårar eller helt stryper tillförseln av vissa rå­varor och energislag till EU. En sådan beroende­ställning äventyrar inte bara den europeiska energiförsörj­ningen utan också viktiga säkerhetspolitiska in­tres­sen. I likhet med vad som sägs i den ovan omnämnda motionen anser jag att riksdagen genom ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att inom EU agera för att medlemsstaternas egen utvinning, förädling och produktion av råvaror och för­ny­bara energislag uppmuntras.

Avslutningsvis tillstyrker jag även förslaget i motionen om att de befintliga subventionerna på det energipolitiska området ska ses över och omprövas med inriktning på att stöd i första hand ska gynna utvecklingen av ny miljövänlig teknik.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

7.

Vissa övriga frågor om energipolitikens inriktning, punkt 2 – motiveringen (C)

 

av Helena Lindahl (C).

 

Ställningstagande

Som har framgått i den föregående alliansgemensamma reservationen står jag och Centerpartiet fortfarande bakom allianspartiernas energiöverenskommelse från 2009 som på en övergripande nivå omfattar en fortsatt utbyggnad av den förny­bara energiproduktionen, att fossila bränslen fasas ut och att det har ska­pats förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den svenska kärn­kraften.

Utöver det nu anförda anser jag inte att det finns skäl för riksdagen att agera med anledning av de förslag som är aktuella i det här avsnittet. Samtliga dessa motionsyrkanden avstyrks således.

 

 

8.

Kärnkraft, punkt 3 (M)

 

av Hans Rothenberg (M), Ulf Berg (M), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) och Jessika Roswall (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2015/16:2444 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2 och

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 6 och

avslår motionerna

2015/16:798 av Erik Ottoson (M) yrkande 1,

2015/16:902 av Betty Malmberg (M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1223 av Katarina Brännström (M),

2015/16:1225 av Jenny Petersson m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:1365 av Ola Johansson (C) yrkande 1,

2015/16:1539 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) yrkande 1,

2015/16:1579 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2085 av Michael Svensson (M),

2015/16:2153 av Lars Eriksson (S),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 7,

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 10,

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6–8 och 12 samt

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 9 och 11.

 

 

 

Ställningstagande

Sveriges välfärd, jobb och konkurrenskraft är beroende av en energipolitik som lever upp till behoven och förväntningarna från en omvärld i ständig för­ändring. Den svenska energipolitiken ska värna klimatet, vara ekologiskt håll­bar, säkra tillgången till el till konkurrenskraftiga priser och garantera att el finns när den behövs. Vi har redan redovisat att Alliansens energiöver­ens­kom­melse som antogs av riksdagen 2009 fortfarande ligger fast, vilken bl.a. har innebörden att Sverige ska ha ett robust energisystem som står på tre ben med vattenkraft, kärnkraft och ny, förnybar energi.

När det gäller kärnkraften är utvecklingen emellertid för närvarande mycket oroväckande. Den rödgröna regeringen fattar beslut eller skickar andra poli­tiska signaler som ökar trycket på en redan hårt pressad kärnkraftsindustri. Låga elpriser i kombination med skattepålagor och ökade krav på säkerhets­installationer skapar en situation där kärnkraftens lönsamhet sjunker till nivåer där bolagen på goda grunder överväger om det över huvud taget är före­tags­ekonomiskt ansvarsfullt att fortsätta driften. I det värsta scenariot hotas där­med nästan hälften av den svenska elproduktionen som till mycket stor del dess­utom svarar för den så viktiga baskraften. Detta vore en mycket olyck­lig utveckling på flera olika sätt. Effektbalansen i elsystemet hotas, import eller produktion av fossilbränslebaserad el kan bli nödvändig, bas­industrins kon­kur­renskraft äventyras och med den på sikt även den svenska välfärden.

Utöver att regeringen måste besinna sig när det gäller agerande som får uppenbara negativa konsekvenser för kärnkraftens framtid i Sverige vill vi i likhet med vad som sägs i motionerna 2015/16:2444 (M) och 2015/16:2447 (M) att regeringen ska slå an ett mer teknikoptimistiskt perspektiv på kärn­kraf­ten. Vi menar att många av morgondagens utmaningar kan mötas med mor­gon­dagens teknik. Forskningsinsatser som är inriktade på förnybar energi är självfallet viktiga, men vi menar att forskningen på kärnenergiområdet måste få större uppmärksamhet. Oavsett vad man har för uppfattning om kärn­kraf­tens framtid torde det vara uppenbart för de flesta att kärnkraften kommer att finnas kvar ytterligare flera årtionden. Därför behövs det både kompetens och kunskaper som kan trygga en säker drift, hanteringen av använt kärnavfall och förhoppningsvis även för att kunna utveckla kärnkraften på ett sådant sätt att den kan tillhandahålla koldioxidfri el till svenska konsumenter i ytterligare många decennier.

Mot denna bakgrund anser vi att det borde vara möjligt för Energi­myn­dig­heten att stödja projekt som säkrar att den svenska kärnkrafts­han­teringen är av högsta klass även i framtiden. Med det anförda tillstyrks yrkandena i de två ovan omnämnda motionerna i vilka det begärs ett tillkänna­givande från riks­dagen om en fortsatt forskning med inriktning på alla rele­vanta delar och delar av energiområdet. Med det sagda kan även motion 2015/16:1539 (M) som har en liknande inriktning anses vara tillgodosedd. Den mo­tionen kan därför av­styr­kas. Vi anser inte heller att det är nödvändigt med några allmänna ut­talan­den om kärnkraftens stora betydelse för den svenska energipro­duk­tionen. Det­ta torde framgå av vad vi har anfört ovan samt av det faktum att kärnkraften är en av grundbultarna i Alliansens energiöverens­kom­melse. De motionsyr­kan­den som har denna innebörd kan därför avslås av riks­dagen.

Även övriga motioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

 

9.

Kärnkraft, punkt 3 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 10 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6–8 och 12,

bifaller delvis motionerna

2015/16:2444 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 6 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9 och

avslår motionerna

2015/16:798 av Erik Ottoson (M) yrkande 1,

2015/16:902 av Betty Malmberg (M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1223 av Katarina Brännström (M),

2015/16:1225 av Jenny Petersson m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:1365 av Ola Johansson (C) yrkande 1,

2015/16:1539 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) yrkande 1,

2015/16:1579 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2085 av Michael Svensson (M),

2015/16:2153 av Lars Eriksson (S),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 7 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 11.

 

 

Ställningstagande

Kärnkraften står i dag för nästan hälften av Sveriges elproduktion, och en av­veck­ling av den svenska kärnkraften skulle vara ett direkt hot mot den sven­ska basindustrin och den svenska ekonomin. Hushållen skulle dessutom riskera att drab­bas av än högre elpriser och tvingas förlita sig på ökad import av el som har producerats med fossila energikällor.

Vi och Sverigedemokraterna står för en positiv syn på den svenska kärn­kraften och dess framtid. Kärnkraften är och borde enligt vår uppfattning vara ett centralt inslag i den svenska energimixen även fortsättningsvis. Däri­genom kan Sverige säkra elförsörjningen och upprätthålla den svenska basin­du­strins kon­kurrenskraft, vilket även är en förutsättning för att vi ska kunna bevara och utveckla den svenska välfärdsmodellen. Utöver detta är kärn­kraften kol­di­oxid­fri och därmed ett mycket betydelsefullt medel i strävan efter att bromsa det glo­bala klimathotet.

Till skillnad från regeringens kärnkraftsfrånvända politik är vi öppna för en utbyggnad av den svenska kärnkraften. Enligt vår uppfattning ska Sverige sat­sa på kärnkraft i den omfattning som krävs för att upprätthålla och säker­stäl­la en trygg elförsörjning för i första hand Sverige. Vi instämmer därför i det som sägs i motion 2015/16:2854 (SD) om att den bestämmelse i miljö­balken som i dag hindrar en fortsatt kärnkraftsutbyggnad i Sverige ska avskaf­fas. Samtidigt instämmer vi i det som sägs i motionen om att det kan finnas skäl att upp­märk­samma kärnkraftsbranschens kärva konkurrens­situation, detta inte minst i lju­set av att det går vidlyftiga subventioner till förnybar elpro­duk­tion samtidigt som kärnkraftsproducenterna knäar under ett kvävande skatte­tryck.

Vidare vill vi framhålla vikten av att kärnkraftens fortsatta utveckling inte tappas bort i den rödgröna ivern att utveckla olika former av mer eller mindre funk­tionell, ofta väderberoende, förnybar elproduktion. Med beaktande av att kärnkraften står för nästan hälften av landets elförsörjning har det statliga stödet till forskning på kärnteknikområdet under lång tid varit ytterst blygsamt. Vissa larmsignaler har på senare tid dessutom gjort gällande att denna forsk­ning helt håller på att förtvina. För att kunna etablera ny, modern och ännu säkrare kärnkraft i Sverige behövs hög nationell kompetens, och detta kräver i sin tur ett ökat stöd till kärnkraftsforskningen. Vi instämmer mot den bak­grun­den i det som sägs i den ovannämnda motionen om att det vore positivt med en FoU-satsning på svensk kärnkraft. Detta förhållningssätt ligger också till viss del i linje med vad som föreslås i motionerna 2015/16:2444 (M), 2015/16:2447 (M) och 2015/16:3149 (KD). De aktuella yrkandena i de mo­tio­nerna tillstyrker vi därför delvis.

För att ytterligare höja kärnkraftens status anser vi att riksdagen genom ett uttalande ska sluta upp bakom det som sägs i motion 2015/16:2542 (SD) om att regeringen ska verka för att kärnkraft likställs med s.k. förnybar energi, inte minst i diskussioner på EU-nivå. Eftersom omställningen till förnybar energi i realiteten ofta leder till höjda utsläpp av klimatgaser – se exempelvis vad som händer i Tyskland – är det märkligt att den klimatneutrala kärnkraftens bety­delse ofta helt saknas i diskussionerna. Tankelåsningarna vid biobränslen och vind- och solkraft får inte tillåtas skymma andra effektiva och välbeprö­vade lösningar på klimatproblematiken som exempelvis kärnkraften.

Avslutningsvis vill vi uttrycka en positiv syn på de motioner i detta avsnitt som genomsyras av en bejakande inställning till den svenska kärnkraften men som är väckta av företrädare för andra partier än det vi representerar. De för­slag om kärnkraften som finns i motionerna 2015/16:2542 (SD) och 2015/16:2854 (SD) tillgodoser emel­lertid i huvudsak det som efterfrågas i dessa motioner, varför de kan avslås av riksdagen.

Sammantaget innebär detta att vi tillstyrker motionerna 2015/16:2542 (SD) och 2015/16:2854 (SD) i de delar som är aktuella i detta avsnitt. Motionerna 2015/16:2444 (M), 2015/16:2447 (M) och 2015/16:3149 (KD) tillstyrks del­vis. De övriga motionerna i avsnittet bör avslås av riksdagen.

 

 

10.

Kärnkraft, punkt 3 (L)

 

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 7 och

avslår motionerna

2015/16:798 av Erik Ottoson (M) yrkande 1,

2015/16:902 av Betty Malmberg (M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1223 av Katarina Brännström (M),

2015/16:1225 av Jenny Petersson m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:1365 av Ola Johansson (C) yrkande 1,

2015/16:1539 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) yrkande 1,

2015/16:1579 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2085 av Michael Svensson (M),

2015/16:2153 av Lars Eriksson (S),

2015/16:2444 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 6,

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 10,

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6–8 och 12 samt

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 9 och 11.

 

 

 

Ställningstagande

Jag och Liberalerna tar det globala klimathotet på stort allvar. Vi har därför som mål att den svenska energiproduktionen ska bli helt fossilfri. Tack vare vat­ten­kraften, kärnkraften och investeringar i förnybar el är vi redan en god bit på väg. Utan kärnkraftens bidrag hotas både klimatet och den svenska väl­färden. Jag och Liberalerna vill säkerställa förutsättningarna för den befint­liga svens­ka kärnkraften och är på lång sikt öppna både för att ersätta de befintliga reaktorerna och för att utöka antalet kärnkraftsreaktorer.

Mot den bakgrunden är jag mycket bekymrad över att den rödgröna reger­ingen nu vidtar diverse åtgärder som inte bara riskerar att bromsa denna posi­tiva utveckling utan även att bakbinda det pågående arbetet inom Energi­kom­missionen. Bland dessa åtgärder är det flera som slår särskilt hårt mot kärn­kraften, inte minst höjningen av den s.k. effektskatten. Under det senaste året har larmrapporterna från en hårt trängd kärnkraftsbransch kommit slag i slag. Den ena efter den andra kärnreaktorns ekonomiska livslängd bedöms vara ut­mätt, och beslut om förtida avveckling fattas av kärnkrafts­bolagen me­dan pas­si­va företrädare för regeringspartierna antingen gnuggar händerna av för­tjus­ning eller tvingas försvara regeringens agerande inför djupt bekym­rade indu­stri- och fackföreningsföreträdare.

I likhet med vad som sägs i motion 2015/16:2249 (FP) anser jag att den akuta situationen kräver att det genomförs en konsekvensanalys av vad de avi­serade reaktorstängningarna betyder för förlorad baskraft, för ökad energi­import och för klimatet. Uppdraget bör kunna läggas på Energi­myndigheten. Den nyss­nämnda motionen tillstyrks således i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

 

11.

Kärnkraft, punkt 3 (KD)

 

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 9 och 11 samt

avslår motionerna

2015/16:798 av Erik Ottoson (M) yrkande 1,

2015/16:902 av Betty Malmberg (M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1223 av Katarina Brännström (M),

2015/16:1225 av Jenny Petersson m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:1365 av Ola Johansson (C) yrkande 1,

2015/16:1539 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) yrkande 1,

2015/16:1579 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2085 av Michael Svensson (M),

2015/16:2153 av Lars Eriksson (S),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 7,

2015/16:2444 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2,

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 6,

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 10 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6–8 och 12.

 

Ställningstagande

Sverige är det land inom EU som har lägst klimatutsläpp inom sin elpro­duktion. Vattenkraften och kärnkraften är huvudförklaringen till detta. Jag och Kristdemokraterna värnar målet om att Sverige ska ha en hållbar och resurs­effektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären 2050. Vi eftersträvar ett energisystem med såväl storskaliga som småskaliga ele­ment anpassade till lokala och industriella behov. På lång sikt vill jag och Kristdemokraterna att energisystemet ska bestå till 100 procent av förnybar energi. Innan vi når dit kommer emellertid kärnkraften att vara en mycket vik­tig leverantör av baskraft. Om vi vill möta framtidens utmaningar med mins­kade koldioxidutsläpp och stärkt konkurrenskraft går det inte att bortse från kärn­kraften som en i huvudsak koldioxidneutral energikälla.

Jag och Kristdemokraterna vill verka för en bred blocköverskridande över­enskommelse om energipolitiken inom den parlamentariska Energi­kommis­sionen som regeringen har tillsatt. Det bekymrar oss emellertid att regeringen fattar beslut under Energikommissionens arbete som äventyrar kärn­kraftens för­ut­sätt­ningar att fungera som en brygga in i ett energisystem som helt bygger på förnybar energi. Med dagens mycket låga elpriser och ändrade marknads­förut­sättningar är det viktigt att kärnkraften ges goda förutsättningar. Jag in­stäm­mer därför i det som sägs i motion 2015/16:3149 (KD) om att det är vik­tigt att energi­försörjningen tryggas genom förnybara energikällor innan poli­tis­ka beslut tas som kan få omfattande konsekvenser för kärnkraftens fram­tid och där­med Sveriges energiförsörjning. Vidare står jag bakom det som sägs i mo­tio­nen om att det är mycket betydelsefullt att satsa på forskning om såväl för­ny­bar energi som kärnteknik för att kunna trygga Sve­riges framtida energi­behov.

Med det anförda tillstyrks motion 2015/16:3149 (KD) i de här aktuella de­lar­na. Övriga motioner i avsnittet avstyrks i de motsvarande delarna.

 

 

12.

Förnybar energi, punkt 4 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2655 av Cecilia Widegren (M) yrkande 1 och

avslår motionerna

2015/16:488 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1321 av Sara-Lena Bjälkö (SD),

2015/16:1530 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2015/16:1537 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 11,

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkandena 11, 12 och 17 samt

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 4, 5, 13 och 16.

 

Ställningstagande

Av den förnybara elproduktionen är vattenkraften den i särklass mest använd­bara. Den är både storskalig och småskalig och det är möjligt att lagra energi i vattenmagasinen och vid behov omvandla den till el. Därutöver är vatten­kraf­ten reglerbar, vilket blir en allt mer värdefull egenskap i takt med att väder­beroende energikällor som sol- och vindkraft byggs ut. Enligt vår uppfatt­ning måste Sveriges vattenkraft således bevaras och utvecklas.

Mot den bakgrunden ser vi med tilltagande oro på vad som håller på att hän­da med den småskaliga vattenkraften. Sveriges ca 1 900 mindre vatten­krafts­stationer ligger ofta på platser där vattenkraften har använts i århund­raden för att driva kvarnar, sågar, hammare och liknande. Utöver det kultur­historiska värde som dessa kraftverk representerar så svarar de i södra Sverige för nästan tjugo procent av den installerade effekten. Det är således bekym­mer­samt av flera skäl att dessa kraftverk nu hotas av nedläggning till följd av omfat­tande och kostsamma nyprövningar av befintliga tillstånd.

Sverigedemokraterna har i motion 2015/16:2854 föreslagit flera åtgärder för att komma tillrätta med den småskaliga vattenkraftens problem bl.a. att det ska införas ett moratorium mot ovan nämnda nyprövningar i väntan på en över­syn av miljöbalken. Vi står naturligtvis bakom dessa förslag vilka emeller­tid kommer att behandlas av civilutskottet senare under våren 2016. För att även här belysa dessa frågor tillstyrker vi dock det mer allmänt hållna yrkandet i motion 2015/16:2655 (M) om att den småskaliga vattenkraften ska värnas. De övriga motionsyrkandena om förnybar energi som behandlas i detta avsnitt anser vi bör avslås av riksdagen.

 

 

13.

Förnybar energi, punkt 4 (C)

 

av Helena Lindahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkandena 11 och 12 samt

avslår motionerna

2015/16:488 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1321 av Sara-Lena Bjälkö (SD),

2015/16:1530 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2015/16:1537 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 11,

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 17,

2015/16:2655 av Cecilia Widegren (M) yrkande 1 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 4, 5, 13 och 16.

 

Ställningstagande

Centerpartiet har en lång tradition av att driva politik som förenar ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. I min och Centerpartiets vision svarar Sverige 2050 inte för några nettoutsläpp av växthusgaser. Som delmål på vägen till att uppnå denna vision vill vi ha 100 procent förnybar energi till 2040. För att nå dessa mål behöver bl.a. den fossila energin ersättas med förnybar, och jag står därför bakom förslaget i motion 2015/16:2371 (C) om fortsatta satsningar på att bygga ut den förnybara energin. Jag vill i det sammanhanget gärna fram­hålla de unika förutsättningar som Sverige har när det gäller att producera för­ny­bar energi. Sol- och vindkraften utgör tillsammans med vattenkraft och bio­kraft basen i ett robust och helt förnybart energisystem. Jag tror också att det finns mycket goda möjligheter för Sverige att på sikt exportera ännu mer förnybar el till länder i vår omvärld. Här krävs det emellertid att kraftöver­föringskapaciteten till våra grannländer förbättras. Export av förnybar el gör stor klimatnytta när den ersätter fossil produktion och beroen­det av rysk olja och gas minskar i våra grannländer. Jag instämmer därför i det som sägs i den ovannämnda motionen om att riksdagen genom ett tillkänna­givande till reger­ingen bör framföra betydelsen av att främja Sverige som Europas gröna batteri.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

14.

Förnybar energi, punkt 4 (L)

 

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 11 och

avslår motionerna

2015/16:488 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1321 av Sara-Lena Bjälkö (SD),

2015/16:1530 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2015/16:1537 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkandena 11, 12 och 17,

2015/16:2655 av Cecilia Widegren (M) yrkande 1 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 4, 5, 13 och 16.

 

Ställningstagande

Förnybar energiproduktion kan i många avseenden betraktas som något posi­tivt. Detta innebär å andra sidan inte att sådan energiproduktion bör till­komma överallt och till vilket pris som helst.

Jag och Liberalerna värnar användningen av gemensamma resurser och är angelägna om att de energipolitiska styrmedel som utformas verkligen leder till maximal nytta. Mot den bakgrunden vänder vi oss emot regeringens för­kär­lek för att använda kortsiktiga och oförutsägbara bidrag för att stimulera för­ny­bar energi. Vad som behövs är i stället långsiktiga och teknikneutrala styr­medel.

I likhet med vad som sägs i motion 2015/16:2249 (FP) anser jag att solener­gin har drabbats av en sällsynt olycklig kombination av bl.a. inve­sterings­stöd och skattepålagor där det dessutom har getts otydliga besked och där reger­ingen har backat från aviserade förändringar. Dylikt agerande gynnar definitivt inte en växande marknad. Med instämmande i vad som sägs i motio­n­en till­styr­ker jag förslaget om ett tillkännagivande om ekonomiska styr­medel för sol­energi med innebörden att kortsiktiga bidrag ska ersättas av långsiktiga tek­nik- och konkurrensneutrala villkor. De övriga motionerna i avsnittet av­styrks i de aktuella delarna.

 

 

15.

Förnybar energi, punkt 4 (KD)

 

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 4, 5, 13 och 16 samt

avslår motionerna

2015/16:488 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2015/16:1321 av Sara-Lena Bjälkö (SD),

2015/16:1530 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2015/16:1537 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M),

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 11,

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkandena 11, 12 och 17 samt

2015/16:2655 av Cecilia Widegren (M) yrkande 1.

 

Ställningstagande

Som jag redan tidigare har redovisat i detta betänkande eftersträvar jag och Kristdemokraterna ett energisystem med såväl storskaliga som småskaliga ele­ment anpassade till lokala och industriella behov. På lång sikt vill vi att energi­systemet ska bestå till 100 procent av förnybar energi. Satsningar på förnybar energiproduktion kommer att vara viktiga för att nå detta mål.

En av de energikällor som skulle kunna tas bättre till vara är solen. Jag väl­komnar därför det arbete som pågår med att ta fram en strategi för hur sol­ener­gin ska komma till bättre användning i Sverige. Samtidigt är jag något brydd över hur regeringen har avgränsat det uppdrag man har gett till Energi­myndigheten på detta tema och instämmer i det som sägs i motion 2015/16:3149 (KD) om att uppdraget bör kompletteras. Enligt min och motio­närernas uppfattning omfattar begreppet solenergi de tre delarna värme, el och kyla. Alla dessa delar omfattas inte av uppdraget som i stället handlar om att se på infrastrukturfrågor, bygglov, utformning av stöd och krav på kompetens. Med det anförda tillstyrks motionen i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks.

 

 

16.

Vissa gasfrågor, punkt 5 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 21 och 27 samt

avslår motionerna

2015/16:950 av Gunilla Nordgren (M),

2015/16:1390 av Monica Green (S),

2015/16:2058 av Josef Fransson (SD) yrkande 2 och

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 15.

 

Ställningstagande

Enligt vår och Sverigedemokraternas uppfattning finns det en stor outnyttjad potential i Sverige för att framställa metan av olika avfallsprodukter. Denna bio­gas går att använda till både el- och värmeproduktion men är särskilt intres­sant eftersom den också fungerar utmärkt som fordonsbränsle. Den förny­bara biogasen kan därmed inte bara ersätta fossila drivmedel, utan den positiva ef­fek­ten för klimatet blir dubbel eftersom förbränning av gasen är bättre än att den – som är en mycket potent växthusgas – släpps direkt ut i atmos­fären.

För att producenterna av biogas ska få bättre förutsättningar är det enligt vår uppfattning emellertid nödvändigt med en politik som understöder produ­centernas möjligheter att koppla in sig på det befintliga gasnätet. I likhet med vad som sägs i motion 2015/16:2854 (SD) förordar vi en utbyggnad av det svenska gasstamnätet, med den primära målsättningen att nätet når ut till de jord­bruksintensiva regionerna i t.ex. Skåne och Västra Götaland där tillgången till stallgödsel är god. För att utbyggnaden ska ske på ett samhällsekonomiskt bra sätt och för att hela kedjan från produktion, lagring och distribution till användning ska bli optimal anser vi – med instämmande i vad som sägs i motionen – att kompe­ten­sen på området bör samordnas nationellt och att det även bör dras upp riktlinjer för en nationell gas­strategi.

Med det anförda tillstyrker vi motion 2015/16:2854 (SD) i de här aktuella delarna. Vi anser emellertid inte att det är nödvändigt att mer precist peka ut nå­gon särskild del av det svenska gasstamnätet som bör prio­riteras vid en even­tuell utbyggnad än vad vi redan har gjort i det föregående stycket. Motion 2015/16:2058 (SD) bör därför avslås av riksdagen. Även motionerna 2015/16:950 (M), 2015/16:1390 (S) och 2015/16:3149 (KD) avstyrks. Den sistnämnda motionen avstyrks i den aktu­ella delen.

 

 

17.

Vissa gasfrågor, punkt 5 (KD)

 

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 15 och

avslår motionerna

2015/16:950 av Gunilla Nordgren (M),

2015/16:1390 av Monica Green (S),

2015/16:2058 av Josef Fransson (SD) yrkande 2 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 21 och 27.

 

Ställningstagande

Bio- och naturgas bör på sikt kunna spela en allt större roll i den svenska ener­gi­mixen. Naturgas är ett effektivt bränsle med mycket låga utsläpp av svavel, kväveoxider, tungmetaller och partiklar. Utsläppen av koldioxid är dessutom avsevärt lägre än vid förbränning av kol eller olja. Naturgas kommer onekligen att kunna vara en betydelsefull pusselbit i arbetet med att ersätta olja och kol i det europeiska energisystemet.

Ur utsläppssynpunkt är biogas ett ännu bättre alternativ än naturgas efter­som förbränning av biogas inte bidrar med några nettoutsläpp av kol­dioxid till atmosfären. Biogas kan dessutom produceras i Sverige, vilket ger en säkrare till­gång och ett mindre beroende av naturgasimport. Tyvärr har Sverige hittills varit dåligt på att ta till vara biogasens fördelar, inte minst som en följd av bris­tande infrastruktursatsningar på området.

Jag instämmer därför i det som sägs i motion 2015/16:3149 (KD) om att riksdagen bör uppmana regeringen att undersöka möjligheterna till en förbätt­rad infrastruktur för distribution och lagring av naturgas och biogas i landet. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

18.

Energieffektivisering, punkt 6 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 34 och

avslår motionerna

2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S) yrkande 2,

2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 24 och

2015/16:2019 av Markus Wiechel (SD) yrkande 15.

 

Ställningstagande

För att Sverige ska kunna upprätthålla en hög internationell konkurrenskraft och levnadsstandard vill vi och Sverigedemokraterna föra en energipolitik som säkerställer en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushåll som näringsliv.

Vi ser en effektivare energianvändning som ett betydelsefullt inslag i denna politik. I likhet med vad som anförs i motion 2015/16:2854 (SD) menar vi att det finns en betydande potential att effektivisera energianvändningen inom bå­de transportsektorn, industrin och den offentliga sektorn. Det är dessutom ofta både samhällsekonomiskt och företagsekonomisk lönsamt att vidta åtgär­der för att effektivisera energianvändningen. Vidare finns möjlighet att minska ut­släppen av växthusgaser genom en bättre energihushållning. För svensk del kan inte minst åtgärder med inriktning på energieffektivisering inom den elin­tensiva basindustrin bidra till stärkt konkurrenskraft och där­igenom fort­satt sam­hällsnytta i form av exportinkomster och arbets­tillfällen. Inom den offent­liga sektorn finns goda möjligheter att energieffektivisera bl.a. genom upp­hand­ling av ny och innovativ, energieffektiv teknik.

Vi ser också en betydande energieffektiviseringspotential inom bostads­sek­torn men är i dagsläget inte beredda att tillstyrka motionsyrkanden som gäl­ler energispar- eller energieffektiviseringslån. Vi har noterat de hittills­va­ran­­de slutsatser som Energimyndigheten och Boverket har dragit om dylika styr­medel och att de båda myndigheterna har i uppdrag att uppdatera och kom­plettera det tidigare lämnade underlaget med bl.a. samhällseko­nomis­ka ana­lys­er av relevanta styrmedel. Uppdraget kommer att redovisas senare under inne­varande år, och vi anser att det finns skäl för riksdagen att invänta denna redovisning innan den agerar med anledning av de här aktuella förslagen om energispar- eller energieffektiviseringslån.

Sammantaget innebär det anförda att vi tillstyrker motion 2015/16:2854 (SD) i den del som gäller energieffektivisering. Motionerna 2015/16:820 (S), 2015/16:1938 (KD) och 2015/16:2019 (SD) avstyrks. De två sistnämnda mo­tio­nerna avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

19.

Energieffektivisering, punkt 6 (KD)

 

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 24 och

avslår motionerna

2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S) yrkande 2,

2015/16:2019 av Markus Wiechel (SD) yrkande 15 och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 34.

 

Ställningstagande

Jag och Kristdemokraterna anser att en trygg och säker energiförsörjning är en viktig motor i den svenska ekonomin och avgörande för vår välfärd. Min syn på energipolitiken grundar sig på förvaltarskapstanken. De ändliga resurserna ska förvaltas utan att förbrukas.

Med denna hållning är det naturligt för mig att betrakta en allt effektivare energianvändning som ett framgångsrecept för att stärka den elintensiva indu­strins konkurrenskraft, sänka hushållens energi­kostnader och minska utsläp­pen av växthusgaser.

En sektor som jag vill lyfta fram i sammanhanget är bostadssektorn. I likhet med vad som sägs i motion 2015/16:1938 (KD) ser jag betydande risker med den subventionsiver som präglar regeringens agerande för att få till energi­effek­tiveringsinsatser inom denna sektor. Med den tilltänkta fördel­nings­mo­del­len förefaller det inte alls osannolikt att de medel som regeringen har avsatt kommer att landa i fel fickor och således inte få eftersträvad effekt i form av en effektivare energianvändning.

För att stimulera energieffektiviserande renoveringar förordar jag och Krist­demokraterna den modell som beskrivs i den nyssnämnda motionen. Det handlar om en modell som framgångsrikt används i Tyskland och som i korthet innebär att staten tillhandahåller förmånliga energisparlån till fastighetsägare för energiinvesteringar i bostäder. Förslaget i motionen om att en sådan modell ska utredas tillstyrks. Övriga motioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

20.

Vissa övriga frågor, punkt 7 (SD)

 

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 28 och

avslår motionerna

2015/16:721 av Jan Lindholm (MP),

2015/16:1073 av Betty Malmberg (M) yrkande 3,

2015/16:1097 av Jan R Andersson (M),

2015/16:1425 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S),

2015/16:1567 av Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda M) och

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 25.

 

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det viktigt för en nation att ha kontroll över sin egen energiförsörjning. En hög grad av självförsörjning är att föredra för att säker­ställa att vi uppnår målen med vår energipolitik. Sverigedemokraterna strävar därför efter att bibehålla och utveckla landets energisystem, med fokus på le­ve­ranssäkerhet och miljöansvar.

En betydelsefull pusselbit i det sammanhanget är den inhemska svenska ener­gikällan torv. Utöver att torven kan fungera som ett bra bränsle i kraft­vär­me­verk kan en klok utvinning av torv också bidra till att lindra det betydande läckaget av växthusgaser från torvmark som redan är påverkad av mänsklig aktivitet (exempelvis dikning). Ökad torveldning skulle dessutom kunna leda till ett minskat behov av att importera fossila bränslen. Dessutom kan torv­bryt­ning skapa sysselsättning på de platser där sådan brytning är möjlig, inte sällan på landsbygden där utbudet av arbetstillfällen kan vara be­grän­sat.

Förutsättningarna för att få fart på torvutvinningen hämmas emellertid av hur dagens styrmedel är utformade. I Sverige klassas torven som förnybar vid kraftproduktion och är berättigad till elcertifikat, medan den vid värmepro­duktion omfattas av handel med utsläppsrätter eftersom EU betraktar torv som ett fossilt bränsle. EU:s hållning i frågan ser vi som olycklig och vill därför att riksdagen genom ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att inom EU verka för att torv från påverkade torvmarker ska behandlas på samma sätt som biobränslen. Vi tillstyrker således motion 2015/16:2854 (SD) i den del som inne­fattar en begäran om ett sådant tillkännagivande.

Övriga motioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

21.

Vissa övriga frågor, punkt 7 (C)

 

av Helena Lindahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

 

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 25 och

avslår motionerna

2015/16:721 av Jan Lindholm (MP),

2015/16:1073 av Betty Malmberg (M) yrkande 3,

2015/16:1097 av Jan R Andersson (M),

2015/16:1425 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S),

2015/16:1567 av Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda M) och

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 28.

 

Ställningstagande

Utsläppen från transportsektorn är den största klimatutmaningen i Sverige. Jag och Centerpartiet vill fortsätta vara starkt pådrivande i omställningen av trans­port­systemet och bygga vidare på de framgångar som uppnåddes på detta om­råde under alliansregeringen. Mitt och Centerpartiets mål är att fordons­flot­tan ska vara fossiloberoende till 2030. Som ett delmål mot en fossil­oberoen­de for­donsflotta anser jag att Sverige bör höja ambitionerna till 30 procent förny­bar energi i transportsektorn till 2020.

I Centerpartiets partimotion 2015/16:2371 finns ett flertal förslag till åtgär­der som syftar till att göra det möjligt att nå de nyssnämnda målen. Jag står själv­fallet bakom samtliga dessa förslag, men eftersom det endast är ett av dem som är föremål för behandling i detta betänkande nöjer jag mig med till­styrka för­slaget om att det införs krav inom EU på att varje ny bil som säljs ska ener­gideklareras. En sådan deklaration kan exempelvis utformas på ett lik­nan­de sätt som det som används för vitvaror. Därigenom synliggörs en bils klimat­pre­standa för bilköparen, och de miljömedvetna konsu­men­ternas val kan i för­längningen påverka utbudet av energi- och klimateffektiva bilar på ett positivt sätt.

Övriga motioner i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2015/16

2015/16:488 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera samhällsnyttan och kostnaderna för vindkraftsutbyggnaden i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att redovisa kostnaderna för den vindkraftsutbyggnad som hittills har gjorts och totalkostnaden när det är färdigutbyggt och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:721 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sårbarhet och systemfel med el för uppvärmning och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:798 av Erik Ottoson (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kärnkraften kommer att behövas för Sveriges framtida energiförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:820 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta möjligheten till fortsatt stimulans av grön omställning som skapar arbete och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ökad energieffektivisering för minskad energiförbrukning och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:902 av Betty Malmberg (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kärnkraftsproduktion inte bidrar till växthuseffekten och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte i förtid ska fasa ut befintliga, säkra och uppgraderade kärnkraftsreaktorer och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:950 av Gunilla Nordgren (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stimulera en ökad användning av biogas som fordonsbränsle och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1073 av Betty Malmberg (M):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att öka produktionen av energitorv och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1097 av Jan R Andersson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kärnkraftens spillvärme i fjärrvärmeproduktion och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1223 av Katarina Brännström (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om svensk kärnkraft och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1225 av Jenny Petersson m.fl. (M):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna Sveriges framtida energiförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1321 av Sara-Lena Bjälkö (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förnyelse och effektivisering av befintlig vattenkraft och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1362 av Kristina Yngwe m.fl. (C, M, FP, KD):

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa långsiktiga spelregler i energipolitiken genom att bygga ut den förnybara energiproduktionen, fasa ut fossila bränslen och ge förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den svenska kärnkraften och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1365 av Ola Johansson (C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att Ringhals blir ett forsknings- och kompetenscentrum för förnybar elkraft, transmission och distribution och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1390 av Monica Green (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om biogas och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1425 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga möjligheter till åtgärder så att direktverkande el som uppvärmningsform för permanentbostäder kan vara borta senast 2025 och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1530 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga möjligheterna att förbättra förutsättningarna för marin energiteknik och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1537 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om forskning om vindkraftens påverkan på individer och miljön och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1539 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Energimyndigheten bör få i uppdrag att stödja relevant forskning inom kärnkraftsområdet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1567 av Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge tydliga indikationer om att långsiktigt nyttja torven som en resurs i det svenska energisystemet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1579 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en konsekvensbeskrivning av den svenska industrins konkurrenskraft vid en förhastad stängning av svenska kärnkraftsreaktorer och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1938 av Caroline Szyber m.fl. (KD):

24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en modell för energisparlån och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2019 av Markus Wiechel (SD):

15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energieffektiviserings- och energisparlån och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2058 av Josef Fransson (SD):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning angående en utbyggnad av stamgasnätet från Göteborg och upp i Västra Götaland och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2085 av Michael Svensson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kärnkraftens betydelse för svensk energiproduktion och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2153 av Lars Eriksson (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en minskad sårbarhet i den svenska energiförsörjningen och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige tack vare vattenkraften, kärnkraften och investeringar i förnybar el har en säker och effektiv elproduktion med mycket små utsläpp av växthusgaser, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige genom elexport till våra EU-grannar kan bidra till att göra EU mer energisäkert och våra grannar mindre beroende av rysk gas och tillkännager detta för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Alliansens energiöverenskommelse ska utgöra grunden vid en blocköverskridande energiöverenskommelse och tillkännager detta för regeringen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Energimyndigheten bör få i uppdrag att göra en konsekvensanalys av vad stängningar av kärnkraftsreaktorer betyder för förlorad baskraft och ökad energiimport liksom klimatet och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige behöver en liberalisering av energipolitiken där kärnkraft, vattenkraft, vindkraft och solkraft kan konkurrera på egna meriter, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ekonomiska styrmedel för solenergi och tillkännager detta för regeringen.

12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av en stabil och koldioxidsnål elproduktion som levererar ren el till eldrivna fordon, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2261 av Jan Björklund m.fl. (FP):

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste delta aktivt i arbetet med EU-kommissionens förslag till energiunion och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C):

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta att bygga ut den förnybara energin och tillkännager detta för regeringen.

12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja Sverige som Europas gröna batteri och tillkännager detta för regeringen.

17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för en planeringsram till år 2030 om 4 TWh solvärme och 4 TWh solel, såsom för vindkraften, och tillkännager detta för regeringen.

25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom EU införa att varje ny bil som säljs ska energideklareras, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2444 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta satsa på energiforskning med en inriktning som bidrar till behov för alla relevanta kraftslag och delar av energiområdet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ha ett robust energisystem på tre ben med vattenkraft, kärnkraft och ny, förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta satsa på energiforskning och med en inriktning som bidrar till behov för alla relevanta kraftslag och delar av energiområdet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2451 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig energipolitik och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2542 av Martin Kinnunen m.fl. (SD):

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen både i Sverige och EU bör fokusera klimatpolitiken kring energiforskning och på nästa generations gröna energi och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i förhandlingar inom den klimat- och energipolitiska ramen ska verka för att likställa kärnkraft med förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2655 av Cecilia Widegren (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna om och stödja den småskaliga vattenkraften och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energipolitikens inriktning och tillkännager detta för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig satsning på kärnkraft och tillkännager detta för regeringen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om konkurrens inom kärnkraftsbranschen och tillkännager detta för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera kärnteknisk forskning och tillkännager detta för regeringen.

12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 17 kap. 6 a § miljöbalken avskaffas och tillkännager detta för regeringen.

21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för en utbyggnad av stamgasnätet till våra jordbruksintensiva regioner och tillkännager detta för regeringen.

27.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ta fram en nationell gasstrategi för maximal samhällsnytta och tillkännager detta för regeringen.

28.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att torv klassas som förnybart i EU och tillkännager detta för regeringen.

34.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energieffektivisering och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera arbetet för att uppnå de energi- och klimatpolitiska målen och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Svenskt vattenkraftcentrum i uppdrag att utreda utvecklingspotentialen för svensk vattenkraft genom ny miljövänlig teknik och tillkännager detta för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredning bör göras om den småskaliga vattenkraftens miljöpåverkan och dess kultur- och näringsvärde på landsbygden och tillkännager detta för regeringen.

9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att satsa på forskning inom såväl förnybar energi som kärnteknik för att trygga Sveriges framtida energiförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den partiöverskridande överenskommelsen inom Energikommissionen ska bygga vidare på Alliansens energiöverenskommelse från 2009 och tillkännager detta för regeringen.

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att trygga energiförsörjningen genom förnybara energikällor innan politiska beslut tas som kan få omfattande konsekvenser för kärnkraftens framtid och Sveriges energiförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

13.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de tre delarna – värme, el och kyla – bör tas med i det regeringsuppdrag som getts till Energimyndigheten om att utveckla en strategi för solenergi och tillkännager detta för regeringen.

15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna för förbättrad infrastruktur för distribution och lagring av naturgas och biogas i landet och tillkännager detta för regeringen.

16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att geoenergi bör föras fram i högre grad när det handlar om att uppnå ett hållbart energisystem och tillkännager detta för regeringen.

19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en översyn av subventioner bör göras för möjlighet till omprövningar som gynnar ny miljövänlig teknik, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

34.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av energiunionen för att säkerställa överkomlig, trygg och hållbar energi för EU och dess medborgare och tillkännager detta för regeringen.

37.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU bör uppmuntra medlemsländernas egen utvinning, förädling och produktion av råvaror och förnybara energislag i syfte att undvika beroendeställning till andra länders energitillförsel utanför EU och tillkännager detta för regeringen.

 


[1] Energimyndigheten har redovisat de långsiktiga scenarierna för energisystemet i en rapport (Scenarier över Sveriges energisystem 2014 års långsiktiga scenarier, ett underlag till klimatrapporteringen, ER2014:19). I scenarierna studeras energisystemets långsiktiga ut­veck­ling utifrån beslutade styrmedel och flera antagna förutsättningar. Förutsättningarna fast­ställdes i januari 2014 och inkluderade styrmedel beslutade fram t.o.m. årsskiftet 2013/14.

[2] Eons storskaliga elproduktion samlas numera under namnet Uniper.

[3] Energiforsk är ett icke vinstutdelande aktiebolag som ägs av Svensk Energi, Svensk Fjärr­värme, Svenska kraftnät, Energigas Sverige och Swedegas.

[4] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av ener­gi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.

[5] Geotermi är en annan teknik där värme från radioaktivt sönderfall i jordskorpan och värme­ledning från jordens inre tas till vara på stort djup (>800 meter). I Sverige är potentialen för geotermi emellertid liten (Källa:geoenergicentrum.se).

[6] Swedegas ägs av spanska Enagás och belgiska Fluxys som sedan tidigare är transmissions­nätsoperatörer i bl.a. Spanien, Belgien, Tyskland och Schweiz.

[7] Energiintensiteten beräknas som kvoten mellan tillförd energi och BNP i fasta priser (kWh/krona).

[8] Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG.

[9] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fast­ställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning) [det reviderade ekode­signdirektivet] antogs den 21 oktober 2009.

[10] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU om märkning och standardiserad pro­dukt­information som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra re­sur­ser antogs den 19 maj 2010. I juli 2015 föreslog kommissionen att Energimärk­nings­direk­tivet ska upphävas och ersättas med en Energimärkningsförordning som ska säkra ett uni­formt och stärkt genomförande i EU. Förordningen väntas bli antagen av rådet och Euro­pa­parlamentet under våren 2016. Kommissionen föreslår ett ikraft­trädande den 1 januari 2017.