Finansutskottets betänkande

2015/16:FiU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och avslår samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns fem reservationer (M, SD, C, L, KD) och ett särskilt yttrande (V).

Den ekonomiska utvecklingen

Tillväxten i den svenska ekonomin väntas vara fortsatt stark 2016 för att sakta in något följande år. BNP bedöms växa med 3,8 procent 2016 och 2,2 procent 2017. Resursutnyttjandet väntas uppnå balans under 2016. Sysselsättningen ökar eftersom den sammantagna produktionen bedöms bli större än i regeringens tidigare prognos. Även arbetskraften växer snabbare till följd av många nyanlända, vilket också innebär att arbetslösheten ökar successivt. Det tar i regel lång tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Den globala ekonomin präglas av fortsatt stora osäkerheter, och den svaga tillväxten har reviderats ned av flera bedömare efter regeringens prognos. Nedåtriskerna har också ökat.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Ordning och reda i de offentliga finanserna är en förutsättning för en stabil finansiering av den gemensamma välfärden och för att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Tidigare ofinansierade reformer, främst skattesänkningar, har bidragit till betydande underskott i de offentliga finanserna. Utskottet välkomnar regeringens omläggning av finanspolitiken i en mer ansvarsfull riktning. Genom en stram finanspolitik i kombination med en stark ekonomisk tillväxt kunde underskotten i de offentliga finanserna förstärkas med 61 miljarder kronor mellan 2014 och 2015. Det finansiella sparandet avviker emellertid från den målsatta nivån på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Det är viktigt att bygga upp marginaler för att möta framtida konjunkturnedgångar. Samtidigt anser utskottet att det är rimligt att exceptionella händelser som ett stort antal människor på flykt hanteras utan krav på kortsiktiga budgetförstärkningar. Konsolideringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kommer därför att nås först något år efter 2020. Det gynnsamma läget i kombination med en ansvarsfull finanspolitik gör att det finansiella sparandet stärks fr.o.m. 2018 för att uppgå till 36 miljarder kronor, motsvarande 0,7 procent av BNP, 2020. Utgiftstaken bedöms till 1 392 miljarder kronor och 1 466 miljarder kronor för 2019 och 2020. Utskottet framhåller att reformambitioner bör redovisas fördelade per utgiftsområde även för åren efter budgetåret.

Med sina riktlinjer för den ekonomiska politiken visar regeringen enligt utskottet att den står för ett samhällsbygge för ansvar, trygghet och utveckling.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen arbetar för att ge dem som flytt till Sverige goda förutsättningar att snabbt ta sig in i det svenska samhället. Arbete är nyckeln till etablering. Det stora antalet asylsökande innebär en utmaning för många av välfärdens verksamheter, och utskottet noterar att regeringen nyligen presenterat en satsning på ytterligare 10 miljarder kronor årligen till kommuner och landsting.

Utskottet håller med regeringen om att målet att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 är ambitiöst och ställer höga krav på politiken, inte minst mot bakgrund av att många människor kommer att vara nya på arbetsmarknaden under de kommande åren. Utskottet står bakom regeringens jobbagenda och konstaterar att satsningar på välfärden också är en central del i regeringens jobbpolitik. Utskottet delar regeringens bedömning att det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik för att minska arbetslösheten, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, praktik och anställningsstöd.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att skolan är helt avgörande för ett Sverige som håller ihop och en viktig del av samhällsbygget, och utskottet ställer sig bakom inriktningen för att höja kunskapsresultaten genom ökad attraktivitet för läraryrket, tidiga insatser och ökad jämlikhet.

Utskottet delar regeringens ambition att Sverige ska vara en global föregångare i klimatomställningen och ser positivt på det breda parlamentariska stöd som finns för ett klimatpolitiskt ramverk.

Utskottet välkomnar regeringens prioriteringar för att stärka välfärden genom att göra det möjligt att anställa fler inom välfärden och att fortsätta värna starka offentliga trygghetssystem. Utskottet välkomnar också att regeringen aviserat att den ska återkomma till riksdagen med förslag om resursförstärkning till kommunsektorn på 10 miljarder kronor för ökad kvalitet i välfärden. 2016 års ekonomiska vårproposition bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet.

Behandlade förslag

Proposition 2015/16:100 2016 års ekonomiska vårproposition.

Fem yrkanden i följdmotioner.

Åtta yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2015/16.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska utvecklingen

1.1 Propositionen

1.2 Motionerna

1.3 Kompletterande information

1.4 Finansutskottets bedömning

2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

2.1 Propositionen

2.2 Motionerna

Allianspartiernas gemensamma riktlinjer

Moderaternas riktlinjer

Sverigedemokraternas riktlinjer

Centerpartiets riktlinjer

Liberalernas riktlinjer

Kristdemokraternas riktlinjer

Övriga motioner

2.3 Yttranden från andra utskott

2.4 Kompletterande information

Aktuella bedömningar av de offentliga finanserna

Finanspolitiska rådets rapport 2016

EU-kommissionens landsspecifika rekommendationer

Riksrevisionens granskningar om offentliga finanser

2.5 Finansutskottets ställningstagande

Reservationer

1.Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (M)

2.Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (SD)

3.Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (C)

4.Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (L)

5.Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (KD)

Särskilt yttrande

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2015/16

Bilaga 2
Skatteutskottets yttrande 2015/16:SkU7y

Bilaga 3
Justitieutskottets yttrande 2015/16:JuU8y

Bilaga 4
Socialutskottets yttrande 2015/16:SoU5y

Bilaga 5
Utbildningsutskottets yttrande 2015/16:UbU7y

Bilaga 6
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2015/16:MJU5y

Bilaga 7
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2015/16:AU3y

Bilaga 8
Protokoll från öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 2016

Tabeller

Tabell 1.1 BNP-utvecklingen i omvärlden 2016–2020

Tabell 1.2 Makroekonomiska nyckeltal 2016–2020

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

Tabell 1.4 Alternativa scenarier för ekonomins utveckling 2016–2020

Tabell 1.5 Prognosjämförelse 2016–2017

Tabell 1.6 Aktuella prognoser av ekonomins utveckling 2016–2017

Tabell 2.1 Den offentliga sektorns finanser

Tabell 2.2 Statens budgetsaldo 2015–2020

Tabell 2.3 Finansiellt sparande i offentlig sektor och indikatorer för avstämning mot målet för det finansiella sparandet

Tabell 2.4 Utgiftstak 2015–2020

Tabell 2.5 Aktuella bedömningar av finansiellt sparande

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som regeringen föreslår.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:100 punkt 1 och avslår motionerna

2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S),

2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M),

2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP),

2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4,

2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S),

2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C),

2015/16:2439 av Kristina Yngwe (C),

2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD),

2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD),

2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 1,

2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C) och

2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M).

Reservation 1 (M)

Reservation 2 (SD)

Reservation 3 (C)

Reservation 4 (L)

Reservation 5 (KD)

Stockholm den 16 juni 2016

På finansutskottets vägnar

Fredrik Olovsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Ulf Kristersson (M), Monica Green (S), Maria Plass (M), Jörgen Hellman (S), Oscar Sjöstedt (SD), Ingela Nylund Watz (S), Emil Källström (C), Janine Alm Ericson (MP), Jan Ericson (M), Hans Unander (S), Dennis Dioukarev (SD), Mats Persson (L), Ulla Andersson (V), Jakob Forssmed (KD), Marie Granlund (S) och Fredrik Schulte (M).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet 2016 års ekonomiska vårproposition (prop. 2015/16:100). Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna och Vänsterpartiet. Finansutskottets behandling avser propositionens yrkande 1 om riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och de motioner som väckts med anledning av propositionen i dessa delar. Propositionens övriga yrkanden om utgiftsområdesindelningen behandlas av konstitutionsutskottet i betänkande 2015/16:KU23. I detta betänkande behandlar finansutskottet också några motioner från allmänna motionstiden 2015/16. En förteckning över behandlade förslag finns i bilaga 1.

Förslaget till riksdagsbeslut avser ett samlat ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riksdagsbehandlingen av den ekonomiska vårpropositionen är tänkt att ägnas åt makroekonomiska bedömningar av den ekonomiska utvecklingen samt åt en övergripande diskussion med utgångspunkt i de samlade politiska alternativen för den ekonomiska politiken på medellång och lång sikt.

Skatteutskottet, justitieutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet, miljö- och jordbruksutskottet och arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över propositionen och motionerna. Yttrandena finns i bilagorna 2–7 i betänkandet.

Den 26 april informerades utskottet av statssekreterarna Karolina Ekholm och Hans Dahlgren om Sveriges konvergensprogram och nationella reformprogram. Programmen lämnades till EU-kommissionen den 29 april.

Den 24 maj 2016 anordnade finansutskottet en öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport Svensk finanspolitik 2016 med finansminister Magdalena Andersson och företrädare för Finanspolitiska rådet. Protokollet från utfrågningen finns i bilaga 8 i betänkandet. Rapporten är ställd till regeringen och är således inte ett formellt ärende för riksdagen. Utskottet har ändå skäl att beakta rapporten. Protokollet från utfrågningen kommer också att presenteras i en rapport från riksdagen (2015/16:RFR21).

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska utvecklingen

Utskottets bedömning i korthet

Tillväxten i den svenska ekonomin väntas vara fortsatt stark 2016 för att sedan sakta in något 2017. Enligt regeringens prognos bidrar en fortsatt stark inhemsk efterfrågan och fasta bruttoinvesteringar i hög grad till BNP-tillväxten. Resursutnyttjandet stiger och väntas uppnå balans redan under 2016. Sysselsättningen blir starkare för de kommande åren än enligt regeringens bedömning i höstas, eftersom den sammantagna produktionen väntas bli större. Även arbetskraften växer snabbare till följd av många nyanlända, vilket också innebär att arbetslösheten ökar för de följande åren.

Den globala ekonomin präglas av en svag tillväxt och fortsatt stora osäkerheter. Tillväxten har reviderats ned av flera bedömare efter regeringens ekonomiska vårproposition. Nedåtriskerna har ökat, bl.a. på grund av geopolitiska och finansiella risker.

1.1 Propositionen

Regeringen redovisar i propositionen en prognos för den ekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden t.o.m. 2020. Tyngdpunkten i redovisningen läggs på 2016 och 2017. Prognosen baseras på nu gällande regler samt på föreslagna och aviserade åtgärder i Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99).

Konjunkturen bedöms ha återhämtat sig i en snabbare takt, och BNP-tillväxten väntas bli väsentligt högre 2016 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2016. Den främsta anledningen är en betydligt högre tillväxt i fasta bruttoinvesteringar och i den offentliga konsumtionen. För 2017–2019 bedöms tillväxten vara lägre jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2016.

Inflationen mätt som konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) har reviderats ned för 2016 på grund av fallande energipriser. KPIF blir dock något högre 2018 och 2019 än höstens bedömning som en följd av högre efterfrågan på sikt.

Sysselsättningstillväxten har reviderats upp för prognosperioden 2016–2019, eftersom den sammantagna produktionen bedöms bli högre än vad som förväntades i budgetpropositionen. Även arbetskraften växer starkare till följd av en högre befolkningstillväxt. Detta har också medfört att jämviktsarbetslösheten har reviderats upp i slutet av prognosperioden 2017–2020 med anledning av en större andel nyanlända i arbetskraften eftersom de har en lägre sannolikhet att få anställning.

Utvecklingen i omvärlden 2016 och 2017

BNP-tillväxten i omvärlden var måttlig 2015, vilket även gäller många av de framväxande ekonomierna. Inledningen av 2016 har kännetecknats av finansiell oro med stora rörelser på världens börser. En ovisshet om stabiliteten i den kinesiska tillväxten och en svagare ekonomisk utveckling i många råvaruberoende ekonomier har bidragit till en osäkerhet på de finansiella marknaderna. Även tecken på en försvagning av den ekonomiska utvecklingen i många avancerade ekonomier har bidragit till osäkerheten. Sammantaget bedöms tillväxten i omvärlden ta fart igen 2017.

Tabell 1.1 BNP-utvecklingen i omvärlden 2016–2020

Årlig procentuell förändring

	20 16	2017	2018	2019	2020
BNP, euroområdet	1,3	1,7	1,6	1,5	1,4
BNP, USA	2,0	2,4	2,4	2,2	2,2
BNP, Kina	6,4	6,3	6,2	6,1	6,1
BNP, världen *	2,1	2,6	2,7	2,7	2,8

* BNP-prognoser sammanviktade med KIX-vikter, vilket är ett mått på svensk utrikeshandel.

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

I euroområdet förväntas en starkare investeringstakt som en följd av en fortsatt expansiv penningpolitik och en mindre åtstramande finanspolitik. Tillsammans med låga energi- och råvarupriser bidrar detta till en starkare återhämtning i euroområdet 2017. Tillväxttakten i euroområdet förväntas dock vara fortsatt relativt låg, även om återhämtningen sker i fler länder och omfattar fler sektorer än tidigare. Arbetslösheten förväntas bli fortsatt hög och inflationen låg.

I USA har arbetsmarknaden fortsatt att utvecklas positivt med stigande sysselsättning, högre löneökningstakt och gradvis stigande inflation. Den underliggande inflationen ligger för närvarande nära inflationsmålet. Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden bidrog till att den amerikanska centralbanken höjde styrräntan 2015, och fler styrräntehöjningar är att vänta 2016 och 2017.

Den politiska ledningen i Kina har uttalat ett mål om att den ekonomiska tillväxten i högre grad ska vara konsumtionsdriven, från att tidigare ha dominerats av export och investeringar. Den nya inriktningen innebär att BNP-tillväxten saktar in och att den inhemska efterfrågan på importvaror inte ökar lika snabbt som tidigare, vilket har lett till kraftigt sjunkande priser på flera viktiga råvaror jämfört med sommaren 2014. Detta har minskat exportintäkterna och tillväxten för många råvaruproducerande länder, bl.a. Brasilien och Ryssland. Råvarupriserna bedöms dock ha stabiliserats och förväntas stiga något framöver, och sammantaget väntas tillväxten öka i de framväxande ekonomierna 2017.

Svensk ekonomi 2016 och 2017

Svensk ekonomi utvecklades mycket starkt 2015. BNP ökade med drygt 4 procent, vilket enligt regeringen förklaras av en stark investeringsutveckling inom främst bostadssektorn, en stabil utveckling av hushållens konsumtion och en snabbt ökande offentlig konsumtion och export. En fortsatt stark inhemsk efterfrågan bidrar till att BNP-tillväxten blir fortsatt hög 2016 men saktar in något 2017. Resursutnyttjandet, mätt med BNP-gapet, stiger och bedöms nå balans redan under 2016, vilket är ett år tidigare jämfört med prognosen i budgetpropositionen. Resursutnyttjandet väntas bli något mer ansträngt 2016 och för de följande åren än enligt höstens bedömning.

Tabell 1.2 Makroekonomiska nyckeltal 2016–2020

Årlig procentuell förändring om inget annat anges

	20 16	2017	2018	2019	2020
BNP, fasta priser	3,8	2,2	1,8	2,1	2,9
BNP-gap, procent av BNP	0,2	0,5	0,3	0,0	0,0
Produktivitet	1,7	0,7	1,3	1,4	1,7
Arbetskraft 15–74 år	1,0	1,1	0,8	0,9	1,0
Sysselsatta 15–74 år	1,7	1,6	0,8	0,7	0,9
Arbetslöshet, procent av arbetskraften	6,8	6,3	6,4	6,5	6,6
KPI, årsgenomsnitt	0,9	1,6	2,3	3,2	3,2
KPIF, årsgenomsnitt	1,3	1,8	2,0	2,1	2,0
Reporänta, årsgenomsnitt	–0,5	–0,3	0,5	1,6	2,6

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

Arbetskraften väntas enligt regeringen fortsätta att öka 2016 och 2017 med ca 1 procent. Eftersom befolkningen bedöms växa i ungefär samma takt väntas arbetskraftsdeltagandet i princip bli oförändrat fram till 2017. Detta beror bl.a. på att grupper som äldre och nyanlända har ett lägre genomsnittligt arbetskraftsdeltagande och kommer att utgöra en allt större andel av den arbetsföra befolkningen. Framåtblickande indikatorer för efterfrågan på arbetskraft, som bl.a. antalet lediga jobb och företagens anställningsplaner, tyder på en stark sysselsättningstillväxt 2016 och 2017. Sysselsättningen i kommunsektorn väntas öka stort under hela prognosperioden som en följd av att den kommunala konsumtionen bedöms öka på grund av många asylsökande.

Arbetslösheten antas minska 2016 och 2017 till följd av att sysselsättningen förväntas öka väsentligt snabbare än arbetskraften. Arbetslösheten beräknas därefter stiga svagt på grund av ett något ansträngt resursutnyttjande i ekonomin. Jämfört med i budgetpropositionen har regeringen reviderat upp arbetslöshetsnivån för 2017–2020 med anledning av en större andel nyanlända i arbetskraften. Många nyanlända träder in på arbetsmarknaden samtidigt som fler av dem är arbetslösa, vilket också leder till en högre jämviktsarbetslöshet.

Enligt regeringens prognos väntas inflationen mätt som KPIF stiga 2016 och 2017. Detta beror på att ett högre resursutnyttjande kan öka företagens möjligheter att föra över sina kostnader till konsumenterna, men också förändringar av skatter och avdrag och höjda energipriser antas bidra till att höja inflationstakten. Uppgången i inflationen motverkas något av en förväntad kronförstärkning. Riksbanken för en mycket expansiv penningpolitik, och reporäntan förväntas ligga kvar på en låg nivå 2016 för att sedan stiga något 2017.

Flera faktorer tyder på en fortsatt hög konsumtion bland hushållen, bl.a. fortsatt låga räntor, ett i utgångsläget högt hushållssparande, höga reallöneökningar och en minskande arbetslöshet. Hushållens ökade konsumtion väntas ge ett relativt stort bidrag till BNP-tillväxten 2016 och 2017. Behovet av kommunala välfärdstjänster väntas öka främst till följd av asylmottagandet men också på grund av stora demografiska förändringar med fler barn och äldre. Sammantaget väntas den offentliga konsumtionen öka mycket starkt 2016, men i en avtagande takt 2017.

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

Årlig procentuell förändring, fasta priser, om inget annat anges

	Mdkr 2014	1993–2015	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Hushållens konsumtion	1 812	2,3	2,6	3,0	2,7	2,5	2,6	3,3
Offentlig konsumtion	1 031	0,9	2,5	4,6	2,1	0,7	– 0,2	– 0,2
Fasta brutto-investeringar	922	3,9	7,3	3,9	2,3	2,5	3,4	4,8
Lagerinves-teringar	10	0,0	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	1 744	5,4	5,9	5,9	3,7	3,6	4,0	4,6
Import	1 600	5,1	5,4	5,9	4,2	4,2	4,0	4,4
BNP	3 918	2,6	4,1	3,8	2,2	1,8	2,1	2,9
BNP per capita *	0,4	2,0	3,0	2,6	0,8	–	–	–

* BNP per person i totala befolkningen, miljoner kronor. Redovisas t.o.m. 2017.

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

Regeringen bedömer att tillväxten för bostadsinvesteringar kommer att vara fortsatt hög 2016 men därefter avta 2017. Det sammantagna investeringsbehovet inom näringslivet bedöms dock inte vara lika stort, vilket innebär en lägre investeringstakt. De offentliga investeringarna väntas däremot växa i hög takt under både 2016 och 2017. I kommunsektorn finns ett stort behov av investeringar till följd av den demografiska utvecklingen och av att äldre infrastruktur behöver ersättas. Samtidigt ökar investeringarna i statlig transportinfrastruktur. Sammantaget väntas de totala investeringarna växa i normal takt 2016 och därefter något svagare.

Exporttillväxten väntas enligt regeringen vara fortsatt hög 2016 för att därefter dämpas i takt med utvecklingen i de länder som Sverige exporterar till. En hög konsumtionstillväxt och höga investeringsnivåer 2016 gör att importen väntas öka i en hög takt, men sedan sakta in 2017.

Utvecklingen 2018–2020

BNP-tillväxten i omvärlden 2018–2020 kännetecknas av fortsatt stora regionala skillnader. I euroområdet bedöms BNP-tillväxten bli jämförelsevis låg, i genomsnitt 1,5 procent per år. En bidragande orsak är en fortsatt anpassning av skuldsättningen bland hushåll och i offentlig sektor i flera euroländer. BNP-tillväxten i USA bedöms avta något 2018–2020 men väntas bli högre än i euroområdet under hela perioden. Bland de framväxande ekonomierna bedöms den kinesiska BNP-tillväxten stabiliseras på drygt 6 procent. Den årliga tillväxten för Sveriges huvudsakliga handelspartner bedöms vara ca 3 procent 2018–2020.

Regeringen bedömer att resursutnyttjandet är högt i den svenska ekonomin de närmaste åren och åter i balans 2019 (se tabell 1.2). Ekonomin återgår till konjunkturell balans 2019, och därefter växer BNP i linje med den potentiella BNP-tillväxten. En bidragande faktor till att BNP-tillväxten bromsar in är att den för närvarande höga offentliga konsumtionen väntas växa långsammare än tidigare.

Sysselsättningen väntas bromsa in 2018 till följd av det något ansträngda resursutnyttjandet i ekonomin, vilket bidrar till en högre arbetslöshet. Från och med 2018 väntas också förhållandevis många nyanlända träda in på arbetsmarknaden, och arbetslösheten bedöms stiga svagt 2018–2020.

Inflationen bedöms öka som en följd av ett högre resursutnyttjande och därmed höjda priser på varor och tjänster. Kronan bedöms samtidigt förstärkas något, vilket kan dämpa ökningstakten i importpriserna. Reporäntan bedöms höjas gradvis med början 2017 till ca 2,5 procent 2020. Fortsatt låga styrräntor i omvärlden antas dock resultera i att reporäntan höjs i långsam takt.

Risker och alternativa scenarier

Regeringen redovisar i propositionen ett antal risker som har stor påverkan på bedömningen av den makroekonomiska utvecklingen. Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden har stor betydelse och regeringen bedömer att riskbilden dessutom har ökat jämfört med den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 2016, t.ex. i fråga om utvecklingen i de framväxande ekonomierna och i euroområdet, men också Storbritanniens kommande folkomröstning om EU-medlemskapet i juni 2016.

Antalet asylsökande är dock den enskilt största faktorn som påverkar svensk ekonomi, och den används som utgångspunkt i regeringens alternativa scenarier för ekonomins utveckling. Samtidigt bedömer regeringen att Migrationsverkets prognos över antalet asylsökande de kommande åren är mycket osäker. Regeringen redovisar två alternativa scenarier i propositionen, vilket framgår av tabell 1.4.

Tabell 1.4 Alternativa scenarier för ekonomins utveckling 2016–2020

Årlig procentuell förändring om inget annat anges

	2016	2017	2018	2019	2020
BNP, kalenderkorrigerad	3,5	2,5	2,0	2,2	2,7
Alt. 1 Fler asylsökande	3,6	2,7	1,8	2,1	2,7
Alt. 2 Färre asylsökande	3,5	2,3	1,9	2,4	2,7
Arbetslöshet, % av arbetskraften	6,8	6,3	6,4	6,5	6,6
Alt. 1 Fler asylsökande	6,7	6,2	6,4	6,5	6,7
Alt. 2 Färre asylsökande	6,8	6,5	6,5	6,4	6,3

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

I alternativscenario 1 antas ett högre antal asylsökande – sammanlagt 140 000 personer 2016 och därefter 105 000 personer sammanlagt 2017–2020. Den offentliga konsumtionen bedöms vara högre än i regeringens prognos. BNP antas växa i högre takt, vilket bidrar till en lägre arbetslöshet. Antalet nyanlända med kort tid i Sverige är dock fler i detta scenario, vilket ger en något högre arbetslöshet under prognosperioden.

Enligt alternativscenario 2 antas antalet asylsökande vara lägre, 70 000 personer 2016 för att därefter gradvis minska till 41 000 personer 2020. Detta scenario innebär en lägre befolkningsökning och därmed lägre potentiell BNP. Den offentliga konsumtionsökningen beräknas bli lägre, och arbetslösheten blir något högre 2017 och 2018 för att därefter minska t.o.m. 2020.

Prognosjämförelse och utvärdering av prognoser

Regeringen jämför i propositionen sin prognos över BNP, arbetslöshet, inflation och BNP-gap med prognoser från Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen och Riksbanken (se tabell 1.5 nedan).

Regeringens prognos för BNP-tillväxten 2016 är något högre än de övriga bedömarnas prognoser. Skillnaderna mot Riksbankens och Europeiska kommissionens prognoser för 2017 beror enligt regeringen till stor del på att dessa institutioners prognoser gjordes innan nationalräkenskaperna för det fjärde kvartalet 2015 publicerades. Enligt regeringen är det en relativt liten skillnad mellan bedömarnas prognoser för BNP-tillväxten om hänsyn tas till den osäkerhet som omgärdar prognoserna. Regeringens prognos för arbetslösheten 2016 är i linje med de andra bedömarnas prognoser. För 2017 är regeringens prognos något lägre än Europeiska kommissionens och Riksbankens prognoser, vilket till stor del förklaras av olika bedömningar av tillväxten i arbetskraften. Regeringens prognos för inflationen 2016 ligger nära övriga bedömares prognoser. Enligt Riksbanken väntas dock priserna stiga snabbare 2017 än i regeringens prognos. Europeiska kommissionen bedömer att resursutnyttjandet i ekonomin är i balans 2016 och 2017, medan regeringen och övriga bedömare anser att resursutnyttjandet är fortsatt högt 2016 och 2017, vilket innebär ett positivt BNP-gap. Konjunkturinstitutet bedömer att BNP-gapet för 2016 och 2017 är större än i regeringens prognos, vilket förklaras av att institutet gör en annan bedömning av den potentiella BNP-nivån.

Tabell 1.5 Prognosjämförelse 2016–2017

Årlig procentuell förändring om inget annat anges

	2016	2017
BNP
Regeringen	3,8	2,2
Konjunkturinstitutet	3,5	2,3
Europeiska kommissionen	3,2	2,9
Riksbanken	3,5	2,8
Arbetslöshet, % av arbetskraften
Regeringen	6,8	6,3
Konjunkturinstitutet	6,7	6,3
Europeiska kommissionen	6,9	6,7
Riksbanken	6,8	6,7
	2016	2017
Inflation*
Regeringen	0,9/1,0	1,6/1,5
Konjunkturinstitutet	0,8/0,9	1,2/1,2
Europeiska kommissionen	–/1,1	–/1,4
Riksbanken	0,7/1,1	2,1/2,1
BNP-gap, % av potentiell BNP
Regeringen	0,2	0,5
Konjunkturinstitutet	0,6	1,1
Europeiska kommissionen	0,0	0,0
Riksbanken	0,2	0,7

* Procentuell förändring, årsgenomsnitt för KPI respektive harmoniserat index för konsumentpriser (HIKP).

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

1.2 Motionerna

Allianspartiernas motioner

I de fyra partimotionerna från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna presenteras en gemensam bedömning av den svenska ekonomin. Detta görs i partimotion 2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M), partimotion 2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C), partimotion 2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L) och i partimotion 2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD).

Motionärerna konstaterar att den globala ekonomin återhämtar sig och att den drivs på av de avancerade ekonomierna. Återhämtningen understöds av en expansiv penningpolitik, tilltagande investeringsbehov och ett lågt oljepris. Återhämtningen sker dock i långsam takt, och jämfört med bedömningen hösten 2015 har utsikterna försvagats. Ekonomin i euroområdet uppvisar en svag utveckling och tillväxtekonomiernas utveckling är förknippad med stor osäkerhet. Det är framför allt den svaga utvecklingen av industriproduktionen och de begränsade investeringarna som väcker viss oro.

Den starka tillväxten i svensk ekonomi drivs av flera samverkande faktorer, enligt motionärerna. Sverige har klarat den utdragna lågkonjunkturen bättre än många jämförbara länder, till stor del som en följd av en väl avvägd stabiliseringspolitik och en expansiv penningpolitik.

Motionärerna anser att Sverige befinner sig i en ovanlig konjunkturuppgång. Samtidigt som tillväxten i ekonomin är god jämfört med många andra länder präglas ekonomin av obalanser på bostadsmarknaden och en stor befolkningsökning av nyanlända flyktingar, vilket gör att sysselsättningen väntas avta och arbetslösheten öka under 2017 och de följande åren.

Motionärerna påpekar att riskerna för en sämre ekonomisk utveckling både globalt och i Sverige fortfarande är stora. Några exempel på globala risker är oron på de finansiella marknaderna, osäkerheten i Kinas ekonomi, en mycket expansiv penningpolitik i många länder men också den politiska och ekonomiska utvecklingen i Europa. Det finns också risker i den svenska ekonomin. Hushållens konsumtion bedöms stå för en större del av BNP-tillväxten än vid tidigare konjunkturuppgångar. Motionärerna menar att regeringens skattehöjningar på arbete och förvärvsinkomster kan leda till att hushållens optimism dämpas, vilket bidrar till en lägre konsumtion än regeringens bedömning. Även företagens investeringsvilja kan dämpas på grund av den osäkerhet som regeringen har skapat kring viktiga beslut om t.ex. energiförsörjning och infrastruktur. Ytterligare risker som bostadsprisernas utveckling och hushållens höga skuldsättning kan få negativa konsekvenser för konsumtionen, sysselsättningen och tillväxten.

1.3 Kompletterande information

Aktuella bedömningar av ekonomins utveckling

Efter att regeringen presenterade sin vårproposition har bl.a. IMF, Riksbanken, EU-kommissionen och OECD publicerat nya prognoser (se tabell 1.6).

Internationella valutafondens prognos från april 2016

Enligt Internationella valutafondens (IMF) prognos från april 2016 väntas den svenska BNP-tillväxten vara fortsatt hög som en följd av en expansiv penningpolitik, stora bostadsinvesteringar och en hög offentlig konsumtion (se tabell 1.6). Arbetslösheten väntas öka marginellt till 7,0 procent 2017.

Den globala tillväxten har sedan prognosen i januari reviderats ned för både 2016 och 2017 på grund av att tillväxten dämpades under framför allt det fjärde kvartalet 2015 i de avancerade ekonomierna, bl.a. USA och Japan. Bilden av det ekonomiska läget i de framväxande ekonomierna är splittrad. Kina har t.ex. en fortsatt hög tillväxttakt medan råvaruproducerande länder som t.ex. Brasilien och Ryssland befinner sig i recession. De framväxande ekonomierna och utvecklingsekonomierna väntas stå för huvuddelen av tillväxten, vilket bl.a. förklaras av lägre energipriser och en fortsatt expansiv penningpolitik men också av att nedgången i tillväxten avtar för råvaruproducerande länder. Faktorer som motverkar en uppgång globalt är en ogynnsam befolkningsutveckling, en låg produktivitet och kvarvarande effekter av finanskrisen men också ytterligare förstärkningar av valutakurser, särskilt i USA. I euroområdet är risken stor för att inflationsförväntningarna minskar och att den redan höga skuldsättningen i flera länder fortsätter att öka.

Enligt IMF har riskerna ökat, bl.a. för fallande tillgångspriser och ökad finansiell oro, låga oljepriser och en ogynnsam omstrukturering av Kinas ekonomi, men även de geopolitiska riskerna har ökat.

Riksbankens prognos från april 2016

Enligt Riksbankens penningpolitiska rapport från april 2016 var BNP‐tillväxten i Sverige överraskande hög fjärde kvartalet 2015. Tillväxten bedöms ha dämpats något därefter, delvis för att exporttillväxten har mattats av. Tillväxten i euroområdet var emellertid svagare än väntat i den förra prognosen i februari, varför prognoserna revideras ned för den globala tillväxten och inflationen. Resursutnyttjandet i svensk ekonomi bedöms vara normalt och öka framöver, eftersom BNP och antalet arbetade timmar ökar snabbare än den trendmässiga tillväxttakten. Arbetsmarknaden fortsätter att förbättras genom att sysselsättningen bedöms stiga samtidigt som arbetslösheten beräknas sjunka något under 2016 och 2017. Nyanländas inträde på arbetsmarknaden innebär dock att arbetslösheten ökar fr.o.m. 2018. KPIF var starkare än väntat, vilket delvis beror på att den tidigare försvagningen av kronan fortfarande driver upp varu- och livsmedelspriser med relativt högt importinnehåll. Även om uppgången inte är helt entydig har prognosen reviderats upp för 2016 bl.a. till följd av högre förväntade energipriser. Samtidigt kvarstår osäkerheten om den globala ekonomin.

Europeiska kommissionens prognos från maj 2016

EU-kommissionen har i sin prognos från maj 2016 reviderat upp den svenska BNP-tillväxten sedan den förra bedömningen i februari. Låga räntor, ökade disponibla inkomster och stigande bostadspriser bidrar till en fortsatt hög privat konsumtion som väntas stå för en tredjedel av tillväxten. Inflationen antas vara måttlig trots en expansiv penningpolitik och en stark inhemsk efterfrågan. Som en nedåtrisk i den svenska ekonomin nämns en stabilisering av bostadspriserna, vilket bl.a. kan dämpa hushållens konsumtion.

Kommissionen har reviderat ned sin bedömning av den globala BNP-tillväxten sedan prognosen i februari, framför allt i de framväxande ekonomierna och under senare tid även i de avancerade ekonomierna. För 2016 väntas BNP öka med 1,8 procent inom EU som helhet och något svagare i euroområdet, 1,6 procent. Även inflationen i euroområdet väntas bli lägre under en längre period än enligt förra prognosen. Stigande energipriser och ökad inhemsk efterfrågan driver dock upp inflationen 2017. Arbetsmarknaden inom euroområdet bedöms förbättras både 2016 och 2017.

Samtidigt har nedåtriskerna ökat enligt kommissionen, främst för en sämre tillväxt i Kina, men också för en ökad geopolitisk oro och plötsliga rörelser i oljepriserna. En risk i närtid är Storbritanniens folkomröstning om EU-utträde, och på sikt finns en farhåga om att nödvändiga strukturella reformer för flera medlemsländer uteblir.

OECD:s prognos från juni 2016

Enligt prognosen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) från juni 2016 bedöms den svenska BNP-tillväxten öka med 3,4 procent 2016 för att sedan avta till 2,8 procent under nästa år. Arbetsmarknaden väntas förbättras med en ökad sysselsättning och en fallande arbetslöshet. De nyligen ingångna löneavtalen antas endast öka hushållens inkomster måttligt och den privata konsumtionen väntas stiga något långsammare än produktionen, till följd av ett ökat sparande och högre bostadsutgifter. OECD bedömer att inflationstrycket fortfarande är begränsat. Investeringar inom näringslivet väntas öka, däribland i bostäder, men i en något avtagande takt allteftersom resursutnyttjandet ökar.

Enligt OECD väntas tillväxten i den globala ekonomin begränsas till 3,0 procent 2016 och 3,3 procent under nästa år. Det är i linje med bedömningen från i februari men en nedrevidering sedan november. En fortsatt hög arbetslöshet med låga reallöneökningar och en därmed låg konsumtion bidrar till den måttliga tillväxten. Den potentiella BNP-tillväxten bedöms som fortsatt svag, vilket beror på begränsade investeringar och en låg produktivitet. Utvecklingen av världshandeln bedöms vara mycket svag främst under 2016 och för länder utanför OECD, t.ex. råvaruproducerande länder som Brasilien och Ryssland. Inflationen väntas öka något i de avancerade ekonomierna i takt med bl.a. stabilare oljepriser, men till en relativt låg nivå. OECD pekar på den förestående folkomröstningen i Storbritannien om EU-medlemskapet som en särskilt stor geopolitisk risk, men bedömer också att det finns fortsatta risker, bl.a. för finansiell instabilitet i de växande ekonomierna.

Tabell 1.6 Aktuella prognoser av ekonomins utveckling 2016–2017

	2016	2017
BNP, procentuell förändring
Regeringen	3,8	2,2
IMF april 2016	3,7	2,8
Riksbanken april 2016	3,7	2,7
Europeiska kommissionen maj 2016	3,4	2,9
OECD juni 2016	3,4	2,8
Arbetslöshet, % av arbetskraften 15–74 år
Regeringen	6,8	6,3
IMF april 2016	6,8	7,0
Riksbanken april 2016	6,8	6,6
Europeiska kommissionen maj 2016	6,8	6,3
OECD juni 2016	6,7	6,5
Inflation, procentuell förändring årsgenomsnitt för KPI
Regeringen	0,9	1,6
IMF april 2016	1,1	1,4
Riksbanken april 2016	1,0	1,9
Europeiska kommissionen maj 2016*	0,9	1,2
OECD juni 2016	1,2	1,7

* EU-kommissionens prognos avser HIKP.

Källor: 2016 års ekonomiska vårproposition, IMF World Economic Outlook från april 2016, Riksbankens penningpolitiska rapport från april 2016, EU-kommissionens vårprognos från maj 2016 och OECD:s prognos från juni 2016.

Aktuella siffror över läget i ekonomin

I det följande redovisas aktuell statistik och indikatorer som publicerats efter att 2016 års vårproposition publicerades.

Enligt Nationalräkenskaperna för första kvartalet 2016 ökade BNP säsongsrensat med 0,5 procent första kvartalet jämfört med fjärde kvartalet 2015. Tillväxten mattades dock av något efter flera kvartal med hög tillväxttakt och sammanföll med den genomsnittliga tillväxten de senaste tio åren och var i linje med EU:s nivå för det första kvartalet. Jämfört med den föregående publiceringen i februari har den faktiska BNP-utvecklingen för helåret 2015 reviderats upp med 0,1 procentenheter till 4,2 procent.

Fasta bruttoinvesteringar och hushållskonsumtion bidrog mest till tillväxten, medan en ökad import och sänkt export drog ned den. Fasta bruttoinvesteringar steg med 2,1 procent jämfört med föregående kvartal, och stod för 0,5 procentenheter av tillväxttakten. Lagerinvesteringarna stod för 0,3 procentenheter av den säsongsrensade BNP-ökningen. Investeringarna i byggnader och anläggningar, inklusive bostäder, fortsatte att öka kraftigt trots dämpade bostadsinvesteringar.

Hushållens konsumtionsutgifter lyfte BNP-tillväxten med 0,5 procentenheter, varav boendeutgifter bidrog mest till uppgången. De offentliga konsumtionsutgifterna ökade med 0,5 procent jämfört med kvartalet innan, och bidrog med 0,1 procentenheter till BNP-tillväxten.

Exporten föll med 1,3 procent jämfört med det föregående kvartalet, och drog ned BNP-tillväxten med 0,6 procentenheter. Nedgången beror på en minskad tjänsteexport efter åtta kvartal med stadig uppgång. Importen ökade med 0,8 procent under det första kvartalet, vilket ledde till att BNP-utvecklingen dämpades med 0,3 procentenheter. Det var uteslutande varuimporten som ökade, medan importen av tjänster föll något.

Produktionen inom näringslivet steg med 0,5 procent jämfört med kvartalet innan. De tjänsteproducerande branscherna ökade sin produktion med 0,7 procent och bidrog mest till uppgången. De varuproducerande branscherna ökade med 0,3 procent, vilket är en svagare utveckling än för ett år sedan. Det förklaras till stor del av en dämpad tillväxt i tillverkningsindustrin. Offentliga myndigheters produktion ökade med 0,3 procent.

Hushållssektorns disponibla inkomster ökade med 4,4 procent rensat för inflation första kvartalet 2016 jämfört med ett år tidigare (källa: SCB, Nationalräkenskaperna, publicerad den 30 maj).

Enligt Konjunkturbarometern från maj föll indikatorn som sammanfattar hushållens och företagens syn på ekonomin för fjärde månaden i rad, även om tillväxten i svensk ekonomi fortfarande bedöms vara stark. Det är främst hushållen som uppvisar ett minskat förtroende för ekonomin.

Företagens syn på efterfrågan har inte ändrats nämnvärt de senaste månaderna och är mer positiv än normalt, vilket framför allt gäller byggföretagen. Fler privata tjänsteföretag aviserar prishöjningar och väntar sig sammantaget en ökad efterfrågan. Detaljhandeln redovisar en ökad försäljning, dock i en allt mindre omfattning, och industriföretagens produktionsförväntningar har justerats ned till en lägre nivå än det historiska genomsnittet.

Hushållens förtroende för ekonomin är något svagare än normalt. Även synen på den egna ekonomin dämpades något i maj men är fortfarande mer positiv än normalt. Hushållens förväntningar på tolv månaders sikt har inte ändrats nämnvärt från i april och de fortsätter att vara mer pessimistiska än normalt. Det gäller framför allt synen på den svenska ekonomin, men hushållen är även förhållandevis nedtonade om hur den egna ekonomin kommer att utvecklas. Hushållens inflations- och ränteförväntningar på tolv månaders sikt har ökat något från föregående månad. Från och med maj redovisas också hushållens förväntningar på bostadspriserna allmänt och på den egna bostaden. Förväntningarna var oförändrat dämpade för fjärde månaden i rad, och var något högre för prisutvecklingen generellt än för priset för den egna bostaden (källa: Konjunkturinstitutet, publicerad den 26 maj).

Enligt SCB:s finansmarknadsstatistik för april hade hushållens lån från monetära finansinstitut (MFI) en årlig tillväxttakt på 7,7 procent i april, vilket är 0,2 procentenheter högre än i mars. Totalt uppgick hushållens lån hos MFI till 3 369 miljarder kronor, en ökning med 236 miljarder jämfört med motsvarande månad föregående år. Det var främst bostadslånen som ökade till sammanlagt 2 758 miljarder kronor i april, vilket innebär en årlig tillväxttakt på 8,5 procent, och en oförändrad nivå jämfört med mars. Hushållens konsumtionslån hade en tillväxttakt på 3,3 procent i april, vilket är en ökning jämfört med mars när den var 2,8 procent (källa: SCB, Finansmarknadsstatistik, publicerad den 26 maj).

Löneökningarna för hela ekonomin uppgick till 2,3 procent för de två första månaderna 2016 jämfört med motsvarande månader föregående år. För näringslivet uppgick löneökningarna till i genomsnitt 2,2 procent (källa: Medlingsinstitutet, publicerad den 2 maj 2016).

Enligt statistik över färdigställda nybyggnader färdigställdes 34 603 bostadslägenheter under 2015. Av dessa avser 25 565 lägenheter i flerbostadshus och 9 038 i småhus. Ungefär lika många av de nybyggda lägenheterna i flerbostadshus är upplåtna med bostadsrätt (49 procent) som med hyresrätt (51 procent) (källa: SCB, publicerad den 4 maj 2016).

Vid Riksbankens direktionsmöte i april 2016 lämnades reporäntan oförändrad på –0,5 procent, och den bedöms långsamt börja höjas i mitten av 2017. Riksbanken fattade också beslut om att köpa statsobligationer för ytterligare 45 miljarder kronor under andra halvåret 2016 för att minska risken för att kronan stärks snabbare än i prognosen och att inflationsuppgången därmed bryts. Direktionen har en fortsatt hög beredskap att göra penningpolitiken ännu mer expansiv om så behövs, även mellan ordinarie penningpolitiska möten (källa: Riksbankens reporäntebeslut, publicerat den 27 april 2016).

Inflationstakten var 0,8 procent i april, vilket är oförändrat från mars. Under motsvarande period förra året var KPI oförändrat. Den underliggande inflationstakten enligt KPIF var 1,4 procent i april (källa: SCB, publicerad den 12 maj 2016).

Enligt Arbetskraftsundersökningen (AKU) ökade sysselsättningen under första kvartalet 2016 jämfört med samma period förra året. Antalet sysselsatta 15–74 år uppgick till 4 811 000 personer, vilket är 71 000 fler än för ett år sedan. Sysselsättningsgraden var 65,9 procent, vilket är en ökning med 0,4 procentenheter. Uppgången gäller även för säsongsrensade data. Samtidigt minskade arbetslösheten under det första kvartalet 2016 till totalt 397 000 personer eller 7,6 procent av arbetskraften, en nedgång med 0,6 procentenheter. Den säsongsrensade arbetslösheten uppgick till 7,1 procent. Även ungdomsarbetslösheten minskade under det första kvartalet 2016 till sammanlagt 135 000 personer i åldern 15–24 år, en nedgång med 12 000 på ett år. Det är en andel på 21,8 procent av arbetskraften (källa: SCB, publicerad den 12 maj 2016).

Antalet nyanmälda lediga platser till Arbetsförmedlingen var närmare 128 000 i april jämfört med drygt 96 000 vid samma period för ett år sedan. Under april anmäldes 3 500 varsel om uppsägning jämfört med 3 000 i april 2015 (källa: Arbetsförmedlingen, publicerad den 12 maj 2016).

1.4 Finansutskottets bedömning

Svensk ekonomi utvecklas mycket starkt. Enligt regeringens prognos växer BNP med 3,8 procent 2016 för att sedan sakta in till 2,2 procent 2017. Fler fasta bruttoinvesteringar och en högre offentlig konsumtion bidrar till en starkare tillväxt än i tidigare bedömning. Resursutnyttjandet når balans redan 2016, vilket är ett år tidigare än vad som antogs i höstas, och bedöms dessutom bli något mer ansträngt de följande åren. Den underliggande inflationen har reviderats ned för 2016 på grund av fallande energipriser, men väntas i gengäld bli något högre följande år i takt med att efterfrågan ökar. Riksbankens expansiva penningpolitik innebär en oförändrat låg reporänta 2016 som sedan väntas stiga något 2017. Utskottet noterar att sysselsättningen väntas bli starkare 2016–2019 än enligt prognosen i höstas, eftersom den sammantagna produktionen antas bli högre. Regeringen räknar också med att arbetskraften blir större samtidigt som jämviktsarbetslösheten har reviderats upp 2017–2020 eftersom fler nyanlända, som har en lägre sannolikhet att få anställning, deltar i arbetskraften.

Den globala tillväxten förväntas däremot vara fortsatt låg under 2016. Inom euroområdet sker en viss återhämtning i fler länder, och den omfattar fler sektorer än tidigare, men tillväxten bedöms som låg med en fortsatt hög arbetslöshet och låg inflation. Tillväxten i omvärlden väntas ta fart igen 2017. Utskottet noterar också att den globala riskbilden har ökat enligt regeringens prognos jämfört med i höstas, t.ex. i fråga om utvecklingen i de framväxande ekonomierna och i euroområdet, men också med anledning av Storbritanniens kommande folkomröstning om EU-medlemskapet.

Utskottet noterar att regeringen gör en något positivare bedömning av den svenska BNP-tillväxten för 2016 än EU-kommissionen och Riksbanken, vilket i huvudsak förklaras av att deras prognoser gjordes före publiceringen av Nationalräkenskaperna för det fjärde kvartalet 2015. Arbetslösheten för 2016 är dock i linje med övriga bedömares prognoser, men något lägre för 2017, vilket beror på olika antaganden om arbetskraftens storlek. Regeringens prognos för inflationen 2016 ligger nära övriga bedömares prognoser, men något lägre 2017 än i Riksbankens prognos som räknar med snabbare prisökningar. Det finns vissa skillnader i bedömningen av resursutnyttjandet. Kommissionen bedömer att resursutnyttjandet i ekonomin är i balans 2016 och 2017, medan Konjunkturinstitutet (KI) antar att BNP-gapet för 2016 och 2017 är större än i regeringens prognos, vilket förklaras av att KI gör en annan bedömning av den potentiella BNP-nivån.

IMF, Riksbanken, EU-kommissionen och OECD har publicerat prognoser efter vårpropositionen. Samtliga bedömare har reviderat upp den svenska BNP-tillväxten jämfört med tidigare prognoser, beroende på en expansiv penningpolitik, stora bostadsinvesteringar och en hög offentlig och privat konsumtion. Enligt utskottet är bilden av den svenska konjunkturutvecklingen relativt samstämmig med regeringens bedömning. Regeringen räknar med en något starkare BNP-tillväxt för 2016, men gör i stället en försiktigare bedömning av ekonomin 2017 jämfört med övriga bedömare. Arbetslösheten för 2016 ligger i linje med övriga prognoser, men antas vara lägre 2017 än i flertalet övriga prognoser. Även bedömningen av inflationen är till stor del samstämmig, dvs. en relativt låg inflation 2016 som sedan tar fart under 2017 om än i varierande omfattning enligt de olika prognoserna.

Regeringens slutsats om en fortsatt svag global tillväxt får stöd av andra prognoser som presenterats efter vårpropositionen. Både IMF, Riksbanken, EU-kommissionen och OECD har reviderat ned tillväxten i världsekonomin samtidigt som nedåtriskerna har ökat, i linje med regeringens prognos. Enligt de nyare prognoserna gäller försvagningen främst de framväxande ekonomierna, t.ex. råvaruproducerande länder som Brasilien och Ryssland, men även de avancerade ekonomierna som t.ex. USA och Japan.

Den nyare statistik som har publicerats efter vårpropositionen tyder enligt utskottet på en stabilisering av den svenska tillväxten. Enligt Nationalräkenskaperna för det första kvartalet 2016 ökade BNP säsongsrensat jämfört med kvartalet innan, men sett över en tioårsperiod mattades tillväxten av något. Enligt Konjunkturbarometern minskade hushållens förtroende för ekonomin för fjärde månaden i rad. Samtidigt visar finansmarknadsstatistiken att hushållens bostadslån fortsätter att öka i oförändrad takt. Inflationstakten var oförändrat låg, men den underliggande inflationen var något högre än för ett år sedan. Arbetsmarknaden förbättrades genom både en ökad sysselsättning och en lägre arbetslöshet enligt säsongsrensade data från SCB:s arbetskraftsundersökning.

Trots en för närvarande stark svensk BNP-tillväxt vill utskottet i likhet med tidigare bedömningar framhålla betydelsen av de makroekonomiska risker som är förknippade med hushållens höga skuldsättning och stigande bostadspriser, vilket också lyfts fram av allianspartiernas motionärer. Det nyligen beslutade amorteringskravet för nya bolån trädde i kraft den 1 juni 2016, och enligt vårpropositionen pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att utvidga Finansinspektionens mandat att införa åtgärder för att bl.a. minska riskerna med hushållens skuldsättning. Sammanfattningsvis ser utskottet positivt på att regeringen och ansvariga myndigheter noggrant följer dessa frågor.

Utskottet instämmer med regeringen i att prognoserna över antalet asylsökande är en stor källa till osäkerhet samtidigt som de har betydelse för bedömningen av den makroekonomiska utvecklingen. Utskottet kan redan nu konstatera att skattningarna av antalet nyanlända skiftar snabbt, vilket framgår av Migrationsverkets senaste rapport som publicerades två veckor efter vårpropositionen. I rapporten redovisas ett lägre mellanscenario på 60 000 personer för 2016 respektive 2017. Regeringen bygger sin bedömning i vårpropositionen på verkets rapport från februari med 100 000 respektive 75 000 nyanlända för motsvarande år. Utskottet noterar att regeringen anger i sin prognos att den offentliga konsumtionen är hög 2016 men sedan avtar 2017–2018 för att vara negativ 2019–2020.

2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

Ordning och reda i de offentliga finanserna är en förutsättning för en stabil finansiering av den gemensamma välfärden och för att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Omläggningen av finanspolitiken i en mer ansvarsfull riktning välkomnas. Det är viktigt att bygga upp marginaler för att möta framtida konjunkturnedgångar. De offentliga finanserna kommer framöver till stor del att styras av hur migrationen utvecklas. Det är rimligt att exceptionella händelser som ett stort antal människor på flykt hanteras utan kortsiktiga budgetförstärkningar. Konsolideringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kommer därför att nås först något år efter 2020. Det gynnsamma konjunkturläget i kombination med en ansvarsfull finanspolitik gör att det finansiella sparandet stärks fr.o.m. 2018 för att uppgå till 36 miljarder kronor, motsvarande 0,7 procent av BNP, 2020. Utgiftstaken bedöms uppgå till 1 392 och 1 466 miljarder kronor för 2019 och 2020.

Sverige ska ha ett väl fungerande mottagande för dem som flyr bort från krig och förtryck och som gör det möjligt för nyanlända att etablera sig i samhället. Arbete är nyckeln till etablering. Med ytterligare resurser till kommuner och landsting tar regeringen ansvar för den utmaning det stora antalet asylsökande innebär för välfärdens verksamheter. Målet om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 är ambitiöst och ställer höga krav på politiken. Den ekonomiska politiken styrs därför av en tydlig jobbagenda. Det behövs investeringar i utbildning, en aktiv arbetsmarknadspolitik, investeringar i bostäder och infrastruktur, en aktiv näringspolitik och satsningar på välfärden. Sverige behöver fler jobb men inte sänkta löner. En central del av samhällsbygget är en jämlik skola där lärarna har tid för varje elev. Sverige ska vara en global föregångare i klimatomställningen.

Jämför reservationerna 1 (M), 2 (SD), 3 (C), 4 (L) och 5 (KD) och särskilt yttrande (V).

2.1 Propositionen

Offentliga finanser och budgetpolitiska mål

Finanspolitikens övergripande inriktning

Med den svenska modellen som grund och med modernisering som verktyg ska ett hållbart samhälle byggas, där ingen lämnas efter och ingen hålls tillbaka. Enligt regeringen kräver den samhällsmodellen en god skatteuppbörd, ett jämförelsevis högt skatteuttag, ordning och reda i de offentliga finanserna, hög organisationsgrad bland löntagare och arbetsgivare, deltagande och ett eget ansvar hos individen. Finanspolitiken har lagts om i en mer ansvarsfull riktning där ofinansierade och permanenta skattesänkningar inte anses vara en hållbar politik.

Sverige ska vara ett land som håller ihop i jämlikhet, utveckling och arbete. Alla som kan arbeta ska arbeta. Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med låga löner. Varje barn ska utmanas i sin kunskapstörst. Klimatpåverkan ska fortsätta att minska, och Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. De människor som flyr till Sverige och har asylskäl ska inte bara få trygghet, utan deras kraft och kunskap ska tas till vara. Välfärden ska stärkas så att trygga och fria människor tillsammans kan fortsätta att bygga Sverige starkt.

Utvecklingen av de offentliga finanserna

Den offentliga sektorns finanser förstärktes mellan 2014 och 2015. Det förklaras enligt regeringen av den strama ekonomiska politik som regeringen fört sedan den tillträdde och av den starka tillväxten i ekonomin. En extra inbetalning av bolagsskatt på 15 miljarder kronor förstärkte också tillfälligt det finansiella sparandet.

Mellan 2015 och 2016 väntas de offentliga finanserna försämras med 19 miljarder kronor (se tabell 2.1). Regeringen anger att det till stor del beror på att tillfälliga förstärkningar under 2015 utgår samt på ökade kostnader för asylsökande. Utgifterna för framför allt asylsökande väntas fortsätta att öka, varför underskottet i de offentliga finanserna beräknas växa t.o.m. 2017. Det gynnsamma konjunkturläget i kombination med en enligt regeringen ansvarsfull ekonomisk politik beräknas förstärka det finansiella sparandet fr.o.m. 2018. År 2020 väntas de offentliga finanserna visa ett överskott på 35 miljarder kronor, motsvarande 0,7 procent av BNP.

Under prognosperioden väntas skattekvoten, dvs. skatteintäkternas andel av BNP, öka med ca 0,7 procentenheter fram till 2018 för att därefter minska något. År 2020 beräknas kvoten till 43,5 procent av BNP. Utgiftskvoten, dvs. utgifternas andel av BNP, ökar inledningsvis under prognosperioden från 48,9 procent av BNP 2015 till som mest 49,6 procent av BNP 2017, som en följd av ökad offentlig konsumtion och ökade kostnader för sjukpenning. Därefter väntas utgiftskvoten minska till 48,4 procent av BNP 2020.

Tabell 2.1 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges, utfall 2015 och prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	2 033	2 131	2 234	2 336	2 444	2 555
Utgifter	2 033	2 151	2 264	2 353	2 439	2 520
Finansiellt sparande	0	–19	–31	–17	4	35
Finansiellt sparande, % av BNP	0,0	–0,4	–0,7	–0,4	0,1	0,7
Staten	–4	–8	–11	11	34	66
Ålderspensionssystemet	8	1	–4	–8	–6	–5
Kommunsektorn	–4	–12	–16	–20	–24	–26
Konsoliderad bruttoskuld1	1 805	1 864	1 876	1 912	1 936	1 922
Konsoliderad bruttoskuld, % av BNP	43,4	42,5	41,1	40,3	39,1	36,9
Finansiell nettoförmögenhet, procent av BNP	19,5	17,8	16,3	15,2	14,5	14,3

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

1 Utgör den s.k. Maastrichtskulden, som består av den konsoliderade statsskulden och den kommunala sektorns skulder på kapitalmarknaden med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer.

Under perioden förstärks statens finansiella sparande från ett underskott på som mest 11 miljarder kronor 2017 till ett överskott om 66 miljarder kronor 2020. Det är framför allt ökade kostnader för asylsökande som beräknas försämra sparandet fram till 2018. Ett högt resursutnyttjande i ekonomin medför att inkomsterna ökar, vilket väntas förstärka sparandet mellan 2018 och 2020.

Ålderspensionssystemets finansiella sparande väntas under perioden gå från ett överskott på 8 miljarder kronor till ett underskott på 5 miljarder kronor 2020. Kapitalinkomsterna bedöms inte bli tillräckligt stora för att täcka avgiftsunderskottet, varför det finansiella sparandet bedöms bli negativt fr.o.m. 2017.

Kommunsektorn bedöms redovisa ett försämrat finansiellt sparande under prognosperioden. Trots ökade statsbidrag och skatteintäkter försämras sparandet successivt från –4 miljarder kronor 2015 till –26 miljarder kronor 2020. Det förklaras av den demografiska utvecklingen som väntas medföra ett successivt ökat behov av kommunala välfärdstjänster, vilket beräknas leda till att utgifterna ökar i en ännu högre takt.

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas minska under perioden till 36,9 procent av BNP 2020. Skulden bedöms med god marginal understiga referensvärdet inom stabilitets- och tillväxtpakten om 60 procent av BNP. Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet minskar som andel av BNP under hela prognosperioden till 14,3 procent av BNP 2020. Även statsskulden väntas minska under perioden till 23,9 procent av BNP, vilket motsvarar en minskning från 1 352 miljarder kronor till 1 243 miljarder kronor. Statsskulden minskar som en följd av statens växande budgetöverskott (se tabell 2.2).

Statens budgetsaldo, som visar statens lånebehov, förstärks under perioden till 53 miljarder kronor.

Tabell 2.2 Statens budgetsaldo 2015–2020

Miljarder kronor, utfall för 2015 och prognos för åren 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	860	924	1 017	1 016	1 046	1 107
Utgifter exkl. statsskuldsräntor	867	908	963	978	1 004	1 012
Statsskuldsräntor m.m.	22	4	15	22	29	36
Riksgäldskontorets nettoutlåning	10	17	11	11	–2	5
Kassamässig korrigering	–7	7	0	0	0	0
Statens budgetsaldo	–33	–12	29	5	15	53

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

Statens finansiella sparande skiljer sig från budgetsaldot eftersom det bl.a. anges i periodiserade termer till skillnad från budgetsaldot som redovisas kassamässigt. Som en följd av företagens ovanligt höga inbetalningar av preliminärskatt 2015 väntas de kassamässiga skatterna bli betydligt högre än de periodiserade för 2017, vilket också i huvudsak förklarar skillnaden mellan budgetsaldot och det finansiella sparandet 2017. För 2018–2020 väntas det finansiella sparandet överstiga budgetsaldot med 6–19 miljarder kronor som en följd av periodiseringar och finansiella transaktioner.

Uppföljning av målet för det finansiella sparandet

Regeringens bedömning är att det finansiella sparandet tydligt avviker från den målsatta nivån om 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Enligt regeringen visar samtliga indikatorer som används för att bedöma måluppfyllelsen på en avvikelse från den målsatta nivån (se tabell 2.3). I tabellen redovisas utfallsdata för det genomsnittliga finansiella sparandet under den senaste tioårsperioden och de indikatorer som används för att bedöma budgetutrymmet i förhållande till målet för det finansiella sparandet i ett framåtblickande perspektiv. Måluppfyllelsen analyseras i första hand i ett framåtblickande perspektiv eftersom målet utgör ett riktmärke för utformningen av finanspolitiken. En bakåtblickande analys görs också för att se om det har funnits systematiska fel i finanspolitiken.

Tabell 2.3 Finansiellt sparande i offentlig sektor och indikatorer för avstämning mot målet för det finansiella sparandet

Procent av BNP och potentiell BNP

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Finansiellt sparande	0,0	–0,4	–0,7	–0,4	0,1	0,7
Bakåtblickande tioårssnitt	0,3
Sjuårsindikatorn	–0,9	–0,7	–0,3
Strukturellt sparande	0,2	–0,2	–0,7	–0,5	0,0	0,8

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

Det bakåtblickande tioårssnittet som uppgick till 0,3 procent av BNP 2015 visar att det finansiella sparandet var lägre än 1 procent av BNP under 2006–2015. Detta förklaras delvis av den utdragna lågkonjunkturen men också av tidigare ofinansierade åtgärder. Sjuårsindikatorn visar på att det offentliga sparandet låg närmare 2 procent av BNP under målnivån 2015, men att det förbättras med ca 0,6 procent av BNP till 2017. Det strukturella sparandet bedöms ha understigit målet med ca 0,8 procent av potentiell BNP 2015. För 2016 och 2017 väntas sparandet komma att försvagas, för att åren därefter förstärkas. Försvagningen beskrivs av regeringen framför allt som en följd av ökade utgifter för bl.a. migration, ålderspensioner, sjukpenning och assistansersättning.

Regeringen framhåller att finanspolitiken ska bedrivas ansvarsfullt så att sparandet återförs till den målsatta nivån i en välavvägd takt. Enligt regeringen medger den förhållandevis låga offentliga skuldsättningen och den positiva nettoförmögenheten att sparandet kan stärkas i en takt som värnar samhällsekonomisk balans utan att hållbarheten eller förtroendet för de offentliga finanserna äventyras. Utvecklingen framöver bedöms till stor del komma att styras av utvecklingen av migrationen. Prognosen över utvecklingen utgår från Migrationsverkets mellanscenario som innebär färre asylsökande per år 2016–2019 än 2015. Utgifterna kopplade till migration bedöms bero på en exceptionell händelseutveckling och vara av tillfällig karaktär. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att det inte är lämpligt att genomföra aktiva beslut om budgetförstärkningar för att nå målet för det finansiella sparandet redan 2020. Regeringens bedömning är att den målsatta nivån om att det finansiella sparandet ska uppgå till 1 procent av BNP kommer att nås först något år efter 2020.

Uppföljning av utgiftstaket

För att hantera osäkerheten när det gäller utgifter kopplade till antalet asylsökande och för att säkra tillräckliga marginaler under utgiftstaket har regeringen vidtagit åtgärder för att minska de planerade utgifterna för 2016 på en rad områden med sammanlagt 19,6 miljarder kronor. Regeringen har begränsat utgifterna bl.a. genom att tidigarelägga betalningar till 2015 (11,3 miljarder kronor) och genom att medel (8,4 miljarder kronor) på vissa områden tills vidare inte gjorts tillgängliga för ansvariga myndigheter. Som en följd av dessa åtgärder beräknas budgeteringsmarginalen under utgiftstaket för 2016 bli 24,5 miljarder kronor, vilket motsvarar 1,8 procent av de takbegränsade utgifterna. Regeringen bedömer att detta är tillräckligt för att hantera den osäkerhet som finns i utgiftsutvecklingen.

För 2017 beräknas budgeteringsmarginalen till 9,5 miljarder kronor, vilket motsvarar 0,8 procent av de takbegränsade utgifterna, dvs. mindre än riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. Regeringen avser att noga följa utgiftsutvecklingen och vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att utgiftstaket inte ska överskridas 2017.

För 2018 beräknas budgeteringsmarginalen till 35,9 miljarder kronor, vilket motsvarar 2,8 procent av de takbegränsade utgifterna, dvs. i linje med riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek.

Bedömning av utgiftstaket för 2019 och 2020

Utgiftstakets nivå bör enligt regeringen uppgå till 1 392 miljarder kronor för 2019. Det är samma bedömning som gjordes i 2015 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för 2016. Jämfört med 2018 innebär det en ökning av utgiftstakets nivå med 60 miljarder kronor eller 4,5 procent.

Regeringens första bedömning av utgiftstakets nivå för 2020 är att det bör uppgå till 1 466 miljarder kronor, vilket motsvarar en ökning med 74 miljarder kronor eller 5,3 procent jämfört med 2019 (se tabell 2.4).

Som en följd av de föreslagna nivåerna ökar budgeteringsmarginalens storlek relativt snabbt dessa år och uppgår till 4,2 respektive 8,1 procent 2019 och 2020. Det är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal regeringen som minst vill upprätthålla till utgiftstaket. Regeringens bedömning är att en budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen skulle kunna begränsa möjligheterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan under mandatperioden.

Tabell 2.4 Utgiftstak 2015–2020

Miljarder kronor om inte annat anges

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Utgiftstak som beslutats av riksdagen	1 158	1 215	1 274	1 332
Regeringens bedömning av utgiftstak					1 392	1 466
Takbegränsade utgifter	1 135	1 194	1 264	1 296	1 335	1 357
Budgeteringsmarginal	23	21	10	36	57	109
Budgeteringsmarginal, % av tak-begränsade utgifter	2,0	1,8	0,8	2,8	4,2	8,1
Budgeteringsmarginal, % av BNP	0,6	0,5	0,2	0,8	1,1	2,1

Källa: 2016 års ekonomiska vårproposition.

Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

Regeringen bedömer att finanspolitiken är långsiktigt hållbar givet ett oförändrat beteende och att inga ofinansierade reformer, förutom de som redan är beslutade eller aviserade, genomförs. Hållbarheten bedöms också vara något bättre än tidigare års bedömning, vilket bl.a. förklaras av ett bättre utgångsläge för beräkningen.

Finanspolitiken bedöms emellertid stå inför flera långsiktiga utmaningar som skulle kunna utgöra en risk för dess långsiktiga hållbarhet. Bland annat nämns att utgifterna kan komma att öka, inte bara till följd av en åldrad befolkning utan även av en ökad efterfrågan på välfärdstjänster. Dessutom väntas andelen personer i förvärvsaktiv ålder minska, som i stor utsträckning betalar de skatter som finansierar de offentliga utgifterna. Samtidigt framhålls att invandringen utgör ett potentiellt tillskott till arbetskraften som på sikt kan minska en åldrande befolkningspress på de offentliga finanserna.

Regeringen redogör även för Konjunkturinstitutets (KI) och Europeiska kommissionens bedömningar av den svenska finanspolitikens hållbarhet. Enligt KI:s bedömning är hållbarheten svag på lång sikt, medan kommissionens bedömning är att risken för en ohållbar utveckling är låg på medellång sikt, fram till 2030, men medelhög på lång sikt. Skillnaderna i bedömningen förklaras främst av olika offentligfinansiella utgångslägen när bedömningarna gjorts. Europeiska kommissionen gör också en annan bedömning än regeringen när det gäller framtida utgifter för den offentliga konsumtionen.

Regeringens redovisning av budgeteffekter

I propositionen framhålls att finansutskottet vid flera tillfällen uttryckt önskemål om förändringar av regeringens redovisning av budgeteffekter. Det som efterfrågats är en fördelning av budgeteffekter per sektor, att det ska framgå vilken inkomsttitel som berörs av inkomstförslagen samt en tydligare redovisning av budgeteffekterna av att avvisa ett förslag. Regeringens bedömning är att en större detaljeringsgrad än den som tillämpas i nuläget, i form av en samlad offentligfinansiell effekt, inte med säkerhet skulle medföra att redovisningen av budgeteffekter blir mer rättvisande. Samtidigt framhåller regeringen att det är viktigt att redovisningen av budgeteffekter på ett tydligt och transparent sätt tillgodoser riksdagens behov av information för behandling av regeringens förslag.

Beteendeeffekter av regeringens politik

Regeringen angav i den förra vårpropositionen (för 2015) att man har för avsikt att i 2016 års ekonomiska vårproposition redovisa principiella utgångspunkter för hur eventuella beteendeeffekter ska beaktas i de makroekonomiska prognoserna med anledning av tidigare synpunkter från Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen om ökad transparens i redovisningen.

Regeringen redovisar sin syn på att mäta beteendeeffekter i kapitlet om budgetpolitiska mål i vårpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:100 s. 102). Regeringen anför att det råder stor osäkerhet om hur reformer påverkar beteendet hos hushållen och företagen och således hur de påverkar en rad centrala ekonomiska nyckeltal. Regeringen menar vidare att det finns mer eller mindre utvecklade metoder och modeller för att mäta beteendet eller de dynamiska effekterna. Det finns en risk att politiken riktar in sig på reformer som har välutvecklade metoder för att mäta dynamiska effekter på bekostnad av andra typer av reformer som kan vara att föredra ur ett samhällsekonomiskt perspektiv trots avsaknad av utarbetade metoder för att mäta just sådana effekter. Regeringen menar vidare att det inte är ändamålsenligt att redovisa siffersatta effekter av enskilda reformer utan att man föredrar att beskriva reformerna i kvalitativa ordalag. Regeringen framhåller att de dynamiska effekterna av den förda politiken bäst redovisas som en samlad bedömning av reformers effekter på den makroekonomiska utvecklingen som i sin tur resulterar i en prognos för det finansiella sparandet.

Regeringens inriktning av den ekonomiska politiken

Hållbart mottagande

Totalt 163 000 människor sökte asyl i Sverige 2015. Av dessa var drygt 35 000 ensamkommande barn. Aldrig tidigare har Sverige burit ett lika stort ansvar för människor på flykt. Enligt regeringen ska Sverige ta sitt solidariska ansvar för den svåra flyktingsituationen, men Sverige och en handfull andra länder kan inte stå för hela EU:s asylmottagande. Arbetet med att EU:s medlemsstater ska ta sitt ansvar i den humanitära katastrofen går vidare.

I propositionen slår regeringen fast att det stora antalet asylsökande innebär en historisk utmaning för det svenska mottagningssystemet och för samhället i stort. Förutom att Migrationsverkets verksamhet fortfarande är mycket ansträngd innebär det också ett ökat behov av skola och andra välfärdstjänster. För att stärka välfärden anser regeringen att det är angeläget att kommunerna får bättre långsiktiga ekonomiska och planeringsmässiga förutsättningar.

Mot bakgrund av att antalet människor som sökte asyl hösten 2015 var högre än vad mottagningskapaciteten klarade av föreslogs olika förändringar av migrationspolitiken. Tillfälliga gräns- och id-kontroller har enligt regeringen haft effekt. Eftersom Sverige ska ha ett väl fungerande mottagande som möjliggör för nyanlända att etablera sig i samhället krävs en ordnad och reglerad invandring och att asylrätten värnas, bl.a. genom ett ökat krav på arbetet med återvändande och avvisningar. Med fler asylsökande följer fler avslag i asylärenden. Kraven ökar därmed på arbetet med återvändande och avvisningar.

För ett hållbart mottagande krävs en rad åtgärder. Ett väl fungerande mottagande förutsätter att alla kommuner i Sverige bidrar och att ansvaret mellan dem delas på ett rättvist sätt. Regeringen följer noga Migrationsverkets arbete med boendeförsörjning för asylsökande för att säkerställa att myndigheten har rätt förutsättningar för att genomföra sitt uppdrag. Den tid det tar att få sin asylansökan prövad ska bli kortare. Den stora ökningen av antalet ensamkommande barn 2015 innebär en stor utmaning för kommunerna. Regeringen avser att återkomma med förslag som innebär att ersättningen för mottagande av ensamkommande barn och unga i större utsträckning än i dag ska utgöras av schablonersättningar.

Effektiv etablering

Arbete är nyckeln till nyanländas etablering i Sverige. Etableringstiden för nyanlända är dock alltför lång, och många har jobb under sin kompetensnivå. Regeringen anser att det finns ett stort behov av åtgärder för att ta till vara nyanländas potential och påskynda etableringen på arbetsmarknaden. I Vårändringsbudgeten föreslår regeringen att Arbetsförmedlingen får ökade medel för att kunna erbjuda kompetenskartläggning för asylsökanden. För att förbättra möjligheterna för ungdomar avser regeringen att möjliggöra studier i svenska för invandrare (sfi) som en insats i jobbgarantin för unga. Regeringen kommer också att presentera fler snabbspår in på arbetsmarknaden för nyanlända som har utbildning eller yrkeserfarenhet som efterfrågas. Eftersom bättre förutsättningar att kombinera jobb och utbildning kan bidra till att nyanlända kommer i arbete snabbare avser regeringen att besluta om att traineejobben ska vara tillgängliga för nyanlända och att utvidga stödet för yrkesintroduktionsanställningar till nyanlända. För att förebygga arbetslöshet för nyanlända med endast förgymnasial utbildning undersöker regeringen möjligheterna att anpassa yrkesutbildningar för vuxna till nyanlända med kort tidigare utbildning. Regeringens mål om att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning gäller även unga nyanlända. Regeringen anser vidare att det finns ett behov av att förbättra etableringsuppdraget för att fler ska komma i arbete.

Arbetslösheten ska minska

Regeringens mål om lägst arbetslöshet i EU 2020 styr den ekonomiska politiken. Målet ska nås genom att antalet kvinnor och män som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ökar. Målet är ambitiöst och ställer höga krav på politiken. Samtidigt som utvecklingen är positiv är arbetslösheten fortfarande hög, och den positiva utvecklingen kommer ännu inte alla till del. För att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten krävs åtgärder inom flera politikområden. Regeringen har en bred jobbagenda som består av tre delar: investeringar i utbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik, investeringar i bostäder och infrastruktur samt en aktiv näringspolitik för fler och växande företag. Satsningar på välfärden är också en central del i regeringens jobbpolitik eftersom välfärdstjänsterna gör det möjligt för fler, inte minst kvinnor, att arbeta mer. Regeringen framhåller att man står upp för den svenska modellen på arbetsmarknaden och avvisar idén om att staten ska lagstifta om lägre löner.

Investeringar i utbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik

För att kvinnor och män ska kunna ta de jobb som växer fram krävs det enligt regeringen fortsatta satsningar på utbildning, kompetens och färdigheter som svarar mot arbetsmarknadens behov. Matchningen på arbetsmarknaden behöver förbättras, och därför har regeringen inlett ett nytt kunskapslyft som fullt ut omfattar över 50 000 utbildningsplatser. Som en del av satsningen avser regeringen att införa en rätt till behörighetsgivande komvuxstudier fr.o.m. 2017. Regeringen kommer också att analysera hur rekryteringsbehoven inom bristyrken kan tillgodoses. Regeringen framhåller att det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik för att minska arbetslösheten, t.ex. genom arbetsmarknadsutbildning, praktik och anställningsstöd. Arbetsförmedlingen har en central uppgift, och regeringen anser att myndigheten bör intensifiera och utveckla kontakterna med arbetsgivarna för att kunna vara en kvalificerad partner i arbetsgivarnas rekryteringsprocess.

Regeringen konstaterar att det fortfarande är alltför många unga som är arbetslösa, varför insatser för ungdomar som står långt från arbetsmarknaden prioriteras. En kombination av jobb och studier är ett effektivt sätt att förmå fler ungdomar utan gymnasieutbildning att slutföra sina studier, och därför anser regeringen att även ungdomar utan fullföljd gymnasieutbildning ska kunna anställas med traineejobb. Kommuner och landsting är viktiga aktörer i det här sammanhanget, och regeringen är angelägen om att förbättra samverkan mellan staten och kommunsektorn.

Långtidsarbetslösheten ska minskas ytterligare, och regeringen prioriterar insatser för dem som har små chanser att få ett arbete. Regeringen avvecklar fas 3, och i stället ska de som varit inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin i mer än 450 dagar erbjudas extratjänster eller andra arbetsmarknadspolitiska insatser som förbättrar deras möjligheter att få ett arbete. Regeringen bedömer att det finns en stor potential för kommuner och landsting att använda extratjänsterna för att säkerställa sin långsiktiga kompetensförsörjning samtidigt som de bidrar till att bekämpa långtidsarbetslösheten. Regeringen avser också att utvidga traineejobben och stödet för yrkesintroduktionsanställningar till att även omfatta långtidsarbetslösa.

Regeringen framhåller också att högre utbildning är avgörande för framtidens jobb och för en fortsatt hög produktivitet, och hänvisar till att man i oktober 2016 kommer att överlämna en proposition för högre utbildning, forskning och innovation till riksdagen.

Investeringar i bostäder och infrastruktur

En viktig förutsättning för att bekämpa arbetslösheten, öka sysselsättningen och skapa tillväxt är möjligheten att bo där det finns jobb och utbildningsmöjligheter. Bostadsbristen gör det svårt för bl.a. unga och nyanlända att få en bostad. Särskilt problematisk är bristen på hyresrätter, som spelar en viktig roll för en inkluderande arbetsmarknad och en väl fungerande bostadsmarknad. Regeringen hänvisar till de samtal som förs med Vänsterpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna om reformer som ytterligare kan förbättra bostadsförsörjningen i framtiden. Regeringen avser att återkomma med förslag för att bostadsbyggandet ska öka och är bl.a. beredd att se över kraven på kommunernas planering för bostadsbyggande och utesluter inte att dessa krav kan bli bindande. Eftersom det är viktigt att upprätthålla stabila och förutsägbara regler för ett så viktigt beslut som köp av bostad måste behovet av åtgärder inom skatteområdet enligt regeringen ses långsiktigt och hanteras varsamt.

Bostadspriserna och hushållens skulder har stigit i relativt snabb takt sedan mitten av 1990-talet, och hushållssektorn har blivit mer sårbar för makroekonomiska störningar. Enligt regeringen är det viktigt att vidta väl avvägda åtgärder för att dämpa ökningstakten i hushållens skuldsättning.

Investeringar i infrastruktur och bostäder förbättrar möjligheterna för människor att leva i hela landet, men också att pendla dit jobben finns. Ett effektivt och modernt transportsystem kan bidra till tillväxten, produktiviteten och sysselsättningen och till att Sverige blir ett mer miljömässigt hållbart samhälle. Regeringen ser stora fördelar med höghastighetsbanor men konstaterar samtidigt att kostnadsberäkningarna för dessa ökat oväntat och kraftigt. Infrastrukturinvesteringar kräver långsiktighet, och därför avser regeringen att lämna en proposition med förslag till ekonomiska ramar för en nationell plan för perioden 2018–2029.

En aktiv näringspolitik för fler och växande företag

Regeringens mål med näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag i hela landet. En aktiv näringspolitik är också betydelsefull för att höja den långsiktiga produktiviteten. Dessutom kan näringspolitiken bidra till omställningen till ett mer hållbart och innovativt samhälle. Regeringen har sedan tidigare bl.a. utarbetat en exportstrategi, föreslagit förbättringar i statens kapitalförsörjning till företag, inrättat ett innovationsråd och presenterat en nyindustrialiseringsstrategi. För att stärka företagens konkurrenskraft är regelförenklingsarbetet fortsatt prioriterat, och regeringen fokuserar på att använda digitaliseringens möjligheter för att frigöra tid och kraft åt företagen så att de kan utveckla sina verksamheter.

Den ökande globaliseringen och internationella rörligheten har skapat goda investerings- och expansionsmöjligheter för svenska företag i utlandet och utländska företag i Sverige. Samtidigt har allt fler möjligheter uppstått att använda aggressiv skatteplanering för att flytta vinster från Sverige till länder med låg skatt. Sådana upplägg skapar orättvisa konkurrensvillkor. Därför behövs det enligt regeringen effektiva och ändamålsenliga regler mot skattefusk och skatteundandragande, men också kontrollverktyg och informationsutbyte mellan myndigheter på internationell nivå.

En jämlik kunskapsskola med tid för varje elev

Skolan är enligt regeringen avgörande för ett Sverige som håller ihop och en viktig del av samhällsbygget. Skolan lägger grunden för individens möjlighet till vidareutbildning, etablering på arbetsmarknaden och ett aktivt deltagande i samhället. Regeringens mål är en jämlik kunskapsskola där lärarna har tid för varje elev. Med de försämrade kunskapsresultaten, segregationen och kunskapsskillnader mellan skolor står grundskolan och gymnasieskolan inför betydande utmaningar. Det stora antalet nyanlända barn och unga har ökat behovet av att komma till rätta med de utmaningar som redan tidigare präglat svensk skola. Regeringens mål är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning, och det gäller även dem som nu kommer in i det svenska skolsystemet under grundskolans senare del eller i gymnasieåldern. Att förbättra kunskapsresultaten och öka likvärdigheten är regeringens högsta prioritet för skolan. Den huvudsakliga inriktningen på investeringarna i skolan är att höja kunskapsresultaten genom ökad attraktivitet för läraryrket, tidiga insatser och ökad jämlikhet.

Klimatet är vår tids ödesfråga

Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer, och klimatfrågan är regeringens högst prioriterade miljöfråga. Arbetet med att begränsa klimatutsläppen ställer krav på olika typer av lösningar och på ett sammanhållet globalt och nationellt arbete. Det klimatavtal som samtliga länder i FN kom överens om i Paris 2015 är en milstolpe i klimatarbetet. Regeringen anser att Sverige ska vara en global föregångare i klimatomställningen och vill att etappmålet om att klimatutsläppen ska minska med 40 procent till 2020 jämfört med 1990 i ökad utsträckning ska nås genom nationella insatser. För den fortsatta omställningen behövs både långsiktig styrning och ambitiösa mål, och det är mot den bakgrunden man ska se Miljömålsberedningens förslag om ett klimatpolitiskt ramverk och ett oberoende klimatpolitiskt råd.

Minskade utsläpp från transportsektorn är centralt för att Sverige ska nå sina långsiktiga klimatmål. En fossilfri fordonsflotta är en prioriterad fråga för regeringen. Miljöpåverkan från transportsektorn och dess utsläpp av växthusgaser ska minska. Riksdagens mål om att andelen förnybar energi i transportsektorn ska vara minst 10 procent 2020 uppnås med befintliga styrmedel och åtgärder. Regeringen stärker arbetet för att öka miljöskatternas styrande effekt och ser bl.a. ett behov av att flygtrafiken i högre utsträckning bär sina egna klimatkostnader och utreder en avståndsbaserad vägslitageskatt för svenska och utländska tunga lastbilar. Regeringens målsättning är också att så snabbt som möjligt under mandatperioden få regler på plats som ger långsiktigt hållbara och stabila villkor för biodrivmedel.

Det övergripande målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi till konkurrenskraftiga villkor. Regeringen anser att energisystemet på sikt ska bygga på 100 procent förnybar energi. Investeringar i energisystemet är ofta långsiktiga och har långa ledtider, och det är mot den bakgrunden som regeringen tillsatt en parlamentarisk energikommission som ska lämna underlag till en bred politisk överenskommelse om den långsiktiga energipolitiken, med särskilt fokus på förhållandena för elförsörjningen.

Miljö och klimat behöver fortsätta att integreras i de politikområden där drivkrafterna och lösningarna till miljöproblemen finns. För att stärka genomförandet av miljöpolitiken och öka takten i arbetet med att nå miljömålen avser regeringen fr.o.m. 2017 års ekonomiska vårproposition att vartannat år inkludera en miljöbilaga som ger en fördjupad bild av regeringens strategi för miljömålsarbetets olika delar.

Stärkt välfärd och ökad jämlikhet

Regeringens målsättning är att tillväxten och välståndet i Sverige ska komma alla till del. Gemensamt finansierade välfärdstjänster är centrala delar i den svenska modellen. Den svenska modellen kännetecknas också av de allmänna socialförsäkringarna med inkomstbortfallsprincip och arbetsvillkor. I ett fungerande välfärdssamhälle ska sjukdom, skada, funktionsnedsättning eller arbetslöshet inte medföra ekonomisk utsatthet. För regeringen är det centralt att fortsätta värna starka offentliga trygghetssystem och skapa långsiktigt hållbara och moderna socialförsäkringar. När människor känner sig trygga vågar de mer, och när de ekonomiska villkoren i samhället utjämnas skapas mer jämlika förutsättningar för att utvecklas. Regeringen avser att fortsätta motverka den ekonomiska utsattheten med insatser för fler jobb och riktade åtgärder för samhällets mest utsatta.

Investeringarna i välfärden har enligt regeringen varit eftersatta, och därför prioriterar regeringen att stärka välfärden genom att skapa bättre förutsättningar för att fler kan anställas inom välfärdens verksamheter. Regeringen följer noga utvecklingen i kommunsektorn och avser att återkomma om ytterligare investeringar i välfärden. För att klara den långsiktiga kompetensförsörjningen i välfärden behöver fler utbildas inom de yrken där det råder brist, och regeringen avser att ta initiativ till en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting i syfte att inleda ett arbete för att komma till rätta med bristyrkessituationen i välfärdssektorn.

En del av omfördelningen i den svenska välfärdsmodellen sker också via skatter och transfereringar som direkt påverkar de disponibla inkomsterna. Regeringen anger i propositionen att den förda politiken förväntas bidra till att de samlade inkomstskillnaderna minskar, mätt med den s.k. Ginikoefficienten. Andelen med låg ekonomisk standard beräknas minska, framför allt bland ensamstående föräldrar och de äldsta pensionärerna. Politiken bidrar också till att stärka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

Regeringen anser att kampen mot ojämlikheten är viktig i samhällsbygget. Inkomstskillnaderna har ökat under lång tid. Ett av målen inom Agenda 2030 avser jämlikhet och ett delmål är att till 2030 successivt uppnå och upprätthålla en inkomsttillväxt högre än det nationella genomsnittet för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst. Regeringen anger att de kommer att ta fram en handlingsplan för att nå detta mål och följa utvecklingen utifrån denna.

Målet för hälso- och sjukvården är att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. Regeringen anser att alla ska ges förutsättningar för en god hälsa oavsett ekonomiska resurser. Därför har regeringen ett långsiktigt mål om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

Regeringen har en övergripande målsättning att sjukfrånvaron ska ligga på en låg och långsiktigt stabil nivå för såväl kvinnor som män. Sedan 2010 har sjukfrånvaron, mätt i sjukpenningtal, ökat med 74 procent. Ökningen har skett inom alla sektorer och yrkesgrupper men har varit mer påtaglig för kvinnor än för män. Anställda inom vård och omsorg står för de flesta nya sjukfallen. Att bryta den allvarliga utvecklingen med ökad sjukfrånvaro är en av regeringens mest prioriterade frågor.

Ett tryggt och säkert samhälle

Alla ska kunna känna trygghet och säkerhet, och Sverige är på många sätt ett tryggt land. Samtidigt känner sig alltför många människor fortfarande otrygga, och utsattheten för brott är ojämnt fördelad mellan olika områden och grupper. Det bästa sättet att minska det lidande som brottslighet leder till är att förhindra och förebygga att brott begås, och regeringen menar att en generell välfärd som utjämnar livschanser och motverkar ekonomisk utsatthet är en central del i detta arbete. Rättsväsendet har en viktig roll i arbetet med att komma till rätta med de problem som finns i vissa områden. En intention med ombildningen av polisorganisationen är att verksamheten ska bedrivas närmare och i dialog med medborgarna.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Regeringens jämställdhetspolitik bygger på det övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhet är i grunden en rättvise- och demokratifråga. Jämställdhet är en viktig del av samhällsbygget och bidrar till ekonomisk utveckling genom att både kvinnors och mäns potential tas till vara. Den ekonomiska politiken är avgörande för kvinnors och mäns livsvillkor, och den ska därför präglas av en feministisk grundsyn. Ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet. Att arbeta heltid ska vara norm, oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska elimineras och ett helt jämställt uttag av föräldraledigheten är målet. Möjligheterna till heltidsarbete handlar också om att göra välfärdsyrkena mer attraktiva, och därför är förbättringar av arbetsmiljön viktiga. Regeringens mål är också att andelen kvinnor i börsnoterade bolagsstyrelser ska uppgå till minst 40 procent 2016.

2.2 Motionerna

Allianspartiernas gemensamma riktlinjer

I de fyra partimotionerna från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna presenteras gemensamma riktlinjer för den ekonomiska politiken. Enligt allianspartierna ska politiken syfta till att bygga ett samhälle där varje människas förmåga tas till vara, där alla får förutsättningar att växa och skapa och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning.

Hållbara offentliga finanser

Regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken riskerar enligt allianspartierna att minska förtroendet för det finanspolitiska ramverket och på sikt försvaga hållbarheten i statens finanser. Trots rådande konjunkturuppgång redovisas ett underskott i de offentliga finanserna under hela mandatperioden, och något besked om hur de offentliga finanserna ska föras tillbaka till överskott lämnas inte. Motionärerna anser att regeringens lånefinansiering av nya reformer 2016 gör det svårt att nå balans och överskott i de offentliga finanserna under en överskådlig tid. Vidare anser de att effekterna på statens inkomster av regeringens skattepolitik är överskattade. Utgiftsökningar som ska finansieras av skatteförändringar blir därmed enligt motionärerna underfinansierade och riskerar att ytterligare försvaga statens finanser. Sammantaget ifrågasätts därför hållbarheten i regeringens politik.

Allianspartierna vill att den ekonomiska politiken förs så att en stabil och varaktig återhämtning värnas. Överskottsmålet är en viktig del av det finanspolitiska ramverket och bör inte ändras ensidigt av regeringen. Eventuella förändringar av överskottsmålet eller andra delar av det finanspolitiska ramverket måste övervägas noga och beslutas i politiskt samråd.

Sverige bedöms vara på väg in i en högkonjunktur med begränsade eller inga lediga resurser i ekonomin, varför det enligt allianspartierna inte längre finns stabiliseringspolitiska skäl att avvakta med budgetförstärkningar för att värna konjunkturåterhämtningen. Både stabiliseringspolitiska och budgetpolitiska argument talar enligt motionärerna för en stramare finanspolitik 2017 och framåt. Motionärernas bedömning är att nya reformer för 2017 bör vara fullt ut finansierade och att diskretionära budgetförstärkningar på 5 miljarder kronor bör genomföras. För 2018 och 2019 bör ytterligare ca 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar genomföras. Förutsatt att ekonomin är i balans väntas den offentliga sektorns sparande nå 1 procents överskott 2020.

Allianspartierna är eniga om att budgetförstärkningar bör ske genom såväl intäktsökningar som utgiftsminskningar. Det bedöms som centralt att förstärkningar och finansiering av reformer inte sker genom att skatten på jobb och företagande höjs och att förstärkningarna inte påverkar välfärdens kärnverksamheter. En rad åtgärder anses behöva vidtas på inkomstsidan. Bland annat vill motionärerna se ett ökat skatteuttag från den finansiella sektorn. Det bedöms också som viktigt att det förs en ansvarsfull politik som begränsar utgiftsökningarna framöver, t.ex. genom åtgärder som långsiktigt minskar sjukfrånvaron och boendekostnaderna i mottagningssystemet för asylsökande.

Motionärerna vänder sig mot regeringens höjning av utgiftstaken, då de anser att det är viktigt att hålla utgifterna på en ansvarsfull nivå. Regeringens agerande förutsätter enligt motionärerna ett kraftigt höjt skatteuttag för att balansera utgiftsökningarna – skattehöjningar som riskerar att slå hårt mot jobb och företagande och därmed försämra Sveriges ekonomiska utsikter. Som en följd av det ökade flyktingmottagandet konstaterar motionärerna att budgeteringsmarginalen för 2017 i nuläget är ansträngd, vilket anses understryka behovet av god kostnadskontroll och nödvändigheten att göra omprioriteringar inom och mellan olika utgiftsområden. Ett lägre utgiftstak förordas för samtliga år 2016–2020, med mellan 33 och 85 miljarder kronor.

Flyktingkrisen och den ekonomiska politiken

Migrationspolitiken ska enligt allianspartierna bedrivas långsiktigt och hållbart, och den ska inom ramen för den reglerade invandringen värna asylrätten, underlätta rörligheten över gränser och främja en behovsstyrd arbetskraftsinvandring. Det förutsätter enligt motionärerna genomgripande reformer som på kort till medellång sikt kan säkerställa att mottagandet fungerar. På längre sikt måste den ekonomiska politiken ha beredskap för att på bästa sätt tillvarata de möjligheter som en betydande befolkningsökning innebär och minimera de utmaningar som ett stort mottagande innebär. Den ekonomiska politiken ska genom hög sysselsättning, långsiktigt hållbara finanser och stabila makroekonomiska förhållanden skapa välstånd för alla som bor i Sverige.

En hög arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda och stora grupper nyanlända som behöver ett första jobb kommer enligt motionärerna att vara en av Sveriges viktigaste strukturella utmaningar under åren framöver. Det bedöms därför som helt avgörande att genomföra nödvändiga reformer för att hantera det nya läget. En bättre integration och lägre trösklar in på arbetsmarknaden är nödvändigt och kan bara åstadkommas genom strukturellt riktiga reformer av arbetsmarknaden, utbildningssystemet och bostadsmarknaden.

Fler i arbete och fler och växande företag

Motionärerna framhåller att Sverige ska byggas starkt genom fler i arbete. Målsättningen är att alla som vill och kan arbeta ska ha ett jobb att gå till. Jobben och kampen mot utanförskapet är fortfarande grunden för motionärernas politik. I första hand ska jobb skapas på den ordinarie arbetsmarknaden, inte genom temporära platser i ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder. För att åstadkomma det måste det löna sig att arbeta, alla måste få chansen att komma i jobb genom bl.a. utbildning och kompetensinsatser, och villkoren och drivkrafterna för att starta, driva och utveckla företag måste vara i internationell toppklass.

För företagens kompetensförsörjning och Sveriges konkurrenskraft är det avgörande att utbildningen i Sverige håller en hög kvalitet. Alla elever ska mötas av höga förväntningar och ges det stöd och den stimulans som var och en behöver för att nå kunskapsmålen och växa utifrån sina egna förutsättningar. Arbetet för mer kunskap i skolan bör därför fortsätta.

I ljuset av den tilltagande bostadskrisen välkomnar motionärerna de blocköverskridande bostadssamtal som nu hålls. Det anses vara av största vikt att samtalen leder till konkreta och betydande resultat. Bland annat måste regelförenklingsarbetet ta fart, markbristen lösas och resurserna inom bostadspolitiken användas mer effektivt, varför införda byggsubventioner bör avskaffas.

En trygg och tillgänglig välfärd

Allianspartiernas välfärdspolitik inriktas bl.a. på att förbättra resultaten i skolan, minska ojämlikheten som fortfarande finns inom vården och trygga de behov som finns hos en åldrande befolkning. Utbildningen ska hålla en hög kvalitet och vara tillgänglig för alla. Karriärlärartjänsterna anses vara centrala för skolans utveckling och bör därför stärkas.

Den svenska sjukvården ska präglas av kvalitet, tillgänglighet och valfrihet. Trots att kvaliteten i sjukvården har stärkts över tid finns fortfarande brister som t.ex. långa väntetider och otillräcklig tillgänglighet. Vården behöver därför fortsätta att utvecklas med patienten i fokus.

Även äldreomsorgen ska präglas av en stor valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande och finnas tillgänglig för alla som behöver den. En mångfald av aktörer bedöms som en förutsättning för valfrihet. Välfärdens verksamheter gynnas av att nya privata och ideella aktörer har möjlighet att etablera sig för att bidra till innovation och värdeskapande. För att säkerställa en jämlik välfärd av hög kvalitet finns anledning att se över kraven på och regleringen av både offentlig och fristående välfärdsverksamhet. Enligt motionärerna är det olyckligt att regeringen fokuserar på att utreda begränsningar av vinstuttag i stället för att fokusera på kvalitetsaspekterna.

Moderaternas riktlinjer

Moderaternas politik utgår från att Sverige ska ta till vara varje människas förmåga att växa av egen kraft. I partimotion 2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra m.fl. (M) anförs att Moderaterna formar sina prioriteringar för budgetpolitiken de kommande åren med de alliansgemensamma riktlinjerna för den ekonomiska politiken som grund.

Den största utmaningen för Sverige är enligt motionärerna att klara integrationen av de stora grupper nyanlända som kommit till Sverige under de senaste åren och samtidigt bryta det nya och djupa utanförskap som drabbar unga och utrikes födda som redan lever i Sverige. Inför dessa viktiga utmaningar anser motionärerna att regeringen står handfallen. Motionärerna menar att regeringens politik med stora skattehöjningar på jobb och företagande riskerar att leda till att jobbtillväxten bromsas och att möjligheterna till integration försämras när trösklarna in på arbetsmarknaden höjs. En alltmer oaktsam hantering av de offentliga finanserna gör dessutom att Sverige står sämre rustat inför nästa lågkonjunktur, vilket riskerar att leda till nedskärningar och arbetslöshet som slår mot de allra svagaste. Sverige är enligt motionärerna på väg åt fel håll. I stället bör politiken inriktas på att bryta det nya utanförskapet och få integrationen att fungera genom att stärka drivkrafterna att arbeta, att investera i utbildning, skapa förutsättningar för fler bostäder och bättre infrastruktur och värna företagsklimat och konkurrenskraft. Motionärerna anför att fler i arbete är helt avgörande för att kunna säkerställa mer kunskap i skolan, högre kvalitet i välfärden och ett starkare Sverige.

Ansvar för offentliga finanser

Motionärerna anför att stabila statsfinanser är en förutsättning för varje regering som arbetar för ökad sysselsättning och att en stark gemensam ekonomi är en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar. Det är mot den bakgrunden motionärerna konstaterar att de kraftigt ökande utgifterna för sjukförsäkring, assistansersättning och flyktingmottagande måste kontrolleras för att inte tränga undan fortsatta insatser för att stärka välfärden, skapa fler jobb och öka integrationen.

Motionärerna anför att både stabiliseringspolitiska och budgetpolitiska argument talar för en stramare finanspolitik 2017 och framåt. I första hand bör budgetförstärkningarna för 2017 ske genom att hejda utgiftsökningen inom migrationsområdet. Att som regeringen oreserverat låna till migrationsutgifterna anser motionärerna vara oansvarigt. Sverige ska även i fortsättningen ta ansvar för att erbjuda skydd i tider när många flyr från krig och förföljelser. Samtidigt måste flyktingmottagandet enligt motionärerna fungera i praktiken. På kort sikt vill motionärerna att flyktingmottagandet tillfälligt begränsas för att ge Sverige möjlighet att få ordning och reda i mottagandet och etableringen. På längre sikt behövs en tydligare arbetslinje i migrationspolitiken med tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, ett mer kostnadseffektivt mottagande och ett effektivt återvändande. Enligt motionärerna kommer de besparingar man vill göra i flyktingmottagandet att förstärka det finansiella sparandet med mellan 2 och 6 miljarder kronor per år 2017–2020.

Förutom att minska kostnaderna för flyktingmottagandet ser motionärerna också utrymme för budgetförstärkningar genom att omprioritera biståndsmedel så att enprocentsmålet ligger fast enligt tidigare beräkningskonvention för bruttonationalinkomsten och genom att avveckla de ineffektiva och dyra byggsubventioner som regeringen infört.

Åtgärder för att bryta det nya utanförskapet

Att skapa ett stort utrymme för individuellt självbestämmande och ett gemensamt ansvarstagande för trygghet åt alla är utgångspunkten för Moderaterna. För att åstadkomma detta krävs en politik som sätter jobben främst och som tar till vara varje människas förmåga att växa av egen kraft. När människor arbetar lägger det också grunden för hela samhällsekonomin. Enligt motionärerna går dock utvecklingen i många avseenden åt fel håll, där en alltmer tudelad arbetsmarknad riskerar att förstärka och fördjupa utanförskapet. Politiken har ett stort ansvar för att vända utvecklingen, eftersom Sverige behöver en bred välståndsutveckling där alla jobbar och bidrar. Den största utmaningen är att bryta det nya och växande utanförskap som drabbar dem som står längst från arbetsmarknaden och som innebär att många människor aldrig får sitt första jobb och över huvud taget inte kommer in på arbetsmarknaden. Det nya utanförskapet behöver enligt motionärerna bekämpas genom att ge unga utan utbildning och utrikes födda utan svenska erfarenheter betydligt större möjligheter att ta klivet in på arbetsmarknaden.

Ett stort hinder för många som befinner sig i utanförskap i dag och som kommer till Sverige som nyanlända är att deras kunskaper inte räcker till på den svenska arbetsmarknaden. Eftersom det finns en stor potential att öka sysselsättningen bland de korttidsutbildade vill motionärerna rusta människor för det första jobbet. Det handlar om att göra det möjligt för alla människor att skaffa sig en utbildning som motsvarar arbetsmarknadens efterfrågan. Den kommunala vuxenutbildningen spelar en viktig roll, och motionärerna framhåller vikten av att utbildningsinnehållet anpassas till de behov som finns. För att alla som kommer till Sverige ska nå en utbildningsnivå som gör att de kan komma i jobb vill motionärerna införa en utbildningsplikt för dem som inte har grundskolekompetens och inte klarar sin egen försörjning. De ineffektiva arbetsmarknadsutbildningarna bör dessutom fasas ut och ersättas av andra insatser för fler jobb som t.ex. en ny yrkesutbildning kopplad till ett skarpt jobblöfte. Regeringens traineetjänster, extratjänster och utbildningskontrakt är ytterligare exempel på ineffektiv arbetsmarknadspolitik som motionärerna vill avskaffa till förmån för mer effektiva jobbåtgärder.

De grupper som drabbas av det nya utanförskapet möts enligt motionärerna av höga tröskeleffekter för att ta sina första jobb. Motionärerna vill att det ska löna sig att ta det första jobbet och vill se både ett första-jobbet-avdrag som ger en tydlig skattelättnad riktad till dem som har låga arbetsinkomster och en jobbstimulans i asylsökandes dagersättning. Drivkrafterna att komma tillbaka i arbete behöver också förstärkas genom bl.a. högre aktivitetskrav och en jobbstimulans i både försörjningsstödet och nyanländas etableringsersättning.

För att åstadkomma bredare vägar till det första jobbet vill motionärerna bl.a. se en s.k. första-jobbet-anställning, ett dubblerat tak i RUT-avdraget, yrkesintroduktionsanställningar för nyanlända och långtidsarbetslösa, matchningsanställningar för långtidsarbetslösa och att tiden i provanställning förlängs. Motionärerna vill också att det ska bli enklare för utrikes födda entreprenörer att starta företag.

Motionärerna anför att många delar av de svenska bidragssystemen har reformerats under de senaste åren för att öka drivkrafterna att arbeta och minska risken att människor pressas ut i utanförskap. Det är också viktigt att ha kontroll på socialförsäkringssystemen för att hejda de stora utgiftsökningarna i bl.a. sjukförsäkringssystemet. Därför är motionärerna kritiska mot att regeringen börjar riva upp de strukturreformer som gjorts inom sjukförsäkringen och vill bl.a. återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Ett siffersatt mål för sjukpenningtalet och ohälsotalet i paritet med andra jämförbara länders sjukfrånvaro förespråkas också av motionärerna liksom åtgärder för minskat fusk och missbruk i bidragssystemen. Motionärerna vill värna a-kassans roll som omställningsförsäkring genom att göra taket i försäkringen stramare. Mot bakgrund av att det krävs tydliga prioriteringar i de offentliga utgifterna anför motionärerna att det inte är rimligt att människor omedelbart och automatiskt får tillgång till hela det svenska socialförsäkringssystemet. I stället bör man successivt få arbeta sig in i rätten till olika bidrag och sociala ersättningar.

En bra skola bygger Sverige

Motionärerna framhåller att Sverige ska vara ett land där alla, oavsett varifrån de kommer och vilken bakgrund de har, ska växa och komma till sin rätt, och vägen till det svenska samhället börjar i skolan. I motionen konstateras att skolan står inför tuffa utmaningar, inte minst sätter migrationskrisen en press. Därför krävs ytterligare reformer. Fler behöver lära sig mer genom bl.a. mer tid i skolan och ytterligare undervisningstid i matematik i högstadiet. Det krävs också fler skickliga lärare, och detta kan enligt motionärerna åstadkommas genom att karriärtjänstsystemet byggs ut och att lärare avlastas för att få mer tid till undervisning och förberedelser. Lärarutbildningen måste också enligt motionärerna bli bättre.

Fler bostäder för stärkt konkurrenskraft

Bostadsbristen är en av Sveriges stora samhällsutmaningar som utvecklats till en akut bostadskris. Prognoserna för bostadsbehovet under kommande år har justerats upp kraftigt, och den akuta flyktingkrisen förstärker behovet av fler bostäder. Motionärerna beklagar att regeringen börjat avveckla den moderna bostadspolitik som lett till att regelbördan minskat och konstaterar att Sverige behöver en effektiv reformagenda för fler bostäder. Det krävs både reformer som gör det enklare att bygga nytt och insatser som leder till bättre användning av det nuvarande bostadsbeståndet. Ett industrialiserat byggande av bostäder, regelförenklingar som gör att spaden sätts i marken snabbare, reformerat strandskydd och bullerregler är några åtgärder motionärerna vill se. Rörligheten i det befintliga bostadsbeståndet behöver också öka genom att t.ex. uthyrning i andra hand förenklas. Effekterna av hyresregleringen och flyttskatterna behöver ses över.

Värna välfärden genom fler i arbete

Enligt motionärerna kommer svensk välfärd att präglas av två avgörande utmaningar. Det handlar dels om hur resurserna till den gemensamma välfärden ska säkras när behoven ökar, dels om hur kvaliteten i välfärden ska säkerställas när effektiviseringstrycket är högt. När Moderaterna föreslår sänkta skatter, stramare bidrag och bättre företagsklimat handlar dessa åtgärder enligt motionärerna ytterst om att långsiktigt trygga välfärden. Att som regeringen sätta utbyggda bidragssystem och höjd skatt framför jobbskapande åtgärder anser motionärerna riskerar att leda Sverige helt fel också i välfärdspolitiken. När regeringen accepterar stora utgiftsökningar i bidragssystemen sker det på bekostnad av den offentliga välfärdens kärna, dvs. de statliga och kommunala insatserna för rättsväsen, skola, sjukvård och omsorg. För att garantera en välfärd präglad av valfrihet, kvalitet och tillgänglighet krävs enligt motionärerna viktiga reformer på en rad områden. Konkreta åtgärder som skapar ett robust system för kvalitetssäkring i den gemensamt finansierade välfärden, t.ex. tillståndsplikt med ägar- och ledningsprövning och skarpare sanktioner vid misskötsel, bör enligt motionärerna genomföras i närtid.

Ökad trygghet

Motionärerna anför att i ett rättssamhälle kan brottslighet aldrig tolereras, och av den anledningen måste rättsväsendet vara starkt och ha medborgarnas förtroende. Eftersom radikalisering, våldsbejakande extremism och terrorism utgör ett hot mot såväl människor som stater och ytterst mot de värderingar som samhället vilar på vill motionärerna ge myndigheterna bättre förutsättningar att möta detta hot. Dessutom behövs enligt motionärerna fler poliser, och därför är det mycket oroande att regeringen väljer att ta avstånd från alliansregeringens mål på 20 000 poliser. I stället behöver polisväsendet stärkas och ökade resurser riktas till polisens nationella insatsstyrka.

Sverigedemokraternas riktlinjer

I partimotion 2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) anförs att Sverigedemokraternas politik med basen i socialkonservatism och nationalism har sitt fokus på att ge ett så starkt fundament som möjligt för det svenska samhället. Motionärerna värdesätter sammanhållande band mellan medborgarna och erkänner ett behov av gemenskap för såväl den enskilde som samhället i stort. Det är en självklarhet att alla medborgare känner sig delaktiga i samhället. För detta krävs att låsningar och begränsningar motarbetas och att den enskilde tar till vara de möjligheter som finns. Politiken lägger grunden och skapar förutsättningarna, men samhället skapas i slutändan av sina invånare, anför motionärerna. Motionärerna anför att medborgarskapet hör samman med såväl rättigheter som plikter och att varje svensk medborgare ska känna sig säker på att få hjälp i nöd men också vara redo att själv hjälpa i kris.

Enligt motionärerna är Sverige i dag på många sätt ett splittrat land där mycket fokus läggs på olika gruppindelningar snarare än på en samhällsövergripande gemenskap. En alltför omfattande invandring har enligt motionärerna omintetgjort de reella möjligheterna för de invandrade att möta det svenska samhället. För att bryta segregationen och skapa ett integrerat gemensamt samhälle krävs en invandring i tillräckligt liten skala för att låta invandrare växa in i landet. Innan man kan komma till rätta med de integrationsproblem och utmaningar som Sverige ställs inför i dag måste man enligt motionärerna först åtgärda deras orsaker. I motionen presenteras tre huvudsakliga reformer som enligt motionärerna kan ses som kronologiska. Det handlar för det första om en strategi för ett kontrollerat volyminflöde, för det andra om insatser för avvisningar och frivillig återvandring och för det tredje om reformer för delaktighet i ett sammanhållet Sverige.

Strategi för ett kontrollerat volyminflöde

I ett första steg vill motionärerna se kraftfulla reformer för att åtgärda storleken på Sveriges invandring. Det handlar såväl om att förstärka gränserna genom skärpta regler och kontroller som om insatser för att minska incitament för asylmigration genom effektivt bistånd och välfungerande system för reglerad migration. Dragkraften som i dag finns för att söka sig till Sverige måste också brytas. Med motionärernas politik kommer antalet asylsökande att bli över 400 000 färre än vad som blir fallet med regeringens politik.

Motionärerna vill se en biståndspolitik som skapar förutsättningar för människor i fattigdom och förtryck att förbättra sina levnadsvillkor utifrån sina grundläggande behov i den omedelbara vardagen. Därför vill man ha ett tydligt fokus på fattigdomsbekämpning och se ett ansvarsfullt bistånd där varje satsad krona ska göra så mycket nytta som möjligt. Enligt motionärerna är det enda hållbara sättet att bistå flyktingar humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingsarbete i krisens närområde. Motionärerna anser därför att det är kontraproduktivt att som regeringen ta stora resurser från biståndet för att finansiera mottagandet av migranter som tagit sig till Sverige på grund av bristande resurser i närområdet. Mot den bakgrunden vill motionärerna se ett slut på avräkningarna från biståndet för irreguljär migration.

Sverigedemokraterna har som mål att erbjuda Sveriges mest effektiva och humana flyktingpolitik och står bakom mottagandet av kvotflyktingar genom FN:s vidarebosättningssystem. Motionärerna ser med oro på den demografiska förändring som skett i asylinvandringen till Sverige och anser att det finns skäl att se över och verka för att Sverige, genom ett FN-sanktionerat kvotflyktingsystem, ska prioritera kvinnor och små barn framför män. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är central för motionärerna och värnar rätten att söka asyl för de som kommer direkt från ett konfliktområde som gränsar till Sverige. Principen om första säkra land värnas, och den som passerat ett säkert land på vägen till Sverige ska inte tillåtas söka asyl i Sverige. Motionärerna vill också att en person med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige som önskar ta hit en anhörig själv ska stå för den anhöriges kostnader under fem år.

Med förslagen stoppas i princip all asylinvandring med tillhörande anhöriginvandring, och invandringen ska i stället fokusera på arbetskraft och kvotflyktingar, anför motionärerna.

Arbetslösheten i Sverige ligger på oroväckande nivåer, anser motionärerna, vilket delvis förklaras av en brist på arbetsplatser för lågkvalificerad arbetskraft. Mot bakgrund av att den svenska staten enligt motionärerna först och främst har ansvar för den befintliga arbetskraften är det särskilt oroväckande när arbeten går till personer som är medborgare i andra länder. Fokus på arbetskraftsinvandringen bör enligt motionärerna i stället vara på högkvalitativ arbetskraft, och utöver detta ska det inte förekomma någon generell arbetskraftsinvandring från tredjeländer.

Insatser för avvisningar och frivillig återvandring

I ett andra steg vill motionärerna se att de rättsvårdande myndigheterna har resurserna att avvisa samtliga illegala immigranter som vistas i Sverige.

För att lösa problemen med EU-migranter som kommer hit för att tigga vill motionärerna se att visumtvång införs för de länder som EU-migranter primärt kommer ifrån. Motionärerna vill också att kommuner som har problem med EU-migranter ska kunna använda ordningsvakter i högre utsträckning, att satsningar på EU-migranter för skattepengar ska dras in och att kommuner som satsar pengar på EU-migranter ska få motsvarande minskning i statsbidrag. Reglerna för avhysning bör också förenklas. Vidare vill motionärerna att det ska införas ett förbud för kommuner att ge bidrag till illegala invandrare, att arbetet med att lagföra och utvisa illegala invandrare förstärks och att huvudregeln är att utvisade tas i förvar till dess att verkställighet kan ske eller till dess att invandraren självmant lämnar landet.

För de människor som vill återvända till sitt forna hemland ska möjligheten att återvända förstärkas. Motionärerna vill dels se en kraftig höjning av återvändarbidraget. I kombination med detta vill man också erbjuda utbildningsmöjligheter för att den som väljer att återvända ska kunna få de verktyg som behövs för att etablera sig och göra nytta i sitt hemland.

Motionärerna vill avskaffa permanenta uppehållstillstånd till förmån för temporära och situationsanpassade tillstånd. Om en person som vistas i landet av skyddsskäl åker till hemlandet ska uppehållstillståndet omedelbart dras in. Inte heller ska en person få behålla sitt uppehållstillstånd om personen valt att bosätta sig i ett annat land av andra skäl än för studier på akademisk nivå. För att verka för en sund utveckling för kommande generationer och motverka ytterligare segregation bör samtliga som fått uppehållstillstånd förhålla sig till vad det svenska mottagandet klarar. Personer som fått uppehållstillstånd måste därför bosätta sig på platser som Migrationsverket bestämt. Samtliga bör genomgå utbildning i det svenska språket och samhällsorientering för att enklare kunna ta till sig svenska normer och vårt sätt att leva. Enligt motionärerna ska permanenta uppehållstillstånd kunna omprövas med anledning av missförhållanden och falska uppgifter. Det är dessutom inte rimligt att en utländsk medborgare som begått ett brott ska belönas med uppehållstillstånd och på sikt svenskt medborgarskap.

Motionärerna anför att Sverige hela tiden måste se över möjligheterna att enklare avvisa personer till länder som vi i dag saknar avtal med men där migranten redan har ett visum. Motionärerna vill upprätta nya tredjelandsavtal för att möjliggöra en ekonomiskt hållbar, mer effektiv, rättssäker och rättvis hantering av flyktingsituationen.

Delaktighet i ett sammanhållet Sverige – medborgarskapets betydelse

I ett tredje steg som omfattar de invånare som följt regler och har rätt att vistas i landet vill motionärerna föra en politik som bygger ett Sverige som präglas av gemenskap, tillit och lojalitet. Motionärerna vill stärka möjligheterna för alla till utbildning, företagande och arbete. Särlösningar och specialvägar för särskilda grupper anser motionärerna bidrar till splittring.

Motionärerna anser att det är oerhört viktigt att upprätthålla en stark koppling mellan medborgarskap och nationell identitet, varför tydliga riktlinjer och minimikrav ska uppfyllas innan man kan få ett medborgarskap. Enligt motionärerna måste den trend som funnits där många har kunnat bli svenska medborgare utan att känna vare sig samhörighet med eller lojalitet till Sverige brytas. De förhållandevis låga krav som funnits för att få medborgarskap behöver förändras genom att kraftigt öka medborgarskapets betydelse, främst genom motprestationer. Sverigedemokraternas utgångspunkt är att Sveriges välfärd finns till för svenska medborgare. De generösa bidragssystemen har enligt motionärerna fungerat som en s.k. pull-faktor och varit en viktig orsak till varför så många sökt sig till just Sverige. Motionärerna anför att den gemensamma välfärd som vi tillsammans byggt upp inte kan vara tillgänglig omedelbart för någon som just kommit till Sverige. Tillgång till transfereringssystem och sjukvård bör i stället knytas till medborgarskapet.

En medborgarplikt blir en viktig nyckel i arbetet med att höja medborgarskapets status och bygga upp en stark samhällsgemenskap, anser motionärerna. Medborgarskapet ska baseras på förståelse för den kulturella kontexten. Kunskap i det svenska språket är en förutsättning för att kunna kommunicera, varför ett språktest är centralt, anför motionärerna.

I motionen framhålls att hur skolan fungerar har betydelse för hur samhället kommer att lyckas med att hantera den tilltagande segregationen. Skolans nuvarande utveckling är dock enligt motionärerna inte uppmuntrande, och det finns anledning till oro för det svenska skolsystemet och pressen på kommunernas ekonomi. Enligt motionärerna ligger det i sakens natur att nyanlända elever har specifika behov, inte minst kunskaper i svenska. Motionärerna vill i statlig regi inrätta en förberedelseskola som ansvarar för nyanlända skolungdomar. Genom att avskaffa modersmålsundervisningen och i stället erbjuda dessa lärare arbete i förberedelseskolan, tillsammans med behöriga lärare, kan tusentals arbetstillfällen skapas. Förberedelseklasserna kommer att bestå av både förberedelseklasser och kompletterande stödundervisning och ligga i egna lokaler, avskilt från skolans ordinarie verksamhet.

En viktig aspekt för att känna sig inkluderad i samhället är att ha ett arbete. I motionen anförs att det finns åtminstone tre stora problem på den svenska arbetsmarknaden. För det första saknar en växande andel människor språkkunskaper, relevant utbildning och kontaktnät för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. För det andra finns det en splittring mellan stad och landsbygd där arbetsmarknader går i otakt. För det tredje har många ungdomar svårt att ta steget till egen försörjning. Motionärerna anser att regeringens kostsamma arbetsmarknadspolitik har misslyckats och att lönesubventioner och skattelättnader som utgår från vilket land man är född i är fel väg att gå. Genom att i stället arbeta utifrån ambitionen att skapa ett stabilt samhällsfundament är en sänkning av inkomstskatten för låginkomsttagare en mycket viktig åtgärd eftersom det i nuläget finns ett större segment lågutbildad okvalificerad arbetskraft. Utöver detta förordar motionärerna internationellt beprövade åtgärder som lärlingsplatser, yrkeshögskola och riktade utbildningar för att säkra t.ex. industrins behov av kompetens. Motionärerna vill låta utreda en modell med sänkta inkomstskatter för de lägre arbetsinkomsterna med utgångspunkten att ingen betalar inkomstskatt på taxerad arbetsinkomst upp till 150 000 kronor per år.

Centerpartiets riktlinjer

I partimotion 2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C) redovisar Centerpartiet sina prioriteringar inför budgetåret 2016 med de alliansgemensamma riktlinjerna för den ekonomiska politiken som grund. De alliansgemensamma riktlinjerna har redovisats inledningsvis i avsnitt 2.2 ovan.

I motionen riktas kritik mot bl.a. regeringens höjning av arbetslöshetsersättningen och borttagandet av såväl den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen som jobbstimulansen i etableringsstödet. Enligt motionärerna är det en oansvarig ekonomisk politik som leder till en lägre sysselsättning, högre utgifter och ett djupare utanförskap.

I stället förordas en ekonomisk politik som inriktas på att ta ansvar för framtiden. Genom ansvarsfulla reformer vill motionärerna säkerställa att Sverige i decennier framöver kommer att vara ett av världens rikaste, mest innovativa och trygga länder.

Svensk ekonomi bedöms stå inför ett stort förnyelsebehov och framför allt två utmaningar. Jobben växer inte tillräckligt snabbt, trots att Sverige går in i en högkonjunktur, och trycket på de offentliga utgifterna är mycket högt. Det senare är en följd av det stora och onödigt dyra mottagandet av asylsökande och nyanlända, en ineffektiv arbetsmarknad och växande sjukskrivningstal. Dessa utmaningar kräver enligt motionärerna en handlingskraftig politik med praktiska och ansvarsfulla reformer som förbättrar förutsättningarna för företag i Sverige att växa, som minskar utsläppen av växthusgaser och gör det enklare att bo, arbeta och driva företag i hela landet.

En fungerande arbetsmarknad för fler jobb

För att öka jobbtillväxten krävs det enligt motionärerna en fungerande arbetsmarknad. Det i sin tur förutsätter tre saker: att det finns växande företag, som vågar utvecklas, investera och efterfråga arbetskraft, att det lönar sig att arbeta samt att matchningen mellan arbetssökande och företag fungerar.

Motionärerna vill bl.a. se en arbetslöshetsförsäkring som möjliggör en trygg omställning samtidigt som den garanterar att det lönar sig att arbeta. Genom ett höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen som kombineras med en snabb avtrappning görs arbetslöshetsförsäkringen tryggare och mer jobbfokuserad.

För att bekämpa den svenska tudelade arbetsmarknaden och utanförskapet anser motionärerna att det behövs reformer som tillåter framväxt av fler enkla jobb. Arbetsmarknadens parter uppmanas att skapa ingångsjobb för nyanlända genom en lägre ingångslön i utbyte mot lägre skatter.

Småskaligt företagande bedöms vara en språngbräda till den svenska arbetsmarknaden för såväl inrikes som utrikes födda. Därför förordas reformer som minskar den administrativa bördan för småskaligt företagande och att en ny företagsform, s.k. ingångsföretag, införs. Företagsformen ska rikta sig till riktigt små företag och erbjuda ordentliga regelförenklingar och en schablonmässigt beräknad skatt i stället för inkomstskatt, egenavgift och moms.

RUT-avdraget bedöms skapa arbetstillfällen, frigöra tid för köparen samt minska svartarbetet, varför avdraget bör byggas ut genom såväl höjt tak som en utökning av de tjänster som omfattas. Vidare anser motionärerna att arbetsmarknadspolitiken behöver bli effektivare genom färre och enklare anställningsstöd och genom förenklade regler för de individuella stödformerna. Subventionstaken för alla arbetsmarknadspolitiska program bör också göras enhetliga.

För en bättre fungerande matchning mellan arbetssökande och företag vill motionärerna bl.a. att en försöksverksamhet införs med matchningsanställningar.

Sverige, ett globalt miljöföredöme

I motionen framhålls Sverige som ett globalt föredöme som visat att den ekonomiska tillväxten kan öka samtidigt som klimatutsläppen minskar. Motionärerna anser att svensk ekonomi tillhör de absolut mest klimateffektiva i världen. Mycket anses ha gjorts, men mer behöver göras. För att ytterligare minska utsläppen förordas ett brett reformprogram som ställer om fordonsflottan, minskar gifterna i vår vardag, ökar den förnybara energiproduktionen och stärker havs- och vattenmiljön.

Ett av de viktigaste instrumenten inom miljöpolitiken är enligt motionärerna ekonomiska styrmedel, varför en grön skatteväxling förordas där skatten på utsläpp och nedsmutsning höjs och intäkterna används för att sänka skatten på jobb och företagande.

Transportsektorns utsläpp måste minska, och målet är en fossiloberoende fordonsflotta. Genom nya och mer utvecklade ekonomiska styrmedel påskyndas omställningen till mer klimateffektiva alternativ. Bland annat vill motionärerna se en utbyggd laddinfrastruktur och att skatteundantaget för naturgas slopas.

Centerpartiets mål är att Sveriges energisystem ska vara helt förnybart 2040. För att det ska uppnås behöver den förnybara energiproduktionen fortsätta att byggas ut. Genom bl.a. förenklade regler och minskat krångel görs det möjligt för fler människor att bidra till produktionen av förnybar energi. Genom att tillåta ett visst skatteavdrag och snabba på återbetalningen kan incitamenten att producera egen el öka.

Världens modernaste landsbygd och grönaste städer

Motionärerna framhåller att oavsett var i landet man bor ska man ha samma möjligheter att leva, arbeta och driva företag. Landsbygden och städerna delar många utmaningar, som behov av fler jobb och en välfungerande och klimatsmart infrastruktur. Samma utmaningar kan emellertid lösas på olika sätt i olika delar av landet, varför motionärerna förordar en närodlad politik, där besluten fattas så nära människor som möjligt.

Centerpartiet vill att Sverige ska ha världens modernaste landsbygd och grönaste städer. Politiken bör därför inriktas på att prioritera ett ökat underhåll av järnvägen, ökade investeringar i infrastruktur med hjälp av alternativa finansieringslösningar och ytterligare investeringar i it och bredbandsutbyggnad. Centerpartiet värnar en utveckling i hela landet och anser därför att det är av största vikt att de resurser som satsas på infrastruktur fördelas över hela landet.

Motionärerna framhåller också att behovet av en reformerad bostadsmarknad är stort i hela landet. De senaste årens prisutveckling och skuldsättning kan i värsta fall leda till en kraftig korrigering som innebär en risk för de offentliga finanserna, den finansiella stabiliteten och enskilda hushålls ekonomi. Därför förordas omfattande regelförenklingar, förbättrad marktillgång, reformer som successivt och i högre utsträckning frigör hyressättningen, ett mer energieffektivt byggande och ett fortsatt arbete för att värna den finansiella stabiliteten. Statliga bostadssubventioner är enligt motionärerna fel väg att gå.

Migration och integration

Centerpartiets migrationspolitik grundar sig på övertygelsen att möjligheten att söka asyl är en förutsättning för att kunna erbjuda människor skydd för sina grundläggande fri- och rättigheter. Rätten att söka asyl ska därför värnas.

Som en följd av det historiskt höga antalet asylsökande i Sverige under hösten 2015 är påfrestningarna på det svenska asylsystemet stora. Det bristfälliga mottagandet har enligt motionärerna utvecklats till en av de stora samhällsutmaningar som Sverige står inför. Det behövs genomgripande reformer för att garantera att öppenheten mot omvärlden kan värnas och att alla som får uppehållstillstånd i Sverige på ett snabbt och effektivt sätt blir en del av samhället. Motionärerna vill se en ny integrationspolitik som minskar kostnaderna för mottagandet och som väsentligt förbättrar jobbintegrationen. En förbättrad kostnadseffektivitet i integrationspolitiken bedöms vara en förutsättning för att i övrigt kunna bedriva en ansvarsfull budgetpolitik.

För att i ett tidigt skede förmedla bilden av det svenska samhället och hur det fungerar, samtidigt som nyanlända får stöd med att inventera, validera och komplettera sin kompetens, förordas bl.a. att en obligatorisk samhällsorientering införs. Processen med validering av bl.a. kompetens bör starta omedelbart vid ankomsten till Sverige, och fler bör ges möjlighet till kompletterande utbildning. Vidare anser motionärerna att det bör skapas möjligheter till meningsfull sysselsättning på asylboendena. Motionärerna vill också att det förs en politik som sänker trösklarna in på arbetsmarknaden och som möjliggör enkla jobb och att driva enklare företag. Genom att erbjudas etableringslån ges nyanlända en möjlighet att försörja sig under sin första tid i Sverige. I syfte att minska kostnaderna för mottagandet vill motionärerna att fler välfärdsförmåner görs arbetsbaserade för nyanlända.

Trygghet i hela landet

Alla individer ska kunna känna sig trygga oavsett var i landet de bor. Motionärerna vill därför att polisen ska vara närvarande i alla delar av Sverige. Människor ska veta vilka poliser som arbetar i det område där de bor. För att åstadkomma bl.a. detta vill motionärerna se ökade resurser till polisen. 

Civilsamhället bedöms ha en viktig roll att spela i brottsbekämpningen, varför det anses viktigt att underlätta för mer samarbete mellan t.ex. föreningar, skolor och myndigheter med fokus på brottsförebyggande och brottsutredande arbete.

Utbildning för att utjämna livschanser

Att säkerställa att alla barn ges rätt till en högkvalitativ utbildning är enligt motionärerna ett av det offentligas absolut viktigaste åtaganden. Centerpartiets skolpolitik bygger på att eleverna i Sveriges skolor har rätt till en utbildning som leder till jobb. Utbildningsväsendet behöver därför i större utsträckning samverka med samhälle och näringsliv så att utbildningar blir mer verklighetsnära och relevanta för arbetsmarknaden.

Läraren är det viktigaste verktyget för eleven, och motionärerna ser ett stort behov av att läraryrkets status höjs.

I motionen förordas en tioårig grundskola och att kommunerna även fortsättningsvis har ansvaret för skolan. Vidare framhålls att det måste bli lättare att välja förskola och skola, varför motionärerna vill att valfriheten utvecklas för elever, föräldrar och lärare.

En välfärd som garanterar trygghet och likvärdiga förutsättningar

Även inom välfärden anser motionärerna att valfriheten måste värnas. Huvudsyftet med välfärden är att garantera trygghet och likvärdiga förutsättningar, vilket enligt motionärerna bygger på insikten om att människors behov kan se olika ut. Rätten att själv få välja bl.a. vård från en mångfald av utövare är därför viktig. Centerpartiet vill se att människors självbestämmande i välfärden ökar.

Brister i kvalitet inom svensk vård bör motverkas med ett tydligt fokus på kvalitet och inte på enskilda driftsformer.

Liberalernas riktlinjer

Jan Björklund m.fl. (L) redovisar i partimotion 2015/16:3403 prioriteringarna inför budgetåret 2017 utifrån de alliansgemensamma riktlinjerna för den ekonomiska politiken, vilka har redovisats i avsnitt 2.2 ovan. Enligt Liberalerna krävs en ansvarsfull ekonomisk politik som bygger upp motståndskraft mot kriser och bidrar med jobbskapande reformer. Genom att fler arbetar kan välfärden finansieras. Detta gör det möjligt att stärka kunskaperna i skolan, höja kvaliteten i välfärden och bygga ett starkare Sverige.

En ansvarsfull ekonomisk politik och en ny skattereform

Sverige bör också i fortsättningen ha ett välordnat finanspolitiskt ramverk som för politiken i en stram och ansvarsfull riktning med finansiell stabilitet och beredskap för att klara framtida kriser. Liberalernas utgångspunkt är att överskottsmålets nuvarande konstruktion inte är väl avvägd samtidigt som det finns risker med det balansmål som regeringen har förespråkat eftersom det på sikt riskerar att öka statens skuldsättning. Frågan om nivån för det framtida finansiella sparandet bör därför öppet prövas inom ramen för den parlamentariskt sammansatta kommitté som för närvarande utreder frågan. En ytterligare utgångspunkt är att ett eventuellt framtida ändrat mål för det finansiella sparandet i sig inte ska kunna medföra utgiftsreformer som ökar trycket på transfereringssystemen.

Skattesystemets syfte är att finansiera de offentliga åtagandena, men i sin utformning bör det gynna flit, ambition och risktagande. Motionärerna anför att sådana välståndsbyggande faktorer motverkas i det nuvarande skattesystemet och att Sverige därför behöver en ny skattereform. Inriktningen på en sådan reform bör vara att tydligt sänka de skatter som håller tillbaka jobben och sysselsättningen, bl.a. genom att värnskatten avskaffas och att gränsen för statlig skatt höjs för att minska marginalskatterna och öka antalet arbetade timmar. Motionärerna vill också bredda arbetsmarknaden för unga lågutbildade, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning genom fler lågtröskeljobb, dvs. lägre beskattning för de lägsta inkomsterna. Bolagsskatten behöver sänkas för att stimulera sysselsättningen, öka kapitalstocken och främja utländska investeringar. Den svenska fastighetsbeskattningen präglas av mycket höga skatter vid försäljning och inköp av bostäder, vilket bidrar till låg rörlighet och bostadsbrist. Därför vill motionärerna se en sänkning av flyttskatterna genom att uppskovstaket för reavinster tas bort och räntan på uppskovsbeloppet avskaffas.

De prioriterade skattesänkningarna på jobb och företagande behöver vara finansierade fullt ut. Mervärdesskatten kan därför öka genom t.ex. uppjusterade momsnivåer. Den kommunala fastighetsavgiften kan höjas och ränteavdraget fasas ut under en längre period. Vidare kan det totala uttaget av miljö- och klimatskatter öka jämfört med i dag, t.ex. för fordon och kemikalier. Motionärerna vill också införa kostnadsbesparande reformer inom migrations- och transfereringssystemen. Sammantaget ger de reformer och budgetförstärkningar som beskrivs i motionen en årlig nettoförstärkning av de offentliga finanserna med ca 9 miljarder kronor 2017–2019.

Fler i arbete

Styrande för den ekonomiska politiken är bl.a. målen för sysselsättningen och arbetsmarknadspolitiken. I motionen framhålls att den ekonomiska politiken måste ha som mål att så många arbetsföra som möjligt ska få bidra och komma i arbete och att regeringens arbetslöshetsmål bör ersättas med ett sysselsättningsmål. Fram till 2020 behöver 350 000 jobb skapas för att 5,2 miljoner människor ska vara sysselsatta, och för detta behövs det enligt motionärerna omfattande jobbreformer.

Regeringens insatser för att hjälpa unga och utrikes födda in på arbetsmarknaden genom instegsjobb och yrkesintroduktionsanställning bedöms vara otillräckliga och används enligt motionärerna i för liten omfattning på grund av att anställningsformerna uppfattas som komplicerade och kortsiktiga av arbetsgivare. I stället vill motionärerna införa startjobb med lägre lön, låg inkomstskatt och avskaffade arbetsgivaravgifter, vilket kan innebära en halvering av arbetsgivarens kostnad jämfört med en reguljär anställning. Startjobben ska omfatta personer upp till 23 år eller under de första fem åren efter beslutat uppehållstillstånd. Startjobben bör i första hand etableras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Liberalerna vill återkomma i frågan om det visar sig att ett sådant avtal inte kommer till stånd den vägen.

Ett stärkt försvar och fler poliser

Säkerheten i Sveriges närområde har kraftigt försämrats. Den ryska militära aktiviteten i Östersjön ökar, och det ryska tonläget mot Sverige och dess andra grannländer blir allt högre. Liberalerna vill därför ställa om den svenska försvarspolitiken och stärka den egna försvarsförmågan ytterligare för att möta en ny och bistrare verklighet. Motionärerna vill se en kombination av yrkesförsvar och allmän värnplikt för att snabbt kunna mobilisera ett försvar, men också genom att anställa soldater och säkerställa en hög beredskap så att Sverige t.ex. kan delta i internationella insatser. En återinförd värnplikt genom en allmän och könsneutral mönstringsplikt behövs för att fylla de luckor som finns i förbanden i dag. Motionärerna prioriterar satsningar på försvaret, men försvaret behöver även stärkas genom ett svenskt Natomedlemskap eftersom den nödvändiga försvarsförmågan säkras genom samarbete.

Rättsstaten behöver stärkas eftersom påtagliga förändringar i samhället och i omvärlden gör att polisväsendet är underdimensionerat. Alliansen påbörjade arbetet med att bygga ut polisväsendet 2006, men det behövs ytterligare reformer och resurser i dag på grund av en ökande befolkning, en kraftig migration och ökade terrorhot. Motionärerna anser att det behövs 2 500 fler poliser till 2020 men också fler civilanställda för att bidra med expertkunskaper inom olika områden. Beredskapspolisen bör återinföras och successivt byggas upp till en styrka på totalt 5 000 personer. Beredskapspolisen är en reservpolis som ska kunna kallas in vid kriser och samhällsstörningar.

Reformer för en bättre skola för alla

Motionärerna framhåller att skolan i många utsatta områden har stora utmaningar med generellt låga skolresultat. Vidare bor många nyanlända elever ofta i utsatta områden, vilket också bidrar till extra utmaningar för skolan. Liberalerna anser att staten ska återta huvudmannaskapet för skolan för att uppnå likvärdiga förutsättningar för skolan i hela Sverige, men innan en sådan reform förverkligas måste kommunerna satsa mer på skolor i områden med låga resultat. De elever som har sämst förutsättningar ska ha mer ekonomiska resurser men också möta de skickligaste lärarna. För att uppmuntra lärare och rektorer att söka sig till tjänster i utsatta områden vill motionärerna inrätta särskilda karriärtjänster i sådana områden men också generellt införa en ny yrkeskategori, lärarassistenter. Även fler speciallärare och specialpedagoger i lågstadiet föreslås fr.o.m. 2017.

Motionärerna framhåller att den svenska skolan har ordningsproblem. Det är framför allt svaga elever i utsatta områden som drabbas, men också lärare får en svår arbetssituation. Skolor med ordningsproblem bör enligt motionärerna få tillgång till mer resurser för att kunna komma till rätta med problemen. En kommission för ordning och reda i skolan bör också inrättas och ha i uppgift att fördela bidrag till skolorna och aktivt arbeta för en bättre ordning. Alla elever måste mötas av höga förväntningar och en undervisning som är anpassad till deras förkunskaper. Nyanlända elever ska tidigt få hjälp och tid att lära sig svenska för att kunna uppnå kunskapsmålen. Därför vill motionärerna att nyanlända i mellanstadieåldern ska omfattas av en förlängd skolplikt till 18 år respektive 20 år för nyanlända i tonåren, och att de ska kunna studera enligt en prioriterad timplan. För samma grupp vill motionärerna också utreda effekterna av ett kortare sommarlov för att nå behörighet till gymnasiet.

En samlad politik för utsatta områden

Flera områden i Sverige präglas av socialt och ekonomiskt utanförskap med t.ex. låga skolresultat, hög arbetslöshet, trångboddhet och låg politisk delaktighet. I motionen framhålls att det behövs långsiktiga insatser för att förbättra situationen för invånarna i utsatta områden. Polisen, skolan, socialtjänsten, bostadsbolagen och det civila samhället måste arbeta långsiktigt och i samverkan för att förbättra situationen i områdena. Motionärerna vill därför se en rad åtgärder inom flera områden, t.ex. riktade insatser i skolan, ökade resurser för långsiktiga insatser mot våldsbejakande extremism, men också återinförda stimulansbidrag till utsatta stadsdelar. Vidare behöver boendemiljön förbättras och trångboddheten motverkas genom att t.ex. göra det möjligt att ombilda hyreslägenheter till ägarlägenheter i befintliga bestånd.

Värna samhällets mest utsatta

Den statliga assistansersättningen är enligt motionärerna en stor post i statens budget men ger sådant som inte går att mäta i pengar – som ett värdigt liv för de allra mest utsatta. Den innebär också att personer med assistans kan arbeta och betala skatt och att deras anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Motionärerna vill att regeringen drar tillbaka sitt uppdrag till Försäkringskassan om att minska antalet timmar inom assistansersättningen. Det finns en risk för att personer med stort behov av stöd inte får den hjälp de behöver och enligt lag har rätt till. Liberalerna har hittills accepterat uteblivna och låga uppräkningar av schablonersättningen för assistans de senaste åren eftersom det har pågått ett arbete med att reformera ersättningssystemet. Att långsamt urholka ersättningsnivåerna kommer enligt motionärerna inte att lösa några av de problem som finns i det nuvarande systemet, varför reformarbetet bör slutföras utan dröjsmål.

Ekonomiskt hållbart asylmottagande

Motionärerna framhåller att det är orimligt att människor som flytt från Syrien och som kommer att få stanna i Sverige ska få vänta i två år på asylbesked. Därför behöver handläggningstiderna för asylbesked kortas ned genom att tydliga bifalls- respektive avslagsärenden ska avgöras inom tre månader. Ett sådant s.k. snabbspår bör införas redan under 2016 för befintliga syrienflyktingar i Sverige. Motionärerna vill också införa tillfälliga prövningstillstånd vid överklagan av Migrationsverkets avslagsbeslut. Prövningstillstånd ges om domstolen bedömer att den kommer att ändra Migrationsverkets beslut eller om det har förekommit fel i handläggningen. Dessutom vill motionärerna införa en förenklad överklagandeprocess genom att vissa mål hanteras skriftligen av enmansdomare.

Motionärerna anser att fler unga vuxna som bor i HVB-hem, stödboende eller familjehem ska erbjudas ett vanligt boende. Åldersgränserna för socialtjänstens boendeformer behöver ändras och en översyn av socialtjänstlagen göras där frågan om eget boende för fler unga vuxna över 18 år bör finnas med.

Regeringens förslag om en strikt migrationslagstiftning innebär enligt motionärerna att möjligheterna till familjeåterförening stoppas för en stor del av de personer som ansökt om asyl efter den 24 november 2015. Liberalerna förespråkar en bibehållen rätt till familjeförening. Motionärerna anger att de sammantagna kostnadsbesparingarna inom migrationsområdet beräknas minska utgifterna med mellan 1,3 och 1,9 miljarder kronor per år 2017–2019.

Kristdemokraternas riktlinjer

Kristdemokraternas ekonomiska politik grundar sig på social marknadsekonomi. I partimotion 2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD) anförs att det betyder att marknadsekonomin behöver kompletteras med en social dimension där förvaltarskap, solidaritet och etik får en tydligare plats i den ekonomiska politiken.

Motionärerna framhåller att man vill se en ekonomisk politik som skapar förutsättningar för människor att bygga goda relationer, känna trygghet och tillit och som underlättar för människor att gå från utanförskap till arbete. Vidare vill man se en god tillväxt och ett företagsklimat som står sig väl i den globala konkurrensen. Inriktningen i den ekonomiska politiken bör därför vara att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Den ekonomiska politiken handlar också om att skapa större frihet för familjerna och förbättra förutsättningarna för det civila samhället. Motionärerna vill återinföra ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. För att stödja familjerna, möjliggöra mer tid för barnen och öka familjernas frihet behöver den ekonomiska politiken fördela resurser för en bra skola och en god vård och omsorg. Välfärden måste utvecklas genom fortsatt valfrihet, tydligt kvalitetsarbete och effektivt användande av resurser. Den ekonomiska politiken behöver utformas på ett sådant sätt att resurserna används effektivt för att skapa trygghet för dem som befinner sig i utsatta situationer, och tillväxten måste enligt motionärerna komma alla till del.

En förutsättning för att den ekonomiska politiken ska fungera bra på lång sikt är enligt motionärerna att det råder ordning och reda i statens och det offentligas ekonomi. Det går inte att bedriva en politik med ständiga underskott och växande statsskuld. Motionärerna anför att det därför är viktigt att regler för finanspolitiken står fast över tid och över regeringsskiften.

Reformer för ett bättre anställningsklimat

Utanförskapet är fortfarande stort, menar motionärerna, och sammansatt på ett annat sätt än tidigare. Därför behöver mer göras för att minska det, och inte minst handlar det om ett bättre anställningsklimat som stärker möjligheter och drivkrafter för dem som ska anställa och dem som ska anställas.

Kristdemokraterna vill att arbetsmarknadspolitiken ska ha full sysselsättning som det övergripande målet. Motionärerna menar att regeringens politik, t.ex. försämrat RUT-avdrag, försvårar framväxten av enklare tjänstejobb, vilket riskerar att försämra integrationen och motverka sammanhållningen. Motionärerna vill i stället att trösklarna sänks och att arbetsmarknaden breddas för de grupper som har svårt att komma in, t.ex. utrikes födda och ungdomar med bristfällig utbildning. Tillkomsten av nya jobb är enligt motionärerna den i särklass viktigaste fördelningspolitiska frågan, och den handlar om förvaltarskap och om att se till att alla får en chans att utveckla sina förmågor. Motionärerna anser att regeringen inte möter utmaningen med utanförskap bland nyanlända och lågutbildade med relevant politik. I stället för att hoppas på att konjunkturen tillsammans med utbildningsinsatser ska minska arbetslösheten kommer det att krävas reformer som sänker trösklarna till arbetsmarknaden.

Ett hinder på den svenska arbetsmarknaden som många ekonomer och internationella bedömare pekar på är enligt motionärerna de höga ingångslönerna för personer med lägre utbildning och sämre språkkunskaper.

Motionärerna anser att arbetsmarknadspolitiken behöver en grundläggande renovering där bl.a. Arbetsförmedlingens egen arbetsmarknadsutbildning avskaffas, anslaget till Arbetsförmedlingen minskas och myndighetens verksamhet effektiviseras. Den djungel av arbetsmarknadsstöd som finns bör enligt motionärerna avskaffas och ersättas med en helt ny anställningsform, introduktionsanställning, som bygger på att 75 procent av arbetstiden är arbete och 25 procent är lära-sig-jobbet-tid. Enligt motionärerna kan lönen därför sättas ned till 75 procent av kollektivavtalsnivån. Den enskilda medarbetaren ges en anställning där han eller hon får träning och utbildning för att efter hand, maximalt fem år, kunna få full lön. Introduktionsanställningens främsta målgrupp är nyanlända med låg utbildning och unga med bristande utbildningsbakgrund, men den ska omfatta alla som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden oavsett ålder eller etnicitet.

Ett företagsklimat för fler jobb

Sverige behöver ett företagsklimat som lägger grunden för fler jobb, anförs det i motionen. Jobb skapas när människor finner det mödan värt att starta och utveckla ett företag och förverkliga en idé och vågar satsa sitt sparkapital. Politikens ansvar är att främja ett gott företagsklimat där företagande, entreprenörskap och innovation uppmuntras.

En förutsättning för ett gott företagsklimat är att företag har råd och möjlighet att anställa. Motionärerna anser att för detta krävs sänkta skatter på arbete, förenklade regler för att starta och driva företag samt ökad tillgång på riskkapital. Att som regeringen montera ned RUT- och ROT-avdragen är enligt motionärerna ett slag mot dem som vågat ta steget att starta ett företag inom den hushållsnära sektorn.

Ett konkurrenskraftigt näringsliv och en stark basindustri förutsätter enligt motionärerna en trygg och säker energiförsörjning. För att möta framtidens utmaningar med minskade koldioxidutsläpp och stärkt konkurrenskraft kan man enligt motionärerna inte bortse från kärnkraften som en i huvudsak koldioxidneutral energikälla. För att trygga Sveriges energiförsörjning och konkurrenskraft i framtiden måste kärnkraften ges goda förutsättningar för fortsatt elproduktion under överskådlig tid. Därför anser motionärerna att effektskatten på kärnkraft bör tas bort för att nödvändiga investeringar ska vara möjliga och för att trygga svensk energiförsörjning.

Bättre och mer effektiv integration

Kristdemokraternas utgångspunkt är att värna asylrätten och att Sverige har ett moraliskt ansvar att hjälpa medmänniskor i nöd. Under hösten 2015 ingick Kristdemokraterna en överenskommelse med övriga allianspartier och regeringen om ett flertal migrations- och integrationsåtgärder. De beslut som regeringen sedan på egen hand fattade som bl.a. innebär begränsad rätt till anhöriginvandring, skärpta försörjningskrav och att övriga skyddsbehövande inte längre får rätt till uppehållstillstånd är motionärerna kritiska till eftersom man menar att möjligheten att återförenas med sin familj är helt central för att kunna etablera sig i samhället på ett bra sätt. För att förbättra mottagandet, förkorta tiden i asylprocessen och minska kostnaderna vill motionärerna införa asylansökningsområden. Motionärerna anser också att det statliga ansvaret för ensamkommande flyktingbarn behöver stärkas.

En generös migrationspolitik måste enligt motionärerna kombineras med en effektiv och välfungerande integrationspolitik. Ett förslag som kan förbättra nyanländas möjlighet till snabbare integration är att införa introduktionsanställningar. För att öka jobbchanserna ytterligare bör ett etableringsavdrag införas där en nyanländ under sina första fem år får möjlighet att tjäna upp till en halv miljon kronor skattefritt. Motionärerna konstaterar att när antalet asylsökande ökar kraftigt på kort tid uppstår en akut bostadsbrist. Detta vill motionärerna komma till rätta med genom att Migrationsverket ges rätt att äga boenden för asylsökande och genom att kommunernas planprocess kring tillfälliga bostäder förenklas.

Mer valfrihet och makt till den enskilde

Enligt motionärerna ökar människors välbefinnande när de har makt att påverka sin egen livssituation. Det gäller allt från utbildning och jobb, familjebildning och bostad till vård och omsorg. Därför borde det vara en självklarhet i ett välutvecklat välfärdssamhälle att man har rätt att välja äldreboende, vårdcentral eller hemtjänstutförare. En mångfald av aktörer inom välfärdssektorn är också en förutsättning för att ideellt driven och idéburen vård och omsorg ska kunna växa fram, enligt motionärerna. Att företag inom välfärdssektorn måste få gå med vinst är enligt motionärerna avgörande för att bevara valfriheten, och regeringens utredning om vinster i välfärden är ur det perspektivet skadlig, anförs det i motionen.

Att åldras i trygghet och värdighet

Enligt motionärerna har mycket gjorts för att förbättra svensk äldreomsorg och vården av äldre, och den anses i dag vara ett föredöme för andra länder. Samtidigt finns det fortfarande brister, varför motionärerna ser med oro på att den nuvarande regeringen monterar ned mycket av det kvalitetsarbete som Kristdemokraterna var med och införde. Med allt fler äldre ökar behovet av fler och olika typer av äldreboenden, och motionärerna vill införa en äldreboendegaranti som innebär att beslutet att flytta till ett särskilt boende, trygghetsboende eller äldreboende helt ska vara den enskildes. En äldreboendegaranti utan äldreboenden är dock inte värd något, anför motionärerna, varför investeringsstödet för äldreboenden måste utökas samtidigt som ambitionen i kommunerna måste höjas.

En sjukvård i världsklass

Motionärerna anför att den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården är en viktig del av välfärdens kärna och att den person som har störst behov ska ges företräde i vården. Hälso- och sjukvården ska kännetecknas av värdighet, kvalitet, tillgänglighet och jämlikhet. Svensk hälso- och sjukvård står enligt motionärerna inför ett flertal stora utmaningar. Samtidigt är det viktigt att ha en realistisk förväntan på politikens möjligheter att dirigera fram god vård av hög kvalitet, och uppgiften för politiken är enligt motionärerna att ge bästa tänkbara förutsättningar för god vård. Mot den bakgrunden är det viktigt att organisera sjukvården på ett sådant sätt att tid frigörs så att vårdpersonalen kan ägna mer tid åt patienterna. Motionärerna vill att vårdpersonalen avlastas från de arbetsuppgifter som är viktiga för att vård och omvårdnad ska fungera men som inte kräver vårdutbildning, s.k. vårdservicetjänster. Motionärerna vill också att sjukhusvården förstatligas.

Kraftfull satsning på poliser och förebyggande arbete mot terror

Eftersom motionärerna anser att situationen för svensk polis är ansträngd och står inför stora utmaningar vill man öka antalet anställda inom polisen med totalt 2 600 personer fram till 2020. Detta ska fördela sig på 2 000 fler poliser över landet, 100 fler poliser i nationella insatsstyrkan och 500 civilanställda för att avlasta och renodla polisens arbetsuppgifter. För att minska risken för terrorattacker behövs flera parallella åtgärder, t.ex. en förbättrad avhopparverksamhet och utökade resurser till Säkerhetspolisen.

Övriga motioner

I motion 2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S) anförs att minskade klyftor och ökad jämlikhet är viktiga politiska mål och att finanspolitiken är helt avgörande för att minska klyftorna i samhället. Regeringen bör därför överväga att tillsätta en kommission för jämlikhet för att analysera skillnader i livsvillkor och föreslå förändringar för att åstadkomma ett mer jämlikt samhälle.

I motion 2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M) anförs att ambitionen för staten bör vara en sund budgetbalans som ger förutsättningar för att främja ett överskottsmål för människorna i stället för hos staten och det offentliga.

I motion 2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP) hänvisas till att investeringar i infrastruktur, fastigheter och liknande normalt finansieras via anslag i statens budget enligt bestämmelserna i budgetlagen. Motionärerna anför att detta innebär att infrastrukturinvesteringar konkurrerar med löpande utgifter under utgiftstak som ofta är snålt tilltagna. Motionärerna anser att den här ordningen behöver ändras och vill att regeringen låter utreda frågan om att återinföra en statlig investeringsbudget.

I motion 2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4 anförs att den jobbstimulans som finns i försörjningsstödet bör förstärkas från 25 procent till 40 procent och att detta bör ges regeringen till känna.

I motion 2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S) anförs att regeringens ambitiösa mål om EU:s lägsta arbetslöshet följts av en kraftfull politik med fokus på jobben. För att få ytterligare fokus på att minska arbetslösheten bör regeringen överväga möjligheten att ta fram ett sysselsättningspolitiskt ramverk.

I motion 2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C) anförs att Sverige borde gå i täten när det gäller att mäta och redovisa indikatorer för hållbarhet och klimatpåverkan när vi mäter vår samlade produktion. Mot den bakgrunden bör tillväxtberäkningar även få effekter på miljön och utnyttjandet av naturresurser.

I motion 2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M) anförs att det är olyckligt att regeringen skiftat fokus från sysselsättningsgrad till arbetslöshet, eftersom antalet arbetslösa går att manipulera genom att bedriva en politik som inte alls garanterar övergång i anställningar eller sysselsättning. Mot den bakgrunden vill motionärerna att regeringen fortsätter att följa sysselsättningsutvecklingen och utgår från sysselsättningspåverkan i utformningen av sin politik. I budgetpropositionen borde regeringen dessutom redovisa konsekvenserna på sysselsättningsgraden av sina reformer.

2.3 Yttranden från andra utskott

Skatteutskottet, justitieutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet, miljö- och jordbruksutskottet och arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över propositionen och motionerna i de delar som berör respektive utskotts ämnesområde. Yttrandena återfinns i sin helhet som bilagor i betänkandet. Samtliga utskott tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer. I fem av yttrandena finns fem avvikande meningar där M, SD, C, L och KD tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer. Miljö- och jordbruksutskottet har inte yttrat sig över Sverigedemokraternas motion, så i deras yttrande finns fyra avvikande meningar där M, C, L och KD tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer.

Skatteutskottets yttrande

I yttrande 2015/16:SkU7y tillstyrker skatteutskottet regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Skatteutskottet avstyrker de fem partimotionerna. I yttrandet finns fem avvikande meningar där M, SD, C, L och KD tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer.

Skatteutskottet instämmer med regeringen i att vid sidan om att säkra goda och stabila skatteintäkter ska skattepolitiken skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt, hög sysselsättning och ett rättvist fördelat välstånd samt bidra till ett miljömässigt hållbart samhälle. Liksom regeringen anser skatteutskottet att inriktningen bör vara att prioritera samhällsbygget, dvs. kombinationen av tillväxt och jämlikhet, utveckling och trygghet framför ytterligare skattesänkningar och nedskärningar. Den svenska samhällsmodellen förutsätter bl.a. en god skatteuppbörd, ett jämförelsevis högt skatteuttag och ordning och reda i de offentliga finanserna. Skatteutskottet instämmer med regeringen i att arbetet mot skattefusk måste fortsätta. Skatteutskottet välkomnar att ett första steg har tagits för att avskaffa den orättvisa skillnaden i beskattning av arbetsinkomster och pension och att regeringen stärker arbetet för att öka miljöskatternas styrande effekt.

När det gäller motionärernas olika förslag till riktlinjer konstaterar skatteutskottet att inkomstbeskattningen även i fortsättningen bör bidra till en rättvis fördelning av de gemensamma utgifterna. Skatteutskottet hänvisar till utredningsarbete som pågår inom flera områden och att man inte vill föregripa regeringens beredning av utredningsförslag. Bland annat ser man inte någon anledning att ställa sig bakom olika förändringar av bolagsskatten eller att införa nya förenklade företagsformer genom att föregripa regeringens beredning av förslagen från Företagsskattekommittén och Skatteförenklingskommittén. Skatteutskottet hänvisar också till de blocköverskridande samtal om reformer för att ytterligare förbättra den framtida bostadsförsörjningen som för närvarande förs och ser ingen anledning att föregripa dessa genom att förorda en förändring eller översyn av reglerna om kapitalvinstbeskattning och uppskov vid fastighetsförsäljning eller av ränteavdrag. När det gäller effektskattens utformning hänvisar skatteutskottet till Energikommissionens arbete. Inte heller finns det enligt skatteutskottet någon anledning för riksdagen att som föreslås i två motioner kommentera utformningen av de s.k. 3:12-reglerna. Det beror på att regeringen för närvarande ser över beskattningen av utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar i fåmansföretag, men också på att riksdagen tillkännagett för regeringen att den noga bör följa utvecklingen och vid behov skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare justeringar i regelverket.

Justitieutskottets yttrande

I yttrande 2015/16:JuU8y föreslår justitieutskottet att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar som berör justitieutskottets ämnesområde och att finansutskottet avstyrker de fem partimotionerna i motsvarande delar. I yttrandet finns fem avvikande meningar där M, SD, C, L och KD tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer i berörda delar.

Justitieutskottet delar regeringens uppfattning att alla ska kunna känna trygghet och säkerhet och att det därför är oroande att alltför många människor, inte minst kvinnor, känner sig otrygga och att utvecklingen i vissa bostadsområden i allt större utsträckning präglas av social oro, utanförskap och kriminalitet. Liksom regeringen anser justitieutskottet att det bästa sättet att minska det lidande som brottslighet leder till är att förhindra och förebygga brott. Att andelen brott som klarats upp har minskat trots ökade resurser till rättsväsendet är oroväckande, anför justitieutskottet och hänvisar till sina uttalanden om detta i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2016. Justitieutskottet har förståelse för att det oroliga geopolitiska läget och det förhöjda terrorhotet är en utmaning för Säkerhetspolisen och att Polismyndighetens arbetsbelastning har ökat till följd av flyktingsituationen, och ser positivt på de extra medel som regeringen föreslår för 2016 till dessa myndigheter.

När det gäller motionsyrkanden om att utländskt tiggeri ska förbjudas, reglerna för avhysning ska förenklas och att de inre gränskontrollerna ska skärpas avstyrkte justitieutskottet sådana motionsyrkanden i sitt betänkande 2015/16:JuU20 Polisfrågor. Justitieutskottet anger i yttrandet att man inte har ändrat uppfattning i dessa frågor.

Socialutskottets yttrande

I yttrande 2015/16:SoU5y anför socialutskottet att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar som berör socialutskottets ämnesområde och därmed avstyrka de fem partimotionerna i motsvarande delar. I yttrandet finns fem avvikande meningar där M, SD, C, L och KD tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer i berörda delar.

Socialutskottet delar regeringens bedömning att folkhälsan i Sverige är god och att hälso- och sjukvården är en bidragande orsak till detta. Enligt socialutskottet är det av ytterst stor vikt att alla ska ges förutsättningar för en god hälsa oavsett ekonomiska resurser, och utskottet ser därför mycket positivt på regeringens långsiktiga mål att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Satsningarna på primärvård, förlossningsvård och kostnadsfri mammografi kommer enligt socialutskottet att bidra till en mer jämlik och jämställd hälsa. Även satsningen på att alla under 18 år ska få läkemedel och andra förmånsberättigade varor inom läkemedelsförmånerna kostnadsfritt kommer att leda till en utjämning av hälsoskillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper. Eftersom hälso- och sjukvården är beroende av en fungerande kompetensförsörjning är den s.k. professionsmiljarden enligt socialutskottet ett viktigt steg för att ta vara på vårdpersonalens kompetens på ett bättre sätt. En åldrande befolkning innebär en utmaning för personalförsörjningen framöver, och socialutskottet anser att regeringens satsningar på traineejobb och extratjänster i välfärden kan vara viktiga verktyg för att säkra den långsiktiga kompetensförsörjningen inom vården och omsorgen.

Socialutskottet välkomnar regeringens aviserade förslag om att permanent öka bidragen till kommuner och landsting med 10 miljarder kronor per år för att utveckla välfärden.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande 2015/16:AU7y att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar som berör utskottets ämnesområde och avstyrker motionärernas förslag i motsvarande delar. I yttrandet finns fem avvikande meningar (M, SD, C, L, KD).

Utbildningsutskottet inleder sitt yttrande med att konstatera att utbildnings- och kunskapslyftsfrågorna är avgörande för enskilda individers ställning på arbetsmarknaden och framhåller särskilt det nya kunskapslyft som regeringen har inlett med en satsning som fullt utbyggd omfattar över 50 000 utbildningsplatser inom komvux, yrkesvux, folkbildning, högskolan och yrkeshögskolan. Utbildningsutskottet framhåller vikten av att ungdomar skaffar sig nödvändig kompetens för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden, ser positivt på regeringens mål att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning och hänvisar bl.a. till att Gymnasieutredningen har i uppdrag att analysera situationen och föreslå åtgärder i den inriktningen. Skolans kompensatoriska uppgift måste stärkas, och utbildningsutskottet ser med tillfredsställelse att regeringens högsta prioritet för skolan är att höja kunskapsresultaten och öka likvärdigheten. Utbildningsutskottet ställer sig bakom regeringens ambition att säkerställa att stöd och särskilt stöd sätts in redan i tidiga årskurser. En annan viktig målsättning som utbildningsutskottet framhåller är regeringens avsikt att införa en s.k. läsa-skriva-räkna-garanti. I utbildningsutskottets yttrande framhålls att läraryrket måste bli mer attraktivt och att man delar regeringens syn att det behövs bl.a. högre löner, minskat administrativt arbete och bättre möjligheter att göra karriär och utvecklas i yrket. För att stärka yrkets attraktivitet har regeringen tagit initiativ till en nationell samling för läraryrket som utskottet välkomnar. Karriärlärartjänstreformen kommer att omfatta 17 000 förstelärare när den är fullt utbyggd 2017. När det gäller lärarbristen påminner utskottet om att regeringen möter utmaningen på både kort och lång sikt. Fler lärare behöver utbildas, befintliga lärare avlastas t.ex. genom olika former av lärarassistenter och behöriga lärare utanför skolan attraheras tillbaka till yrket.

När det gäller högre utbildning betonar utskottet att i ett internationellt perspektiv har en stor andel av den svenska befolkningen en eftergymnasial utbildning. För att möta efterfrågan på arbetsmarknaden och för att fler behöriga sökande ska kunna genomgå högskoleutbildning har regeringen påbörjat en utökning av antalet utbildningsplatser i hela landet.

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande

I yttrande 2015/16:MJU5y yttrar sig miljö- och jordbruksutskottet över propositionen och partimotionerna från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna respektive Kristdemokraterna i de delar dessa berör utskottets ämnesområde. Miljö- och jordbruksutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och avstyrka motionerna i berörda delar. I yttrandet finns fyra avvikande meningar från M, C, L och KD. I ett särskilt yttrande framför SD att de avstår från ställningstagande.

Miljö- och jordbruksutskottet konstaterar att klimatfrågan är regeringens högst prioriterade miljöfråga och att nyckeln till att minska de globala klimatutsläppen är att rikare länder går före och minskar sina utsläpp samt utvecklar och sprider lösningar samtidigt som utvecklingsländer ges stöd i sin klimatomställning och klimatanpassning. Sverige bör skärpa den nationella klimatpolitiken, minska utsläppen och fortsätta att vara en internationell förebild genom sitt nationella klimatarbete. I det sammanhanget pekar miljö- och jordbruksutskottet på att Miljömålsberedningen i parlamentarisk enighet föreslagit ett klimatpolitiskt ramverk. Miljö- och jordbruksutskottet instämmer med regeringen om principen om att förorenaren ska betala och att arbetet med att öka miljöskatternas styrande effekt bör stärkas. När det gäller utsläppsrätter noterar miljö- och jordbruksutskottet att det överskott av tilldelad mängd utsläppsutrymme som inte behövs för att uppfylla Sveriges åtagande under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod kommer att annulleras i enlighet med riksdagens bemyndigande (bet. 2014/15:MJU1, rskr. 2014/15:81).

Miljö- och jordbruksutskottet delar för övrigt regeringens syn när det gäller bl.a. målsättningen att så snabbt som möjligt under mandatperioden få regler på plats som ger långsiktigt hållbara och stabila villkor för biodrivmedel, att Sverige ska ha ambitionen att pröva att gå före med nationell lagstiftning om farliga kemikalier eftersom EU:s regelverk inte räcker till och att det är nödvändigt med en tydlig ambitionshöjning för att nå miljökvalitetsmålen som innefattar biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Miljö- och jordbruksutskottet anser vidare liksom regeringen att en mer cirkulär ekonomi bör eftersträvas och att en nationell livsmedelsstrategi behöver ha en bred politisk förankring för att genomförandet ska bli långsiktigt. Miljö- och jordbruksutskottet står också bakom bl.a. regeringens ambition att stärka konkurrenskraften för jord- och skogsbruket för en ökad produktion av livsmedel i Sverige. När det gäller strandskyddsregler påminner utskottet om ett tillkännagivande som riksdagen riktat till regeringen om att förutsättningarna för byggande och boende i strandnära lägen behöver förbättras och att denna fråga bereds inom Regeringskansliet.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

I yttrande 2015/16:AU3y ställer sig arbetsmarknadsutskottet bakom regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar som berör utskottets ämnesområde och avstyrker motionärernas förslag i motsvarande delar. I yttrandet finns fem avvikande meningar (M, SD, C, L, KD).

Arbetsmarknadsutskottet anser att målet om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 är viktigt för att styra prioriteringarna för den ekonomiska politiken och välkomnar regeringens politik för att arbetslösa och nyanlända ska komma i arbete och kunna bidra till samhällsbygget. För de nyanlända som har utbildning eller yrkeserfarenhet som efterfrågas på arbetsmarknaden noterar arbetsmarknadsutskottet med tillfredsställelse att de s.k. snabbspåren har gett goda resultat. Arbetsmarknadsutskottet ställer sig positivt till att både traineejobben och yrkesintroduktionsanställningarna ska utvidgas till att även omfatta nyanlända eftersom det kan ge bättre förutsättningar för att nyanlända kommer i arbete snabbare. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till en studie från OECD där just vikten av att investera i utbildningsinsatser framhålls för att framför allt lågutbildade nyanlända snabbare ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Enligt arbetsmarknadsutskottets sammanfattande bedömning är regeringens politik den som har störst förutsättningar att möta utmaningarna på det arbetsmarknadspolitiska området.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att de borgerliga partierna har en fortsatt samsyn när det gäller subventionerade anställningar och skattesubventioner för enskilda företag och vissa hushåll som medel för att öka sysselsättningen. Den omläggning av arbetsmarknadspolitiken som allianspartierna stod för i regeringsställning resulterade enligt arbetsmarknadsutskottet i ett större fokus på jobbsökande aktiviteter och mindre av kompetenshöjande insatser. Även om arbetsmarknadsutskottet inte är emot subventionerade anställningar och skattesubventioner som t.ex. RUT-avdraget som har betydelse för inte minst nyanlända i arbete, betonar man att insatser för att matcha och höja arbetskraftens kompetens hör till arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter. Framför allt handlar det om att investera i utbildningsinsatser, dvs. arbetsmarknadsutbildningar och förberedande utbildningar.

Mot bakgrund av att åtminstone Centerpartiet och Liberalerna tydligt förespråkar lägre löner som ett sätt att öka sysselsättningen och skapa fler lågkvalificerade jobb konstaterar arbetsmarknadsutskottet att varken internationell statistik eller tidigare forskning ger något vidare stöd för att det skulle finnas ett positivt samband mellan sänkta lägstalöner och en högre sysselsättningsgrad. Arbetsmarknadsutskottet betonar den svenska modellens betydelse för hög sysselsättning och avvisar idén om att staten ska lagstifta om lägre löner. Arbetsmarknadsutskottet är väl medvetet om att många nyanlända har låg utbildning och inga kontakter och på många sätt står långt från arbetsmarknaden. Sverige behöver också fler enkla jobb men inte sänkta löner.

Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna anser att de utbildningsinsatser som genomförs inom ramen för arbetsmarknadsutbildningarna är ineffektiva och brister i regional anpassning. Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens uppfattning att det är utbildning och bättre matchning som är huvudspåret in på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen är ett komplement till den reguljära utbildningen.

Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna vill göra förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, bl.a. sänka ersättningsnivåerna. Enligt arbetsmarknadsutskottet bidrar en ökad inkomsttrygghet bl.a. till en god matchning genom att personer kan söka och acceptera arbeten som de har lämpliga kvalifikationer för. Det vore enligt arbetsmarknadsutskottet olyckligt att gå tillbaka till en syn på försäkringen som lägger tonvikten på sanktioner och där villkoren i praktiken utesluter en stor del av de arbetslösa.

När det gäller Sverigedemokraternas förslag konstaterar arbetsmarknadsutskottet att partiets vision om ett samhälle där människor känner trygghet och samhörighet inte tycks inkludera de nyanlända invandrarna. Arbetsmarknadsutskottet menar att det är viktigt att ta vara på den potential som nyanlända invandrare utgör, genom att bl.a. tillhandahålla verktyg så att de snabbt kan etablera sig och bidra till det svenska samhället.

2.4 Kompletterande information

Aktuella bedömningar av de offentliga finanserna

I propositionen jämför regeringen sin prognos över det finansiella sparandet med motsvarande prognoser från Ekonomistyrningsverket (ESV), Konjunkturinstitutet (KI), EU-kommissionen, Riksbanken, OECD och IMF. Efter det att vårpropositionen lämnats har Riksbanken, EU-kommissionen, IMF och OECD under våren publicerat nya prognoser över det finansiella sparandet. I tabell 2.5 redovisas dessa nya prognoser och regeringens prognos i den aktuella propositionen över det finansiella sparandet och det strukturella sparandet.

I Riksbankens aktuella prognos har det finansiella sparandet reviderats upp för samtliga år, jämfört med bedömningen från februari 2016. I förhållande till regeringens prognos bedöms sparandet bli något högre, framför allt 2017. Förstärkningen av det finansiella sparandet förklaras av den goda konjunkturutvecklingen.

Även EU-kommissionen har reviderat upp prognosen för det finansiella sparandet och det strukturella sparandet. Det finansiella sparandet ligger i linje med regeringens prognos, medan det strukturella sparandet fortfarande är något lägre än i regeringens bedömning, vilket bl.a. förklaras av en annan prognos över potentiell BNP.

IMF har däremot reviderat ned sin prognos över såväl det finansiella sparandet som det strukturella sparandet. För 2017 och 2018 ligger bedömningen av det finansiella sparandet i linje med regeringens prognos, men den avviker övriga år. Även bedömningen av det strukturella sparandet ligger i linje med regeringens bedömning 2017 och 2018, medan övriga år avviker.

I OECD:s senaste prognos har det finansiella sparandet reviderats upp för både 2016 och 2017, jämfört med prognosen från november 2015.

Tabell 2.5 Aktuella bedömningar av finansiellt sparande

Procent av BNP respektive potentiell BNP

	2016	2017	2018	2019	2020
Finansiellt sparande
Regeringen	–0,4	–0,7	–0,4	0,1	0,7
Riksbanken	–0,3	–0,3	–0,2
EU-kommissionen	–0,4	–0,7
IMF	–0,9	–0,8	–0,4	–0,2	0,0
OECD	0,2	0,1
Strukturellt sparande
Regeringen	–0,2	–0,7	–0,5	0,0	0,8
EU-kommissionen	–0,5	–0,9
IMF	–1,0	–1,0	–0,6	–0,5	–0,3

Anm.: Strukturellt sparande är uttryckt i termer av potentiell BNP.

Källor: 2016 års ekonomiska vårproposition, Riksbankens penningpolitiska rapport från april 2016, EU-kommissionens vårprognos från maj 2016, IMF World Economic Outlook från april 2016 och OECD:s Economic Outlook från juni 2016.

Finanspolitiska rådets rapport 2016

Finanspolitiska rådet publicerade sin rapport Svensk finanspolitik 2016 den 16 maj. Rådets huvuduppgift är att följa upp och bedöma måluppfyllelsen i finanspolitiken och den ekonomiska politiken. I rapporten behandlas bl.a. den ekonomiska politiken i budgetpropositionen 2016 och i vårpropositionen 2016, asylinvandringen och de offentliga finanserna, överskottsmålet och långsiktig hållbarhet, infrastruktur och samhällsekonomisk lönsamhet samt svensk klimatpolitik. Nedan redogörs för några av rådets bedömningar.

Det behövs en stramare finanspolitik

Rådet konstaterar att svensk BNP växte med 4,1 procent 2015 och att svensk ekonomi är på väg in i en högkonjunktur redan 2016. Rådet konstaterar att finanspolitiken fortfarande är expansiv trots den starka konjunkturutvecklingen. Stabiliseringspolitiska överväganden talar enligt rådet för att finanspolitiken borde vara betydligt stramare åren 2016–2018 än den politik som regeringen presenterar i 2016 års ekonomiska vårproposition.

Överskottsmålet och utgiftstaket

Rådet noterar att det finns en betydande avvikelse mellan det finansiella sparandet och vad överskottsmålet kräver trots att ekonomin är på väg in i en högkonjunktur – en avvikelse som endast till en mindre del förklaras av tillfälligt höga utgifter för asylinvandringen. Rådet framhåller att regeringen inte har presenterat några skäl mot aktiva budgetförstärkningar trots att det är fråga om en avvikelse från överskottsmålet. Regeringen presenterar inte heller några åtaganden om att finansiera reformer eller oförutsedda utgiftsökningar. Sammantaget anser rådet att detta är ett brott mot det finanspolitiska ramverket.

Enligt rådet var regeringen tidigare tydlig med att en princip om att finansiera alla reformer krona för krona gällde, vilket enligt rådet kunde ses som ett åtagande att stärka det strukturella sparandet i den takt som fullt finansierade reformer innebar. Rådet noterar att denna princip har övergetts och att det nu inte finns några åtaganden för när och hur överskottsmålet ska nås.

Rådet framhåller att regeringen är skyldig att vidta åtgärder för att klara utgiftstaket om det är hotat, men anser att regeringen borde ha avstått från att använda bokföringsmässiga åtgärder i slutet av 2015 för att öka sannolikheten att klara utgiftstaket 2016. Rådet anser att utgiftsutvecklingen är oroande inom flera områden och nämner asylinvandringen, sjukförsäkringen och assistansersättningen.

I rapporten konstaterar rådet att regeringen i budgetpropositionen för 2015 ansåg att utgiftstaket borde vara en konstant andel av potentiell BNP. Rådet anser dock att det är oklart om denna princip fortfarande gäller och att det vore önskvärt med ökad tydlighet om vad som styr förslagen till nivån på utgiftstaken.

Arbetslöshetsmålet

Regeringens arbetslöshetsmål om lägst arbetslöshet inom EU 2020 bedöms inte komma att nås. I stället anser rådet att det vore bättre om regeringen omformulerade målet till separata mål för olika grupper som t.ex. mål för att förbättra arbetsmarknadsintegrationen av asylinvandrare och mål för snabbare inträde på arbetsmarknaden.

EU-kommissionens landsspecifika rekommendationer

Den 18 maj 2016 antog EU-kommissionen förslag till landsspecifika rekommendationer för att hantera de obalanser som identifierades i den fördjupade landrapporten för Sverige från februari 2016. Rekommendationerna avser 2016 och 2017. Efter diskussion i Europeiska rådet i juni 2016 kommer rekommendationerna att formellt antas av Ekofinrådet i juli 2016.

EU-kommissionen betonar att hushållens höga skuldsättning utgör en risk för den makroekonomiska stabiliteten och rekommenderar Sverige att ta itu med detta genom att stegvis begränsa ränteavdragen för bostadslån eller genom att höja fastighetsskatten. Med tanke på hur lång tid som krävdes för att införa amorteringskravet rekommenderar EU-kommissionen att Finansinspektionens mandat ska stärkas så att de snabbt kan sätta in åtgärder. Vidare rekommenderar EU-kommissionen Sverige att främja bygginvesteringarna och förbättra effektiviteten på bostadsmarknaden genom att införa en mer flexibel hyresreglering och att revidera kapitalvinstbeskattningen för att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Riksrevisionens granskningar om offentliga finanser

Riksrevisionen publicerade i februari 2016 granskningsrapporten Transparensen i budgetpropositionen för 2016 – Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket (RiR 2016:1). Granskningen fokuserar på följande fem frågeställningar:

• uppföljningen av överskottsmålet

• vilka antaganden som ligger bakom den redovisade budgetförstärkningen under beräkningsperioden

• avvägningen av finanspolitiken i ett längre perspektiv

• vilka effekter den ökade migrationen får för beräkningarna av potentiell BNP

• tydligheten i redovisningen av budgeteffekter.

Riksrevisionens rekommendationer till regeringen är att uppföljningen av överskottsmålet bör vara bakåtblickande och att finanspolitiken bör utformas på ett sätt som tar hänsyn till historiska avvikelser. Mot bakgrund av att en del av budgetförstärkningen i budgetpropositionen beror på antaganden om sänkt realersättning i bidragssystemen bör regeringen vara tydligare med vilka konsekvenser detta får för den reala välfärdsutvecklingen under beräkningsperioden. Regeringen bör närmare undersöka rimligheten i antagandet att det stora antalet nyanlända med låg utbildning kommer att bli sysselsatta i samma utsträckning som tidigare anlända. Slutligen uppmanar Riksrevisionen regeringen att fortsätta att utveckla redovisningen i budgetpropositionen och att avstå från att använda posten beräkningsteknisk överföring till hushållen. Regeringens skrivelse med anledning av granskningen kommer att överlämnas till riksdagen i mitten av juni och behandlas av utskottet under hösten 2016.

Den 12 maj 2016 publicerade Riksrevisionen granskningsrapporten Granskning av Årsredovisning för staten 2015 (RiR 2016:16). Utskottets behandling av ärendet kommer att sätta igång under hösten 2016 efter det att regeringens skrivelse med anledning av granskningsrapporten överlämnats till riksdagen. Med anledning av flera iakttagelser i granskningen finner Riksrevisionen att utgiftstakets roll som stödjare av överskottsmålet har försvagats på ett allvarligt sätt. Enligt Riksrevisionen ger inte Årsredovisning för staten 2015 en rättvisande beskrivning av kopplingen mellan de budgetpolitiska målen. Vidare anser Riksrevisionen att regeringens beslut om tidigareläggning av utgifter från 2016 till 2015 i praktiken innebär en ändring av utgiftstaket utan riksdagens godkännande.

2.5 Finansutskottets ställningstagande

Utskottet för här en övergripande diskussion med utgångspunkt i de samlade politiska alternativen för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken på medellång och lång sikt. Det förslag till riksdagsbeslut som utskottet ska ta ställning till handlar om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

Offentliga finanser och budgetpolitiska mål

Utskottet vill inledningsvis påminna om syftet med den ekonomiska vårpropositionen. I samband med behandlingen av Riksdagskommitténs översyn av den nya budgetprocessen 2001 (2000/2001:RS1, bet. 2000/01:KU23) framhöll konstitutionsutskottet att riksdagsbehandlingen av den ekonomiska vårpropositionen bör ägnas åt makroekonomiska bedömningar av den ekonomiska utvecklingen samt åt en övergripande diskussion med utgångspunkt i de samlade politiska alternativen för den övergripande ekonomiska politiken på medellång och lång sikt. Därför skulle regeringens förslag till riksdagsbeslut i propositionen på våren innehålla förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Det konkreta budgetarbetet skulle koncentreras till hösten. När det gällde oppositionspartiernas motioner med anledning av regeringens förslag till riktlinjer förutsattes att de skulle avstå från att i anslutning till vårpropositionen föra fram preciserade förslag om olika detaljfrågor som man ansåg att regeringen bör beakta i sin fortsatta beredning av budgetförslaget.

Utskottet kan emellertid notera att detaljeringsgraden såväl i propositionen som i motionerna har ökat under åren. Det gör det svårt att ställa de politiska alternativen mot varandra. För att utskottet ska kunna upprätthålla syftet med riksdagens beredning under våren och koncentrera själva budgetarbetet till hösten är det enligt utskottet viktigt att såväl vårpropositionen som oppositionspartiernas motioner utgör ekonomisk-politiska dokument av övergripande och långsiktig karaktär som till både form och innehåll tydligt skiljer sig från budgetpropositionen.

Den offentliga sektorns finansiella sparande

Svensk ekonomi utvecklas mycket starkt. Som utskottet redogjort för i kapitel 1 var tillväxten drygt 4 procent 2015, och arbetslösheten minskade betydligt. Även om utvecklingen på arbetsmarknaden är positiv är arbetslösheten fortfarande hög.

Enligt utskottet är ordning och reda i de offentliga finanserna en förutsättning för en stabil finansiering av den gemensamma välfärden och för att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik i ett försvagat konjunkturläge. Under den förra mandatperioden försämrades de offentliga finanserna successivt, och 2014 uppvisade de ett underskott på 61 miljarder kronor. Omfattande ofinansierade reformer, främst skattesänkningar, genomfördes trots att konjunkturläget förbättrades, vilket bidrog till betydande underskott i de offentliga finanserna och ett allt större avstånd till målet om ett finansiellt sparande på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Utskottet välkomnar därför regeringens omläggning av finanspolitiken i en mer ansvarsfull riktning. Genom en stram finanspolitik i kombination med en stark ekonomisk tillväxt kunde de offentliga finanserna förstärkas från ett underskott till balans mellan 2014 och 2015.

Det finansiella sparandet avviker emellertid från den målsatta nivån om 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att bygga upp marginaler för att möta framtida konjunkturnedgångar. Utskottet noterar också att regeringen har för avsikt att föra det finansiella sparandet tillbaka till balans och överskott. I detta sammanhang vill utskottet liksom tidigare framhålla att i vilken takt som sparandet ska stärkas bör baseras på en samlad bedömning utifrån stabiliserings-, fördelnings- och strukturpolitiska utgångspunkter.

Utvecklingen av de offentliga finanserna framöver kommer till stor del att styras av hur migrationen utvecklas. I likhet med regeringen anser utskottet att det är rimligt att exceptionella händelser som t.ex. ett stort antal människor på flykt hanteras utan krav på kortsiktiga budgetförstärkningar. Utskottet delar regeringens bedömning att ökade kostnader för det höga antalet asylsökande gör att konsolideringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kommer att nås först något år efter 2020. Det gynnsamma konjunkturläget i kombination med en ansvarsfull finanspolitik gör att det finansiella sparandet stärks fr.o.m. 2018 för att 2020 uppgå till 36 miljarder kronor eller 0,7 procent av BNP.

Utskottet anser i likhet med regeringen att den förhållandevis låga offentliga skuldsättningen och ett stort förtroende för Sveriges offentliga finanser gör att sparandet stärks i en takt som värnar samhällsekonomisk balans utan att hållbarheten eller förtroendet för de offentliga finanserna äventyras.

Bedömning av utgiftstaken

Utskottet behandlar de bedömningar som regeringen gör av utgiftstakets nivåer för 2019 och 2020 som en del av riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringen bedömer att utgiftstaket bör uppgå till 1 392 miljarder kronor 2019 och till 1 466 miljarder kronor 2020. Budgeteringsmarginalen, dvs. skillnaden mellan utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna, är 57 miljarder kronor respektive 109 miljarder kronor 2019 och 2020. Uttryckt som andel av de takbegränsade utgifterna är budgeteringsmarginalen 4,2 respektive 8,1 procent 2019 och 2020. Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att det innebär ett större utrymme än den säkerhetsmarginal som regeringen minst vill upprätthålla till utgiftstaket framför allt 2020. I det sammanhanget vill utskottet framhålla att det faktum att det finns utrymme under utgiftstaket inte betyder att det finns ett utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Utskottet delar regeringens bedömning av utgiftstaken för 2019 och 2020.

Utskottet kan notera att utgiftstaket för 2017 är fastställt till 1 274 miljarder kronor och att de takbegränsade utgifterna beräknas till 1 264 miljarder kronor, vilket ger en budgeteringsmarginal på 10 miljarder kronor. Det är mindre än regeringens riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta storlek som är 1,5 procent av de takbegränsade utgifterna, dvs. ca 19 miljarder kronor. Utskottet utgår från att regeringen vidtar åtgärder, i enlighet med budgetlagens bestämmelser, om det finns en risk för att det fastställda utgiftstaket för 2017 överskrids.

Tidigareläggning av utgifter

Under hösten 2015 vidtog regeringen åtgärder i enlighet med budgetlagen för att hantera osäkerheten när det gäller utgifterna kopplade till antalet asylsökande och för att säkra tillräckliga marginaler under utgiftstaket 2016. De planerade utgifterna för 2016 minskades på en rad områden med sammanlagt 19,6 miljarder kronor. Efter åtgärderna beräknas budgeteringsmarginalen under utgiftstaket för 2016 bli 21,4 miljarder kronor, vilket regeringen bedömer som tillräckligt för att hantera den osäkerhet som finns i utgiftsutvecklingen. Med anledning av den tidigareläggning av utgifter som regeringen vidtagit anser utskottet att det hade varit önskvärt med en redovisning av de avvägningar som ligger bakom valet av åtgärder.

Redovisning av budgeteffekter

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen uttryckt önskemål om en ökad transparens och tydlighet i regeringens redovisning av budgeteffekter. Som regeringen framhåller har ett samarbete därför inletts mellan Finansdepartementet och finansutskottets kansli i syfte att utreda vilka möjligheter som finns för att utveckla redovisningen och hanteringen av budgeteffekter. I vårpropositionen framhålls emellertid att en större detaljeringsgrad än den som tillämpas i nuläget inte med säkerhet skulle medföra att redovisningen av budgeteffekter blir mer rättvisande.

Utskottet ser positivt på det samarbete som har inletts. Utskottet vill dock framhålla, som vid flera tidigare tillfällen, att detaljeringsgraden i budgetpropositionen inte är tillfredsställande för riksdagens behov. Även om den samlade offentligfinansiella effekten har störst betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingen och vid avstämningar mot överskottsmålet är det ur riksdagens perspektiv viktigt att effekterna på det finansiella sparandet framgår fördelat på delsektorerna stat, kommun och ålderspensionssystem. Det är ett rimligt krav att man någorlunda enkelt ska kunna utläsa effekterna av att t.ex. avvisa ett visst regeringsförslag. En tydlig redovisning av budgeteffekter på olika delsektorer gör det dessutom lättare för oppositionspartierna att presentera budgetalternativ som kan ställas i relation till regeringens förslag. Utskottet vill också som tidigare understryka betydelsen av regeringens redovisning av budgeteffekter för staten vid riksdagens beslut om statens budget, dvs. fastställande av inkomster och utgifter på statens budget.

När det gäller tydlighet och transparens vill utskottet återigen framhålla att regeringen bör redovisa sina reformambitioner fördelade per utgiftsområde även för åren efter budgetåret och inte som en beräkningsteknisk överföring till hushållen. Detta är också viktigt för att oppositionspartierna ska ges förutsättningar att presentera budgetalternativ som är jämförbara med regeringens.

Inriktningen på den ekonomiska politiken

Enligt utskottet visar regeringen med den ekonomiska vårpropositionen 2016 att den står för ett samhällsbygge för ansvar, trygghet och utveckling. Den svenska modellen, med generella välfärdstjänster av hög kvalitet, en aktiv arbetsmarknadspolitik, goda omställningsförsäkringar och starka parter på arbetsmarknaden som självständigt förhandlar avtal och villkor har gjort Sverige till ett föregångsland i världen. Utskottet håller med regeringen om att det är med den svenska modellen som grund och med moderniseringen som verktyg vi kan bygga ett hållbart samhälle där ingen lämnas efter, och ingen hålls tillbaka. Den svenska modellen ska enligt utskottet utvecklas och inte avvecklas. Därför ser utskottet med tillfredsställelse på att regeringen prioriterar samhällsbygget framför ytterligare skattesänkningar och nedskärningar.

Hållbart mottagande och effektiv etablering

Aldrig tidigare har Sverige burit ett lika stort ansvar för människor på flykt. Under 2015 sökte totalt 163 000 människor asyl i Sverige, och av dessa var drygt 35 000 ensamkommande barn. Utskottet håller med regeringen om att vi ska vara stolta över den humanitära insats Sverige gjort. Framöver kan dock inte Sverige ensamt axla ett lika stort ansvar, varför arbetet med att få EU:s medlemsstater att ta ansvar i den pågående humanitära katastrofen måste fortsätta. Utskottet konstaterar att de kraftfulla och ansvarsfulla åtgärder som regeringen vidtog för att hantera situationen under hösten har haft effekt. Liksom regeringen anser utskottet att det krävs en både ordnad och reglerad invandring och att asylrätten måste värnas för att Sverige ska ha ett väl fungerande mottagande som möjliggör för nyanlända att etablera sig i samhället.

Utskottet ser med tillfredsställelse på regeringens tydliga inriktning att ge dem som flytt till Sverige goda förutsättningar att snabbt ta sig in i det svenska samhället. Eftersom arbete är nyckeln till etablering är det enligt utskottet bra att regeringens inriktning på politiken syftar till att göra det lättare för nyanlända att komma in snabbare på den svenska arbetsmarknaden, bl.a. genom kompetenskartläggningar, validering och fler snabbspår in på arbetsmarknaden. Det stora antalet asylsökande innebär självfallet även en utmaning för många av välfärdens verksamheter, t.ex. ett ökat behov av skola och andra välfärdstjänster. Utskottet noterar att regeringen nyligen presenterat en satsning på ytterligare 10 miljarder kronor årligen till kommuner och landsting och anser att detta är ett sätt att ta ansvar genom att säkra en hög kvalitet i välfärden.

Arbetslösheten ska minska

När fler arbetar minskar inkomstklyftorna och förutsättningar skapas för att utveckla välfärden. Därför är det helt nödvändigt att den ekonomiska politiken bidrar till att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. Utskottet håller med regeringen om att målet att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 är ambitiöst och ställer höga krav på politiken, inte minst mot bakgrund av att många människor kommer att vara nya på arbetsmarknaden under de kommande åren. Utskottet står bakom regeringens jobbagenda som består av tre delar: investeringar i utbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik, investeringar i bostäder och infrastruktur samt en aktiv näringspolitik för fler och växande företag. Satsningar på välfärden är också en central del i regeringens jobbpolitik.

Möjligheterna till utbildning och matchningsinsatser behöver förbättras så att fler rustas att ta de jobb som finns. Utskottet delar regeringens syn att det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik för att minska arbetslösheten, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, praktik och anställningsstöd. Utskottet ser vidare positivt på att regeringen prioriterar insatser för ungdomar som står långt från arbetsmarknaden och för personer som drabbas av långa tider i arbetslöshet. Det är bra att utvidga traineejobben till att även omfatta ungdomar utan fullföljd gymnasieutbildning, långtidsarbetslösa och nyanlända, liksom att extratjänster och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder ersätter fas 3. Utskottet håller med regeringen om att målet om att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning även ska omfatta dem som kommer in i det svenska skolsystemet under grundskolans senare del eller i gymnasieåldern.

Utskottet konstaterar liksom arbetsmarknadsutskottet att allianspartierna har en fortsatt samsyn när det gäller åtgärder för att öka sysselsättningen, men att regeringens politik är den som har störst förutsättningar att möta utmaningarna på det arbetsmarknadspolitiska området. Även om utskottet, liksom arbetsmarknadsutskottet, inte ifrågasätter subventionerade anställningar och skattesubventioner som t.ex. RUT-avdraget hör insatser för att matcha och höja arbetskraftens kompetens, t.ex. arbetsmarknadsutbildningar, till arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter. En politik som försämrar inkomsttryggheten vid arbetslöshet ställer sig inte utskottet bakom eftersom det leder till en sämre matchning på arbetsmarknaden. Utskottets bedömning är att Sverige behöver fler jobb men inte sänkta löner.

Mot bakgrund av motionsförslaget om ett sysselsättningspolitiskt ramverk vill utskottet lyfta fram att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen i ett särskilt avsnitt redogör för sin syn på arbetsmarknadsläget och utmaningarna för politiken på kort och lång sikt.

När det gäller redovisningen av väntade effekter av olika reformförslag vill utskottet liksom tidigare (t.ex. bet. 2015/16:FiU1 s. 87) påpeka att det råder stor osäkerhet om i vilken utsträckning och i vilken takt olika åtgärder påverkar sysselsättningen och arbetslösheten. Utskottet konstaterar att regeringen gör en samlad bedömning av hur reformer påverkar den makroekonomiska utvecklingen.

En jämlik kunskapsskola med tid för varje elev

Utskottet instämmer med regeringen att skolan är helt avgörande för ett Sverige som håller ihop och en viktig del av samhällsbygget. Med försämrade kunskapsresultat i grundskolan, ökad segregation och kunskapsskillnader mellan grundskolor står skolan inför betydande utmaningar. Liksom regeringen menar utskottet att det stora antalet nyanlända barn och unga har förstärkt behovet av att komma till rätta med de utmaningar som redan tidigare präglat den svenska skolan. Utskottet står bakom regeringens mål om en jämlik kunskapsskola där lärarna har tid för varje elev och att inriktningen för politiken är att höja kunskapsresultaten genom ökad attraktivitet för läraryrket, tidiga insatser och ökad jämlikhet.

Klimatet är vår tids ödesfråga

Utskottet håller med regeringen om att Parisavtalet utgör ramverket för ett långsiktigt och ambitiöst klimatarbete i världens alla länder. Det stora arbetet med att minska utsläppen återstår dock, och alla länder måste formulera en ambitiös klimatpolitik för att göra detta möjligt. Nyckeln till att minska de globala klimatutsläppen är att rikare länder går före och minskar sina utsläpp samt utvecklar och sprider lösningar samtidigt som utvecklingsländer ges stöd i sin klimatomställning och klimatanpassning. Utskottet delar regeringens ambition att Sverige ska vara en global föregångare i klimatomställningen och ser positivt på det breda parlamentariska stöd som finns för ett klimatpolitiskt ramverk. Utskottet noterar att arbetet med att utveckla kompletterande välfärdsmått pågår och att Statistiska centralbyrån har presenterat en förstudie med förslag på långsiktiga hållbarhetsindikatorer som ska kopplas till bl.a. de nationella miljökvalitetsmålen.

Stärkt välfärd och ökad jämlikhet

Gemensamt finansierade välfärdstjänster är centralt i den svenska modellen. Utskottet delar regeringens uppfattning om att investeringarna i välfärden har varit eftersatta och välkomnar regeringens prioriteringar att skapa bättre förutsättningar för att fler ska kunna anställas i välfärdssektorn. Vår svenska samhällsmodell ska inte raseras genom nedskärningar i välfärden eller genom en politik som ökar klyftorna. Utskottet ser därför positivt på att regeringen vill utveckla den svenska modellen genom en politik för ökad jämlikhet. I ett fungerande välfärdssamhälle ska inte sjukdom, skada, funktionsnedsättning eller arbetslöshet medföra ekonomisk utsatthet, varför utskottet välkomnar regeringens inriktning på den ekonomiska politiken att fortsätta värna starka offentliga trygghetssystem och skapa långsiktigt hållbara och moderna socialförsäkringar. Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen avser att fortsätta arbetet med att motverka den ekonomiska utsattheten genom insatser för fler jobb och riktade åtgärder för samhällets mest utsatta.

Infrastrukturinvesteringar

När det gäller motionsyrkandet om att återinföra en statlig investeringsbudget vill utskottet framhålla att enligt budgetlagen är den etablerade ordningen att statliga investeringar ska finansieras över anslag. Anslagsfinansiering innebär att investeringsutgiften måste genomgå en budgetprövning där bl.a. olika utgifter ställs mot varandra. Om finansieringen i stället sker med lån i Riksgäldskontoret betyder det att investeringarna undantas från den årliga budgetprövningen, vilket utskottet inte kan ställa sig bakom. Anslagsfinansiering av investeringar bidrar till tydlighet och transparens i budgeten, och budgetprövningen skapar förutsättningar för att statens medel används på ett effektivt sätt.

Finansutskottet tillstyrker propositionens riktlinjer

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. De alternativa förslagen till riktlinjer i oppositionspartiernas motioner avstyrks, liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

Reservationer

1.	Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (M)
	av Ulf Kristersson (M), Maria Plass (M), Jan Ericson (M) och Fredrik Schulte (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Moderaterna föreslår i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4 och

2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M),

bifaller delvis motionerna

2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD),

2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 1 och

2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C) samt

avslår proposition 2015/16:100 punkt 1 och motionerna

2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S),

2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M),

2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP),

2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S),

2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C),

2015/16:2439 av Kristina Yngwe (C),

2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M) och

2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD).

Ställningstagande

Moderaterna har tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna en samsyn kring den ekonomiska politiken som lägger en grund för oss fyra allianspartier att regera tillsammans. Vår gemensamma ståndpunkt är att politiken ska syfta till att bygga ett samhälle där varje människas förmåga tas till vara, där alla får förutsättningar att växa och skapa och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning.

Nu när Sverige bedöms vara på väg in i en högkonjunktur finns det inte längre stabiliseringspolitiska skäl att avvakta med budgetförstärkningar. En stramare finanspolitik bör därför föras genom att nya reformer för 2017 och framåt finansieras fullt ut samtidigt som diskretionära budgetförstärkningar på 5 miljarder kronor genomförs. För 2018 och 2019 bör ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar genomföras. Förutsatt att ekonomin är i balans kan därmed den offentliga sektorns finansiella sparande nå 1 procents överskott 2020. Budgetförstärkningar bör ske genom såväl intäktsökningar som utgiftsminskningar. Förstärkningarna ska inte ske genom att skatten på jobb och företagande höjs eller påverka välfärdens kärnverksamheter. Statens utgifter måste hållas på en mer ansvarsfull nivå, varför utgiftstaken bör sänkas med mellan 21–85 miljarder kronor för åren 2017–2020.

Migrationspolitiken ska bedrivas långsiktigt och hållbart, och den ska inom den reglerade invandringen värna asylrätten, underlätta rörligheten över gränser och främja en behovsstyrd arbetskraftsinvandring. Det förutsätter genomgripande reformer. Integrationen måste förbättras, och trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas.

Sverige står inför en period med omfattande reformbehov, och det stora flyktingmottagandet under hösten 2015 kommer att förstärka de strukturella utmaningar som redan fanns på den svenska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Under senare år har ett nytt utanförskap vuxit fram som genom långvarig strukturell arbetslöshet drabbar unga människor och utrikes födda särskilt hårt. Med fler nyanlända som behöver ett första jobb i Sverige krävs att integration och etablering fungerar. Eftersom det inte gör det i dag är behovet av reformer och förändring än större.

Vi anser att Sverige är på väg åt fel håll. I stället för att driva en politik med stora skattehöjningar på jobb och företagande och höjda trösklar in på arbetsmarknaden som riskerar att leda till att jobbtillväxten bromsas och försämrar möjligheterna till en god integration bör politiken utgå från att Sverige ska ta till vara varje människas förmåga att växa av egen kraft. Den främsta uppgiften för politiken är att bryta det nya utanförskapet och få integrationen att fungera genom att stärka drivkrafterna att arbeta, investeringar i utbildning, förutsättningar för fler bostäder och bättre infrastruktur och insatser som värnar företagsklimat och konkurrenskraft. Fler i arbete är helt avgörande för att kunna säkerställa mer kunskap i skolan, högre kvalitet i välfärden och ett starkare Sverige.

En alltmer oaktsam hantering av de offentliga finanserna under senare år gör att Sverige dessutom står sämre rustat inför nästa lågkonjunktur, vilket riskerar att leda till nedskärningar och arbetslöshet som slår mot de allra svagaste. En politik som främjar tillväxten av nya jobb förutsätter att Sverige har god ordning i de offentliga finanserna. En stark gemensam ekonomi är en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar och skapar trygghet som får företag att vilja investera och hushåll att vilja konsumera.

De offentliga finanserna har under de senaste åren präglats av kraftigt ökade utgifter i flera av de större transfereringssystemen. Det rör sig främst om utgifterna för sjukförsäkring, assistansersättning och flyktingmottagandet. De volymrelaterade utgiftsökningarna beräknas till 77 miljarder kronor mellan 2015 och 2020. Om dessa oplanerade utgiftsökningar i transfereringssystemen inte hejdas riskerar de att tränga undan satsningar eller att göra det svårare att bygga upp säkerhetsmarginaler inför nästa kris. För att göra det möjligt med fortsatta insatser för att stärka välfärden, skapa fler jobb och öka integrationen krävs att den stegrande utgiftsutvecklingen kontrolleras.

Mot bakgrund av det starka konjunkturläge som svensk ekonomi befinner sig i finns det inte längre några stabiliseringspolitiska skäl att avvakta med budgetförstärkningar. I första hand bör budgetförstärkningarna för 2017 ske genom att man hejdar utgiftsökningen inom migrationsområdet. Flyktingmottagandet måste fungera i praktiken. Därför bör politiken inriktas på att tillfälligt begränsa flyktingmottagandet för att få ordning och reda i både mottagandet och etableringen. På längre sikt bör det införas en tydligare arbetslinje i migrationspolitiken med tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel. Ytterligare budgetförstärkningar som bör genomföras är att omprioritera biståndsmedel så att enprocentsmålet ligger fast enligt tidigare beräkningskonvention och att avveckla de ineffektiva byggsubventioner som införts.

Sverige behöver en bred välståndsutveckling där alla jobbar och bidrar. Därför är den största utmaningen att bryta det nya och växande utanförskap som drabbar dem som står längst från arbetsmarknaden och innebär att många människor aldrig får sitt första jobb och över huvud taget inte kommer in på arbetsmarknaden. Det nya utanförskapet ska bekämpas genom att unga utan utbildning och utrikes födda utan svenska erfarenheter får betydligt större möjligheter att ta klivet in på arbetsmarknaden. Det finns en stor potential att öka sysselsättningen bland de korttidsutbildade, och politiken bör därför inriktas på att rusta människor för det första jobbet. Den kommunala vuxenutbildningen spelar en viktig roll och måste anpassas efter de behov som finns. En utbildningsplikt bör införas för dem som inte har grundskolekompetens och inte klarar sin egen försörjning. De ineffektiva arbetsmarknadsutbildningarna bör fasas ut och ersättas av andra insatser för fler jobb som t.ex. en ny yrkesutbildning kopplad till ett skarpt jobblöfte.

De grupper som drabbas av det nya utanförskapet möts av höga tröskeleffekter för att ta sina första jobb. Därför behövs det åtgärder som gör att det lönar sig att ta det första jobbet, t.ex. ett första-jobbet-avdrag som ger en tydlig skattelättnad till dem som har låga inkomster och jobbstimulans i asylsökandes dagersättning. Drivkrafterna att komma tillbaka i arbete behöver också stärkas genom bl.a. högre aktivitetskrav och jobbstimulans i försörjningsstödet och nyanländas etableringsersättning. Det behövs även bredare vägar till det första jobbet, och därför bör en ny anställningsform introduceras, en s.k. första-jobbet-anställning. Taket för RUT-avdraget bör också dubbleras.

Det är viktigt att ha kontroll i sjukförsäkringssystemen, och därför bör det finnas en bortre tidsgräns i försäkringen. Ett siffersatt mål för sjukpenningtalet och ohälsotalet bör också styra politikens inriktning. För att värna a-kassans roll som omställningsförsäkring bör taket i försäkringen göras stramare. Det är inte rimligt att människor omedelbart och automatiskt får tillgång till hela det svenska socialförsäkringssystemet, och därför bör man successivt få arbeta sig in i rätten till olika bidrag och sociala ersättningar.

Skolan står inför tuffa utmaningar inte minst sätter migrationskrisen press. Därför krävs det ytterligare reformer. Fler behöver lära sig mer genom bl.a. mer tid i skolan och ytterligare undervisningstid i matematik på högstadiet. Karriärtjänstsystemet för lärarna bör byggas ut och lärare avlastas för att få mer tid till undervisning och förberedelser. Lärarutbildningen måste också bli bättre.

Sverige behöver en effektiv reformagenda för fler bostäder som innehåller både reformer som gör det enklare att bygga nytt och som leder till bättre användning av det befintliga bostadsbeståndet. Åtgärder för ett industrialiserat byggande, regelförenklingar, ett reformerat strandskydd och nya bullerregler är något som regeringen bör ta itu med samtidigt som man ser över effekterna av hyresregleringen och flyttskatterna.

För att garantera en välfärd präglad av valfrihet, kvalitet och tillgänglighet krävs det reformer på en rad områden, och konkreta åtgärder som skapar ett robust system för kvalitetssäkring i den gemensamt finansierade välfärden bör genomföras i närtid. Det handlar t.ex. om tillståndsplikt med ägar- och ledningsprövning och skarpare sanktioner vid misskötsel.

Eftersom radikalisering, våldsbejakande extremism och terrorism utgör ett hot mot såväl människor som stater och ytterst mot de värderingar som samhället vilar på, behöver myndigheterna bättre förutsättningar att möta detta hot. Polisväsendet behöver stärkas genom ökade resurser till den nationella insatsstyrkan. Dessutom bör antalet poliser öka.

Vi tillstyrker sammanfattningsvis motion 2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson med Moderaternas riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken samt motion 2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4. Vi tillstyrker också delvis Centerpartiets, Liberalernas och Kristdemokraternas respektive förslag till riktlinjer. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

2.	Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (SD)
	av Oscar Sjöstedt (SD) och Dennis Dioukarev (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Sverigedemokraterna föreslår i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) och

avslår proposition 2015/16:100 punkt 1 och motionerna

2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S),

2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M),

2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP),

2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4,

2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S),

2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C),

2015/16:2439 av Kristina Yngwe (C),

2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD),

2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 1,

2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C) och

2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M).

Ställningstagande

Med basen i socialkonservatism och nationalism bör politiken inriktas på att ge ett så starkt fundament som möjligt för det svenska samhället. De sammanhållande banden mellan medborgarna behöver värdesättas. För att alla medborgare ska känna sig delaktiga i samhället krävs det att låsningar och begränsningar motarbetas och att den enskilde tar till vara de möjligheter som finns. Medborgarskapet hör samman med såväl rättigheter som plikter, och varje svensk medborgare ska känna sig säker på att få hjälp i nöd men också vara redo att själv hjälpa i kris.

Sverige är i dag på många sätt ett splittrat land. Den omfattande invandringen har förstört de reella möjligheterna för invandrare att möta det svenska samhället. För att bryta segregationen och skapa ett integrerat gemensamt samhälle krävs en invandring i tillräckligt liten skala för att de som kommer hit ska kunna växa in i samhället. För att man ska komma till rätta med de integrationsproblem och utmaningar Sverige ställts inför krävs det att man först åtgärdar deras orsaker.

I ett första steg bör kraftfulla åtgärder sättas in för att åtgärda storleken på Sveriges invandring. Det handlar om såväl att gränserna behöver stärkas genom skärpta regler och kontroller som insatser för att minska incitament till asylmigration genom effektivt bistånd och välfungerande system för reglerad migration. Dragkraften som i dag finns för att söka sig till Sverige måste brytas.

Biståndspolitiken bör utformas så att den skapar förutsättningar för att människor i fattigdom och förtryck ska kunna förbättra sina levnadsvillkor utifrån sina grundläggande behov i den omedelbara vardagen. Det enda hållbara sättet att bistå flyktingar är ett humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingsarbete i krisens närområde. Det måste också bli ett slut på avräkningarna från biståndet för migranter som tagit sig till Sverige.

Det finns skäl att se över och verka för att Sverige genom ett FN-sanktionerat kvotflyktingsystem prioriterar kvinnor och små barn framför män. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är central, och rätten att söka asyl bör värnas. Principen om första säkra land bör värnas, och den som passerat ett säkert land på vägen till Sverige ska inte tillåtas söka asyl här. Dessutom bör en person med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige som önskar ta hit en anhörig själv stå för den anhöriges kostnader under fem år.

Arbetslösheten i Sverige ligger på oroväckande höga nivåer, vilket delvis förklaras av en brist på arbetsplatser för lågkvalificerad arbetskraft. Eftersom den svenska staten först och främst har ansvar för den befintliga arbetskraften i landet bör fokus för arbetskraftsinvandringen vara på högkvalitativ arbetskraft. Utöver detta ska det inte förekomma någon generell arbetskraftsinvandring från tredjeländer.

I ett andra steg måste de rättsvårdande myndigheterna i Sverige ha de resurser som krävs för att avvisa alla illegala immigranter som vistas i landet. För att lösa problemen med EU-migranter bör ett visumtvång införas för de länder som EU-migranter primärt kommer ifrån. Kommuner som har problem med EU-migranter ska kunna använda ordningsvakter i högre utsträckning, och reglerna för avhysning bör förenklas. Kommuner som låter skattepengar gå till satsningar på EU-migranter ska få motsvarande minskning i statsbidrag, och det ska vara förbjudet för kommuner att ge bidrag till illegala invandrare. Vidare behöver arbetet med att lagföra och utvisa illegala invandrare förstärkas och huvudregeln ska vara att utvisade tas i förvar till dess att verkställighet kan ske eller till dess att invandraren självmant lämnar landet. Nya tredjelandsavtal behöver upprättas för att göra det möjligt med en ekonomiskt hållbar, mer effektiv, rättssäker och rättvis hantering av flyktingsituationen. De människor som vill återvända till sitt hemland ska uppmuntras bl.a. genom att återvändarbidraget höjs.

I stället för permanenta uppehållstillstånd ska uppehållstillstånden vara temporära och situationsanpassade. Uppehållstillstånd ska dras in om en person som vistas i Sverige av skyddsskäl åker till sitt hemland eller om personen valt att bosätta sig i ett annat land av andra skäl än för studier på akademisk nivå. Permanenta uppehållstillstånd ska kunna omprövas med anledning av missförhållanden och falska uppgifter. Det är inte rimligt att en utländsk medborgare som begått brott ska belönas med uppehållstillstånd och på sikt svenskt medborgarskap.

För att verka för en sund utveckling för kommande generationer och motverka ytterligare segregation bör samtliga som fått uppehållstillstånd förhålla sig till vad det svenska mottagandet klarar. Därför måste personer med uppehållstillstånd bosätta sig på platser som Migrationsverket bestämt. Samtliga bör genomgå utbildning i svenska språket och samhällsorientering för att enklare kunna ta till sig normer och vårt sätt att leva.

I ett tredje steg bör en politik föras som bygger ett Sverige präglat av gemenskap, tillit och lojalitet. Allas möjligheter till utbildning, företagande och arbete behöver stärkas. Särlösningar och specialvägar för särskilda grupper bör inte finnas då det bidrar till splittring.

Det är viktigt att upprätthålla en stark koppling mellan medborgarskap och nationell identitet, varför tydliga riktlinjer och minimikrav ska uppfyllas innan man kan få medborgarskap. Sveriges välfärd ska finnas till för svenska medborgare, och den gemensamma välfärd vi byggt upp ska inte omedelbart vara tillgänglig för någon som just kommit till landet. Medborgarplikt är en viktig nyckel i arbetet med att höja medborgarskapets status, och det ska baseras på förståelse för den kulturella kontexten. Kunskap i svenska språket är en förutsättning för att kunna kommunicera, och därför bör språktester vara centralt för att få medborgarskap.

Hur skolan fungerar har betydelse för hur samhället kommer att lyckas med att hantera den tilltagande segregationen. Det bör i statlig regi inrättas en förberedelseskola som ansvarar för nyanlända skolungdomar. Dessa klasser ska ligga i egna lokaler, avskilt från skolans ordinarie verksamhet.

En viktig aspekt för att känna sig inkluderad i samhället är att ha ett arbete. De problem som finns på den svenska arbetsmarknaden kan åtgärdas genom att inkomstskatten för låginkomsttagare sänks. Dessutom behöver industrins behov av kompetens stärkas genom bl.a. lärlingsplatser och yrkeshögskola.

Vi tillstyrker sammanfattningsvis motion 2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. med Sverigedemokraternas riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

3.	Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (C)
	av Emil Källström (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Centerpartiet föreslår i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C),

bifaller delvis motionerna

2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD),

2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 1 och

2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M) samt

avslår proposition 2015/16:100 punkt 1 och motionerna

2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S),

2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M),

2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP),

2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4,

2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S),

2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C),

2015/16:2439 av Kristina Yngwe (C),

2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M) och

2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD).

Ställningstagande

Centerpartiet har tillsammans med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna en samsyn kring den ekonomiska politiken som lägger en grund för oss fyra allianspartier att regera tillsammans. Vår gemensamma ståndpunkt är att politiken ska syfta till att bygga ett samhälle där varje människas förmåga tas till vara, där alla får förutsättningar att växa och skapa och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning.

Nu när Sverige bedöms vara på väg in i en högkonjunktur finns det inte längre stabiliseringspolitiska skäl att avvakta med budgetförstärkningar. En stramare finanspolitik bör därför föras genom att nya reformer för 2017 och framåt finansieras fullt ut samtidigt som diskretionära budgetförstärkningar på 5 miljarder kronor genomförs. För 2018 och 2019 bör ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar genomföras. Förutsatt att ekonomin är i balans kan därmed den offentliga sektorns finansiella sparande nå 1 procents överskott 2020. Budgetförstärkningar bör ske genom såväl intäktsökningar som utgiftsminskningar. Förstärkningarna ska inte ske genom att skatten på jobb och företagande höjs eller påverka välfärdens kärnverksamheter. Statens utgifter måste hållas på en mer ansvarsfull nivå, varför utgiftstaken bör sänkas med mellan 21–85 miljarder kronor för åren 2017–2020.

Migrationspolitiken ska bedrivas långsiktigt och hållbart, och den ska inom den reglerade invandringen värna asylrätten, underlätta rörligheten över gränser och främja en behovsstyrd arbetskraftsinvandring. Det förutsätter genomgripande reformer. Integrationen måste förbättras, och trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas.

Vi i Centerpartiet vill att den ekonomiska politiken inriktas på att ta ansvar för framtiden. Svensk ekonomi har ett stort förnyelsebehov. Genom ansvarsfulla reformer säkerställs att Sverige i decennier framöver kommer att vara ett av världens rikaste, mest innovativa och trygga länder. Det kräver förnyelse. Svensk ekonomi står inför framför allt två utmaningar. Jobben måste växa snabbare, och det onödigt dyra mottagandet av asylsökande kräver åtgärder. För att öka jobbtillväxten måste arbetsmarknaden fungera bättre. Taket i arbetslöshetsförsäkringen bör sänkas och ersättningen trappas av snabbare – detta för en tryggare och mer jobbfokuserad försäkring som samtidigt garanterar att det lönar sig att arbeta. Fler enkla jobb måste tillåtas växa fram, varför arbetsmarknadens parter måste skapa fler ingångsjobb för nyanlända genom en lägre ingångslön i utbyte mot lägre skatter. På detta sätt bekämpas den tudelade arbetsmarknaden och utanförskapet som nu riskerar att fördjupas.

Jobbskaparpotentialen finns i de små och växande företagen. Småskaligt företagande är en språngbräda till den svenska arbetsmarknaden, men för att fler ska starta företag behövs det reformer som minskar den administrativa bördan. En ny företagsform bör därför införas som riktar sig till riktigt små företag, s.k. ingångsföretag. Företagsformen ska erbjuda ordentliga regelförenklingar och en schablonmässigt beräknad skatt i stället för inkomstskatt, egenavgift och moms.

RUT-avdraget skapar arbetstillfällen, frigör tid för köparen och minskar svartarbetet, varför avdraget bör byggas ut genom såväl höjt tak som en utökning av de tjänster som omfattas.

Vidare måste arbetsmarknadspolitiken bli effektivare bl.a. genom att dagens anställningsstöd minskar i antal och görs enklare. Subventionstaken för alla arbetsmarknadspolitiska program bör göras enhetliga. För en bättre fungerande matchning mellan arbetssökande och företag bör det införas en försöksverksamhet med matchningsanställningar.

Sverige är ett globalt föredöme som visat att den ekonomiska tillväxten kan öka samtidigt som klimatutsläppen minskar. Svensk ekonomi tillhör de absolut mest klimateffektiva i världen. Mycket har gjorts, men mer behöver göras. För att ytterligare minska utsläppen bör ett brett reformprogram införas som ställer om fordonsflottan, minskar utgifterna i vår vardag, ökar den förnybara energiproduktionen och stärker havs- och vattenmiljön. Detta innefattar bl.a. förslag om att införa system för kvotplikt och bonus-malus, förbättrade förutsättningar för såväl storskalig som småskalig produktion av förnybar energi, samt ökade investeringar i både laddinfrastruktur och energilagring. Ekonomiska styrmedel är ett av de viktigaste instrumenten i miljöpolitiken, varför en grön skatteväxling bör genomföras. Det ska göras genom att skatten på utsläpp och nedsmutsning höjs medan skatten på jobb och företagande sänks.

Målet bör vara att Sveriges energisystem ska vara helt förnybart 2040. För att vi ska uppnå det krävs att den förnybara energiproduktionen fortsätter att byggas ut. Ett sätt är att öka incitamenten att producera egen el. För att få fler människor att bidra till produktion av förnybar el bör bl.a. regelverket förenklas och ett visst skatteavdrag tillåtas.

Oavsett var i landet man bor ska man ha samma möjligheter att leva, arbeta och driva företag. Landsbygden och städerna delar många utmaningar som behov av flera jobb och en välfungerande klimatsmart infrastruktur. Eftersom samma utmaningar kan lösas på olika sätt behövs en närodlad politik, där besluten fattas så nära människorna som möjligt.

Sverige ska ha världens modernaste landsbygd och grönaste städer, varför politiken bör inriktas på att prioritera ett ökat underhåll av järnvägen, ökade investeringar i infrastruktur med hjälp av alternativa investeringslösningar. Finansiering av viktiga samhälleliga infrastrukturprojekt i offentlig-privat samverkan borde utnyttjas mer. Ytterligare investeringar i it och bredbandsutbyggnad måste till för att nå de långsiktiga målet att alla hushåll i hela landet ska ha tillgång till bredband. Det är av största vikt att de resurser som satsas på infrastruktur fördelas över hela landet. Enskilda vägars kvalitet måste upprätthållas eftersom dessa gör att en miljon människor kan påbörja och avsluta sin dagliga resa.

Livskraftiga samhällen och attraktiva livsmiljöer förutsätter tillgång till kommersiell service, nära och kostnadseffektiva myndigheter.

De gröna näringarna är viktiga för hela Sveriges växtkraft. En tydlig målsättning om långsiktigt stärkt konkurrenskraft behövs. Det måste vara självklart med målsättningen att kostnaderna för bönder ska sänkas, särskilt kostnaden för att anställa.

Behovet av en reformerad bostadsmarknad är stort i hela landet. Därför bör bostadspolitiken inriktas på reformer som innebär omfattande regelförenklingar, förbättrad marktillgång, ett frigörande av hyressättningen, och ett mer energieffektivt byggande. Statliga bostadssubventioner är fel väg att gå, varför de bör avskaffas.

Migrationspolitiken måste grunda sig på övertygelsen att möjligheten att söka asyl är en förutsättning för att kunna erbjuda människor skydd för sina grundläggande fri- och rättigheter. Därför ska rätten att söka asyl värnas.

Det historiskt höga antalet asylsökande i Sverige under hösten 2015 har inneburit stora påfrestningar för det svenska asylsystemet. Det bristfälliga mottagandet har utvecklats till en av de stora samhällsutmaningar som Sverige står inför. Integrationspolitiken måste därför förnyas med reformer som effektiviserar och minskar kostnaderna för mottagandet och som väsentligt förbättrar jobbintegrationen. En obligatorisk samhällsorientering ska därför införas som i ett tidigt skede bl.a. förmedlar bilden av det svenska samhället samtidigt som nyanlända får stöd med att validera och komplettera sin kompetens. Nyanlända bör också erbjudas ett s.k. etableringslån för att skapa bättre förutsättningar att försörja sig under den första tiden i Sverige. För att minska kostnaderna för mottagandet bör fler välfärdsförmåner göras arbetsbaserade för nyanlända. Kommunerna är nyckelaktörer i den svenska integrationspolitiken, därför behövs reformer som ger kommunerna rätt verktyg för att klara integrationen. Etableringsansvar till kommuner och civilsamhälle bör införas liksom ett större statligt ansvar för kommunernas kostnader.

Alla människor ska kunna känna sig trygga oavsett var i landet de bor. Polisen ska därför vara närvarande i alla delar av Sverige. För att åstadkomma det bör polisen ges ökade resurser. Civilsamhället har också en viktig roll att spela i brottsbekämpningen. Samarbetet mellan t.ex. föreningar, skolor och myndigheter med fokus på brottsförebyggande och brottsutredande arbete bör därför underlättas.

Ett av det offentligas viktigaste åtaganden är att säkerställa att alla barn ges rätt till en högkvalitativ utbildning. Politiken ska inriktas på att eleverna i Sveriges skolor har rätt till utbildning som leder till jobb. För att uppnå det måste bl.a. utbildningsväsendet i större utsträckning än i dag samverka med samhälle och näringsliv. På det sättet blir utbildningarna mer verklighetsnära och relevanta på arbetsmarknaden. Läraren är det viktigaste verktyget för eleverna. Läraryrkets status behöver därför höjas. Valfriheten att välja förskola och skola är viktig och måste vidareutvecklas för elever, föräldrar och lärare.

Valfriheten måste också allmän värnas inom välfärden. Huvudsyftet med välfärden menar vi är att garantera trygghet och likvärdiga förutsättningar för alla människor i hela landet. Det bygger på insikten om att människors behov kan se olika ut, varför rätten att själv välja vård från en mångfald av utövare är viktig. Brister i kvalitet inom svensk vård bör motverkas med ett tydligt kvalitetsfokus och inte på enskilda driftsformer.

Jag tillstyrker sammanfattningsvis motion 2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. med Centerpartiets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Jag tillstyrker också delvis Moderaternas, Liberalernas och Kristdemokraternas respektive förslag till riktlinjer. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

4.	Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (L)
	av Mats Persson (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Liberalerna föreslår i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 1,

bifaller delvis motionerna

2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD),

2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C) och

2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M) samt

avslår proposition 2015/16:100 punkt 1 och motionerna

2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S),

2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M),

2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP),

2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4,

2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S),

2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C),

2015/16:2439 av Kristina Yngwe (C),

2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M) och

2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD).

Ställningstagande

Liberalerna har tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna en samsyn kring den ekonomiska politiken som lägger en grund för oss fyra allianspartier att regera tillsammans. Vår gemensamma ståndpunkt är att politiken ska syfta till att bygga ett samhälle där varje människas förmåga tas till vara, där alla får förutsättningar att växa och skapa och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning.

Nu när Sverige bedöms vara på väg in i en högkonjunktur finns det inte längre stabiliseringspolitiska skäl att avvakta med budgetförstärkningar. En stramare finanspolitik bör därför föras genom att nya reformer för 2017 och framåt finansieras fullt ut samtidigt som diskretionära budgetförstärkningar på 5 miljarder kronor genomförs. För 2018 och 2019 bör ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar genomföras. Förutsatt att ekonomin är i balans kan därmed den offentliga sektorns finansiella sparande nå 1 procents överskott 2020. Budgetförstärkningar bör ske genom såväl intäktsökningar som utgiftsminskningar. Förstärkningarna ska inte ske genom att skatten på jobb och företagande höjs eller påverka välfärdens kärnverksamheter. Statens utgifter måste hållas på en mer ansvarsfull nivå, varför utgiftstaken bör sänkas med mellan 21–85 miljarder kronor för åren 2017–2020.

Migrationspolitiken ska bedrivas långsiktigt och hållbart, och den ska inom den reglerade invandringen värna asylrätten, underlätta rörligheten över gränser och främja en behovsstyrd arbetskraftsinvandring. Det förutsätter genomgripande reformer. Integrationen måste förbättras, och trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas.

Det behövs en ansvarsfull ekonomisk politik som bygger upp motståndskraft mot kriser och bidrar med jobbskapande reformer som inte bygger på lånefinansiering. Grunden för en sådan politik bör därför vara ett välordnat finanspolitiskt ramverk som för politiken i en stram och ansvarsfull riktning med finansiell stabilitet och beredskap för att klara framtida kriser. Frågan om nivån för det framtida finansiella sparandet bör öppet prövas inom ramen för den pågående parlamentariska utredningen om överskottsmålet.

Sverige behöver en ny skattereform som både finansierar de offentliga åtagandena och gynnar välståndsbyggande faktorer som flit, ambition och risktagande. Exempel på reformer och budgetförstärkningar som bör genomföras är att öka mervärdesskatten, höja den kommunala fastighetsavgiften eller successivt fasa ut ränteavdraget. Vidare bör miljö- och klimatskatter öka för fordon och kemikalier, men det behövs också kostnadsbesparande reformer inom bl.a. migrations- och transfereringssystemen. Skattereformen ska också tydligt sänka de skatter som håller tillbaka jobben och sysselsättningen, bl.a. genom att värnskatten avskaffas och genom att gränsen för statlig skatt höjs för att minska marginalskatterna och öka antalet arbetade timmar. Också unga lågutbildade, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning måste få bättre tillgång till arbetsmarknaden. Det behövs därför fler lågtröskeljobb, dvs. lägre skatter för de lägsta inkomsterna, men också lägre bolagsskatt för att stimulera sysselsättningen, öka tillgången till kapital och främja utländska investeringar. Vidare har bostadsmarknaden flera brister. För att t.ex. stimulera rörligheten bör flyttskatterna sänkas genom att man tar bort uppskovstaket för reavinster och även avskaffar räntan på uppskovsbeloppet.

Den ekonomiska politiken måste styra mot att så många som möjligt kommer i arbete. Därför bör regeringens arbetslöshetsmål ersättas med ett sysselsättningsmål. Fram till 2020 behöver 350 000 jobb skapas för att drygt 5 miljoner personer ska vara sysselsatta. Regeringens insatser för att hjälpa unga och utrikes födda in på arbetsmarknaden är otillräckliga och krångliga att förstå för många arbetsgivare. I stället behövs det startjobb med lägre lön, låg inkomstskatt och avskaffade arbetsgivaravgifter, vilket kan innebära en halvering av arbetsgivarens kostnad jämfört med en reguljär anställning. Startjobben riktar sig till personer upp till 23 år eller under de första fem åren efter beslutat uppehållstillstånd, och jobben bör rimligen kunna etableras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Säkerheten i vårt närområde har kraftigt försämrats då den ryska militära aktiviteten i Östersjön ökar. Det innebär att vår försvarsförmåga måste stärkas, vilket kan göras genom både en allmän värnplikt och ett yrkesförsvar. Det ska vara möjligt att snabbt mobilisera ett försvar, men också att anställa soldater för att hålla en hög beredskap så att Sverige kan delta i internationella insatser. Försvaret behöver också stärkas genom ett svenskt Natomedlemskap eftersom den nödvändiga försvarsförmågan bäst kan säkras genom ett etablerat samarbete.

En ökande befolkning, en kraftig migration och ökade terrorhot har bidragit till att det svenska polisväsendet har blivit underdimensionerat i dag. Alliansen påbörjade redan 2006 arbetet med att bygga ut polisväsendet, men det behövs ytterligare reformer och resurser, t.ex. 2 500 fler poliser till 2020, men också fler civilanställda för att bidra med expertkunskaper inom olika områden. Beredskapspolisen bör återinföras för att kunna kallas in vid kriser och samhällsstörningar, och successivt byggas upp till en styrka på 5 000 personer.

Skolan har i dag stora utmaningar framför sig. Det gäller de generellt låga skolresultaten, och då särskilt för skolor i utsatta områden där många nyanlända elever går. Särskilda karriärtjänster för lärare bör inrättas. Det finns också behov av en ny yrkeskategori – lärarassistenter och även fler speciallärare och specialpedagoger i lågstadiet. Många skolor i utsatta områden har dessutom stora ordningsproblem som både drabbar lärare i en redan svår arbetssituation och elever som behöver stöd. En kommission för ordning och reda i skolan bör inrättas och ha i uppgift att fördela bidrag till skolorna och aktivt arbeta för en bättre ordning. Nyanlända elever ska tidigt kunna få hjälp med och tid att lära sig svenska för att kunna uppnå kunskapsmålen. Därför ska nyanlända i mellanstadieåldern omfattas av en förlängd skolplikt till 18 respektive 20 år för nyanlända i tonåren, och de ska också kunna studera enligt en prioriterad timplan. För samma grupp bör man också utreda effekterna av ett kortare sommarlov för att nå gymnasiebehörighet.

Många utsatta områden präglas av socialt och ekonomiskt utanförskap med bl.a. låga skolresultat, hög arbetslöshet, trångboddhet och låg politisk delaktighet. Polisen, skolan, socialtjänsten, bostadsbolagen och det civila samhället måste arbeta långsiktigt och i samverkan för att förbättra situationen i dessa områden. Det behövs därför en rad åtgärder inom flera områden, t.ex. riktade insatser i skolan, ökade resurser för långsiktiga insatser mot våldsbejakande extremism, men också återinförda stimulansbidrag till utsatta stadsdelar. Vidare behöver boendemiljön förbättras och trångboddheten motverkas genom att t.ex. göra det möjligt att ombilda hyreslägenheter till ägarlägenheter i befintliga bestånd.

Det är orimligt att människor som flytt från Syrien och som kommer att få stanna i Sverige ska få vänta i två år på asylbesked. Därför behövs ett s.k. snabbspår för att korta handläggningstiderna för asylbesked till befintliga Syrienflyktingar, men också tillfälliga prövningstillstånd vid överklaganden av Migrationsverkets avslagsbeslut för att snabba på handläggningsprocessen. Vidare bör fler unga vuxna som bor i HVB-hem, stödboenden eller familjehem kunna erbjudas ett vanligt boende, varför socialtjänstlagen bör ses över för att möjliggöra detta. Vidare bör rätten till familjeåterförening finnas kvar. Regeringens förslag på en strikt migrationslagstiftning innebär att möjligheterna till familjeåterförening stoppas för en stor del av dem som ansökt om asyl efter den 24 november 2015.

Jag tillstyrker sammanfattningsvis motion 2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. yrkande 1 med Liberalernas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Jag tillstyrker också delvis Moderaternas, Centerpartiets och Kristdemokraternas respektive förslag till riktlinjer. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

5.	Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (KD)
	av Jakob Forssmed (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Kristdemokraterna föreslår i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD),

bifaller delvis motionerna

2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 1,

2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C) och

2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M) samt

avslår proposition 2015/16:100 punkt 1 och motionerna

2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S),

2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M),

2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP),

2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) yrkande 4,

2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S),

2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C),

2015/16:2439 av Kristina Yngwe (C),

2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M) och

2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD).

Ställningstagande

Kristdemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna en samsyn kring den ekonomiska politiken som lägger en grund för oss fyra allianspartier att regera tillsammans. Vår gemensamma ståndpunkt är att politiken ska syfta till att bygga ett samhälle där varje människas förmåga tas till vara, där alla får förutsättningar att växa och skapa och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning.

Nu när Sverige bedöms vara på väg in i en högkonjunktur finns det inte längre stabiliseringspolitiska skäl att avvakta med budgetförstärkningar. En stramare finanspolitik bör därför föras genom att nya reformer för 2017 och framåt finansieras fullt ut samtidigt som diskretionära budgetförstärkningar på 5 miljarder kronor genomförs. För 2018 och 2019 bör ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar genomföras. Förutsatt att ekonomin är i balans kan därmed den offentliga sektorns finansiella sparande nå 1 procents överskott 2020. Budgetförstärkningar bör ske genom såväl intäktsökningar som utgiftsminskningar. Förstärkningarna ska inte ske genom att skatten på jobb och företagande höjs eller påverka välfärdens kärnverksamheter. Statens utgifter måste hållas på en mer ansvarsfull nivå, varför utgiftstaken bör sänkas med mellan 21–85 miljarder kronor för åren 2017–2020.

Migrationspolitiken ska bedrivas långsiktigt och hållbart, och den ska inom den reglerade invandringen värna asylrätten, underlätta rörligheten över gränser och främja en behovsstyrd arbetskraftsinvandring. Det förutsätter genomgripande reformer. Integrationen måste förbättras, och trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas.

Den ekonomiska politiken ska inriktas på att skapa förutsättningar för människor att bygga goda relationer och känna trygghet och tillit samt göra det lättare att gå från utanförskap till arbete.

Den ekonomiska politiken bör stödja familjerna, möjliggöra mer tid för barnen och öka familjernas frihet. Välfärden måste utvecklas genom fortsatt valfrihet och ett tydligt kvalitetsarbete för en bra skola och en god vård och omsorg. Den ekonomiska politiken behöver utformas på ett sådant sätt att resurserna används effektivt för att skapa trygghet för dem som befinner sig i utsatta situationer, och tillväxten måste komma alla till del. Förutsättningarna för det civila samhället bör förbättras bl.a. genom att ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer införs.

En förutsättning för att den ekonomiska politiken ska fungera bra på lång sikt är att det råder ordning och reda i de offentliga finanserna. Politiken får inte bedrivas med ständiga underskott och växande statsskuld, och därför är det viktigt att regler för finanspolitiken står fast över regeringsskiften.

Utanförskapet är fortfarande stort men sammansatt på ett annat sätt än tidigare. Mer behöver göras för att minska det, och inte minst handlar det om ett bättre anställningsklimat som stärker möjligheter och drivkrafter för de, som ska anställa och dem som ska anställas.

Arbetsmarknadspolitiken ska ha full sysselsättning som det övergripande målet. Trösklarna in på arbetsmarknaden behöver sänkas och arbetsmarknaden breddas för de grupper som har svårt att komma in, t.ex. utrikes födda och ungdomar med bristfällig utbildning. Den i särklass viktigaste fördelningspolitiska frågan är tillkomsten av nya jobb så att fler kan bli en del av en arbetsgemenskap och få en chans att arbeta hundra procent av sin förmåga. Ett hinder på den svenska arbetsmarknaden är de höga ingångslönerna för personer med lägre utbildning och sämre språkkunskaper.

Arbetsmarknadspolitiken bör få en grundläggande renovering där bl.a. arbetsmarknadsutbildningarna anordnade av Arbetsförmedlingen avskaffas och ersätts med satsningar på utbildningar i det reguljära utbildningssystemet som t.ex. yrkesvux. Den nuvarande djungeln av arbetsmarknadsstöd ersätts med färre och enklare stöd, samtidigt som en ny anställningsform, s.k. introduktionsanställning införs. Introduktionsanställningen bygger på att 75 procent av arbetstiden är arbete och 25 procent är lära-sig-jobbet-tid. Under maximalt fem år ska de enskilda medarbetarna ges en anställning och efter maximalt fem år kunna få full lön. Introduktionsanställningens målgrupp är nyanlända med låg utbildning och unga med bristande utbildningsbakgrund, men den ska omfatta alla som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden oavsett ålder och etnicitet.

Politikens ansvar är att främja ett gott företagsklimat där företagande, entreprenörskap och innovation uppmuntras. En förutsättning för ett gott företagsklimat är att företag har råd och möjlighet att anställa. För detta krävs sänkta skatter på arbete, förenklade regler för att starta och driva företag och ökad tillgång på riskkapital. Ett konkurrenskraftigt näringsliv och en stark basindustri förutsätter också en trygg och säker energiförsörjning. Det går inte att bortse från kärnkraften som en i huvudsak koldioxidneutral energikälla och den måste därför ges goda förutsättningar för fortsatt elproduktion under överskådlig tid. Effektskatten på kärnkraft bör därför tas bort så att nödvändiga investeringar blir möjliga för att trygga svensk energiförsörjning.

Asylrätten måste värnas, och Sverige har ett moraliskt ansvar att hjälpa medmänniskor i nöd. Det är helt centralt att människor har möjlighet att återförenas med sina familjer, och därför bör regeringens beslut som innebär begränsad rätt till anhöriginvandring ändras. Detsamma gäller de beslut som fattats om skärpta försörjningskrav och att personer inte längre får rätt till asyl när det finns synnerligen ömmande omständigheter. För att förbättra mottagandet, förkorta tiden i asylprocessen och minska kostnaderna vore det en fördel att införa s.k. asylansökningsområden när antalet asylansökningar är stort. Det statliga ansvaret för ensamkommande flyktingbarn behöver stärkas.

En generös migrationspolitik måste kombineras med en effektiv och välfungerande integrationspolitik. Med introduktionsanställningar skulle nyanlända få möjlighet till snabbare integration. För att öka jobbchanserna ytterligare bör ett etableringsavdrag införas där en nyanländ under sina första fem år i Sverige får möjlighet att tjäna upp till en halv miljon kronor skattefritt – vilket även bör gälla unga. Den akuta bostadsbrist som uppstått när antalet asylsökande ökat kraftigt under kort tid kan man komma till rätta med genom att Migrationsverket får rätt att äga boenden för asylsökande och genom att kommunernas planprocess förenklas för tillfälliga bostäder.

När människor har makt att påverka sin egen livssituation ökar deras välbefinnande. Det gäller allt från utbildning och jobb, familjebildning och bostad till vård och omsorg. Därför bör det vara en självklarhet att välja äldreboende, vårdcentral eller hemtjänstutförare. En mångfald av aktörer inom välfärdssektorn är en förutsättning för att en ideellt driven och idéburen vård och omsorg ska kunna växa fram. Det är avgörande för företag inom välfärdssektorn att få gå med vinst för att valfriheten ska kunna bevaras.

Med allt fler äldre ökar behovet av fler och olika typer av äldreboenden, och därför bör en äldreboendegaranti införas. Äldreboendegarantin ska innebära att beslutet att flytta till ett särskilt boende, trygghetsboende eller äldreboende helt ska vara den enskildes, om denne är över en viss ålder. Samtidigt är en äldreboendegaranti utan äldreboenden inte värd något, varför investeringsstödet för äldreboenden behöver utökas och ambitionerna i kommunerna höjas.

Den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården är en viktig del av välfärden. Hälso- och sjukvården ska kännetecknas av värdighet, kvalitet, tillgänglighet och jämlikhet. Svensk hälso- och sjukvård står inför ett flertal viktiga utmaningar. Sjukvården måste organiseras så att tid frigörs så att vårdpersonalen kan ägna mer tid åt patienterna. För att avlasta vårdpersonalen från arbetsuppgifter som inte kräver vårdutbildning bör s.k. vårdservicetjänster införas. Sjukhusvården bör förstatligas.

Situationen för svensk polis är ansträngd och polisväsendet står inför stora utmaningar. Därför bör antalet anställda inom polisen öka med totalt 2 600 fram till 2020 i hela landet, inklusive i den nationella insatsstyrkan och civilanställda. För att minska risken för terrorattacker behövs flera parallella åtgärder, t.ex. en förbättrad avhopparverksamhet och utökade resurser till Säkerhetspolisen.

Jag tillstyrker sammanfattningsvis motion 2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. med Kristdemokraternas riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Jag tillstyrker också delvis Moderaternas, Centerpartiets och Liberalernas respektive förslag till riktlinjer. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

Särskilt yttrande

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (V)

Ulla Andersson (V) anför:

Budgetlagen föreskriver att investeringar i infrastruktur, fastigheter m.m. i normalfallet ska finansieras via anslag på statsbudgeten. Det sätt på vilket staten hanterar infrastrukturinvesteringar blir särskilt problematiskt i kombination med systemet med utgiftstak. Det innebär att investeringar får konkurrera om utrymmet under utgiftstaken med löpande utgifter som sjukpenning, barnbidrag m.m. Detta riskerar att leda till att viktiga samhällsinvesteringar inte kommer till stånd eller skjuts på framtiden.

Vi menar att staten, i likhet med vad som är fallet i kommuner och företag, borde införa en investeringsbudget. Det skulle möjliggöra att staten i högre utsträckning skulle kunna fördela investeringskostnaderna över hela investeringens livslängd, vilket skulle förbättra regeringens och riksdagens beslutsunderlag beträffande avvägningar mellan långsiktiga strategiska investeringar och mer kortsiktiga reformförslag.

Vi anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att utreda frågan om att ändra budgetlagen så att lånefinansiering utgör huvudprincip, men väljer att inte gå fram med det förslaget just nu.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2015/16:100 2016 års ekonomiska vårproposition:

1.Riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 2).

Följdmotionerna

2015/16:3397 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD):

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som anförs i motionen.

2015/16:3398 av Andreas Carlson m.fl. (KD):

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som anförs i motionen.

2015/16:3403 av Jan Björklund m.fl. (L):

1.Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som anförs i motionen.

2015/16:3404 av Annie Lööf m.fl. (C):

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som anförs i motionen.

2015/16:3406 av Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (båda M):

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som anförs i avsnitt 3–13 i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden 2015/16

2015/16:1432 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kommission för jämlikhet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:1672 av Finn Bengtsson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stöd för ett individuellt ekonomiskt överskottsmål som kan ersätta ett statligt dito under förutsättning att en sund inställning till stabilitet i statens finanser råder med ett strikt budgetbalanskrav och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2218 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en statlig investeringsbudget och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2277 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M):

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utökad jobbstimulans och ökade aktivitetskrav i försörjningsstödet och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2342 av Hanna Westerén och Jennie Nilsson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av ett sysselsättningspolitiskt ramverk och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2407 av Göran Lindell och Rickard Nordin (båda C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att i tillväxtberäkningar även få in effekter på miljö och utnyttjandet av naturresurser och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2439 av Kristina Yngwe (C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utarbeta en modell för ”rural budgeting” för att kunna åskådliggöra hur pengar fördelas till olika delar av en kommun eller region eller nationellt och tillkännager detta för regeringen.

2015/16:2584 av Finn Bengtsson m.fl. (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på att följa sysselsättningsutvecklingen och att regeringen ska utgå från sysselsättningspåverkan i utformningen av sin politik, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande 2015/16:SkU7y

Bilaga 3

Justitieutskottets yttrande 2015/16:JuU8y

Bilaga 4

Socialutskottets yttrande 2015/16:SoU5y

Bilaga 5

Utbildningsutskottets yttrande 2015/16:UbU7y

Bilaga 6

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2015/16:MJU5y

Bilaga 7

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2015/16:AU3y

Bilaga 8

Protokoll från öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 2016

Tisdagen den 24 maj, kl. 9.00–11.15

Inbjudna talare:

– Professor John Hassler, Finanspolitiska rådets ordförande

– Finansminister Magdalena Andersson

Deltagande ledamöter

Fredrik Olovsson (S), ordförande

Ulf Kristersson (M), vice ordförande

Monica Green (S)

Maria Plass (M)

Jörgen Hellman (S)

Oscar Sjöstedt (SD)

Ingela Nylund Watz (S)

Janine Alm Ericson (MP)

Hans Unander (S)

Dennis Dioukarev (SD)

Erik Ullenhag (L)

Ulla Andersson (V)

Jakob Forssmed (KD)

Marie Granlund (S)

Fredrik Schulte (M)

Börje Vestlund (S)

Maria Malmer Stenergard (M)

Peter Helander (C)

Håkan Svenneling (V)

Ordföranden: Klockan är 9.00 och finansutskottets öppna utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport är därmed inledd. Jag vill börja med att hälsa John Hassler och Oskar Nordström Skans från Finanspolitiska rådet hjärtligt välkomna liksom finansminister Magdalena Andersson.

Den här övningen kommer att gå till på det viset att vi först får lyssna till John Hassler som föredrar rapporten. Sedan får finansministern en möjlighet att kommentera den innan ledamöterna i utskottet får en möjlighet att ställa frågor. Hela denna övning ska vara över till kl. 11.30.

Ni är alla hjärtligt välkomna hit. Jag börjar med att ge ordet till John Hassler, varsågod.

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Tack så mycket för att jag fick komma hit.

Finanspolitiska rådet är en del av det finanspolitiska ramverket. Vi består av oberoende forskare och experter, och vi gör arbetet vid sidan av våra ordinarie jobb eller annan verksamhet. Trots att vi är ganska få har vi en ganska bred sammansättning. Vi består av tre kvinnor och tre män. Vi har kompetens inom många områden. De av oss som är forskare har tidigare bland annat sysslat med arbetsmarknadsekonomi, social rörlighet, tillväxt, keynesiansk stabiliseringspolitik, handel och klimatekonomi. Alla vi forskare fortsätter också att forska inom de områdena.

Rådets huvudsakliga uppgift är att utvärdera regeringen utifrån de mål och regler som riksdagen har slagit fast och att också bidra till en bättre ekonomisk-politisk diskussion genom att påpeka och klargöra målkonflikter och behov av avvägningar mellan dessa mål. Vi och ramverket finns eftersom det funnits och finns en bred parlamentarisk uppslutning kring idén att delarna i ramverket leder till en bättre ekonomisk politik.

Trots att vi är regeringens och riksdagens redskap är det inte alltid jag känner mig fullt uppskattad. Jag kan förstå att vi i den dagliga politiska verksamheten ibland kan uppfattas som ett irritationsmoment och kanske till och med begränsande på politiken. Men jag vill passa på att försäkra att jag och mina kollegor ser som vår uppgift att bidra till en bättre ekonomisk politik. Den är inte bättre utifrån våra egna värderingar och uppfattningar utan i stället utifrån de mål som riksdag och regering har beslutat om.

Sveriges ekonomi är stark, tillväxten är hög, arbetslösheten är sjunkande, och statsskulden är låg. Sverige är på väg in i en högkonjunktur.

Det finansiella sparandet utvecklades i fel riktning 2013–2014, förstärktes kraftigt under 2015 men försvagas nu trots den starka konjunkturtillväxten. Vi menar att sparandet i stället borde fortsätta att förbättras för att skapa förutsättningar för att hantera en framtida lågkonjunktur.

Just nu står sommaren för dörren i Sverige både bildligt och bokstavligt talat. Vår något otacksamma uppgift i detta läge är att påminna om att vintern kommer. Vi vet inte när, men vi vet att den kommer. Vår uppgift blir alltså lite grann av att vara en partyförstörare. Vi tar den uppgiften på allvar även om vi inte njuter av den.

Vi menar att politiken borde innebära en stramare finanspolitik 2016–2018 än den politik som regeringen presenterar i vårpropositionen.

I den här figuren visar jag det strukturella sparandet enligt vårpropositionen. Där ser vi att sparandet har förändrats över tiden. Det strukturella sparandet är det sparande som försöker ta hänsyn till de mer eller mindre automatiska förändringar som uppstår på grund av att konjunkturen varierar.

Från lång erfarenhet vet vi att den ekonomiska politiken bör ge utrymme för underskott i lågkonjunktur som då måste balanseras av överskott i högkonjunktur. Om så inte sker tenderar politiken att bli destabiliserande.

Också det konjunkturjusterade sparandet som vi ser här bör på ett ordnat och följsamt sätt följa konjunkturutvecklingen och röra sig i någorlunda takt med konjunkturen. Syftet med överskottsmålet är just att underlätta en sådan politik.

I figuren lägger jag nu till Konjunkturinstitutets beräkningar av hur konjunkturen har utvecklats mätt som bnp-gapet. Vi ser att det finns exempel i figuren där kurvorna inte har rört sig åt samma håll, vilket de normalt sett borde. Det ena är 2013–2014 när konjunkturen förbättrades samtidigt som det strukturella sparandet försämrades. Det andra är det som gäller för 2016–2017 som vi ser framför oss här. Vi ser också en väldigt tydlig tendens under 2014–2015 att kurvorna rörde sig åt samma håll.

Vi menar att det ger uttryck för att det finns en betydande avvikelse mellan det finansiella sparandet och det som krävs utifrån ramverket och specifikt överskottsmålet. Såvitt vi förstår avviker vår uppfattning om existensen av en avvikelse inte från regeringens.

Avvikelser från överskottsmålet uppstår förstås från tid till annan av olika mer eller mindre välmotiverade orsaker. När de uppstår, och om man också beräknar att de kommer att kvarstå, är det väsentligt att avgöra om de kan motiveras med befogade argument.

Tillfälliga kostnadsökningar utanför politisk kontroll kan vara sådana motiv. En ovanligt bräcklig konjunkturutveckling kan också vara ett befogat argument för en avvikelse. Men det är uppenbart att det inte är ett argument som är relevant i dagens situation.

Vi har också gjort beräkningar av de temporära utgifter som nu har uppstått på grund av asylinvandringen. De har vi gjort utifrån de prognoser som finns i vårpropositionen för framtida flöden av asylinvandrare. Vår beräkning innebär att avvikelsen inte i någon större utsträckning, i varje fall inte fullständigt, kan förklaras av temporära utgifter för asylinvandringen.

I den här figuren har vi i den röda kurvan visat hur mycket vi kan räkna bort genom att ta hänsyn till de tillfälliga utgifterna för asylinvandringen från det strukturella underskottet. Vi ser att den röda kurvan visar en något bättre utveckling, men fortfarande en utveckling som inte går i takt med konjunkturen från och med nu och framöver.

Regeringen har också gjort en migrationsjustering som inte avviker påtagligt från vår, även om vi har förstått att regeringen menar att det inte ska ses som en egentlig beräkning av de sakerna. Men det är ändå intressant att notera.

En annan sak som är värd att notera när det gäller justeringen är att hur mycket av kostnaderna som är temporära är stort beroende av hur stora flödena av asylinvandrare kommer att bli i framtiden. Skulle asylinvandringen gå tillbaka till ungefär de nivåer som vi har haft under de senaste decennierna, ungefär 30 000 per år, skulle förstås justeringen bli betydligt mer och för 2016 kanske i storleksordningen 1 procent. Det skulle förstås leda till en annan bild. Men vi har tyckt att det är naturligt att vi utgår från de officiella prognoserna, som möjligen innehåller en viss säkerhetsmarginal.

Regeringen argumenterar när den diskuterar avvikelsen att den inte är särskilt oroande ur ett statsfinansiellt perspektiv. Statsskulden är låg och likaså räntorna. I någon mening har vi därmed råd att låna till de underskott som uppstår. Det är i och för sig sant, och vi gör ingen annan bedömning. Men vi menar att det inte är ett relevant argument. Det är inte förenligt med ramverket och heller inte förenligt med en ansvarsfull stabiliseringspolitik.

Vi är också bekymrade över att det inte finns någon plan, vilket krävs av ramverket och budgetlagen, för återgång när en avvikelse har uppstått. Vi menar att det skulle krävas ett åtagande om hur avvikelsen ska återtas. Det finns inte, såvitt vi kan bedöma. Vad som finns är en framskrivning av budgeten under konstanta regler. Men en sådan framskrivning ger med nästan naturnödvändighet alltid ett överskott på en egentligen godtycklig nivå om man låter den rulla tillräckligt lång tid framåt.

Vi menar att det krävs åtaganden att finansiera reformer och oförutsedda utgifter och ett tidsatt mål för när avvikelsen ska återtas. Självklart är ett sådant åtagande betingat. Det kan hända saker som gör att det inte är rimligt och realistiskt eller vettigt ekonomiskt att genomföra det. Det blir ett betingat åtagande men dock ett åtagande.

Slutsatsen av detta är att vi menar att regeringen inte har följt det finanspolitiska ramverket och specifikt bryter mot överskottsmålet.

Det pågår diskussioner om förändringar i ramverket. Vi tycker att det är naturligt att man från tid till annan diskuterar en omprövning av nivån för det finansiella sparandet och också andra delar i det finanspolitiska ramverket. Det kräver en konstruktiv och framåtblickande diskussion som inte styrs av kortsiktiga politiska motiv. Det är uppenbart ett stort ansvar för både regering och opposition som man tidigare har klarat genom att vi införde ramverket. Jag hoppas att man också kommer att klara det framöver.

Vi utgår från att den uppslutning som har funnits kring det finanspolitiska ramverket också kommer att ta sig uttryck i att man kommer att komma överens om hur det ska se ut framöver. Vi är lite bekymrade över det vakuum som nästan föreligger nu när det gäller särskilt överskottsmålet.

Även om det förstås inte är vi som bestämmer om överskottsmålets nivå har vi tyckt att vi kan bidra till en konstruktiv diskussion om detta. Vi har särskilt i vår förra rapport redovisat vad konsekvenserna skulle bli av olika förändringar. Vi konstaterar där att det har implicit funnits ett balansmål för staten tidigare i överskottsmålet. Det beror på den konstruktion som finns, nämligen att pensionssystemets sparande har räknats in.

Nu kan vi konstatera att pensionssystemets sparande faller. Det implicita balansmålet blir ett implicit överskottsmål för staten. Vår uppfattning är att det inte har kommit fram några uppenbara argument för att förändringar i pensionssystemets sparande ska slå igenom i förändringar i det implicita målet för staten. En utgångspunkt kanske borde vara att ungefär samma mål för statens sparande som har gällt tidigare också borde gälla fortsättningsvis.

En sådan ordning skulle innebära att statsskulden förmodligen fortsätter att minska i ganska långsam takt som dock innebär en minskning över tiden. Det är klart att man kan tänka sig att det kan behövas vissa buffertar och vissa extramarginaler här. Men vi tycker ändå att den utgångspunkten bör vara rimlig i en diskussion om förändringar av ramverket. Vi har också pekat på behovet av att ha en bättre ordning när det gäller att se till att uppfölja nivån.

Arbetslöshetsmålet är någonting som har diskuterats mycket i den politiska debatten. Regeringen har satt upp ett mål om att ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. Vår bedömning är liksom tidigare att det inte med någon större sannolikhet kommer att kunna nås.

Vi vill dock framhålla att det inte nödvändigtvis ska tas som ett uttryck för att arbetsmarknadsläget är särskilt dåligt i Sverige. Den förmodligen största anledningen till påståendet att det kommer att bli svårt att nå den lägsta arbetslösheten är att vi i Sverige har en i ett internationellt perspektiv väldigt stor andel av de arbetslösa som är heltidsstuderande och unga.

Den kategorin finns helt enkelt inte i de länder som vi jämför oss med, till exempel Österrike och Tyskland, på grund av en annan konstruktion av utbildningssystemet med ett stort inslag av lärlingsutbildning. Det betyder att Sverige i någon mening ser lite sämre ut än vad som är motiverat. I den meningen kan man säga att valet av mål har inneburit att regeringen på ett onödigt vis har bundit ris åt egen rygg.

Vi menar att siffersatta mål i politiken kan vara värdefulla. Det kan vara värdefullt också på arbetsmarknadspolitikens område. Men det är väsentligt att målet är på ett tydligt sätt kopplat till de identifierade problem man ser. Ett allmänt mål för arbetslöshetens genomsnitt över alla kategorier i arbetskraften tycker vi inte uppfyller ett sådant krav på koppling till specifika problem.

Därför har vi ansett att det kanske vore mer vettigt att ha separata mål för olika grupper. Vi har pekat på till exempel integration av nyanlända, ett snabbare inträde på arbetsmarknaden för unga och en successivt höjd pensionsålder.

Låt mig avslutningsvis säga några ord om infrastrukturen. Vi hade en ganska omfattande diskussion om det i förra årets rapport. Vi talar inte så mycket om det i årets rapport. Men vi noterar att de planerade investeringarna i höghastighetsjärnväg förmodligen är samhällsekonomiskt mycket olönsamma och att om motsatsen inte kan bevisas inte bör genomföras.

Riksdagen har beslutat att samhällsekonomisk lönsamhet, eller samhällsekonomisk effektivitet, som vi tolkar som samma sak, ska vara styrande för investeringsbesluten. Vi har också tidigare noterat att det inte sker i praktiken, vilket innebär att vi tycker att det skulle behövas ett ramverk i största allmänhet för att få bättre investeringsbeslut.

När det specifikt gäller ett beslut om höghastighetsjärnvägen menar vi att det inte bör undantas en normal budgetprövning genom lån i Riksgälden, som har föreslagits från vissa håll. Vi menar att det är viktigt att notera att en sådan finansiering inte gör att höghastighetsjärnvägen blir billigare på något sätt. Det gäller oavsett om det finansieras via Riksgälden eller via budgeten. Den samhällsekonomiska kalkylen påverkas inte alls av en sådan förändring i hur det finansieras.

Det är också viktigt att notera att statens lånebehov påverkas på exakt samma sätt oavsett om det går via budgeten med anslag eller via Riksgälden. Eventuella svårigheter att rymma en sådan investering inom ramen för överskottsmål, ett annat saldomål eller utgiftstaken blir desamma i båda fallen.

En finansiering via Riksgälden i stället för via anslag handlar alltså inte alls om finansiering, utan den blir exakt densamma i båda fallen. Däremot handlar det om transparens och tydlighet. Vi är oroliga för att om man inte följer den normala ordningen kommer man inte att få den utgiftsprövning som behövs som syftar till att få en effektiv användning av statens medel. Vi menar att man bör använda sig av budgetlagens normala ordning och besluta om en eventuell finansiering av järnvägen via anslag.

Jag tackar där för mig. Jag passar också på att tacka för mina tre år som ordförande i Finanspolitiska rådet. Jag har nu utfört min uppgift, och nya personer kommer att träda till. Jag passar också på att tacka för Oskar Nordström Skans som också lämnar rådet.

Ordföranden: Tack så mycket för det och för de åren. Vi ger ordet till finansminister Magdalena Andersson att kommentera rådets rapport, varsågod.

Finansminister Magdalena Andersson: Tack så mycket för möjligheten att komma hit och kommentera rapporten. Jag tänkte göra en kort inledning och sedan ge övergripande slutsatser. De övergripande kommentarerna handlar om arbetsmarknaden och sedan något om infrastrukturen, finanspolitikens inriktning och utgiftstaken.

Det är många olika organ som granskar den ekonomiska politiken, både internationella men också flera nationella aktörer, och det är väldigt bra. Vi har EU som kommer med löpande utvärderingar av den ekonomiska politiken i medlemsstaterna. Även OECD gör ländergranskningar men också granskningar över olika politikområden, och IMF gör också granskningar.

I Sverige har vi förutom Finanspolitiska rådet, ESV, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen som granskar den svenska ekonomiska politiken. Det är naturligtvis väldigt värdefullt att det finns en fungerande extern uppföljning av finanspolitiken. Det är någonting som ger stöd i beslutsfattandet. Mot den bakgrunden välkomnar jag även årets rapport från Finanspolitiska rådet.

Jag ska gå över till att något kommentera de övergripande slutsatser som rådet har kommit med. Först tittar man på integrationen på arbetsmarknaden. Det är ett väldigt viktigt område som vi kommer att behöva att kanske först diskutera och samtidigt jobba med under de kommande åren.

Finanspolitiska rådet konstaterar att integrationen behöver förbättras och motiverar fler satsningar på utbildning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och subventionerade anställningar.

Det ser små effekter av lägre ingångslöner, om man har lägre löner, men de kan vara större för svaga grupper på arbetsmarknaden. Det konstaterar också att lönebildningen är en fråga för arbetsmarknadens parter.

Precis som John Hassler sa gör det bedömningen att man inte når arbetslöshetsmålet utan vill ha en annan formulering av arbetslöshetsmålet.

Jag ska kommentera åtgärder för att stärka integrationen och sänka arbetslösheten. Det finns en rad åtgärder som regeringen har vidtagit som ligger helt i linje med det som Finanspolitiska rådet föreslår. Vi har olika sätt som gör det billigare för arbetsgivare att anställa människor som står längre från arbetsmarknaden och kanske har låg produktivitet på den svenska arbetsmarknaden.

Här finns en rad olika subventioner för arbetsgivare som vill anställa personer som står långt från arbetsmarknaden: nystartsjobb och instegsjobb men också nya subventioner som traineejobb och extratjänster i välfärden. Vi har också kraftigt ökat antalet utbildningsplatser som finns i arbetsmarknadsutbildning, komvux, yrkesvux, folkhögskolor, yrkeshögskolor men också den högre utbildningen.

Vi har infört snabbspår inom en rad olika sektorer där det i dag råder arbetskraftsbrist i Sverige och där vi vet att det kan finnas personer som nu kommer till Sverige som har kompetens. Det finns bland annat ett för kockar, och vi kommer också att starta ett för entreprenörer.

Vi satsar extra på validering för att man ska validera den kunskap man har, och vi satsar ytterligare på svenska för invandrare. Vi genomför också en reform av etableringsersättningen för att stärka incitamenten att vara aktiv under etableringsfasen.

Detta är ganska omfattande satsningar. Om man tittar på utbildningssatsningar och ytterligare åtgärder vad gäller matchningsmöjligheter inom arbetsmarknadspolitiken är det en utbyggnad av 50 000 platser i år som sedan byggs ut ytterligare under mandatperioden.

Vad gäller lägre ingångslöner delar jag helt Finanspolitiska rådets uppfattning att detta är en fråga för arbetsmarknadens parter. Här har båda parterna på arbetsmarknaden varit tydliga med att de anser att det bör vara så. Både LO och Svenskt Näringsliv menar att det finns en helt annan flexibilitet vad gäller lönebildningen om den sköts av arbetsmarknadens parter snarare än via riksdagen där beslut kan vara tröga och ta längre tid. Det ger inte den flexibilitet som behövs på arbetsmarknaden. Det är också en grundbult i den svenska modellen.

Om man tittar på lägre ingångslöner finns en stor diskussion om vad det innebär och vad det skulle innebära för spridningseffekter. Det finns forskningsstudier som pekar på att det skulle kunna ha ganska omfattande spridningseffekter. När OECD var här i förra veckan var de tydliga med att de inte såg lägre löner som lösningen framåt.

En annan aspekt som jag själv kan tycka inte har varit uppe tillräckligt mycket i debatten är att det är väldigt oklart vilka som får jobben. Om man försöker att på olika sätt sänka ingångslönerna finns det ingen som helst garanti för att de jobben går till de som har sökt asyl och är nyanlända i Sverige. De kan till exempel lika gärna gå till arbetskraftsinvandrare från andra EU-länder. Det är någonting som man har sett i Storbritannien och som har lett till en väldigt livlig debatt där.

Har man låga löner behöver de för att man ska kunna leva på dem kompletteras antingen med omfattande skatterabatter som i Storbritannien eller som i Sverige med skatterabatter eller som det fungerar i dag med stöd inom försörjningsstödet. Det är klart att om man har många jobb med väldigt låga löner som inte nödvändigtvis går till dem som har sökt asyl i Sverige utan kanske till nya EU-migranter innebär det inte en minskad belastning på statskassan utan i så fall en ökad belastning på statskassan när det kommer nya grupper av människor från andra EU-länder som jobbar till dessa låga löner men då behöver försörjningsstöd för att kunna försörja sig.

Det är inte uppenbart att låga ingångslöner är en lösning för att människor som har sökt asyl får jobb i Sverige. Så är det däremot om man har olika former av stöd via arbetsmarknadspolitiken. Då kan man se till att de riktas mot personer som befinner sig i Sverige.

Starka parter på arbetsmarknaden som självständigt förhandlar har vi redan talat om.

Om vi tittar på infrastrukturen skriver Finanspolitiska rådet att höghastighetsjärnväg är samhällsekonomiskt olönsam och att ett ramverk för infrastrukturbeslut behöver införas. Vad gäller höghastighetsjärnvägen har vi noterat att de beräknade kostnaderna för höghastighetsbanan har stigit väldigt kraftigt. Det är naturligtvis någonting som är problematiskt. Det är också därför som regeringen har gett ett antal uppdrag till Trafikverket för att titta på hur man kan få ned kostnaderna. Man tittar på alternativa åtgärder för att få en bättre fungerande järnväg. Vi har också bett om en second opinion vad gäller de samhällsekonomiska beräkningarna.

Här är det naturligtvis viktigt att det finns ett ordentligt och väl genomarbetat beslutsunderlag innan man fattar den typen av långsiktiga och väldigt omfattande beslut.

Vad gäller samhällsekonomisk analys är det viktigt att poängtera att det är någonting som görs för stora projekt inför infrastrukturinvesteringar. Det är någonting som är ett viktigt underlag i besluten för regering och riksdag. Det kommer en ny infrastrukturproposition nu till hösten. Där kan vi från regeringens sida se hur man kan förbättra prioriteringen av åtgärder. Den förra infrastrukturpropositionen fick ju en del kritik från Finanspolitiska rådet.

Samtidigt är det viktigt att säga att regering och riksdag också har politiska hänsyn som de behöver ta när de bestämmer om vilka infrastrukturinvesteringar man ska göra. Där vi har ett ansvar för att människor i hela landet ska känna att de är med och ska finnas med i politiken. Det kan annars få politiska konsekvenser som kan vara förödande.

Om vi går över till finanspolitiken skriver Finanspolitiska rådet att det är en avvikelse från målet trots att ekonomin utvecklas starkt, att det behövs en plan för att återgå till målet och att krona för krona inte längre gäller.

När vi tittar på det finansiella sparandet över tid ser vi hur det finansiella sparandet gick från stora överskott före krisen till att de överskotten minskade och blev ett underskott under själva krisen. Det är precis det som man har det finanspolitiska ramverket till. Man har överskott i goda tider, och sedan kan man spendera det i dåliga tider. Det gjorde den tidigare regeringen. Det har jag heller inte kritiserat den för.

När däremot konjunkturen stärktes i slutet på förra mandatperioden 2013–2014 fortsatte man att genomföra väldigt stora ofinansierade skattesänkningar. Det gjorde att vi inte stod rustade nu hösten 2015 när det kom överraskande händelser som vi vet att det förr eller senare kommer. Vi ser att finanspolitiken lades om efter 2014 i en bana som inte längre sluttar nedåt utan sluttar uppåt.

Det läge som vi stod i 2014 kan man schematiskt visa på det här sättet. Här har vi en schematisk bild över det finansiella sparandet. Vi har där storleken på det finansiella sparandet på X-axeln och tiden längs Y-axeln. Om vi tänker oss att man har ett överskottsmål på 1 procent ska statsfinanserna kunna vara över 1 procent när det är goda tider, och sedan går det schematiskt ned till kanske noll eller till och med minus i dåliga tider. Det svänger så över en konjunkturcykel. I det här läget är det strukturella sparandet över en konjunkturcykel +1 procent.

I det läge vi tog över 2014 var det strukturella sparandet snarare på −1 procent av bnp. Det fluktuerade runt −1 procent. I en normalkonjunktur hade vi haft ett underskott på motsvarande −1 procent av bnp. Mellan dessa två kurvor är det 75 miljarder kronor. Här har det varit en diskussion. Hur snabbt ska man hämta tillbaka det faktum att vi låg väldigt långt från banan på +1 procent 2014 då vi i stället låg på −1 procent i strukturellt sparande?

Man kan naturligtvis diskutera hur snabbt det är lämpligt och väl avvägt i en ekonomi att hämta tillbaka det här.

Det här är en av orsakerna till att sparandet inte är starkare än det är just nu – att vi låg långt från banan för bara ett drygt år sedan. Den andra orsaken är de ökade migrationskostnaderna, som jag kommer tillbaka till. Det finns alltså två förklaringar till att det finansiella sparandet inte ser bättre ut än det gör i dagsläget. Den ena är det faktum att vi låg långt från banan för bara ett drygt år sedan, och den andra är att vi har fått ökade kostnader för migrationen.

Det har förts en diskussion om den genomförda politiken – är den expansiv? Jämfört med 2014 är den absolut inte expansiv. Det här gäller det strukturella sparandet, så här har man justerat sparandet för konjunkturutvecklingen.

År 2014 hade vi ett strukturellt sparande på −40 miljarder. Det är alltså −1 procent i strukturellt sparande. Det har sedan förbättrats till att ligga närmare en strukturell balans – något strukturellt överskott för 2015 och sedan något underskott för 2016. Det senare beror mycket på att migrationsutgifterna slår igenom. Jag ska visa det närmare sedan. För 2020 är vi i det närmaste tillbaka på överskottsmålet på 1 procent.

Det är viktigt att säga att alla dessa beräkningar utgår från Migrationsverkets prognos – inte den senaste prognosen utan den som vi hade när vi lämnade vårpropositionen till riksdagen. Alla de här sifforna är alltså från vårpropositionen, och då låg migrationsprognosen på 100 000 i år. Sedan har Migrationsverket ändrat den prognosen, och jag kommer med nya prognoser så småningom. Det ser inte sämre ut, kan man konstatera.

Vad händer under de här åren? Vad händer till exempel mellan 2015 och 2016 som gör att det konjunkturjusterade sparandet försvagas något? Det är saker som är utanför konjunkturen. Vi har delat upp förändringarna mellan olika delar av ekonomin.

Det som är överst i staplarna på bilden, det mörkblå, är statsbudgeten exklusive asylsökande. Mellan –15 och –16 stärks statsbudgeten exklusive asylsökande med 0,5 procent av bnp. Däremot ökar kostnaderna för asylsökande, det ljusblå, med 0,6 procent av bnp. Det tar så att säga ut den åtstramning som finns i statsbudgeten.

Kommunsektorn ger ett negativt bidrag till det strukturella sparandet på 0,2 procent av bnp, mycket på grund av att migrationskostnaderna slår igenom även i kommunerna. Därutöver ger pensionssystemet ett negativt bidrag.

Själva statsbudgeten ger ett positivt bidrag. Däremot ger kommuner, pensionssystem och asylsökande ett negativt bidrag till det strukturella sparandet mellan –15 och –16.

Även mellan –16 och –17 ger kostnaderna för asylsökande, kommunsektorn och pensionerna ett negativt bidrag. Samtidigt är den naturliga åtstramningen i statsbudgeten betydligt svagare mellan –16 och –17 än mellan –15 och –16. Det beror bland annat på hur assistansersättningen betalas ut, hur vi får tillbaka pengar från EU-avgiften samt en rad andra mindre poster.

Vi ser hur statsfinanserna stärks under de kommande åren. Återigen: Allt detta bygger på den migrationsprognos som Migrationsverket kom med i januari eller om det var februari, inte den senaste i april.

Dock är det viktigt att påpeka att den offentliga skuldsättningen minskar under hela den här perioden – i den här prognosen ned till 37 procent av bnp till 2020.

För att kommentera statsfinanserna ser vi att finanspolitiken har lagts om i en mer ansvarsfull riktning och att underskotten från 2014 har minskat kraftigt. Det konjunkturjusterade sparandet stärktes med 1,2 procentenheter för 2015.

En annan sak som är viktig att påpeka är att det finanspolitiska ramverket självklart styr politiken. Däremot är vår bedömning att krona för krona har spelat ut sin roll.

Krona för krona var någonting som man lanserade för nya reformer, däremot inte för volymbaserade utgiftsförändringar. I ett läge där de volymbaserade utgiftsförändringarna är det stora som händer i statsbudgeten blir det konstigt att ha fokus på krona för krona. Risken är att man säger: ”Vi vill spara 100 miljoner här, och så lägger vi 100 miljoner på en ny reform.” Då har man inte alls fokus på de 30 miljarder som vi har ökat anslaget till Migrationsverket med i år. Det blir som att sila mygg och svälja kameler. Därför är vår bedömning att krona för krona inte är en lämplig metod att använda i det här läget.

Däremot har regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder för att få ned antalet människor som söker asyl i Sverige och för att fler människor i stället ska söka asyl i andra länder. Detta så att vi gör någonting åt det som är den stora kostnadsposten i budgeten.

Risken med krona för krona i det längre loppet är också att man får för mycket fokus på de kortsiktiga förändringarna av politiken och för lite fokus på vad det långsiktigt innebär för statsfinanserna.

Vad gäller det finanspolitiska ramverket gör regeringen en helhetsbedömning av finanspolitikens inriktning i varje budget utifrån var man står och vad som är en lämplig takt tillbaka till målet. Det är den banan vi har presenterat. Det finansiella sparandet ska naturligtvis tillbaka till både balans och överskott. Det är också den bana som regeringen har presenterat.

Det stora som har hänt – förutom att vi tog över statsfinanserna i ett läge då de låg ungefär 75 miljarder från den bana för överskottsmålet som man borde ha – är att kostnaderna har ökat inom flera områden. Det stora är naturligtvis migration, men det ökar också inom sjukförsäkringen och assistansersättningen.

Här delar Finanspolitiska rådet regeringens bedömning att de tillfälliga ökningarna av migrationsutgifterna inte bör motsvaras av kortsiktiga snabba besparingar eller skattehöjningar.

Det här är återigen inte utifrån den senaste migrationsprognosen utan den som vi har i vårbudgeten. Där ser vi kostnaderna för migration och integration, UO8. Då har vi tagit bort biståndsavräkningar och hur mycket de ökar under de kommande åren. Från att ha legat på mellan 0,2 och 0,3 procent av bnp under en lång rad år ökar de med drygt 1 procent av bnp för att i år vara 1,3 procent av bnp och stiga till 1,5 och 1,4 procent av bnp under de kommande åren. Det är förklaringen till att statsfinanserna inte återhämtar sig så snabbt som de annars skulle ha gjort.

För att se hur statsfinanserna skulle se ut om vi hade ett mer normalt läge vad gäller migrationen har vi i vårpropositionen ett migrationsjusterat sparande, där vi har tittat på hur det skulle vara om man hade ett historiskt genomsnitt gånger två. Vi har alltså dubblat det historiska genomsnittet för att se hur det strukturella sparandet skulle se ut.

Om man tittar på det migrationsjusterade ”historisk enkel”, alltså hur det migrationsjusterade sparandet hade sett ut om vi haft normal migration, ser man att statsfinanserna naturligtvis förbättras snabbare med historisk enkel än med historisk dubbel vad gäller det strukturella sparandet om man tar bort det.

Det regeringen har gjort är att försöka hantera den kostnadsutveckling som vi ser på migrationsområdet men också på sjukförsäkringsområdet. Vad gäller asylsökande innebär alla de människor som kom 2015 temporärt höjda utgifter. Men det påverkar inte den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna och bör därför inte mötas av akuta åtstramningar. Den bedömningen delar vi med Finanspolitiska rådet.

Däremot är det viktigt att göra någonting åt situationen som sådan. Av rent praktiska orsaker är det svårt att ta emot så många asylsökande, men det påverkar också kostnaderna i och med de nya regler som regeringen har infört. Det innebär också att antalet asylsökande till Sverige har minskat väldigt kraftigt under det här året jämfört med slutet av förra året. Vi ligger nu närmare det historiska snittet än de senaste årens högre tal.

Vad gäller sjukförsäkringen blev det en vändning ungefär 2010. Från att sjukskrivningstalen minskade och man lyckades få bukt med den kurvan har sjuktalen ökat sedan 2010 och ligger nu i en bana där de fortsätter att öka under de kommande åren. Vi behöver naturligtvis vidta åtgärder för att begränsa den kostnadsutvecklingen.

Regeringen har ett ganska omfattande åtgärdsprogram på sjukförsäkringsområdet. Vi tittar på en rad olika faktorer som kan vara orsak till att sjukförsäkringskostnaderna ökar och har åtgärder för att få bukt med det. Därutöver har vi remitterat ett förslag till medfinansiering vid längre sjukskrivningar eftersom det i dagsläget är uppenbart att arbetsgivare inte har särskilt mycket drivkrafter att försöka få människor som varit långtidssjukskrivna tillbaka till arbetet.

Självklart jobbar vi också med ytterligare besparingar inom dessa men också andra områden, inte minst på migrationsområdet där det bör finnas ytterligare potential vad gäller ensamkommande barn. Dygnskostnaden i snitt för barn ligger fortfarande väldigt högt, så där bör man kunna komma med ytterligare åtgärder. Det tittar vi på inför höstens budget.

Något om taken: Finanspolitiska rådet menar att utgifter inte bör flyttas mellan år för att klara taken men att man inte heller bör höja taken. Samtidigt delar rådet vår uppfattning att man inte bör finansiera migrationskostnaderna.

Det som hände i höstas var att utgifterna kopplade till asylmottagandet gjorde att utgiftstaket riskerade att överskridas. Då är regeringen enligt budgetlagen skyldig att vidta åtgärder.

Det man då kan göra är att genomföra besparingar. Finanspolitiska rådet tycker inte att man ska finansiera migrationsutgifter, så det menade rådet att man inte skulle göra. Det andra man kan göra är att flytta utgifter. Det tycker Finanspolitiska rådet inte att man bör göra. Det tredje man kan göra är att höja taket. Nej, det tycker Finanspolitiska rådet inte heller att man ska göra – möjligen i allra sista stund.

Det vi gjorde från regeringens sida var att genomföra besparingar. Vi genomförde en rad konkreta besparingar för innevarande år och begränsade möjligheterna att genomföra en del reformer som vi hade planerat. Vi har också flyttat en del utgifter både framåt och bakåt – vi har tidigarelagt en del utbetalningar men också senarelagt en del reformer.

Det här har vi gjort för att inte behöva gå till riksdagen och höja taket. Här gör vi från regeringens sida en annan bedömning än Finanspolitiska rådet. Vi tror att det skulle få fler dåliga långsiktiga konsekvenser att riskera att behöva gå till riksdagen och höja taket än att vidta åtgärder för att försöka se till att vi klarar oss under taket.

Vår bedömning är att taket, som inte har höjts av någon tidigare regering annat än vid regeringsskiften, har en tydlig begränsande effekt på finanspolitiken. Vi vidtog åtgärder i vintras, som jag berättade. Det är åtgärder som även tidigare regeringar har vidtagit, till exempel 2009 och 2002. Att tidigarelägga utgifter, till exempel, gjordes 2009. Vår bedömning är att man hade försvagat ramverkets ställning om man i stället hade höjt taket.

Här gör vi olika bedömningar. Man kan naturligtvis diskutera och göra olika bedömningar, men det är regeringens fasta övertygelse att det är bättre att göra så som vi gjorde än att gå till riksdagen med en takhöjning.

Vi har också – inte minst viktigt att påpeka – agerat vad gäller en annan aspekt för att klara taken, nämligen att få fler människor att söka asyl i andra EU-länder. Det gör också att marginalerna till taket för innevarande år ser betydligt bättre ut än vi trodde i december.

Ordföranden: Då går vi över till ledamöternas frågor, som förstås kan riktas både till rådet och till finansministern.

Vi tar partierna i storleksordning och ett par eller tre frågeställare åt gången.

Jag ska själv ställa den första frågan, men jag vill först konstatera att det är väldigt bra att vi i Sverige kan säga att mycket utvecklas positivt – arbetslösheten sjunker, tillväxten är hög, det finansiella sparandet har stärkts kraftigt jämfört med något år tillbaka i tiden – för att sedan ge oss i kast med alla de problem som vi ser. Det är i grunden väldigt sunt, och det är säkert också därför det går lite bättre för oss än för många andra länder.

Jag skulle vilja knyta an till den frågeställning som finansministern tog upp på slutet, för när jag läser rådets rapport undrar jag hur man ser på det här med utgiftstaken och deras funktion.

Med dagens regelverk är regeringen tvungen att agera om taken skulle överskridas. För egen del tycker jag inte att det bara är en regelfråga. Jag måste säga att jag föredrar regeringar som är aktiva och skjuter på reformer, tar initiativ och lägger fram förslag – till exempel att minska kostnaderna på migrationsområdet – och som inte sitter och väntar och hoppas på det bästa.

En samlad läsning som jag gör den – John Hassler får gärna kommentera det – är att rådet har en något annan uppfattning, nämligen att man nog borde vänta för att om det behövs föreslå höjda tak. Detta eftersom man inte tycker att tillfälliga utgifter på migrationsområdet nödvändigtvis ska finansieras och är väldigt kritisk mot att flytta utgifter mellan åren.

Men om vi väljer höja-taket-vägen – om regelverket skulle tillåta det; om vi skulle ändra det – ger det ett närmast oändligt utrymme jämfört med den modell som regeringen både nu och tidigare har valt. Den håller sig inom beslutade tak, antingen innevarande eller kommande. Det är ju en restriktiv väg jämfört med att gå till riksdagen och begära höjda tak.

Om det är rådets slutsats är det en ganska oortodox sådan för ett finanspolitiskt råd. Jag skulle gärna vilja höra kommentarer till det.

Maria Plass (M): Tack för föredragningarna och för en intressant rapport!

Ni skriver i rapporten att svensk ekonomi har utvecklats starkt under 2015 och att lågkonjunkturen efter finanskrisen är på väg att övergå i en högkonjunktur.

Ni pekar också på att finanspolitiken och räntepolitiken är mycket expansiv trots att ekonomin går in i den här högkonjunkturen och att finanspolitiken bör vara stramare än den är för närvarande.

Min fråga är om ni kan utveckla hur ni ser på konsekvenserna av den expansiva ekonomiska politik som förs och hur stora riskerna är för överhettning.

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Till Fredrik Olovsson: Självklart tycker vi inte att det bästa är att man väntar och ser och inte gör någonting. Ser man en stor utgiftsexpansion som hotar utgiftstaket ska man självklart vidta alla åtgärder man tycker är rimliga för att minska risken att utgiftstaket bryts. Det är en självklarhet, tycker jag.

Vi framstod i Magdalena Anderssons föredragning som att vi säger nej till allting. Så är förstås inte alls fallet. Tvärtom menar vi att man bör föra en stramare finanspolitik. Vi har inte sagt att alla kostnader för asylmottagandet ska få slå igenom i budgeten, utan det är de temporära.

Inom ramen för det som vi har sagt finns det förstås möjligheter att göra åtstramningar, och det är precis det vi anser att man bör göra i det här läget. Hur långt man ska gå kan diskuteras, men några behövs. Det är inte uppenbart att det hade räckt för att fullständigt undanröja risken att taket skulle brytas i höstas, men det var i alla fall möjligt att man inte skulle ha behövt höja det.

Vår uppfattning är att man ska göra allt som är ekonomiskt rimligt, givet till exempel konjunkturutvecklingen, för att minska risken att taket bryts. Skulle det visa sig att det inte räcker kan man i det läget, menar vi, gå till riksdagen och begära en höjning.

Om man kan visa att man verkligen har gjort allt som är rimligt för att minska riskerna tror jag att risken att trovärdigheten i systemet minskar efter en sådan höjning är ganska begränsad. Men en sådan höjning kan förstås inte vara oändlig – då är det uppenbart att förtroendet för systemet minskar.

Vi tycker sammanfattningsvis inte att man skulle ha väntat och sett och inte gjort någonting. Tvärtom skulle man ha gjort allt som är rimligt när det gäller att förstärka budgeten och minska risken för ett överskridande av utgiftstaket.

Till Maria Plass: När det gäller konsekvenserna av en alltför expansiv politik i dag kan man först konstatera att det inte är ett hot mot de offentliga finanserna. Det är konjunkturutvecklingen och det stabiliseringspolitiska som vi ser som ett bekymmer.

Vi vet ju av historien att en procyklisk finanspolitik tenderar att leda till större konjunkturvariationer. Högkonjunkturerna blir hetare och lågkonjunkturerna djupare om man för en sådan politik. Men det finns inte möjlighet att säga exakt hur mycket riskerna för en snabb konjunkturnedgång ökar. En sådan exakthet finns inte, särskilt inte i Finanspolitiska rådets bedömningar, utan här får vi förlita oss på vad Konjunkturinstitutet och andra säger.

Jag kan alltså inte kvantifiera risken, men erfarenheten säger att bra stabiliseringspolitik är kontracyklisk och inte procyklisk. Alla vet ju att sparandet ska förbättras när konjunkturen går upp. Gör man inte det riskerar man att få en djupare lågkonjunktur senare – exakt hur mycket djupare är svårt att kvantifiera.

Oscar Sjöstedt (SD): Herr ordförande! Jag har en fundering som gäller den kritik som rådet tar upp rörande det som kallas statiska och dynamiska beräkningar, alltså det faktum att regeringen inte förhåller sig till olika typer av beteendeförändringar som uppstår när man höjer olika skatter.

Det exempel som rådet tar upp är skattehöjningar på arbete. Man menar att om man tar alla dynamiska effekter i beaktande kommer regeringens skattehöjningar inte att leda till några förstärkningar över huvud taget av de offentliga finanserna.

Både jag och ett par andra ledamöter approcherade finansministern om det här på frågestunden i förra veckan. Svaret var i princip att rådet och departementet gör olika bedömningar och att det finns en viss risk förknippad med att göra enbart dynamiska beräkningar eftersom det så att säga bjuder in till glädjekalkyler. Därvidlag delar jag såklart finansministerns bedömning.

Min fråga är vad som i så fall förhindrar att man åtminstone resonerar kring frågan, exempelvis i en bilaga eller dylikt. Man kan fortfarande ha den statiska beräkningen som grund, men det borde ju vara på det sättet att det är lika riskfyllt att enbart förlita sig på statiska kalkyler som att enbart förlita sig på dynamiska kalkyler.

Min fråga till rådet är varför man gör olika bedömningar i det här avseendet. Att man gör det har vi förstått, men varför blir det så? Använder man helt olika modeller, antar man helt olika värden på elasticiteter och dylikt eller är det helt enkelt så att Finansdepartementet gör glädjekalkyler eftersom det ligger i dess egenintresse att göra så?

Janine Alm Ericson (MP): Jag har ett par frågor angående höghastighetsjärnvägen. Rådet konstaterar att kostnadsberäkningarna är behäftade med mycket stor osäkerhet. Det tog också finansministern upp här. Ändå slår man i slutet av kapitlet om infrastruktur fast att investeringarna i höghastighetsjärnväg bedöms som samhällsekonomiskt mycket olönsamma och att investeringarna därför inte bör genomföras.

I presentationen hade det här mildrats lite. Man hade lagt in ett ”förmodligen”, vilket jag antar beror på att den här kritiken har kommit upp. Men i texten ser jag ingenstans att rådet tar upp den kritik som har riktats mot Trafikverkets kalkyler och beräkningar av vad som är samhällsekonomiskt mycket olönsamt. Jag vill gärna höra hur ni resonerar kring det och hur man kan dra så pass säkra slutsatser av ett så pass osäkert underlag.

En angränsande fråga är att vi kan konstatera att ett hållbart transportsystem är avgörande för att vi ska klara bland annat klimatmålen. Vi vet också att de befintliga banorna på många håll är fullt utnyttjade i sin fulla kapacitet. För att klara ett hållbart transportsystem och klimatmålen behöver vi alltså ändå nya stambanor. Det resoneras om kostnaderna i det liggande förslaget om höghastighetsjärnväg, men det finns ju alternativa kostnader om vi inte klarar den här utmaningen. Hur ser rådet på de alternativa kostnaderna, och hur ska man kunna se över det bättre framöver?

Peter Helander (C): Tack för bra föredragningar! Finanspolitiska rådets rekommendationer på arbetsmarknadsområdet är intressanta. Vi vet ju alla att det är en av de viktigaste utmaningarna som Sverige står inför för att klara finansiell stabilitet på lite längre sikt.

Jag har särskilt noterat att rådet förespråkar ingångsjobb med lite lägre ingångslöner för grupper som i dag står en bra bit från arbetsmarknaden. Jag undrar om professor Hassler kan kommentera detta och särskilt beröra det ämne som är aktuellt och debatteras mycket nu: att lägre ingångslöner kan spilla över i generellt lägre löner.

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Jag börjar med Oscar Sjöstedts fråga om de så kallade dynamiska effekterna.

Det är Lennart Flood som har gjort det här. Han har använt en något annorlunda beräkningsmodell än den som används på Finansdepartementet.

Jag tror att man kan dela in de dynamiska effekterna i två komponenter. Den ena är den ganska direkta effekten på arbetsutbud i antal timmar. Den andra är den effekt man får om incitamenten förändras – då kan också incitamenten till att göra karriär, jobba hårdare och så vidare förändras. Det får också en effekt på statsbudgeten.

Den första delen finns det relativt sett större kunskap om storleken på än den andra. Min bedömning när det gäller den första delen är att skillnaderna mellan Lennart Floods kalkyler som vi har använt och dem som används på Finansdepartementet är marginella.

När det gäller den andra delen är det möjligt att det finns något större skillnader i kalkylerna. I vilket fall är det väl naturligt att tänka sig att det finns en större osäkerhet i den andra delen eftersom det verkar mer långsiktigt när folks karriärincitament och så vidare förändras. Det får vi räkna med.

Man ska alltid ta den här typen av kvantitativa kalkyler med en nypa salt. Det gäller kanske i särskilt hög utsträckning den här sista komponenten. Vi redovisar kronor på ganska detaljerad nivå, men det är självklart att det finns en betydande osäkerhet.

När det gäller effekten på arbetsutbudet tror jag inte att det är några betydande skillnader mellan de kalkyler som vi gör och dem som normalt görs på Finansdepartementet. Jag tror inte att det fanns någon förvåning över våra siffror på Finansdepartementet. Det är också därför vi tycker att det är riktigt att redovisa det här för att få en effektiv diskussion om den ekonomiska politiken.

Till Janine Alm Ericson: Vi gör ju inte några egna samhällsekonomiska kalkyler av höghastighetsjärnvägen, utan vi har använt oss av de beräkningar som har gjorts. Vår bedömning är att de klart och tydligt pekar mot att den samhällsekonomiska lönsamheten är väldigt låg – den är i storleksordningen att man förlorar kanske 40–50 öre på varje krona man investerar samhällsekonomiskt. Det är alltså robust olönsamt.

Det här är förstås inte någonting som man kan bevisa är sant. Det finns säkert osäkerhet om till exempel kostnaden för att bygga den här järnvägen. Jag noterade nyheterna i går att det finns idéer om hur man skulle kunna sänka kostnaderna betydligt. Min enkla överslagsberäkning är att skulle det här bli ungefär hälften så dyrt som man har beräknat, ja, då skulle det kanske kunna vara lönsamt. Jag är inte tillräckligt bra ingenjör för att kunna bedöma sannolikheten att man skulle kunna pressa kostnaderna så mycket. Men i nuläget pekar allt på att det här är väldigt samhällsekonomiskt olönsamt.

Såvitt jag kan bedöma innebär de här kalkylerna också att det här är ett väldigt ineffektivt sätt att nå klimatmål. Det är tveksamt om det har någon större betydelse för utsläppen över huvud taget att genomföra ett sådant här projekt. Det är förstås kunskaper som utvecklas, men jag tycker att det är en robust och tydlig bedömning i dagsläget.

Peter Helanders fråga om spridningseffekten – vill du säga någonting om den, Oskar?

Oskar Nordström Skans, Finanspolitiska rådet: Du skickar de svåra till mig.

Det är såklart en svår fråga hur stora spridningseffekterna är. Framför allt beror det på exakt vad det är man gör.

Om man är intresserad av att minimera spridningseffekterna ska man nog följa vårt råd och försöka se till att det är parterna som implementerar en sänkning av lönekostnaderna. Då kan man hitta konstruktioner som minimerar spridningseffekterna; det är jag helt övertygad om.

Kollektivavtal är mycket komplicerade dokument som betingar lönenivåer, ersättningar och annat på variabler som berör branscherfarenhet, erfarenhet på företaget, ålder och så vidare. Vi förespråkar att man kvarstår vid en lönesättningsmodell där parterna ansvarar för lönesättningen. Vi tror att det är viktigt att parterna tar ett ansvar för att hjälpa till med den situation som vi står inför där vi har en stor utmaning på arbetsmarknaden. I det sammanhanget rekommenderar vi att regeringen så kraftfullt som möjligt försöker stödja parterna i arbetet med att också stimulera efterfrågesidan.

De starkaste verktyg som man har som politiker när det gäller arbetsmarknaden ligger alltid på utbudssidan. Man kan påverka mycket mer direkt vad individer gör än företag. Det är mycket svårare på efterfrågesidan. Men om man står inför en situation där väldigt många med dåliga kvalifikationer ska in på arbetsmarknaden och vi har väldigt få okvalificerade jobb är det naturligt att också tänka på vad man kan göra på efterfrågesidan. Då är lönekostnaden naturligtvis en del av det.

Då behöver man stödja parterna i arbetet med att hitta konstruktioner som möjliggör och underlättar för okvalificerade personer att komma in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt, med så små spridningseffekter som möjligt.

Jag är medveten om att detta är ett ganska luddigt svar. Vi har en diskussion i rapporten där vi tar upp den evidens som finns om dessa saker. Det viktigaste är att komma ihåg att det beror på vad man gör hur stora spridningseffekterna är. Jag är övertygad om att parterna med rätt stöd klarar av att hitta konstruktioner som underlättar den okvalificerade arbetskraftens möjligheter att komma in på arbetsmarknaden utan betydande spridningseffekter. Lönerna är naturligtvis en komponent i detta.

Finansminister Magdalena Andersson (S): Jag ska kommentera något om dynamiska effekter. Regeringen följer de beräkningskonventioner som vi har på Finansdepartementet och som vi har haft sedan 90-talskrisen. Det finns en historisk bakgrund till att vi har dessa beräkningskonventioner utan dynamiska effekter. Vi hade ju ett läge innan statsfinanserna kraschade 1993–94 då man gjorde väldigt optimistiska antaganden om beteendeeffekter av olika förändringar som sedan inte realiserades. Den typen av beräkningar bygger på tämligen osäkra antaganden. Att då ändra beräkningskonventionerna för att ta hänsyn till beteendeförändringar tror jag skulle riskera att leda helt fel. Det skulle leda till alltför optimistiska antaganden om vad olika förändringar kan komma att leda till. Detta är dock ett större problem om man har en krona-för-krona-modell än om man låter det vanliga finanspolitiska ramverket styra finanspolitiken.

Låt mig också kommentera diskussionen om kontracyklisk politik. Precis som jag visade har vi nu en mycket stramare ekonomisk politik än 2014. Det är en tydligt kontracyklisk politik. Däremot slår migrationskostnaderna igenom, vilket gör att sparandet förändras något. Men jag har ändå uppfattat att bedömningen är att man inte bör moderera de tillfälliga kostnaderna med omfattande skattehöjningar eller utgiftsneddragningar. Regeringens bedömning är att omfattande skattehöjningar för att betala för de tillfälliga ökade migrationskostnaderna hade varit en olämplig politik.

Håkan Svenneling (V): Ordförande! Finanspolitiska rådet väljer att kliva rakt in i den politiska debatten genom att föreslå sänkta löner för vissa grupper. Debatten om löner är, inte oväntat, mycket polariserad. Att debatten går så het är intressant med tanke på att det är just arbetsmarknadens parter och inte politiker som bestämmer lönerna i Sverige. Finanspolitiska rådet väljer i denna kontext, utifrån en allmän forskningsöversikt och utan egentliga egna undersökningar, att föreslå sänkta löner för vissa grupper.

Samtidigt tycker jag att bilden inte är entydig. Att jämföra amerikansk och svensk arbetsmarknad haltar betänkligt. De resultat som finns från svensk forskning är tveksamma, då de spretar åt olika håll.

Skapandet av låglönejobb som lösning på arbetslöshet har ju prövats i flera länder men sedermera övergetts. Storbritannien införde en nationell minimilön 1999, men nu har man i stället målsättningen att nå de högsta minimilönerna i OECD. I Tyskland har man nu under stor politisk enighet övergett låglönepolitiken eftersom den producerar fattigdom snarare än nya jobb.

Jag tycker att det är bra att Finanspolitiska rådet lyfter fram behovet av att få in nyanlända på arbetsmarknaden, men frågan är om det man ordinerar är rätt lösningar. Varför kommer Finanspolitiska rådet utan egna undersökningar till ställningstagandet att det behövs fler låglönejobb när forskningsläget är så osäkert?

Erik Ullenhag (L): Ordförande! Låt mig först tacka John Hassler efter tre år i Finanspolitiska rådet. Du har fullföljt en tradition att vara mer populär hos oppositionen än hos regeringen, oavsett regeringens färg. Det säger väl en del om att Finanspolitiska rådet ändå fungerar ganska oberoende och bidrar till den ekonomisk-politiska debatten.

Jag har två frågor till John Hassler och sedan en fundering eller fråga till finansministern. Finanspolitiska rådet konstaterar, i likhet med nästan alla oberoende bedömare, att regeringen inte kommer att nå arbetslöshetsmålet. Som alternativ sätter Finanspolitiska rådet att det är bättre att gå in i ett träffsäkrare mål för särskilt utsatta grupper på arbetsmarknaden.

Som jag läser er talar ni fortfarande om ett arbetslöshetsmål. Vore det inte klokare att ha ett sysselsättningsmål för de utsatta grupperna? Det är enligt mitt förmenande ett mer korrekt sätt att styra politiken.

Finanspolitiska rådet noterar också att krona för krona överges som princip. Man konstaterar därefter att regeringen egentligen inte har några andra verktyg för att göra tydligt att man åter vill nå överskott. Man ”noterar” alltså – innebär det att Finanspolitiska rådet tycker att det var fel, eller är det bara ett rakt, neutralt noterande? Borde regeringen ha behållit krona för krona för reformer framöver?

Jag förstår inte riktigt Magdalena Anderssons resonemang om dynamiska effekter. I en mening kan jag ge henne rätt i den historiska beskrivningen. Det finns historiska misstag där man har försökt räkna in dynamiska effekter för att finansiera saker framöver. Det är dumt. Det ska man inte göra. Men detta resonemang vänder hon till att säga att när man höjer skatten blir det en dynamisk effekt i den meningen att man sannolikt inte får in lika mycket skatt som man har tänkt sig. Det är vad Finanspolitiska rådet pekar på. Då säger finansministern att det är alldeles för optimistiskt att räkna dynamiska effekter i detta läge.

Om oberoende bedömare tror att en skattehöjning inte ger de skattekronor man tänker sig, samtidigt som man använder de skattekronorna till att finansiera annat när det i slutändan blir färre skattekronor som kommer in, då är det väl en dynamisk effekt som man ska ta höjd för? Det är inte samma sak som att finansiera en skattesänkning, utan det handlar om skattehöjningar som inte leder till att det kommer in skattepengar. Det vore intressant att höra Magdalena Andersson utveckla det resonemanget, för jag begrep inte det förra svaret.

Jakob Forssmed (KD): Också från mig går ett tack till Finanspolitiska rådet. Vi hörde tidigare att ni inte kände er uppskattade, men vi är många som uppskattar det arbete som ni gör. Er rapport, som var gedigen och intressant, var spännande läsning också i år.

Jag har två frågor som går till både finansministern och till rådet. Den första gäller resonemanget kring styråror, ramverk och krona för krona. Rådet beskriver hur man är osäker på vilka principer som styr finanspolitiken. Sedan för Magdalena Andersson ett resonemang om detta, bland annat kring krona för krona, där argumentet är att eftersom volymåtgärder sticker iväg i kostnader ska vi också överge kostnadskontrollen för diskretionärt beslutade reformer som krona för krona. Detta blir något ologiskt.

Har man problem med att kostnader drar iväg på andra områden blir alltså slutsatsen att man ska släppa också på krona för krona-principen när det gäller diskretionärt beslutade reformer. För mig låter det som ett märkligt argument.

Den andra frågan gäller detta med löner och inträde på svensk arbetsmarknad för utsatta grupper. I rapporten beskriver man tydligt den kraftiga tudelning av arbetsmarknaden som vi ser, där utsatta grupper, inte minst utrikesfödda, har allt svårare att ta sig in. Magdalena Andersson har rätt i att OECD inte har utfärdat någon rekommendation om allmän lönesänkning, lägre ingångslöner eller fler låglönejobb, men man är ändå tydlig med att det behövs betydligt fler step-in jobs i Sverige. Hur ska man då åstadkomma det på en arbetsmarknad som har väldigt höga ingångslöner och där ingångslönerna också har stigit enormt de senaste tio åren, vilket har slagit ut många av de step-in-jobs som faktiskt behövs.

Det vore intressant att höra Finanspolitiska rådet resonera mer om detta. Ni säger att ni vill lämna detta till arbetsmarknadens parter, men samtidigt vill ni tillsätta en expertkommission som, med ert språkbruk, ska stödja arbetsmarknadens parter i att åstadkomma detta. Det låter onekligen som att det handlar om att styra, för man har ju ett mål som man ska åstadkomma. Om inte detta sker, vad ser ni då framför er när det gäller vad som kan komma att krävas för att få ned lönekostnaderna här?

Magdalena Anderssons resonemang har jag lite svårt att följa. Först konstaterar hon att parterna ska sätta löner. Sedan har hon ett långt resonemang om varför det är dåligt att ha system med sänkta ingångslöner. Samtidigt finns dock YA-jobben i regeringens egen arsenal. Där arbetar man för 75 procent av kollektivavtalets lön trots att man är på jobbet 100 procent – det som statsministern i andra sammanhang kallar för svältlöner. Sedan har hon ett långt resonemang om att om vi skulle åstadkomma arbeten som det är lättare för utsatta grupper att ta sig in på kommer de jobben att tas av EU-migranter. Det kommer alltså andra människor som tar arbetena.

Antingen har det en effekt, så att det blir lättare att ta sig in, och då kommer EU-migranter, eller så har det ingen effekt. Båda dessa alternativ kan inte vara sanna samtidigt. Jag förstår inte finansministerns argumentation här. Jag vill gärna höra lite kommentarer om detta.

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Håkan Svenneling hade några frågor om lönedebatten. Jag ska strax låta Oskar svara på dem.

Erik Ullenhag frågade om de alternativa mål som vi föreslog. Min uppfattning är att detta måste man diskutera. Det är inte alls säkert att det behöver vara arbetslöshetsmål. Jag tror inte att vi har formulerat det på det sättet.

En av de saker jag tog upp var att få ett snabbare inträde för ungdomar. En annan var att skjuta på den genomsnittliga pensioneringsåldern. Det är klart att man måste fundera ganska noga innan man sätter upp siffersatta mål. Jag är inte helt övertygad om att man bör göra det, men gör man det är det viktigt att ha i åtanke att målet, sådant det är formulerat, ska vara nära relaterat till något mer övergripande som man ser är ett problem och som man vill ska förändras. Det är inte alltid det går att göra det på ett effektivt sätt.

Om detta inte går tror jag att siffersatta mål kan leda fel. Då leder det till en politik som inte når det egentliga målet. Detta är viktigt att ha i åtanke. Just med arbetslöshetsmål finns denna risk. Där har regeringen åtminstone tidigare sagt att man vill nå målet genom en ökad sysselsättning. Den sortens kringresonemang kan naturligtvis understödja.

Jag ger inget direkt svar på hur man exakt bör sätta upp denna typ av mål, men det jag nämner är något man bör ha i åtanke när man gör det.

När det gäller krona för krona innehåller budgetlagen ett krav på att det ska finnas en plan om det blir avvikelser från budgetmål. Vi menar att den planen måste innehålla något slags åtagande som beskriver hur man ska komma tillbaka. I en sådan plan kan åtaganden av typen krona för krona vara en viktig delkomponent. En uppenbar fördel med det är att under normala betingelser, när man inte har exceptionella utvecklingar av volymer, kan det ge en ungefärlig, rimlig återhämtning av underskotten med i storleksordningen kanske en halv procent strukturellt per år. Det kan alltså vara ett värdefullt bidrag i en plan. Därför har vi varit bekymrade över att det åtagande som fanns har lämnats.

Vi hade hellre sett att man hade behållit åtagandet, gjort undantag för diskretionära åtgärder på asylmottagningsområdet och kompletterat det med kraftfulla åtgärder för att också hantera utgiftsökningar på grund av volymförändringar. Ett sådant åtagande hade varit vad vi skulle kalla en plan.

Detta svarar kanske på åtminstone en av Jakob Forssmeds frågor också.

Oskar Nordström, Finanspolitiska rådet: Jag börjar med Håkan Svennelings fråga. Det är viktigt att komma ihåg att Finanspolitiska rådet inte är ett forskningsinstitut. Vi gör inga egna studier på något område. Det är likadant med de samhällsekonomiska kalkylerna när det gäller järnvägen, där vi förlitar oss på de bedömningar som finns. Så arbetar Finanspolitiska rådet.

Hur kan vi då komma till slutsatsen att det behövs fler låglönejobb? Det torde inte vara en speciellt kontroversiell slutsats i så måtto att det behövs fler okvalificerade arbeten när sammansättningen i arbetslöshetspoolen ser ut som den gör. Majoriteten av de arbetslösa bedöms tillhöra grupper som har små jobbchanser, och vi har samtidigt ett stort inflöde av flyktinginvandrare, bland vilka många har väldigt låga kvalifikationer. En del har förstås höga kvalifikationer, men många har väldigt dåliga kvalifikationer, och erfarenheterna visar att de kommer att ha svårt att komma i arbete över huvud taget.

Samtidigt har vi i en internationell kontext väldigt få lågkvalificerade arbeten, vilket i sig inte behöver vara dåligt, men i det läge där vi står är det en naturlig slutsats att en stor del av dem som i dag står utan sysselsättning kan komma in i sysselsättning först i relativt lågkvalificerade arbeten.

Då är frågan vad man kan göra för att stimulera framväxten av dessa arbeten. Det är klart att lönekostnaden spelar en roll i detta sammanhang. Det är i sig inte heller något kontroversiellt. Det är klart att lönekostnaden spelar roll för sysselsättningen. Det ligger också i den modell som fack och arbetsgivare har när de förhandlar om löner och bedömer vad som är ett rimligt löneutrymme. Lönekostnaden spelar roll. Det är också vad vi vet från lönesubventioner, som naturligtvis också är ett verktyg som man ska använda sig av. Det är ett kraftfullt verktyg för att hjälpa personer i arbete.

Sedan är frågan hur man hittar den bästa policymixen. Det är möjligt att man i medierna får en bild att vi rekommenderar att alla löner i Sverige ska sänkas på något dramatiskt sätt, men om man läser vad vi skriver i rapporten ser man att det inte alls är detta vi föreslår. Jag tycker heller inte att det vi föreslår borde vara särskilt kontroversiellt.

Jag ska också säga något om Ullenhags fråga om arbetslöshetsmålet. Det är klart att man kan säga att vad man snarare behöver är arbetsmarknadsmål. Det viktiga är att målen styr åt de områden där vi har problem. Vissa statistiska artefakter ligger i botten som gör att vi nästan med nödvändighet har en högre arbetslöshet än man har i Tyskland. Det har att göra med hur man mäter den. Ett allmänt arbetslöshetsmål antyder att vad man behöver är generella stimulanser, men det är inte alls det vi behöver. Vi behöver mål som styr in åtgärderna på de områden där man har problem, och det måste bli rätt åtgärder. I vissa fall kan det handla om arbetslöshet, i vissa fall om sysselsättning.

Jakob Forssmed tog upp tudelningen. Vi rekommenderar alltså ingen allmän lönesänkning. Det torde vara klart.

Det är klart att man kan tycka att det är märkligt att vi sitter i ett råd som föreslår en kommission som ska ge förslag åt parterna. Det blir många steg däremellan. Men det vi föreslår är att regeringen tillsätter en kommission med lite tyngd och att man tar aktiv del i arbetet med parterna. YA-jobben är ett exempel på sådant arbete.

Det finns en lång tradition av att man försöker arbeta tillsammans med parterna när man har problem. Den traditionen måste man fullfölja. Frågan är: Vad händer om parterna inte tar sitt ansvar? Egentligen är det inte ett alternativ. Parterna måste ta sitt ansvar, hela den svenska modellen bygger på det. Om inte parterna tar sitt ansvar för att bidra till att lösa de stora utmaningar vi har fungerar inte den svenska modellen.

Finansminister Magdalena Andersson (S): Låt mig börja med frågan om beteendeeffekter. Nu finns det alltså önskemål om att man ska beräkna beteendeeffekter bara vid skattehöjningar. Då kommer naturligtvis argumentet i nästa omgång att vara att man också måste göra det vid skattesänkningar. Då är vi tillbaka där vi var före 1994. Det var inte bra. Det visar våra erfarenheter. Generellt är väl erfarenheten från historien att man sällan kör sönder statsfinanserna på skattehöjningar. Däremot är det större risk att man gör det på skattesänkningar.

Jakob Forssmed frågar om krona för krona. Om man i längden håller på med krona för krona får man ett väldigt konstigt fokus i finanspolitiken. Då tittar man bara på de diskretionära förändringarna, och fokus blir där. Långsiktigt tror jag inte att det är bra generellt. Framför allt tror jag inte att det är bra i ett läge när de stora förändringarna de facto sker i volymsystemen, som står utanför krona för krona. Man silar mygg men sväljer kameler. Det är inte ett lämpligt sätt att arbeta på.

Det finns en rad olika anledningar som gör att jag tror att det i längden blir dåligt att jobba med krona för krona. Man tappar fokus på det som det finanspolitiska ramverket är till för, nämligen att vi långsiktigt ska ha stabila statsfinanser i form av en ansvarsfull ekonomisk politik när det gäller saldot och utgiftstaken. Man tappar fokus på detta när man jobbar med krona för krona, som ju inte är en del av det finanspolitiska ramverket utan en metod som regeringen använde under ett antal budgetar för att minska de underskott som fanns. Men enligt vår bedömning är den inte lämplig när verkligheten förändrades med de höga volymförändringarna i migrationen.

Vi övergav också de facto krona för krona i december, när vi ökade resurserna till kommuner och landsting med 10 miljarder i en extra ändringsbudget i riksdagen. Det är dessutom olämpligt att säga att man använder en viss metod när man inte alltid gör det. Man säger att man är för en viss metod, men man släpper den när det passar. Det är också ett argument för att inte använda den. Men det avgörande är att det i längden leder fel om man jobbar med krona för krona. Det är min bedömning.

Det som skiljer YA-jobb från generella lönesänkningar är att det innehåller en utbildningskomponent. Man jobbar 75 procent av tiden men utbildar sig 25 procent av tiden. Poängen är att man får lön för den tid man arbetar men inte för den tid man utbildar sig. Regeringens bedömning är att det är en bra form att länka utbildningen närmare arbetslivet, vilket vi behöver jobba mer med i Sverige. Det skiljer oss från många av de länder som har lägre arbetslöshet bland ungdomar – en mjukare övergång från utbildning till arbete.

Jakob Forssmeds fråga om EU-migranter har jag lite svårt att följa. Givet lönenivåerna på svensk arbetsmarknad finns det en del personer som befinner sig i Sverige i dag och som har svårt att ha den produktivitet som krävs för de lönenivåer som finns. Då måste man sänka trösklarna, och man kan då välja två vägar. Det ena är att man ger en lönesubvention, så att det blir billigare för arbetsgivare att anställa. Det andra är att sänka lönerna.

Problemet när man sänker lönerna är att man inte vet om jobben då går till personer som befinner sig i Sverige eller till nya människor som kommer till Sverige. Jag har inte gjort någon beräkning när det gäller huruvida det blir fler eller färre jobb, däremot finns ingen säkerhet i att jobben med låga löner verkligen går till människor som befinner sig i Sverige. De kan lika gärna gå till människor som kommer utifrån, som då behöver försörjning med försörjningsstöd.

Om man däremot ger lönesubventioner vet man att jobben går till personer som befinner sig i landet och som har uppehållstillstånd här.

Ingela Nylund Watz (S): Tack för rapporten! Jag har två lite kortare frågor. Den ena handlar om det faktum om att ni i rådet naturligtvis baserar er rapport mycket på prognoser om framtiden och ägnar lite mindre tid åt att titta på utfallet, till exempel det faktum att vi har ett starkt sparande mellan 2014 och 2015, som ger ett tydligt utfall. Nackdelen med att lägga så stor vikt vid prognoserna är att man missar en del av det som faktiskt händer.

Vi har till exempel sedan några månader tillbaka en ny prognos från Migrationsverket om ett kraftigt sänkt asylmottagande, bland annat för att regeringens asylpolitik har varit väldigt lyckad, med den åtstramning som har gjorts. Men detta har ni inte alls tagit in i rapporten. Därför undrar jag: Varför tittar man i rapporten så mycket på prognoser och så lite på vad som faktiskt händer?

Den andra frågan gäller huruvida en låglönesektor är bra för Sverige eller inte. Med de svar som jag hittills har fått från er i Finanspolitiska rådet tycker jag med förlov sagt att ni har ganska vaga besked om varför ni gör bedömningen att låglönejobb skulle vara en väg att gå. OECD gjorde för bara några veckor sedan ett tydligt avståndstagande från en sådan väg.

Jag skulle vilja hör hur ni reflekterar över det faktum att OECD så tydligt har en uppfattning som står i motsats till vad ni säger.

Maria Malmer Stenergard (M): Jag har en fråga till John Hassler. Ni nämner i rapporten att det numera tycks saknas en princip för hur utgiftstaken sätts. Skulle du kunna säga något mer om vad det får för konsekvenser för finanspolitiken att man saknar en sådan styråra?

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Till Ingela Nylund Watz skulle jag vilja säga att vi ser som vår klara uppgift att se om regeringens planering inför framtiden innebär till exempel ett åtagande att komma tillbaka till överskottsmålet. Det är precis detta vi måste göra. Vi kan inte bortse från att göra en bedömning av huruvida regeringens politik framöver är förenlig med till exempel överskottsmålet och andra regler som har satts upp.

Sedan är det klart att vi också måste utvärdera bakåt. Vi konstaterar liksom förra året att vi inte såg några problem med politiken i budgeten för 2015, men det är det som hände därefter som vi inte var nöjda med. Den bedömningen ligger kvar.

Vi måste titta framåt på samma sätt som regeringen gör. Vi måste bedöma regeringens åtaganden framöver, liksom vi förstås också måste titta på huruvida man i ett bakåtblickande perspektiv har haft en riktig politik.

När det gäller låglönejobben tror jag att Oskar kommer in.

Maria Malmer! Ja, vi tror att det är bra om regeringen uttrycker en tanke om hur utgiftstaken sätts framöver. Det har i tidigare propositioner funnits uttryckliga beskrivningar om att en andel av bnp, som kan vara konstant eller förändras, är en rimlig utgångspunkt för hur utgiftstaken ska sättas. Det är klart att det måste justeras med tanke på saker som händer, flyktingmottagande och annat. Men vi tror att det skulle kunna vara bra om regeringen är tydlig med vilka principer man använder när man sätter utgiftstaken. Den tidigare regeringen hade också en tanke om att utgiftstaken successivt ska innebära att utgiften som andel av bnp sänks. Det är också en typ av princip som vi tror kan vara värdefull.

Oskar Nordström Skans, Finanspolitiska rådet: Jag ber om ursäkt om vi är vaga. Jag tror inte att det finns någonting som är speciellt vagt i det här och inte heller någonting som på något sätt avviker från de bedömningar som OECD gör. Sverige har en stor utmaning med många personer med väldigt låga kvalifikationer som måste komma in på den svenska arbetsmarknaden. Sverige har internationellt sett mycket höga minimilöner. Sverige har internationellt sett väldigt få lågkvalificerade arbeten. Det här är en stor utmaning framöver. Om vi ska få in de här lågkvalificerade personerna i arbete är det sannolikt i stor utsträckning i lågkvalificerade arbeten. Där ligger vår stora utmaning på arbetsmarknaden. Den bedömningen delas helt av OECD.

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Jag noterade att OECD:s representant som var här sa att en allmän sänkning av lägstalönerna inte vore bra i Sverige. Det har vi heller aldrig föreslagit. Om man läser OECD:s rapport kan man, precis som Oskar noterar här, se att det inte finns någon grund för att påstå att det finns några motsättningar mellan oss och OECD-rapporten. Vi har exakt samma bedömning, skulle jag vilja säga.

Dennis Dioukarev (SD): Herr ordförande! Lina Aldén och Mats Hammarstedt, båda nationalekonomer vid Linnéuniversitetet, har i en rapport till Finanspolitiska rådet studerat flyktingars påverkan på den offentliga sektorns finanser. De har studerat utbildningsbakgrund, sysselsättning och flyktinginvandringens nettopåverkan på den offentliga sektorn. Trots att det inte är någon mysig söndagsläsning får jag lov att säga att det är uppfriskande att läsa en rapport som förutsättningslöst tar sig an de här viktiga frågeställningarna kring invandringen. Det kan tyckas självklart, men jag vill ändå belysa utvecklingen mot ett nytt normaltillstånd i debatten där fakta och statistik är varken mer eller mindre än just fakta och statistik.

Resultatet visar att mellan 35 och 40 procent av flyktingarna var sysselsatta efter fem år i Sverige. Efter sju år var knappt hälften av flyktingarna sysselsatta. Det varierar mellan olika grupper av flyktingar. Andelen sysselsatta bland dem från Irak och Syrien var lägre än andelen sysselsatta bland det totala antalet flyktingar. Den offentliga sektorns totala nettokostnad per migrant uppgår till ca 190 000 kronor första året. Efter sju år ligger motsvarande kostnad på 95 000 kronor. Det är alltså för etableringsfasen. Därutöver tillkommer det initiala kostnader för asylprocessen som man inte räknat med i kalkylerna.

I debatten får vi ofta höra att Sverige behöver invandring – annars klarar vi inte välfärden. Baserat på tidigare dokumenterad forskning och baserat på denna rapport undrar jag: Finns det stöd för att argumentera för flyktinginvandring av ekonomiska skäl?

Peter Helander (C): Jag har en fråga till finansminister Magdalena Andersson. Oskar Nordström Skans svarade lite grann på min fråga. Det finns ju en del kritik mot en satsning på låglönejobb för vissa grupper. Att det beror på hur man gör och att parterna ska ta sitt ansvar var Finanspolitiska rådet ganska tydligt med. Men man säger också att regeringen måste stödja parterna i att hitta en lösning. Och hittar vi ingen lösning har vi ingen svensk modell. Då är min fråga till Magdalena Andersson: Kommer Magdalena Andersson att vara aktiv och medverka till att parterna träffas och hittar en modell för att få in den stora gruppen av människor med dåliga kvalifikationer på arbetsmarknaden?

Håkan Svenneling (V): Förra året kritiserade jag Finanspolitiska rådet för att man inte hade tillräckligt mycket jämställdhetsperspektiv i sina analyser. Det har man kompenserat för i år, kan man säga, framför allt genom att man i det åttonde kapitlet går igenom regeringens budgetpropositions jämställdhetsbilaga och analyserar den. Där konstaterar man att bilagan utgör en god beskrivning av fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Men samtidigt kommer man med ett antal förslag på förbättringar som man tycker borde göras så att bilagan skulle få lite större uppmärksamhet. Man tycker också att regeringen borde precisera målen för jämställdheten bättre och tidssätta dem. Min fråga till finansministern är helt enkelt om man från regeringens sida tänker ta in något av de här förslagen och lyfta fram jämställdhetsbilagan på ett bättre sätt.

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Dennis Dioukarev tog upp kostnaderna för flyktingmottagandet. Vi har bett att få en underlagsrapport där man har studerat en väldigt specifik fråga. Det är den kostnad som uppstår för den offentliga budgeten av flyktingmottagning, givet att det fortsätter att se ut ungefär som det har gjort tidigare. Den kalkylen gör att den offentligfinansiella kostnaden i ett kort perspektiv är långt ifrån negligerbar. Vi pratar om en kostnad på kanske 1 procent av bnp under överskådlig tid, om flyktingmottagandet ökar från tidigare ungefär 30 000 till 75 000. Det är en betydande kostnad. Det är förstås inget hot mot välfärdsstaten, men det är någonting som bör räknas med.

Det är dock två saker som man bör komma ihåg i fråga om detta. Det ena är att detta rör sig om flyktingmottagande. Det rör sig inte om invandring i största allmänhet. Det är det ena. Det andra är att det här inte är en samhällsekonomisk kalkyl. Det finns förstås andra kostnader och intäkter som inte går via den offentliga budgeten, som inte finns med här. Det är förstås mycket svårare att beräkna dem, och jag är inte i dagsläget beredd att försöka mig på att göra någon sammanfattande kalkyl av dem. Men slutsatsen är alltså att flyktingmottagande under en överskådlig tid, om det fortsätter att fungera som det har gjort hittills, är en belastning på den offentliga budgeten som inte kan försummas men som heller inte är ett fundamentalt hot mot samhällsekonomin.

Finansminister Magdalena Andersson (S): Peter Helander frågar om vi kommer att vara aktiva i fråga om att träffa parterna i syfte att få fler människor att komma in på arbetsmarknaden. Regeringen för en kontinuerlig dialog med arbetsmarknadens parter just om hur fler människor ska kunna komma i arbete. Vi lyssnar naturligtvis också på dem när det gäller hur man lämpligast bör utforma de olika former av stöd som finns för att människor ska komma in på arbetsmarknaden, så att de blir attraktiva för arbetsgivarna och så att fler människor får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Jag ska bara säga någonting om de låga lönerna, som vi har haft en stor diskussion om. Det är viktigt att påpeka att Sveriges välstånd bygger på att vi har en hög produktivitet och att vi har en hög utbildningsnivå och att vi inte tappar det. Det är viktigt att vi diskuterar hur människor ska komma in på svensk arbetsmarknad, men det är också viktigt att vi inte glömmer perspektivet att vårt välstånd bygger på att vi konkurrerar högt upp i värdekedjan med hög innovationskraft, hög utbildning, hög kompetensnivå och hög produktivitet. Det är viktigt att vi inte tappar bort det perspektivet.

Däremot kan man diskutera om arbetsmarknaden är optimalt utformad som den är nu, när många människor med högre utbildning också utför arbetsuppgifter som man inte behöver en högre utbildning för. Det har skett en omvandling i det svenska arbetslivet under de senaste decennierna mot att personer med lite högre utbildning också utför arbetsuppgifter som inte kräver den utbildningsnivån. Det är en stor diskussion om att sjuksköterskor nu gör en del arbetsuppgifter som undersköterskor gjorde förut, och undersköterskor utför arbetsuppgifter som vårdbiträden utförde tidigare. Det är då arbetsuppgifter som kanske inte kräver den utbildningsnivån.

Här är en intressant diskussion. Där skulle man kunna höja produktiviteten genom att människor faktiskt utför arbetsuppgifter som de är utbildade för samtidigt som man kan få in personer med lägre kvalifikationer på arbetsmarknaden. Det är en väldigt intressant diskussion att ha i Sverige.

Jag är heller inte övertygad om att det är mest kostnadseffektivt organiserat när till exempel lärare sitter och uppdaterar föräldrarnas mejllistor och telefonlistor. Det gäller även mycket annan administration som lärare utför. Det handlar också delvis om yrken där det råder arbetskraftsbrist och där vi behöver använda den utbildning som vi har på ett effektivare sätt. Det tycker jag själv är en intressant diskussion.

Om vi tittar på jämställdheten ser vi att det är ett tydligt fokus för regeringen att förbättra jämställdheten i Sverige. Vi är, tror jag, världens första uttalat feministiska regering och har också genomfört en rad reformer för att föra jämställdheten framåt i Sverige – en tredje pappamånad, bland annat. På Finansdepartementet är vi nu föremål för en del internationellt intresse när det gäller hur vi jobbar med jämställdhetsbudgetering. Bland annat är det i årets budgetprocess krav på att alla förslag som ministrarna för fram ska vara jämställdhetsanalyserade. Annars har vi tagit oss friheten att inte behöva beakta förslagen i budgetarbetet. Det har rönt en del intresse. Vi har också genomfört en rad reformer i budgeten för att stärka jämställdheten i samarbete med just Vänsterpartiet.

Ska man ha mer tidssatta mål? Man kan säkert diskutera om huruvida man ska ha en tydligare målfokusering också i jämställdhetspolitiken. Det är någonting som man kan fundera på och resonera om. Vi har inte tagit ställning.

Erik Ullenhag (L): Magdalena Andersson sa att det sällan är skattehöjningar som hotar den ekonomiska politiken. Jag tror att det är precis det som sker just nu: att man med de skattehöjningar man gör, där man inte får in de pengar man räknar med, bygger upp budgethål som skapar problem. Men det är en debatt vi får ta någon annanstans.

Jag kan ge Magdalena Andersson en poäng. Även ifall jag är helt övertygad om att skattesänkningar när det gäller jobb är bra bör man inte räkna med dynamiska effekter i den delen. Ska man då ha hängslen och livrem ska man inte se till att räkna in skattepengar som alla experter säger inte blir så stora som Magdalena Andersson tror i sin statsbudget. Det gräver hål. Men vi tar den politiska diskussionen någon annanstans.

Jag har två frågor till John Hassler och Finanspolitiska rådet. Den ena gäller det ni skriver om effekten av att regeringen inte kommer att få de skattepengar man tänker sig utifrån de skattehöjningar man gör. Borde man ha tagit höjd för det i budgetarbetet? Är man i den delen underfinansierad?

Den andra frågan till Finanspolitiska rådet gäller om jag förstod diagrammet rätt, där man hade justerat för migrationskostnader och även de underskott vi ser under kommande år. Det diagrammet säger egentligen att även när migrationskostnader räknas in kommer vi att vara i ett läge där man lånar när högkonjunkturen är på sin topp. Är det så man ska läsa det, eller läser jag det fel?

Jakob Forssmed (KD): Ordförande! Jag tycker att Oskar Nordström Skans sätter fingret på hela problemet som vi har nu. Det handlar bland annat om beskrivningen av den enorma utmaning Sverige står inför när det gäller att försöka göra någonting på arbetsmarknaden för att få in stora mängder personer som har lägre kvalifikationer. Det handlar också om de sociala kostnader som blir om vi inte klarar det här på ett bra sätt. Det andra är – som han uttrycker det – att det inte är något alternativ att parterna misslyckas med detta, för då har vi inte längre någon svensk modell. Det tycker jag är väldigt intressant att höra. För vad ser vi nu? Jo, vi ser att utmaningen kvarstår. Vi ser inte några omfattande tecken på att parterna gör det som de kanske ska ur den här aspekten. Det bygger förstås på att det finns en insider- och outsider-problematik som är betydande, tror jag.

Vi kan se att i årets avtalsrörelse ökar ingångslönerna till exempel ganska kraftigt inom Handels – där finns typiska ingångsjobb, traditionellt sett. Det gör det ännu svårare för parterna att till nästa år ta steg här.

Finansministern svarar då att det finns en utbildningskomponent i YA-jobben. Det är helt riktigt. Men YA-jobbens konstruktion har ju tillkommit för att försöka göra någonting åt det problem som vi ser. Det handlar om att sänka kostnaderna för företag för personer som inte har fulla kvalifikationer. Finansministern säger att vi i stället ska jobba med lönesubventioner. Rådet konstaterar i rapporten att det är bra. Det ska vi göra. Det tycker jag också att vi ska göra. Det ska vara en komponent på svensk arbetsmarknad. Men det är också en krånglighet i det som gör att det inte nyttjas fullt ut. Då blir frågan till finansministern: Hur ska ni komma till rätta med den problematiken?

Samma sak gäller YA-jobben. Det har, så att säga, blivit en våt filt av byråkrati kring detta som gör att det inte alls fungerar som det var tänkt. Har ni några förslag i den delen?

Man kan titta på Arbetsförmedlingens förenklingsarbete. Deras lösning är att förenkla en del kring de subventionerade anställningarna men att då också göra nystartsjobben till föremål för en mer omfattande prövning. Det är ju det instrument som är enkelt, som är rättighetsbaserat och som har fungerat bäst. Också det vill man, så att säga, krångla till. Fördjupa gärna resonemanget kring de sakerna, Magdalena Andersson!

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Erik Ullenhag frågade om det här med att ta höjd för de dynamiska effekterna. Såvitt jag förstår hävdar regeringen att man tar höjd för detta i den allmänna bedömningen av framtida inkomster och utgifter. Det är förstås svårt för oss att i detalj se om man har gjort det. Men vi har ingen anledning att misstänka att man inte har tagit höjd på det sättet. Vår kritik riktar sig inte mot det, utan kritiken riktar sig mot att vi tycker att en bra ekonomisk-politisk diskussion om olika förändringar i skattesystemet också bör innehålla en beskrivning av den typen av saker.

Sedan gäller det justeringen av det strukturella sparandet för migrationskostnaden. Mot bakgrund av Migrationsverkets bedömningar av framtida kostnader och de kostnader som vi har beräknat utifrån Aldéns och Hammarstedts kalkyler kan vi göra en framräkning i olika scenarier av hur stor kostnad det offentliga har för asylmottagningen. Vad vi då gör är att vi ser hur stor kostnaden skulle ha varit under kommande år om man hade haft 75 000 i asylmottagning hela tiden. Sedan säger vi att kostnader som för närvarande ligger över den prognostiserade banan, även i år, räknar vi som temporära kostnader. Det är den justering som vi gör från det strukturella sparandet. Den kalkylen visar, som du sa, att det strukturella sparandet, när man räknar bort det här, ändå faller och blir negativt 2017.

Det här är då gjort utifrån den prognos som användes i budgeten, med 75 000. Den senaste prognosen för asylmottagandet ligger väl på 60 000. Det skulle innebära en något större justering. Om man fortfarande kommer under noll ska jag låta vara osvuret. Men den förändring som uppstår i justeringen av att man går från 75 000 till 60 000 är förstås inte jättestor. Skulle man däremot ändra prognosen till 30 000 är en betydligt större andel av de kostnader vi har nu temporära. Som jag tror att jag nämnde skulle man då få lägga till ungefär 1 procent i justering. Då ser bilden helt annorlunda ut. Men jag tror inte att det är någon som har föreslagit att man ska beräkna det så: att man bör utgå från 30 000.

Oskar Nordström Skans, Finanspolitiska rådet: Jag vill bara göra ett litet förtydligande som gäller Jakob Forssmeds fråga. Det är egentligen inte någon invändning mot det han sa. Jag vill bara förtydliga att när vi betonar vikten av att parterna deltar ska det inte sammanblandas med – och det tror jag inte att han hävdar heller, men jag vill ändå ha det sagt – att det fulla ansvaret för att lösa situationen ligger hos parterna. Däremot är det en stor utmaning som vi står inför. Då måste även parterna bidra. De delar där vi kanske alla är överens glömmer vi bort att nämna här. Men det är ändå så, precis som vi skriver i rapporten, att det här motiverar satsningar på utbildning, på matchning, på subventioner och så vidare. Det får inte glömmas bort. Parterna blir olyckliga när de tycker att vi lämpar över allting på dem, och det är inte tanken.

Finansminister Magdalena Andersson (S): Det är en viktig poäng. Parterna är en viktig aktör. Politiken är en annan viktig aktör. Vi har ett delat ansvar för att se till att människor kommer in på arbetsmarknaden. Det är oerhört viktigt att göra de stöd som vi har effektiva. Här för vi en dialog med arbetsmarknadens parter och inte minst med arbetsgivarna om hur man kan göra de lönesubventioner som finns mer attraktiva för arbetsgivarna att använda. Det kommer att vara ett viktigt arbete framöver.

Vad gäller YA-jobben är det precis som Jakob Forssmed noterar. Det har inte blivit den succé som man hoppades på när de lanserades – var det 2013 eller 2014? Det finns säkert flera orsaker till det, men jag antar att en av orsakerna är att den typen av nya system tar lite tid att bygga ut. Det kan vara en förklaring. Men det kan säkert diskuteras varför det inte har tagit den fart som man hoppades. Det är också viktigt att påpeka att YA-jobben är för ungdomar som har med sig en utbildning i bagaget.

Sedan gäller det frågan om man lånar i högkonjunktur om man tar hänsyn till migrationsjusteringen. Man kan titta på det strukturella sparandet. Frågan är: Vad är en normalmigration? Man kan titta på den historiskt normala migrationen, som är ungefär på de nivåerna som vi ligger på just nu. Då har vi strukturellt för innevarande år ett överskott på nästan en halv procent. Men om man tar dubbelt vårt historiska mottagande har vi ett överskott på 0,1 procent, strukturellt, för innevarande år.

Monica Green (S): Jag ska först be att få gratulera finansutskottets ordförande på födelsedagen – grattis! Det finns sämre sätt att fira sin födelsedag än att vara här.

Jag dras in i kommentarerna om de låga lönerna även om jag också har en annan fråga. Jag delar Ingela Nylund Watz uppfattning att Finanspolitiska rådet är otydligt. Jag oroar mig lite över att det faktiskt finns starka krafter i samhället. Det finns också politiska partier som till vilket pris som helst vill ha en låglönemarknad trots att vi vet att det finns länder som har väldigt stora skillnader mellan löner och har en låglönemarknad och som ändå har betydligt högre arbetslöshet än vi har. Det är kanske lite olyckligt om ni nästan skulle dras med i någon sorts politiskt spel. Jag hoppas att ni är noga med att inte dras med i det.

Jag hoppas att ni försöker vara så objektiva som möjligt eller att ni åtminstone för resonemang. För det finns absolut ingen konsensus mellan ekonomer som påstår att låglönejobben skulle vara lösningen. Så var det inte ens när andra krafter motiverade att ungdomar skulle tjäna mindre. Det var ju trendigt ett tag innan vi hade diskussionen om att flyktingar skulle ha lägre löner. Det spelar liksom ingen roll för vissa, bara vi får en låglönemarknad. Ungdomsarbetslösheten sjunker just nu. Då kan man inte argumentera för det, utan då får man sikta in sig på en annan grupp.

OECD säger faktiskt inte detta, och ni försökte förtydliga att de inte är för en generell åtgärd. De pekar på att man i stället ska kunna rikta sig till dem som behöver stödet och se till att man stöder arbetsgivarna så att de i sin tur får lägre kostnader när de anställer. Jag tycker att det vore trevligt om ni också kunde se det som OECD har rekommenderat.

Det var ett påstående. Nu ska jag ställa en fråga. Det handlar om ROT-avdraget. I höstas fick regeringen mycket kritik för att man skulle trappa ned ROT-avdraget. Nu har det visat sig att konjunkturen faktiskt har spelat regeringen i händerna här. Det är brist på byggnadsarbetare. Det är brist på hantverkare. Vi får ta in byggnadsarbetare från andra länder just nu. Då skulle jag vilja ha en kommentar. Tycker ni fortfarande att det är olyckligt att trappa ned ROT-avdraget?

Fredrik Schulte (M): Jag har två frågor till John Hassler. Ser ni särskilda risker med kombinationen av ett svagt offentligt sparande i högkonjunktur och det faktum att vi nu i högkonjunktur har minusränta? Ser ni några negativa potentiella effekter av det när vi går in i nästa lågkonjunktur?

Sedan undrar jag hur ni ser på att regeringen inte längre gör sysselsättningsberäkningar för sina reformer i sina budgetar?

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Monica Green talade om att vi riskerar att bli utnyttjade i ett politiskt spel. Vi är förstås medvetna om det och är väl i viss mån också bekymrade, måste jag säga. Vi noterar att det är tråkigt att diskussionen om integrationen av de nyanlända har blivit så polemisk och politiserad. Vi noterade att när det gällde att stänga gränserna fanns det en väldigt hög grad av konstruktivitet, oavsett vad man tyckte om utfallet av det. Där kunde man verkligen lägga tidigare åsikter åt sidan och se situationen som den var. Den graden av konstruktivitet har vi inte alls på integrationsområdet. Det tar sig bland annat uttryck i att man riskerar att få sina argument kidnappade. Vi är medvetna om det och tycker att det är tråkigt. Vi gör vårt bästa för att vara tydliga.

När det gäller OECD rekommenderar jag återigen att folk läser OECD-rapporten. Jag tycker att den ger en väldigt god beskrivning, som stämmer mycket väl med vad vi säger. Den beskriver också forskningsläget, som väl ungefär säger att det finns en betydande osäkerhet om vad generella förändringar i minimilönerna har för effekt på sysselsättningen. Det beror på mycket, och vi kan inte exakt säga hur det fungerar. Däremot säger den att sammansättningseffekterna är ganska tydliga. Det finns en ganska stor samstämmighet om det här: Om man kan rikta åtgärder mot speciella grupper som har det väldigt svårt kan deras relativa situation på arbetsmarknaden förbättras. Möjligen blir inte konsekvensen att arbetslösheten minskar totalt, men den gör det åtminstone för dessa grupper. Det är den konsensus som jag tycker att man kan säga finns bland forskarna och som vi tycker bör vägleda arbetet framöver i Sverige.

Vi har över huvud taget varit ganska skeptiska genom åren till generella åtgärder. Vi var till exempel inte positiva till den allmänna arbetsgivaravgiftssänkningen för ungdomar. Vi noterade att det för de flesta ungdomar inte behövs. Men det behövs för vissa typer. Det gäller att inrikta åtgärderna, och det tror vi att man kan göra, givet att arbetsmarknadens parter är med här.

ROT-avdraget – har vi sagt någonting om det? Nej. Där vill jag nog inte skjuta från höften, utan det får vi överlämna till nästa råd att fundera på.

Minusräntan – ja, det är klart att det finns mycket som talar för att minusräntan och skulduppbyggnad och tillgångspriser som har skjutit i höjden gör att konjunkturen är känsligare. Om vi, Gud förbjude, verkligen skulle få en fortsatt finanspolitik som verkar destabiliserande är det klart att det inte kan uteslutas att det samverkar med de här riskerna för att finansiella obalanser slår igenom. Jag skulle vilja säga att det är ett argument för att verkligen ta stabiliseringspolitiken via finanspolitik på allvar framöver.

Ordföranden: Vill Oskar säga någonting också?

Oskar Nordström Skans, Finanspolitiska rådet: Nej, jag tror att John sammanfattade det ganska väl. Vad OECD säger är väldigt mycket i linje med vad vi skriver. De skriver att höga ingångslöner – jag översätter löpande – och begränsad lågkvalificerad sysselsättning betyder att vissa grupper har svårt att komma i arbete. Problembeskrivningen är precis densamma. Beskrivningen av forskningsläget är också väldigt mycket i linje med vad vi skriver.

Jörgen Hellman (S): När man analyserar länders statsskulder kanske man inte tittar på ländernas hushålls skulder. Man tittar inte på detta sammantaget.

När det gäller denna rapport om finanspolitiken: Vad blir det för brister när man inte ser på helheten, alltså både finanspolitiken och penningpolitiken? Borde man se på helheten framöver för att undvika kommande problem?

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Jag misstänker att frågan, åtminstone indirekt, handlar om huruvida man ska ge ett utökat uppdrag till Finanspolitiska rådet att studera även penningpolitiken. Jag tycker att det finns argument för och emot det. Ett argument för är i linje med vad du säger, nämligen att stabiliseringspolitiken har flera komponenter och penningpolitiken är en del i den. Det är klart att det är svårt att utvärdera finanspolitiken utan att också ta hänsyn till vad som händer på det penningpolitiska området. Det är ett argument för.

Ett argument mot är att penningpolitiken är delegerad till en oberoende riksbank och att kontrollansvaret då snarare ligger på finansutskottet. Man skulle kunna tänka sig att stärka det på olika sätt och i och för sig göra det genom att också Finanspolitiska rådet har synpunkter på penningpolitiken som diskuteras här. Det är absolut inte otänkbart.

Jag tycker att man ska föra en diskussion om detta. Men jag är inte beredd att i dagsläget säga om jag tycker att det är bra eller dåligt. Men jag ser inte några uppenbara argument för att man över huvud taget inte ens ska diskutera detta.

Ordföranden: Jag vill nu ge möjlighet till både Finanspolitiska rådet och finansministern att säga något avslutande om detta.

John Hassler, Finanspolitiska rådet: Jag har inte så mycket mer att säga än att jag tackar för dessa år i Finanspolitiska rådet.

Finansminister Magdalena Andersson (S): Jag tackar för en jättebra och intressant diskussion och för ett bra arbete från Finanspolitiska rådet.

Det som vi diskuterar är hur vi ska hantera två saker, eller egentligen fyra dimensioner. En är hur vi ska hantera det faktum att vi halkade rejält av banan för överskottsmålet 2014, då vi låg 75–80 miljarder från banan i enlighet med överskottsmålet. En annan dimension är hur vi ska hantera de ökade kostnaderna för migrationen. Vad är normal migration?

Det handlar också om vad regeringen har gjort och hur prognoserna ser ut framöver. Där kan jag notera att Finanspolitiska rådet ändå konstaterar att det som regeringen har gjort är att föra en mer stram och restriktiv finanspolitik. Det avser vi naturligtvis att fortsätta göra.

Man kan också notera att enligt de prognoser som föreligger – om man tittar på en historiskt normal migration – kommer vi under mandatperioden att, strukturellt och konjunkturjusterat, komma tillbaka till en bana som är förenlig med överskottsmålet. Men det är klart att den återhämtningen tar längre tid med tanke på de migrationsprognoser som finns i den vårproposition som mycket av diskussionen nu utgår från. Där är det också viktigt att notera att dessa prognoser har förändrats från Migrationsverket. Även de nya prognoserna från Migrationsverket ligger lägre, men det verkliga utfallet ligger för tillfället betydlige lägre än dem. Det ska naturligtvis bli mycket intressant att följa detta och se vad som händer de kommande månaderna, och naturligtvis hur höstens budget påverkar prognosen framöver som naturligtvis kommer att bli justerad som den alltid blir.

Ordföranden: Det är nu dags för utskottets vice ordförande Ulf Kristersson att avsluta denna utfrågning.

Vice ordföranden: Jag vill först och främst tacka Finanspolitiska rådet för årets granskning. Som vi alla märker är det värdefullt med permanent kritiskt granskande ögon. Jag inser också, som någon nämnde här, att det är lättare att uppskatta de kritiska synpunkterna i opposition än när man sitter i regering. Jag är väl medveten om att jag en dag mycket väl kan få äta upp denna uppskattning, men jag vill ändå uttrycka den.

Sverige behöver mer av en kvalificerad debatt i skärningspunkten mellan ekonomisk politik och ekonomisk vetenskap. Jag har själv verkat i ungefär tio år i svensk social- och välfärdspolitik och vet att vi där skulle ha varit avundsjuka på att ha mer av denna sorts kvalificerad armbrytning mellan politik, empiri och utvärdering. Det finns för lite av detta på andra politikområden.

Jag ska göra några avslutande reflektioner. Det finanspolitiska ramverket är i hög grad en produkt av Sveriges erfarenheter från 90-talskrisen. Ingen vill förringa våra erfarenheter från finanskrisen, men i politisk mening var det 90-talskrisen som var stålbadet för Sverige. Många länder som inte hade gått igenom det och dragit slutsatser av det drabbades hårdare av finanskrisen senare.

Men tiden går fort, och sådant som var självklart då är inte självklart nu. Och sådant som ifrågasattes då ifrågasätts inte nu. Detta var till exempel en tid när mitt eget parti, Moderaterna, ifrågasatte stora överskott i offentliga finanser eftersom det – allt annat lika – tydde på att man beskattade för mycket. Det var också en tid när en socialdemokratisk finans- och därefter statsminister varnade för stora ökningar i transfereringsutgifterna och ville prioritera välfärdens kärna framför bidrag och andra ersättningar, vilket återkopplar till dagens diskussion om sjukfrånvaro och migrations- och integrationsutgifter.

En viktig slutsats är naturligtvis det som både Finanspolitiska rådet och andra har pekat på, nämligen att det är en stor skillnad mellan sjukfrånvaroutgifter och migrations- och integrationsutgifter som är temporära och sådant som är en permanent höjning, eller en mycket långsiktig höjning, av de årliga utgifterna för dessa saker. Det påverkar också i hög grad om man ska finansiera dessa krona för krona eller inte.

Det finanspolitiska ramverket står naturligtvis inte över vanliga demokratiskt fattade politiska beslut, som det ibland antyds. Men det syftar ändå till att sätta riktigt långsiktiga ekonomiska restriktioner på den kortsiktiga politiska viljan. Politik är absolut att vilja saker, men det är också att kunna genomföra saker. Ramverket tvingar in denna mycket legitima vilja i transparenta Excelfiler. Det låter tråkigt, men det är bra.

Ett vanligt missförstånd är att ramverket lägger tuffa band på sittande regering. Egentligen är det precis tvärtom. Det är ett starkt stöd för sittande finansministrar oavsett färg.

Jag sa lite grann på skoj häromveckan att näst efter ett gott stöd från egen statsminister är ramverket en finansministers allra bästa vän, därför att det ger nödvändiga muskler att prioritera och säga nej också till favoritutgifter från sina egna.

Allra sist: Det har flutit mycket vatten under broarna sedan sörmlänningen John Hassler var ordförande i Elevförbundet på 70- och början av 80-talet och besökte den gymnasieskola i Eskilstuna där jag gick i första ring och ledde MSU-föreningen. Vi var inte eniga om allt då, och vi är inte det nu heller. Jag minns att vi även då tyckte att det var kul att diskutera saker. Nu har Finanspolitiska rådet lånat dig färdigt, och du får återgå till universitetet på heltid. Stort tack för dina insatser!

Ordföranden: Därmed var utfrågningen avslutad.

Bilder från utfrågningen