|
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
|
Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelse 2015/16:165 Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall till handlingarna och avslår samtliga motionsyrkanden. Näringsutskottet har yttrat sig över skrivelsen och över de motioner som väckts med anledning av skrivelsen i de delar dessa berör utskottets beredningsområde.
I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser i rapporten Gruvavfall – Ekonomiska risker för staten (RiR 2015:20) och de åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av rekommendationerna. Regeringen har påbörjat ett arbete för att utreda och analysera om det finns insatser eller åtgärder som på ett mer ändamålsenligt sätt än i dag kan säkerställa att det finns tillräckliga ekonomiska säkerheter. Enligt Riksrevisionens rekommendation har regeringen vidare uppdragit åt Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning att tillsammans ta fram en långsiktig strategi för hantering av gruvavfall, att utvärdera saneringsmetoder och att kartlägga kostnader. Regeringen har även uppdragit åt Naturvårdsverket att analysera och förtydliga sin vägledning avseende klassificering av utvinningsavfall.
Motionsyrkandena tar bl.a. upp frågor som rör en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling m.m., en översyn av miljöbalken, omfattningen av Bergsstatens prövning, en översyn av regelverket för gruvnäringen och skärpta krav på återställning efter prospektering. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till regeringens bedömningar i skrivelsen och pågående arbete.
I betänkandet finns sex reservationer (V, KD).
Behandlade förslag
Skrivelse 2015/16:165 Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall.
Sex yrkanden i motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Långsiktig branschfinansiering
Miljöbalkens krav på ekonomisk säkerhet
Återställning efter prospektering
1.Långsiktig branschfinansiering, punkt 1 (V)
2.Miljöbalkens krav på ekonomisk säkerhet, punkt 2 (V)
3.Bergsstatens prövning, punkt 3 (V)
4.Bergsstatens prövning, punkt 3 (KD)
5.Regelverk för gruvnäringen, punkt 4 (V)
6.Återställning efter prospektering, punkt 5 (KD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Näringsutskottets yttrande 2015/16:NU2y
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Långsiktig branschfinansiering |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 1.
Reservation 1 (V)
|
2. |
Miljöbalkens krav på ekonomisk säkerhet |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 2.
Reservation 2 (V)
|
3. |
Bergsstatens prövning |
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3 och
2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 1.
Reservation 3 (V)
Reservation 4 (KD)
|
4. |
Regelverk för gruvnäringen |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 4.
Reservation 5 (V)
|
5. |
Återställning efter prospektering |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 2.
Reservation 6 (KD)
|
6. |
Skrivelsen |
Riksdagen lägger skrivelse 2015/16:165 till handlingarna.
Stockholm den 24 augusti 2016
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Matilda Ernkrans
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Matilda Ernkrans (S), Kristina Yngwe (C), Jonas Jacobsson Gjörtler (M), Isak From (S), Johan Hultberg (M), Maria Strömkvist (S), Martin Kinnunen (SD), Åsa Coenraads (M), Jan-Olof Larsson (S), Stina Bergström (MP), Gunilla Nordgren (M), Monica Haider (S), Anders Forsberg (SD), Lars Tysklind (L), Jens Holm (V), Lars-Axel Nordell (KD) och Marianne Pettersson (S).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2015/16:165 Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall och två följdmotioner.
Miljö- och jordbruksutskottet beslutade vid sitt sammanträde den 28 april 2016 att ge näringsutskottet tillfälle att yttra sig över skrivelsen och eventuella följdmotioner. Yttrandet redovisas i bilaga 2.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till regeringens bedömningar i skrivelsen och pågående arbete.
Bakgrund
Riksrevisionen granskade i sin rapport Gruvavfall – Ekonomiska risker för staten (RiR 2015:20) om det nuvarande systemet med ekonomiska säkerheter för gruvverksamhet minimerar risken för att staten ska behöva bekosta efterbehandling av nedlagda gruvverksamheter. Riksrevisionen granskade vilka ekonomiska säkerheter som har avsatts och om bevakningen av dem är effektiv och ändamålsenlig. Riksrevisionen granskade också om det finns goda förutsättningar för tillsyn över gruvverksamhet i drift, nedlagd gruvverksamhet samt åtgärder för efterbehandling. Riksdagen överlämnade Riksrevisionens rapport till regeringen den 15 december 2015.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser i rapporten Gruvavfall – Ekonomiska risker för staten (RiR 2015:20) och de åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av Riksrevisionens rekommendationer. Riksrevisionen rekommenderar att regeringen utreder förutsättningarna och formen för en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling, kontroll och tillsyn av nedlagda gruvverksamheter när ställda ekonomiska säkerheter inte räcker till för sådana åtgärder. Vidare rekommenderar Riksrevisionen att regeringen överväger om miljöbalkens regler om att ställa ekonomisk säkerhet behöver förtydligas och att regeringen överväger författningsändringar för att Bergsstatens prövning av bearbetningskoncession även ska innefatta kostnader för avfallshantering och efterbehandling. Regeringen har enligt skrivelsen påbörjat ett arbete för att utreda och analysera om det finns insatser eller åtgärder som på ett mer ändamålsenligt sätt än i dag kan säkerställa att det finns tillräckliga ekonomiska säkerheter.
Riksrevisionen rekommenderar vidare att regeringen uppdrar till Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU) att i samverkan med länsstyrelserna ta fram en långsiktig strategi för hantering av gruvavfall och bedömning av åtgärder för efterbehandling med beaktande av alternativ användning av gruvavfall. Enligt Riksrevisionen bör detta innefatta en aktuell kartläggning av kostnader för hantering av gruvavfall och efterbehandling och en utvärdering av de efterbehandlingar av nedlagda gruvverksamheter som gjorts. Enligt skrivelsen har regeringen enligt Riksrevisionens rekommendation den 14 april 2016 uppdragit åt Naturvårdsverket och SGU att tillsammans ta fram en långsiktig strategi för hantering av gruvavfall, att utvärdera saneringsmetoder med beaktande av alternativ användning av utvinningsavfall och att kartlägga kostnader. En sådan strategi behöver också omfatta den del av gruvavfallet som inte kan utvinnas eller användas för annan produktion. Regeringen har även uppdragit åt samma myndigheter att tillsammans utvärdera de efterbehandlingsinsatser som har genomförts sedan 1980-talet.
Vidare har Riksrevisionen rekommenderat Naturvårdsverket att snarast utreda om myndighetens föreskriftsrätt skulle kunna utnyttjas i fråga om att möjliggöra klassificering av gruvavfall med farliga egenskaper som farligt avfall. Regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket att analysera och förtydliga sin vägledning avseende under vilka förutsättningar utvinningsavfall som har egenskaper som farligt avfall bör klassificeras som sådant och konsekvenserna av detta. Riksrevisionen rekommenderar även länsstyrelserna att samordna sin syn på form och villkor för olika ekonomiska säkerheter i samband med tillstånd för gruvverksamhet och annan miljöfarlig verksamhet. Enligt Riksrevisionen kan det ske genom att man tar fram riktlinjer för länsstyrelsernas synpunkter till mark- och miljödomstolarna beträffande ekonomiska säkerheter. Regeringen har enligt skrivelsen fått veta att länsstyrelserna välkomnar och ställer sig positiva till att ta fram gemensamma riktlinjer och till att arbeta med gemensamma principer och bedömningsgrunder.
Långsiktig branschfinansiering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om förslag till en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling m.m.
Jämför reservation 1 (V).
Skrivelsen
I skrivelsen framhålls att regeringen delar Riksrevisionens bedömning att det är viktigt att kostnader för efterbehandling och hantering av avfall från gruvverksamhet inte belastar staten och skattebetalarna.
Riksrevisionen har rekommenderat regeringen att utreda förutsättningarna och formerna för en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling, kontroll och tillsyn av nedlagda gruvverksamheter. Riksrevisionen har bl.a. pekat på att en långsiktig branschfinansiering skulle kunna utgöras av exempelvis en fondlösning. Riksrevisionen har vidare påpekat att det finns tidsmässiga begränsningar i det ansvar som verksamhetsutövaren normalt ska ta för avhjälpande av föroreningsskador eller allvarliga miljöskador. Regeringen anför att den har påbörjat ett arbete för att utreda och analysera förutsättningarna för nya modeller för hur kostnaderna för att avhjälpa sådana skador för hantering av utvinningsavfall ska täckas. Regeringen anser att det krävs en fördjupad analys för att bedöma i vilken utsträckning det förhållande Riksrevisionen beskriver utgör en risk för den gruvverksamhet som bedrivs i dag eller kommer att bedrivas i framtiden. Utgångspunkten för en sådan analys måste bygga på dagens lagstiftning med innebörden att förorenaren betalar.
Motionen
I kommittémotion 2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 1 anförs att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling, kontroll och tillsyn av nedlagda gruvverksamheter när ställda ekonomiska säkerheter inte räcker till för sådana åtgärder. Motionärerna delar Riksrevisionens uppfattning att det behövs långsiktig branschfinansiering och att det brådskar att finna en lösning. Exempelvis skulle lösningen kunna vara en branschgemensam fond.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att regeringen har påbörjat ett arbete för att utreda och analysera förutsättningarna för nya modeller för kostnadstäckning av avhjälpande av föroreningsskador eller allvarliga miljöskador. Utskottet delar vidare regeringens bedömning att det krävs en fördjupad analys för att bedöma i vilken utsträckning det förhållande Riksrevisionen beskriver utgör en risk för den gruvverksamhet som bedrivs i dag eller kommer att bedrivas i framtiden. Mot bakgrund av det arbete som pågår föreslår utskottet att motion 2015/16:3402 (V) yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.
Miljöbalkens krav på ekonomisk säkerhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om en översyn av miljöbalken i syfte att förtydliga och stärka kraven på ekonomisk säkerhet vid tillstånd till gruvverksamhet.
Jämför reservation 2 (V).
Skrivelsen
Regeringen anför i skrivelsen att det för att få en helhetsbild av området är viktigt att identifiera och beskriva hur den nu gällande utvinnings- och miljölagstiftningen påverkar finansieringen av återställandet av ett område efter gruvverksamhet. Riksrevisionens analys är inte helt uppdaterad i denna del. Förutsättningarna för gruvverksamhet har förändrats under de senaste 15 åren. Lagstiftningen om ekonomisk säkerhet respektive hantering av utvinningsavfall har sedan 2002 successivt skärpts. Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får ett tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall i dag ges endast om verksamhetsutövaren ställer säkerhet enligt 16 kap. 3 § miljöbalken eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för säkerhetsställande. Enligt 64 § förordningen (2013:19) om utvinningsavfall ska ekonomisk säkerhet beräknas utifrån en oberoende kvalificerad bedömning. Denna förordning är ett genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG. De exempel på otillräckliga säkerheter som Riksrevisionen lyfter fram är alla således beslutade med stöd av andra regler än de som gäller i dag.
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att överväga att se över och förtydliga miljöbalkens regelverk så att tillstånd till gruvverksamheter inte får tas i anspråk innan de ekonomiska säkerheterna har godkänts. Enligt regeringen visar en analys av tillstånden för de gruvor som gått i konkurs att tidpunkten för ställande av säkerhet inte förefaller ha haft någon avgörande betydelse för säkerheternas tillgänglighet, utan problemen har varit av en annan art, såsom säkerheternas storlek vid konkurstillfället. Det finns därmed inte några tungt vägande skäl att detaljstyra domstolarnas bedömning om tidpunkten för när en ekonomisk säkerhet ska ställas. Säkerheterna ska enligt nuvarande lagstiftning vara tillräckliga för att täcka kostnader för avfallshantering och efterbehandling, och regeringen avser att följa utvecklingen i denna fråga.
Regeringen anför vidare att det är viktigt att domstolens bedömning av kostnader för avfallshantering och efterbehandling kan göras oberoende av beslut som fattats tidigare i processen eller av förväntningar på den tekniska eller affärsmässiga utvecklingen.
Riksrevisionen rekommenderar även att länsstyrelserna samordnar sin syn på form och villkor för olika ekonomiska säkerheter i samband med tillstånd för gruvverksamhet och annan miljöfarlig verksamhet genom att exempelvis ta fram riktlinjer för länsstyrelsernas synpunkter till mark- och miljödomstolarna beträffande ekonomiska säkerheter. Regeringen konstaterar att Riksrevisionens granskning visar att olikheter förekommer vid handläggning av ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Regeringen anför att den från länsstyrelserna har fått veta att de välkomnar och ställer sig positiva till att ta fram gemensamma riktlinjer och till att arbeta med gemensamma principer och bedömningsgrunder.
Motionen
Enligt kommittémotion 2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 2 bör regeringen genomföra en översyn av miljöbalken i syfte att förtydliga och stärka kraven på ekonomisk säkerhet vid tillstånd till gruvverksamhet. Motionärernas bedömning är att Riksrevisionens granskning är gedigen och att rekommendationerna har relevans för det gällande regelverket för gruvdrift och kostnadstäckning. Motionärerna delar därmed inte regeringens uppfattning att miljöbalkens regler inte behöver ses över eftersom lagstiftning om ekonomisk säkerhet och hantering av utvinningsavfall sedan 2002 successivt skärpts. De menar att det i stället finns starka skäl att se över miljöbalkens regler för att stärka krav på nödvändig ekonomisk säkerhet hos verksamhetsutövaren.
Kompletterande uppgifter
I näringsutskottets yttrande 2015/16:NU2y redogörs för att huvudsyftet med kravet på ekonomisk säkerhet är att samhället ska skyddas från risken att behöva stå för kostnaden för avhjälpande i situationer där den ansvariga verksamhetsutövaren har gått i konkurs eller av annan anledning inte fullföljer sina skyldigheter enligt miljöbalken. I sådana situationer ska en ställd säkerhet finnas tillgänglig och kunna tas i anspråk. Den ekonomiska säkerheten ska beräknas så att det alltid finns tillräckliga medel tillgängliga för att efterbehandla området samt för andra återställningsåtgärder som verksamheten kan motivera. Länsstyrelsen utövar miljötillsynen inklusive tillsyn över de ställda säkerheterna, och kan under verksamhetens gång ompröva säkerhetens storlek om den bedömer att det är nödvändigt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att lagstiftningen om ekonomisk säkerhet respektive hantering av utvinningsavfall sedan 2002 successivt har skärpts. Enligt en analys av tillstånden för de gruvor som gått i konkurs förefaller inte tidpunkten för ställande av säkerhet ha haft någon avgörande betydelse för säkerheternas tillgänglighet, utan problemen har varit av en annan art, såsom säkerheternas storlek vid konkurstillfället. Utskottet delar regeringens bedömning att det därmed inte finns några tungt vägande skäl att detaljstyra domstolarnas bedömning om tidpunkten för när en ekonomisk säkerhet ska ställas. Säkerheterna ska vidare enligt nuvarande lagstiftning vara tillräckliga för att täcka kostnader för avfallshantering och efterbehandling. Utskottet noterar att regeringen avser att följa utvecklingen i denna fråga. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion 2015/16:3402 (V) yrkande 2 avslås.
Bergsstatens prövning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om att Bergsstatens prövning av bearbetningskoncessioner även ska innefatta kostnader för avfallshantering och efterbehandling.
Jämför reservationerna 3 (V) och 4 (KD).
Skrivelsen
Av skrivelsen framgår att Riksrevisionen har rekommenderat regeringen att överväga författningsändringar för att förtydliga att Bergsstatens prövning av bearbetningskoncession även ska omfatta kostnader för avfallshantering och efterbehandling.
Regeringen instämmer i att utgångspunkten ska vara att en gruvverksamhet ska bära sina kostnader för avfallshantering och efterbehandling av området. Frågan om ekonomisk säkerhet för verksamheten är dock enligt regeringen svårbedömd även utifrån det underlag som finns vid prövningen hos mark- och miljödomstolen, vilken kan äga rum flera år efter att bearbetningskoncession beviljats (en bearbetningskoncession gäller som huvudregel i 25 år). Under den tiden kan väsentliga förutsättningar för bedömningen av kostnaderna ha kommit att förändras. Regeringen anför att den har svårt att se hur dessa kostnader med större säkerhet ska kunna beaktas redan vid Bergsstatens prövning av en ansökan om bearbetningskoncession.
I syfte att minimera risken för att kostnader för efterbehandling och avfallshantering av gruvverksamhet inte belastar staten eller skattebetalarna har genomförda förändringar i lagstiftningen under de senaste 15 åren bidragit till att förutsättningarna för dagens gruvverksamhet har förändrats. Regeringen redogör för att den avser att även fortsättningsvis utvärdera och förbättra regelverken samt främja en miljömässigt hållbar hantering av gruvindustrins restprodukter och avfall.
Motionerna
I kommittémotion 2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3 anförs att regeringen bör genomföra en översyn av gällande regelverk för att förtydliga att Bergsstatens prövning av bearbetningskoncessioner även ska innefatta kostnader för avfallshantering och efterbehandling. Motionärerna menar att det finns skäl att se över miljöbalkens regelverk och även se över författningarna gällande Bergsstaten. Vissa förbättringar har gjorts de senaste 15 åren gällande regelverket, vilket Riksrevisionens rapport tar hänsyn till i sin samlade bedömning. Granskningen tydliggör dock brister som kan uppstå även med nuvarande regelverk samt att tidiga bedömningar av processens totala kostnader bör eftersträvas.
I kommittémotion 2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 1 noteras mineralersättningens koppling till frågor om finansiering av mark- och vattensaneringsåtgärder efter gruvbrytning. Till skillnad från regeringen som i sitt svar på Riksrevisionens rapport inte gör bedömningen att en tidigare prövning av kostnader för avfallshantering och efterbehandling skulle bli mer ändamålsenlig än dagens prövning, ser motionärerna en möjlighet att tidigare ställda krav på ekonomiska säkerheter också kan bidra till en sållning av aktörer som vill verka i gruvbranschen. Genom att det från början står klart vid ansökan om bearbetningskoncession att företaget kan betala för avfallshantering och efterbehandling, och inte som nu i samband med prövning av miljötillstånd enligt miljöbalken, kan statens egna kostnader minimeras.
Kompletterande uppgifter
Enligt 4 kap. 2 § 1 minerallagen (1991:45) är en förutsättning för att en bearbetningskoncession ska meddelas att ”en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad”. För ändamålet finns riktlinjer utgivna av dåvarande Statens industriverk i mitten av 1970-talet. Riktlinjerna innehåller bl.a. uppgifter om hur det ska gå till att bedöma själva mineralfyndigheten och vilka kriterier som ska tillämpas, dvs. hur stor kännedom om en fyndighet som ska krävas och vilka uppgifter som är relevanta.
I sitt yttrande 2015/16:NU2y redovisar näringsutskottet att det krävs ett omfattande underlag från den sökande för att Bergsstaten ska kunna bedöma mineralfyndighetens ekonomiska värde. Den sökande ska kunna redovisa de resultat som undersökningsarbetet har lett till samt presentera övrigt bevismaterial. Detta inkluderar bl.a. analysprotokoll, mätningsresultat, geologiska och geofysiska kartor samt tekniska och ekonomiska utredningar. För att en fyndighet ska anses vara ekonomiskt utvinningsbar – dvs. betraktas som malm – krävs det enligt riktlinjerna att det bär sig att starta en gruva med eventuell anrikningsverksamhet inom 25 år från det att ett beslut om koncession har meddelats.
Enligt yttrandet har Bergsstaten vid prövning av en ansökan om bearbetningskoncession vanligen inte tillgång till uppgifter om var anrikningsverk, vägar eller upplag för gruvavfall ska placeras. Bergsstaten har därför svårt att göra korrekta uppskattningar av kostnaderna för avfallshantering och efterbehandling.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i att utgångspunkten ska vara att en gruvverksamhet ska bära sina kostnader för avfallshantering och efterbehandling av området. Frågan om ekonomisk säkerhet för verksamheten är dock svårbedömd även utifrån det underlag som finns vid prövningen hos mark- och miljödomstolen, vilken kan äga rum flera år efter att bearbetningskoncession beviljats. Utskottet har därför, liksom regeringen, svårt att se hur dessa kostnader med större säkerhet ska kunna beaktas redan vid Bergsstatens prövning av en ansökan om bearbetningskoncession. Bergsstaten har dessutom vid prövning av en ansökan om bearbetningskoncession vanligen inte tillgång till uppgifter om var anrikningsverk, vägar eller upplag för gruvavfall ska placeras. Bergsstaten har därför svårt att göra korrekta uppskattningar av kostnader för avfallshantering och efterbehandling. Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motionerna 2015/16:3402 (V) yrkande 3 och 2015/16:3408 (KD) yrkande 1.
Regelverk för gruvnäringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om en utredning som ser över regelverket för gruvnäringen.
Jämför reservation 5 (V).
Motionen
Enligt kommittémotion 2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 4 bör regeringen tillsätta en utredning som ser över regelverket för gruvnäringen, inklusive frågan om nivån på mineralersättningen, i syfte att skapa en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar mineralutvinning som främjar landsbygdsutvecklingen. Sveriges gruvnäring har enligt statistik från Världsbanken lägst beskattning av samtliga gruvländer i världen. Den effektiva skattesatsen uppgår enligt statistiken till ca 28 procent. I ytterst få länder understiger skattesatsen 40 procent.
Tidigare behandling och kompletterande uppgifter
I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 24) framhålls att Sverige är EU:s ledande gruvnation och att en stor del av den teknologi som används av näringen är utvecklad av svenska bolag. För att Sverige ska fortsätta att stå starkt som gruvnation är det viktigt att skapa gynnsamma förutsättningar så att gruv- och mineralnäringen kan växa på ett hållbart sätt och öka sin delaktighet på den internationella arenan. Det kräver dialog och samverkan med näringen, lärosäten och andra aktörer som bidrar till eller berörs av gruvnäringens verksamhet. Sverige ska enligt budgetpropositionen vara ett föregångsland för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. Regeringen avser att skapa nya modeller för att utveckla en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling, där gruvnäringen tar sitt finansiella ansvar. Vid prospektering och gruvdrift är det viktigt att höga naturvärden inte blir oåterkalleligt förlorade. Dessutom ska miljökraven ses över och vid behov skärpas.
I budgetpropositionen redovisas att Sveriges mineralstrategi antogs i februari 2013. Visionen för mineralstrategin är att ett långsiktigt hållbart användande av landets mineralresurser, i samklang med miljö-, natur- och kulturvärden, skapar tillväxt i hela landet och bidrar till att Sverige förstärker sin position som EU:s ledande gruv- och mineralnation. I Sveriges mineralstrategi utpekas ett antal fokusområden som arbetet inom strategin fokuseras på, bl.a. att
- främja dialog och samverkan mellan aktörer som berörs av eller bidrar till gruvnäringens verksamhet
- ökad resurseffektivitet
- utreda vad som hindrar ökad bostadsproduktion på gruvorter
- främja kunskapen om geologins betydelse för tillväxt
- främja gruvsamhällen med attraktiva natur- och kulturmiljöer.
I Sveriges mineralstrategi pekas 19 åtgärder ut som ska genomföras för att nå strategins vision. Majoriteten av åtgärderna är i formen av regeringsuppdrag till myndigheter. Totalt är 50 miljoner kronor avsatta under perioden 2014–2016 för arbetet med mineralstrategin, vilket inkluderar utförandet av regeringsuppdragen.
Fram till utgången av 2014 hade 17 av åtgärderna initierats och tre hade slutförts. Två av regeringsuppdragen riktade till SGU avslutades under 2014 och tre har delredovisats. I det ena uppdraget har SGU tagit fram ett förslag till hur Sverige kan bidra till utvecklingen av en mer hållbar gruvnäring i länder där ett sådant behov finns. Uppdraget har baserats på resultat och erfarenheter från pilotprojektet Meetingpoints Mining som SGU har drivit. Förslaget bereds nu av Sida. Inom det andra uppdraget som slutredovisades under 2014 har SGU genomfört en kartläggning av utvinnings- och återvinningspotentialen av metaller och mineral i Sverige från primära och sekundära källor. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet. SGU vidareutvecklade under 2014/15 en modell för material-försörjningsplanering som kan användas av länsstyrelser eller kommuner i syfte att ta fram en tydlig inriktning på materialförsörjningsfrågan i regionen. I anslutning till detta uppdrag har SGU också utfört ett arbete som går ut på att förbättra statistiken över samhällets totala produktion av sten och ballast vid olika infrastrukturprojekt etc. Båda de delredovisade projekten syftar till att få en bättre naturresurshushållning med bergmaterial.
Varje medborgares egendom är enligt grundlagen (2 kap. 18 § regeringsformen) tryggad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Av näringsutskottets yttrande 2015/16:NU2y framgår att det har ansetts vara av sådant allmänt intresse att mineral kan brytas och tas till vara och att trygg försörjning skapas inom mineralbranschen. Grundlagens förutsättningar för ingrepp i markägarnas rätt har därför ansetts vara uppfyllda. Mineralersättningen infördes i samband med vissa ändringar i minerallagen i mitten av 00-talet (prop. 2004/05:40, bet. 2004/05:NU8). Mineralersättningen har ingen direkt koppling till den eventuella miljöskada som gruvverksamheten kan resultera i eller till finansiering av eventuella efterbehandlingsåtgärder. De intäkter som tillfaller staten genom mineralersättningen redovisas i stället enligt gällande principer för statens budgethantering mot inkomsttitel i budgetpropositionen.
Mineralersättning från koncessionshavaren till markägarna syftar till att uppnå en bättre balans mellan exploatörer och markägare (7 kap. 7 § minerallagen). Ersättningen ska vara 2 promille av värdet av de mineral som omfattas av koncessionen och som har brutits under året. Av ersättningen ska tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägarna inom koncessionsområdet och en fjärdedel staten. Bestämmelserna om mineralersättning gäller alla koncessioner som har beviljats sedan maj 2005 och där gruvdrift pågår.
Enligt 14 kap. minerallagen ska sökande i ärenden enligt minerallagen betala en ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver (1 §). Innehavare av undersökningstillstånd ska dessutom betala en avgift till staten (2 §). Avgiften ska bestämmas med beaktande av undersökningsområdets storlek och arten av de mineral som omfattas av tillståndet enligt vad regeringen närmare föreskriver. Hur avgifternas storlek m.m. bestäms framgår av 10–13 §§ mineralförordningen (1992:285).
Av SGU:s årsredovisning för 2015 framgår det att för brytningsåret 2015 var reglerna om mineralersättning till staten och markägarna tillämpliga på sammanlagt 16 bearbetningskoncessioner. För den gruvbrytning som skedde under 2014 beslutade bergmästaren om mineralersättningar i början av 2015. Totalt uppgick ersättningen till ca 7,4 miljoner kronor med fördelningen ca 1,8 miljoner kronor till staten och ca 5,5 miljoner kronor till markägarna.
I budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. s. 46) angav regeringen att den har för avsikt att medverka till att nya modeller skapas för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Regeringen avsåg i detta sammanhang att göra en översyn av mineralavgiften och återkomma till riksdagen med förslag.
Enligt näringsutskottets betänkande 2015/16:NU14 fick Tillväxtanalys inom ramen för regeringens mineralstrategi i juli 2015 i uppdrag att kartlägga Sveriges attraktivitet som gruvland och vilka faktorer som påverkar detta. I en delrapport skulle Tillväxtanalys redovisa hur nivån på mineralersättningen och andra avgifter enligt minerallagen påverkar Sveriges attraktivitet som gruvland. Den del av uppdraget som avser mineralersättningen och andra avgifter redovisades i promemorian Tillstånd och miljöprövning för att öppna gruvor – en internationell utblick (pm 2016:05) i slutet av mars 2016. I promemorian konstateras det bl.a. att den svenska och den finska lagstiftningen, som ger markägaren rätt till mineralersättning, är unika då markägarens rättigheter till mineralerna som regleras i gruvlagarna inte kan sägas vara helt klar. I praktiken har reglerna inneburit att marken där en gruva eventuellt kan etableras nästan alltid förvärvas av gruvbolaget. Vidare noteras det att det i flera länder förekommer system för att fördela de skatteintäkter och de avgifter som betalas för prospektering och gruvdrift på flera nivåer lokalt, regionalt och nationellt.
I näringsutskottets betänkande 2015/16:NU14 anfördes vidare att riksdagen har behandlat motionsyrkanden om ändringar av mineralersättningen och dess fördelning mellan olika mottagare eller om avgifter som regleras i minerallagen vid flera tillfällen de senaste åren. Våren 2015 avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna och konstaterade bl.a. att regeringen hade aviserat en översyn av det man kallade mineralavgiften. Som nämnts redovisades den del av Tillväxtanalys uppdrag som gäller mineralersättningen och andra avgifter till regeringen i slutet av mars 2016. Utskottet såg i betänkandet 2015/16:NU14 ingen anledning för riksdagen att föregripa regeringens fortsatta beredning av det nyss omnämnda underlag som nyligen har presenterats av Tillväxtanalys. Samtliga yrkanden som på något sätt gällde mineralersättningen eller avgifter som regleras i minerallagstiftningen borde därför enligt utskottet avslås av riksdagen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Sveriges mineralstrategi antogs i februari 2013. Visionen för mineralstrategin är att ett långsiktigt hållbart användande av landets mineralresurser, i samklang med miljö-, natur- och kulturvärden, skapar tillväxt i hela landet och bidrar till att Sverige förstärker sin position som EU:s ledande gruv- och mineralnation.
Vidare noterar utskottet att riksdagen har behandlat motionsyrkanden om ändringar av mineralersättningen och dess fördelning mellan olika mottagare eller om avgifter som regleras i minerallagen vid flera tillfällen de senaste åren. Våren 2015 avstyrkte näringsutskottet de då aktuella motionerna och konstaterade bl.a. att regeringen hade aviserat en översyn av det man kallade mineralavgiften. Som nämnts redovisades den del av Tillväxtanalys uppdrag som gäller mineralersättningen och andra avgifter till regeringen i slutet av mars 2016. Utskottet ser i likhet med näringsutskottet (bet. 2015/16:NU14) ingen anledning för riksdagen att föregripa regeringens fortsatta beredning av det nyss omnämnda underlag som nyligen har presenterats av Tillväxtanalys. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion 2015/16:3402 (V) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.
Återställning efter prospektering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om skärpta krav på återställning efter prospektering.
Jämför reservation 6 (KD).
Motionen
I kommittémotion 2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 2 framförs skärpta krav på återställning efter prospektering. Även när endast prospektering genomförts finns behov av återställning. Det är bl.a. viktigt att inte kvarlämnade borrhål läcker ut gifter eller utgör en risk för skada på människor eller djur. Detta brister ibland i nuläget. Kraven på och uppföljningen av återställning efter prospektering bör därför skärpas.
Tidigare behandling och kompletterande uppgifter
Enligt näringsutskottets betänkande 2015/16:NU14 överlämnade den dåvarande regeringen våren 2014 proposition 2013/14:159 Bättre information och tydligare ansvar vid mineralprospektering till riksdagen. I propositionen konstaterade regeringen att de enskildas ställning vid prospektering efter mineraltillgångar behöver stärkas. Regeringen föreslog därför ändringar i minerallagen som bl.a. innebar att kraven på vad en arbetsplan ska innehålla skärptes och förtydligades. Ändringarna innebar också att de myndigheter som ska bevaka allmänna intressen vid prospektering efter mineraltillgångar hålls informerade om hur arbetena kommer att bedrivas och vilka konsekvenser de kan antas medföra. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag och lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2014 (bet. 2013/14:NU20).
Bergsstaten är det beslutsorgan som ansvarar för frågor som rör Sveriges mineralhantering. Bergsstatens uppgift är att med tillämpning av minerallagen pröva frågor om tillstånd för undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter och utöva tillsyn av efterlevnaden av minerallagen.
Undersökningar av berggrunden med syfte att finna utvinningsbara fyndigheter kallas för prospektering. Undersökningsarbete får bedrivas inom ramen för ett undersökningstillstånd enligt minerallagen och görs oftast i flera steg som t.ex. att man tar mindre prover på hällar och mark, mäter med olika typer av instrument och så småningom, när ett intressant område ringats in, eventuellt genomför borrningar. Om man borrar görs det oftast inom en liten och begränsad del av undersökningstillståndet. Mark- och miljöpåverkan vid undersökningsarbete är i de flesta fall mycket liten.
Ett undersökningstillstånd avser ett specifikt område och det är bergmästaren som beviljar tillståndet. Tillståndet ger ensamrätt till undersökning och gäller för en treårsperiod. Om det finns risk att miljön kan påverkas väsentligt av undersökningsarbetet krävs ett särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Ett undersökningstillstånd ger inte någon rätt att direkt påbörja undersökningsarbete. För att bedriva undersökningsarbete krävs en arbetsplan.
Arbetsplanen ska bl.a. innehålla en bedömning av hur stor skada eller hur stort intrång som undersökningsarbetet kommer att medföra, information om hur eventuella skador eller intrång kommer att regleras samt uppgift om vilken form av säkerhet tillståndshavaren har för att fullfölja utbetalningen av ersättningen och om storleken på säkerheten. (3 kap. 5 § minerallagen)
Undersökningsarbete måste utföras så att minsta skada och intrång orsakas (3 kap. 3 § fjärde stycket minerallagen). Ett undersökningstillstånd är förenat med villkor om att tillståndshavaren, innan undersökningsarbeten påbörjas, ska ställa ekonomisk säkerhet avseende ersättning till mark- och sakägare för skada eller intrång som ändå kan uppstå (3 kap. 3 § tredje stycket och 7 kap. 1 § minerallagen). Säkerhet som inte kan godtas av mark- och sakägare som berörs av undersökningsarbeten ska på begäran av denne prövas till utformning och storlek av länsstyrelsen. Om tillståndshavaren och mark- eller sakägaren efter avslutade undersökningsarbeten inte är överens om storleken på ersättningen för skada eller intrång kan den som är missnöjd vända sig till Bergsstaten för att få saken prövad.
Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande 2015/16:NU2y att när det gäller prospekteringens eventuella miljöpåverkan och behovet av efterbehandling bör erinras om att undersökningsarbete (prospektering) kan vara av mycket skiftande omfattning och karaktär. Det kan t.ex. bestå av seismiska, radioaktiva, magnetiska eller elektriska mätningar, geologiska undersökningar, diamantborrning, provtagning, blockletning, provdikesgrävning, borttagande av jord och sprängning. Typen av undersökningsarbete och områdets karaktär är avgörande för om det krävs en anmälan till länsstyrelsen eller kommunen eller om det fordras tillstånd enligt miljöbalken. I den händelse tillstånd krävs kan detta – på samma sätt som för annan gruvverksamhet – villkoras med krav på att ekonomisk säkerhet ställs för de kostnader som kan uppkomma för att avhjälpa en miljöskada eller för andra återställningsåtgärder som verksamheten kan motivera. Näringsutskottet anför även att regeringspartierna har aviserat en skärpning av de miljökrav som ställs i samband med prospektering och att en analys av framkomliga vägar kommer att genomföras inom Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att regeringen våren 2014 i proposition 2013/14:159 Bättre information och tydligare ansvar vid mineralprospektering till riksdagen föreslog ändringar i minerallagen som bl.a. innebar att kraven på vad en arbetsplan ska innehålla skärptes och förtydligades. Ändringarna innebar också att de myndigheter som ska bevaka allmänna intressen vid prospektering efter mineraltillgångar hålls informerade om hur arbetena kommer att bedrivas och vilka konsekvenser de kan antas medföra. Lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2014 (bet. 2013/14:NU20). Utskottet noterar även att regeringspartierna har aviserat en skärpning av de miljökrav som ställs i samband med prospektering och att en analys av framkomliga vägar kommer att genomföras inom Regeringskansliet. Utskottet föreslår därför att motion 2015/16:3408 (KD) yrkande 2 lämnas utan vidare åtgärd.
Skrivelsen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2015/16:165 Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall till handlingarna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att riksdagen bör lägga regeringens skrivelse till handlingarna.
|
1. |
|
|
|
av Jens Holm (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 1.
Ställningstagande
Vänsterpartiet delar Riksrevisionens uppfattning om att det finns behov av långsiktig branschfinansiering och att det brådskar att finna en lösning, som exempelvis skulle kunna utgöras av en branschgemensam fond. En långsiktig branschfinansiering bör utformas för att minska risken för att staten och därmed skattebetalarna tvingas bekosta åtgärder. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling, kontroll och tillsyn av nedlagda gruvor när ställda ekonomiska säkerheter inte räcker till för sådana åtgärder. Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
2. |
|
|
|
av Jens Holm (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 2.
Ställningstagande
Vänsterpartiets bedömning är att Riksrevisionens granskning är gedigen och att rekommendationerna har relevans för gällande regelverk för gruvdrift och kostnadstäckning. Vänsterpartiet delar därmed inte regeringens uppfattning att miljöbalkens regler inte behöver ses över då lagstiftning om ekonomisk säkerhet och hantering av utvinningsavfall sedan 2002 successivt skärpts. Det finns i stället starka skäl att se över miljöbalkens regler för att stärka krav på nödvändig ekonomisk säkerhet hos verksamhetsutövaren. Regeringen bör genomföra en översyn av miljöbalken i syfte att förtydliga och stärka kraven på ekonomisk säkerhet vid tillstånd till gruvverksamhet. Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
3. |
|
|
|
av Jens Holm (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3 och
avslår motion
2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 1.
Ställningstagande
Vänsterpartiet menar att det finns skäl att se över miljöbalkens regelverk och även att se över författningarna gällande Bergsstaten. Vissa förbättringar har gjorts de senaste 15 åren gällande regelverket, vilket Riksrevisionens rapport tar hänsyn till i sin samlade bedömning. Granskningen tydliggör dock brister som kan uppstå även med nuvarande regelverk samt att tidiga bedömningar av processens totala kostnader bör eftersträvas. Regeringen bör genomföra en översyn av gällande regelverk för att förtydliga att Bergsstatens prövning av bearbetningskoncessioner även ska innefatta kostnader för avfallshantering och efterbehandling. Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
4. |
|
|
|
av Lars-Axel Nordell (KD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 1 och
avslår motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3.
Ställningstagande
Till skillnad från regeringen som i sitt svar på Riksrevisionens rapport inte gör bedömningen att en tidigare prövning av kostnader för avfallshantering och efterbehandling skulle bli mer ändamålsenlig än dagens prövning, ser Kristdemokraterna en möjlighet att tidigare ställda krav på ekonomiska säkerheter också kan bidra till en sållning av aktörer som vill verka i gruvbranschen. Genom att det från början står klart vid ansökan om bearbetningskoncession att företaget kan betala för avfallshantering och efterbehandling, och inte som nu i samband med prövning av miljötillstånd enligt miljöbalken, kan statens egna kostnader minimeras. Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
5. |
|
|
|
av Jens Holm (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 4.
Ställningstagande
Sverige är ett mycket attraktivt land för mineralprospektörer. I Sverige är dock ersättningen till staten och fastighetsägare mycket liten i internationell jämförelse vid eventuell gruvdrift. Den uppgår till endast 2 promille av det beräknade värdet av de mineral som omfattas av koncessionen (dvs. av staten tilldelad rätt att bedriva verksamhet) och som har brutits. Sveriges gruvnäring har enligt statistik från Världsbanken lägst beskattning av samtliga gruvländer i världen. Den effektiva skattesatsen uppgår enligt statistiken till ca 28 procent. I ytterst få länder understiger skattesatsen 40 procent. Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över regelverket för gruvnäringen, inklusive frågan om nivån på mineralersättningen, i syfte att skapa en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar mineralutvinning som främjar landsbygdsutvecklingen. Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
6. |
|
|
|
av Lars-Axel Nordell (KD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 2.
Ställningstagande
Även när endast prospektering genomförts finns behov av återställning. Det är bl.a. viktigt att inte kvarlämnade borrhål läcker ut gifter eller utgör en risk för skada på människor eller djur. Detta brister ibland i nuläget. Kraven på och uppföljningen av återställning efter prospektering bör därför skärpas. Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
Särskilt yttrande (SD) |
|
Martin Kinnunen (SD) och Anders Forsberg (SD) anför: |
Vi har ställt oss bakom utskottets ställningstagande att avstyrka de motionsyrkanden som gäller mineralersättningen med hänvisning till den pågående översynen av denna ersättning.
Vi vill här dock påminna om den grundläggande uppfattning som vi och Sverigedemokraterna har när det gäller vad som i förlängningen bör bli utfallet av denna översyn. I en reservation i näringsutskottets mineralpolitiska betänkande (bet. 2015/16:NU14) har Sverigedemokraterna tidigare i år anfört att mineralersättningen bör reformeras. Genom den nuvarande konstruktionen får staten en alldeles för liten andel av det värde som gruvnäringen genererar samtidigt som staten tvingas stå för tunga investeringar i bl.a. infrastruktur. Vi anser att staten och gruvnäringen har ett ömsesidigt intresse i dessa frågor och att en reformerad mineralersättning skulle kunna göra det enklare för staten att bedriva en aktiv gruv- och mineralpolitik. Enligt vår uppfattning bör mineralersättningen höjas från nuvarande 2 promille till totalt 5 procent. Markägarens andel bör kvarstå på den nuvarande nivån medan resterande del ska tillfalla staten. Vidare anser vi att statens andel ska placeras i en fond och öronmärkas för satsningar för att stimulera utveckling och sysselsättning på landsbygden.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Regeringens skrivelse 2015/16:165 Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall.
2015/16:3402 av Jens Holm m.fl. (V):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling, kontroll och tillsyn av nedlagda gruvor när ställda ekonomiska säkerheter inte räcker till för sådana åtgärder, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en översyn av miljöbalken för att förtydliga och stärka kraven på ekonomisk säkerhet vid tillstånd till gruvverksamhet och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en översyn av gällande regelverk för att förtydliga att Bergsstatens prövning av bearbetningskoncessioner även ska innefatta kostnader för avfallshantering och efterbehandling och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över regelverket om gruvnäringen, inklusive frågan om nivån på mineralersättningen, för att skapa en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar mineralutvinning som främjar landsbygdsutvecklingen, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3408 av Penilla Gunther m.fl. (KD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om mineralersättningens koppling till frågor om finansiering av mark- och vattensaneringsåtgärder efter gruvbrytning och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta krav på återställning efter prospektering och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
Näringsutskottets yttrande 2015/16:NU2y
