|
|
Ny påföljd efter tidigare dom
Sammanfattning
Regeringen föreslår en reform av regleringen om ny påföljdsbestämning efter tidigare dom. Syftet är att förenkla och förtydliga de regler som gäller för hur domstolen ska bestämma påföljd när en tilltalad döms för ytterligare brott som begåtts innan en tidigare påföljd helt har verkställts eller upphört. Domstolen ska i en sådan situation som huvudregel bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten. Bara i undantagsfall ska domstolarna använda möjligheten att bestämma att en tidigare dom också ska omfatta tillkommande brottslighet, s.k. konsumtionsdom, eller att undanröja en utdömd påföljd och bestämma ny gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.
Förslaget innebär även att regleringen görs mer konsekvent när det gäller hur brott som utgör återfall ska behandlas. Det ska göras en principiell skillnad mellan brott begångna före en tidigare dom (nyupptäckt brottslighet) och brott begångna efter en tidigare dom men innan påföljden helt har verkställts eller upphört (ny brottslighet). Förslagen innebär bl.a. att gemensam straffmätning fortsättningsvis endast ska tillämpas vid nyupptäckt brottslighet och att ny brottslighet konsekvent ska behandlas som återfall.
Slutligen föreslår regeringen att ungdomstjänst och ungdomsvård ska omfattas av regleringen om ny påföljdsbestämning efter tidigare dom.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.
Behandlade förslag
Proposition 2015/16:151 Ny påföljd efter tidigare dom.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Ny påföljd efter tidigare dom |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,
5. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:151 punkterna 1–5.
Stockholm den 12 maj 2016
På justitieutskottets vägnar
Beatrice Ask
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Beatrice Ask (M), Mats Pertoft (MP), Helene Petersson i Stockaryd (S), Elin Lundgren (S), Krister Hammarbergh (M), Arhe Hamednaca (S), Anti Avsan (M), Susanne Eberstein (S), Johan Hedin (C), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Roger Haddad (L), Linda Snecker (V), Andreas Carlson (KD), Lawen Redar (S), Ellen Juntti (M) och Runar Filper (SD).
I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2015/16:151 Ny påföljd efter tidigare dom.
Inga motioner har väckts med anledning av förslaget.
Utskottet redovisar i bilaga 1 regeringens förslag till riksdagsbeslut. Regeringens lagförslag återges i bilaga 2.
Lagförslagen har behandlats av Lagrådet.
Det kan nämnas att riksdagen i samband med beredningen av motioner från allmänna motionstiden 2014 i ett tillkännagivande uppmanade regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om att regelverket om straffvärdebestämning vid flerfaldig brottslighet ska skärpas och ge uttryck för en strängare syn på flerfaldig brottslighet än vad som är fallet i dag (bet. 2014/15:JuU14, rskr. 2014/15:138).
Ny påföljd efter tidigare dom
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag.
Bakgrund
Återfall i brott och flerfaldig brottslighet
Om någon döms för ett brott och därefter gör sig skyldig till ny brottslighet är det fråga om återfall i brott. Med flerfaldig brottslighet avses att en person döms till ansvar för fler än ett brott. Skillnaden mellan återfall och flerfaldig brottslighet kan något förenklat sägas bestå i att det vid återfall har meddelats en dom mellan brotten medan så inte är fallet vid flerfaldig brottslighet.
Vid straffrättskipningen behandlas dessa situationer olika. Att den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott får beaktas vid påföljdsvalet som skäl för att bestämma påföljden till fängelse (30 kap. 4 § andra stycket brottsbalken). Återfall i brott medför också som huvudregel att villkorligt medgiven frihet från ett tidigare utdömt fängelsestraff förklaras förverkad (34 kap. 4 § brottsbalken). Slutligen ska ett återfall, om det inte har beaktats genom påföljdsvalet eller i tillräcklig utsträckning genom förverkande av villkorligt medgiven frihet, påverka straffmätningen i skärpande riktning (29 kap. 4 § brottsbalken).
Vilken betydelse som tidigare brottslighet ska ges vid påföljdsbestämningen eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet bestäms efter en sammanvägning av olika omständigheter. Vid straffmätningen ska rätten särskilt beakta vilken omfattning den tidigare brottsligheten haft, vilken tid som förflutit mellan brotten och om den tidigare och den nya brottsligheten är likartade eller om brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig (29 kap. 4 § brottsbalken).
Är det fråga om flerfaldig brottslighet ska domstolen som huvudregel bestämma en gemensam påföljd för brotten med utgångspunkt i den samlade brottslighetens straffvärde enligt principen om gemensam påföljd (30 kap. 3 § första stycket brottsbalken). Straff ska bestämmas efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde inom ramen för den straffskala som gäller (29 kap. 1 § brottsbalken). Med straffvärde avses brottets eller brottslighetens svårhet. Att straffvärdet ska vara avgörande för straffmätningen speglar principerna om ekvivalens och proportionalitet, vilka innebär att lika svåra brott ska ges lika stränga straff och att svårare brott ska straffas strängare än lindrigare brott.
Vid flerfaldig brottslighet tillämpas en gemensam straffskala för den samlade brottsligheten (26 kap. 2 § brottsbalken). Utgångspunkten för den gemensamma straffskalan är det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten. Med ett visst tillägg utgör det straffskalans maximum. Är det även fråga om återfall kan straffskalan utvidgas (26 kap. 3 § brottsbalken). Om påföljden bestäms till fängelse på viss tid får straffet aldrig överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller 18 år. Den gemensamma straffskalans straffminimum utgörs av det svåraste av de lägsta straffen.
Ny påföljdsbestämning efter tidigare dom
I 34 kap. brottsbalken finns bestämmelser om sammanträffande av brott och förändring av påföljd. Dessa bestämmelser reglerar hur påföljden ska bestämmas dels när den som dömts för brott visar sig ha begått ett annat brott före den aktuella domen (nyupptäckt brottslighet), dels när den dömde har begått ett nytt brott efter den tidigare domen men innan påföljden helt har verkställts eller annars har upphört (ny brottslighet). Bestämmelserna gäller då den tidigare utdömda påföljden var fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård.
Domstolen har i dessa situationer tre alternativ. Den kan besluta att den tidigare påföljden ska avse också den brottslighet som omfattas av den nya domen (konsumtionsdom), döma särskilt till påföljd för den brottslighet som omfattas av den nya domen eller undanröja den utdömda påföljden och för den samlade brottsligheten döma till en annan sorts påföljd än den som undanröjts (34 kap. 1 § första stycket).
Särskilt om unga lagöverträdare
När en ung person har dömts för brott till ungdomsvård eller ungdomstjänst och därefter ska dömas för ytterligare brott som begåtts innan den tidigare påföljden har verkställts eller upphört är i dag det enda alternativet att döma särskilt till påföljd för dessa. Regleringen i 34 kap. brottsbalken är således inte tillämplig om den tidigare påföljden är böter, ungdomsvård eller ungdomstjänst, annat än i några särskilda frågor som gäller ungdomstjänst (34 kap. 8 §).
En tidigare dom på ungdomsvård eller ungdomstjänst kan emellertid undanröjas av annan anledning än att den dömde har återfallit i brott. Om den dömde i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne vid ungdomsvård eller ungdomstjänst får påföljden undanröjas och domstolen bestämma ny påföljd (32 kap. 4 § första stycket). Undanröjande och ny påföljdsbestämning får också ske om planerad vård eller planerade åtgärder vid ungdomsvård inte kommer till stånd. Detsamma gäller om en dom på ungdomstjänst inte till väsentlig del kan fullgöras inom skälig tid (andra stycket).
Dagens möjligheter att undanröja en dom på ungdomsvård eller ungdomstjänst tar alltså sikte på fall när den utdömda påföljden inte kan eller bör verkställas till följd av den unges misskötsamhet eller när det av annat skäl inte finns tillräckliga möjligheter att verkställa den. Att den unge begått ett nytt brott efter den tidigare domen kan alltså inte i sig leda till ett undanröjande. Åklagaren har dock ett visst utrymme att besluta om straffvarning efter en tidigare ungdomspåföljd enligt 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, förkortad LUL. Vidare ger rättegångsbalkens allmänna bestämmelser möjlighet till åtalsunderlåtelse bl.a. om den misstänkte begått ett annat brott och det utöver påföljden för det brottet inte krävs påföljd för det tillkommande brottet (20 kap. 7 § första stycket 3 rättegångsbalken).
Propositionen
Ny påföljd efter tidigare dom
En tydligare reglering med färre alternativ
Regeringen beslutade den 25 juni 2009 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av påföljdssystemet för vuxna och unga lagöverträdare. Utredningen, som antog namnet Påföljdsutredningen, lämnade i maj 2012 betänkandet Nya påföljder (SOU 2012:34).
Regeringens avsikt är att regleringen av hur rätten ska förhålla sig till en tidigare utdömd påföljd när den dömde på nytt döms för brott bör förenklas och förtydligas. Lagstiftningen bör anvisa färre och tydligare alternativ.
Regeringens avsikt är också att göra en principiell skillnad mellan brott begångna före en tidigare dom (nyupptäckt brottslighet) och brott begångna efter en tidigare dom men innan påföljden helt har verkställts eller upphört (ny brottslighet). Ny brottslighet bör behandlas enligt de principer som gäller för återfall i brott i påföljdssystemet. Detsamma bör inte gälla för nyupptäckt brottslighet.
Ny påföljd ska vara huvudregeln
Ny påföljd efter tidigare dom ska vara huvudregeln. När rätten bestämmer påföljd för brott som en tidigare dömd person har gjort sig skyldig till, och brottet är begånget före den tidigare domen (nyupptäckt brottslighet) eller efter domen men innan den tidigare påföljden helt har verkställts eller upphört (ny brottslighet), ska den som huvudregel bestämma ny påföljd för den tillkommande brottsligheten.
Möjligheter att avvika från huvudregeln
Det ska emellertid finnas möjligheter att avvika från huvudregeln.
Rätten ska kunna besluta att en tidigare utdömd påföljd som innebär fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård ska avse också brottslighet som prövas i en senare dom om det är fråga om nyupptäckt brottslighet som i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare domen med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse. Möjligheten att besluta om konsumtionsdom om det finns särskilda skäl för det ska finnas kvar när den tidigare påföljden är sluten ungdomsvård.
Regeringens lagförslag innebär emellertid att det inte längre ska vara möjligt att besluta om förstärkande inslag till en tidigare utdömd villkorlig dom eller skyddstillsyn, att förlänga prövotiden eller att besluta om varning m.m. när rätten beslutar om att en tidigare utdömd villkorlig dom eller skyddstillsyn ska avse även nyupptäckt brottslighet.
Endast om det finns särskilda skäl ska det vara möjligt att undanröja den tidigare påföljden och i stället döma ut en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. För att detta ska kunna göras krävs, förutom särskilda skäl, dels att den tidigare domen har fått laga kraft, dels att påföljden inte har verkställts helt. Vid bestämmande av den gemensamma påföljden ska rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen. Rätten ska då få döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Vidare ska rätten, om den undanröjer en tidigare utdömd villkorlig dom eller skyddstillsyn, beakta en eventuell uppgift i den tidigare domen om vilken strafflängd som skulle ha dömts ut om påföljden hade bestämts till fängelse. Det ska inte längre krävas att den tidigare påföljden ersätts av en påföljd av annan art.
Särregleringen vid fängelse på livstid behålls
I dag gäller för den som tidigare är dömd till livstids fängelse och därefter döms för tillkommande brottslighet före det att livstidsstraffet är helt verkställt, att livstidsstraffet ska avse även den brottsligheten (34 kap. 2 § brottsbalken). Regeringen bedömer att denna särreglering för situationen att den dömde undergår fängelse på livstid ska vara kvar.
Gemensam straffmätning endast vid nyupptäckt brottslighet
Regeringens förslag innebär att det alltjämt ska vara möjligt att i vissa fall låta en tidigare utdömd påföljd omfatta även ett nyupptäckt brott. Enligt regeringens förslag ska bestämmelsen göras tillämplig även på andra påföljder än fängelse och sluten ungdomsvård. Bestämmelsens tillämpningsområde inskränks emellertid till att enbart omfatta nyupptäckt brottslighet. Om gärningsmannen begår ny brottslighet ska det enligt regeringens förslag inte vara möjligt att låta en tidigare utdömd påföljd omfatta även denna brottslighet.
Regeringen anför att ett nyupptäckt brott tidsmässigt sett hade kunnat omfattas av den tidigare domen. Det hade då setts som en del i den samlade brottsligheten och bedömts enligt principerna för flerfaldig brottslighet. Eftersom det kan bero på tillfälligheter att all brottslighet inte har prövats i ett sammanhang, och omfattats av en gemensam påföljd, är det rimligt att det nyupptäckta brottet bör bedömas på samma sätt även om det prövas i en senare rättegång.
En ny reglering för ungdomsvård och ungdomstjänst
Ny påföljd efter tidigare dom på ungdomsvård eller ungdomstjänst
Regleringen i 34 kap. brottsbalken om bestämmande av ny påföljd efter tidigare dom är, som utgångspunkt, inte tillämplig om den tidigare domen är ungdomsvård eller ungdomstjänst. När en ung person har dömts för brott till en sådan påföljd och därefter ska dömas för ytterligare brott som begåtts innan den tidigare påföljden har verkställts eller upphört är i dag det enda alternativet att döma särskilt till påföljd för dessa.
En anledning till varför ungdomspåföljderna lämnats utanför regleringen i 34 kap. brottsbalken var att man ville undvika kompetenskonflikter mellan det straffrättsliga regelsystemet och vårdlagstiftningen. Bland annat fanns det inte någon formell slutpunkt för hur länge vården skulle pågå, och det stod därmed inte klart för domstolen vad påföljden skulle innebära. Mot den bakgrunden fanns det inte förutsättningar att besluta att den skulle omfatta annan brottslighet, dvs. meddela en konsumtionsdom, eftersom det inte var möjligt att avgöra en rimlig ingripandegrad utifrån den samlade brottsligheten.
I dag är emellertid ungdomspåföljderna i flera avseenden annorlunda utformade. Såväl vad gäller ungdomsvård som ungdomstjänst går det att värdera hur ingripande påföljden är och på vilket sätt den ger uttryck för brottslighetens allvar. Detta innebär att det går att värdera när en konsumtionsdom kan vara en tillräcklig och rimlig reaktion för den tillkommande brottsligheten. Att det går att avgöra vad påföljden ska innehålla, om den är helt verkställd eller vad som återstår att verkställa, innebär vidare att det är möjligt att undanröja en ungdomspåföljd och döma till en gemensam påföljd samt att åstadkomma ett sammantaget rättvist resultat om så sker.
Regeringen anför att dessa förändringar i påföljdernas utformning har medfört att det numera finns förutsättningar att beakta konkurrensen med en tidigare utdömd påföljd när påföljdsbestämningen görs för annan brottslighet. Att det i dag finns flera tillämpliga påföljdsalternativ för unga lagöverträdare kan vidare öka behovet av att göra förordnanden för att kunna lösa olika praktiska problem.
Som huvudregel innebär regeringens förslag att rätten ska bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten när den som dömts till ungdomsvård eller ungdomstjänst ska dömas för ytterligare brott, som begåtts innan den tidigare påföljden helt har verkställts eller upphört. Regeringen anser emellertid att lämplighets- och rättviseskäl talar för att det i vissa fall bör kunna vara möjligt, när en person ska dömas för ytterligare brott, att besluta om att tidigare påföljd avseende ungdomsvård eller ungdomstjänst ska omfatta även det ytterligare brottet. Regeringen bedömer även att det finns ett behov av att kunna besluta om en tidigare utdömd ungdomspåföljd, t.ex. undanröja påföljden, i vissa fall.
Möjligheter att avvika från huvudregeln
Rätten ska kunna besluta att en tidigare utdömd påföljd som innebär ungdomsvård eller ungdomstjänst ska avse också tillkommande brottslighet om det är fråga om nyupptäckt brottslighet som i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare domen med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse. Det ska dessutom vara möjligt att även i andra fall besluta om konsumtionsdom om det finns särskilda skäl för det.
Om den tidigare domen fått laga kraft får rätten undanröja den tidigare påföljden och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten om det finns särskilda skäl och om domen meddelas innan påföljden helt har verkställts. Det krävs inte att den nya påföljden är av annan art än den som undanröjs. Rätten ska ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen.
När fängelse eller sluten ungdomsvård döms ut som gemensam påföljd efter undanröjande av en tidigare påföljd som innebär ungdomsvård eller ungdomstjänst enligt reglerna i 34 kap. brottsbalken ska tiden för ett frihetsberövande som föregått den tidigare domen anses som tid under vilken påföljden verkställts i anstalt.
Regeringens förslag innebär alltså att ungdomstjänst och ungdomsvård ska omfattas av regleringen om påföljdsbestämning efter tidigare dom.
Ikraftträdande
Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2016.
Utskottets ställningstagande
Propositionen har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Enligt utskottets uppfattning medför de föreslagna lagändringarna bl.a. en förenkling och ett förtydligande av de regler som gäller för hur domstolen ska bestämma påföljd när en tilltalad döms för ytterligare brott som begåtts innan en tidigare påföljd helt har verkställts, eller upphört. Regleringen av hur återfall ska behandlas blir också mer konsekvent. Utskottet anser att förslagen är ändamålsenligt utformade och att de bör antas av riksdagen. Utskottet tillstyrker således propositionen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2015/16:151 Ny påföljd efter tidigare dom:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.
Bilaga 2
